I går vid lunchtid
försvann vår katt!
Att vi förstod det så
direkt beror på hennes kommunistiska förhållningssätt till livet .. (jag har skrivit om det HÄR) .. ”av var och en
efter förmåga - till var och en efter behov.”
Alltså .. vår förmåga ska
matcha hennes behov!
Det har aldrig hänt att
hon missat en måltid. Varje gång jag sätter mig till bords får jag freda min
mat så gott det går, eftersom hon antingen hoppar upp i mitt knä eller på en
intillstående stol och försöker fiska åt sig de bästa bitarna eller sitter tyst
kvidande vid min sida på golvet och imiterar en SVÄLTANDE katt.
Nu var hon borta!
Vi blev inte så alarmerade
till att börja med. Tittade lite förstrött omkring oss, gick ut med hundarna,
tittade lite mer noga på kända sovplatser .. och började oroa oss.
Vi spände ögonen i
varandra och frågade .. har DU släppt ut
henne!!
Men innerst inne visste vi
att hon var inne.
Timmarna gick och vi
började leta lite mer målinriktat. Eftersom vi bor i en gammal skola, så finns
det gott om skrymslen och en enorm vind. En vind som jag faktiskt hade varit
inne på under förmiddagen.
Nu vet jag exakt hur vår
vind ser ut, det visste jag inte innan. Varje skrymsle, varje vrå, varje
spindelvävstäckt hörn har jag utforskat .. och döm om vår förtvivlan när vi
hittade en öppning vid skorstensstocken som precis räckte till en liten katt.
Vart det tog vägen, vete sjutton .. men för mig var det öppningen till
helvetet.
Tänk om hon ramlat ner och
befann sig i husgrunden? Eller i väggarna .. eller i golvet någonstans där vi
inte kunde höra henne?
Jag tillbringade evigheter
på vinden, lyssnande och huttrande, medan Maken öppnade alla garderober, skåp
och dörrar som kunde dölja en borttappad kommunistisk katt.
Men förgäves.
Vi beslutade oss för att
NÅGON av oss missat att katten gått ut .. båda visste vi exakt VEM!!
Så vi letade i uthus,
garage, under uthus och garage, lyfte skyddsplåtar vid poolen, vandrade vid
dikeskanten i oro efter att hitta en påkörd stackars försummad liten katt.
Man vet aldrig hur mycket
en familjemedlem betyder förrän den är borta, eller hur?
Hon dyker upp!! .. sa Maken och såg ut som om han inte trodde
på det själv. Det är klart att hon dyker
upp?
Det blev middagsdags ..
och ingen katt.
Då kom paniken.
Vi genomsökte alla ställen
som vi tidigare genomsökt och bara tanken på att hon fanns någonstans INNE i
huset, fast vi inte visste var .. den var inte särskilt behaglig.
Vid 23-tiden skulle vi gå och
lägga oss. Jag gick från rum till rum, blundade, TÄNKTE .. vad har jag gjort här inne i dag??
I mitt syrum har jag ett
skåp där jag förvarar tröjor, sockar och halsdukar som jag inte använder så
ofta. Jag öppnar det förmodligen inte mer än 4-5 gånger per år. Men just i går
hade jag tagit fram en halsduk från den knökfulla hyllan, så jag öppnade dörren
.. trots att det inte fanns plats för en katt där.
Men det fanns det. En
hostande, nysande katt som inte hade haft mycket luft därinne.
Man KAN gråta av glädje
och lättnad!
Jag kunde ha kvävts!! .. sa Katten anklagande.
Ja, jag vet, förlåt!
Jag kunde ha DÖTT därinne!!
Förlåt, förlåt ..
Det är alltid de minsta som får lida för makthavarnas misstag
och det KUNDE ha tagit MÅNADER innan du öppnade det där skåpet .. sa Katten och sneglade på kylskåpet.
Och det värsta är att hon
har rätt. Det KUNDE ha tagit månader innan jag öppnade den dörren där det
omöjligtvis kunde finnas en katt. Hon KUNDE ha dött bland mina halsdukar och
sockar utan att jag hört ett enda ljud.
NU har jag verkliga BEHOV .. sa Katten och såg tärd ut. Ditt kapitalistiska överflöd höll på att
kosta mig livet .. och eftersom du har förmågan att kompensera mig för det
lidandet så KRÄVER jag att du gör din plikt.
Och det gjorde inte bara
jag utan det gjorde vi allihop. Så till den milda grad att jag fick äta min
frukostmacka utan pålägg i dag!
Nå, det var då för väl att du lyckades hitta Hittekatten!
SvaraRaderaVisserligen hade du inget pålägg - men en återfunnen katt hade du.
SvaraRaderaAsch, den har ju nie liv ju=))
SvaraRaderafin historia!
INGEN kan berätta som du!!!!! Som jag ÄLSKAR att läsa det du skriver!!! <3
SvaraRaderaTja, jämfört med Wiehe tycker jag nog att katten ändå uttryckte sig riktigt civiliserat.
SvaraRaderaFör att vara kommunist dvs.
Tack för ännu en humoristisk och underhållande anekdot från ditt välformulerande tangentbord.
V
Jag hann slitas mellan hopp och förtvivlan innan jag kom till slutet. Jag kan bara hålla med katten. Hon kunde ju dött!
SvaraRaderaNumera, med endast en katt, får vi äta vår mat ifred. Vi kan till och med ställa fram lax och räkor på köksbänken utan att det händer något. Men vi hade en tid när Totte regerade här hemma. Han öppnade både kyl och frys och plockade fram mat till sina två kattkompisar och två hundkompisar. Det var inte bara en gång vi hittade tinad kycklingfilé och tuggad leverpastej på köksgolvet. För att inte tala om ifall man försökte sig på att äta en macka med pepparsalami. Vem var inte där och stal korvskivan i ett huj. Jo, Totte. Trots allt detta saknar vi honom hårt fortfarande, trots att det är flera år sedan vår mattjyv gick till de sälla jaktmarkerna.