Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

torsdag 30 juni 2011

Kriminaliteten frodas i blomsterprakten!

Här, där vi bor finns ett litet sommarcafé. Det ligger idylliskt vid en liten slingrande å och på tomten växer 100-åriga träd med fantasieggande "sockerdricks"-hål i stammarna och knotiga grenar, andra gamla träd lutar sig törstigt över ån, till glädje för änderna som kan sitta och vila sig en stund mitt i lövverket.

Det serveras hemlagade pajer och smörgåsar och i ladan säljs det hantverk och visas alster från lokala konstnärsaspiranter. Det är ett smultronställe på jorden och det är hårt ansatt av våra myndigheter.

Ett litet sommarcafé som detta drivs av entusiasm, drömmar och ren glädje. Den förre ägaren slet praktiskt taget dygnet runt under sommarhalvåret men blev tvungen att ge upp när skylten vid vägkanten ansågs vara olaglig, en laglig kassaapparat var tvungen att införskaffas för 40.000 kr och det moderna köket i privatbostaden underkändes .. just för att det var privat!

Om man inte har pengar att investera och leva på så är det ingen idé att försöka bygga upp ett litet eget företag, hur mycket engagemang, energi och hur lönsam och bra affärsidé du än har. Det fick våra caféägare bittert erfara när det nya köket var klart, kassaapparaten var inköpt och vägskyltarna á 5000 kr/st var på plats .. då räckte pengarna inte längre till för att leva på.

För så är det, har man inte mycket pengar att investera i starten så kommer man inte långt med glödande entusiasm, energi, företagsamhet och en lönande affärsidé.

Du måste leva tills vinsten kommer och det går inte att äta drömmar.

Nu är det tyst på kvällarna vid vår lilla å. Inga viskvällar, inga lokala musikanter och i köket sliter en ny, entusiastisk familj, i full färd med att uppfylla sin dröm .. utan startkapital eller erfarenhet men med en beundransvärd energi och tro på samhällets syn på småföretagare.

Stackars dom, förmodligen kommer det här äventyret att bli lika kostsamt som för den tidigare ägaren .. tiden och myndigheterna står inte på deras sida.

Längs vägarna häromkring står det små skyltar i varje buske. Hantverk, Keramik, Konst, Loppis eller Antik & Kuriosa och följer du en liten grusväg någon kilometer så kan du kanske hitta kvinnan som gjuter fantastiska skapelser i betong och smider järnrosor medan resten av familjen serverar pitabröd med vildsvinskött direkt från grillen.

Helt olagligt och kriminellt!!

Andra vägar leder till fantasieggande, färgsprakande lapptäcken, kuddar och bordslöpare eller till den äldre mannen som gör otroligt kluriga skåp och andra träsniderier. På den stora gården har ett gammalt uthus fått en ny vår som Boutique där det säljs egendesignade kläder i vadmal och skinn, förmodligen helt lagligt eftersom det finns anledning att tro att det aldrig skulle saknas pengar i den miljön? Men man vet ju aldrig??

I ett garage någonstans säljs det hattar och Decoupage på möbler och brickor, andra gör smaskigt godis som säljs tillsammans med recyklade, målade möbler eller konst gjord av gamla konservburkar. Tänk att det går att göra en skir, genombruten prinsesskrona som ljuslykta av en gammal kattmatsburk??

Det sjuder av kreativitet, skaparglädje, entusiasm och drömmar i varenda buske i vårt land när det är sommar. Resultaten av vinterhalvårets skaparmödor visas upp för oss som vill ha lite sommarglädje, sysselsättning och inspiration .. men de är kriminella skattesmitare nästan allihop!

För har du inga pengar från början så hinner du aldrig ifatt när myndigheterna gapar efter sitt. Använder du enbart din fritid så är det en omöjlighet att få tiden att räcka till att samtidigt hålla alla dem som vill ha diverse redovisningar av nästan ingenting på gott humör.

KVITTON måste det finnas! Men var hittar man kvitton på det som samlats in från förråd, hittade prylar, omsydda textilier, fynd både här och där, fådda saker eller återvunnet material?? Allt du får in blir betraktat som VINST och det arbete du lägger ner förblir oavlönat och själv blir du skuldsatt upp över öronen om du investerar i Vägverkets skyltar för 5000 kr och en svindyr kassaapparat.

Vill du i alla fall leva din dröm så är du hänvisad till Blocket, Tradera och skattefri försäljning bakom en liten skylt vid vägkanten eller vid små marknader vid jul och påsk. Olagligt och kriminellt .. det som kunde ha varit en så stor glädje för hela Sommarsverige.

Jobbskatteavdrag i all ära .. jag skulle nog hellre ge min del av de pengarna till ett eller ett par års redovisnings- och skattefri verksamhet för alla dessa entusiaster. De är sådana människor som byggde företag förr, IKEA startade med Ingvar Kamprads försäljning av stolar hemma i villan .. jag undrar hur många av dem som inbringade någon skatt??

Många människor har fortfarande samma idérikedom, driv och vilja, men inte kapitalet för att starta en laglig verksamhet. De krossas direkt när de försöker låna för att anpassa sig och leva efter regelverket och får ofta betala ett högt pris för att de ens försökte.

Göran Hägglund ska hålla ett viktigt tal nu när KD:s riksting inleds. Det handlar om att vinna eller försvinna för partiledaren .. precis som det gör för alla entusiaster ute i sommargrönskan.

"Den politik som inte ser, stöder och räknar med de relationer som bygger människors vardag - kommer att misslyckas" .. skriver Göran Hägglund i en debattartikel i SvD i dag.

Jag tycker att Göran Hägglund ska köra långsamt hem från rikstinget och Umeå när det väl är över, stanna till vid skyltarna vid vägkanten, ta sig tid att följa de slingrande grusvägarna och träffa "verklighetens folk" som med sina drömmar och sin energi också skulle kunna vara resurser och framtidshopp för landet ..

.. om de bara fick chansen.


SvD, SvD, SvD, DN, Expr.,

onsdag 29 juni 2011

Vad har hänt med orden?

Det är kanske ett ålderstecken när den verklighet som jag alltid levt i plötsligt börjar få slagsida och blir lätt obegriplig? Ta bara det här med språket och orden .. vad har hänt med dem?

Ordet SEMESTER (återkommande ledighet från arbetet) .. när förvandlades det till AKTIVITET (ett högre slag av tillvaro som innebär högre aktivitet)?

Vart tog långsam, barfotatid vägen och vart kom allt stress ifrån? Glada cykelturer till avsides belägna stränder med matsäcken fastspänd på pakethållaren .. när förvandlades det till Beach 2011? Och när sjutton förvandlades det prestigelösa sommarfikat i trädgården till de prestigefyllda grillkvällarna och när byttes den obligatoriska, hemkokta saften ut mot starköl från Systembolaget?

ANSVAR (stå till svars för sitt görande och låtande inför Gud och samvetet) .. när försvann det ordet?

Hur gick det till när det byttes ut mot BEROENDE (avhängighetstillstånd, ofrihet, osjälvständighet, slaveri) eller HJÄLPLÖSHET (har svårt att reda sig på egen hand, kan inte ta vara på sig själv)? När började vi förlita oss på att alla fallgropar och andra hinder i livet skulle undanröjas av Någon Annan som vi avlönar med skatt som dras från den lön vi får genom idogt arbete?

SAMVETE, förresten .. (medvetande, förstånd, insikt), finns det ordet kvar?

Är det någon som använder det nu mera och i så fall hur? Kanske i förhållande till denne mystiske Någon Annan som ska bära de Beroende, Hjälplösa och Ansvarslösa genom livet? Och har i så fall denne Någon Annan ett dugg dåligt samvete för att h*n inte motsvarar det förtroende som de tillitsfulla förlitar sig på .. och betalar för?

FÖRTROENDE (tillit, till någons karaktär, redbarhet, kunnande och duglighet) .. är det inte märkligt hur ofta det förvandlas till POPULISM (prunkande, högtravande, uppblåst) så fort någon lyckats med konststycket att erövra det och förvandla sig själv till Någon Annan genom att samvetslöst lova att lösa alla problem? Och ännu märkligare är det att det är så få som ser det och försöker ändra på det?

RESPEKT (hänsynstagande) och HEDER (anseende, aktning, värdighet) .. är ju ord som man förr satte i samband med Förtroende men som nu .. till min stora förvåning .. har kriminaliserats? De finns nästan enbart med i reportage från den kriminella världen i form av Hedersmord, Hedersrelaterat våld eller mord, misshandel eller andra våldsamheter för att upprätthålla den rätta Respekten.

Jag skulle gärna vilja ha tillbaka just de här två orden i samband med Förtroende, men är det ens möjligt?

JÄMLIKHET (likhet, likvärdighet, av samma beskaffenhet) .. kan vi bli det utan att samtidigt använda ordet Respekt, som numera är kriminaliserat? Är inte verklig jämlikhet en fråga om hur vi ser på och behandlar varandra som Människor med olika förutsättningar, eller är det bara en fråga om vem som har bäst eller sämst betalt? Är jämlikhet bara mätbart i kronor och ören?

Och hur är det då med JÄMSTÄLLDHET (lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter) .. är det bara en fråga om kön? Det känns som det passerat en obegripligt lång tid sedan jag trodde att jämställdhet mellan könen inte handlade om att kvinnorna skulle få makt över männen, utan om att de skulle få mer makt över sig själva. Att de kvinnliga egenskaperna och insatserna i samhället skulle komma att värderas lika högt som de manliga?

Men i stället för att bli nedtryckt och omyndigförklarad av en man har nu många kvinnor i stället fått lära sig att det finns en hel arme av genusforskare, genuspedagoger, genusanalytiker och genusteoretiker som kan omyndig- och idiotförklara henne precis lika effektivt som forna tiders män, om hon inte ger sig in i den traditionella, manliga maktkampen? Oavsett från vilken sida vi ser på kvinnornas roll i typiskt kvinnliga yrkesval, så respekteras den lika lite, är lika lite värderad .. är inte det märkligt .. och ojämställt??

ORD (det man säger) .. men meningen med orden varierar tydligen och anpassas efter den tid vi lever i.

Jag börjar känna mig som om jag lever i fel tid .. och det kanske jag gör också? För sist men inte minst så funderar jag över när ungdomens gränslösa tillförsikt och känsla av att JAG KAN ALLT .. övergick till ett mer begränsat JAG VILL HA ALLT!!!

När hände det??

AB, AB, DN, SvD, SvD, SvD, Expr.,

tisdag 28 juni 2011

Fort, och utan att tänka ..

.. sa jag till Dottern innan hon hann utanför dörren. Berätta ett sommarlovsminne som du kommer ihåg!!

Lätt .. sa hon. När du ramlade ner från berget och åkte på trägubben!!

??

Men så minns jag. Det var ett av de allra första sommarloven och Dottern och jag gav oss iväg ut i skogen för att klättra i berg. Det var lätt på den tiden eftersom det inte behövdes särskilt höga berg för att skapa en illusion av livsfarlighet .. för det mesta kunde jag stå på en sten och skjuta upp bergsklättrerskan med en hand under ändan så att hon nådde toppen.

Vid det här tillfället klättrade vi upp till en fullständigt död bit av skogen. De träd som funnits, hade förvandlats till torra, vindpinade grenar och stammar och bland dem hittade vi en bit stam med grenar och rötter som med lite fantasi kunde tolkas som en märklig gubbe.

Vi bröt av de kvistar som inte hörde dit och så började vi den mödosamma nedklättringen. Eftersom "gubben" var nästan lika stor som Dottern och vi dessutom hade en kasse med matsäck så var det inte helt lätt.

Plötsligt förlorade jag balansen, landade på "gubben" som i sin tur förlorade näsan, en arm och hela sin personlighet och tillsammans for vi ner för berget i ett moln av mossa och småsten .. med Dottern säkert förankrad på toppen av ekipaget!

DET är min dotters allra mest minnesvärda sommarlovsminne??

Men du .. säger hon vid grinden. Minns du begravningen? Den kommer jag också ihåg!

Begravningen???

Och där behövde jag lite hjälp innan jag lämnades ensam med det här inlägget. Själva föremålet för den minnesvärda begravningen var en grön gräshoppa modell större, som vi hittade fullständigt uttorkad inne i ett förråd. Den levde .. nästan, när vi hittade den och vi tog ut den i det fuktiga gräset och hoppades på det bästa.

Tyvärr så drog den sitt sista andetag innan kvällen trots Dotterns omvårdnad och medlidande och sorgen var stor. VEM hade stängt in den? VARFÖR måste den dö?? Hade den någon FAMILJ??

Vi tog på oss familjeansvaret och arrangerade begravningen .. en storslagen historia med en liten klöverfylld ask, blommor, sorgesånger och begravningskaffe, en tilldragelse som tydligen aldrig kommer att glömmas.

Men vad minns jag själv som minnesvärda sommarlovsminnen?

Ja inte är det alla semesterresor som pappa släpade ut familjen på under semestern. Alla har samlats under en enda etikett i minnet ... LÅNGTRÅKIGT!! Varmt, jobbigt och långtråkigt och när jag och min lillebror försökte fylla tiden med högljudd sång eller andra ljudliga aktiviteter i baksätet så är det enda jag minns pappas lika högljudda irritation och krav på tystnad.

ALDRIG var vi framme!! Och när vi väl var det så måste vi åka hem precis när vi acklimatiserat oss och fått kompisar.

Men jag minns cykelkedjan som vi hittade under gungan vid ett hyrt sommarhus och jag minns hur in i helsike fort mamma kunde springa för att hinna rycka upp min knappt 4-årige lillebror .. precis innan han tog upp den.

Det var nog första gången vi såg en huggorm, tror jag.

Och så minns jag när vi gick för att möta pappa på en sommarväg på kvällen. Och när han ÄNTLIGEN kom .. då hade han med sig mitt livs första hundvalp!!!

DET minns jag .. även fast det slutade sorglig .. och solen, alla bad, alla kompisar och att vi lärde oss simma .. men annars är jag som dottern, alla de arrangerade sysselsättningarna som skulle ge mig ett fullgott och innehållsrikt sommarlov ..

... dom har jag glömt.

Expr., AB, AB, SvD, DN, DN

måndag 27 juni 2011

Hellyckad eller halvlyckad??

Är jag misslyckad när jag under en hel dag bara lyckats med att rensa en halv rabatt, bära ut hälften av det som ska till återvinningen och bara halvhjärtat tagit tag i det som krävde en helhjärtad insats??

Eller kan jag se mig själv som halvmisslyckad??

Kanske rent av som en halvlyckad person som kan vara hellycklig över att ha SÅ många järn i elden, att tiden bara räcker till en halv insats i vardagslivet??

Eller är jag till och med hellyckad, eftersom jag lyckats lura mig själv, när det gäller frågan om min egen kapacitet, så till den milda grad att jag sluppit överanstränga mig och bara kört på halv maskin?

Och hur står det då till när jag ska läsa opinionsmätningar?

Är det partiet som ökar någon procent i förtroende, trots att det saknar tydlig politik ett hellyckat parti eller bara halvlyckat?

Och är det parti som minskar någon procent i förtroende trots sin tydliga politik ett misslyckat eller halvlyckat parti??

Och är båda partierna halvlyckade så kan man ju fundera över vem som lurat vem om vems kapacitet, så till den milda grad att båda nått samma resultat utan att överanstränga sig och genom att bara köra på halv maskin??

Dessutom kan man ju fråga sig hur lyckat det egentligen är med opinionsundersökningar var och varannan vecka för att försöka ta reda på ett resultat som väntas om drygt tre år?

Hellyckat, halvlyckat eller helt misslyckat??

Varför anlitar inte media ett eller flera medium i stället .. det måste ju vara lika halvtillförlitligt men lite mer helspännande!

Är det någon som dessutom tycker att jag verkar virrig och svårbegriplig i sommarvärmen så vill jag bara säga att .. det är bara halva sanningen!

Expr., AB, SvD,

söndag 26 juni 2011

Körduglig??

Jag har körkort och besiktigar plikttroget min bil varje år och får en liten bekräftelse på att jag gjort rätt för mig och att mitt fordon är i kördugligt skick och inte till fara för andra.

Det kostar en del, men är väl investerade pengar när jag ger mig ut i trafiken bland de andra besiktigade fordonen. Trots det kan jag inte värja mig mot att det förekommer andra varianter i trafiken .. men det minimerar riskerna, det gör det.

I politiken finns det inget motsvarande trygghetssystem .. vi väljer helt obesiktigade, körkortslösa företrädare som i många fall är helt livsfarliga i det sammanhang vi placerar dem.

Eftersom det är jag som är passageraren så tycker jag att det borde vara angeläget med en Politisk Besiktning av av både det erbjudna transportmedlet och dem som påstår sig vara kapabla att ratta Sverige under fyra år.

Ett litet kvitto eller en bekräftelse på att jag inte väljer ett utgånget vrak eller något med konstruktionsfel eller bristande körförmåga.

Jag vill veta om de politiker jag väljer har tillförlitliga och godkända bromsar när de befinner sig i en situation där det krävs, inte får motorhaveri på en järnvägskorsning och att styrningen fungerar när det finns hinder i trafiken. Jag vill också förvissa mig om att lyset fungerar så att vederbörande inte navigerar i fullständigt mörker.

Jag vill känna mig övertygad om att den jag färdas tillsammans med har allt under kontroll och inte orsakar olyckor för oskyldiga medtrafikanter på grund av glapp i ledningarna eller skapar onödigt kaos genom sin icke-fungerande konstruktion.

Är det för mycket begärt??

Och är det inte på tiden att vi väljare får några som helst garantier i utbyte mot vårt förtroende?

(Dessutom så skulle det inte skada med samma system gällande de politiska journalisterna .. som glatt marknadsför vad sjutton som helst bara det har rätt partifärg.)

SvD, DN, AB, AB, Expr., Expr.,

lördag 25 juni 2011

"Välsignad vare den som ..

.. inte förväntar sig någonting, h*n blir heller aldrig besviken" .. sa Benjamin Franklin redan på 1700-talet.

I dag konstaterar större delen av svenska folket att de återigen har misslyckats med att fira en traditionell midsommar där alla är glada, lyckliga, lyckade, lagom berusade och sång- och dansbegåvade. En större summa pengar har spenderats på de nödvändiga tillbehören .. tunna men vackra kläder, sprit och öl som ska höjas i därtill avsedda glas till läckerheterna från grillen, tillsammans med vännerna som bara ska vara roliga och trevliga .. eller tillsammans med midsommarnattens kärlekspartner, som tyvärr förvandlas till en livlös sladdrig hög innan målet förverkligas.

Suck .. det är inte lätt med uppskruvade förväntningar.

Men än är det inte dags att ge upp. Kvar finns nästa uppskruvade förväntan att uppfylla .. SEMESTERN!!!

Nu är det dags att fly hemmet för att vara lycklig och avslappnad någon annanstans. Helst så trångt och obekvämt som möjligt så att hela familjen verkligen får RÅ OM varandra. Allt gnissel, alla meningsskiljaktligheter, alla irritationsmoment kommer att lösas upp i en magisk dimma av trevliga aktiviteter och massor av kärlek?

Till och med barnen kommer som av ett under att förvandlas till telningar till förväxling lika barnen i Bullerbyn eller annan valfri Astrid Lindgren-historia och solen kommer att skina vareviga dag.

Tror vi!

Förväntar vi oss!

Har vi RÄTT TILL efter ett helt års slit och släp!!

ALLA ANDRA har fantastiska semestrar!!

Jag har inte så höga tankar om mig själv att jag tror att jag kan åstadkomma detta mirakel, även om någon pytsade ner en extra månadslön för semesterbehoven. Jag vet inte ens om jag vill?

Om sanningen ska fram så skulle jag hellre byta den mot ett löfte att få slippa familjen under åtminstone halva semestern. Tänk att få gå omkring och drälla alldeles för sig själv i två hela veckor, ge blanka faderuttan i renligheten och ordningen och göra natten till dag och dagen till natt .. om jag vill.

Jag vill larva omkring i skog och mark med hundarna, hälsa på och få besök av andra lössläppta kvinnor, fnittra och ta ett glas vin, byta kläder med någon i samma storlek och kanske utnyttja tiden till spontanbesök på en kvällskonsert, biograf eller en orgie på en loppmarknad eller ett reatillfälle på Fina Affären i Stan.

Men det är olika hur man ser på saker. För min del ser jag äktenskapet som en juridisk historia som gör att två människor av fri vilja kan leva sina olika liv sida vid sida och ändå äga sitt hem tillsammans .. andra ser äktenskapet som ett löfte att aldrig släppa varandra utom synhåll, att dela varje andetag och att tillbringa varje timme av .. till exempel .. semestern tillsammans.

Om de så ska gå under på kuppen!!

En nyskild väninna blev så förtvivlad över att barnen BARA hade henne första årets semester att hon tog ett banklån och stressade landet runt, besökande High Chaparall, Skara Sommarland, Liseberg, Kolmården, Gröna Lund och diverse Äventyrsbad och större badstränder. Två dagar innan skolstarten kom hon hem till mig med sin obeskrivligt tjuriga och sällsynt bortskämda dotter, samtidigt som jag och Dottern stod i dörren med en påse Mariekex och en flaska saft för att gå på utflykt.

"Jag står inte ut" .. suckade hon och vi suckade omärkligt och lät dem följa med.

Till att börja med blev det ett rent lidande. Det här var inte ett barn som uppskattade strapatser. Vi vandrade, hittade smultron, kryssade mellan komockor och klättrade över staket i kohagen, sjöng vandringsvisor, hittade skalbaggar och tittade på myror, pratade, pratade och kom till slut fram till vår insjö där vi fick klättra och klättra upp till en klipphylla som var som gjord för hallonsaft och Mariekex.

Så började skolan och alla berättade vad de gjort under semestern ... det som är alla föräldrars fasa och skälet till alldeles för många kostsamma aktiviteter!!

Och ni kan kanske gissa vad den sura lilla damen berättade om och vad som uppfattades som det största äventyret??

Barn behöver inte så mycket .. bara närvarande vuxna som har tid, lyssnar, gör saker TILLSAMMANS med dem och dessutom tycker det är roligt. Världen är ett äventyr i sig när du är barn, bara du får möjlighet att upptäcka den. Och som vuxen kan du få hjälp att återupptäcka det äventyret om du bara tar dig tid.

Nu låter jag nästan som en frikyrkopredikant, märker jag .... men det är faktiskt alldeles sant!

Hur dum i huvudet var du i går??

"Folk blir dumma i huvudet" .. säger polisen uppgivet,med anledning av gårdagens stök och rörighet, och visst är det väl konstigt att vi måste använda oss av helgdagar för att lätta på trycket och släppa ut frustrationer, aggressioner och alla andra känslor som vi låtsas att vi inte har i vanliga fall?

Ännu konstigare är det ju att vi betalar för "nöjet" och anser oss ha roligt medan det pågår??

Just nu är det såååå stilla här där vi bor. Nästan öronbedövande tyst. Inte ens på motorvägen som vi .. med lite god vilja kan ana i en glänta i skogen lågt borta .. syns det någon rörelse eller hörs något trafikljud. Grannarna sover, förmodligen gravt hörselskadade efter nattens allsångsorgier och den familj som lät barnen hemlöst irra omkring på kyrkogården till långt in på småtimmarna kanske ..?? .. känner en viss olust över sitt beteende??

Jag saknar inte mina tidigare midsommar- och nyårsfester och blir inte det minsta lilla frestad när vi blir bjudna på någon nu för tiden. För det är så förutsägbart .. kostsamt .. och lite plågsamt det hela.

Redan vid första skålen vid matbordet kan man urskilja vilka som kommer att ta tillfället i akt att berätta giftiga "lustigheter" ur den äktenskapliga verkligheten. Vi andra får stå för tryggheten när någon vill lufta gamla oförrätter i form av roliga historier.

Det kan handla om hur någon använder FEL kastrull för att laga fel saker eller plockar in .. eller ur .. grejor i FEL ordning i .. eller ur .. diskmaskinen. Hänger eller tvättar fel så att resultatet måste vädras på en midsommarfest. Någon fiser för mycket, är löjeväckande fåfäng, är känslomässigt handikappad, smular ner i köket medan någon annan är navet och stommen som gör att hela familjen överlever .. alltså PERFEKT!! Allt presenterat i en humoristisk och överseende förpackning.

Giftpilarna viner genom luften och alla skrattar pliktskyldigast med, och vill det sig illa så är det ytterligare ett par som skådar ljuset och hänger ut sina personliga misslyckanden vid snaps nummer tre.

Förhoppningsvis är barnen hemma eller sovande .. för det finns inget jobbigare än att se skammen i ett halvstort barns ögon när de förstår att mamma och pappa gör sig till åtlöje.

Så har alla fått tillräckligt hög alkoholhalt för att våga SJUNGA och efter det en skål för Midsommaren och så törs man DANSA. Då går det inte att samtala längre för musiknivån är för hög, vilket medför att alla som har något att säga SKRIKER fram sitt budskap, vilket irriterar dem som sjunger och gör att de höjer volymen ett snäpp .. osv osv!

DÅ är det verkligen fest!!

Och det är då en del upptäcker vem de EGENTLIGEN borde ha gift sig med .. och också drabbas av en oemotståndlig lust att tala om det för föremålet i fråga. Där kan det uppstå intressanta reaktioner.

Andra tycker tillfället är väl valt till att tala om gamla oförrätter som vem som egentligen bör klippa häcken mellan husen, att grannens träd skymmer morgonsolen, att bilen som såldes till kompispris var rena vraket eller att någon närvarande är en dryg och dum jävel som inte ska tro att h*n är något!!

Där kan det också uppstå intressanta reaktioner.

Och till slut utmynnar det hela i ett sorgset, sluddrigt mummel bland dem som fortfarande är talbara och en aning om den eftertanke som bergsäkert kommer dagen efter kvällen före.

Jag är övertygad om att den som uppfann vickningen, gjorde det enbart för att slippa just det ögonblicket.


Bloggat: Det perfekta Midsommarfirandet!!!/Ghostopinion
SvD
, DN, AB, AB, Expr.,

fredag 24 juni 2011

Glöm snapsen!

Jag har alltid haft svårt för helger eller andra situationer där det förväntas att jag ska ha roligt och bete mig på ett visst sätt .. annars är det jag som är misslyckad. Andra .. vanliga .. helger kan jag ha roligt och bete mig lite hur som helst .. men nyår och midsommar, då MÅSTE jag bara göra som alla andra?

Hur kan det komma sig??

En tid i livet fick jag nästan allergiska anfall när nyår och midsommar närmade sig .. jag revolterade, klädde ner mig, blev obstinat och drällde iväg på saker jag aldrig borde ha gjort. Protesten blev så att säga lite överdriven.

Nu vet jag bättre. Jag gör som jag vill .. det vill säga VI gör som vi vill.

Så glöm nubben .. den är skitäcklig i vilket fall som helst! Glöm spriten, den funkar bättre vid ett annat tillfälle, vi är glada ändå och får därmed större utbyte av grannfesterna som ofta är rena uppvisningarna av de relationsproblem som döljs bakom den välputsade ytan i vanliga fall.

Glöm sillen .. för min del, och fram med hemgjord potatissallad, grönsallad och en hederlig rostbiff .. som just nu förbereds för ugnen.

Glöm midsommarfirandet runt midsommarstången med svettigt dansande och ut i spenaten och plocka sju sorters blommor som ska stå mitt på matbordet som en storslagen fruktbarhetssymbol.

Men glöm inte att sjunga, skratta och ta några danssteg .. även om det saknas en inhyrd orkester i folkdräkt.

Mera jordgubbar och mindre finkläder .. de som köps inför midsommarfirandet är ändå för tunna när kvällskylan sätter in. Jordgubbarna och den traditionella jordgubbstårtan som jag snart ska "överraskas" med, de blir ju bara bättre och bättre ju längre kvällen lider.

Mer vila, mer avkoppling, mer strövtåg i naturen och mindre partytält och uppskruvade förväntningar.

Till min stora förvåning läser jag i tidningarna att det är synd om sådana som oss? Människor som inte lägger ner en halv månadslön för att riktigt FIRA att det är midsommar?

Vi tillhör det svenska bottenskiktet, ingen månadslång planering, inga grillskivor som ligger i egenkomponerad marinad, inga tjusiga kreationer, inga blankpolerade ungar som lyckligt dansar små grodorna runt en midsommarstång på idrottsplatsen och inga inbjudna skaror av bekanta som obegripligt sluddrande aldrig går hem när hela kroppen skriker efter sömn och diskbänken dignar av disk?

Bara en ljuvligt ledig dag med god mat, blommor och jordgubbstårta .. bara vi eller tillsammans med någon/några likasinnade .. människor som vi verkligen tycker om och som är roliga redan innan vinglaset fylls. Kan livet vara bättre än det?

Och jag har faktiskt en blomma i håret i dag!

Det finns egentligen bara ett enda MÅSTE!! Den som stiger över tröskeln hemma hos oss en större helg får finna sig i att vara deltagare i en turnering med mångåriga traditioner ... KALLE ANKA YATZY-TURNERINGEN.

Och i år SKA jag ta hem det hela, det har jag gett mig fanken på!!

Glad midsommar på er allihop!!

AB, AB, AB, SvD, DN, DN

torsdag 23 juni 2011

Kalkoner och andra fjäderfän!

Vi har haft många olika sorters djur boende i vår familj, både frivilligt och ofrivilligt.

Den mest ofrivilliga gästen var en icke-flygfärdig häger som kom drivande med vinden en försommarkväll. Man har ingen aning om hur låååång en häger är när den står på marken och vilken räckvidd den har med sin långa hals och långa näbb, förrän man har den under armen och tänker bära iväg med den. Det är som att handskas med en motordriven hacka som inte går att stänga av. Dessutom så kändes det rätt löjligt att ha en fågel som såg ut som en grå, lång pinne med stirrande ögon som skulle matas med fisk med jämna mellanrum.

Hönsen höll med mig i det fallet, eftersom det var i deras hönsgård vi hyste in gästen. Vi drog ett gemensamt lättat andetag den dagen han(?) äntligen använde luften han fick under vingarna och .. förhoppningsvis .. flög hem igen.

Höns är trevliga fåglar, förstående och sociala och jag vet inte hur mycket tid jag har tillbringat tillsammans med mina höns ömsint skrockande .. kaaaakakakakaaaaa .. och fått motsvarande svar tillbaka. Väldigt avkopplande och rekommenderas varmt till småbarnsföräldrar som nått smärtgränsen.

Kalkoner däremot är de dummaste fjäderfän jag mött. Vi köpte ett gäng nykläckta kalkoner och daltade med dem från dag ett .. men trots det blev de lika livrädda varje gång vi uppenbarade oss?

Fullständigt panikslagna for de åt alla håll, våldsamt kalkonlåtande .. goobble, goooble, ungefär, fast högt och oartikulerat. Stora blev de också och förvånansvärt många var tuppar, vilket till slut kändes rent livsfarligt eftersom de attackerade alla de upplevde som främlingar .. och ALLA upplevdes som främlingar eftersom de aldrig kom ihåg någon som varit utom synhåll några minuter.

Inte kände de igen sin mat heller. Vi hade kunnat servera järnfilspån och de hade ätit upp det .. de åt ALLT, utan undantag och var alltid lika utsvultna och goooobbblande.

Vi hade inte det minsta dåligt samvete när vi gjorde processen kort med kalkonerna och förpassade dem till en mer tystlåten tillvaro i vår frys.

Jag har av någon anledning tänkt mycket på kalkoner den senaste tiden när det gått våldsamt och strategiskt till i riksdagen. Möjligen är det Håkan Juholts pingviner som spökar trots att jag aldrig haft någon relation med en pingvin, eller så är det känslan av att våra politiker upplever väljarna som kalkoner.

Lättskrämda, helt utan minne, lätta att fösa hit och dit i full panik och beredda att tugga i sig precis allt som de får serverat helt utan ifrågasättande.

Det är inte utan att jag börjar känna mig lätt förolämpad över nivån och sättet politiken förs på!!

Nog kunde de väl anstränga sig lite mer för att åtminstone ge sken av att de minns oss väljare mellan valen .. för vem vet .. annars kanske VI börjar se likheten mellan kalkoner och politiker precis i tid till den dag när de behöver oss som allra bäst.

SvD, DN, Expr., AB

Nu tar vi dom, nu tar vi dom ... !!! Och vinnaren är ...

... i alla händelser inte svenska folket.

Att det fanns ett behov av att göra åtstramningar i sjukförsäkringen var något som Göran Persson var väl medveten om när han gav Anna Hedborg uppdraget att göra en utredning. Hon skrev bland annat så här ..

"Andelen förtidspensionärer/sjukersatta i befolkningen har ökat stadigt sedan 1970-talet och de ungas sjukersättningar utgör en tickande bomb. Stora kostnadsökningar väntar om inte utvecklingen kan fås att vända.Sjukförsäkringen är för mjuk, den har tillåtits möta alla möjliga behov. Resultatet har blivit en instabil försäkring där utnyttjandet varierar, över tid, i rummet och mellan människor med samma diagnos, på ett orimligt sätt. En reform som skapar en stabil försäkring med lägre utnyttjande och kortare sjukfall är nödvändig."

Vad Göran Persson skulle ha gjort om han vunnit valet 2006 får vi aldrig veta, däremot vet vi hur Alliansen tacklade problemet .. och det blev inte bra. Det är också förvånansvärt att man inte har sett felen och åtgärdat dem, eftersom det oundvikliga mellanrummet mellan välfärdssystemen blivit oacceptabelt stort? Det blev inte den "stabila försäkring" som Anna Hedborg förordade.

Hur Håkan Juholt och hans Sverige-Sociala Demokratiska Miljö-Vänsterpartister tänker sig det hela kan vi också ana vid det här laget .. en återställare från en haltande reform till ett gammalt system .. "en tickande bomb" .. som redan utdömts av såväl de egna som av andra ekonomiskt kunniga politiker??

Varför denna brådska med något som medför så lite förändring?? Varför inte ta lite tid till att tänka till och skapa något genomtänkt, fungerande och nytt i stället???

De förändringar som det nu hojtas och skriks om är marginella och kommer inte att medföra några större förändringar för dem som desperat hoppas på det .. men själva spelet och planerandet av det är förmodligen väldigt roligt för de inblandade? Jag hör nästan de grabbiga höhöhö-skratten och high-fiveandet bakom kulisserna.

"Nu tar vi dom, nu tar vi dom!!!" ... Höhöhöhö!!

Sverige och folket .. det är vad vi väljare sätter främst när vi fattar beslut på valdagen.

Makten och spelet .. står högst på dagordningen för politikerna.

Vi verkar inte riktigt gå i takt där, politikerna och vi väljare???

Men OM nu den Sverige-Sociala Demokratiska Miljö-Vänstern lyckas tvinga fram ett nyval inom det närmsta året .. då undrar jag hur de tänkt sig det hela??

Med tanke på hur den ekonomiska situationen ser ut i Europa är det ett budskap de inte får undanhålla sina väljare, för aldrig har det väl varit så viktigt att veta vad man röstar på som nu, och aldrig har det varit viktigare att politikerna redovisar det på ett klart och tydligt sätt.

Ett nyval skulle kosta enorma summor .. en felaktig ekonomisk politik skulle kosta betydligt mer. Vi ser vad som händer med de sociala skyddsnäten i andra länder just nu .. och den som inbillar sig att det inte kan hända här, lever i en falsk verklighet.

AB, AB, AB, AB, Expr., SvD, DN,

onsdag 22 juni 2011

Nya system i de gamla systemen???

Det folkvalda styret och den populistiska oppositionen kan inte enas om de åtgärder som krävs för att ett felaktigt system, som inte varit effektivt på många, många år, ska bli fungerande för det land och det folk de påstår sig vilja värna om.

De anklagar varandra, skyller på och hånar varandra och är lika låsta i prestigetänkande, egenrättfärdigande och enögd, politiskt ställningskrig .. och glömmer vilka det egentligen handlar om. Frågan är om de någon gång verkligen sett det .. annat än som siffror i en budget eller opinionsmätning?

Politiska debatter handlar egentligen aldrig om sakfrågan .. hur uppstod problemet? varför behövs det förändringar? .. utan alltid bara om anklagelser och förvanskningar av motpartens åsikter. Jag tror att det är det som kallas retorik, vilket verkar vara det drivmedel som länder styrs med??

Folket enas enbart i sitt förakt för politikerna, deras retoriska krumsprång och partibundna åsikter och känner ingen solidaritet eller lojalitet när det talas om gemensamma mål eller nödvändiga förändringar.

Ingen vill ge något .. alla vill ha, oavsett om det är rätt eller pengar!

Allt är politikernas fel .. och så sätter man sin tilltro till andra politiker som är låsta i samma kvävande system.

När samhället inte ser människan, ser inte människan sig själv som en del av samhället, och då känns det som något av en seger när det går att behålla den del av inkomsten som egentligen borde ha betalats som skatt. Att den svällande offentliga ofantligheten är andras skatt är ofattbart, och när svarta eller inga inkomster resulterar i att arbetslöshetsersättningen och sjukersättningen uteblir och pensionen knappt blir överlevnadsbar .. då är det lika ofattbart.

Privatisering är farlig. Offentlig verksamhet är bra. Staten är bättre på att hantera pengar än privata alternativ. Sägs det tillräckligt ofta så blir det sanningar, ofta presenterade av media med egna intressen i nyhetsrapporteringen.

Och den offentliga sektorn växer, blir överdimensionerad och svårkontrollerad och tjänstemännen ser till att ordna förmåner och arbeten åt sina nära och kära samt gör upphandlingar som gynnar dem som betalar trevliga arvoden "vid sidan om" .. och utgifterna stiger, men inkomsterna är desamma.

För om skattetrycket stiger, så finns ju EU och företagen har då möjlighet att etablera sig i andra länder med en mer tilltalande skattepolitik, de som är efterfrågade på den internationella arbetsmarknaden får bättre betalt utanför landets gränser .. och arbetslösheten stiger och landet dräneras på kompetens. Medan den offentliga sektorn växer och därmed också skatterna .. som de enskilda medborgarna försöker undvika att betala in.

När de folkvalda kan välja bort arbete och dra sig tillbaka med full pension redan vid ett tidigt skede i livet eller bevilja sig själva och sina vapendragare förmåner som de människor som valt dem aldrig kommer i närheten av .. så ger inte det signaler som skapar samarbetsvilja och enighet.

När de fackliga företrädarna är mer intresserade av sina egna karriärmöjligheter och förmåner, skapar det ingen lojalitet och solidaritet.

Då vill folket ha andra politiker som lovar att göra det omöjliga under samma förutsättningar som de tidigare.

För vi skapar nya gemensamma ekonomiska system, nya gränsöverskridande samarbeten, nya kommunikationsmöjligheter och lever i en ny tid med högre krav på hela befolkningen, (bortsett från de politiskt folkvalda?) .. och behåller våra uråldriga, svårhanterliga politiska system?

När jag läser om Grekland blir jag rädd. Jag ser bara kaos och oenighet, ingen vilja att gå framåt, bara en längtan efter att återgå till det som var innan. Det som var så bra .. innan det blev så dåligt! Det var bättre förr och ju förr det blir som förr desto bättre?

Jag blir rädd för att jag inte kan föreställa mig hur det här ska sluta, hur mycket det kommer att kosta och vad följderna kommer att bli för den vanliga människan som trott på de löften som uttalats av dem som strävat mot makten.


Och att det här inlägget handlade om Grekland, det förstod ni väl från början?

AB, AB, Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD

Livets smultronställen.

Vår lilla irländska Rackarkott hittade ett smultronställe vid vägkanten i går.

Hon tog försiktigt, försiktigt ett smultron i munnen och sneglade sedan skuldmedvetet på mig .. något som var så gott måste naturligtvis vara FÖRBJUDET, eller hur? Men, eftersom jag inte sa något utan stod kvar så vågade hon nosa vidare och hittade ett till .. och ett till .. och .. jättemånga smultron.

Hon åt dem så försiktigt och andaktsfullt. Njöt av varje bär och jag kunde se hennes stora förvåning .. det växte GODIS vid vägkanten??

Nu kan vi nästan inte ta oss fram när vi går ut. Vem vet, det kan finnas godis var som helst och är man en Rackarkott så låter man inget ätbart gå till spillo.

Det är en djupt rotad instinkt som kan ta sig mindre trevliga uttryck, det har Hittekatten fått lida för. Jag vet inte hur många sorkar som vår hungriga hund skrämt av vår lika hungriga katt, och det är kanske tur det. De jag ser får en mer passande slutförvaring än i magen på den hund som kommer upp i sängen varje morgon och vill slicka mina händer och mitt ansikte.

Men jag avundas henne hennes förmåga att leva i nuet, att njuta gränslöst av livets alla smultronställen och glädjas åt det hon har i stället för att gräma sig över allt det hon aldrig fick från början.

I natt var jag uppe halv fyra. Det var redan ljust, fåglarna kvittrade, luften var ren och naturen kändes rentvättad av nattens dagg. Det hördes inte ett enda motorljud och inga mänskliga röster, bara de ljud som kommer från naturen själv.

Om jag någon gång ska bli religiös så kommer det att bli mitt i natten .. mitt i naturen.

I sommar ska jag försöka vara mer som en Rackarkott, vara glad och lycklig över det lilla i livet, njuta av stunden och vila i nuet .. det lovade jag mig själv i natt.

Nu när det är dag känns det löftet lite svårare att hålla, men jag ska i alla fall försöka .. då och då, ibland eller så ofta det går!

AB, Expr., DN,

tisdag 21 juni 2011

Hur mycket tjänar en departementssekreterare??

I dag går svensk media igång på rubrikerna:

Regeringens PR-nota: 119 miljoner kronor! (AB)

De köpte PR för 120 miljoner kronor! (Expressen, som lade till en extra miljon av någon anledning?)

Borgs PR-nota: 119 miljoner kronor! (DN)

119 miljoner till regeringens PR (SvD)

Oj! .. FY!! .. Usch!!! .. och så går alla igång och börjar attackera och förfasa sig utan att läsa igenom vad som skrivs i samband med rubrikerna.

Men .. hallå .. vad står det egentligen?

Det som handlar om sk PR i det här fallet rör sig om ca 800.000 kr utslaget på två år. Resten är kostnader för olika tekniska lösningar för regeringens hemsida och olika tryckkostnader .. under FYRA år. Ta bort de 800.000 kronorna, runda gärna av dem till en miljon i Expressen-stil och dela resten med de fyra år som det hela handlar om .. då återstår 29.500 000 kr per år för hanteringen av regeringens hemsida och tryckkostnader.

Vi kan byta regering och den regeringen kan byta ut dem som hanterar hemsidan och tryckkostnaderna, men kostnaden lär inte försvinna, eller hur?

För den som försökt sig på att söka information på regeringens hemsida är det ingen hemlighet att den inte är direkt lättillgänglig .. om man inte är advokat, har specialistkompetens eller är journalist som bara söker användbara siffror för att piska upp stämningen bland folket som inte kan kontrollera riktigheten på grund av svårtillgängligheten.

Vi vill alla ha ett politiskt system som är i takt med tiden, som kommunicerar med folket på ett begripligt och fattbart sätt, men den som försökt tillgodogöra sig den information som funnits tillgänglig har snabbt insett att regeringskansliet och riksdagens alla ledamöter lever i en egen verklighet som inte är den samma som vår. Språket de talar, regelverket de lever i .. är i stora stycken helt obegripligt för en vanlig människa.

För mig är det inte en dag för tidigt att någon försöker få in röster från "verkligheten" som kan översätta de budskap som är riktade till mig till ett begripligt språk. Frågan är bara om det är möjligt?

Men det kanske var bättre förr?? Innan Internet och alla de andra dumheterna! Ni vet .. när Domus hette Domus och alla handlingar .. skrivna på en hederlig skrivmaskin .. låstes in i ett kassaskåp på kvällen innan man gick hem. Då behövdes ingen kommunikation .. då fanns det ingen större insyn.

Den stora upprördheten har då kokat ner till 800.000 kronor fördelat på två år som betalats till en PR-byrå med "nära band" till Moderaterna med avsikten att förenkla texterna från finansdepartementet så att de blev läsbara för flera.

Är det någon som inbillar sig att Socialdemokraterna skulle ha anlitat en PR-byrå som INTE hade anknytning till Socialdemokraterna i motsvarande situation??

Drygt 800.000 kronor på två år!!

"Kostnaden motsvarar ett par kvalificerade departementssekreterarmånader" .. säger Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco och expert på offentlig förvaltning.

Då undrar jag ... Hur mycket har egentligen en kvalificerad departementssekreterare i lön??

måndag 20 juni 2011

Forskningen går framåt?

För drygt 3 år sedan kunde jag läsa i DN om en undersökning som kommit fram till att ekonomisk tillväxt leder till större lycka.

Lycka kan visst köpas för pengar, hävdade man.

I dag har man lyckats få fram nya rön som publiceras i AB som stolt förkunnar .. "Så hög lön ger dig sann lycka".

"Den magiska lyckonivån" för SANN lycka "går vid drygt 40.000 kronor i månaden"!

Vad skulle vi ta oss till utan alla dem som, till löner som förmodligen är över 40.000 kr/månaden, ser till att vi får veta om vi har anledning att vara lyckliga eller inte??

Enligt de här senaste uppgifterna så har jag levt i en livslögn i hela mitt liv! Jag har gått omkring och varit lycklig alldeles i onödan? Det är ju förfärligt .. och måste naturligtvis vara regeringens fel!!

Varför sa dom ingenting?? Varför såg de inte till att svenska folket fick upp sina löner på lyckonivå?? Ska vi gå omkring här och vara olyckliga JÄMT?? Inte undra på att samhällsklimatet känns hårt och kallt.

Vi har ju alldeles för lite PENGAR. Vi måste kräva lyckobidrag på mellanskillnaden!!

För tre år sedan trodde jag i min enfald att för lite pengar var olycka och att lycka var helt andra saker .. tänk så dum man kan vara ibland.

Jag skrev ..

Lycka är att veta vem jag är och hur jag blivit denna ostrukturerade, känslostyrda person .. och vara nöjd med det.

Lycka är kärlek och familj. Att få leva tillsammans med någon jag kan skratta och leka lite grand med. Att dagligen ha någon i min närhet att beröra och få beröring tillbaka, att tillåtas vara ensam och veta att gemensamheten finns inom räckhåll.

Lycka är kravlös vänskap, god mat, närhet till naturen och någon som ger stöd och värme när jag inte är lycklig.

Att ha tid att lyssna och få tid att tala .. det är också lycka. En blick över matbordet, ett internt skämt eller en oväntad kram .. visst är det lycka?

Att bli älskad eller omtyckt för den man är .. trots att man inte alltid är särskilt älskansvärd .. är inte det lycka så vet jag inte vad som är det.

Ett barn som säger .. "jag älskar dig mamma" eller en hundnos i handen och en tillitsfull blick .. det ger en lyckokänsla som nästan gör ont.

Men själva förutsättningen för allt detta är ju ändå pengar. Har vi inte mat för dagen trots att vi sliter så tiden inte räcker till för att se varandra och oron för skulder kväver alla förutsättningar till ömhetsbetygelser .. då är vi inte lyckliga alls?

Alltså är bristen på pengar olycka .. men jag betvivlar att man kan köpa lycka, det gör jag.

Så skrev jag då. Nu vet jag, tack vare AB, alltså bättre.

Lycka kommer när man tjänar 40.000 kr i månaden, varken mer eller mindre .. framför allt inte mindre! Frågan är då .. om man som jag har gått omkring och varit lycklig för 40.000 kr/mån i större delen av livet utan att faktiskt ha pengarna .. har jag varit lycklig på kredit?

Är jag återbetalningsskyldig på något sätt?

Har jag aningslöst lyckats övertrassera ett lyckokonto så att jag numera är skuldsatt upp över öronen och dömd till evig olycka?

Jag väntar med spänning .. och oro .. på nästa rapport från de lyckliga få som forskar i hur den stora massan ska uppnå maximal och SANN lycka.

Politiskt korrekt!

Jag tänkte vara modig i dag och skriva om hur svårt det är att skriva om det som inte anses vara Politiskt Korrekt.

Jag till och med skrev det.

Det var verkligen inga politiskt korrekta meningar jag lyckades formulera. Jag använde till och med "förbjudna" ord som ansvar, respekt och skyldighet.

Och först då insåg jag att jag inte har det mod som krävs för att skriva det man inte får skriva. Jag har inte den hårda hud som krävs när alla som gömmer sig bakom den politiskt korrekta uppfattningen fattar eld och går till angrepp.

Det är synd att det ska vara så, eftersom vi då aldrig kan komma tillrätta med verkliga eller inbillade fel i samhället utan i stället anpassar oss till vad politiker och media anser att vi ska tycka och tänka just för tillfället.

Då kan man ju anta att jag skulle bli överlycklig över att läsa den debattartikel som Folkpartiets Birgitta Olsson, Ulf Nilsson och Christer Nylander har i Aftonbladet i dag .. "Världens skribenter ska kunna finna en fristad i Sverige."

Det finns tydligen redan ett fristadssystem med ett fristadsskydd för författare och skribenter som praktiseras i bland annat Danmark. Det hade jag aldrig tidigare hört talas om?

Skribenterna till debattartikeln är upprörda över vår asyllagstiftning och vill att den ska ändras eftersom den nuvarande "i praktiken innebär att författare som fått status som fristadsförfattare kan utvisas".

Vem ger då dessa författare "status som fristadsförfattare"?? Och till min stora förvåning läser jag att fristadsskyddet uppenbarligen är något som Svenska Pen-klubben avgör vem som förtjänar??

Förmodligen författare och skribenter som håller sig till den politiskt korrekta sanning som gäller i Sverige?? Eller fungerar vilken sanning som helst som faller Svenska Pen-klubben på läppen?? Eller gäller fristadsskydden också dem som skriver om sanningar som vi inte vill höra och som är impopulära i just vårt land?

Frågetecknen är många. De som bloggar, filmar och twittrar från stängda städer i sin kamp för demokrati .. är det skribenter och författare?? De som använder ordet verbalt vid torgmöten och under resor i sina länder .. vad räknas de som??

Är det bara kultureliten i andra länder som är i behov av skydd om de skriver artiklar, böcker eller upprop som är politiskt inkorrekta i det land där de lever och verkar?

Då gör jag ju alldeles rätt i att riva det inlägg som jag lade ner så mycket tid på att formulera. Det är ju ändå inget värt när det kommer från mig.

På något märkligt sätt får den här debattartikeln mig att tänka på Håkan Juholt och hans ohämmade flirtande med kulturen och dess företrädare. Inte för att det i sak handlar om samma mål utan för att det förutsätter att människor inom just den här smala sektorn är lite mer värda ... liiiite finare, än människor som har sin begåvning och sina protester inom andra områden.

Och då blev jag till slut i alla fall lite politiskt inkorrekt, eller hur?

SvD, AB, Expr.

söndag 19 juni 2011

Kostsam slutförvaring.

Till och från tar media upp problemet med kostsam slutförvaring av livsfarliga restprodukter. Det är särskilt tre som vi verkar ha problem med att hitta lämpliga förvaringsmöjligheter till:

1. RadioAKTIVT kärnbränsle.

2. ÖverAKTIVA surströmmingsburkar.

3. InAKTIVA politiker och högre ämbetsmän.

Jag tog upp frågan i min gamla AB-blogg för nästan 3 år sedan och fick följande förslag:

1. De två första fallen bör åtgärdas på traditionellt sätt i lämpligt bergrum så att kommande generationer inte får en alltför bekymmerslös tillvaro. Det sista problemet överlåter vi på tidigare generationer och skickar ut restprodukterna som stöd till hemtjänsten eftersom denna grupp redan är i allmänhetens tjänst och verkligen brinner för de svaga och utslagna i samhället.

2. Samtliga restprodukter bör förvaras på samma ställe så blir kostnaden mycket lägre för grupp 3.

Alternativt så kan restprodukt 2 omklassificeras till högenergiströmming och restprodukt 3 användas för upplysning efter en tids slutförvaring tillsammans med restprodukt 1.

3. Särskilda avgiftningsläger?

Några andra förslag?

Någon?

Expr., DN

lördag 18 juni 2011

28 bokstäver!

I går citerade jag ett stycke ur en gammal MAD från 1972. Det handlade om variationsmöjligheterna av 28 bokstäver. Med 28 bokstäver i vår makt är vi i stånd att uttrycka absolut ingenting var slutsatsen.

28 bokstäver, det är inte mycket, och i dag har tanken legat och nött medan jag läst tidningar, bloggar och kommentarer.

Med bara 28 bokstäver till hands kan vi överta någon annans identitet på Facebook och det behövs tillgång till samma antal för att få den tillbaka eller borttagen. Det går också att försörja sig som författare eller journalist med hjälp av bara 28 bokstäver .. en del blir faktiskt rätt förmögna genom att använda dem väl.

Bara hälften av de 28 bokstäverna kan användas till att beskriva en avgående politiker som "den inkompetenta sladdkärringen" eller "suggan har lämnat in", trots att personen som det handlar om har en kompetens och ett ordförråd som vida överskrider skribenternas.

Eller så kan man använda alla de 28 till att tacka för det engagemang och den tid som samma person har gett.

Genom att använda 28 bokstäver på rätt sätt kan den som vill, tolka en kriminell persons ord och försäkringar så trovärdigt att resultatet kan skaka och kladda ner ett lands monarki.

Det behövs inte mer än 28 bokstäver och en person som utnyttjar dem för att skapa panik på bostadsmarknaden eller börsen, misstänkliggöra en regering eller förvandla en lögn till en sanning. Eller tvärtom.

Med hjälp av 28 bokstäver kan du berätta om faror, missbruk och upplevelser som andra gömmer, skäms för och plågas av, och på så sätt ge den hjälp och det stöd som kan vara livsavgörande för någon annan.

28 bokstäver kan ödelägga en karriär, bilda en mobb, knäcka en medmänniska eller innebära hopp, vänskap och gemenskap. Tänker vi någonsin på det när vi öser ur oss det som känns mest angeläget för stunden?

Språket består av 28 bokstäver, har ni tänkt på det? Ta bort en eller två .. hur skulle det då bli?

Med språket och de 28 bokstäverna kan en människa roa och glädja ett helt lands befolkning och även beskriva ledan och tristessen med åldrandet, visst är det fantastiskt?

Allt vi läser och skriver består av dessa 28 bokstäver som vi inte alls är rädda om utan tvärtom handskas ovarsamt och vårdslöst med, är inte det rätt märkligt?

Och inte kostar de någonting heller. Helt gratis kan vi använda dem till att håna, hota, misstänkliggöra, beundra, avguda och lovorda människor vi inte känner .. eller så kan vi använda dem till att föra öppna och förutsättningslösa samtal med varandra.

Men för det mesta använder vi dem till att uttrycka absolut ingenting.

Som nu.

Precis här!

(Varning! Köp aldrig gamla nummer av tidningen MAD. Låt den vila i frid för din egen sinnesfrids skull.)

DN, AB, AB, AB, SvD, Expr., Expr.,

fredag 17 juni 2011

Jag kommer att sakna Maud Olofsson.

Jag kan på ett sätt känna igen mig i Maud Olofsson. Jag är också en sån där enerverande människa som vill att människorna runt omkring mig ska GÖRA något!!

Du KAN!! .. säger jag envist. Det finns HUR MÅNGA möjligheter som helst!! Och vad gör det om man misslyckas, då har man ju i alla fall FÖRSÖKT. Och TÄNK vad man LÄR SIG av att försöka och misslyckas .. det är ju en SEGER i sig själv!!

Ja, ni ser ju själva. Folk tycker att du är jobbig och börjar ta omvägar när de ser att du är i närheten.

Eller så blir du invald i en styrelse i någon märklig förening?

Det har hänt mig ett antal gånger och är förmodligen straffet för att jag är för entusiastisk och optimistisk. Det säger också en hel del om Maud Olofsson .. är man SÅ entusiastisk och brinnande att man blir partiordförande i ett politiskt parti, trots att man är kvinna .. DÅ är man jobbig så det räcker.

För den som försöker sig på att entusiasmera människor i vårt land får finna sig i att det är ett åtagande som ingen kan klara av. Det betyder att du ansvarar för alla dem som svarar positivt på idéerna .. dygnet runt. Ingen gör något själv, ingen fattar egna beslut, ingen vill avstå från någonting, alla är missnöjda och alla vill ha allting.

Nu mera springer jag allt vad tygen håller så fort jag kommer i närheten av någon form av grupp- eller föreningsverksamhet.

Men eftersom jag håller med Maud Olofsson om att vi skulle ha ett roligare och rikare samhälle om alla "arbetade som bävrar" för att förverkliga sina drömmar, så ska jag bidra med några oförverkligade uppfinningar från mina nyinköpta MAD från 70-talet.

Rubriken är "Medelsvenssons Brottsförhindrare" .. vilket fortfarande är en säljande produkt för den som tänker satsa på småföretagande och egen försörjning.

DRÄMMKLÄMMARNA (för semesterfirande villaägare) .. är specialkonstruerade fönsterluckor som är upphakade på så sätt, att när fönstret öppnas, frigörs ett par fjädergångjärn och de tunga fönsterluckorna drämmer till den intet ont anande inkräktaren med full kraft så att h*n kläms fast mellan fönster och luckor. Naturligtvis är de tillhörande fönstren tillverkade av splitterfritt glas för undvikande av skärsår, övrig blodsutgjutelse och urrk.

LUFTKUDDEKLÄNNINGEN .. (för den unga kvinnan som är ensam ute kvällstid) Idén till den här skyddsmekanismen kommer från bilindustrin. När "offret" attackeras, blåses luftkuddarna automatiskt upp, och rånaren/våldsmannen studsar våldsamt långt hän i våldsam hastighet. Försiktighet måste dock iakttagas vid ömma omfamningar.

KULLAGERVÄSKAN .. (för den äldre kvinnan) En angripare dyker upp och väskbäraren trycker på utlösningsknappen och tusentals små, lätta kulor av hårdplast väller ut. Angriparen blir plötsligt hjälplös när han kämpar för att behålla balansen. Under tiden går det tilltänkta offret tryggt vidare över de förrädiska plastkulorna med hjälp av sina specialkonstuerade spikskor.

Där ser ni!! Bara fantasin sätter gränser!!! Ni KAN. Om ni bara VILL. Det är bättre att FÖRSÖKA och MISSLYCKAS än att inte försöka alls!!

Jag har all förståelse för att Maud Olofsson ger upp och lämnar över till någon som inte förväntar sig att svenska folket helt plötsligt ska bli kreativa, idérika, brinnande, entusiastiska och lösningsinriktade ... samt arbeta som små bävrar.

Men hon ska ha cred för att hon försökte.

AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, Expr., Expr., DN, DN

Sorg och lite ångest.

Nu är det gjort!

Jag har raderat min gamla AB-blogg. Det känns väldigt sorgligt och var förvånansvärt ångestladdat trots att jag sparat ner varje inlägg som jag fortfarande kan stå för.

Det är inte klokt så man kan ändra sig i en del fall på bara 3 år och det känns inte mindre rubbat när jag upptäckte vilka fullständiga meningslösheter jag engagerat mig i. ALLA borde få radera en blogg efter fullständig genomläsning någon gång, man får en helt annan bild av sig själv.

Men för att pigga upp mig, och inspirerad av Ghostopinions blogginlägg om den gamla klassikern MAD, så köpte jag några exemplar .. och blev omåttligt uppiggad!!

Även om meningen "Nutiden är rutten .. och inte ens framtiden är vad den har varit", kanske inte är avsedd för att pigga upp någon.

Men i samband med bloggraderandet känns detta rykande aktuellt ..

"Variationsmöjligheterna av tjugoåtta bokstäver synes mig efter många år vara uttömda. Men det finns trots allt andra bokstäver. De nakna och de döda. De ludna och de fjälliga.

Redan han som uppfann alfabetet gav upp efter tjugoåttonde bokstaven bara.

Vad denna uppsats alltså vill säga är att man med ett par dussin bokstäver i sin makt är i stånd att uttrycka absolut ingenting."

Och trots att ovanstående citat är 31 år gammalt så kan jag konstatera att man fortfarande kan uttrycka väldigt kvalificerat ingenting med bara 28 bokstäver. Läs bara om Ann-Charlott Alstads lysande slutledning som presenteras i Expressen i dag.

Den hade haft en given plats i 1972 års MAD!

Det kändes uppiggande .. och på något sätt kändes det som om hon fått kläm på det jag nu ger mig ut och letar efter!

De återstående bokstäverna .. de nakna och döda och de ludna och fjälliga!!

torsdag 16 juni 2011

Aldrig hör man så många floskler, ..

.. liknelser och beskrivningar av ömmande människoöden som i politiska tal i största allmänhet och partiledardebatter i synnerhet. Och ingenting blir så sönderanalyserat och tolkat in i minsta ändring av tonläget. Ibland förstår jag inte vad jag har hört förrän jag läst det i tidningen .. och då blir jag för det mesta väldigt förvånad?

Nu tänker jag dra till med en alldeles egen liten liknelse, vilket kanske känns onödigt i sammanhanget.

Det regering vi har sköter vårt land som en större bank. Det är bra så .. utan en stabil ekonomi finns det inget utrymme för utgifter, det kan var och en se i TV3:s program Lyxfällan där vi kan följa människor som trott att inkomsterna är underordnade utgifterna.

Banken Sverige är generös mot dem som är kreditvärdiga, där det är intressant med långsiktiga satsningar, men mindre generös och mer kortsiktigt intresserad när det gäller mindre kreditvärdiga "kunder" och rent av ointresserad av dem som helt saknar kreditvärdighet och kompetens.

Det är helt rätt .. för en bank! För en bank måste tänka på aktieägarna och utdelningen.

Men vad vår regering har glömt är att i Banken Sverige är vi alla aktieägare och därför har även de aktieägare som är passiva, saknar kreditvärdighet och kompetens rätt till utdelning när banken går med vinst, eller hur?

Där verkar vår regering ha glömt vem/vilka som är bankens ägare och styrelsens uppdragsgivare.

Vår opposition .. ack ja. En del kopierad gammal sossepolitik, en del samhällsomstörtande vänsterideologi och så ett miljöalternativ som vinglar mellan de andra, när de inte vill bygga om landet till en miljövänlig framtidsmodell .. samtliga helt beroende av ett missnöjesparti som ännu inte lärt sig skillnaden på plus och minus.

Dem skulle jag aldrig anförtro mina sparpengar och den banken skulle jag hålla mig på mils avstånd från. Det är därför som jag står solidarisk med den som jag redan har. För förlorar vi allt .. så får ingen något.

Att börja med utdelningen och bortse från den ekonomiska stabilteten är ingen bra idé. Det blir lite grand som att kissa på sig .. varmt och skönt till att börja med, men kallt och obehagligt i slutänden.

Då hjälper det inte med protester och en ny regering, det är något som andra människor i andra länder just nu håller på att lära sig.

Vart vill jag nu komma med den här långa och långsökta liknelsen .. lika trist och långrandig som en partiledarreplik i riksdagen .. och förmodligen också lika haltande och enögd?

Jo .. jag tänker för mig själv .. att alla de som hamnat mellan två stolar i våra välfärdssystem, alla de som passiviserats till ett sjukdomsliknande tillstånd i långvariga bidragsberoenden och alla de som av en eller annan anledning inte kan uppfylla kraven på full arbetsförmåga ... de är också aktieägare och har faktiskt också rätt till utdelning från Banken Sverige.

Även om den utdelningen sker i form av betald rehabilitering, kortare träningsanställningar med full sjuklön eller a-kassa eller andra försörjningsåtgärder som är anpassade till den individuella förmågan.

SvD, SvD, SvD, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB

onsdag 15 juni 2011

"Politik är som en gödselgrep.....

.. ett vasst angrepp här och ett vasst angrepp där och en massa dynga däremellan" .. sagt av Alfred E Neuman känd från tidningen Mad. (Tack Ghostopinion för att du fick mig att komma ihåg honom.)

Jag har lyssnat på partiledardebatten i radion i dag, med avbrott för ett kortare tandläkarbesök, och jag vet inte vilket som gör att jag känner mig så utmattad just nu?

Men jag tänker inte skriva någonting om hur jag upplevde de olika partiledarna, det är det redan så många som gör och när jag läser tidningarnas rapportering börjar jag nästan undra om jag lyssnat på fel kanal??

Jag känner liksom inte igen det de skriver i förhållande till det jag hörde??

Däremot så funderar jag mycket på själva systemet med riksdagsdebatter. Där har det har inte hänt någonting alls under mitt vuxna liv och det hela är så förutsägbart att jag förmodligen hade fallit död ner om någon sagt eller gjort något oväntat.

Man behöver bara ha hört en för att ha hört alla. Allt är klappat och klart redan innan talarna äntrar talarstolen, åsikter, ordval och uttrycksätt.

Egentligen begriper jag inte varför de står där och pratar? Vad är egentligen meningen med hela spektaklet?

Det enda som fick mig att inse att det här var en partiledardebatt 2011 och inte 1991 var när Håkan Juholt replikerade till Jimmie Åkesson att han inte räknade Sverigedemokraterna som ett oppositionsparti utan bara som ett riksdagsunderlag! Eller använde han ett annat ord?

Ett riksdagsunderlag som oppositionen är totalt beroende av för att kunna påstå att det är dom som styr regeringen??

Ibland blir den så kallade retoriken så dum när en vanlig liten människa sitter och lyssnar och inte ser alla storvulna gester och självgoda ansiktsuttryck.

Håkan Juholts reaktion på Jimmie Åkessons frieri kändes lika förskräckt som när Mona Sahlin försökte ta avstånd från Vänstern medan samarbetet med de rödgröna fortfarande pågick och eftersom Mona Sahlins envetna förnekande av SD bara ledde till att de fick fler och fler väljare så borde partiledarna ha dragit några slutsatser av det. Kan man tycka?

För vad är det för fel på Sverigedemokraternas väljare som gör att politikerna inte vill erkänna deras företrädare och vad har Vänsterpartiets sympatisörer för kvaliteter som gör dem till så lämpliga samarbetspartners?

Man behöver bara följa landstings- och kommunpolitikern Simon Fors ambitiösa twittrande från Pajala för att inse att vi som land har lika mycket att frukta från Vänsterpartiet som från Sverigedemokraterna.

Demokratiska val är demokratiska val och om vi börjar att utesluta alla som blivit "felvalda" .. sett med de "rättvaldas" ögon, då är risken mer än överhängande att jag skulle skriva något mycket sarkastiskt och elakt om ett annat partis företrädare.

Om möjligheten att uttrycka sin åsikt fortfarande fanns kvar då, förstås.

SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB, Expr., Expr.