Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 31 juli 2011

No bullshit!!

Den här bilden är designad av Svante Grundberg och jag fick t-shirten den sitter på av Maken i julklapp, efter att jag sett den skymta förbi i programmet ”Nattsuddarna” för länge sedan. I dag får den symbolisera de motsägelsefulla tongångarna i media gällande tonläget på nätet.

Katrine Kielos skriver på AB ledare att, ”Europa förgiftas”. Hon förvånas över hur terrordådet i Norge har bemötts på nätet och frågar .. ”Om inte detta får diskuteras som ett politiskt terrordåd – finns det då över huvud taget något som kan diskuteras som politiskt terrordåd?
Jag bara undrar. För jag förstår inte vad ni säger?”


Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv. Naturligtvis är detta ett politiskt terrordåd .. det riktade sig ju direkt mot ett politiskt parti! Och naturligtvis ska det diskuteras som ett politiskt terrordåd!

Men det är inte ett svenskt partipolitiskt terrordåd och ska inte heller användas som slagträ i den svenska partipolitiska debatten. Det inser Katrine Kielos när hon talar om att Europa förgiftas av hat mellan människor.

All den stund media och privatpersoner tar chansen att utnyttja ett terroristdåd och en tragedi för egna syften och för att vinna partipolitiska poäng så göder de också det hat som instabila människor hämtar sin näring ur. Vid varje tillfälle som svenska politiker pekas ut med namn i samband med en norsk massmördare och terrorist ger sig vederbörande ut på den väldigt tunna gränsen som skiljer oss från dem som fanatiskt attackerar oliksinnade med oönskad etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell tillhörighet och politisk hemhörighet och stänger samtidigt dörren till diskussionen om det som är nödvändigt att tala om.

Det är ingen skillnad mellan ohämmat hat som riktar sig mot invandrare eller partipolitiker .. oavsett vem som står för det eller hur väl de uttrycker sig. Eller är det??

Vi borde diskutera hatet och fientligheten .. men inte utnyttja det för egna syften! Är det så svårt?

I dag läser jag om att ”Ett öppet samhälle kräver ansvar för det fria ordet”, ”Rätten att provocera är självklar i ett öppet samhälle, men andra kan bli offer för illgärningar som andra oavsiktligt kan ha uppmuntrat.” Det är intressant att läsa om just i DN, med tanke på att samma tidning publicerade namn och bild på 10 sajter med främlingsfientligt och extremistiskt budskap i gårdagens pappersupplaga.

Är det att ta ansvar för det fria ordet?

När mediadreven går, baserade på information som hämtas bland kriminella eller från människor som har ett eget behov av att hämnas, synas eller skada .. är det ansvarsfull journalistik?

Hur står det till med faktaunderlaget bakom tidningarnas drev och påståenden? Vad är syftet med kränkande artiklar om ”kändisar” byggda på rykten och skvaller? Pengar?

Ansvar för det skrivna ordet! När det gäller AB använder jag mig hellre av Svante Grundbergs symbol än av tidningens gilla-lika-symbol. Den ena är ärlig och lätt att leva efter, den andra fungerar inte ens på den tidning som marknadsför och säljer den.

Varför förfasa sig över det brutala och hatiska språket i kommentarsfälten när man avlönar personer för att ha en egen ”Show” där syftet är att förnedra och förminska andra människor i ”ironins” och ”humorns” namn?

När tas steget från politiskt engagemang till våld” .. läser jag i SvD. Som jag ser det så kan det lika gärna vara en helt vanlig tidningsartikel som har till syfte att misstänkliggöra en politisk ledare, ett ihållande näthat som en twittrande kommunpolitiker som inte ifrågasätts när han hyllar väpnat våld, som kan vara den tändande gnistan.

Vi har alla ansvar för det fria ordet och hur vi hanterar det .. men framför allt media sätter gränserna för vad läsarna ser som acceptabelt eller inte.

SvD, SvD, DN, Expr., AB, AB
Bloggat: Tokmoderaten, Högbergs tankar

lördag 30 juli 2011

Sorg ..

Jag orkar inte riktigt med nyhetsflödet just nu.

Medias oavbrutna frossande i detaljer kring terrordådet för en vecka sedan verkar inte mattas av och för varje intervjuvad sörjande tänker jag på den gång jag själv chockades av ett oväntat dödsfall i familjen.

Ett telefonsamtal .. och så stannade tiden och hjärtat kramades samman i en smärta jag aldrig tidigare känt. Allting som skulle sägas sedan .. skulle förbli osagt och allting som vi skulle göra tillsammans skulle aldrig kunna ske.

Livet blev som inkapslat i en bubbla av sorg, saknad och förtvivlan. Jag ringde till en telefonsvarare och lyssnade på en röst som för evigt hade tystnat .. och grät över allt jag hade osagt och allt jag vill säga.

Allt som jag gjorde och sa då, är insvept i ett dis .. jag kan inte riktigt minnas det. Jag var vid det tillfället helt ensam och vände mig i min akuta förtvivlan till prästen på orten som mest blev pinsamt berörd när jag frågade ... h*n var här ju alldeles nyss!! Var är h*n nu??

Just då kändes det så viktigt att få ett svar även om det hade handlat om Gud och himlen som jag inte tror på .. men det enda jag fick var prästens egna funderingar vid hans egen mors bortgång.

I dag är jag djupt tacksam över att vara en så obetydlig människa att ingen journalist ens visste att jag fanns, och jag känner ett obeskrivligt medlidande med alla dem som inte får vila i sin egen sorg, inte får utrymme för sin egen saknad och tvingas att se sina egna förtvivlade reaktioner på tidningssidorna världen över.

Att vara tillsammans, att vara många, att dela smärtan och tala om det mest sönderslitande med människor som vill dig väl .. det är läkande när du är skör och nedbruten.

Men att oupphörligen störas och utnyttjas i det sorgearbete som är oundvikligt för att livet ska kunna gå vidare .. det måste vara bland det värsta man kan råka ut för.

Expr.

fredag 29 juli 2011

Sopa rent framför egen dörr?

Norges statsminister Jens Stoltenberg har varit ett föredöme i katastrofen i Norge och lyckats samla sitt folk i sorg och gemenskap utan att skapa känslor av hat, vedergällning och motsättningar. Det är imponerande!

Här i Sverige höjs röster för att Fredrik Reinfeldt ska göra detsamma för oss svenskar. Frågan är bara varför?? Det är i Norge terrordådet har skett, det är norska familjer som sörjer mördade anhöriga, det är en norrman som är förövaren .. det är inte VI som behöver tröstas och omfamnas .. det är norrmännen som behöver vår sympati, vår solidaritet och medkänsla.

"Det är så solkigt att använda andras djupaste skräck och sorg som verktyg för att trumfa igenom sina egna politiska poänger" .. läser jag i DN i dag. Ungefär detsamma skrev jag själv för några dagar sedan och jag håller helhjärtat med om att vi måste låta offren för denna tragedi få tid för sorg och saknad innan de används i den politiska debatten.

Sverigedemokraterna ses som en del av det som massmördaren i Norge står för och en av deras twittrande, folkvalda kommunpolitiker, Eric Hellsborn, anser uppenbarligen att allt som händer och sker är mångkulturens och islamisternas fel, och förstärker den bilden.

Men vi kan inte lyfta ansvaret från gärningsmannen och lägga det på ett svenskt, demokratiskt valt riksdagsparti, hur gärna vi än vill det .. för om vi ska göra det så måste vi också granska andra avarter av politiska åsikter som finns i vårt land.

Sopa rent framför vår egen dörr, så att säga.

I Expressen kan vi läsa att "Hans politiska åsikter utvecklades i Sverige" och det kan väl väcka lite funderingar om hur det politiska tonläget är i vårt eget land?

Under detta år har jag vid flera tillfällen förvånat mig över att reaktionerna har varit så svala och ointresserade när det gäller den twittrande, folkvalda kommun- och landstingspolitikern Simon Fors som framför åsikter som ..

"Moderater förtjänar inget annat än bly".

"Hej alla äckliga moderatsvin. Ni ska få sopa i våra fabriker, ert förbannade rövarband."

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning." .. vilket avser en ledarskribent i SvD och Simon Fors undrar också om alla i SvD:s ledarredaktion är "rasist och tortyrförespråkare".

"Att reta upp borgarna är bara ett delmål för mig. Jag ämnar ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem" .. vilket känns så där lagom trevligt för mig som ser mig som en medelklassig borgare som gärna vill behålla det jag arbetat ihop.

Simon Fors anser också att våra svenska moderater är .. "mänsklighetens förtryckare" och att Margaret Thatcher är det vidrigaste som funnits näst efter Hitler, och märkligt nog tar hans partiledning inte avstånd från dessa åsikter utan anser att de är privata och därmed får stå för Simon Fors, trots att han som folkvald och skatteavlönad politiker företräder både partiet och människorna i sin valkrets?

Alla extremister och fanatiker är ofarliga så länge de nöjer sig med att formulera sina åsikter i ord och text, är det så??

Eller så lägger de grunden till handlingar som andra kommer att utföra i framtiden .. har vi inget ansvar för det innan det händer?

Ska vi kanske ta och titta lite på hur vi har det här hemma och försöka samla ihop oss i samma gemenskap och avståndstagande av alla former av uteslutande som de lyckas göra i Norge .. där terrordådet redan har inträffat .. i stället för att försöka göra anspråk på deras sorg och behov av stöd och gemenskap?

AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Nsd
Bloggat om Simon Fors: Röda Berget, Thomas Böhlmark, Tokmoderaten

torsdag 28 juli 2011

Det absolut säkraste sättet ..

.. att se till att SMHI:s väderprognoser slår fel är att ta ut två hundar på gården och schamponera in dem.

Denna lilla enkla metod framkallar ofelbart åska, ösregn och en svärm av bromsar!!

Så nu är inte bara hundarna genomblöta och ynkliga utan också resten av familjen. Men lika för lika och fram för solidaritet mellan människor och djur .. fast det är bara vi kapitalister som står för fiolerna, som får kaffe och sockerkaka efter genomgånget lidande.

De andra två får ligga i hallen och lukta hund.

Katterna visar öppet sitt missnöje med att få sin inomhusmiljö förstörd .. Hittekatten traskade till och med upp på uteplatsen och parkerade sig i hammocken för att riktigt markera sin avsky över fuktig och hundosande luft.

Nu sitter vi här och kliar våra bromsbett och väntar bara på att hundarna ska torka så att det strålande solskenet, som vi var lovade från SMHI, ska återkomma och att det ösregn som det fanns 0% risk för ska upphöra!

AB,

Det är alldeles sanslöst ..

.. vad många det är som alldeles tvärsäkert vet allt om vad som händer, har hänt, varför det händer, vem/vilka som ska skuldbelastas och hur många stenar som ska kastas för att full rättvisa ska uppnås.

Det är inte lätt för en vanlig stackars människa att hänga med i svängarna ibland?

Och därför ger jag fullständigt upp när det gäller att förstå vad de menar .. de som har alla ord, allt utrymme, de rätta svaren och de riktiga åsikterna, men inga funderingar, frågor, tveksamheter eller gråzoner.

Jag går ut i sommarsolen och badar hundarna, plockar lite svamp och behåller mina funderingar för mig själv .. med undantag för några citat som den som tittar in kan fundera över tills jag kommer tillbaka ..

"Att veta vad som pågår kräver klara sinnen; att veta vad som ska göras åt det kräver vishet."


"Att ge intryck av att vara klok, är lika bra som att förstå något .. och oerhört mycket enklare."

Expr., AB,

onsdag 27 juli 2011

Att de aldrig lär sig?

I vårt samhälle finns det fler människor än vi vill tro som bär på en känsla av att ha blivit berövade något de borde haft rätt till .. ett bättre liv, ett bättre bemötande eller mer stöd och hjälp. De är fyllda av hat och aggressioner mot dem som de anser ha tagit detta ifrån dem, stått i vägen, förstört deras möjligheter och tvingat dem till val som försämrat deras liv.

De känner sig osedda, ohörda, bittra och hatiska.

Vi kan mötas var som helst. Själv mötte jag en man i trafiken förra veckan som fullt avsiktligt försökte ramma min bil .. eller så var det bara hans avsikt att preja upp mig på trottoaren, vilket blev resultatet.

Det är klart att jag blev rädd!! Kanske lika rädd som många av våra utlandsfödda svenskar känner sig när de möter blicken från dem som anser att Sverige ska bevaras svenskt.

En massmördare har mördat socialdemokratiska ungdomar i Norge. En fanatiker som anser sig befinna sig i krig för att rädda något, skydda något, försvara något .. oklart vad, men i hans snedvridna verklighet är han en soldat i en armé av likasinnade. Hur många finns det som han i våra kassaköer, på våra gator och torg eller i huset bredvid?

Hur många vill inte utesluta och marginalisera andra grupper .. människor med fel religion, fel föräldrar, fel bostadsort, fel politisk hemhörighet, fel födelseland, fel sexuell läggning eller fel jobb? Hur många balanserar på den tunna gränsen mellan bittert hat och fanatism??

När jag läser en del kommentarer känns det som om det är oroväckande många.

Förra valet försökte Mona Sahlin och Socialdemokraterna hindra Sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen genom att varna för dem i varje tal, i varje intervjuv och vid varje tillfälle. Enligt min uppfattning .. som kanske inte delas av någon .. så fick SD därmed en mediaexponering värd guld och en fribiljett rakt in i riksdagshuset.

Just nu görs det försök att koppla riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord i Norge för att vinna politiska poäng. När det gäller SD sker det öppet .. när det gäller vår regering sker det antydningsvis, jag tycker det känns osmakligt och ovärdigt, även om jag som förälder kan känna samma känsla som Marcus Birro ger uttryck för när han skriver att han helst vill se gärningsmannen död.

Docenten i filosofi, Martin Peterson, skriver nu i SvD att han tycker att .. "Våra folkvalda ska avsluta alla anföranden med: För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti."

Att de aldrig lär sig!

"Den intolerante lever i en miljö där hans världsbild bekräftas och förstärks, Både i hemmet och socialt" .. skriver bland andra Mona Sahlin och Expos chefredaktör Daniel Poohl i dag. "Objektiva fakta är sällan till hjälp och visioner från till exempel politiker eller lärare om ett paradisliknande mångkulturellt samhälle får oftast motsatt effekt för den intolerante."

Så sant.

Och genom att låta deras hat och intolerans legitimera våra egna uttryck för hat och avståndstagande stärker vi aggressivt intoleranta människors behov av vedergällning och grupptillhörighet.

Det blir VI mot DOM.

Ett krig .. där en del till slut ser sig som korsriddare i ett heligt krig. Vi göder monstret med hat när vi anser att vårt eget hat är berättigat. Det är inte vad vi säger som kan ändra på människors världsbild .. det är hur vi lever och bemöter dem i vardagen.

Vi är alla norrmän i dag .. men kan vi alla vara Somalier i morgon? .. skrev jag i går. Jag har ställt frågan privat också och den första reaktionen har varit överraskande.

Den somaliska mamman som vandrat mil efter mil med sitt svältande barn och bara möter hopplöshet, utan att ha något annat att erbjuda än sin famn och sin kärlek medan hon väntar på att barnet ska dö .. hon väcker inte samma omedelbara föräldragensvar som vi nu känner inför dem som förlorade sina barn på Utöja?

Var går gränsen för hur långt vi kan sträcka ut våra händer i omedelbar identifikation??



DN, DN, Expr., Expr., Expr., AB,

tisdag 26 juli 2011

Efter chocken, empatin, medlidandet ..

.. och broderskärleken kommer anklagelserna, skuldbeläggandet och det politiska spelet.

Internet känns inte som en bra plats just nu.

Nu på förmiddagen har jag läst en del av kommentarsfälten under nyhetsartiklarna, bloggarna som länkar till dem och känslan det lämnar kvar är helt förlamande. Det känns meningslöst att ens reagera.

Samtidigt som det talas om demokrati, öppenhet, lika rätt och värde, rättvisa, solidaritet och alla andra vackra ord .. så finns det ett underliggande VI och DOM. Det är skillnad på människor .. VI som har rätt åsikter är de GODA .. de som ifrågasätter är ONDA och inte värda att lyssna på.

Kanske är det så?

DE finner en gemenskap i att hata det som de ser som avvikande och hotande .. och ger samtidigt OSS rätten att hata dem? Är det så?

Vi är alla norrmän .. är en mening som har upprepats både i media och bland människor som känner chock, empati och medkänsla. Det är en fasansfull händelse .. vi är enade i sorgen och lidandet. Vi vill så gärna ge uttryck för de känslor som nästan gör ont ..

Vi är alla norrmän, just nu. Men kan vi alla vara somalier i morgon?

Räcker vår empati, medmänsklighet och vårt medlidande så långt?

Omkring 3,7 miljoner människor i Somalia, en tredjedel av befolkningen, lever på svältgränsen. Ytterligare miljoner människor i Djibouti, Etiopien, Kenya och Uganda är drabbade av den värsta torkan i regionen på 60 år.

Över 1000 barn har hittills dött i mässlingen i Kongo-Kinshasa, som också drabbats av polio- och koleraepidemier.

På undanskymda platser i nyhetsrapporteringen kan vi se barn med tomma ögon, barn som lever som utmärglade skelett. Mödrar som förlorat allt hopp och inte har mer att ge än sin kroppsvärme i väntan på att barnet ska dö, män som gräver i den tomma marken som inte ger något mer än utrymme för dem som dör av svält.

Om vi läser de nyheter som döljs av de stora rubrikerna, så kan vi se människor som vandrar mil efter mil i hopp om att finna något som kan få dem att överleva. Människor som har förlorat precis allt!

Kan vi alla bli afrikaner? Känna solidaritet, gemenskap och kärlek så långt? Orkar vi räcka ut en hand och säga att vi är alla lika och vi har alla skyldighet att hjälpa varandra?

Eller fungerar det bara när vi kan identifiera oss, känna igen oss eller har en identifierbar fiende bland oss?

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expr., AB,

söndag 24 juli 2011

Gör för guds skull inte ..

.. partipolitik av det förfärliga som hände i Norge.

Jan Guillou skriver om hur reaktionerna skulle ha varit om gärningsmannens namn hade varit Ali. Själv såg jag de första nyhetsrapporterna från Oslo där programledaren nästan tvingade sin "experter" att bekräfta att det var muslimska terrorister som attackerat det idylliska Norge och nu läser jag om hur gärna många vill placera gärningsmannen hos Sverigedemokraterna.

Bloggen Högbergs tankar har som rubrik .. "Socialdemokratin skrämmer". Jag läser att Peter Högberg har kluvna känslor men men känner .. "En stolthet över att tillhöra en rörelse som kan sätta sådana känslor i brand. Det visar att Socialdemokratin är på rätt spår".

Det rätta spåret är begreppen rättvisa, solidaritet och frihet, som enligt Peter Högberg endast finns hos Socialdemokraterna och då i så hög grad att högern måste skrämma medborgarna från den rätta vägen.

Det är det som han upplever har utlöst den besinningslösa attacken som kostat så många människoliv.

Det var ett oväntat partipolitiskt sätt att se på en tragedi där över 80 unga människor miste livet och minst 7 personer dog i ett bombdåd riktat mot Norges politiska maktcentrum.

Våldsdådet på Utöja var ett angrepp på Socialdemokratin, men om det hade varit ett ungdomsläger för Sverigedemokrater, hade Peter Högberg då ansett att sverigedemokraterna hade haft rätt att känna en stolthet över att tillhöra en rörelse som kan sätta sådana känslor i brand?? Hade det visat på att Sverigedemokratin är på rätt spår??

Hur skulle vi ha sett på det hela .. rent partipolitiskt .. om det handlat om över 80 moderata ungdomar? Vem skulle ha känt stolthet då??

Vansinnesdåd har inga gränser .. det finns människor förblindade av snedvridet hat riktat mot det mesta. Till och med i trafiken riskerar vi att mista livet om en instabil medtrafikant känner sig tillräckligt kränkt.

Jag kunde ha skrivit detta som kommentar på Högbergs tankar, men jag har skäl till att tro att den inte hade blivit godkänd och publicerad.

Det är synd, för Peter Högberg är en socialdemokrat som jag fram till i dag har haft stor respekt för och som i vanliga fall skriver väl avvägda, tankeväckande och läsvärda inlägg .. även om de verkar vara riktade enbart till redan troende med partitillhörighet.

Så låt oss för guds skull lämna partipolitiken utanför den här tragedin, vilket tack och lov Håkan Juholt själv gör i sitt inlägg på Aftonbladet Debatt, där han bland annat skriver;

"Demokratin ska ta ansvar för att sätta gränser. Mot hot, våld och övergrepp har alla sådana passerats. Mot alla sådana övergrepp - vilka uttryck övergreppen än tar sig - ska vi tillsammans stå upp och ta strid.

Varje dag. Dygnet runt.

Demokrati förutsätter nämligen respekt för varandra. Alla människors lika rätt och värde ska förbli den demokratiska grund som vår nation ska vila på."

Tillsammans. Respekt för varandra. Lika rätt och värde ... jag tror att alla, oavsett politiska åsikter och politisk hemhörighet kan skriva under på det Håkan Juholt skrev.

Låt det räcka med det .. vi sörjer alla tillsammans med människorna i Norge.

SvD, SvD, DN, DN,

Det mest oväntade ..

.. med att bli förälder var att upptäcka att jag inte hade haft en aning vad det hela handlade om!

Plötsligt finns det någon där som betydde mer än mig själv, som krävde och hade rätt till det liv som jag fram till dess trott varit mitt eget .. att bestämma själv över?

Det växte inte ut ett volangprytt förkläde, jag fick inte en oemotståndlig lust att baka bullar, städa och pynta mitt hem och jag förvandlades inte heller till en tålmodig, alltigenom varm och vänlig människa som inget hellre ville än att sitta och vagga en gallskrikande terrorist klockan kvart över tre på natten?

Jag kände mig mer misslyckad än svävande på små rosa moln, måste jag erkänna.

Men jag var också helt oförberedd på den ofattbart starka kärlek, hisnande ansvars- och beskyddarkänsla som plötsligt bara fanns där. En känsla som var så mäktig och stark att jag lätt kunnat bekämpa vad som helst, när som helst, om något/någon närmat sig mitt barn med onda avsikter. Jag hade kunnat mörda ett lejon, lyft en bil eller klättrat över ett stup .. om det krävts för att skydda och försvara mitt barn.

Det är den känslan som gjorde att jag som mamma, efter månaders sömnlöshet, inte följde min instinkt och slängde ut det gallskrikande monstret genom fönstret utan bäddade in oss båda i en filt i vardagsrummet och grät oss till sömns.

Det är den känslan som får oss föräldrar att överleva trotsåldrar, klåfingrighet, skrik och tjat vid de sämsta av alla tillfällen, tonårsfyllor/uppror och alla högar av skor, tvätt, grejor och kladdiga frukostbord. Alla risker och faror som finns .. fall, andra barns ilska i sandlådan, trafik, vatten, skolan .. tider som inte passas, tystnader som känns olycksbådande, hemligheter .. som förälder måste du vara vaken, hinna med, se och åtgärda, beskydda och ligga steget före. Ansvaret är så stort .. stoltheten och kärleken är ännu större.

Det är inte alls som man tror att bli förälder.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli SÅ arg! Så TRÖTT och frustrerad eller känna denna helt sönderslitande kärlek till någon. Jag insåg inte att föräldraskapet innebar att jag påtog mig ansvaret för en liten människas hela liv och framtid när jag så lättvindigt bestämde att jag ville ha barn.

Och som alla andra föräldrar har jag gjort mitt bästa och trots det gjort många fel. Skrikit och tjatat, älskat och kramat, försökt att lära ut vad som är rätt eller fel, att ge allt jag kunnat och försökt att göra övergången från barn till vuxen så ofarlig som möjligt. Jag har oroat mig, skrattat, hjälp till eller bitit ihop och försökt minnas mina egna misstag. Det finns inte den fara, de fruktansvärda olyckor eller hemskheter som jag inte har oroat mig för ..

.. men jag har aldrig, aldrig varit orolig för att en fullständig främling skulle döda mitt barn för att få media att exponera de åsikter han anser att världen borde få ta del av.

Mitt hjärta värker och blöder för alla de föräldrar som nu har förlorat sina barn precis på tröskeln till vuxenlivet. Föräldrar som ägnat sina liv åt att beskydda och värna sina barn och förbereda dem inför den dagen då de förväntas ansvara för och bygga upp sina egna liv .. de har nu mött det absolut förbjudna, det mest outhärdliga och det som inte fick hända.

Det måste vara nästintill omöjligt att förstå att det har hänt.

Det måste vara outhärdligt att ta till sig och smärtan är förmodligen ofattbar när insikten till slut finns .. någon har dödat mitt barn .. och jag var inte där!


SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB

lördag 23 juli 2011

Ibland tar orden slut.

Ibland händer det något som är så hemskt och ofattbart att tiden stannar en stund och orden tystnar. Det går inte att förstå eller bearbeta det som faktiskt har hänt, trots att tidningssidorna fylls av hjärtskärande vittnesberättelser och fasaväckande bilder.

Det är omöjligt att ens ana det som föräldrarna till ungdomarna på Utöja nu går igenom. Som mamma känner jag ångest och förtvivlan bara vid tanken på att mitt barn skulle dö rädd och jagad utan att jag kunde lyfta ett finger för att försvara eller ställa till rätta. Att finnas till hands när det behövs .. det är en förälders största uppgift, det är vad dessa föräldrar gjort hela barnets liv och nu kommer en fullständig främling och tar det livet ifrån dem.

Det måste göra så ofattbart ont.

Hur kan det finnas ett hat som är så stort och en hämdlystnad som är så blind? Hur kan någon tro att det kan komma något annat än djup smärta, förtvivlan och sorg ur ett så omänskligt handlande?

Hur stor måste inte ensamheten, förtvivlan och skulden kännas för den kvinna som följt och beskyddat sitt barn ända till det här ögonblicket .. då han tog sig rätten att släcka så många liv.


SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., DN, AB, AB

fredag 22 juli 2011

Smart eller bara naturligt?

Efter den förnedrande röran och alla pinsamt märkliga turer i det socialdemokratiska partiledarvalet .. där alla som var ämnen till kunniga ledare raskt sorterades bort på grund av att de verkligen ville leda partiet och där de stackars medlemmarna tvingades kröna den som kunde formulera flest otydliga och till intet förpliktigande floskler .. så tycker jag att Centerpartiets partiledarval känns befriande öppet och förtroendeingivande.

Visserligen så hade Miljöpartiet också 3 kandidater till 2 platser, men där var det ju så självklart att Gustav Fridolin var frälsaren och det kvinnliga språkröret hans feministiska alibi att jag aldrig kände att det angick mig.

Det gör jag däremot när det gäller Centerpartiet, av någon märklig anledning?

Kanske är det smart och genomtänkt att gå ut så här öppet med tre kandidater och engagera de framtida väljarna? Kanske är det något som kommer naturligt från ett parti som inte har samma stenhårda hackordning som verkar finnas inom vänsterblocket?

Och att det helt naturligt utses två kvinnor till partiledarkandidater känns befriande. Inget hojtande om den FÖRSTA kvinnan på posten, målet är en KVINNA som statsminister och inget tjafs om feministiska förtursregler.

De är kvinnorna tillsammans med den här mannen är BÄST .. punkt och slut.

Socialdemokraterna slår sig för bröstet och kallar sig feministiska och Vänsterpartiet är ännu mer feministiska och så kommer det beteenden, uttalanden och handlingar som känns som om de var tagna från en dokumentär från 50-talet och en "lillagumman-attityd" som inte känns varken trevlig eller trovärdig.

Jag kan nog hålla med Britta Svensson .. Centerpartiet är det parti som agerar på ett sätt som feminismen ursprungligen var tänkt, innan den hackades sönder av genusmaffian och deras förrakt för den dumma, vanliga kvinnan som inte vill bli generaldirektör, allra minst.

Jag känner mig löjligt delaktig i valet av centerledaren, trots att jag inte är centerpartist.

Annie Johansson verkar skärp, vaken och talför .. lite som en tidig Mona Sahlin. Men Anna-Karin Hatt är min kandidat .. trygg, saklig, befriande floskelfri och kunnigt eftertänksam och vem Anders W Jonsson var framgick inte helt av den korta presentation jag såg i nyhetsrapporteringen.

Precis en sådan ledare som jag själv skulle kunna tänka mig att samarbeta med och följa om det bara handlade om personval .. och resten är ju faktiskt upp till centerpartisterna, eller hur?

Men som väljare så hänger min röst på hur tillförlitlig och ärlig jag anser att den personen som representerar partiet är.

Inte på hur många löften och floskler vederbörande kan spotta ur sig under en valrörelse.


Expr., Expr., Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB

Jisses amalia!!

Som det har åskat i natt!!

Det var det värsta jag någonsin upplevt, faktiskt. Redan vid 10-tiden i går kväll flammade himlen upp med jämna mellanrum, precis som om någon tänt och släckt en gigantisk strålkastare över hela områden. Märkligt nog så hördes det inget annat än ett beskedligt mullrande långt, långt bort .. så vi tog det lugnt och tänkte att, det drar nog förbi.

Det gjorde det inte. När det var dags att hålla ut hundarna för den sista rastningen ångrade vi bittert att vi inte gjort det tidigare. Det blixtrade oupphörligen, hela naturen blev ljus som på dagen och det var länge sedan jag var så rädd som när vi traskade allén fram i ösregnet mellan alla höga träd tillsammans med våra hundar. De kissade föredömligt snabbt och vi vände, och .. dunderochbrak .. så släcktes allt ljus!!

Maken höll på att skratta ihjäl sig när jag huksprang in i tryggheten inomhus .. men han skrattade så lagom de kommande timmarna.

Jädrans vad det blixtrade!! Så starkt! Det var inga små blixtar som korsade en mörk himmel utan ett aldrig upphörande, flaschande ljussken så långt vi kunde se.

Vid 2-tiden kom själva dundret! Då var jag så trött att jag trodde att väckarklockans tickande var lågornas sprakande på vårt brinnande hus och jag vinglade upp för att ta mitt ansvar och rädda allt levande och förhoppningsvis något av det som jag ville behålla.

Mina räddningsinsatser var inte uppskattade av övriga familjen.

Så lugnade det ner sig efter någon timme och vi försjönk i dvala, bara för att väckas brutalt av att det var ljust som på dagen, hela huset skakade och regnet formligen vräkte ner. Efter en halvtimme sov Maken som ett barn igen, medan jag ansåg mig vara klarvaken och beredd på det värsta.

Det värsta visade sig vara att huset läckte vatten och var översvämmat .. och jag kämpade mig upp ur medvetslösheten för att återigen rädda de mina .. bara för att upptäcka att det var Border Collien som hysteriskt stod och drack vatten. Förmodligen hade hon samma mardröm som jag och försökte länspumpa hela hemmet?

Om vi är trötta i dag??

Det är bara förnamnet. Och om det här tänker fortsätta en natt till så hoppas jag att det blir någon annanstans.

Men visst är det mäktigt och imponerande när naturen visar musklerna .. nästan vackert, och man känner sig så liten, så liten och obetydlig mitt i den magnifika urladdningen.

AB, Expr., Expr., Expr., SvD, DN

torsdag 21 juli 2011

Det är synd om Calle Schulman.

Bloggaren och stureplanspersonligheten Calle Schulman besökte brodern Alex och den undersköna Amanda tillsammans med fru och barn i deras sommarparadis på Gotland.

I detta Paradis smög sig en orm in och slingrade äckligt i närheten av den plats där barnen lekte.

Jag kan förstå att alla blev rädda, jag kan riktigt se hur Schulmankvinnorna pep skräckslaget och slet till sig sina barn och hur Schulmännen bröstade upp sig i sin manlighet. Ett rätt normalt beteende vid första kontakten med en orm.

Jag har liiite svårare att förstå att man inte tittar lite närmare på ormen för att fastställa vilket sort det är .. men eftersom jag bor på landet, kan jag inse att det är skillnad för en stadsmänniska. Att för en del är alla ormar HUGGORMAR!!

Därför blir jag inte förvånad när jag hör att hjälten Calle Schulman tog en spade och gjorde processen kort med ormen. Hackade den i småbitar och att någon förevigade hjältedådet med en bild.

Men vad som verkligen förvånar mig är att han lade ut hela ormförintelsen på sin blogg?

Av det inlägget framgick det helt klart för alla som kan sina ormar, att det som Calle så modigt dräpt var en fridlyst, utrotningshotad hasselsnok!

Nu är Calle Schulman anmäld till Länsstyrelsen för sitt orm-mord och här hade det väl varit på sin plats att hålla en låg profil, hänvisa till sin okunnighet och rädsla för okända djur och be lite klädsamt om ursäkt, kan man tycka. Men inte Calle Schulman .. ormen HOTADE hans familj!! Han skulle göra om det vilken dag som helst, ofarlig eller inte. Det enda han ångrar är att han publicerade fotot!

Så det så!!

Semestern blev FÖRSTÖRD!! Gotlänningarna reagerade inte positivt och med applåder och paret Schulman åkte hem till Stockholm där de ormar som finns åtminstone har mänsklig skepnad.

Hustrun Anitha är upprörd!! "Turistnäringen är en enorm inkomstkälla på Gotland .." .. skriver hon i en artikel på Nyheter 24, ".. och detta stockholmsparadis ska vara precis så som stockholmarna förväntar sig det."

Så det så!! Inga ormar i ett stockholmsparadis alltså!! Det är något som stockholmarna har rätt att förvänta sig. Alla obehagligheter får gotlänningarna se till att hålla undan när paradiset öppnar.

Och inte nog med det .. Gotland har andra problem att syssla med än naturvårds- och miljöfrågor som stör friden för sommar-gotlänningarna. I ett avlägset hörn av Visby döljer man en miljö så förskräcklig att barn inte törs gå ut, det vet Anitha Schulman.

I ett hyreshusområde misstänker fru Schulman att det finns "före detta- och återfallsbrottslingar, bytoken, blottaren, pedofilen, knarkaren,elementbankaren och han som låg med sin syster som blev kusin med sig själv".

Och mitt i allt detta som påminner om en film som utspelar sig i Amerikanska södern bland inavlade, munspelande hillbillies .. minns någon filmtiteln?? .. bor ett 10-tal ensamma mammor med barn!!

Man kan tycka att gotlänningarna borde intressera sig mer för detta i stället för att kasta sig över en familjefar som försvarar sin familj!! Hur de ska lösa detta upprörande problem, nämner inte den upprörda fru Schulman och man får hoppas att det inte är makens effektiva spade som är i åtanke när hon tänker på bytoken, elementbankaren, blottaren, pedofilen, knarkaren, brottslingarna på nuvarande och före detta och mannen som gjorde sin syster till kusin med sig själv .. hur det nu gick till???

Det är i sanning synd om Calle Schulman! Och nu blev semestern på denna plats, i detta stockholmsparadis, förstörd också!!

Det finns ingen rättvisa i världen, eller hur??


HelaGotland 1, 2 ,3 Nyheter 24

Semestersegt.

"Lägg ner semestern" .. skriver Niklas Ekdal i Expressen och menar att vi borde "leva året runt i stället"?

Nu anser väl jag i och för sig att jag lever hela tiden och inte bara några veckor på sommaren. Snarare tvärtom egentligen, på sommaren är jag på något sätt mindre levande än resten av året.

Det är ju nu som allt det där som jag lovat mig själv att jag ska göra .. när det blir bättre väder/mer ledigt/mer tid/jag mår bättre/orkar mer .. verkligen ska göras. Jag blir alldeles matt och handlingsförlamad bara jag tänker på det, och lägger ner onödigt mycket energi på att försöka förtränga gamla löften och planer. Tänk då om man delar upp de här veckorna under hela året .. då skulle jag vara så här seg nästan jämt?

I dag har jag plockat undan/flyttat en hög som blev över när jag plockade undan på en annan yta vid ett annat tillfälle. Förra semestern, kanske??

I den högen låg ett urklipp som jag förmodligen tänkt ska ingå i det collage som jag, för ett antal år sedan, lovade mig själv att göra på ett gammalt köksbord .. någon gång .. någon sommar när katterna är ute och inte hårar ner .. nästa semester kanske .. något år.

Rubriken är "Kloka ord från barn" och inför dagens middagsplanering som jag planerar att lägga över på någon annan, så kan jag ta till mig visdomsorden från Jeanette, 10 år:

"Aresenik är en stark krydda som kan förstöra en hel middag"

Vilket kan jämföras med vad vuxna har sagt i samma ämne:

"Alla gifter är vanebildande, utom arsenik i större mängder"! Vilket känns betryggande om nu middagen händelsevis blivit förstörd. Eller ...

"Nej, sa apotekaren till kunden, ni måste faktiskt ha recept för att köpa arsenik. Det räcker inte med ett foto på er svärmor!"

Och nu MÅSTE jag lätta från den här stolen innan det här inlägget spårar ur ännu mer, och åtminstone försöka ta tag i någonting! Det vete sjutton vad .. men det får bli inomhus för det regnar på ett trevligt och ogräsrensningsomöjligt sätt just nu.

onsdag 20 juli 2011

Dubbelseende?

Det är varmt och kvalmigt och jag vaktar igelkottsbarn så jag får dubbelseende av att försöka klippa gräsmattan och vakta Rackarkotten med ena ögat och spana efter taggiga ungar med det andra. Ena minuten är de små taggbollarna mitt på gräsmattan, i nästa sekund är de borta och under den sekunden som någon av dem är synlig så lyckas Rackarkotten försvinna och så får jag springa och leta.

Ibland tror jag dessutom att vi bara har EN igelkottsunge som är något av en sprintermästare i världsklass, eftersom vi aldrig ser båda på en gång. Men i så fall springer den fortare än en spårande hund och det kan väl ändå inte vara möjligt?

Jag är helt slut och hoppas att de växer i rekordfart, för de fullvuxna kottarna är helt ointressanta för vår svartvita terrorist.

Nu sitter jag här instängd med hundarna vid fötterna, svettig och rufsig och på väg till duschen. Världen ser konstig ut som vanligt. Skandalskriverierna om News of the World öppnar nästan en avgrund av cynism och utnyttjande, och jag som tyckte att botten var nådd när Aftonbladet använde sig av kriminella, deras påstådda bildbevis och deras fynd, funna efter allmänt rotande på nätet, för att ta heder och ära av kungahuset och Sven-Otto Littorin?

Just därför lockar ledaren "Tafsa inte på tryckfriheten" nästan fram ett gapskratt i sommarvärmen .. just för att den skrivs i Aftonbladet av alla tidningar. "Staten måste hålla tillbaka sina impulser att börja styra media" .. skriver Katrine Kielos och det är sant och riktigt.

Men borde inte media hålla tillbaka sina impulser att börja styra politiken .. och i förlängningen staten?? I England har tydligen politikerna varit så rädda för att få sina karriärer dödade i media att de nästan varit bakbundna och försedda med munkavle.

EU på sin kant, börjar inse att hela kolossen riskerar att rasa samman när fler länder än Grekland skriker efter ekonomiskt bistånd .. och nu verkar det luta åt att medborgarna i de länder som har friska och sunda finanser ska få bidra med lite extra skatt för att stödja fortsatt misshushållning i de länder som inte riktigt kan fungera om de inte får fungera som de är vana vid??

Det vete sjutton om jag riktigt känner för. Kan jag möjligen få frikort på banken om jag kan bevisa att jag röstade NEJ till EU när det begav sig??

Men den dagen den sorgen. Nu har jag mer närliggande problem .. som är både svart-vita och taggiga.

AB, AB, SvD, SvD, DN, Expr.,

tisdag 19 juli 2011

Har man plötsligt en lugn stund ..

.. så kan man ge sig fasiken på att det dyker upp någonting som rubbar ordningen!

I dag har det varit en fantastisk sommardag här där vi bor. Vi har plockat hallon och svamp, badat och slappat och precis som jag hällde upp en kopp kaffe för att kunna säcka ihop en halvtimme eller så med en lättläst bok .. så kom Rackarkotten traskande med en igelkottsunge i munnen.

Och inte nog med det, på stället där hon stannade låg det redan en hoprullad stackare.

Panik!! Den ena lilla kotten hade ett litet sår på ryggen och den andra var som en sammansvetsad liten hård knut. Vi ringde till Djurens Ö .. ingen svarade. Till Nordens Viltrehab .. där fanns bara en telefonsvarare på akuttelefonen. Till vår egen veterinärklinik .. som inte fick sysselsätta sig med vilt och rekommenderade Djurens Ö eller Nordens Viltrehab.

Ja, se goddag då.

Nu ligger en .. förmodligen död .. liten igelkott i mörkret i vårt badrum, den andra irrar runt på gräsmattan och på andra sidan huset har det dykt upp ett borttappat igelkottsbarn till.

De ser tillräckligt stora ut för att kunna klara sig själva, men vi är nu belägrade av igelkottar och törs inte släppa ut hundarna utan bevakning.

Suck! Jag undrar hur lång tid det tar för en liten igelkott att bli en stor igelkott som ingen hund skulle drömma om att ta i munnen?? För precis så lång tid är jag tvungen att traska omkring och bevaka Rackarkotten från och med nu.

Det ser inte ut att bli tid till så värst många stunder med en lättläst bok den här sommaren.

måndag 18 juli 2011

Nej, jag vill inte ha allt serverat vid dörren.

Folkpartisten Carl B Hamilton kommer med den lysande idén att Systembolaget ska börja med e-handel och leverera spriten direkt till dörren.

Som alltid när någon har en initial i namnet så blir jag våldsamt nyfiken på vad den står för och i det här fallet överskuggade nyfikenheten själva nyheten, så nu vet jag att Carl Hamilton också heter Peter Bastiat i förnamn. Varför han inte kallar sig Carl P B Hamilton finns det inga uppgifter om och då måste jag bara veta .. vad är det för fel på namnet Peter?

Men .. åter till förslaget.

NEJ! Jag vill inte ha allt serverat vid dörren. I och för sig skulle det vara bekvämt, men fullständigt förödande rent socialt. Tänk om mitt kära COOP (som inte längre heter Domus) skulle erbjuda samma tjänster ... då skulle jag aldrig träffa en ny människa förutom de jag redan känner!

Jag skulle aldrig få användning för min älskade gamla bil, inte ha den minsta anledning att avvika från den snitzlade bana jag lever efter .. inga överraskningar, inga spontana möten i kassaköer och ingen anledning att slippa från invanda rutiner.

Hemmet, arbetet, fast vänkrets och internet? Är vi inte tillräckligt isolerade som vi är?

Vad är nästa steg? Internetkrogar där vi får maten och spriten hemkörd så vi kan äta den framför datorn tillsammans med de andra "gästerna"?

Är det någonting som människor talar mycket om när vi möts så är det ensamhet och bristen på spontant, okomplicerat, kravlöst umgänge.

Det finns hur många singlar som helst .. men av någon anledning så träffar de aldrig varandra annat än på nätet? Det chattas, bloggas, twittras, sms:as och diskuteras på forum .. men hur många möter en främling i vardagen?

Kanske just den människan som inte finns utlagd på nätet? Någon utan passande "profil", men fullständigt perfekt ändå?

Nej, fram för ett obekvämare liv med fler möten mellan människor och tänk om vi dessutom kunde vara lika öppna för kontakter i verkliga livet som på nätet.

Helt nyktra, utan att först ha stärkt oss med en stramare från Systembolaget .. levererad vid dörren till ensamheten.

AB, Expr., Expr., SvD, SvD, DN, DN

söndag 17 juli 2011

"Först kränkt vinner" ..

.. var en reportageserie av Maciej Zaremba som jag tycker att ni ska leta reda på och läsa igenom.

Nu pågår en helt annan kränkningsserie som skulle kunna kallas "Mest kränkt vinner".

Carin Jämtin känner sig kränkt på partiets vägnar, över den hemsida som Moderaterna lagt upp under namnet "Juholts sedelpress". Sofia Arkelsten känner sig kränkt över att Carin Jämtin känner sig kränkt eftersom siffrorna på hemsidan är väl dokumenterade och hon anser att de "räknar rimligt, siffrorna stämmer".

Aftonbladet hänger på och publicerar den meningslösaste ledaren i mannaminne .. "Reinfelds underbara resa genom Sverige" .. och hoppas att Reinfeldt ska känna sig kränkt. Hade jag varit Reinfeldt så skulle jag känna mig mest kränkt över att man ansträngt sig så lite i själva kränkningsförsöket .. ett barn hade kunnat åstadkomma mer.

Det finns proffs på området .. varför inte anlita någon av dom??

Det HÄR tycker i alla fall jag är våldsamt roligt, träffande och förmodligen oerhört kränkande för dem som känner igen sig.

Så ska det se ut, om man nu ska vinna en kränkningstävling!


(Hoppsan, jag glömde att akademikerna känner sig kränkta över att "arbetarrörelsen låtit akademikerna skingras för vinden! Så slarvigt av mig.)

lördag 16 juli 2011

Sommarläsning.

Jag hade ingenting att läsa! Absolut ingenting, allt som fanns var läst både en och två gånger och jag tillhör den typen som läser jämt. När jag fikar, äter, ska sova eller bara kvistar ut på verandan och röker .. att vara utan en läsvärd bok är en katastrof.

Men när nöden är som störst .. så finns det alltid en loppis med billiga böcker i närheten, så jag inhandlade en tegelstensroman med romantiskt omslag och en pocket av Cecilia Hagen, "Mina resor med Diana" för 5 kronor styck. Andrahandsvärdet på böcker är inget vidare precis.

Romanen var rent förfärlig. Förmodligen hade jag älskat den när jag var 14 år och samlade på Angelique-böcker och hetsade upp mig över sexskildringarna. Nu är jag betydligt äldre och behöver betydligt mer för att hetsa upp mig till den milda grad. Jag kom halvvägs och boken kommer säkert att uppskattas av någon annan som hittar den på Frälsningsarméns utförsäljning.

Men Cecila Hagens bok var en glad överraskning. Hon skriver inte bara om prinsessan Diana och det brittiska kungahuset utan också om sig själv, sin uppväxt, sina erfarenheter och sitt liv som kvinna, mamma och journalist. Jag älskar den här boken, vill samtala direkt och mer om det hon skriver och känner ibland igen mig så till den milda grad att jag vill skriva brev och berätta hur just jag upplevde min barndom, mina föräldrar och min tonårstid.

Men det är klart att jag inte gör .. men det roligt när det liksom uppstår ett envägssamtal mellan boksidorna, det är det.

Så kom Maken med en present. Alex Schulmans hyllningsbok till den fulländade Amanda Widell .. "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött".

Ack ja, denna fulländade kvinna fyller Alex med vördnad och förundran sida upp och sida ner. Hon är SÅÅÅ vacker, så VACKER, att han inte kan förstå att hon kan nedlåta sig till att intressera sig för honom.

Hennes skönhet förlamar honom till den milda grad att han får tunghäfta när hon bjuder hem honom till en kväll med hämtmat framför tv:n. Det blir tyst, fumligt, pinsamt och .. "Efter en stund tar Amanda av sig sina skor. Jag ser det hela i ögonvrån. Hon placerar varsamt sin fot över min. Hon smeker den sakta över min vrist. Vi talar med varandra, men ingen kommenterar foten."

Alex tror att detta är den väna och undersköna Amandas sätt att trösta honom för att han varit så fumlig och handlingsförlamad och tar farväl med en stel kram ... och då får jag nästan kväljningar. Förmodligen försökte hon få lite fart på aktiviteterna i soffan och hade ingen aning om att det skulle ha fungerat bättre om hon inte hade varit så förgjordat, övernaturligt VACKER!!

Till slut fick de i alla fall till det och pratade med varandra gjorde de också .. i 9 timmar i sträck, utan att Alex ens törs lämna skönheten för att gå och kissa. Tänk om hon försvann, hittade en värdig drömprins eller bara stack på grund av leda??

Jag undrar VAD de pratade om? Det framgår inte någonstans i hela boken, den är en envägsbeundran av Amanda Widells ofattbara skönhet och vänhet .. ingenting annat.

Men hon måste ju ändå ha något mer att erbjuda, något att tillföra mer än skönhet? Jag letade och fann Amanda Schulmans blogg och försökte hitta själva människan bakom den fulländade ytan.

Men på bloggen fanns hon inte .. men ett recept på en kräm av kaffesump och citron som gör hyn mjukare och lenare än någonsin om man har på den i bastun, det hittade jag.

Sommarläsning .. det är ofta de mest oväntade böcker som dyker upp. Böcker som jag kanske aldrig annars hade valt själv. Ibland blir det så rätt och så oväntat bra och ibland blir det riktiga bottennapp .. men alla ger de välbehövlig underhållning för stunden.

Lögn, slarv eller bara dumhet?

Vid ett antal tillfällen har jag skrivit om den lilla ideella förening inom vårdsektorn som jag är betalande medlem i.

Det är en märklig historia, men den ger mig också en viss insyn i vad som är fel med den ekonomiska kontrollen och översynen när det gäller vården och omsorgen, oavsett om den är privat eller kommunal.

Okunnigheten är stor .. eller så handlar det bara om det gamla vanliga, längtan efter Makt och Pengar. Det som det verkar handla minst om är de svagaste i samhället som den här föreningen påtagit sig ansvaret för.

Varje år redovisas budgeten. En budget är en prognos för framtida Resultat (intäkter och kostnader), Likviditet (inbetalningar och utbetalningar) och Balansräkning (tillgångar, kapital och skulder).

Den av styrelsemedlemmarna som skulle redovisa årets budget beskrev sin situation som "att gå omkring med en hatt som slutar vid vristerna". Ett originellt sätt att berätta att mörkret är totalt och att han inte fattar ett biddevitt av vad han har framför ögonen.

Ett stort jubel utbröt dock när församlingen fick veta att Föreningen fått ökade intäkter med 2,5 miljoner kronor. Det behövdes eftersom förra årets resultat var 3 miljoner back.

Något som helt sopades under mattan var att Föreningen också fått ökade personalkostnader med samma belopp .. 2,5 miljoner kronor! Dessutom så hade vissa styrelsemedlemmar anställt sig själva i Föreningen på konsultbasis och på detta sätt minskat tidigare lönekostnader. Några hade dessutom varit tillräckligt kreativa för att ersätta sina styrelsearvoden med reseersättningar så att de ärligt kunde säga att de INTE ALLS tog ut arvoden för sina betungande tjänster .. och fick därmed stående ovationer av tacksamma medlemmar.

Ja se goddag då!! Reseersättningar till sommarstugan 30 mil bort är inte direkt gratis den heller!

Administrationen sväller i den lilla Föreningen, men döljs smart i budgeten genom att finfördelas på olika avdelningar och kostnadsställen. Snart kan varje anställd ha sin egen administratör och var och en kan räkna ut vad det innebär för dem som kräver vård och insatser. Pengarna räcker inte till för att uppfylla de åtaganden som Föreningen har påtagit sig.

Uppdragsgivaren, kommunen, har ingen aning. Vill inte ha en aning. Vet inte vad de skulle göra om de händelsevis fick en aning.

Personalen .. dvs de som faktiskt arbetar .. anmäler till Arbetsmiljöverket som anmärker, nöjer sig med omskrivna regelverk på pappret, och lägger ner ärendet.

En budget som inte håller ihop är en ren katastrof.

En budget som bygger på falska siffror och förutsättningar är raka vägen ner i en ekonomisk härdsmälta.

Den här föreningen är som ett skolexempel på hur man INTE sköter en ekonomi och jag betalar min medlemsavgift som en slags teaterbiljett. Det är en rysare att få sitta på första parkett och följa hur några fullständigt maktberusade personer ödelägger en lönande verksamhet .. bara för att de kan .. och har en skrupelfri revisor/ekonom som kan fibbla med siffrorna på ett "trovärdigt" sätt!

När jag nu läser om hur oppositionen vill dela upp regeringens budget i olika beslutsprocesser när det gäller intäkter och utgifter så isar det till i magen .. likheten med min lilla förening blir plötsligt ganska påtaglig?

Kan det vara så att vår opposition .. nu när världen håller andan inför en eventuellt kommande finanskris .. ser på budgetarbetet på samma sätt som styrelsen i den lilla föreningen??

Att det är som "att gå omkring med en hatt som slutar vid vristerna"?

SvD, SvD, DN, DN, Expr., AB, AB,

fredag 15 juli 2011

Det är synd ..

.. att vi inte hade tillgång till Internet inför EU-valet 1994. Då hade vi i alla fall haft fullt klart för oss vad de olika alternativen innebar .. och inte trott på alla halvkvädna visor och luddiga undanflykter som vi serverades i media och tv-debatter.

Jag röstade NEJ, nej, nej, nej!!

Jag ville INTE gå med i EU eftersom jag misstänkte att det skulle bli en samlingsplats för den typ av politiker som jag redan då djupt misstrodde. En europeiskt klubb för inbördes beundran där det simpla folket skulle få så lite insyn som möjligt.

Och eftersom jag var så intensivt MOT och så stadigt förankrad på nej-sidan, så försökte jag övertala alla och envar i min närmiljö, med ganska klent resultat.

Men tack vare det så vet jag att många, många trodde att räntorna på deras villalån skulle stiga skyhigh om vi inte gick med .. det hade "de" sagt på tv! Väldigt många var också bergfast övertygade om att vi skulle få en andra chans att rösta om man ångrade sig och det gick inte att förklara att det bara var ett val av eu-delegater som väntade .. eftersom informationen var så flytande och informationsskrifterna så tunglästa och svårforcerade.

Och så gick räntorna upp i alla fall .. och de som enbart röstat JA av den orsaken sneglade avundsjukt på Norge där de gick ner .. TROTS att de röstade nej.

"Hade jag vetat det, hade jag aldrig i livet röstat ja" .. suckade en väninna.

Men inte fick vi någon ny chans att ångerrösta för det, och det var väl inte väntat heller, för den som besvärat sig med att läsa på aldrig så lite.

JA-sidan vann med 52,3% mot NEJ-sidans 46,8 % och jag är 100 % övertygad om att det hade blivit ett helt annat resultat om vi hade haft dagens informationsflöde .. då.

EU-medlemskapet blev exakt det jag misstänkte och inte ville ha och jag är djupt tacksam över att vi aldrig nådde fram till ett val om Euro-medlemskap. För trots Internet och informationsutbytet där vet man aldrig vilken skrämselpropaganda som politikerna och media kunde åstadkommit.

Höjda räntor på huslånen till exempel??

Eller försämrade pensioner och välfärdssystem??

Eller något annat som de länder som verkligen gick med nu får tampas med, medan vi andra får göra vårt bästa för att hålla deras läckande ekonomier flytande.

Jag ångrar alltså inte att jag röstade NEJ, men jag skulle väldigt gärna vilja göra det igen.

SvD, DN, Expr.,

Jag oroar mig!

Det är sommar och naturen är som allra härligast och för en gångs skull har jag tid att ägna mig åt det jag brinner som allra mest för .. och vad gör jag då?

Oroar mig så jag går omkring med en hård klump i magen över något som jag inte kan påverka det allra lilla minsta biddevitt! Hur korkat som helst, eller hur?

Det var en finanskris 2008, minns ni den? Ingen som helst aning hade vi förrän den var ett faktum och en otroligt tur hade vi här i landet att vi inte drabbades i någon större utsträckning. I varje fall så märkte inte många av oss sk "vanliga människor" särskilt mycket av den.

Nu kommer oroväckande signaler från hela världen. EU-bygget, som jag var så mycket emot när det begav sig, krackelerar som den lerkoloss jag misstänkte att det skulle växa upp till redan då. Euron känns mindre tillförlitlig än någonsin och hur kommer hela det ekonomiska samarbetet att se ut .. och sluta, när Grekland, Italien, Spanien, Irland och land efter land får större och större stödbehov.

Hur blir det med USA .. världsekonomin som alla förhåller sig till? Hur blir det med vår export, vad händer med arbetslösheten när ingen kan köpa det vi tillverkar? Banker, penningvärde, pensioner och välfärdssystem .. vad händer när inflödet av kapital minskar och utgifterna ökar.

Jag är ingen ekonom, men jag är inte dummare än att jag kan se att riskerna för en ny finanskris ökar dag för dag. Kommer vi att klara oss lika lindrigt då? Och alla som ropar så ihärdigt efter MER .. inser de hur stora riskerna är att de får nöja sig med mindre?

Jag är övertygad om att vår regering följer och försöker anpassa sig till vad som händer i världsekonomin, även om de inte sitter inne med alla svar eller har full handlingsfrihet .. och jag är precis lika övertygad om att oppositionen gör sitt bästa för att förtränga vad som händer utanför landets gränser, i sin jakt på den yttersta makten .. kosta vad det kosta vill.

Det skrämmer mig faktiskt. Ett politiskt ställningskrig och en överbudspolitik, enbart för att inkassera politiska poäng i höst är inget som gynnar medborgarna, men något som vi kanske kommer att få betala dyrt för inom ett par år?

Därför har jag lite ont i magen och funderar över hur jag bäst ska kunna skydda mig och min familj när/om det värsta kommer till det värsta. Det hänger som ett litet orosmoln över sommaren, trots att Rackarkotten står i dörröppningen och vill leka med sin nya gröna boll och hallonen mognar i vårt ostrukturerade hallonbuskage.

SvD, SvD, DN, DN, Expr., AB, AB

torsdag 14 juli 2011

Carin Jämtin är en rolig politiker, ..

.. och pålitlig. Det är precis lagom långt mellan hennes uttalanden och idéer för att underhållningsvärdet ska ligga på topp.

Könsneutrala toaletter .. Butler i tunnelbanan .. muslimska helgdagar och nu .. Moderaternas brutala negativa kampanjer .. bara det är idéer som piggat upp min vardag och som bara överträffas av Yvonne Ruwaidas nattliga varutransporter på tunnelbanan för att skona den känsliga innerstadsmiljön.

Jag blir road när jag läser Carin Jämtins reaktioner på den hemsida som Moderaterna har tagit fram .. "Juholts Sedelpress" .. för att åskådliggöra Håkan Juholts generositet med skattemedel. Här ska vi få se hur mycket alla löften, som i sann socialdemokratisk anda rinner i en aldrig sinande ström över Håkan Juholts läppar, kostar .. ett verkligt negativt kampanjande.

Men hur var det nu med LO:s bidrag till sossarnas valkampanjande förra hösten?

Överallt klistrades det upp uppochnervända bilder på de borgerliga partiledarna .. med photoshopade, iskalla ögon och med negativa texter .. DUNDERDUMT, MEGAFEL, DUMSNÅLT, HELSJUKT, KNASLÅGT.

Sedan skulle dessa bilder bytas ut till rättvända, snällögda LO-medlemmar som hade snälla texter som till exempel MEGABRA och så vidare .. jag minns inte hur de andra orden var eftersom jag aldrig lade märke till bytet av affischer.

Nu påstår Carin Jämtin att det är "Reinfeldts medarbetare som tagit negativa kampanjer till Sverige."

Hon är rolig hon, Carin Jämtin!

AB,

Förväntningarna är stora ..

.. på semestern, läser jag i DN. Det ska resas, roas, byggas, umgås, grillas, solas, badas, krökas, roas lite till och så ska man må bra, bry sig om sig själv, vårda förhållandet, ha sommarsex i naturen och tillbringa mycket tid med barnen och hinna avverka minst tre nöjesparker tillsammans med dem.

Jag fattar inte hur de hinner??

Resultatet av alla dessa aktiviteter och uppfyllandet av alla dessa drömmar blir inte sällan gräl och bråk, läser jag i samma tidning.

Jag fattar inte hur de orkar?

Själv skulle jag ligga som en blöt fläck redan efter första veckan om jag hade så mycket förväntningar att leva upp till. Det skulle nog inte finnas energi kvar till ett vettigt gräl eller bråk, är jag rädd.

När det gäller semester förväntar jag mig ingenting .. själva målet ÄR att göra ingenting!! Att lägga ner, lägga av och göra något annat som helst inte är särskilt krävande eller nödvändigt. Det är svårare än man tror, faktiskt. Bara att få tid till att läsa en bok ute på verandan är ett helt företag, men lyckligtvis så har vi två ytterdörrar, så det går fixa till en något så när acceptabel lösning.

Jag dukar ut kaffet och boken, låser upp dörren på baksidan och låter den vara öppen, glider ut på verandan och låser bakom mig och försjunker i stillhet. För det mesta missar alla att jag sitter där och tror att jag hänger tvätt eller något annat arbetsamt på baksidan och förhoppningsvis så tömmer de diskmaskinen när de ändå går förbi.

Då slipper de hålla på med det när jag bänkar mig framför tv:n eller somnar i soffan.

Att få tid att sy, måla eller plottra ihop något roligt är betydligt pyssligare, det HÖRS ju så bra? Men om jag stänger dörren till syrummet bakom mig så varken syns eller hörs jag .. men kvävs nästan om jag inte ställer fönstret på vid gavel, vilket gör att det finns en viss risk att jag hörs ändå om någon letar efter mig.

Vem behöver åka bort, när det är tillräckligt spännande att vara hemma och försöka vara passiv?

Långa turer i skogen för att leta svamp, plocka bär eller bara fjanta omkring helt planlöst är bra gruppaktiviteter som har det goda med sig att alla inblandade faller ihop i stillsamma högar vid återkomsten .. helt underbart!!

Att göra ingenting är också spännande! Det är intressant att se vem som står ut längst med odiskad disk, otvättad tvätt och odammsuget golv .. vem som längst klarar ovissheten om det blir någon middag och i så fall vad .. men den som utnyttjar semestern bäst vinner, eller hur?

Och bör belönas med hembakat smaskens till kvällsfikat!!

Att göra INGENTING är en underskattad och härlig sysselsättning som kräver sin man eller kvinna, till skillnad från köpta sysselsättningar som man tydligen bara blir arg av.

DN, DN, DN,

onsdag 13 juli 2011

Att hitta sig själv.

Ibland möter jag människor som är precis likadana som jag. Det kan hända var som helst, vid en gårdsförsäljning av textilt hantverk, i ett arbetsmöte, en affär, hos frissan eller på någon annan oväntad plats i livet.

Det är en omtumlande upplevelse .. två människor möts och vet PRECIS vad den andra menar och vill, det går nästan att jämföra med när Rackarkotten möter en annan hund som vill leka på PRECIS samma sätt.

Lyckan är total. Samtalet vill aldrig ta slut, inspirationsutbytet flödar och man vill bara ha kvar närheten till den nyfunna "lekkamraten" .. men så kan man ju inte bära sig åt, eller hur.

Jag blir lite frustrerad av att ha "besläktade själar" lite varstans i närområdet och nu har jag bestämt mig för att göra något åt det.

Till att börja med har jag under det senaste året släpat med en likasinnad till en annan likasinnad människa, knytit ihop dem i samma gemensamma aha-upplevelse, tagit med någon annan till den första, berättat om den tredje för den andra, några har kommit till mig, några har sökt upp varandra och jag har fått träffa några av deras inspirationmänniskor och till slut så har vi alla insett att .. Vi Måste Göra Något!!

I höst ska vi göra det .. hoppas jag. Vi ska träffas helt förutsättningslöst och bara prata av oss, tanka inspiration och nya tankesätt, dela med oss av roliga idéer och nya upptäckter, någon gång bara, kanske fyra gånger om året .. och vi längtar och brinner för att det ska bli av.

Det är väl det som kallas att bygga nätverk?

Även om ingen av oss har några planer på konstnärligt erkännande, ekonomisk vinst eller något annat högt uppsatt mål. Ett nätverk bara för igenkännandets glädje, lyckan i att få leka med likasinnade och en liten andningsoas i den vanliga vardagen. Att träffas och vara FÖR någonting, är inte det något att längta efter?

Det räcker väl?

Jag tror att det skulle fungera inom andra områden också. I går gick det en Ångestparad genom Stockholm som arrangerats för att uppmärksamma dem som lider av psykisk ohälsa och för att förändra debatten.

Jag misstänker att alla som gick i den paraden kände precis som oss. En enorm glädje och hemhörighet tillsammans med andra som vet PRECIS vad man talar om och känner inom sig.

I Expressen kan man få veta om den oro man känner är bra eller dålig och dessutom erbjuds läsaren 5 genvägar som kan göra livet lättare om det nu är så illa att h*n upptäcker att h*n verkligen mår dåligt.

Jag undrar jag hur bra man mår av att sitta och självhjälpa sig själv med stöd av en artikel i Expressen?

Men en sak vet jag .. det finns ingenting som jag mår så bra av som att möta någon som vet och känner samma saker som jag. Även om det betyder att vi blir två som traskar omkring i samma bottenlösa depressionsträsk .. så känns det i alla fall mindre ensamt.

Och är vi två, eller flera, så går det att få ut ett visst galghumoristiskt värde ur den mest tröstlösa situation och bara det gör att .. åtminstone jag .. känner mig lite starkare.

AB, Expr.