Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 31 augusti 2011

Gated Community eller Grindsamhället?

Grindsamhället = det är ett område som är avskilt från omvärlden med någon form av tillträdeskontroll för inpasserande.

Det finns så många otrevliga människor i vårt samhälle. Människor som stör gatubilden, smutsar ner det offentliga rummet och som ställer krav på att få leva under samma villkor som alla andra .. utan att vara som alla andra.

Det är hemlösa, kriminella, sjuka, osvenska, obildade, ointelligenta, ociviliserade, fattiga, gamla, fula och dumma människor som inte tillför något, men som det är väldigt trevligt att uppmärksamma i media- och välgörenhetssammanhang .. där de gud ske lov inte är närvarande rent fysiskt.

Det finns ett förakt inbyggt i alla vackra ord om utsatta grupper, jämlikhet och solidaritet. Normen sätter VI .. var som OSS så är du jämlik och vi blir solidariska .. så upplever i alla fall jag det ibland.

I de trevliga villasamhällena där de trevliga människorna med välavlönade arbeten trivs tillsammans med sina likar .. där slipper man besväras av dem man så glödande strider för på förstasidorna, det är väl skönt! Och helt naturligt .. som Jan Helin uttryckte sig i samband med sin egen ”gilla lika-kampanj”.

Man kan ju inte ta med sig jobbet hem?

Man ska inte heller behöva bli störd på jobbet av att de utnyttjar det utrymme man avsatt till kommentarer från bildade, socialt välanpassade och pålästa läsare heller, det är väl inte för mycket begärt?

Jan Helin besvarade frågor i går. På frågan om anonymitet i den politiska debatten med anledning av valhemligheten svarade han .. ”Om man vill hålla sina åsikter hemliga är det en god idé att inte delta i en debatt. Jag tror också att det är en god idé att fundera kring varför man inte kan stå för sina åsikter.”

Jag har funderat över det och kan komma med följande förslag till svar:

.. du kan skada ”tredje man”, en anhörig som är politiskt aktiv inom ett annat politiskt block än du, du är moderat i Rosengård eller Vänsterpartist i Djursholm och vill inte att dina barn ska få lida för det eller du arbetar på Aftonbladet och vill kunna vara med i den öppna debatten om tidningarnas ansvar när det gäller åsikts- och yttrandefrihet.

.. du arbetar på en arbetsplats där dina åsikter skulle medföra utanförskap och karriärstopp.

.. du är i beroendeställning, vilket medför att du inte offentligt kan strida för förändringar som skulle befria dig från det.

.. du har tidigare tillhört ett kriminellt nätverk eller något liknande, och vill delge oss andra dina erfarenheter utan risk för dig själv.

.. du företräder människor som är beroende av dig för att få sin del av rättvisan i samhället, vilket innebär att du inte kan riskera att dina egna åsikter hindrar dig från att utföra ett fullgott arbete.

.. du sitter isolerad tillsammans med en kontrollerande partner och behöver få kontakt med likasinnade för att överhuvudtaget orka resa dig och gå, eller lever med skyddad identitet och brinner för ett samhälle där människor ska slippa ha det som du.

Det finns många fullgoda skäl för människor att tiga om sina åsikter i vardagslivet och i den begränsade värld de lever i. Jan Helin tycker att det är en ”god idé” att de inte deltar i debatter??

Människor med erfarenheter som samhället behöver .. ska inte få delta i de debatter som handlar om dem själva, om de inte är villiga att exponera sig för risker som vi andra inte har en aning om??

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker att kommentarsfälten under tidningarnas artiklar har varit för bedrövliga. Till en viss del anser jag att redaktionerna har sig själva att skylla genom de vinklade och skruvade rubrikerna, samarbetet med kriminella och de illa underbyggda anklagelserna.

Trots det så är det välkommet med modererade och kontrollerade kommentarer för att få en debatt som håller sig till ämnet och leder någonstans.

Men när det kommer till anonymiteten så vill jag protestera mot de identitetskontroller som nu ska installeras vid inträdet till det offentliga rummet.

Vi kan inte skapa ett Gated Community där bara särskilt utvalda är inbjudna till att diskutera de samhällsfrågor som berör oss alla.

Om vi gör det .. vad är då nästa steg?

AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD,

tisdag 30 augusti 2011

Katten också!!

Nu, när det verkar vara godnatt och adjö med möjligheten att hitta likasinnade eller meningsmotståndare i anslutning till tidningarnas artiklar och braskande rubriker, så återstår väl bara att återgå till att prata med katten?

Jag läser om Lars Adaktussons nya bok, "Världens bästa story", som handlar om hans upplevelser som journalist och där AB som vanligt hittar en säljande vinkling, GÖRAN PERSSON .. och hans "buffliga och burdusa ton" i samarbetet(?) med andra människor.

Det verkar vara en sympatisk människa .. säger katten när jag läser artikeln.

Sympatisk??

Ja, jag gillar det där när han letar efter den lille killen under bordet .. sååå förminskande! Det ska jag göra med någon av hundarna när det blir tillfälle, hehehe.

Jag för min del känner igen något annat. Du vet, när du sitter i mitt knä och .. tjoff, tjoff, tjoff .. slår Rackarkotten på nosen när hon vill vara med .. är det inte samma sak som att kalla någon för "din lille skit"??

Smart! Du är inte så dum som du ser ut!

Och när du ställer dig och stirrar nära, nära matskålen när hundarna äter .. då VET du att de blir obehagliga till mods och backar undan?

Självklart! Och när jag sitter bredvid vattenskålen törs de inte komma dit heller, hahaha! Men då får jag ju både mer mat och mer plats .. kan du se något fel med det?? Du stänger ju kylskåpsdörren jämt, vad är det om inte härskarteknik och översittarfasoner??

Hmm, det beror ju på hur man ser det. Hur är det förresten när jag ropar på kvällen och du är precis i närheten .. bara någon decimeter bort under en buske eller vedhögen?

Det skulle du aldrig ha en aning om ifall du inte fuskade med inhyrda huliganhundar som avslöjar mig varje gång. Fusk!!

Men du samarbetar ju inte med dom. Tänk varje gång som de står och skäller livsfarligt på någon utanför grinden och du går fram och luktar på deras tänder? Tror inte du att de känner sig löjliga och förminskade då?

Dom ÄR löjliga och SKA förminskas. JAG bestämmer, dom ska hålla sig på mattan, undan .. veta sin plats, annars vet man inte vad de kan ta sig till? Du minns väl att Rackarkotten var livsfarlig innan jag fick ordning på henne? Du vill väl ändå inte att något hemskt ska hända din egen lilla älskade katt?

Fjäsk!! Det går jag inte på .. när du tar min kudde då? Är inte det härskarteknik när du lägger dig mitt i ansiktet på mig när jag sover?

Du sover på MIN kudde. JAG tar tillbaka den .. att det ska vara så obegripligt svårt att begripa .. suckar katten och avslutar diskussionen genom att gå ut genom den öppna ytterdörren.

Men innan hon slinker ner för trappan vänder hon sig om ... ska du prata med mig om ALLTING från och med nu?? I så fall vill jag ha någon form av kompensation .. du kan ta och fundera på det så länge, medan jag sysslar med något roligare.

Och jag .. jag börjar bära in dynorna från uteplatsen medan jag funderar på likheterna mellan Göran Persson och min katt .. och undrar hur Anitra Steen har det när hon vill ha in gubben på kvällen?

Men de kanske har hund?

AB,

Vad händer nu?

Jag är en medelklasskvinna som lever ett medklassliv i ett rött hus med vita knutar på en ort som inte många har hört talas om. Jag är den vanligaste av de vanliga och den vanligaste kommentaren när jag möter någon ny människa är .. har inte vi träffats förut??

Mitt liv är sammanvävt med min familj. Det jag gör och säger påverkar dem och deras liv och också alla som är beroende av mig och min man i vårt arbete. Mina åsikter och mina ord är inte deras, men kan flyta ut som ringar på vattnet och störa någon annans liv .. kanske till och med förstöra någon annans liv .. det är jag alltid medveten om.

Men det hindrar ju inte att jag har ett behov av att delta i den politiska debatten, att få berätta min upplevelse av det som skildras på ett för mig obegripligt sätt. Fram till mars 2008 förnekades jag den möjligheten av hänsyn till andra.

Men visst, det går att tycka bakom stängda dörrar i hemmet också, visst gör det det. Men då blir det en envägskommunikation som inte ger särskilt mycket tillbaka och inte heller ger inblick i hur andra tycker och reagerar på samma problem eller åsikt. Det går att läsa andras åsikter och tidningarnas påståenden och nicka, humma instämmande eller bli arg, frustrerad och pysa ut lite ånga när man diskar .. men det blir fattigt och outvecklande.

Jag började blogga .. anonymt .. år 2008. Sedan den dagen har jag inte haft en enda riktigt obehaglig kommentar. Det har funnits många som tyckt att jag har haft fel, en del har haft fullständigt motsatt åsikt vilket har varit tankeväckande och i en del fall fått mig att ompröva min egen ståndpunkt, andra har inte alls tyckt om vad jag skrivit och en del har gjort det.

För mig har den här bloggen varit något av en livlina. En plats där jag kan vara mig själv utan att anpassa mig till hur mina ord kan drabba människorna runt omkring mig. En plats där jag inte behöver oroa mig för att min åsikt och mitt sätt att framföra den ska användas mot någon annan som inte önskar det och i ett sammanhang där de inte hör hemma.

Nu höjs röster för att anonymiteten ska bort i debatten som förs i anslutning till tidningarnas artiklar. I första hand gäller det kommentarsfälten, där jag måste erkänna att det finns ett behov av ett betydligt mer nyanserat och respektfullt samtalsklimat .. men vad händer med alla bloggar som länkar sina inlägg till samma artikel?

Just nu finns det ingen möjlighet alls att diskutera de frågor som uppstår, eftersom alla artiklar i ämnet är stängda för det. Beslutet är taget och det får vi nöja oss med.

Jag har inte Facebook delvis av ovan angivna skäl men även för att jag inte känner något behov av det. Jag kommer inte heller att gå med eller blogga under mitt namn.

Betyder det här att jag så småningom kommer att få nöja mig med att sitta lika isolerad i min tankevärld i det här bloggutrymmet som jag gör när jag våldsamt argumenterar för min åsikt tillsammans med Maken i tryggheten bakom hemmets stängda dörrar??

I så fall kommer det att kännas ganska trist .. och meningslöst.

Expr., AB, AB, AB, SvD, SvD,

måndag 29 augusti 2011

Nu tystnar rösterna ..

.. i kommentarsfälten och bloggarna stängs ute från Expressen. Det är ett steg mot en upprensning och en ökad moderering för att minska ”näthatet” och de osakliga påhoppen i anslutning till tidningens artiklar.

Ja, jag måste väl erkänna att jag aldrig orkar läsa kommentarsfälten under artiklarna pga det torftiga språket och råa tilltalet och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag själv använt mig av nyheter som jag bara flyktigt berört i inlägget .. för att få läsare genom artikelns genomslagskraft.

Men, ändå så känner jag mig lite obehagligt berörd. Är det verkligen vi som skriver på nätet som är orsaken och roten till den ökande respektlösheten på nätet??

Samma dag som Expressen slår sig för bröstet och tar krafttag mot ”näthatet”, så publicerar de en insinuant och i mina ögon uppviglande artikel om Maria Wetterstrand?

Journalisten skriver .. ”Maria Wetterstrand lämnar riksdagen om drygt två veckor för att bli debattör. Ändå tvingas skattebetalarna stå för hennes studieresa till Kina – som syftar till att utveckla riksdagsledamöternas syn på omvärlden. Notan för näringsutskottets resa som pågår just nu: 420 000 kronor.”

Man kan ju tänka sig hur det hade sett ut i kommentarsfältet på den här nyheten om den varit öppen för kommentarer!

Men sanningen är att Maria Wetterstrand är RESELEDARE för en grupp på 14 personer som ska besöka en Volvofabrik och ett Ericssonägt utvecklingscenter, ha möten med myndighetspersoner och svenska företag. Och eftersom Maria Wetterstrand fortfarande arbetar, har ett stort kunnande och förmodligen mycket att tillföra gruppen, så ser jag inget konstigt i det.

Kostnaden, 30.000 kr/person inkl. allt .. är väl inte heller mycket att orda om??

Varför skriver nu Expressen om detta som om det var Maria Wetterstrand personligen och ensam som åker till Kina på skattebetalarnas bekostnad två veckor innan hon slutar i riksdagen?? Till en kostnad på 420 000 kronor!!

Tidningarnas bidrag till ”näthatet” och lögnerna på nätet är mer välskrivna, mer sofistikerade men gör minst lika stor skada som när en enskild medborgare öser sin galla över en hatad politiker eller kändis.

Kanske till och med mer, eftersom tidningarnas artiklar triggar igång dem som, i och med att den publicerats, anser att det är ”godkänt” att hänga på och bilda en mobb.

I Aftonbladet är det samma tongångar. Maria Bjaring skriver att ”Tidningarna tjänar pengar på blogghatet” och det tror jag är sant. Det är lätt att läsa ut hur läsarna reagerar, elda under den brasan .. och sälja fler lösnummer.

Det är väl ingen som glömt Sven-Otto Littorin och det illa underbyggda drevet mot honom??

Kungen?? Carola?? Ola Lindholm?? Människor som är misstänkta men ännu ej dömda och många, många fler som offrats bara för att mata det monster man själv skapat.


Maria Bjaring citerar Anders Milner i Sydsvenskan(5/8) .. ”I dag finns det nästan inga exempel på tidningar där journalisterna själva deltar i diskussionerna kring de artiklar de producerar”.

Är det någon som blir förvånad när jag skriver att jag hittills inte heller hittat Maria Bjaring i kommentarsfältet till hennes egen debattartikel??


Så, visst behövs det ett mer nyanserat språk, mer hänsyn och respekt och framför allt mer faktabaserade uppgifter och mindre påståenden på nätet .. men är det rätt väg att tysta dem som bara följer tidningarnas exempel i den frågan?

Och om tidningarna stryper möjligheten för vanliga människor att reagera i anslutning till deras artiklar eller "modererar" fram önskvärda kommentarer .. var hamnar vi då när det gäller yttrade- och åsiktsfrihet??

Blir det bättre då??

Och när det gäller anonymiteten.

Jag bloggar själv anonymt. Det gör jag inte för att jag är rädd för att stå för det jag tycker, utan av hänsyn till min familj. Det är inte alltid alla familjemedlemmar har samma åsikter och ibland kan en människa skada sina närmaste genom att ta sig friheten att tala och tycka fritt.

Det finns alldeles för många exempel på hur människor mist sina arbeten eller fått försämrade arbetsvillkor när de uttalat åsikter i sina bloggar, som inte har varit gångbara på högre ort.

Det finns också många som använder sina bloggar som säkerhetsventiler i en ansträngd tillvaro och där det skulle innebära fullständig katastrof om närstående eller utomstående fick tillgång till det materialet.

Därför bloggar jag anonymt, inte för att få tillfälle att uttala mig respektlöst eller hatiskt mot någon .. utan bara för att inte skada någon annan.

AB, AB, Expr., Expr.




Dagens dumhet ..

"Ge bonus till HVB-hem och familjehem som når goda resultat. Det föreslår Folkpartiets ledning, som med hjälp av morötter vill öka kvaliteten inom den kritiserade barn- och ungdomsvården."

Vi har varit familjehem. Helt oavsiktligt blev vi det, eftersom Maken under många år arbetade inom ungdomsvården och började med att ta med unga killar hem över helgerna, grabbar som riskerade mobbning när skola eller verkstäder var stängda och personaltätheten var låg.

Det var roligt, hjärtslitande och engagerande .. och gav ett perspektiv på livet som alla borde ha.

En del av våra grabbar blev kvar hos oss i flera år, andra passerade på väg till annat och en del flyttade hem till föräldrar som ville .. men inte kunde leva upp till föräldrarollen. I några fall fortsatte vår relation som kontaktfamilj till föräldern, något som jag varm rekommenderar.

För det gör obeskrivligt ont när en familjemedlem som man lärt sig älska, skiljs från familjen från en dag till en annan .. oavsett om det finns blodsband eller inte.

Det blir en nära relation när man bor tillsammans. Precis som i en helt vanlig familj, man träter, tjatar, stör sig på varandra, tröstar, kramas, älskar, försvarar och bildar en enig front mot alla som hotar att bryta sönder och förstöra det man har.

Så ska det vara .. trots att man får betalt. En blygsam lön för ett arbete som pågår dygnets alla timmar och en kostnadsersättning som förhandlas varje gång den senaste familjemedlemmen behöver något som varje ung människa har rätt att få.

Om man som familjehem inte kan erbjuda en fullgod familj med samma villkor för alla familjemedlemmar så har man misslyckats.

HVB-hem och andra hem för vård och boende som inte lever upp till det som de har betalt för, inte förmår att förmedla samhällets regler och det sociala samspelet mellan människor eller ge trygghet och se individens behov .. de har också misslyckats och inte utfört det som de har fått betalt för.

Klarar man inte av eller förstår sitt uppdrag så vet sjutton om man ska syssla med det alls. Att ge bonus till dem som lyckas genomföra det de påtagit sig är som att ge bonus till varje tandläkare som lyckats laga en tand på ett fullgott sätt eller till en lärare som fått en elev att få godkända betyg.

Den som utför det som vi förväntar oss och betalar för ska väl inte ha BONUS?? Ska vi ge dricks till förskolepersonalen också, om barnen mår bra när vi hämtar dem efter arbetets slut??

Bonus får man när man utfört något utöver det vanliga, en belöning för något som ligger utanför det ordinarie uppdraget, eller har jag missuppfattat något här??

Om vi ger bonus till de familjehem som lyckas förmedla stabilitet och trygghet .. betyder det då att vi accepterar och förväntar oss att resten inte gör det??

I så fall så är inte ungdomsvården värd namnet och i så fall har de flesta omhändertagna ungdomarna det bättre hemma med ofullständiga föräldrar som i alla fall älskar dem på sitt eget taffliga, destruktiva och omogna sätt.

Man kan inte ge bonus för mänsklighet och värme .. vad ger det för signaler, vilket samhälle förväntar man sig då??

Att känna sig ensam, misslyckad, oönskad och utanför i någon annans familj måste bara vara värre än att må dåligt i sin egen.

SvD, SvD, Expr., DN,

lördag 27 augusti 2011

Lika värde .. lika villkor??

I dag väljer S-kvinnorna ny ordförande.

Eva Franchell skriver en upprörd debattartikel om kvinnor på AB:s ledarsida och gör liknelser mellan golf och jakt(?) i samband med att män väljer att ta ut sin barnledighet när det är lugnt på jobbet .. det är som vanligt inte helt lätt att förstå hur hon tänker??

Men hon pekar med hela handen på alla orättvisor och följderna av orättvisorna som drabbar alla kvinnor .. och som kvinnorna i Kvinnoförbundet bör åtgärda.

Kvinnofrågor ska naturligtvis åtgärdas av kvinnor i ett Kvinnoförbund!

År 1892 bildades den socialdemokratiska kvinnoklubben .. och det var nog en stor sak. En möjlighet för kvinnor att få delta i den politiska debatten, även om det bara var tillsammans med kvinnor.

1920 bildades Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund .. det är över 90 år sedan, och det har hänt en del sedan dess.

Ett kvinnoförbund ska verka för jämställdhetsfrågor, har jag förstått. Särskilt då frågor som missgynnar kvinnor på ett ojämlikt sätt.

Så långt är jag med.

Men när har vi kommit så långt att vi kan släppa in männen i jämställdhetsdebatten? För det är väl ändå det som är meningen med jämställdhet .. att kvinnor och män ska samarbeta på ett jämställt sätt?

Eva Franchell skriver upprört: .. ”När Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt för ett par månader sedan fick frågan kunde han inte ens redogöra för partiets inställning till föräldraförsäkringen.”

Hon hoppas att kvinnoförbundets nya ordförande ska reparera den bristen och införa delad föräldrapenning snarast.

Att vara ordförande i Socialdemokraternas Kvinnoförbund är inte bara en ordförandepost utan ger också en tung röst som adjungerad i VU .. en maktposition. Nu har Lena Sommestad övertagit den platsen efter Nalin Pekgul.

Och förmodligen lever jag i en förljugen verklighet, nedtryckt av det manliga patriarkatet .. men jag kan inte låta bli att undra om inte ett kvinnoförbund är en aning otidsenligt.

Hade inte KVINNOförbundet ägt frågan om föräldraförsäkringen så hade kanske Håkan Juholt sett den som en "jämlik" fråga som även en man kan ha en åsikt om?

Kanske har männen inom Socialdemokraterna åsikter om vad som är jämställdhet .. och till och med bra idéer som kan leda dit?

Kanske skulle jämställdhetsarbetet flyta lite smidigare .. nu när de flesta kvinnor som nått en politisk maktposition är lika starka, välavlönade och bildade som männen i partiet .. om de också släppte in dem i den gemensamma jämställdhetsfrågan??

Jämställdhet .. lika värde, lika villkor .. det är fortfarande något det fattas beslut om i ett enkönat förbund??

NÄR har vi kommit så långt att vi kan kliva över den barriären och arbeta tillsammans??

DN, AB, SvD, Expr.,

Stå upp .. eller ligg ner??

Jag tycker att Henrik Dorsin är en av våra skickligaste komiker just nu. Han arbetar både med hjärta och hjärna och figuren Ove Sundberg i Solsidan måste det ligga många timmars hårt arbete bakom. Jag är jätteimponerad av Henrik Dorsin.

Maken delar helt min åsikt och nu när vi har haft en vecka där inte mycket har lockat till skratt så piggade han upp sig med youtube-klipp med Henrik Dorsins "Bögarnas fel" och "Tingeling". Han sjunger bra min man .. och jag som är betydligt mindre musikalisk bidrar med lite dans för att förhöja upplevelsen .. och så tankar vi lite skratt att hålla oss flytande på, om den kommande veckan blir lika jävlig som den som har varit.

Tack Henrik Dorsin.

Men när det gäller alla ståuppare som uppträder här och var och även här i spenaten, så är de inte alltid så roliga .. eller prisvärda. Ofta skrattar man hysteriskt bara för att dölja hur pinsamt överraskad man blir över att en vuxen människa kan ta betalt för att kläcka ur sig sådana bottenpoänger på sitt eget och andras underliv??

"Jag tror jag ska bli ligg-ner-komiker" .. säger Maken allvarligt.

"Ligg-ner-komiker????"

"Något helt NYTT och nyskapande!! Jag kanske till och med blir utsedd till kulturpersonlighet!!
Tänk dig en svart scen med en svart divan och så mig liggande ovanpå och lite sorgesam musik i bakgrunden."

"Jag tänker .."

"Och så inleder jag med ... När ni lämnar denna scenshow ska ni vara medvetna om att ni har kommit två timmar närmare döden!"

"Kul??"

"Det ska inte vara kul, det ska vara nedslående ..

... Är ni medvetna om att er bil kommer att ha förlorat i värde medan ni sitter och lyssnat på mina jeremiader och dystra förutsägelser.

Ni kommer att åldras, bli fulare och skrynkligare medan ni sitter här och äter .. och lägger på er ytterligare kilon som ni inte behöver och som kan medföra diabetes och hjärtsjukdomar som ni inte räknade med när ni åkte hit.

De nya kläderna ni köpte för tillfället är redan begagnade. Förresten var de tillverkade under så dåliga förhållanden och har varit så utsatta för miljögifter att många människor redan har dött bara av att tillverka dem! Vad som händer med ER just NU medan ni har dem på er .. det vet ni inte, eller hur??

Det är nog tur!

Det är förvånansvärt att så många betalade det svindyra biljettpris som vi begärde för den här underhållningen som är extrem ounderhållande och vi är lika förvånade över att ni äter måltiden trots att den innehåller så mycket kemikalier så att den förkortar livslängden med minst en kvart .. men vi är mindre förvånade över att de alkoholhaltiga dryckerna konsumeras så snabbt.

Hur skulle ni annars stå ut?

Ett dåligt minne gör livet mer uthärdbart och sällskapet trevligare. Tyvärr så minskar möjligheterna till fysisk samvaro framåt kvällen i takt med det ökande antalet flaskor på bordet, men för er som varit gifta länge gör det väl ingen större skillnad.

Eftersom ni inte kan köra hem så var det ju onödigt att ta med bilen .. det kommer att bli svindyrt hur ni än gör och, tillsammans med övriga kostnader, kommer den här upplevelsen att skapa ett ekonomiskt rent helvete i slutet av månaden .. utan att ni egentligen fick någonting för pengarna.

Tänk på det nästa gång!

Risken för att ni ska bli rånade och nedslagna på hemvägen har också ökat medan ni sitter här och väntar på att det hela ska ta slut.

Men att det ska ta slut, det är det enda som är säkert här i livet! Det enda som vi inte kan skämta bort eller låta någon annan sopa under mattan .. är det slut så är det. Men så länge det finns tid så finns det ju ingen anledning att lägga av .. så jag fortsätter så länge jag ser att det finns någon kvar!!"

... varvid alla störtar ut ur lokalen som en man och gör plats för nästa sittning, genialiskt eller hur?"

"Men vem vill betala för att höra på något sån´t?"

"Ja, det är det som är haken? Hur får man dem att köpa idén??

Men ANNARS var det väl bra???"

Han kommer aldrig att nå upp till Henrik Dorsins höjder, min man. Men för hemmabruk duger han bra och fyller helt och fullt mitt blygsamma behov av underhållning .. och jag tyckte faktiskt att det var kul, ett litet tag!

AB,

fredag 26 augusti 2011

Jag tror inte ..

.. att man ska blanda ihop Gud och politik.

Det politiska budskapet vänder sig till alla, med fel och brister, men politiken ser inte till enskilda individer utan bara det stora sammanhanget, där ibland individen hamnar mellan två stolar och kommer i kläm. Alla passar inte in i den stora idéen och den partibundna visionen.

Gud handlar om individuell tro och vänder sig till alla, utan undantag, alla får plats (utom de som är förtappade enligt regelboken). Det handlar om individens förhållningssätt till livet och medmänniskorna .. om gudomlig godhet .. utan att snegla på ekonomin eller vem som sitter i regeringsställning. Att tro på Gud är att TRO förutsättningslöst även när det går åt helvete .. att tro på en politisk vision är att tro att man vet hur allt ska vara och bli, enligt ett fastställt program. Politik är att utlova saligheten och skrämmas med helvetet .. utan att ha det allra lilla minsta med religion att göra.

Jag gillar Göran Hägglund. Jag köpte hans skildring om "Verklighetens folk" rakt av, men problemet var ju bara att Göran Hägglund inte själv tillhör verklighetens folk och förmodligen har mycket lite kontakt med dem i sin egen verklighet.

Jag tror nog att han vill, men jag tror inte att han hinner hitta några att få kontakt med.

Det är synd att det går så dåligt för Kd. Jag tycker det behövs ett parti som fokuserar på familjen, på den lilla människan och på dem som är minst, svagast och mest utsatta. Ett sådant parti behövs som motvikt till alla de andra som vill se och strida för de STOOOORA sammanhangen, de STORA vinsterna och de STORA rubrikerna.

Kd är mer som den verklighetens människa som Göran Hägglund talar om .. de stretar på i vardagslivet med vardagsfrågorna, vill ha bekräftelse och bli sedda, men blir totalt nedtrampade av de stora elefanterna.

SD och Vänsterpartiet klarar jag mig utan .. det är lite otidsenliga partier som kämpar för gamla ideal i en gammal tid, enligt min mening.

Men Kd tycker jag egentligen förtjänar bättre ..

.. om de bara kunde låta bli att blanda in Gud i politiken.

Expr., AB, AB, DN, DN, SvD,

Samtal med katten.

Jag sitter som vanligt med en kopp kaffe, bläddrar i morgontidningarna och har katten i knät.

Varför sitter du alltid och prasslar med allt det här pappret, varenda morgon .. när du ändå inte använder det till något? .. undrar katten irriterat när DN skymmer smörgåsen som hon har siktat in sig på.

Jag måste se vad som händer i världen .. svarar jag pedagogiskt.

Då kan du väl lika gärna gå UT och titta?

Mjaa .. världen är nog liiiite större än till grinden förstår du.

Ja, jag VET! Brevlådan och diket också!

Lite större än så faktiskt.

Veterinären!!!

Ännu större.

Det behöver väl inte DU bry dig om?

Ja men jag måste bry mig om vad som händer och vilka som bestämmer och tar hand om pengarna i landet så att jag kan bli väldigt gammal och ändå ha råd att köpa kattmat till dig, det tycker du väl är viktigt i alla fall?

Du kan väl bestämma SJÄLV, som jag. Och om det kniper så kan du få en sork av mig. Det finns jättemånga bara på tomten och vid diket är det bara och ta för sig, om inte någon annan katt är där.

Nu äter jag faktiskt inte sorkar.

Men du KAN om du måste??

Ja om jag måste, så kan jag.

Och då lagar du till dom så där smarrigt som du gör med andra djur??

Det är nog själva förutsättningen, ja!

Men då spelar det ju ingen roll vad som händer bortom veterinären? Då är det ju nästan bra om du äntligen uppskattar mitt jagande och tillagar det jag kommer hem med i stället för att slänga bort fullt ätliga sorkar.

Vet du, jag tror att du inte riktigt förstår. Det handlar inte om matlagning utan om fler än oss. Det finns faktiskt människor som inte har fri tillgång till sorkar och möss .. och som inte har katt.

Jamen, jag har massor av sparade under garaget som dom kan få. Rätt så hyfsade faktiskt, om jag får säga det själv. Vi kan byta dom mot något annat som vi vill ha …

Hördudu .. nu handlar det om viktigare saker än gnagare och jakt. Politik och om vem som vet bäst och hur vi ska kunna veta vem det är som vet bäst när vi inte riktigt vet om de verkligen vet det de påstår sig veta!! Svåra saker som inte en liten katt förstår sig på!!

Katten ser förbluffad ut .. Ni är ta mig sjutton inte riktigt kloka ni människor!! Ni har möjligen inte tänkt på att göra upp det där på något vettigare och enklare sätt än det där tjafset??

Hur?

Använd skrämselfaktorn!! Låt dom som vill bestämma göra upp om saken .. starkast vinner!! Mest sorkar till den som morrar mest övertygande och har vassast klor. Snälla, korkade eller rädda katter får ingenting!! .. säger katten och sätter tänderna i det som återstår av smörgåsen .. och sticker.

Det finns inget mer förvirrande än att börja morgonen med att prata med sin katt. Man får så att säga ett kattperspektiv på hela da´n som verkligen inte stämmer överens med verkligheten?

Hur den nu är??

Expr., SvD, DN, AB

torsdag 25 augusti 2011

Och se´n då??

Det sägs att Gaddafi är omringad och det sägs att inbördeskriget för frihet går mot sitt slut. Visst är väl det fantastiskt?

Alla människor som offrat sina liv, riskerat sina liv och satsat allt för en frihet som de borde ha haft från början .. visst är jag glad för deras skull om nu detta dödande äntligen skulle ta slut.

Men, se´n då?? När tyrannen är störtad, vad väntar då?

Och eftersom jag fortfarande befinner mig i Terry Pratchetts Skivvärld, så hoppar jag till när jag läser följande ... "Skjuta diktatorn och stoppa kriget? Men diktatorn är bara toppen på hela den böld av socialt var ur vilken diktatorer springer fram; skjut en och det dyker lika snabbt upp en ny. Om vi skjuter honom också? Varför inte skjuta alla ...? Inom femtio, trettio, tio års tid, kommer världen att vara så gott som tillbaka på sin gamla kurs igen. Historien äger alltid en inbyggd tröghet."

Och jag undrar, vilka är det som lurar i vassen och har ambitioner som ledare i Libyen? Vad väntar Libyens jublande folk när allt är över?

Vad kommer priset för friheten att vara .. och blir det den frihet som de längtade och brann så hett för?

Jag skulle så gärna vilja att någon berättade om de goda krafter som finns i beredskap för att leda landet. Finns dom?

AB, SvD, DN, DN,

Att stjäla av gamla och handikappade ...

.. det är det lägsta bland det lägsta, tycker jag.

Men förmodligen är jag en utdöende sort, för det verkar bara bli vanligare och vanligare.

En 92-årig kvinna har blivit bestulen på alla sina guldsmycken i hemmet. Hon verkar vara klartänkt och vaken även om hon har svårt att klara sig själv rent fysiskt och hon är övertygad om att det är någon från hemtjänsten som har berikat sig.

Det tror nog jag också.

Makens gamla 100-åriga mormor blev av med allt som fanns i smyckesväg och alla sina silverbestick och där var det inte heller några andra än hemtjänsten som kom och hälsade på. Sista åren var hon också sängliggande mesta tiden så det var lätt att gå igenom lådor och skåp i angränsande rum.

Vem blir förvånad?

Hemtjänst numera är en ständig ström av helt okända människor som har liten eller ingen erfarenhet av vård. Väldigt många utför sitt arbete motvilligt och med en längtan bort från ett arbete som inte känns bra.

Det är hemskt att vara gammal och/eller handikappad och behöva hjälp från samhället. I vårt fall ringde gamla mormor i panik när en främmande storvuxen man från Sudan uppenbarade sig i hennes sovrum för att föra in henne i duschen.

En liten spröd kvinna på 1.50 och 100 år gammal .. hur tänkte de egentligen? Hon blev livrädd och ville överhuvudtaget inte bli avklädd och duschad av en främmande man .. oavsett vem och var han kom ifrån.

Alla dessa människor hade tillgång till nyckel till hennes lägenhet. Eller för att vara exakt .. kommunen ansvarade för nyckeln som de frikostigt lämnade ut till i princip vem som helst som ville arbeta hur kort tid som helst.

Till jobbet hör också att gå och handla. Ansvara för den plånbok som ligger i en låda i köket och lägga tillbaka kvitton som motsvarar inköpen. Men vem kontrollerar vad som har handlats och förbrukats?

Som anhöriga reagerade vi över de anmärkningsvärt stora inköp som gjordes och som anhörig är man livrädd att kränka de människor som gör det som man själv inte har tid till eller av avståndsskäl inte kan göra.

Psykiskt funktionshindrade är i samma situation och plockas inte allt för sällan på allt de äger och har. Där är det inte sällsynt att det finns en god man som hjälper till att sätta sprätt på de pengar som ägaren inte ens vet att h*n har. Ibland säljs till och med bostaden för att få fram nya friska pengar, det har faktiskt hänt.

Sådana här händelser kommer förmodligen att öka nu när den personliga assistansen som betydde friheten för så många, börjar smygas bort och ersättas av boendestöd. Det vill säga .. man tränger tillbaka de handikappade i samma isolering, ensamhet och utsatthet som många av landets gamla redan befinner sig i.

Boendestöd, det låter vackert men betyder bara att du måste öppna ditt hem för precis vem som helst som kommunen lyckats skramla fram för stunden. Och kraven är inte så höga precis!

Det här borde kunna gå att undvika utan att det kostade alltför mycket. Det finns änglar i hemtjänsten .. de flesta är fantastiska människor som utför ett omöjligt arbete och ofta får sopa upp efter dem som bara passerar en dag eller två.

Det borde inte vara tillåtet att ha en så här okontrollerad genomströmning av människor i en utsatt persons privata hem! Om samma grupp alltid kom till samma människa finns det en möjlighet att bygga upp en relation, ett ansvar, en gemenskap .. och framför allt en trygghet för den som är i beroendesituation för sin överlevnad.

Det är inte så konstigt att rut-avdraget har blivit en sådan succé, främst bland äldre kvinnor. Här får de en chans att bestämma innehållet i hjälpen, under vilka former den ges och framför allt .. vilka som ger den.

Men det förutsätter att du är psykiskt helt klar och kan se om ditt hus själv.

Psykiskt funktionhindrade kvinnor och äldre dementa kvinnor löper också risk att ses som omotståndliga frestelser och sittande fåglar av den som öppnar med nyckel och har dåligt omdöme. En nyckel som kan kopieras och lämnas över till vänner och bekanta som vill ha lite enkelt sex med någon som inte kan försvara sig eller har förmåga att berätta.

Det har hänt, det händer och det kommer att fortsätta att hända så länge den myndighet som tar på sig ansvaret för andra människors liv inte uppfyller sin del.

Det här borde vara Kd:s frågor. Partiet för den lilla människan i verkligheten borde fokusera på de små frågorna som i stor utsträckning påverkar livskvaliteten och innehållet i livet för dem .. "verklighetens folk" .. som inte klara sig själva ..

.. möjlighet att få gå ut, se naturen, lukta på en blomma och sitta utomhus och fika .. någon gång om året .. när du inte klarar det själv.

.. att få känna matos från köket och få äta en nygräddad bulle, i stället för gråbruna sörjor från ett centralkök. Som dessutom levereras till kylskåpet för en vecka i taget.

.. ett skumbad med någon som har tid.

.. att få välja en stunds mänsklig samvaro i stället för ett avtorkat golv, någon gång ibland.

.. att slippa få ont i magen av oro när nyckeln sätts i dörren, eftersom du inte har en aning om vem som kommer in och lyfter upp dig ur sängen, klär av dig och duschar av din kropp.

.. en trygg tillvaro som inte omprövas under kränkande former vart annat år.

.. att inte bli bestulen eller sexuellt utnyttjad i den egna bostaden av människor som kommunen lånat ut nyckeln till.

.. ett system som ser till dig som den människa du är och var, och inte som en besvärande, störande, kostsam börda.

Det är väl inte för mycket begärt?

AB, Expr., Expr.,

Ofrivilligt försörjningsstöd?

När jag läser en bok så vill jag att den ska ge mig något .. spänning, en känsla av att må bra, igenkännande, ett gott skratt, information och/eller kunskap, vidga mitt medvetande eller bara en stunds kvalitetsunderhållning som jag kan bära med mig efteråt.

NÅGOT .. vill jag ha kvar, när jag lägger boken ifrån mig. Jag skulle inte nöja mig med en lååååång, innehållslös beskrivning av författarens alla måltider med sina vänner, kapitel efter kapitel efter kapitel.

Om mitt läsande sedan medför att författaren kan leva på sitt författarskap eller om det till och med bidrar till att vederbörande blir förmögen och tjänar miljoner på att sälja filmrättigheterna, så är det en bisak och något som jag inte lägger ner tankemöda på.

Det är detsamma om jag ser en film. Jag vill ha någon form av upplevelse eller känsla att spara på och känna att jag fått ut någonting av den tid som jag avsatt för just det.

Och så kommer vi till TV??

När kvällen kommer så faller större delen av Sveriges fullvuxna befolkning ihop av ren utmattning framför tv-rutan .. tillsammans med en lättare förtäring .. eller "fredagsmyset".

Och där börjar jag tycka att det är fullständigt tvärtom, det är inte jag som får .. det är jag som ger?

Jag börjar känna mig som om jag bidrar till någon slags ofrivilligt bidragsstöd när jag ödar tid och energiförbrukning på att se på program som jag egentligen inte ser .. eller minns efteråt?

Vi matas med såpor och tävlingar som egentligen bara görs för att andra människor vill ha en försörjning inom ett område där det är trångt och svårt att få arbete och där den billigaste programidén har störst möjlighet att bli såld. Program som är billiga eftersom deltagarna är villiga att utföra vad som helst för att också få chansen till en försörjning inom ett område där det är trångt och svårt att få arbete.

Senaste bottennappet jag hörde talas om var ett raggningsförsök till en såpa som skulle handla om urusla, värdelösa blivande mammor. Missköter du din graviditet, är du urusel och värdelös? Kontakta oss .. så gör vi en såpa av det så att hela svenska folket kan hata dig.

Jag undrar hur många som är villiga att ställa upp för en stunds tvivelaktigt kändisskap?

För varje gång som vi sätter oss och slötittar ointresserat på en tv-såpa så ger det oss ingenting av värde att minnas efteråt, men bidrar till försörjningen av alla dem som sliter hårt med att sälja billiga program utan innehåll eller med att få synas i rutan och få ett kändisskap att leva på.

Alla idiotiska mobbningsprogram där tittarna dumförklaras och människor slås ut har egentligen bara ett enda syfte .. SE PÅ MIG!! Gör mig till en KÄNDIS!! Skaffa mig förtur till kändisfester och ge mig rubriker i media. KÖP mitt urusla programupplägg och se mig dricka, äta, förnedra mig och kränka precis vem som helst för pengar.

Skit i hur du mår och vad du vill ha ut av livet .. titta på OSS och mobba OSS och tyck och tänk vad du vill .. bara du höjer våra tittarsiffror. Ös gärna ur dig din upprördhet i tidningarnas kommentarsfält, twitter, bloggar eller insändare .. för varje skrivet ord och varje upprörd rubrik bidrar till vår försörjning och vårt kändisskap!

Jisses, vi sitter och tittar på när andra lagar och äter mat! Bara för att de ska kunna betala hyran och ha ett jobb att gå till. Och när vi sett färdigt på den måltiden är det bara att byta kanal och delta i någon annans måltid eller se på när någon får hjälp med att bygga om sin bostad.

Vi sitter i tv-soffan och blir allt fetare medan vi förfasar oss över tv-program där andra visar upp sin fetma och sina bantningsproblem och gläds över att andra har det mer ostädat än vi.

Vi tittar på dumma människor som tror att livet enbart handlar om yta och pengar .. och blir allt dummare själva?

Det är många timmar av våra liv som vi avsätter åt att ofrivilligt försörja människor som vi egentligen inte alls är intresserade av .. bara för att vi inte orkar göra något annat.

Om det fortsätter så här så kommer snart varje hushåll att ha en kamera installerad i hemmet så att alla kan se hur vi lever .. och så kan producenter och programmakare luta sig tillbaka medan pengarna tickar in för varje gång vi zappar oss in till grannen .. som för ögonblicket är sysselsatta med att titta på oss.

Allt medan vi passivt tuggar i oss vårt fredagsmys och blir kändisar allihop.

Eller så kan vi läsa en bok.

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, SvD,

onsdag 24 augusti 2011

Rackarkotten och Border Collien!

När vi för ett år sedan for iväg för att hämta hem vår Rackarkott, så var det ytterst osäkert om det var just hon som skulle bli vår nya familjemedlem.

”Helst till ett hem utan hund” .. stod det under hennes bild på hemsidan, och eftersom Border Collien inte heller var en hund som var överdrivet förtjust i andra hundar, så var det ovisst om de skulle acceptera varandra.

Till allas förvåning klickade det direkt! Rackarkotten kastade sig mot Border Collien som ett stående stort X i fullständigt lycka .. och Border Collien lyfte på ögonbrynen och tänkte .. ”en så´n löjlig liten fjant!”

De fann alltså varandra direkt .. med våra mått mätt.

Nu vet vi att det var rena turen. Förmodligen såg vår Border Collie ut som Rackarkottens mamma, för några andra hundar gör sig inte besvär med att försöka hälsa på här. Våra damer gör gemensam sak nere vid grinden och ser till att det hålls rent inom reviret.

De är så olika, våra hundar.

Rackarkotten ÄLSKAR alla människor och kastar sig formligen över vem som helst som kliver över tröskeln. Hon tankar kärlek. Kastar sig på golvet i en enda röra av päls och sprattlande ben, för att bli klappad och kelad med, gnider sig mot benen, tigger uppmärksamhet med stora ögon och slickar tacksamt alla mjuka händer.

Border Collien står en bit ifrån och tittar misstänksamt på inkräktarna. Om någon försöker sträcka ut en hand för att klappa eller hälsa .. ryggar hon förfärat bakåt. ”Usch och hjälp!!!”

Det har hänt att jag uppfattat blickar mellan makar som säger .. ”undrar om de slår henne, stackarn?”

Det gör vi INTE!! Vi krusar, tigger och ber om att få bli uppmärksammade av revirets ägare vi med. Men hon är inte generös med sina kärleksbevis .. hon väljer själv när, var och hur.

När våra besökare bjuds på kaffe eller middag, finns Rackarkotten alltid inom synhåll dekorativt uthälld på mattan. Blicken visar att här ligger en stackars, utsvulten hund som ALDRIG får äta sig mätt!! Hon tigger inte .. men det händer att hon händelsevis går fram till den som visar intresse och lägger ett ”trött” huvud i knät och tittar med ”sorgsna” ögon på den som kanske kan ”rädda” henne från svältdöden.

Border Collien ligger i hallen!

Med jämna mellanrum går hon in rummet och tittar uppfordrande på gästerna. Suckar djupt!! 

Och går ut i hallen igen.

Meddelandet är glasklart .. ”Ska ni inte gå snart??”

När det äntligen är dags att säga farväl blir hon som en annan hund. DÅ får de klappa och kela och då är hon SÅ trevlig och social .. ”hej då, skönt att ni går!!”

Rackarkotten däremot ser ut som eländet personifierat. Allt hänger och är ledset .. ”Ska ni gå REDAN??? Tänker ni inte BO här??”

De är inte lika på en enda punkt, våra hundar. Och ändå så fann de varandra direkt och är fullständigt oskiljaktliga??

Precis som Maken och jag!

Om jag fick chansen ..

.. att bli partiledare för ett parti .. det spelar ingen roll vilket .. så skulle jag hålla så vackra tal.

Jag skulle börja med de allra svagaste i samhället, de med medfödda och livslånga handikapp som aldrig kommer att förändras .. och lova att de under min ledning skulle få slippa de förödmjukande omprövningarna av deras livsförutsättningar som de nu tvingas genomlida vart annat år.

Jag skulle lova alla långtidssjukskrivna och arbetslösa att de visst skulle kunna bygga upp små egna verksamheter .. bara för glädjen av sysselsättning på hobbynivå eller för framtida försörjning .. utan att få avdrag på sjukersättning eller a-kassa. Jag skulle i stället applådera deras initiativrikedom och se dem som föredömen.

De som kunde arbeta bara lite .. pyttepyttelite .. skulle få samma villkor. Det är bra om man försöker, skulle jag säga .. det ska inte bestraffas utan premieras. Behåll du den lilla extrainkomst du kan få genom att arbeta 2 timmar i veckan.

Jag skulle ställa som villkor att ingen människa skulle stängas in i sin bostad på livstid utan möjlighet att gå ut. Att ingen människa skulle tvingas öppna sin dörr för fullständiga främlingar nästan varje dag för att få den hjälp som behövs för att överleva och att ingen skulle förödmjukas genom att låta samma fullständiga främling se henne naken och hjälpa henne med duschen för att få känna sig ren .. i sitt eget hem .. helt utan kända ansikten i närheten.

Jag skulle tala om mobbningen och förklara att för dem som inte förstår att den gratisutbildning de får inte är gratis .. de som inte vill ta emot den utan hellre använder skoltiden till att leka och förstöra till andra .. så kommer det att öppnas egna skolor som kan ta tillvara de spillror av engagemang som de har att erbjuda. Skolor som gör det bästa möjliga av dem som inte själva vill satsa på sin egen framtid, försörjning och sina egna möjligheter.

Välj själv .. skulle jag säga. Gör ditt bästa i den här skolan eller gör som du vill i den andra, valet är ditt.

Jag skulle försöka förklara att vi är alla människor i samma land. En del gillar inte det, men så är det i alla fall. Vi kan välja på att samarbeta och gilla läget eller motarbeta och förakta varandra .. men i det första fallet är alla vinnare, i den andra är vi alla förlorare. Landet blir varken större eller mindre för det .. bara rikare eller fattigare.

Jag skulle tala i timmar. Låta min välvilja och mitt engagemang spilla över på andra länder utan att förstå deras alldeles egna problematik. Jag skulle så gärna vilja att alla såg hur väl jag ville .. och jag skulle inte ha en aning om hur det hela skulle finansieras eller genomföras.

Jag skulle förmodligen inte ens förstå konsekvenserna av den välvilja jag lät flöda över landet, inte se hur snett det kunde slå på individnivå eller inse att det kanske inte alls var rimligt och genomförbart det jag tyckte lät så bra.

Jag skulle hålla upp ett paraply över hela landet .. om jag bara visste var man köper ett så stort och om jag bara hade pengar att betala det med.

Om jag fick chansen att leda vårt land .. då skulle det vara livsviktigt för alla som lever i det, att jag hittade en kompetent och kunnig person som höll i nyckeln till skattkistan och kunde stoppa planerna och löftena om de mest orimliga drömmarna innan jag fick människor att tro att de fanns inom räckhåll.

Om jag mot all förmodan skulle hamna i den situationen, skulle jag leta med ljus och lykta efter den erfarne och insiktfulle personen. Jag skulle definitivt inte gå ut och be brevbäraren hänga med på en resa .. okänt vart, okänt hur .. och säga ... "det fixar sig alltid, om inte under vår livstid så kanske under någon annans???".

Lite självinsikt har jag allt .. mitt i alla drömmarna om ett enda lyckligt folk.

AB, AB, Expr., SvD, SvD, DN, DN

tisdag 23 augusti 2011

En så´n överraskning!

Jag hade inga förväntningar på True Talent. Jag ville inte ens se det, så Maken fick spela in programmet och genomlida Fångarna på fortet som jag envisades med att fånstirra på .. medan jag egentligen sov med ögonen öppna.

Det har varit en så´n dag!

Senare fick han sin chans, medan jag sysslade med annat, hade jag i alla fall tänkt. Men hur det nu kom sig så fastnade jag när upplägget presenterades.

Så utstuderat grymt att sjunga för människor som sedan inte vill se dig!

Och så hjärtslitande känsloladdat när de verkligen ville det!

Jag grät mig igenom hela programmet. Det var förlösande efter en tung vecka .. och precis vad jag behövde, upptäckte jag. Så nu vet jag vad jag ska se på nästa tisdag om inte saker och ting har löst sig tills dess.

Det finns nästan ingenting som går upp mot ett riktigt snorande tårflöde när livet är i uppförsbacke!

Expr., AB,

Ett år med en Rackarkott!

På torsdag är det precis ett år sedan vi hämtade hem vår Rackarkott. Tänk vad fort tiden går .. eller hur lång den kan vara, beroende på hur man ser det?

Det känns som om det bara var några månader sedan vi förgäves försökte få henne att låta bli att anfalla katten, samtidigt som det känns som hon har bott här jämt!

Det här året har varit ett hundår att minnas. Trots att jag har haft hund i hela mitt liv var jag helt oförberedd på vilken utmaning det skulle bli att tampas med en tuff brud från Irlands hårda kvarter.


Hon är MIN hund! Det är VI som hör ihop .. och det känns väldigt trevligt och ansvarsfullt att vara någons människa på det sättet. Men det betyder inte att det är jag som bestämmer alla gånger .. det har vi ofta delade meningar om.


Här hemma är hon som vilken hund som helst. Kelig, tillgiven och lydig .. men när tryggheten infann sig så förvandlades hon till ett monster utanför grindarna. Det är HENNES revir, där hon bestämmer. Inga främmande djur får vistas där .. framför allt inga främmande katter eller hjortar!!


Så fort hon ser svansen av en katt eller skymten av en hjort, blir hon helt blockerad och okontaktbar. Ylar hysteriskt, slänger sig hit och dit i kopplet och varken hör eller ser eller reagerar på något annat heller.


Det är otroligt pinsamt!


Samma sak när vi möter någon med okänd hund. Hon blir hysteriskt ylande, kravlande och stretande och jag skäms .. men då kan jag i alla fall få henne att sitta och vänta medan de går förbi.


Under ett visst ylande, men i alla fall.


Sedan kan man ju tycka att hon borde ha lärt sig gå hyfsat i koppel efter ett år? Förmodligen är det mitt fel på något sätt, trots att jag använt mig av alla knep och trix och instruktioner som det finns tillgång till. Under den sista månaden har i alla fall de sträckor hon går med löst hängande koppel blivit längre .. så det finns möjligen hopp?


Vår Rackarkott är en bordercollie på utsidan .. men det vete sjutton vad som trängs med den på insidan?


Hon är måttligt intresserad av att vara till lags när det gäller dressyr och av att lära sig saker som hon inte har direkt nytta av. Det vill säga, ju mer matnyttigt det är, desto tjänstvilligare är hon.


Förmodligen skulle hon gå som en modell på catwalken om jag släpade med mig en tårta eller helstekt oxfilé i andra handen .. jag kanske borde försöka med det.


Jag älskar den här lilla Rackarkotten, de gör vi allihop .. även om Maken säger att hon är korkad och kallar henne för Milly Hill när hon flänger omkring i hallen och hindrar alla från att sätta på sig skorna. Border Collien har fått en valp på sin ålders höst, har blivit lekfull och lurar gärna odågan att tro att någon kommer eller att det finns en katt bakom närmsta buske bara för nöjet att se hur hon blir uppläxad.


Gammal är alltid äldst och än kan Border Collien lura skjortan av en obildad Rackarkott, det är roligt att se .. för mig. Rackarkotten är mindre road ibland.


Det var en bra dag när vi hittade varandra och det har varit ett händelserikt år som lärt både henne och mig saker som vi inte hade en aning om innan vi möttes.


(förresten .. ser ni vilken otrolig svans hon har?? Jag har aldrig sett en liknande plym på någon annan hund som inte är lika långhårig på kroppen.)






Jag skriver och skriver och skriver ..

.. hela dagarna just nu. Jättetråkig myndighetssvenska där varje ord måste skärskådas med största möjliga misstänksamhet, så att det inte kan tolkas till avsändarens nackdel. Jag har till och med lackat ur en stund och skickat mail till regeringen .. bara för att få koppla av en stund från det som måste hanteras och bli klart .. helst i går.

Hjärnan tar inte mot mer information, jag kan inte reagera över tidningarnas nyhetsflöde eller läsa en vanlig bok och Juholts sommartal ställde till med totalt sammanbrott bland de lediga hjärncellerna när jag försökte plocka ut vad som hörde till det kommunala självstyret, statens ansvar, redan befintlig lagtext eller den enskilde individen??

Jag vill skriva här .. det är lite roligt och avstressande. Men jag kan inte komma på något alls att skriva om??

Är det någon som har några bra förslag??

måndag 22 augusti 2011

Ibland öppnas det som ett svart hål ..

.. i livet, och allt tar en annan vändning.

Förvånansvärt ofta är det en utredare från Försäkringskassan inblandad. Vuxna människor med livslånga, medfödda handikapp som inrättat sina liv efter de regler som gäller .. upptäcker plötsligt att de inte gäller mer??

En blind, funktionshindrad som inrättat sig i eget boende får plötsligt veta att det inte längre kommer någon och hjälper till med maten eller med något annat heller för den delen .. eftersom en annan, rullstolsburen person, har förlorat sin hjälp på grund av att h*n kunde "föra gaffeln till munnen"?

Att sedan den ena ser tallriken och inte den andra, spelar ingen roll .. en hovrättsdom är en hovrättsdom och en gaffel är en gaffel. 20 timmar grundläggande behov ska du ha om du behöver hjälp .. kan du föra gaffeln till munnen så spelar det ingen roll om du hittar någon mat att lägga på den, din matsituation räknas inte in i de grundläggande behoven.

ALLA som kan föra en gaffel till munnen riskerar att bli utan assistans från Försäkringskassan, även om de inte vet varför eller om det är det enda de kan.

En funktionshindrad, rullstolsburen, blind, cp-skadad ung man kunde föra gaffeln till munnen så okontrollerat att han körde den in i kinder och tunga så att blodvite uppstod. Enligt utredaren behövde han då ingen hjälp vid matsituationen och därmed ingen personlig assistans?

Man kan undra hur en måltid ser ut hemma hos en utredare hos Försäkringskassan??

En annan gravt handikappad medmänniska behövde hjälp att förflyttas in på toaletten, hjälp med att få av kläder, hjälp med påklädsel och med att komma ut från toaletten .. där drog Försäkringskassan av tid för beräknad hjälp eftersom h*n kunde riva av toalettpapper och torka sig själv.

Man undrar vad man tänkt sig att den för tillfället oavlönade assistenten skulle sysselsätta sig med under de minutrarna??

En rörelsehindrad funktionshindrad kvinna utan tal och utan förmåga att vända sig i sängen fick beviljat assistans 2x 15 min per natt för att slippa liggsår. VEM är villig att arbeta så? Var får man tag i någon som är villig att resa hem till någon mitt i natten för att arbeta 2x 15 minuter? Ja, det är inte Försäkringskassans bord utan ett arbetsmarknadsproblem.

Och så går det på .. minut för minut urholkas äldre och handikappades rätt till hjälp av nitiska regler tolkade av minst lika nitiska utredare.

När Försäkringskassans egen medicinske rådgivare skriver .. "Inga förändringar har skett, det får fortfarande anses föreligga ett stort hjälpbehov och klienten bedöms ha stora svårigheter att klara förändringar" .. så tolkar utredaren den till att .. "Den försäkringsmedicinske rådgivaren finner inte stöd i det medicinska underlaget för att det finns ett behov".

Människor med MEDFÖDDA och LIVSLÅNGA handikapp får villkoren för sina liv omprövade VART ANNAT ÅR!!

Det betyder att den som får en egen lägenhet, ett eget liv och en framtid .. två år senare kanske befinner sig hemma hos och helt beroende av sina åldrande föräldrar igen.

Föräldrar som köper bostäder till sina vuxna livslångt och medfött handikappade barn som därmed får egna liv med hjälp av personlig assistans .. upptäcker plötsligt att spelreglerna inte längre gäller när de själva inte klarar sina egna liv. Många dör i stor och förlamande ångest över att lämna sin skyddslösa barn åt sitt öde .. och Försäkringskassans godtycke.

Det här är inget nytt, kan inte skyllas på varken höger- eller vänsterpolitik .. eller det kanske det kan, men i så fall på båda. Det är inte speciellt roligt att läsa om heller, eller hur? Och inte att blogga om .. så det här kommer det aldrig att bli några stora rubriker av.

För ingen är intresserad av den här gruppen människor, och eftersom de inte ens kan tala för sig själva eller gör sig särskilt bra på bild ... så föredrar också media att vända bort blicken och ägna sig åt något som säljer fler lösnummer.

Och så återstår bara alla andra som frivilligt arbetar och sliter för att hjälpa till med att åstadkomma åtminstone illusionen av någon slags rättvisa och solidaritet.

Men VARFÖR kan inte människor som aldrig någonsin kommer att kunna leva sina liv på egen hand, och aldrig kommer att fullt ut förstå den värld vi andra tar för given .. få långvariga beslut som det går att leva efter?

Det är en fråga jag skulle vilja ställa till Reinfeldt och Juholt, nu när de har besvär med att profilera sig.

Tänk dig själv, om ALLA förutsättningar för ditt eget liv skulle omprövas av en nitisk utredare från Försäkringskassan vart annat år!


DN, DN,

söndag 21 augusti 2011

"Stockholm i mitt hjärta ..

.. låt mig besjunga dig nu" .. är numera inte bara en flitigt sjungen allsång, utan också det dagsaktuella politiska budskapet från Socialdemokraterna.
Eftersom jag själv inte bor i Stockholm, inte arbetar i Stockholm och inte besöker huvudstaden särskilt ofta, så är jag kanske ursäktad om jag inte blev direkt lyrisk över att höra att Håkan Juholt anser att .. en satsning på Stockholmsregionen gagnar hela Sverige.

Men det myckna bostadsbyggaden som skulle bryta ut i samma ögonblick som Socialdemkraterna fick makten .. kostnad okänd .. kanske skulle spilla över på andra orter också? Vem vet .. men då gagnar det ju inte Stockholmsregionen, förstås?

Jag blev nästan lite besviken på Håkan Juholts tal. Inga pingviner eller paraplyer .. bara alla ord som ledde fram till pingvin och paraplyslutsatserna. Och alla löften om välfärd och "vi ska ta hand om er, lita på det", som jag hört sedan jag trampade ur barnskorna.

Så koncentrationen var låg när jag lyssnade igenom det hela, det måste jag erkänna. Kanske missade jag något guldkorn när jag förlorade fokus och tänkte på något annat?

Ni som läser den här bloggen måste vid det här laget vara dödligt less på mitt oavbrutna citerande av Terry Pratchett .. men jag lät tanken ärligt talat glida över till beskrivningen av en av konungens serganter på sid 51, när jag såg Håkan Juholt.

"Hans kropp stod i givakt. Hans mage befann sig, trots alla ansträngningar, i ledigställning".

Och så bör man ju inte tänka när någon försöker förmedla ett budskap, eller hur? Jag borde egentligen skämmas för att jag överhuvudtaget skriver ner det. Men eftersom vägen till den enda sanna läran snitzlades med mustascher, så kanske jag blir förlåten?

Är det någon som undrar vad hatten på bilden har med det här att göra??

Jo, den köpte jag på Tradera i rena chocken över att det var Håkan Juholt som utropades till partiordförande för sossarna. En överslagshandling som förmodligen påverkades av den Juholtska Elvisdyrkan, eftersom den är från tiden.

Svårare än så var det alltså inte ..

DN, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB,

Döden!!

”Dödens bin är stora och svarta, de surrar dovt och dystert, de förvarar sin honung i kakor av vax, vita som altarljus. Honungen är svart som natten, tung som synden och söt som sirap.

Det är allmänt känt att vitt består av åtta färger. Men det finns även åtta färger av svärta, för den som förmår att urskilja dem, och Dödens bikupor står i det svarta gräset i den svarta fruktträdgården under de av svart blom prydda, uråldriga grenarna på träd som, så småningom, kommer att bära äpplen som … om vi säger så … sannolikt inte kommer att vara röda.

Döden tyckte sig höra, helt flyktigt, ljudet av springande fötter och en röst som sa, nej, en röst som tänkte åfanåfanåfanåfan, jag kommer att dö jag kommer att dö jag kommer att DÖ!”


När jag var barn var jag fasansfullt rädd för döden. Jag vet inte exakt när jag insåg att ALLA måste dö en dag, men jag minns helt klart vilken fruktansvärd rädsla det förde med sig. Otaliga var de nätter som jag väckte min mamma i full ångest och bad henne att .. lova, lova att du aldrig dör!!

Stackars henne .. det är klart att hon att lovade. Som förälder vet jag att du lovar precis vad som helst bara du får sova ostört och ungen går och lägger sig igen.

När jag blev äldre utvecklades det till en nattlig dödsångest. Jag ägnade inte min förgänglighet en tanke, förrän jag lade huvudet på kudden för att utmattad falla i sömn. Då kom de krypande, tankarna på döden .. ännu en dag närmare, ännu ett steg mot det oundvikliga hade passerat .. och pulsen steg och ångesten satte sig på bröstet och gjorde det svårt att andas. Jag försökte tänka på annat .. det gick inte.

Det var jobbigt, minst sagt. I vägen för sömnen och på så sätt också för livet. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att avsätta en timme varje kväll till att tänka på döden INNAN jag försökte somna.

Om någon har försökt samma sak så vet ni att en timme är en oändlighet om man försöker koncentrera sig på en och samma sak. Efter ett par veckor somnade jag obönhörligen ifrån döden och sedan dess har vi samsats rätt bra.

Men visst är det obehagligt att ha något framför sig som man inte kan kontrollera, rå över eller skaffa sig en instruktionsbok om.

Jag är den sortens människa som gärna vill ha fakta och slår upp, googlar och läser i all oändlighet när jag stöter på ett okänt begrepp. När min pappa dog finkammade jag biblioteket på böcker om döden, men fick inget direkt svar på det jag sökte .. ”Han var ju här alldeles nyss, var är han nu??”

Men det ligger väl i sakens natur .. ingen återvänder från den resan med en reseskildring.

Däremot så fick jag så underliga upplevelser och en så märkligt känsla av att min pappa ville säga mig något, den dagen det hände? Jag tror inte på sån´t .. verkligen INTE .. förträngde den envisa rösten som jag så väl kände igen och som hördes i mitt eget huvud. Det var chocken, sorgen och allt det som hörde till som spelade mig ett spratt, eller hur?

Men han var envis som vanligt, min pappa. Mannen som tog all plats och envisades med att vara kungen i vårt familjekungarike … om och om igen upprepade han att .. ”GUD, det är vi alla! Det är VI som är Gud!! Alla samlade själar efter levande människor.”

Trams!

Och så förträngde jag det hela och levde vidare. En dag läste jag en artikel om buddismen och om Claes Malmberg .. som strängt taget upprepade vad jag hörde i sorgen efter min pappas plötsliga borgång? Då blev jag faktiskt lite ställd.

Så man vet ju aldrig?

Nu är jag inte rädd för döden alls. Det som stör är att lämna alla jag älskar och tycker om och kanske aldrig någonsin få tillfälle att tala om hur mycket jag uppskattar dem .. så det försöker jag göra så ofta jag kan, nu när jag har chansen. Störande är också tanken på att jag inte längre kommer att kunna lägga mig i, tycka och tala om vad JAG anser vara det bästa sättet att nalkas problem eller att förhålla sig till livet.

Hur ska de klara sig utan mig???

Varför sitter jag nu här och skriver om döden en solig söndagförmiddag .. bortsett från ovanstående inledningsfraser i Terry Pratchetts bok om Eric??

Ja, det som utlöste det hela var Alex Schulmans krönika i AB och alla hans tidigare skriverier i ämnet .. som påminde mig om min egen dödsångest för så länge sedan. Och så vandrade tankarna vidare till Amanda Schulmans blogginlägg som handlade om hur hennes dödsångest blommade upp när hon besökte Junibacken med dottern och påmindes om Astrid Lindgrens berättelser om och förhållande till döden.

Stackars människor .. två personer med dödsångest i samma familj!

Så nu går jag och kramar om Maken som är det mest jordnära som finns, traskar ut i livet i naturen och fortsätter att leva så intensivt jag kan .. så kanske jag till och med kommer att tycka att det är skönt att få lägga ner och av så småningom?


( .. och så blev jag så heligt förbannad när jag läste Unni Drougges blogginlägg "Pöbeln i pissrännan", att jag bara var tvungen att skriva om något annat för att inte skriva något som jag skulle ångra senare .. när det var för sent.)

Expr., AB,