Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

fredag 30 september 2011

Jag önskar att ..

.. jag hade tillgång till en egen veterinär och ett eget djursjukhus. Inte bara för hundarna och katterna utan till mig själv också.

I måndags åkte vi in till djursjukhuset med en remiss och en hund som sedan drygt en vecka behandlats mot en urinvägsinfektion som inte verkade ge sig. I dag är hon hemma, piggare och gladare än vad hon varit på länge, med två telefontider inbokade för provsvar och nu, alldeles nyss, ringde en veterinär för att förvissa sig om att hon mådde bra inför helgen.

På köksbordet ligger en mapp med beskrivning på allt som gjorts, vilka mediciner som ska tas och varför och förklaringar till alla tänkbara besvär som kan uppstå och hur vi i så fall ska tackla dem.

Det är orättvist!

När jag fick mitt livs första gallstensanfall, gjorde det så ont att jag bara kröp ihop på golvet och förträngde att det överhuvudtaget hände. När jag fick det andra skickade Maken iväg mig med taxi till akuten. Där blev jag stående, det gjorde för ont för att röra sig ... och genom glaset såg jag en sköterska titta missnöjt på mig. Så småningom lyckades jag stappla in, ta mig fram till anmälningskuren och kvida fram namn och födelsenummer .. och sedan fick jag vänta!!

Och vänta .. tills jag fick en brits i ett undersökningsrum för vidare väntan. Efter en snabb koll konstaterades gallstensanfall, jag fick en rolig spruta som gladde den taxichaufför som körde hem mig så till den milda grad att jag fick kredit eftersom jag glömt pengarna hemma och familjen redan somnat.

Sedan fick jag vänta. Jag åt kokt kyckling och hårt bröd utan smör i 4 veckor .. åt jag något annat så fick jag ett gallstensanfall. Sedan fick jag tid för utraljud.

Det var en oväntad upplevelse. I ett stort, öde, tomt rum stod en brits mitt på golvet och en ultraljudsapparatur, (det hade lätt fått plats minst 5 britsar till), plus en generad ung läkare. Han klattade ut gele på min mage, gnuddinuttade med ultraljudet, gnuddinuttade med ultraljudet, gnuddinuttade med ultraljudet .. och försvann??

Kvar låg jag och väntade. Efter en tid kom den förste mannen tillbaka i sällskap med en annan i rödrutig flanellskjorta och jeans. Vaktmästaren .. antog jag tills han också gnuddinuttade ihärdigt med ultraljudet på min mage. Tystnaden var tryckande så jag tyckte att jag borde säga något .. "Hittar ni något?"

Båda tittade överraskat på mig och mannen i flanellskjortan sa .. "jag ser din ena njure"

"Gallan då?" .. undrade jag lite försiktigt.

"Har du den KVAR???" .. frågade båda unisont och började gnuddinutta ihärdigt på ett helt annat ställe.

Och .. ser man på .. där fanns både galla och gallstenar. Men nu var jag väldigt misstänksam inför det hela och begärde att få se det med egna ögon.

Så fick jag vänta .. minst 3 månader, var det sagt. Eftersom jag nästan inte åt och ändå hade minst ett anfall i veckan så kändes det inte såååå kul. Efter en månad ringde en läkare som INTE skulle behandla mig och gav mig en tid tre veckor senare hos en läkare som INTE skulle operera mig .. och efter DET besöket skulle jag få en operationstid om 3 månader!

Jag grät och bad Maken låta mig dö hemma.

Han gick igenom våra försäkringar och .. halleluja .. hittade en från tidigare som vi troget betalat på utan att tänka på vad som ingick. Men där fanns det grejor minsann ... och inom en månad var jag opererad och klar.

Och jag sände varma tankar till den arbetsgivare som öppnade den försäkringen till mig och gav mig sjukvård som var NÄSTAN lika effektiv som den min hund fick den här veckan.

Bryt innanförskapet ..

.. skriver Johanna Graaf .. en av de få socialdemokratiska bloggare som faktiskt svarar på kommentarer .. i svaret angående socialdemokraternas oförmåga att kommunicera med dem som de vill se som sina väljare.

När jag började blogga var det med en förhoppning om att få diskutera samhällsfrågor och mänskligt beteende utanför den krets jag lever i. För så är det ju, de åsikter och tankar jag har, formas av den omgivning jag lever i .. och där lär jag mig inget nytt, får inget vidvinkelseende och där får jag heller aldrig förklaringen till varför så många tycker helt annorlunda.

Det visade sig vara svårare än jag trodde??

Politiken är ett stängt rum .. det har jag skrivit förut. De som för den politiska debatten på nätet lever i det rummet, oavsett om de står innanför och vill uppåt eller står utanför och vill in. Politiska bloggar vänder sig inte .. som jag i min enfald trodde .. till folket för att tydliggöra politiken, de vänder sig till varandra, hackar på varandra, höjer varandra till skyarna eller använder utrymmet för att framhäva sin egen vältalighet och partiets förträfflighet … för andra som kan och följer det oskrivna regelverket för politiska samtal.

Och jag som i min enfald trodde de ville locka in sådana som mig i sin värld, höra min åsikt, lära sig hur väljarna tycker och tänker??

Hur kunde jag vara så dum???

Det är ju JAG som förväntas förändra mig, lära mig vad jag ska tycka och ge blanka fanken i att ifrågasätta och undra.

Det förklarar mycket.

I mars när alla som var inbjudna till sossarnas extrakongress för att utse den Nye Ledaren var på väg dit, skrev jag om magkänsla. Den där känslan du har innan du fattar ett beslut som du instinktivt vet är fel, men som du tar i alla fall .. bara för att ”alla andra” säger att det är rätt.

I dag undrar jag hur många som ångrar att de inte följde sin magkänsla och lanserade ett annat namn den gången? Men det får jag aldrig veta eftersom en person med politiska ambitioner hellre skulle falla död ner än att erkänna en sådan sak. Då dras man hellre ner i djupet än kräver någon form av förändring som inte uttalat stöds av ”alla andra”.

Jag skulle lätt kunna rösta socialdemokratiskt .. om inte partiet var så stängt, uteslutande och till förväxling likt en frireligiös sekt. Det finns vettiga och trovärdiga socialdemokrater som jag läser varje dag och väldigt gärna skulle vilja träffa och tala med .. men de finns inte i ledningen och kommer förmodligen aldrig att kunna passera alla interna skyttegravskrig, alla ja-sägare och betonghäckar som hindrar vägen dit.

Socialdemokraterna är ett parti för i första hand SOCIALDEMOKRATER som gjort karriär, socialdemokrater som vill göra karriär, socialdemokrater som är kommunalt valda eller sitter bra till i lokalavdelningarna, socialdemokrater som är med och vill bli valda till i princip vad som helst, socialdemokrater som är födda i partiet av föräldrar som var födda i partiet, socialdemokrater som tycker det de blir tillsagda att tycka och .. i mån av tid .. för de människor som de inte vill bemöta, lyssna på eller tala med annat än i särskilda valstugor veckorna före val.

Det är synd. Men det kanske alltid har varit så, även om jag inte kunnat se det tidigare??

Moderaterna har fallande siffror, läser jag. Centern lyfter inte och Kristdemokraterna ligger stadigt lågt. Vänstern känns som en unken fläkt från förr och Miljöpartiet blir mer och mer ett parti som alla andra .. jakten på makten kommer före kraven på en renare eller jämlikare värld när ekonomin kräver offer för mänsklighetens överlevnad.

Den flytande statistiken kan bero på att väljarna har ledsnat på klyschor och floskler som inte leder någon vart? Det kan bero på att politikerna själva beviljar sig levnadsvillkor som vida överstiger de som den vanliga människan någonsin kommer i närheten av? Det kan bero på att de lögner som vi väljare så godtroget svalde förr är lättare att avslöja i dag när alla fakta är så lättillgängliga?

Det kan också bero på att våra politiker inte vill tala med dem som ifrågasätter, tar avstånd eller har en avvikande åsikt? När Göran Hägglund besökte ”verklighetens folk” vid ”verklighetens köksbord”, var det kristdemokratiska familjer som öppnade dörren för honom och hans mediafölje. När Mona Sahlin talade för våra nysvenskar så var det särskild utvalda väletablerade personer som följde henne, när Håkan Juholt talar för FOLKET så gör han det utan att säga allt för mycket, inför sina egna i sitt eget bostadsområde och när partibundna bloggar hänger med på valturnéer så vänder de sig bara till redan frälsta och attackerar motståndarna .. i stället för att lyssna på, ta debatten med och försöka engagera och locka väljarna??

Jag begriper ärligt talat inte hur de tänker??

Om jag var politiker så skulle jag vilja tala med alla arga, upprörda, ifrågasättande vanliga människor från verklighetens verklighet och alla käbblande ”dumskallar” som tycker "fel för att lära mig hur de egentligen tänker och VARFÖR de tänker som de gör?? För om jag gjorde det så kanske jag skulle förstå något som jag inte tidigare förstått, kanske få en ny vinkling på en gammal åsikt och kanske .. Gud förbjude .. få en NY åsikt/insikt som jag aldrig tidigare haft!!

Men så kan man ju inte ha det!!

Bryt utanförskapet .. var en av de politiska klyschorna som Moderaterna gick till val på. Avskaffa fattigdomen .. försöker sossarna hämta hem det förlorade med??

HUR??? .. undrar vi andra som inte fattar det politiska fikonspråket.

Bryt INNANFÖRSKAPET .. skulle jag som väljare vilja säga. Kom ner, kom ut, ta upp handen ur syltburken, lägg ner alla intriger och smutskastningskampanjer som bara skapar förakt bland oss som tittar på.

För min egen del har jag insett att jag inte passar in, inte är önskvärd och inte bör lägga mig i politiken .. i varje fall inte utanför mitt eget lilla närområde.




DN, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB

torsdag 29 september 2011

Att vänta ..

.. är bland det värsta jag vet.

Jag tänkte på det nu på förmiddagen när jag inte gjorde annat än vankade omkring och väntande på en telefonsignal från veterinären. Det är så förlamande och passiviserande att bara vänta på just det besked som gör att man kan agera och verkligen GÖRA NÅGOT!

Och därifrån till sossarna är steget inte långt. Jag följer en hel del sossebloggar, i all tysthet, eftersom det inte är värt besväret att skriva en kommentar. Sossar kommunicerar enbart med sossar har jag förstått .. om ens det?

Så sorgligt och jobbigt det måste ha varit för dem sedan Håkan Juholt blev vald till partiordförande. Själv klättrade jag på väggarna efter 5-6 timmar .. medan de har väntat otåligt i 5-6 månader på ett besked om hur de ska kunna GÖRA NÅGOT.

Nu verkar det som om de får vänta på det beskedet lite till?? Det kan inte vara kul att vara sosse och verkligen vilja spänna upp ett paraply över hela landet och upptäcka att det som erbjuds är lokala regnskydd över de storstäder där väljarna tidigare har svikit.

Och att vara pensionär och få ett löfte om 50 kr extra per månad efter den efterlängtade skattesäkningen, är väl inte heller något som inbjuder till några större glädjeyttringar och får pensionärerna att flockas runt partiet??

Men än finns det gott om tid. Det är ju inte förrän nästa vecka som sossarnas skuggbudget ska presenteras.

Då är det säkert betydligt mer godis i påsen och den kommer förhoppingsvis också att kunna finansieras på ett tydligt och trovärdigt sätt, så att allt blir lika bra som det var förr i världen när det var ordning och reda och sossarna regerade i majoritet??

Men en vecka är också en oändligt lång tid om man måste sitta overksam och bara vänta och vänta ...

SvD, SvD, Expr., Expr.,

Äntligen hemma!



Äntligen är hon hemma igen lilla skruttan. Redan mycket gladare och lugnare än när hon åkte iväg och jag förstår nu att hon förmodligen hade mer ont än vad jag förstod innan.


Till och med katten blev överlycklig över att se henne igen, medan Rackarkotten blev nästan överdrivet intresserad av alla nya lukter och lätt avundsjuk på all uppmärksamhet som inte föll på henne.


Så nu återstår 2 veckors oavbrutet passande så att Border Collien inte ska behöva förnedra sig med att bära en löjlig tratt inför den yngre förmågan.


Någon måtta får det väl ändå vara!!

onsdag 28 september 2011

Logiskt?

S vill bygga ytterligare en bro över Öresund!!

Ja, det verkar logiskt .. säger Maken. Då blir det en bro ut ur landet och en så man kan komma tillbaka.

Förmodligen räknar de med att alla försvunna sosseväljare som åkte över i första vändan ska hitta hem på det viset?

Det hade jag aldrig fattat själv!! Han är i sanning ett geni min man!

Så ska det bli vägslitageavgift för tung trafik också och jag hoppas att det bara är ett annat ord för den kilometerskatt som de rödgröna lockade med i valrörelsen. För är det tänkt att de båda skatterna ska komplettera varandra så blir förmodligen maten så dyr att det är rent lönande att gå på krogen .. eller hur det nu blir??

Man kanske skulle satsa på en hushållsgris?

Stockholm i mitt hjärta .. sjunger sossarna för full hals .. precis som det förra gänget gjorde .. och lägger allt krut på storstaden och storstadsväljarna. Vi som bor i den där konstiga outvecklade världen utan tunnelbana, vi får nöja oss med att betala. Men det är ju alltid något!!

Och så kan vi åka över Öresundsbron ... åt båda hållen!!!

AB, Expr., Expr., DN, SvD

tisdag 27 september 2011

"A propos vovven" ..

.. som Johan skrev i kommentarsfältet i dag, när han hoppades att inga nyheter var goda nyheter.

Nyheten för dagen är väl att jag förmodligen inte är riktigt klok, vilket lika förmodligen inte kommer som en nyhet för den som brukar läsa vad jag skriver??

Det upptäcktes två stora urinstenar hos vår 12-åriga "valp". En gammal tant med lätt artros som ser lite sämre och hör lite sämre .. men är glad ändå.

Hade någon bett om mitt utlåtande i ett liknande fall, så är jag tveksam till om jag hade rekommenderat en operation. En svindyr operation som förlänger livet med max1-2 år, men som är jättejobbig för en gammal hund.

Men när veterinären frågar vad vi vill göra .. ja, då finns ju bara två val. Döden eller lite liv till, eller hur? Och köpa sig fri från döden kan man inte .. men om det går att köpa lite liv till någon som har livsglädje, hur kan man tveka?

Så i morgon så opereras hon, min lilla hattifnatt .. som aldrig krusar någon. Och som alltid så börjar jag oroa mig omåttligt, förbereder mig på det värsta, målar ut alla skräckscenarion som tänkas kan ..

.. och hoppas att inget av det inträffar.

Tänk om jag kunde operera bort lite överdriven känslosamhet som jag verkligen inte behöver .. och slippa den känslomässiga inkontinens som jag lider av. Då kunde Border Collien och jag sluta drälla ner omgivningen med våra respektive restprodukter ungefär samtidigt.

Inte bara ensamt och tungt ..

.. utan också fullständigt livsfarligt, är det att vara ansvarig för en anhörig som sakta försvinner in i demensens dimmor.

Jag vet det, eftersom jag förlorade min mamma på det sättet.

Både Svenska Dagbladet och DN skriver i dag om de äldre som inte kan välja själva, kanske inte ens förstår att det finns ett behov av hjälp överhuvudtaget och om den nästan omänskliga uppgift det är för de anhöriga att tillhandahålla hjälp som den hjälpbehövande inte tar emot.

Att bli dement är inget man bara blir .. plötsligt. Det är en lång och plågsam process både för den det gäller och för dem som står nära. Livet kantrar, fylls av obegripligheter och ångest. Den som blir dement VET att något är fel .. men inte riktigt vad .. och försöker desperat hitta rimliga förklaringar på händelser som är oförklarliga.

Många, många, inklusive mig själv .. har hamnat i den hemska situationen att hjälpen finns, men inte går att nå därför att den demente anhörige inte vill ha den.

Min mamma ville inte ha hjälp med sin medicinering och slapp därmed besök från distriktsköterskan trots att vi alla visste att hon trodde det var morgon varje gång hon vaknade .. oavsett tid på dygnet .. och tog sin morgonmedicin och samma sak på natten när hon vandrade runt i samhället och gick till sängs minst två/tre gånger. Hon övermedicinerade men ingen tog ansvaret, hon gömde, glömde, kom bort .. men hon bedömdes vara ansvarig för sig själv och samhället intog vänteläge fram till den dag hon föll så illa att hon bröt lårbenshalsen.

Trots det kunde hon både rymma från sjukhuset i bara nattdräkten och ta sig hem utan att någon ville ordna vårdplats. Hur det slutligen löstes var mitt livs värsta stund .. att tvinga någon till ett boende jag själv aldrig skulle välja är något jag inte unnar någon annan.

Men i alla artiklar saknar jag insikten om att det är fullständigt livsfarligt för de övriga hyresgästerna i samma hus som en ensamlevande dement person. I SvD:s artikel berättar Catharina om hur hennes pappa hällde ut olja på golvet och försökte elda upp de skalbaggar bara han såg.

Min mamma kunde helt plötsligt inte stänga av spisen och vid ett besök var dörren till köket stängd. Det var otäckt där inne, sa hon .. och när jag öppnade var samtliga plattor illröda, glödheta och skåpen varma och ljust brunfärgade på undersidan.

Om jag inte kommit just då, vad hade hänt??

I det huset bodde många människor, barnfamiljer och rörelsehindrade äldre. Vems ansvar är det om fastigheten tar eld och människor dör??

Allt kan gå fel. Otaliga var de gånger frysen skulle frostas av, badkaret skulle fyllas, saker gömdes och färdriktningen glömdes bort .. men någon hjälp finns inte att få, om den som behöver den inte inser behovet. Även om bostaden vattenskadas, fylls av kvarglömda, gömda livsmedel som ruttnar på obegripliga ställen eller eldhärjas.

Trots att det som skapar själva behovet är att de inte inser det??

Moment 22 .. något som sliter hjärtat ur bröstet på dem som tvingas se på.

Och något som kan kosta andra människor livet, något som de inte kan skydda sig mot eftersom de inte ens vet att risken finns.

Jag lägger ner ..

.. AB Klyschor & Floskler redan innan det startar. Det går inte att bygga upp en verksamhet och försöka knipa marknadsandelar när det redan finns en aktör på banan som patenterat de flesta floskler och klyschor som efterfrågas.

Det insåg jag i går när jag läste Håkan Juholts .. hmm .. text?? .. i Sydsvenskan i samband med att han varit på Operan och sett Les Misérables. Aj aj aj .. vad det sved när jag läste den perfekta floskel & klyschansamlingen av ord som varsamt smekte de arma på samhällets botten med en blick av tillhörighet och samhörighet, riktad till alla dem som påtagit sig den tunga bördan att skildra detta lidande ur ett kulturellt och förfinat perspektiv.

Så jag lägger ner, erkänner mig besegrad .. floskelmarknaden är mättad.

Håkan Juholt verkar ha ett förhållande till KULTUREN och dess företrädare som liknar det som Leif GW Person har till PENGAR och FINT FOLK .. vilket förmodligen är kulturens företrädare i Håkan Juholts ögon, med tanke på hans oavbrutna svansviftande i den riktningen?

De är inte ensamma. Jag känner flera människor som försöker måla upp bilder av sig själva som de desperat försöker passa in i. Det går inte, det gör bara att de framstår som opålitliga och inte särskilt sanningsenliga .. och inte verkar de må särskilt bra av det heller.

Det är ofta den här typen av människor som kraftfullt hävdar att det bara finns EN SANNING och att den gäller för alla .. och att det som genom ett under är just de som sitter inne med denna enda och saliggörande sanning!

Fast det var synd på AB Klyschor & Floskler. Jag trodde nästan att jag hade en vinnande idé där .. men kanske kan jag sälja resterna av det hopsäckade bolaget till någon stackars politisk vilde som saknar egna ord och argument??

SvD, AB, DN

måndag 26 september 2011

"Saker bara händer, ..

.. den ena efter den andra. De bryr sig inte om vem som vet om det. Men HISTORIEN .. ah, med historien är det annorlunda. Historien måste iakttas. Annars är det inte historia. Då är det bara ... tja, saker som händer, den ena efter den andra."*

När min hund ligger på djursjukhus .. alldeles ensam och jag sitter här och oroar mig, då är det bara en av alla saker som bara händer, den ena efter den andra.

När en nära anhörig försvinner in demensens dimmor likaså och när räkningarna blir fler än inkomsterna och när jobbet plötsligt inte finns kvar .. då är det också saker som bara händer, den ena efter den andra .. precis som alla andra tillfällen när det öppnas svarta hål i tillvaron för människor som inte hade en aning om att risken för svarta hål ens fanns?

Det borde finnas varningsskyltar för Svarta Hål utplacerade efter varje människas livsväg, tycker jag. Frågan är bara vem som är skyldig att placera ut dem?

Vägtrafikverket eller Kyrkan??

När en rätt så betydelselös kille blandar lugnande tabletter med sprit, förlorar allt omdöme och alla vänner och blir utesluten ur sitt parti .. (som av någon anledning hade så stora förväntningar på just honom?) .. men klamrar sig fast vid sitt välavlönade uppdrag .. DÅ är det plötsligt HISTORIA!!

Något som måste iakttas, kontrolleras, kommenteras och göras offentligt, för ..

.. annars är det inte historia. Då är det bara .. tja, saker som händer, den ena efter den andra.


*Terry Pratchett, Små Gudar, sid 6.

AB, AB, Expr., Expr., Expr., SvD, DN,

"Gustavs grabb" ..

.. heter Leif GW Perssons nya bok. Den ska jag läsa så fort jag kan få tag i den, för jag gillar Leif GW Persson, hans böcker och hela hans pösiga attityd och inställning att "fint folk" är akademiker, rika och politiker. Han är så härligt otidsenlig och gammaldags på ett intressant nutidsaktigt vis, om någon förstår vad jag menar??

Det är nätt och jämt att jag gör det själv?

I alla händelser så har alla tidningar med självaktning en intervjuv med Leif GW just nu. Jag läser om hur viktig pappa Gustav var. Han var ständigt närvarande, lyssnande och intresserad .. den perfekta och älskade föräldern, stommen och klippan i livet som alltid hade tid, i en slitsam och hård tillvaro.

Han var både mamma och pappa i den lille Leifs liv, medan mamman var djupt hatad och aldrig sörjd när hon äntligen .. efter alldeles för lång tid .. slutligen dog.

Det är lite sorgligt.

Mamman var frånvarande, fokuserad på sig själv, sitt eget liv, sina egna misslyckanden, sina verkliga eller inbillade sjukdomstillstånd och sin dödsångest. En dålig förälder som varken såg eller lyssnade på sitt barn. En mamma som satte sig själv och sina egna behov före familjen och krävde ständig uppmärksamhet.

Och jag tycker så synd om det osedda barnet, det gör jag.

Men när den vuxne Leif berättar om sin uppväxt så smyger sig små delar av hans eget vuxna liv in i intervjun och i andra intervjuer med bl.a hans fru så kommer fler pusselbitar .. som formar sig till en bild. Rätt eller fel, det vet jag ju inte .. jag känner inte Leif GW Persson.

Men den bild jag ser är den av en man som är helt fokuserad på sig själv, sin karriär, sin hälsa, sin dödsångest och sin önskan att passa in i den framgångsmall som han målade upp framför sig som barn. En man som halvårsvis är frånvarande och skrivande och andra halvåret fullt upptagen med att frossa i mat och dryck.

Han nämner inte sina barn .. annat än i bisatser där han skänker bort inredningsdetaljer, men han kan knappast ha varit särskilt närvarande under deras uppväxt med tanke på hans eviga strävan efter att klättra högst upp på samhällsstegen .. med så mycket pengar som möjligt i fickorna. Han verkar kräva fullständig uppmärksamhet, ständig bekräftelse och jag misstänker starkt att han inte är en särskilt lyssnande person.

Gustavs grabb verkar faktiskt vara mamma upp i dagen???

(Men jag kanske får en annan bild när jag läst boken??)


DN, SvD, Expr.,

Hemma igen!

Det är inga större svårigheter att fylla dagarna med innehåll nu för tiden. Det vete sjutton hur det går till?

Men ibland kan jag känna det som om det finns en högre makt som finner nöje i att pilla runt lite i mitt liv .. för nöjes skull eller bara för att se vad som händer.

För visst är det väl alltid så, att när tvättmaskinen går sönder så tar det inte mer än en vecka förrän något annat kostsamt brakat samman .. bara för att följas av ytterligare en katastrof inom samma löneperiod. Och blir jag så sjuk att det är berättigat med lite extra sängläge .. så kan jag lätt räkna ut att någon annan i familjen blir dubbelt så sjuk, så att jag måste hålla mig på benen för att det hela ska fungera.

När jag hade kattuppfödning så räknade jag alltid ut när beräknad kattungeankomst skulle bli .. plussade på drygt en vecka åt varje håll .. och bokade sedan in tandläkartider, klippning, roliga saker och mindre roliga saker med hänsyn till detta.

Det slog aldrig fel .. just precis den dagen behagade kattmamman leverera sina ungar. Eller så blev någon akut sjuk. Om den dagen var en helg då, förstås! Hundar och katter blir aldrig sjuka på vardagar ... ska det ske så ska det ske till förhöjda avgifter och mesta möjliga dramatik!

Så det märks att Border Collien blivit gammal, nu när hon nöjde sig med en vanlig simpel måndag, även om det naturligtvis blev en akuttid till akutpris.

Nu fick hon stanna kvar över natten för att alla prover ska kunna tas i lugn och ro och i morgon .. peppar, peppar .. så kommer hon hem igen.

Det är lite tyst och ensamt för en Rackarkott nu, och för mig .. så vi längtar redan.

Ja, är det inte det ena så är det ..

.. något annat!

Här vaknar jag upp till en helt blank och ointecknad dag, bara för att upptäcka att Border Collien som går på behandling mot urinvägsinfektion, har blivit mycket sämre.

Så nu är inte dagen så ointecknad längre. Inom en kort stund är vi på väg till Djursjukhuset, oroliga och med de värsta farhågor.

Hon är ändå 12 år, vår gamla "valp".

Usch .. håll tummarna för att allt går att lösa på ett bra sätt!!

söndag 25 september 2011

AB Klyschor och Floskler ..

.. det kanske vore en bra affär??

I dag skriver Karin Pettersson i AB om att Fredrik Reinfeldt levererar .. "ett berg av floskler, en smet utan mening" och i Expressen skriver K-G Bergström att .. "Nu räcker inte tjusiga klyschor - dags för resultat", med hänvisning till Annie Lööf som i sin tur säger att Centern .. "ska bli Sveriges öppnaste parti" och om jag inte minns fel så uttryckte Håkan Juholt också något liknande.

Alltså .. det finns ju en jättemarknad när det gäller klyschor och floskler!! Intelligenta Klyschor som människor tror på och Förtroendeskapande Floskler som ger Förhoppningar borde vara hårdvaluta inom politiken och intresseorganisationer.

För är det inte så det är .. ord alltihop. Vi väljer människor till politiska ledningar, riksdag och regering och tror att de ska föra vår talan. Vi går med i föreningar och organisationer med samma förhoppningar och vad får vi?

Vackert förpackade Klyschor & Floskler.

De som valts för att tala för oss har inte förstått att det också ingår att LYSSNA. Och i de fall de lyssnar så är det alltid på dem som kan tala för sig själva. De som hörs mest och behärskar orden bäst.

De som inte kan tala för sig själva finns inte.

Kulturen säger sig vara till för folket. När Håkan Juholt tillträdde "tog" han Kulturen som "sin" fråga. För mig blir det konstigt .. en man som valts för att tala för folket, väljer att tala för dem som också påstår sig stå till folkets tjänst???

Feministerna talar för KVINNORNA!! Men bara för de kvinnor som kan tala för sig själva. Språklösa, isolerade invandrarkvinnor talar man bara OM.

Ingen talar för dem som inget språk har eller så tysta röster så att de nästan inte hörs??

Vem talar för de dementa, de psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, handikappade, missbrukarna och alla de som av ett eller annat skäl lever längst ner eller utanför samhället??

Det talas mycket OM de här grupperna. Men vem talar med .. och framför allt, vilka LYSSNAR??

Den här bristen kan man skyla över genom Klyschor & Floskler som lägger sig som en vacker empatisk mänsklig dimma över bristen på intresse.

Till exempel kan man säga att man brinner för de utsatta i samhället samtidigt som man uttalar sig föraktfullt om privata vinster i något så viktigt som vård och omsorg ..

.. samtidigt som man bygger upp 15 vinstdrivande privata bolag just inom samma vård och omsorg som man sedan ..

.. överlåter 9 stycken till ett riskkapitalbolag för en KVARTS MILJARD som kallas för vinst ..

.. allt detta samtidigt som man anser sig vara en god socialdemokrat som vill att alla ska stå som pingviner under samma paraply och skydda varandra.

Han är ett geni, sossarnas egen Jan Emanuel Johansson!

Och så skrattar vi åt Putin som .. HELT OVÄNTAT?? .. ställer upp som presidentkandidat efter 4 års karantän?

AB Klyschor & Floskler .. jag tror att det kan bli en luckrativ, vinstgivande, privat verksamhet om man kan sälja in idén.

Undrar om det går att få statsbidrag??

AB, Expr., Expr., SvD, SvD,

Stimulanspaket!

Den här månaden har hittills varit den värsta i hela mitt liv. Det känns som om jag varit i helvetet och rivit fingrarna blodiga med att försöka hitta ett hål i murarna av goda avsikter som det sägs vara uppbyggt av.

Eller så har hjärnan kokat så mjuk att jag bara upplevt det så?

Felet med mig är .. att när jag hittar något upprörande och hemskt som NÅGON borde göra något åt, så kan jag inte släppa det förrän NÅGON verkligen försöker. För det mesta finns det ingen som har lust och då ligger det ju nära till hands att fråga sig .. om inte någon annan gör det, vad har du då själv för ursäkt att låta bli??

... och så kastar jag mig entusiastiskt in i något som jag helt saknar förutsättningar till att klara av.

Ofta springer jag rakt in i väggen och blir sedan sittande, undrande och mörbultad, med en känsla av total dumhet och misslyckande. Men det är bättre att försöka och misslyckas än att misslyckas utan att ens ha försökt .. försöker jag då intala mig själv.

Jag har slitit som aldrig förr, gjort saker som jag aldrig tidigare gjort, rotat i texter som jag inte ens fattar och skrivit saker som jag nätt och jämt förstår. Talat med människor som VET, men inte bryr sig, sådana som bryr sig men inte ORKAR .. försökt få tag i dem som borde bry sig och orka, men ger blanka fan i det som som inte hamnar som rubriker i kvällspressen och jag har känt mig som en könskvoterad, omtefierad* Davida som står och mopsar upp mig mot en 4 m lång Goliat i heltäckande rustning.

En slags sinnesförvirrad självmordspilot som inte ens vet var målet ligger???

Maken som står som en klippa började oroa sig och satte i all hast ihop ett stimulanspaket som kunde användas som fallskärm.

Han släpade iväg mig till det stoooora Outlet, där jag brukar gå i trans och shoppa loss ... och jag köpte en långärmad GRÅ t-shirt för 69 kr. Något så grått har jag aldrig tidigare haft.

Han trollade fram teaterbiljetter till Zpanska Flugan .. och jag skrattade EN gång, när senapsfabrikören beskrev den spanska dansösens skinkor som "aladåber som dallrade som händerna på en darrhänt epileptiker" .. och efteråt förstår jag inte varför?

Han tvingade ut mig till en liten Antik & Samlarmässa, ett annat säkert kort för att stimulera mina jaktinstinkter .. och jag inhandlade två ljuslyktor med deprimerande djävlar på och en bok om Västvärldens syn på döden och skärselden!!?

I går var vi och såg Spamalot!! ÅHHH .. jag njöt av varje sekund. Alla stressade knutar löstes upp ett förlösande skratt och jag bara älskade varje minut .. och Johan Glans i synnerhet.

Men vad som verkligen släppte in dagsljuset var när en person som verkligen VET och KAN allt det som jag borde veta och kunna, påpekade att jag hade fått ihop ett bra och effektivt material till den slunga som jag vid tillfälle tänker använda till att placera mellan ögonen på Goliat.

Från 10 cm till de ursprungliga 1,68 på mindre än en minut ... det är inte illa!!

Jisses vad jag är tacksam för alla som finns omkring mig och som jag kan belasta när jag ger mig ut på en resa där jag inte riktigt kan ta ut färdriktningen själv.

( .. och i nästa vecka så ska jag försöka rycka upp mig och bli lite mer begriplig och normal på det här utrymmet. Hoppas jag?? Om det överhuvudtaget är möjligt?)

*Terry Pratchetts böcker om Resan Hem.

fredag 23 september 2011

I morgon ..

.. ska jag få en del av ett stimulanspaket!

Det är en belöning för väl utfört arbete under ett par helvetesveckor, ersättning för sveda och värk och en välbehövlig flykt från verkligheten.

Och på tal om verkligheten. Jag som bor mitt i spenaten ute i bushen, där vi hälsar på varandra när vi möts på vägen .. oavsett om det är grannen eller en grupp tyska fotvandrare med enorma ryggsäckar .. jag drabbas nästan av en kulturchock på storstadens gator.

Alla dessa människor. Individer allihop .. och ingen känner jag .. och ingen ser mig .. och alla tittar bara rakt fram, allvarliga och helt tomma i ansiktena.

Jag grips alltid av en nästan oemotståndlig lust att stanna och ropa ..

HEJ!!!!

STANNA!!!! ...

.. vi kan väl hälsa på varandra? Vi kan väl sätta oss här en stund och prata bort några minuter, det skulle väl inte göra något?

Vi sätter oss HÄR .. mitt på trottoaren .. eller på gatan.

Jodå, det GÅR .. även om ingen gjort det förr .. så kan vi väl göra det nu? ALLA .. vi som är så olika, alla åldrar och med alla våra olika mål och förhoppningar.

Vilka är ni allihop? Vart är ni på väg och varför är det så bråttom .. vad förväntar ni er av livet .. och varför ger det ingen glädje alls, just nu?

Och TÄNK .. om de gjorde det!

Vad kul det skulle vara och vad mycket vi skulle få veta och lära oss. Och sedan kunde vi skiljas åt, sedda och bekräftade .. och vandra iväg med ett leende på läpparna eller ivrigt samtalande med någon som är på väg åt samma håll.

Så om ni stressar fram i storstaden i morgon och en idiot ställer sig mitt i vägen och gastar HEJ!!

Så är det bara jag, som .. inte helt oväntat .. fått fullständigt hjärnsläpp!!

"Det finns ett otal politiska misstag ..

.. som när de väl begåtts upphöjs till principer."

Nästan dagligen kan vi läsa om anmälningar till polisen som resulterat i .. hmm .. ingenting?? Det kan vara allt från skottlossning, inbrott, misshandel till överfall från lösspringande hundar. Den som söker hjälp utanför ordinarie arbetstid får lösa sina egna problem, den som håller sig inom "öppettiden" får vänta på sin tur.

Nu höjs krav inom regeringen på att inrätta en helt fristående myndighet som ska övervaka polisens arbete.

Lysande!!!

En myndighet som övervakar den myndighet som inte fungerar som den är avsedd att fungera ..?

På ett sätt är det genialiskt .. men varför begränsa sig till polismyndigheten?? Varför inte ta steget fullt ut och inrätta fristående myndigheter som kan övervaka alla andra myndigheter som inte heller uppfyller de krav som medborgarna har rätt att ställa på dem??

Försäkringskasseövervakningsmyndigheten?
Arbetsförmedlingsövervakningsmyndigheten?
Vägverksövervakningsmyndigheten?
Migrationsövervakningsmyndigheten,
Socialtjänstövervakningsmyndigheten osv osv.

Vad jag förstår så finns det ca 490 statliga myndigheter och ett otal kommunala dito .. tänk vad många jobb det skulle ge!!! Fler än sänkt restaurangmoms, det är jag helt övertygad om. Och om man tillsätter alla högre tjänster med politiker som inte längre är önskvärda någon annanstans så kanske de inte behöver fylla tiden med golf, bad, resor och andra jättetråkiga fritidssysselsättningar fram till pensionen.

Dessutom så skulle säkert de här myndigheterna i sin tur kräva övervakning och granskning inom ett 10-tal år och då finns det ju all anledning att skapa en helt fristående myndighet som kan övervaka och granska de myndigheter som har till uppgift att granska och övervaka de myndigheter som inte fullgör sina skyldigheter gentemot medborgarna.

Övervakningsmyndigheternas Övervakningsmyndighet?

Som sagt, helt lysande!!

För då slipper man allt det jobbiga med att kräva att alla inblandade faktiskt bör göra det de är anställda och avlönade för att göra. Man kan lugnt luta sig tillbaka och rota i VARFÖR de inte gjorde det .. DÅ .. när det verkligen behövdes!

Och sedan behöver man inte göra något alls .. eftersom det redan är för sent.

DN, SvD, AB, AB, AB

torsdag 22 september 2011

"I den fetaste myllan växer ..

.. mest ogräs".

Jag letade efter ett citat som beskrev ett ofantligt och snabbt växande, men hittade bara det som står som rubrik. Men det var väl inte så dåligt om man betänker att jag ville ha det för att beskriva fenomenet med det växande antalet arbetslösa, passiva politiker som försörjs av människor som valt dem att för att få arbete och komma ur passivt beroende?

På ett år har landets kommuner betalat ut över 70 miljoner kronor i pensioner till sysslolösa lokalpolitiker!!

Jag har inte summan och orkar inte heller leta .. men vi betalar också en inte allt för föraktlig summa årligen för att hålla ett antal lika arbetslösa och passiva riksdagsledamöter och gamla regeringsmedlemmar under armarna också.

För att inte tala om alla som fortfarande dräller omkring och lyfter lön utan att ha några särskilda arbetsuppgifter förutom att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle.

Den gruppen växer och växer i snabbare takt än de faller ifrån. Jag blir alldeles fascinerad av det systemet. Det är nästan som att odla jästsvampar under ett plastlock .. det blir bara mer och mer i en svindlande hastighet.

Det har talats om utanförskapet. Då menar man det negativa utanförskapet när människor får pengar av stat och kommun för att göra ingenting, av olika skäl, och där det är livsviktigt att skapa stimulans för att aktivera och rehabilitera denna grupp. Deras utanförskap bör brytas med alla medel och de bör stå till förfogande för insatser var som helst, när som helst och till vilken ersättning som helst .. oavsett vad de tidigare sysslat med eller utbildat sig till.

Så har vi det positiva utanförskapet som Sveriges Radio så vänligt har fäst vår uppmärksamhet vid. Det där människor får pengar av stat och kommun för att göra ingenting och där det är livsviktigt att de får leva efter de villkor som de är vana vid eftersom deras insatser för att bryta det negativa utanförskapet för andra har varit av den arten att de svårligen kan utföra någon annan form av arbete.

Det första utanförskapet minskar i förfärande liten utsträckning medan det andra utanförskapet ökar i förskräcklig fart, eller har jag fel??

Det finns så många kunniga människor här ute på nätet .. är det ingen som kan göra en tillväxtprognos på pensionerade, avpoletterade och "hemarbetande" politiker??

För jag antar att vi har en rätt rejäl tillväxt där eftersom många försörjs ända fram till pensionen trots att de lägger ner arbetet i 40-årsåldern?

Om det inte hade varit så stötande dyrt, så är det faktiskt riktigt roligt och underhållande med denna växande stora pösande massa av handlingsförlamade, välavlönade politiker som nästan förökar sig i samma takt som kaniner.


Förresten, jag hittade ett par citat till:

Nonchalans: "Förmågan att se ut som en uggla när man uppfört sig som en åsna".
Politik: Konsten att hindra människor från att lägga sig i vad som angår dem.
Intelligens: Att kunna leva gott på dumhetens bekostnad. Moral: Att inte vilja göra det.

SvD, Expr., DN, DN, AB, Lönebloggen/AB,

Man måste skratta lite ..

.. ibland, annars bryter man ihop.

Jag är lättroad, särskilt av lite sjuk och skruvad humor som gör att man får tänka lite. Mänskligt beteende är också kul, särskilt politiska debatter när en del tar sig själva på för stort allvar och kliver över rimligheternas gränser. Trevliga och välmenande politiker som Carin Jämtin är till exempel en stor källa till underhållning eftersom hon ofta torgför sin åsikt innan hon själv har tänkt klart och tagit ställning till vad hon egentligen menar.

Men jag har inte nära till det där stoooora skrattet. Gärna fniss, ett leende och ett småskrattande .. med det ska mycket till för att jag ska skratta så jag gråter eller kiknar.

Och då händer det ofta att omgivningen betraktar mig med största förvåning ..

För en evighet sedan hade AB en serie som hette "Jycken" och jag älskade den. En av striparna fällde mig och maken totalt och jag lade tidningen åt sidan för att spara den för framtiden .. men när det skulle göras var tidningen borta.

Åren gick och vi brukade berätta den för varandra när våra katter och hundar bar sig synnerligen korkat åt, men minnesbilden blev luddigare och luddigare.

En dag googlade jag fram namnen på upphovsmännen, Arne Höök och Christina Alvner, och lyckades dessutom få kontakt.

Nu hänger en kopia på orginalstripen alldeles till vänster om mig och jag blir glad varje dag jag ser den. Jag inbillar mig att det inte är tillåtet att kopiera och lägga ut den här? Kanske har jag fel, men jag låter bli i alla fall .. men texten borde jag kunna skriva ner. Tror jag?

Jag gör det i alla fall!

Jycken och Bävern sitter i varsin fåtölj och berättar historier:

Bävern .. Din tur!

Jycken .. OK, en katt hade väntat två år på att få hjärnan opererad ..

.. men veterinären fann ingen hjärna alls..

.. bara en tunn, tunn tråd tvärs genom skallen ..

.. veterinären blev brydd, men fann sig snabbt - och klippte av snöret.

Bävern .. Vad hände?? Vad hände??

Jycken .. Vad tror du?

... Kattens öron föll av ...

Jag tycker fortfarande att den är hysteriskt rolig. Särskilt när vår egen katt ramlar av stolen eller missar köksbänken med en viktig centimeter.

Rackarkotten verkar också ofta ha samma problem med avståndbedömningen .. och det går inte att räkna alla de gånger Maken och jag har tittat på varandra och sagt ..

.. hoppas bara att inte snöret gick av så att öronen ramlar ner!

onsdag 21 september 2011

"Läget"

Jag orkar inte läsa tidningar eller böcker, men jag orkar knappast umgås med mig själv heller .. så när jag får en lucka i tillvaron där det finns plats för ältandet av negativa tankar, så sliter jag till mig Terry Pratchetts böcker om omtarna i alla fall. Jag har inte gillat just de här böckerna förut, men nu upptäcker jag att de har ett BUDSKAP!!

För just nu känner jag mig som en omte. En sån där utsatt liten stackare som det börjar med i första boken, som handlar om ett gäng omtar som lever ett mödosamt liv ute i en farlig verklighet där de bara blir färre och färre* .. det låter nästan som en grupp Kristdemokrater?

För att överleva så flyr de. Bort från faror och elände till … ja det har de ingen aning om. Något bättre? Kanske .. eller så blir det något sämre? En förändring hoppas de på i alla fall, oavsett var och okänt hur .. vilket låter som om det handlar om Socialdemokraterna, visst gör det?

I alla händelser så lyckas de klänga sig upp på en lastbil, vilket är en prestation i sig eftersom de är så små, så små. Masklin, min favoritomte och den motvillige ledaren, blir hängande i en tunn lina, farligt nära det enorma bakhjulet, utanför lastbilen när den startar och far iväg.

”Jag är inte rädd .. intalade han sig. Det här är mycket värre än något annat jag någonsin har råkat ut för, men det är inte skrämmande. Det är för fruktansvärt för att vara skrämmande.

Men det spelade egentligen ingen roll, allt det där låg utanför honom, det var inte verkligt …”

Och visst är det här en klockren beskrivning av känslan bakom tanken bakom Anders Borgs och Tommy Waiderlichs överbjudande i ansvarstagande och växlande pessimism/optimism, i skuggan av den finansiella oron som är ”mycket värre än något annat de någonsin råkat ut för. Men det är inte skrämmande.” Nej då. Bara man är tillräckligt ansvarstagande, tar det lugnt och inte får panik, så kommer det att fixa sig .. kanske.

Det verkar som om jag inte är ensam om att känna mig som en omte just nu. Men som i boken så kanske vers I, ”Läget”, följs av vers II där ”Arnold & Co (grundat 1905) rörde sig över Lägets yta, och fann att det hade Möjligheter.”

De flyende omtarna är helt omedvetna om att det .. omslutna av "Arnold & Co (grundat 1905)" .. finns ännu större grupp omtar, som lever helt ovetande om att det finns ett "Utanför" och en "Verklighet" bortom tryggheten i "Arnold & Co (grundat 1905)" .. och vad det är för parti jag tänker på då, det får ni lista ut själva.

De ”Möjligheterna” gav i alla fall ett enormt välstånd till omtarna .. även om det var för en begränsad tid .. så jag sätter allt mitt hopp till "Arnold & Co (grundat 1905)" .. medan Borg & Waidelich vrider sina händer och letar efter flyktvägar.

*(Första versen i Omtarnas bok, Källaren, vers I-XII)


AB, AB, Expr.,Expr., DN, DN, DN, DN, SvD, SvD

måndag 19 september 2011

Omvänd bevisföring?

Det fuskas med assistansersättningen, det vet alla som har den minsta lilla insyn. Socialstyrelsen, handikapporganisationerna och assistanssamordnarna har talat, talat och talat om den saken under flera år.

Det handlar om miljoner av våra skattepengar, miljarder kanske .. som flyter ut till människor och organiserad brottslighet, som inte drar sig för att utnyttja och urholka ett system som är till för de allra svagaste i samhället.

Hur är det möjligt och varför har man då inte gjort något?

Alla som drabbas av någon form av handikapp har ju fullständig dokumentation från olyckstillfället eller från födseln. Det vore väl inte så svårt att begära ut den, med den handikappades tillåtelse, kan man tycka?

Men så kommer vi då till det som är jobbigt, skämmigt, pinsamt och inte politiskt korrekt! Och jag kan förstå det, det kan jag. För jag tycker själv att det är obehagligt att fortsätta att skriva nu .. det kan så lätt missförstås som en anklagelse mot en hel grupp människor.

Men det är det INTE. Det är inte heller ett stöd till Sverigdemokraterna och jag vill inte lägga eld på deras brasa.

Men det måste ändå sägas. Själva förutsättningen för att kunna bluffa och fuska till sig personlig assistans är att det saknas dokumentation i Sverige. Att skadan .. oavsett om det handlar om en medfödd hjärnskada eller ett fysiskt handikapp .. har skett och behandlats någon annanstans och att allt som finns är läkarintyg och intyg från närstående. Det gäller lika för den svensk som varit bosatt utomlands under längre tid eller den som blivit svensk genom att flytta hit.

Det vore hur lätt som helst att begära en utredning på ett svenskt sjukhus för att fastställa att den sökandes dokumentation stämmer med verkligheten .. lika lätt som att begära ut den dokumentation som finns för dem som behandlats här under hela sitt handikapps historia.

Men det är känsligt .. för känsligt.

I stället måste nu ALLA handikappade som har personlig assistans bevisa att de verkligen ÄR handikappade.

Smidigt för samhället som inte behöver riskera att anklagas för invandrarfientlighet eller rasism och fruktansvärt ångestladdat för alla som får förutsättningarna för sina liv ifrågasatta.

Lönsamt för advokater och jurister som tillkallas för att hjälpa sårbara, hjälplösa människor genom rättsmaskineriet och början till en klassklyfta där bara de som har råd att få hjälp i djungeln av paragrafer och prejudicerande domar får den rätt de hade från början.

Har du pengar får du din lagstadgade rätt .. har du inga så blir du utan.

I alla andra fall av brottslighet är den anklagade oskyldig till dom fallit. Det är rättsväsendets sak att bevisa att något brottsligt har skett.

I det här fallet är det alla oskyldiga som måste bevisa att de INTE har begått en brottslig handling för att de skyldiga ska kunna uteslutas ur systemet.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är fegt och att fel personer får betala priset för den fegheten.

söndag 18 september 2011

Depression, lågtryck, livskris, trötthet eller psykbryt ..

.. kalla det vad ni vill, men för mig är Träsket namnet på det svarta hål som jag besöker ibland, när mitt liv inte riktigt känns som mitt eget.

Mitt träsk är ett bottenlöst, fuktigt, lerigt och gyttjigt ställe, omgivet av köttätande växter och nästan tropisk växtlighet som dryper av diverse fuktiga, klibbiga utsöndringar och med tentakler som slingrar sig runt mina ben om jag försöker ta mig till något trevligare ställe. Längst ner under den gyttjiga ytan lyser en grön exit-skylt över en dörr. Där kan man komma ut .. men aldrig komma in igen.

Man kan nästan säga att jag känner igen mig där och i de närmaste omgivningarna .. rent av trivs ibland.

Det börjar alltid med att jag satsar 100%, jonglerar med så många bollar samtidigt att jag borde få pris på någon cirkusfestival och engagerar mig dygnet runt, dag efter dag. Men så händer något oväntat eller så måste jag stanna upp och hämtar andan och bollarna faller till marken och över hela mig.

Eller så säger någon ett ovänligt ord som blir det halmstrå som fäller hela bygget och .. .... jag ORKAR inte mer! Jag sviker allt och alla och världen skulle förmodligen vara en bättre plats om inte jag fanns där!

Så fortsätter det med att livet känns tomt och meningslöst .. blev det inte mer än så här? Ska det inte bli roligare än detta eviga harvande mellan måste och måste?? Ska livet bara vara en ständig uppförsbacke?JAG då?? Allt som jag ville göra och uträtta .. ska jag inte få tid till det någon gång alls??

Jag blir tyst och ältar alla verkliga och inbillade oförätter och orättvisor. ALLTID är det JAG som SKA allting!! ALLTID ska JAG ställa upp, orka, lyssna, hjälpa till, leta, laga, trösta och förstå. VARFÖR är det ALDRIG någon som ställer upp, lyssnar, hjälper, tröstar, förstår och lagar MIG??

Och så går jag där i min tomhet och tystnad och INGEN märker någonting? Det kanske rent av är så att de tycker att det är skönt att jag är tyst för en gångs skull?

Självmedlidandet är monumentalt och när jag ser mig i spegeln, så syns det ingenting? Det är ännu en orättvisa, varför kan man inte bli lite blå, grön eller otydlig i konturerna så att det verkligen syns hur ont det gör på insidan?

Nästa steg blir då att jag plötsligt inser hur mycket jag har att göra, när nu ALLT hänger på mig. Jag plockar grejor, viker in tvätt, torkar av dammiga ytor, dammsuger, plockar lite till .. suckar .. sorterar osorterade röror från gud vet när och plockar ur diskmaskinen .. skottar snö och klipper gräs .. sliter och släpar .. företrädesvis när hela familjen sätter sig framför tv:n och kvällens favoritprogram.

Kommer du inte snart?

Jodå, jag ska bara .. suck!!


Jag vill bli älskad, sedd och bekräftad, men till slut mår alla dåligt och håller sig undan i väntan på bättre tider och offerkoftan värmer bra. När någon frågar .. är något fel? Är det något jag gjort? Kan jag göra något? Då knycker jag på nacken och svarar uppgivet och lidande med exakt samma röst och samma tonfall som min mamma använde före mig .. nej då, det är INGENTING!! Tänk inte på MIG!!

Och då förstår jag hur HON kände sig, då när jag tyckte att hon bara var jobbig och gjorde lidandet till sin paradgren. Är jag så´n .. har jag blivit min mamma??

Och även om jag inser hur ovärdigt och nästan löjeväckande jag beter mig, så känner jag hur tentaklerna från träsket slingrar sig runt vristerna och drar mig sakta mot gyttjan och leran.

Det är samma sak alla gånger jag tänker försöka sluta röka .. eller börja träna .. eller göra något annat krävande som på ett eller annat sätt definitivt skulle vara bra för mig .. eller för andra.

Det går så bra till att börja med. Så hörs ett sus från Träskets undervegetation .. varför försöka? Det kommer ju ändå aldrig att gå??

Äsch .. visst kan väl jag!! Den här gången ska det gå!! Jag är stark, mår bra, VILL!!!

Tror du, ja. Det kommer aldrig att gå!! Det finns ingen som bryr sig om vilket du gör, ingen som ser hur du kämpar, ingen som ställer upp … vad är det för mening??

Håhåjaja .. gyttjan kluckar inbjudande från träsket, luften blir fuktig och svår att andas, undervegetationen slingrar sig runt mina fötter och till slut så släpper jag taget, slänger mig nästan lyckligt ner i leran och sörjan, låter mig sjunka .. ger upp, känner lättnad och trivs nästan i allt mitt elände.

Det är ju ändå inte MITT fel, eller hur?

Länge kände jag mig lite dum, misslyckad och svag, för hur jag kände och för hur knepigt och motsägelsefullt jag betedde mig ibland .. ända tills jag upptäckte att DET FANNS ANDRA MITT I TRÄSKET!!

Åh, vilken upplevelse. Ju fler träskinvånare jag mötte, desto mer sällsynta blev besöken, det räckte så bra med att skicka ett mail .. Hjälp, jag står till midjan i träsket!!!

Och få ett svar .. var tacksam, du står på mig!!!


… och nu faller jag! Och .. vips .. så kommer det ett mail .. du får låna min sköldpadda att flyta på!


DN: Det goda inom dig - en bok om vänskapens läkande kraft.

torsdag 15 september 2011

Individens fria val??

I dag är det dags för riksdagens högtidliga öppnande. Kungen är närvarande, företrädare för olika religioner likaså och alla mätta, välbärgade riksdagsledamöter sitter på sina platser och representerar ..

.. ja, vad representerar de egentligen??

Sig själva och sin gyllene framtid som välavlönade, skattefinansierade folkvalda med fantastiska trygghetsavtal?

Trygghetsavtal gällande pension, sjukvård och rättigheter som inte har sin motsvarighet någon annanstans i samhället.

Individens fria val talas det mycket om under Alliansregeringen. Jag är en av dem som tycker att det är bra med valfrihet, men i de fall där det ingen valfrihet finns .. så tycker jag också att det är viktigt att se till individens behov.

Den delen har fallit bort i det fagra talet om individer och valfrihet.

De vanvårdade barnhemsbarnen hade ingen valfrihet, kanske de till och med hade haft det bättre tillsammans med de icke-fungerande föräldrarna i den icke-fungerande miljö de tvångsomhändertogs ifrån? Nu är de alla individer som bär på skador och djupa sår förorsakade av samhällets oförmåga att tillvarata deras rättigheter och se till deras behov.

Ett skadestånd? Njaaa, hur ska det kunna bli rättvist och rättssäkert .. funderar man kring en situation som är allt annat än rättvis och rättssäker.

Den valhänta hanteringen av sjukförsäkringen blev inte heller varken rättvis eller rättssäker. Där togs ingen hänsyn till den individuella bedömningen och där skapades avgrunder mellan systemen som många föll handlöst och oskyddat ner i. Människor med långvariga och i många fall obotliga sjukdomstillstånd fick förutom ångesten för sin egen död också en tilldelning av ångest för förutsättningarna för att överleva fram till den dagen.

Ogenomtänkt, orättvist och rättsosäkert. Men det kanske går att avhjälpa med en liten förlåtelsecermoni för de anhöriga till minne av dem som inte överlevde om 10-20 år sisådär?

Snart ska det presenteras en budget. Det ska bli intressant att se hur mycket pengar det finns att satsa på annat än sänkt restaurangmoms och höjda insatser i skolan. Det första tycker jag inte är värt priset .. det andra är absolut nödvändigt, om nu någon vill veta vad jag tycker?

Lite extra tillskott i kassan blir det i alla fall nu när Försäkringskassan, med regeringens goda minne, rensar ut de funktionshindrade från det trygghetssystem med personlig assistans som de byggt upp sina liv på.

Sedan 2007 har hundratals personer med funktionsnedsättning förlorat rätten till personlig assistans utan att lagen har ändrats!

2007 avisades 57 personer, 2008 100 personer, 2009 146 personer, 2010 269 personer och första halvåret i år(!) rensades det bort 159 personer. Det finns ett mönster här, eller hur?

Sverige har undertecknat FN:s internationella konvention om mänskliga rättigheter för personer med funtionsnedsättning men hanterar frågan på ett sätt som går stick i stäv mot FN-konventionen

Folkpartiet har försökt att få en rättvisare och mer rättssäker lag som reglerar rätten till assistansersättning men har mött samma förståelse för sina krav som Kd mött när de krävt skadestånd till de vanvårdade barnhemsbarnen.

Trots att en majoritet av riksdagspartierna säger sig vilja ändra Försäkringskassans strängare tolkningar .. utan föregående politiskt beslut .. händer ingenting.

Mer än att det förmodligen generar lite extra cash till sänkt restaurangmoms? Resten får kommunerna ta hand om till ökade kostnader för kommuninvånarna.

Var är Kd med sitt tal om ett mänskligare Sverige?

Var är nu Håkan Juholt med sitt paraply??

Var är alla de som tycker att vi ska stå som pingviner och värma varandra?

Jag tycker fortfarande att det viktigaste i ett land är att ekonomin balanserar och går ihop, det är själva förutsättningen för allt det andra i välfärdssystemet, men priset får inte betalas i förstörda människoliv.

Att blunda för individens behov, ta tillbaka löften som människor förlitat sig till, att gömma sig bakom felaktiga regelverk och lämna dem som är hjälplösa utan hjälp eller stöd bara för att spara pengar, som bland annat ska satsas på företag i överetablerade branscher där kundunderlaget inte räcker till för alla .. det känns stötande, okänsligt och ovärdigt.

När det gäller inkomster är individen viktig .. när det gäller utgifter finns det inga individer utan bara en kostnadskrävande, obehaglig massa där det utlovade stödet mer och mer får formen av allmosor.

Expr., AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD

tisdag 13 september 2011

Pingpong-depression??

Det blåser! Det ska det inte göra här där vi bor, enligt tidningarnas grafiska bilder och rapportering. Alltså är det inte Katia som viner om öronen på mig utan en helt okänd förmåga.

Det kanske till och med bara är lokalt över just mig?

Just nu är jag så trött, trött, trött och uppgiven att jag är beredd att tro vad som helst om vad eller vem som helst. Det brukar vara ett tecken på den lååååghet som är början på en djupdykning i mitt gamla välkända Träsk.

Ett annat tecken är att jag helt tappar tron på samhället och dess företrädare. Just nu känner jag mig som om vi måste välja mellan pest eller kolera.

Antingen ett politiskt alternativ där man har det ekonomiska kunnande och den kompentens som behövs för att vanliga människor ska kunna få sina behov av stöd och hjälp tillgodosedda ... men som inte har en aning om vad det innebär, hur det ska göras eller hur vanliga människor lever och tänker.

Eller så kan man satsa på dem som talar varmt och med vackra ord om vanliga människor och påstår sig veta vilka behov som finns och hur de ska hanteras ... men inte har en aning om hur man ska bära sig åt för att hantera den ekonomi som är själva förutsättningen för att det ska gå att genomföra.

Usch .. så kan man ju inte tänka. Man ska tänka positivt!! Ta sig i kragen!! Spotta i nävarna (usch??). Rycka upp sig!! INTE kasta in handduken!!

Vilket är lättare sagt än gjort. Jag kanske ska ta och klottra lite så jag får veta vem jag är, det kanske hjälper??

Jag hittade en kopia på ett gammalt mail .. (mail-klotter?) .. som låg och skräpade i ett helt annat sammanhang och från ett helt annat lågtryck .. det ingav ett visst hopp. Kanske är det samma pingpong-depression som hemsöker mig i dag??

"Är förmodligen ett fynd för forskningen inom psykiatrin!

Har drabbats av en pingpongdepression?

Vaknar på morgonen ..
(ping) .. och befinner mig väl förankrad i smetig dy och lerigt elände bara för att framåt eftermiddagen .. (pong) .. befinna mig svävande bland vita moln på en klarblå himmel. Kryper ner i sängen .. (ping) .. och finner ljuvlig lervälling spetsad med negativa tvångstankar och somnar ångestriden och olycklig. Bara för att .. (pong)
.. vakna med ett leende på läpparna och full av tillförsikt inför dagen bara för att till lunchen ... osvosvosv.

Jag hinner inte njuta av vare sig eländet eller lyckan.

Är förvirrad??

Kanske åldern?

Eller man borde kanske donera sin hjärna till vetenskapen genast och göra mänskligheten en tjänst?"


Men jag måste erkänna att precis den här veckan verkar bestå mer av ping än av pong, så kanske borde jag ha gjort mänskligheten en tjänst redan då? Då hade jag inte heller behövt ta ställning till mina stackars pelargoner som, förvånade och uppgivna, står kvar i sina krukor och väntar på att bli omhändertagna.

Hela deras liv vilar i mina händer!

Man kan bli deprimerad för mindre, eller hur?

AB, AB, AB, SvD, SvD,

måndag 12 september 2011

Ett sån´t fullständigt vansinne ..

Regeringen tänker satsa 5,4 miljarder i sänkt restaurangmoms på att fler ungdomar ska få jobb?? De spelar roulette med våra skattemedel och hoppas på vinst.

Hur i hela fridens namn tänker de??

Tänker de alls??

Restaurangnäringen är en av de mest överetablerade branscher som finns i det här landet. Dagligen kungörs det konkurser i den branschen i varje lite ortstidning som finns och om det blir några jobb av miljarderna så är det nog bara de som redan jobbar som får jobba kvar tack vare den extra vinst som momssänkningen ger.

Jobb .. tack vare uteblivna konkurser, är det så de tänker?

Och alla de 10.000-tals ungdomar som arbetar som personliga assistenter, till andra mindre lyckligt lottade ungdomar, som nu rensas ut från systemet med personlig assistans med hjälp av Försäkringskassan och RÅ 2009 ref 57?? Är det deras förlorade arbeten som finansierar regeringens drömprojekt??

För en dröm är vad det är .. de enda jobb som kommer att skapas, om ens några, är väl de som ges till restaurangägarens familjemedlemmar. Och det är knappast någon tröst eller ger några större förhoppningar inför framtiden att veta att Socialdemokraterna under senaste valrörelsen talade sig varma för samma drömscenario.

Nästa steg blir väl frisörerna .. en lika överetablerad bransch med lika stor andel konkurser.

Någonstans känner jag att jag har fått nog nu! Jag vet att vi lever i ett farligt ekonomiskt läge, att vi inte längre kan ha råd med allt till alla och att det krävs av oss alla att vi tar ansvar för att inte belasta statsfinanserna mer än nödvändigt.

Men ett samhälle som inte ser till och värnar om de allra minsta och försvarslösa som inte själva kan göra sina röster hörda kan aldrig bli ett samhälle för gemenskap, samarbete, lojalitet, vi-känsla och solidaritet.

Det blir en djungel .. där bara den starkaste överlever.

DN, SvD, AB, Expr., Expr., SvD