.. är en irriterande
liten mening som Maken brukar komma med när jag brinner för något, går igång
och rör till det och verkligen, verkligen vill agera.
För
vem skull tänker du göra det? För din egen?
Blir det bättre eller sämre, kan någon annan lösa
problemet kunnigare och effektivare? Vad är målet och syftet? Eller är det
bara för att få känslan av att du gör någonting, oavsett vad och hur det går?
Som sagt, det är oerhört
irriterande och fungerar som en kalldusch på en pyrande gräsbrand.
Jag vet ingenting om
Stefan Löfven, mer än spridda skurar gällande hans fackliga uppdrag och
uttalanden om SAAB och det "krisavtal" han förde i hamn trots
protester, men han verkar vara en stabil man.
Vad jag funderar över är
processen som förde honom till partiledarposten?
För vems skull??
Det finns massor av
kompetenta, kunniga och erfarna politiker .. med riksdagsplats, regeringsvana
och utbildning .. i det socialdemokratiska partiet. Men vad jag förstår så
blockerades de alla av det ena eller andra distriktet. Gamla synder blev som
nya, falangtillhörigheter till höger och vänster byggde trösklar som inte gick
att riva ner, aktiviteter som medfört förändringar eller uttalanden som
uppfattats som ifrågasättande av de som parkerat sig på första parkett hindrar
effektivt vederbörande från att ens komma på tal.
För vems skull valdes Stefan Löfven?
"Det
måste vara en person som inte varit delaktig i de interna striderna kring Håkan
Juholt och som inte står alltför långt till vänster eller höger" .. säger Ulf Bjereld.
Det var tvunget att vara
någon som kunde accepteras av de olika falangerna, säger någon annan och
ytterligare någon säger att det inte fanns så många namn som alla kunde
acceptera med tanke på de stridigheter som finns inom partiet.
Facket
krävde sitt .. säger
Maken.
Alltså valdes Stefan
Löfven för att göra de socialdemokratiska medlemmarna något så när nöjda och
tysta .. trots att han inte har en riksdagsplats och därmed inte kan föra
partiets talan i riksdagen, eller har jag missförstått det hela?
Det blir säkert bra med
Sven-Erik Österberg i den rollen också, men då undrar jag ..
.. för vems skull finns
Socialdemokraterna?
För det har talats och
skrivits hur mycket som helst om socialdemokratins inre värld, interna
stridigheter, interna behov och värdet av att inte vara för mycket höger eller
vänster men tydlig ändå .. men väljarna är det ingen som talar om, annat än som
underlag för de vikande opinionssiffrorna?
Det som sagts om
omvärlden, dvs landet, dvs oss som bor i det ... är att det inte är bra nu.
Alliansen är värdelös, Fredrik Reinfeldt är dum och Anders Borg tror att han är
någon! Före år 2006 var alla lyckliga och allting ljust och vackert, efter år 2006 kastades svenska folket ner i en avgrund av nöd och elände.
Socialdemokraterna är
bättre! Hur, det ska vi få reda på så fort de vet det själva och så fort som de
har någon som kan tala om det för dem?
För vems skull finns Socialdemokraterna?
Ja, som jag ser det just
nu .. så finns Socialdemokraterna för att Socialdemokraterna ska kunna samlas
och organisera striderna om varför Socialdemokraterna finns??
jamän den sista meningen...jag ska gå på föreläsning ikväll med dotter om skönhetsideal, som omväxling=) men din sista mening får mitt förkylningströtta face å min snoriga näsa att brista ut i en isländsk gejser av kroppsvätskor Moahahahaha!
SvaraRaderahttp://www.picturesanimations.com/t/thumb/cartoon_thumb-up.gif
De är onödiga.
SvaraRaderaJag skrev såhär hos Högberg:
SvaraRaderaJag ser på valet av Löfven på två sätt (mitt personliga tycke):
Det är positivt att han har en erfarenhet av "ett riktigt jobb" och inte är en framodlad politiker-broiler. Han är positiv till EU (Euron däremot är jag själv tveksam till, i alla fall i nuvarande form). Han hade modet att förhandla fram en kompromiss med löner och arbetstider under krisen. Han har idéer om ungdomslöner. Han är positiv till kärnkraft (Vi behöver det, på gott och ont). Han är villig att gå med Europa-pakten för att stabilisera krisen i EU/EMU. Han verkar ha mycket lättare för kompromisser och sammarbete med nuvarande regering.
Det negativa är att han inte sitter i riksdagen, det kommer att bli lite märkligt och dessutom väldigt svårt tror jag. Han är en fack-pamap, jag hade hellre sett att facken hade skiljt sig från S för att kunna föra en bättre diskussion med alla partier. Nu sitter S i LO's knä och tvärtom vilket gör att de måste förhålla sig till varandra hela tiden på ett helt annat sätt. Dessutom vill han inte göra sina gamla vänner till ovänner (Har själv funderat på vad som hade hänt om en VD från Svenskt näringsliv hade blivit partiordf. för Moderaterna. Tror inte det hade varit samma ljud i skällan då). Han är vald genom en process som fortfarande är hysh-hysh och nej-nej, det blir lite löjligt när han sen säger ja.
Jag tror inte detta genererar i några 40%, däremot kan man säker ta sig upp och bli ett parti runt 30% igen.
Det som jag tycker är viktigast är att det blir en diskussion och att Alliansregeringen får lite att bita i igen, innan de somnar in ordentligt.
Även en Allians-röstare ser ju att det inte bara är p.g.a. av en frånvarande opposition det är tafatt i regeringen, de är alldeles för försiktiga nu, det behövs lite injektioner av förslag för att de själva ska börja fundera eller våga satsa. Ärligt talat så borde regering just nu skita i vad som händer i S och i oppositionen och bara köra på med idéer (som jag faktiskt tror finns men man vågar inte just nu) då kommer det bli en debatt och vips så är vi på banan igen med olika argument fårn olika håll. Att Reinfledt frågar i partiledardebatten om vem som är oppositinsledare hade varit relevant i val-tider, men nu är det rätt ointressant.
Som sagt, jag är väldigt skeptisk till att LO m.fl. har en sådan hållhake på ett parti.