Naturen invaderar storstaden .. eller
så är det vi på landsbygden som blir mer och mer storstadslika??
Just nu svärmar det bin på Götgatan
vilket förorsakar en viss panik. Det är andra gången stockholmarna kommer i närkontakt
med svärmande bin på bara två dagar och media hoppas säkert på att det inte är
den sista. Nu i sommartider råder en viss nyhetstorka och gamla nyheter blir
nya nyheter och nya nyheter mjölkas ur till sista kommatecken.
Ett par svärmningar till kan kanske
göra jobbet roligare?
BIATTACKER
I INNERSTADEN!! ... eller .. BICHOCK, människor flyr i panik (fast
jag undrar om inte det redan är taget?) .. Här tar ATTACKBINA över - se vilka
bigator som är bisäkra!! .. BIINVASION hotar innerstadens säkerhet!!
Men jag ska inte försöka göra mig
rolig över dem som inte törs gå ut bland svärmande bin. En gång när jag hängde
tvätt mellan äppelträden kom det en svärm hem till oss också. Det var
imponerande, som ett stort moln av bara bin. Massor av bin precis överallt i en aldrig sinande ström och jag
ropade på Maken och så stod vi där och betraktade den växande bihögen i ett av
träden.
Det tog liksom aldrig slut och efter
ett tag kändes det inte sååå bekvämt. Vad skulle hända sedan? Tänkte de stanna
där?
Alltid??
Vi ringde en biodlare som sa .. vänta tills de lugnat ner sig så kommer jag
och skrapar ner dem i en låda .. och det kändes ju betryggande. Fast det
var bara det att rätt som det var blev det oroligt i bihögen och en grupp gav
sig iväg in under våra takpannor?
Och som ett enda bi följde de andra
efter!!
Då var vår biexpert inte lika lugn
längre. Det vete sjutton hur vi gör nu,
sa han. Men vi vill inte ha dem under
taket, sa vi. Det
är ju flera hundra bin! Flera tusen, kanske .. eller miljoner, om man tänker
efter.
Och han försökte med rök och
besvärjelser .. men bina trivdes bra där de var, och biodlaren åkte hem. Vi
fick tips från andra och försökte med risk för livet, kändes det som .. men
bina skulle ingenstans.
Till slut var det någon som sa att de
hatade bittermandel och vi tömde affärerna i närområdet på bittermandelolja som
vi dränkte in tygbitar i som vi tryckte in under takpannorna ... men jag tror
inte att det hjälpte nämnvärt ..
..
och så glömde vi till slut bort alltihop.
Nu har vi bin precis vid ytterdörren i
en springa i väggen. Det rinner till och med ut honung mellan brädorna och
Rackarkotten har gett sig fasen på att fånga ett in- eller utflygande bi innan
sommaren är över. Jag för min del har gett mig fasen på att hon INTE ska göra
det .. så vi får se hur det slutar.
Men det är inte bara huvudstaden som
utsetts för prövningar från Moder Natur. I Jönköping dristade sig en snok in i
själva innerstaden och försökte bosätta sig vid en blomsterurna utanför ett
köpcenter.
Polisen ryckte ut och avlägsnade
fridstöraren.
Jag undrar jag hur vår egen polis
skulle bete sig om jag ringde och bad dem avlägsna den stora snok som bor under
vår uteplats?
Hur många tror att det skulle bli full
utryckning med leverans av hjälpsamma män i uniform hem till oss och hur många
tror att jag skulle bli utskrattad om jag ringde??
In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry, be happy......
Läste om den fara de stackars innevånarna i huvudstaden drabbats av. I Expressen framhävdes deras betydelse särskilt - journalisten skrev stockholmare med stort S. Än har han inte tackat mig för att jag gav honom en gratislektion i vårt språk.
SvaraRaderaTag dem med dammsugaren, en efter en när de passerar dörren. Det tar en hel dag, men det leder till ekonomisk ruin för bisamhället. Gör om minst var vecka, hela sommaren. Nästa sammar är de förhoppningsvis borta. Lite jobbigt att tömma dammsugarpåsen bara.
SvaraRaderaHar klarat mig från bisvärmar.
SvaraRaderaSka ner till huvudstaden om en vecka eller två. Får väl undvika Götgatan då. =)))
Trash. Dammsugarmodellen är osviklig om än något tjatig att utföra. Hela familjen blir dock inblandad vilket är rätt kul. Det surrade länge i påsen, lika häftigt som det surrat i väggen.
SvaraRaderaAny, snoken ska ni kanske vara rädda om. Mina föräldrar glömde på ålderns höst att ta bort ett brödfat som stod framme i den gamla gistna villan när de skulle återvända till civilisationen efter sommaren. När de återkom till våren stod brödfatet kvar orört antagligen tack vare snoken, modell större, som bodde i stengrunden. Inga möss hade tacksamt nog släppts förbi denne snokgigant.