Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 29 februari 2012

Sossetoppen eller socialfestivalen??

Har ni tänkt på en sak?


Nu när Aftonbladet gett Stefan Löfven glädjebeskedet om att han leder förtroendeomröstningen mellan honom och Reinfeldt, så tänker i alla fall jag på vilka sossar som ligger i topp på Socialdemokraternas egen topplista eller socialfestival .. det kanske stämmer bättre?


Christer Björkman och Socialdemokraternas styrelse verkar nästan arbeta på samma sätt nu för tiden .. gamla bekanta är ju alltid gamla bekanta, eller hur?


Men vad har de vinnande toppsossarna gemensamt egentligen?


Har ni tänkt på det?


Margot Wallström som är alla sossars våta dröm .. hon har nästan inte synts till i landet sedan 2004 och innan dess är det väl inte många som minns några stordåd från hennes sida heller?


Eller har jag missat något där?


Jan Eliasson som lockade så många vid tiden för Håkan Juholts sista strid .. honom har vi väl inte heller hört så mycket av de senaste åren .. och Håkan Juholt själv var ett relativt oskrivet kort när han valdes förra året. (Bortsett från förslaget om alkolås på Finlandsfärjorna då .. det fick en del road uppmärksamhet på Flashback vill jag minnas.)


Stefan Löfven har väl inte heller gjort några större politiska uttalanden eller storverk under sin fackliga verksamhet .. och inte sedan han valdes till partiordförande heller?


Eller har jag missat något där också?


Ingvar Carlsson och Pär Nuder är populärare nu när de lämnat politiken än när de var verksamma och Göran Persson har nog inte långt kvar innan han når deras status som toppsosse .. om han bara kunde sluta att uttala sig i tid och otid.


Den gemensamma nämnaren .. som jag ser det .. är alltså, att ju tystare och mer osynlig en socialdemokrat är desto större chans har h*n att bli en omåttligt populär sosse och få titeln "HOT mot regering" eller "Valvinnare"?


Tänk om Håkan Juholt hade förstått det .. då hade han fortfarande varit partiledare.


"Jag skulle vara orolig om jag var Reinfeld" .. säger Lena Melin och visst har Fredrik Reinfeldt sett orolig och nedstämd ut den sista tiden. Men jag tror att Stefan Löfven och sossarnas ickepolitik är regeringens och statsministerns minsta problem just nu.


Kanske det till och med är välkommet med lite tjafs om popularitetsiffrorna så här 2,5 år före valet .. medan räddningsförsöken gällande euron och euroländernas ekonomiska sönderfall pågår.


I alla fall så skulle det vara mitt största bekymmer just nu om jag .. gud förbjude .. var statsminister.


Den politik som Carin Jämtin påstår att sossarna nu har fått tala om i en hel månad, det är ju som vanligt Alliansens egen som sossarna med stor förtjusning ägnar sig åt att kritisera i stället för att komma med något eget? Klassisk sossepolitik med andra ord.


Men det är ju gott om tid kvar. Först ska Stefan Löfven krönas på kongressen 2013, där alla får rösta och välja bara honom och ingen annan i demokratisk ordning. Sedan kommer politiken att presenteras någon gång på vårkanten 2014 så nära valet som möjligt så att ingen hinner sätta sig in i vad den egentligen kommer att innebära.


Sossarna är i sanning tillbaka till ruta ett .. innan Mona Sahlin började tala.


AB, AB, AB, Expr., DN, SvD, SvD,

Rätten att bli Mamma.


Det finns väl ingen önskan som är så het och stark som den att bli förälder? Alla hormoner i kroppen skickar oupphörligen signaler när det är dags och känslan av saknad är tung för alla som av någon anledning inte får sin dröm och längtan uppfylld.

När nu tre fjärdedelar av Alliansen lägger ett förslag om att tillåta insemination av singlar så är det ju av enorm betydelse för dem det berör .. och min åsikt i frågan är egentligen helt ointressant.

Men vad som stör och gnager är att det här handlar inte om rätten att bli förälder. Det handlar om rätten att bli MAMMA.

Vi har redan laglig rätt att INTE bli mamma.

Men papporna då .. de har ingen föräldrarätt alls?

Redan nu kan kvinnan välja att avbryta en graviditet som kommer olägligt, även om mannen är villig att ta ansvaret och föräldraskapet.

Även om han bönar och ber om att få göra det.

Det spelar ingen roll hur länge förhållandet varat, hur väletablerad och socialt välanpassad han är eller hur stor hans längtan efter barnet är .. kvinnans rätt i det här fallet är absolut.

En ensamstående man som längtar efter barn .. har ingen rätt att bli förälder. En ensamstående kvinna har flera möjligheter och nu kanske också med hjälp av samhällets resurser.

I jämställdhetsdebatten framhålls alltid att barnet är lika mycket mannens ansvar, föräldraledigheter ska delas lika och kvinnan och mannen ska ha samma rättigheter och skyldigheter i föräldraskapet.

"Det är inget fel på singelmorsor, Kd" .. skriver Expressen i sin ledare i dag.

Det är nog inget fel på singelfarsor heller, tror jag? 


Men varför talar ingen om mannen i den här diskussionen? Alla singelmän som längtar efter att bli PAPPA? Har inte män rätt att bli föräldrar .. utan en övervakande Mamma? Är det vad vi menar med jämställt föräldraskap?

Den heliga Modern .. och så den nödvändiga pappan när hon behöver honom?

Jag vänder mig inte mot rätt till inseminationer för singlar .. långt därifrån .. men den frågan gnager på ett obehagligt sätt och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig?

DN, DNSvD, SvD, SvD, SvDExpr., AB,

tisdag 28 februari 2012

Vintage Dump Nr 1


Skenheligheten i mediarapporteringen står mig ända upp i halsen och jag blir så less på allt som skrivs "för att skapa debatt" .. men som för det mesta bara syftar till att dra uppmärksamheten till det egna namnet eller till att öka lösnummerförsäljningen.

Ta bara det nyfödda prinsessbarnet. Å ena sidan vill media mjölka ut så mycket uppmärksamhet som möjligt kring händelsen .. men .. för att inte framstå som monarkivänliga så sätter man in lite kritiska kulturkrönikor som spyr ut sin galla över den överdrivna exponeringen av samma händelse .. samtidigt som man lockar med en stickbeskrivning på den söta lilla koftan på den bild som tidningen slagit upp stort i dagens upplaga .. och låter läsarna avgöra om barnet är mest likt mamma elller pappa?

Kvinnor är tacksamt att skriva om .. det skapar alltid upprörda känslor hur man än vänder på saken. Därför kan en och samma tidning, en och samma dag, ha artiklar som förfasar sig över den ökande utseendefixeringen och medföljande ätstörningar .. samtidigt som artiklar om dieter som garanterat gör dig smal och fin .. samtidigt som det visas bilder i söndagsbilagan på underkläder som drar in, smetar ut och döljer .. samtidigt som det finns tips om åtgärder som reducerar rynkor, häng och löshull så att läsaren slipper skämmas för sin ålder .. som naturligtvis är vacker och helt naturlig i en krönika på en annan sida.

Den politiska rapporteringen är precis lika skenhelig. Å ena sida och å andra sidan .. alla har ett finger i luften och känner efter åt vilket håll vinden blåser.

Jag känner igen den känsla som ErikLaakso ger uttryck för .. "samma argument, samma personer och samma rundgång!"

Jag hade en dag då jag surfade runt bland de populäraste bloggarna på Bloggportalen för att se vad de flesta bloggläsare verkligen var intresserade av?

Det är samma kläder från samma trendiga butiker på lika smala kroppar i samma poser som visas varje dag. Opersonligt .. men dyrt, det är tydligen vad som är viktigt för att bli den nya Blondinbella, Kissie, Mogi, Kenza eller vad alla nu heter. Då finns möjligheten till att skapa sig ett varunamn, en framtid och leva en framgångssaga.

Det är i och för sig rätt sunt att använda de medel man har för att skapa sin egen karriär, tycker jag, men det måste vara ruinerande för dem som inte lyckas.

Men OM nu bloggerska får det flyt hon eftersträvar, skapar sitt varumärke, en butikskedja, sin egen kollektion eller en egen tidning och det hela fungerar och hennes verksamhet växer och skapar arbetstillfällen åt andra och en förmögenhet åt henne själv ... då blir hon en klassförrädare som byggt upp en klassklyfta och därmed en samhällsfiende som ska klämmas åt i ett antal artiklar i samma tidning som suckar över ungdomsarbetslösheten och det låga intresset för egenföretagande?

Jag blir nostalgisk och minns en tid då det var viktigare att vara unik än likformad. Både till utseendet och när det gällde åsikter. En ny åsikt från en annan synvinkel blev alltid föremål för stort intresse .. och för det mesta fullständigt sönderplockad under många roliga kvällar. Sådant sysslar vi inte med nu .. det är enklare att mobba bort oliktänkande från närområdet, eller hur?
I mina gömmor finns den här "outfiten" som är sydd av gamla, nötta, smutsiga, draperier som låg i en påse på vinden på min dåvarande arbetsplats.

Jag tror inte att det kan betraktas som stöld??? Eller om det gör det så är det preskriberat nu i alla fall!

Silkesfransen är från mammas gamla bordduk.

Hatt var inte något som man bar för att alla andra hade det. Den satte man på sig i sammanhang när ingen annan hade hatt.

Att vara unik och annorlunda var den tidens trend .. det kan jag sakna ibland.

I alla fall så har jag haft väldigt roligt i de här draperierna. Bilden är inte bra eftersom byxorna inte går att sätta på provdockan .. och det vete sjutton varför den blev så liten?? .. men använd gärna fantasin så kan ni se mig mingla på en båt vid Söder Mälarstrand, våldsamt festande i en trängsel av fullständigt unika människor i de mest märkliga kreationer, till musik från Rolling Stones och Jimmie Hendrix.

Kan ni se det?


DN, AB, AB, AB, AB, SvD

måndag 27 februari 2012

Vem bryr sig egentligen?


Svensk politik riktar sig främst till den arbetande medelklassen i storstäderna, har jag förstått. På en god andraplats kvalar den arbetande medelklassen  i övriga landet in .. tätt följd av 40-talistpensionärerna med stabil ekonomi.

Det gör det hela lite pyssligt för våra politiker som slåss för sin försörjning. De blir som 8 män som slåss om samma kvinna .. eller 8 kvinnor, i jämställdhetens namn. Eller karl .. för att inte trampa HBT-rörelsen på tårna och bli jämförd med Breivik.

Det är snårigt att ta sig fram i den offentliga debatten .. tycker ni inte det?

Det ekonomiska läget i världen uppmuntrar ju inte direkt till storslagna vallöften och ingen vill gå till val på skattehöjningar, fastighetsskatt, höjda bensin- och energiskatter eller något annat skrämmande.

Det är förmodligen därför som Hitler går en ny vår till mötes i vårt land .. som klistermärke på meningsmotståndare, oavsett vad frågan gäller. Breivik är också populär som skrämselargument har jag sett .. vilket kan tyda på att de som skriker högst inte har mycket att komma med?

Peter Högberg (S) och ett antal andra vänsterbloggare skriver om att "Reinfeldt är trött - politiken är tröttare." Men  finns det någon som tycker att Stefan Löfven verkar mycket piggare? Eller Jonas Sjöstedt?? Och Gustav Fridolin och Åsa Romson .. upplevs de som energiknippen .. eller någon annan??

Johan Westerholm (S) skriver om "Förakt". Föraktet för politikerna som beviljar sig själva goda levnadsvillkor medan de misstänksamt ser på befolkningen som kriminella och brottslingar som försöker sko sig på de skattemedel som de själva är satta att förvalta.

Det är också något som Therese Larsson skriver om i SvD .. "När folket drunknar, badar makten i pengar." Och visst är det så .. när de stora elefanterna dansar så får den lilla människan vara nöjd om hon överlever.

Erik Laakso (fd S) har tappat sugen och tycker inte att det är någon idé med någonting därför att .. "Alla redan har bestämt sig". Men innan han tappade sugen hade han en idé om en tankesmedja på nätet där särskilt utvalda tillsammans kunde föra en politisk debatt.

Det är en tanke som tydligen också slagit Kent Persson (m), som bjuder in ovan nämnda Johan Westerholm (S) som gästbloggare för att få fart på samma politiska debatt. Dessutom skriver han själv om svenska folkets behov av trygghet utan att närmare gå in på vad det egentligen innebär ur folkets synvinkel.

Alla vill alltså debattera .. men bara med varandra. För under alla år som jag bloggat har de politiskt engagerade bloggare jag mött i kommentarsfälten hos "vanliga" väljarbloggar begränsat sig till en handfull ... väldigt sällan förekommande.

Jag skriver själv om hur jag uppfattar politiken ur mitt väljarperspektiv. Förmodligen har jag fel ibland, kanske till och med ofta? Fullständigt bergsäkert använder jag fel språk och fel ord för att bli tagen på allvar av dem som kämpar med sin politiska karriär, men ändå?

Tankesmedja på nätet, gästbloggare för att få fart på debatten, debattartiklar och bloggposter .. allt rör sig inom samma lilla begränsade krets? År efter år efter år efter år?

Varför?

För att få fart på den politiska debatten?? Är det bara jag som ser det skrattretande i den meningen?

Om det nu ska skrivas om trygghet .. varför inte ta upp den största trygghetsfrågan av dem alla? Vad ska vi leva av om livet tar en oväntad vändning eller om vi faller omkull av en eller annan anledning?

En ÄRLIG fundering om vad som är möjligt eller inte möjligt .. utan att blanda in varken Hitler, McDonalds, Breivik eller bananindustrin?? Är DET möjligt .. finns det någon politiskt aktiv som ÄRLIGT skulle våga skriva om det??

Att få ersättning för förlorad arbetsinkomst vid sjukdom är inte möjligt om du lyckats klara dig utan arbete en längre tid innan du blev sjuk. Är det rimligt eller orimligt?

Att få ersättning vid arbetslöshet är inte heller möjligt om du fram till arbetslöshetens början inte har arbetat .. eller bara har arbetat sporadiskt. Är det rimligt eller orimligt?

Får dessa försäkringssystem anta att om du lyckats överleva under lång tid utan arbete så kan du göra det också när du är sjuk eller anser dig vara arbetslös. Är det rätt eller fel?

Försörjningsstöd ska alla, som inte kan klara livet själva, ha rätt till. Men först måste vi sälja allt som går att omsätta i pengar, dvs allt som är själva förutsättningen för att vi ska kunna komma på fötter igen när problemen är lösta. Är det rätt eller fel?

Kommunerna har också helt fria händer att avgöra hur mycket som försörjningsstödet täcker och behandla den sökande med största misstänksamhet.

För att tala i klartext, människor blir behandlade som något som katten släpat in .. mindervärdiga, dumma, bedragare och lögnare, vilket gör att handläggningstiden blir så lång att den som inte har ett ordentligt skyddsnät råkar väldigt illa ut. Förtjänar vi inte ett respektfullt bemötande av dem som är valda till att se till våra behov? Ja eller nej?

Politik är något som handlar om folket .. men inte angår folket? Är det så?

Är det därför som den "politiska debatten" måste föras av särskilt utvalda som hellre skulle falla döda ner än att bli påkomna med att kommunicera med de vanliga människorna som skriver på samma bloggportal? 


Peter Strobl skriver om Socialdemokraterna i dag .. "Vart tog alla modiga, kritiska, ärliga och engagerade socialdemokrater vägen?".

 

 Ett blogginlägg om partiet som gör anspråk på att ha svenskt mästerskap i empati och förståelse men som darrar i sina grundvalar när det ställs krav på demokrati, åsikts- och yttrandefrihet inom den egna organisationen.

LÄS det, för det är synd om det förblir ouppmärksammat på grund av att det inte är länkat till mediarapporteringen.

Jag förvånas över att ingen ser riskerna med det tomrum som finns i svensk politik?

Feministiskt Initiativ försökte fylla det och möttes av entusiasm ända tills de presenterade sin politiska vision. Sverigedemokraterna har tagit en stor inteckning i det och det är fullständigt möjligt att de kan växa sig större när de blivit mer slipade och format sig efter sina kollegor i riksdagshuset.

Men än så länge ligger fältet vidöppet för ett nytt parti, med nygammalt budskap om välfärd, demokrati och solidaritet och för en karismatisk ledare som kan förmedla hopp och entusiasm i stället för klagosånger som ska smula sönder motståndarens variant av det egna budskapet.

Är det då fel parti med fel ledare som kliver fram .. det har hänt i många länder tidigare .. då ligger vi verkligt risigt till.

För massorna bara längtar efter att bli sedda, uppeldade, aktiva och hatet som vi upplever på sociala medier väntar bara på att bli kanaliserat.

Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, ABSvD, SvD, SvD, SvDDN, DN,

söndag 26 februari 2012

Vårsol och sommarklänning.

Tänk vilken skillnad lite sol gör egentligen .. även fast det blåser kalla vindar?


Fåglarna har bestämt sig för att det är vår i alla fall och skatorna bygger bo i vår enorma jasmin(?)buske som står utanför fönstret och skymmer sikten, enligt Maken som hotar att såga ner den varje vår. 


Och visst har han rätt .. vi ser nästan ingenting annat än den busken när vi tittar ut och när den är full med löv så blir det kanske en aning mörkt inne. Men det kompenseras av den andlöst, vidunderliga upplevelse det är när den blommar och hela fönstret blir som ett konstverk fyllt av vita  blommor med naturen som bakgrund. För att inte tala om hur det känns att gå ut och stå mitt i busken och bara känna doften!


Mitt i den busken .. trädet, nästan .. bygger skatorna bo. Förut satsade de på äppelträden, men när katten gästat boet ett par gånger så insåg de att det behövdes ett klenare grenverk som inte orkade med en fet liten katt.


Och ingen hysteriskt tant heller för den delen. Ett år kom vår granne ingalopperande och skrek .. "din katt är i skatboet och fångar ungar!! .. och jag sprang ut som en raket, skalade uppför äppelträdets stam och hivade upp katten ur det lyckligtvis tomma boet .. och upptäckte hur högt upp jag var.


Min granne försäkrar att den upplevelsen kvalade in på hennes topp 10 lista över minnesvärda tillfällen. Själv försöker jag glömma den så gott jag kan.


Det är roligt att se skator bygga bo. Det duger inte med vilken pinne som helst inte. En skata kan sitta i evigheter och prova var pinnen passar bäst .. och passar den ingenstans så slängs den och h*n hämtar en ny. Den gamla åsikten att skator stjäl stämmer verkligen in i bobyggartider .. när någon mödosamt lyckats virka in den perfekta pinnen i det som ska bli det perfekta boet, så kommer ofta någon annan lite mer tillbakalutad skata och virkar ut den och plockar hem den.


Det blir ett jädrans liv om boägaren kommer hem med stölden pågår .. och så börjar det om igen.


Jag läääängtar efter våren och jag längtar efter att få plocka undan alla tunga, kliande vinterkläder och jag längtar efter att känna vind och väder direkt mot huden och jag längtar efter att få dricka kaffe på farstukvisten.


Som vanligt förtränger jag ogräs, gräsklippning och getingar! 


Så, för att vara riktigt beredd när det är dags så syr jag mig en sommarklänning med hjälp av det mönster som jag köpte på Syfestivalen.
Den är inte uppfållad än men jag kunde inte hålla mig från att visa upp den i alla fall. Visst är den somrig?

Det blåste väldigt så det blev inte någon bra bild så jag tog en inne också, och då blev det en väldigt tråkig bild i stället.

Men nya kläder är lite tråkiga, eller hur? Det finns ännu inga minnen eller upplevelser förknippade med dem. Den här klänningen är än så länge bara förknippad med Syfestivalen, Tradera - där tyget köptes och Granntanten som bistod med dragkedjan i ryggen.


Det är inte mycket.


Jag får se till att ha mycket roligt i den i sommar.


DN, DN, AB,

lördag 25 februari 2012

Något nytt? Något annat? Eller det gamla vanliga .. suck!


Februari är min värsta månad. Har alltid varit och kommer förmodligen att vara det tills jag dör .. antagligen någon gång i februari?

Jag tillhör dem som däckar i influensan långt innan någon annan ens kommit på tanken. Tröttheten omsluter mig som en tvångströja och det är svårt att se någon ljusglimt alls i det som ska föreställa livet?

Livet, ja .. ska det verkligen vara så här?

Så .. tråkigt och seeegt?

Herman Lindqvists bortförklaringar ... trååååååkiga. Åsa Linderborgs kulturspya över prinsesstårtan ... sååå förutsägbar och tröttsam. Polisens varmkorvsatsning mot kriminaliteten .. otroooligt meningslös. Mina egna reaktioner .. trista och onödiga. VEM kan vara intresserade av dem?

Varför går jag upp på morgonen, egentligen?

Varje februari känner jag tydligt att det måste .. borde .. finnas något ANNAT jag kan göra? En dörr som döljer nya möjligheter som bara väntar på att bli öppnad .. men var sjutton är den?

Alla dumheter som varit förklädda till möjligheter har jag gjort i någon februarimånad .. alldeles övertygad om att det är just precis det som ska få mig över tröskeln in i något roligt och kreativt som helt ändrar mitt liv till något bättre.

Kanske ändrar mig själv till något bättre? Eller åtminstone till något annat .. någon annan .. en roligare, lite piggare typ .. typ?

Jag har ett inlägg i huvudet som handlar om politiker i största allmänhet, socialdemokraterna i synnerhet, marknadsföring och vårt behov och våra reaktioner av/på negativa och positiva budskap, McDonalds vs Max, tv-reklam ... men jag ids inte ens skriva ner det och kommer förmodligen att ha glömt bort det innan dagen är slut. Det är kanske lika så bra?

Modebloggare har det bra. De tar bara ett kort på sig själva i något nyinköpt, anger inköpsstället, skriver rubriken .. "Dagens Kläder" eller "Dagens outfit" .. och så är det klart.

Det kanske vore en idé?

Jag kan kanske öppna en ny blogg och blogga om mina kläder!!! "Morsans Garderob" eller "Second Hand Rose" eller "Vintage Dump"???

Med tanke på kvaliten så är väl "Vintage Dump" det bästa alternativet .. och så kan jag använda mig av nicket "Bag Lady"??

Jag har kläder, skor och accessoarer så att det räcker till bloggposter för minst ett år .. med en berättelse eller en association till varje plagg .. skulle inte det vara något?? Jag tittade på ett bildspel med trendiga kläder i Expressen och mina samlade minnen är helt klart mycket roligare att titta på.

Jag har verkligen lyckats dra på mig de mest vansinniga plagg måste jag erkänna.

Men om jag kan behärska mig i bara 4 dygn till så är det mars .. och då vänder det och jag slipper bördan av en extra blogg som ska matas med kläder, så jag behärskar mig, behärskar mig och försöker låta bli.

Fast det känns väldigt frestande just nu!

"Fredrik Reinfeldt har tappat sugen" .. står det i AB:s ledare i dag och jag får en känsla av att även ledarskribentens sug är borttappad? Alla verkar oengagerade och trötta .. det vimlar av bortappade sugar både på ledar- och debattsidorna, nöjesrapporteringen, bloggar och twitter.

Herregud, finns det någon som INTE har tappat sugen i februari??

SvD,

fredag 24 februari 2012

Ett rasande folk?


Herman Lindqvist rasar över att den lilla, nya prinsessan får namnen Estelle Silvia Ewa Mary.

"Det låter som en nattklubbsdrottning!!" .. rasar han förtrytsamt."Totalt oväntat och mycket olämpligt. Helt emot svenska traditioner!!!"

I ett kommentarsfält på DN hittade jag några stycken vanliga svenskar som rasade över att Daniel mötte journalisterna i kostym och slips. Fy .. så ser man inte ut efter en sömnlös natt på förlossningen. Att han inte skäms!

I en hel del bloggar rasar innehavarna över den uppmärksamhet som prinsessfödseln har fått. Det är fruktansvärt orättvist med tanke på ALLA ANDRA BARN som också föds .. helt ouppmärksammade på förstasidorna!!

Friidrottsstjärnorna rasar mot TV4 eftersom Jelena Isinbajeva slog till med världsrekord mitt under nyheterna och TV4 därmed snuvade de idrottsintresserade tittarna på den godbiten och hade TV4 dröjt med nyheterna tills rekordet var avklarat så hade de icke idrottsintresserade tittarna rasat i samma tidning och med samma känsla av att vara kränkta och överkörda.

Melodifestivalen utlöser hur mycket raseri som helst. Det rasas över vinnare och förlorare och ledning och rapportering och klädsel .. för att inta tala om hur CHOCKADE svenska folket oupphörligen blir av detta program.

Och kränkta!

Så rasar vi åt höger och åt vänster och helst över alla idioter som inte tycker som vi själva eller använder ord som vi tycker är fel  .. vilket är så kränkande att vi måste hata den som tar sig den friheten.

Feminister rasar över män som dristar sig till att ha en åsikt, män rasar över att inte bli tagna på allvar i den feministiska debatten och andra rasar över att meningsmotståndare som är fullständigt dumma i huvudet inte inser att de visst är fullständigt jämförbara med massmördare och diktatorer.

Och då blir en väldigt massa människor kränkta och rasar vidare åt alla håll och ibland rasar man kränkt inbördes över att det blir så lågt i tak när andra inte accepterar att man sitter inne med den verkliga sanningen medan de hävdar en lögn .. eller hur det nu blir?

Det går att känna sig djupt kränkt och förfördelad och rasa över att livet är ORÄTTVIST också!! Orättvisa är totalt förbjudet i Sverige .. om det inte handlar om den orättvisa som uppstår i levnadsvillkor när någon viger hela sitt liv åt att kämpa MOT orättvisorna på de orättvist behandlades bekostnad.

Då är orättvisan värd sitt pris .. i jämlikhetens eller jämställdhetens namn.

Ibland rasas det över dieter också. Människor som äter olika typer av mat rasar i tv .. och känner sig kränkta.

Varje dag är det någon som rasar eller känner sig kränkt .. men jag tror aldrig jag läst om någon som känner sig helt nöjd? Eller till och med tacksam? Glad .. rent av??

Humor .. det har blivit något som försiggår mellan knäna och midjan, beroende på hur man ser ut .. eller yttrar sig i roliga, personkränkande påhopp på någon som måste hålla god min i elakt spel och hitta på en returkränkning så snabbt som möjligt .. helst övertydligt formulerad så att ALLA förstår hur roligt det är?

Håller vi på att bli ett rasande folk? Ett bittert, missnöjt, kränkt, missundsamt folk som inte för ett ögonblick kan tänka oss att bemöta varandra respektfullt .. som likvärdiga människor .. även om vi har totalt olika åsikter?

Det vore synd ... för skillnaden mellan att uppfattas som rasande missnöjd eller att uppfattas som skrattretande löjlig är faktiskt hårfin.

Är det så vi vill bli uppfattade??? 

Som ett skämt?

Expr., Expr., AB, AB, SvD, SvD, DN, DN,

Simsalabim??


Nu är Stefan Löfvens nya lag presenterat och klart och det kommer att bli spännande .. eller rättare sagt märkligt .. att följa riksdagsdebatterna framöver. Det är det nog fler än jag som tycker, eftersom sossarna tar ett "jättkliv" i opinionen och hälften av Juholts opinionstapp har försvunnit?

Fredrik Reinfeldt kommer i framtiden att få debattera med Mikael Damberg som talar för Stefan Löfven som ansvarar för vad Mikael Damberg säger .. och Anders Borg får ta debatten med Fredrik Olsson som talar i stället för Magdalena Andersson som får ansvara för vad Fredrik Olsson säger?

Det får mig att associera till ord som tankeläsning .. "färdigheten att underrätta sig om människors tankar. Tankeläsning kan användas som scenkonst, för att simulera påstått paranormala  förmågor, i lurendrejeri eller i spel som poker" .. eller buktaleri .. "konsten att, med hjälp av sin egen röst, få fram att någon annan talar. Företeelsen är vanlig på till exempel varitéer."

Emma Lennartsson .. som inte heller har någon riksdagsplats .. blir
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen och Stefan Löfvens stabschef.


(UPPDATERING .. här har jag tydligen läst fel eftersom jag får uppgifter om att Emma Lennartsson är gruppsekreterare och inte gruppledare .. men i riksdagen sitter hon i alla fall inte.)

Orsaken till att det blir så här rörigt är, enligt Stigbjörn Ljungren att ..  "De får gå utanför huset för att hitta rätt folk – de är underbemannade på kunskapskompetens. De hundra i riksdagen håller inte de kvalitetskrav som krävs i ett modernt kunskapssamhälle – de håller inte måttet."

Alltså .. av 112 socialdemokratiska riksdagsledamöter så finns det ingen som "håller måttet" eller har tillräcklig "kunskapskompetens" för att bli partiledare, ekonomisk-politisk talesman eller gruppledare i riksdagen???

Om det ser likadant ut i de övriga partierna så kan man ju börja undra varför vi har så många riksdagsledamöter? Vad har de där att göra alla 349 om ingen har tillräckligt med kunskapskompetens?? Att 112 stycken saknar det har vi ju fått bekräftat av den socialdemokratiske statsvetaren som till och med applåderar s-ledarens val att hämta kompetensen utifrån?

I ett gäng på 349 personer som lyfter en lön på 56.000 kr/mån + en hel hög förmåner borde det väl finnas NÅGON som går att använda till någonting annat än att trycka på en knapp??

Men nu förstår jag lite mer när det gäller Stefan Lövfens "smarta plan" att flytta ner besluten till kommuner och landsting. Då behöver man ju inte förlita sig på den bristande kunskapskompetensen i riksdagen utan kan begränsa sig till att sända ut "Ideologiska riktningsgivare" till de kommunalpolitiker som faktiskt har ansvar för att välfärden fungerar.

Det är nog så det är tänkt?

Som Ingvar Persson skrev i AB .. "Det är ingen dålig grund för socialdemokratisk välfärdspolitik."

Problemet kanske blir att alla kommuner och landsting inte automatiskt får socialdemokratiskt styre även om sossarna får regeringsmakten? Hur tvingar man helblå kommuner och landsting att följa röda riktningsgivare om makten och ansvaret kommer att ligga hos dem själva??

Om de nu märker någon skillnad?

Som vanligt när det gäller magi, trolleri och andra illusionstrick så fattar jag ingenting?

Men som vanlig åskådare skulle jag uppskatta om någon .. simsalabim .. trollade bort lite elefanter från riksdagen, så att den eventuella kunskapskompetens som behövs i ett modernt kunskapssamhälle och som ändå borde finnas blir synlig.


torsdag 23 februari 2012

Åh .. vad jag saknar Håkan Juholt!


Rent personligen, menar jag .. eftersom alla Juholtare, nyheter och förväntningar gav en välbehövlig distraktion från andra mer nedstämmande realiteter.

Jag önskar att det gick att återanvända Håkan Juholt. Inte som politiker utan som allmän entusiastförsäkring eller samtalsuppstartare inom något annat område? För aldrig har väl så många varit så villiga att diskutera politik och samhällsfrågor som under hans korta tid.

Melodifestivalen är ju också något som stelnat och blivit lika trist, toppstyrt och förutsägbart som Socialdemokraterna .. kan inte SVT engagera den förre sosseledaren så att det blir lite sprätt på det hela igen?

Jag tror att det skulle vara omåttligt uppskattat och engagerande .. bort med Christer Björkman och in med Håkan Juholt!! Då lovar jag att ringa och rösta minst en gång varje delfinal.

Eller Kulturnyheterna eller något annat KULTUR-program? Varför inte låta den kulturintresserad Håkan få fria händer i något av dem .. så kanske vi vanliga dödliga får upp ögonen för kulturens förträfflighet och slipper läsa om den i lååååånga krystade, märkligt hopvirkade debattartiklar?

Men för att återgå till sossarna så är ju Stefan Löfven ingen Juholt precis.

Det verkar inte vara många som har någon större längtan att diskutera varken politik eller samhällsfrågor efter att ha hört Löfven intervjuas eller gjort ett uttalande vad jag har märkt?

Han påminner mig om någon???

Jag har funderat och funderat sedan han blev vald ... VEM kan det vara??

Det är något över hela hans uppenbarelse? .. ögonen? .. sättet att tala??? Men VAD är det? VEM är det?

Och så kommer jag på det!!

På mitt skrivbord ligger min husbibel .. I-ors Dysterbok.

I-or .. naturligtvis!!

Ser ni det också? Stefan Lövfen är den perfekta I-or .. lite sävlig, lite sorgsen, lite tillbakadragen, lite grå och väldigt anspråkslös.

Jag slår upp ett I-or citat på måfå och får upp detta .. Om nån vill applådera, sa I-or när han hade läst upp detta, så är rätta stunden inne nu.

Alla applåderade.

Tack, sa I-or. Lika kärt som oväntat, även om det var en smula glappande i klappandet.

En smula glappande i klappandet blev det tydligen också när Stefan Löfven presenterade sin laguppställning. Österberg var inte precis vad vänstersossarna jublade över .. mannen som satte kniven i ryggen på Juholt .. han får INTE bli talesperson i näringsutskottet utan får nöja sig med att få sitta kvar där han sitter.

Men för övrigt så lägger dammet över det socialdemokratiska partiet igen. Vi känner igen oss och de nyheter som "skräller" i tidningarnas rubriksättning gör att åtminstone jag tror att vi kommer att få göra det i fortsättningen och en lång tid framöver.

De stridbara och framtidsinriktade sossarna som kom med idéer, talade om förnyelse och högt i tak .. de har inrättat sig i ledet, sitter i båten, tycker att gammal är äldst och plockar upp sina gamla karriärambitioner.

En ny ekonomiskpolitisk talesperson, som är plockad direkt från överdirektörstjänsten på Skatteverket ger väl också en fingervisning om att vi .. äntligen .. ska få veta varifrån pengarna till den ännu okända politiska visionen ska tas?

Men den dagen den sorgen, som det här misshandlade citatet får illustrera ...

Socialdemokraterna är precis som älskande elefanter.
Allt försiggår på ett mycket högt plan,
en massa damm virvlas upp,
men man får vänta i åratal på resultatet.

Glädje smittar ..

När Daniel ställde sig framför de samlade journalisterna och, med hack i rösten, meddelade ...


I morse klockan 04.26 föddes en 51 cm lång och 2380 gram tung och väldigt söt prinsessa


 .. så var det väl ingen som tvivlade på att det var en mycket rörd, lycklig och omtumlad nybliven pappa som vi hade framför oss.


En pappa med "känslorna all over the place".


Jag är inte särskilt royalistiskt .. men i det ögonblicket var Daniel alla pappor som för första gången upplever undret i att bli förälder och Victoria med sin nyfödda dotter i famnen alla mammor som glömmer världen runt omkring sig i stum förundran i mötet med sitt förstfödda barn.


Jag har ingen personlig relation alls till det här föräldraparet .. men glädjen över ett nyfött barn är så ren och lämnar ingen oberörd, smittar och väcker minnen av egna lyckokänslor så jag kommer på mig själv med att gå omkring med ett leende på läpparna.


Så då är det kanske på plats att utbrista i ett .. Grattis Victoria och Daniel och grattis alla ni andra som blivit föräldrar nu och nyligen. 


Livet kommer aldrig att bli sig likt igen .. för nu har någon annan huvudrollen i era egna liv!


ABAB, AB, AB, AB, Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD,

onsdag 22 februari 2012

Rena isgatan!

Egentligen så skulle jag sitta i bilen nu, på väg till Södra Djursjukhuset med lilla förkylda katten, men utanför mitt fönster är vägen blockerad av en buss i dikeskanten, en långtradare i själva diket .. och den lilla snedställda personbilen som orsakade hela händelseförloppet.


Det ser lite råddigt ut!


En bekant sitter i diket utom synhåll och har det kallt och långtråkigt i väntan på en bärgare som är flera mil åt andra hållet. I sin desperation ringde hon polisen som vänligt talade om att de hade angelägnare ärenden att åtgärda. Bland annat så fanns det ett antal olyckor på E4 som hade högre prioritet än alla små tanter som satt fast i dikeskanterna.


Vägen ser mer ut som en parkeringsplats än en väg? De bilar som rör sig, gör det så sakta att jag måste stå en lång stund och titta för att överhuvudtaget registrera rörelsen.


Det finns en avfartsväg också, den är mest spännande att titta på. Det kommer en bil .. sakta, sakta och så bromsar den in .. och gliiiiider förargligt förbi själva avfarten. Så startar ett försiktigt pyssel med att manövrera bilen i läge för att komma in på rätt kurs igen .. och så rör den sig nästan inte alls i sin fortsatta färd mot målet.


Nyss var det en traktor(?) som gled förbi? Lyckligtvis var det inte samtidigt som någon av personbilarna.


Så även om det inte känns riktigt bra, så tror att jag både katten och vi har det bättre här hemma .. även fast det inte fanns någon tid förrän nästa onsdag.


AB, ABGT, DN, DNSvD, Expr.,

tisdag 21 februari 2012

Jag blir mörkrädd!


Först får vi veta att Socialdemokraterna tänker lösa problemen med vinster i privata bolag inom vård och omsorg, genom att lägga över ansvaret på kommuner och landsting.

Alltså, kommuner och landsting ska få möjlighet att välja stiftelser och kooperativ i stället för riskkapitalbolag?

Inte ett ord om att de innehållslösa avtalen som kommuner och landsting har skrivit på har haft en avgörande betydelse i möjligheten att göra några vinster alls? Inte ett ord om vilka det är som hela tiden har haft ansvaret för tillsynen av vårdens innehåll och kvalitet?

I väg med frågan till kommuner och landsting bara .. så slipper man tänka på det mer? Är det den nya socialdemokratiska politiken?

I Haparanda har kommunens tjänstemän alldeles själva insett detta faktum och skrivit avtal som minimerat risken för övervinster i samma bolag som andra kommuner har matat med vinstmöjligheter .. och det om något visar väl på skillnaden mellan kommuner och kommuner.

Nu presenteras Stefan Löfvens"smarta" plan i Aftonbladets ledare.

Besluten .. dvs politiken .. ska flyttas ner till kommuner och landsting i ytterligare någon sorts självbestämmande, ett slags kommunalt veto??

Jag ryyyser!

Jag är ingen högutbildad människa, men i varje möte vi har med kommuner och försäkringskassor, tillsammans med människor som av någon anledning behöver hjälp eller stöd i den kontakten, så bemödar vi oss om att läsa in oss på det regelverk som gäller, de lagar som finns och de rättigheter som personen i fråga har.

Jag skriver ut underlaget .. eftersom det i 8-9 fall av 10 visar sig att vi är mer informerade än den tjänsteman vi möter. Det är skrämmande att se hur informationen inom kommunerna delges muntligen mellan dem som arbetar, har arbetat eller är nya på jobbet .. och hur fakta förvanskas på vägen och blir någon slags lokal praxis.

Det är också skrämmande att se hur påverkade de kommunanställda .. precis som inom försäkringskassan .. är av det lokala skvallret och kunskapen om den sökandes familjeförhållanden, privata vänskapsförbindelser och tidigare liv.

För min del så önskar jag att kommunerna fick MINDRE ansvar för välfärden .. skola, vård och omsorg .. så att alla människor bedömdes efter samma regler och fick hjälp och stöd på samma villkor.

Risken för att det som är avsett till välfärden skulle påverkas av planer på att "sätta kommunen på kartan" genom stora satsningar på arenor, äventyrsbad eller andra turistattraktioner skulle också minimeras, eller hur?

I dag är det så stora skillnader mellan kommunerna att det kan bero på var du bor om du får gå till Förvaltningsrätten för att få det stöd eller den hjälp som din bekant i grannkommunen får utan vidare.

För att inte tala om hur mycket vi skulle spara in på onödig administration om dessa frågor sköttes centralt i stället för lokalt. Och om något blev feltolkat eller inte riktigt stämmer med lagens intentioner .. ja då var det ju bara en instans som behövde vara motpart i Förvaltningsrätten och utslaget skulle gälla ALLA .. i stället för som nu, att varje kommun har massor av fall uppe till rättslig bedömning och utslagen är högts varierande och helt olika i många fall.

Jag vill ha så lite kommunalt självstyre som möjligt! Helst inget alls inom välfärdsområdena .. och gud förbjude, absolut inte mer!!

Enda orsaken till att jag inte bloggar under mitt eget namn och inte finns på facebook, är att jag inte skulle kunna skriva det här då. Det skulle drabba andra som skulle straffas eller få problem för mina åsikter bara för att de vänder sig till mig och ber om hjälp.

Så är det väl inte HÄR? .. säger någon. I Sverige har vi ju yttrande- och åsiktsfrihet!

Men efter att ha läst andra människors journaler hos både kommuner och försäkringskassan, så kan jag ärligt säga .. jodå, så är det visst här. Du FÅR säga och tycka vad du vill .. men då får du och de dina också ta konsekvenserna av det.

Trampar du på fel tår inom kommunen så passa dig väldigt noga för att söka bygglov, färdtjänst, ersättningar, tillstånd eller något annat som det finns en möjlighet att ifrågasätta och som kan användas som maktmedel mot dig. Och går det att komma åt dig genom att försvåra livet för någon annan, så finns det alltid någon som tar chansen.

"De kommunalpolitiker som faktiskt har ansvaret för att välfärden fungerar måste också ha rätt att fatta besluten. Det är ingen dålig grund för socialdemokratisk välfärdspolitik." .. så avslutas Aftonbladets ledare.

Jag tycker att kommunernas rätt att fatta egna beslut är en väldigt dålig grund för välfärdspolitik redan nu och jag är inte imponerad av det ansvar de tar i dag.

Jag är ärligt talat rädd för min egen kommun, trots att jag kan känna mig rätt säker personligen.

Just nu, i alla fall.

Hoppas jag?

Expr., AB,