Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 31 juli 2012

Tillväxt utan tillväxtvärk, eller ..


.. släpp lös kreativiteten och skaparkraften som kvävs under den statliga klåfingrigheten.

Är det någon som gjort sig besväret att gå in på Tillväxtverkets hemsida med anledning av den senaste tidens rapportering om miljonfrosseriet?

I så fall .. var det någon som fick ut något begripligt av vad som stod där?

Själv tror jag att jag förstod att Tillväxtverket under förra året hade ett disponibelt anslag på 3.625 miljoner kronor och verksamhetskostnader på 446 miljoner. Av verksamhetskostnaderna var 49% personalkostnader, vilket åtminstone jag får till drygt 200 miljoner kronor.

Men vad gör de alla 350 medarbetarna på de 11 kontoren som finns på 9 orter?

Jo, Insatser för företag och regioner?

Utvecklar Företagarsajten verksamt.se?

Undersökningar om svenska företags villkor och verklighet .. vilket gav slutsatsen att 3 av 4 småföretag vill växa?

Omfattande ansträngningar för att "lägga grunden till nästa strukturfondsperiod 2012-2020"?

Vad strukturfondsprogrammen innebär framgår inte på något sätt som känns begripligt för mig i alla fall. Läs själva .. "Sverige har åtta regionala strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning.
De åtta regionala strukturfondsprogrammen finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och av nationella offentliga medel. Privat medfinansiering uppmuntras, även om den inte kan ersätta offentlig medfinansiering.
Programmen har utarbetas i en bred krets av aktörer på regional och lokal nivå och bygger på befintliga partnerskap för regionala tillväxtprogram och strukturfondsprogram.
Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) syftar till att minska den regionala obalansen inom EU. ERUF finansierar insatser inom infrastruktur, sysselsättning, lokal och regional utveckling."

Vad? Hur? Varför? Resultat????????????????????????

Alla dessa pengar, alla dessa kostnader för att alla dessa tjänstemän ska kunna begrava sig i papper, statistik och undersökningar, alla dessa sammanträden, möten, samtal, middagar, seminarier och avkopplingsresor .......... och denna totala fixering vid att ett litet företag är ett som startar med miljonlån och många anställda.

Som exempel på motsatsen kan väl nämnas att Ingvar Kamprad började i sin egen källare, utan Tillväxtverk och bidrag från staten .. men sålde förmodligen inte varenda stol för vita pengar .. och se hur det gick för honom!

Tänk om vi i stället för ett Tillväxtverk kunde få ett eller två skattefria år för den som vill starta ett litet enmansföretag på egen bekostnad. Ett litet, litet företag för att testa och utveckla den egna kreativiteten, de egna idéerna och det egna kunnande?

Att få satsa sin egen tid, sina egna pengar och sin egen kreativitet på ett projekt som ger åtminstone pengarna tillbaka och tillfredställelsen i att åstadkomma något utan att staten är där och petar och lägger sig i.

Visst .. en del ledsnar och lägger det som kommer in på konsumtion, men eftersom det inte har inneburit några kostnader så handlar det om så små summor i förlust för staten att de kostat mer att administrera än vad de hade givit i eventuella skatteintäkter.

Men tänk på alla dem som får luft under vingarna. Som lyckas nå ut och får en VINST. En vinst som kan investeras och skapa ytterligare flygförmåga och som ger mer intäkter som kan återinvesteras och kanske till och med lämna utrymme för en anställd och möjlighet uppfylla alla krav som ställs på en liten företagare.

Så går det också att bygga "Fler och växande företag. Stärkt regional utveckling" .. särskilt i glesbygd och det gör det också "Enklare att starta och utveckla företag". Vilket är själva idén med hela Tillväxtverkskolossens existens.

Tänk om staten kunde låta alla dessa kreativa företagarämnen få göra sina första smärtsamma misstag i fred, ta sina första stapplande steg i fred och få skörda de första blygsamma frukterna av sina ansträngningar i fred .. oavsett om de lever på lönearbete, a-kassa, sjukpenning eller försörjningsstöd medan de gör det. För finns det en chans för människor att resa sig ur ett underläge så tycker jag att det är värt att ge dem den .. även om de tjänar en slant på det.

Det tycker jag att de är värda i så fall!

Att vilja är inte alltid att kunna .. men att kunna ta risken, inte få eller våga försöka det tar effektivt död på all kreativitet och skaparkraft och är det något som vi behöver så är det känslan av att allt är möjligt, att det finns framtidshopp, att det går att hitta egna lösningar och att jag får försöka skapa min egen framtid om jag bekostar det själv till att börja med.

Jag tror i alla fall att ett sådant experiment som bara kostar uteblivna eventuella skatteintäkter skulle skapa fler småföretagare till en betydligt lägre kostnad än ett gigantiskt Tillväxtverk som lägger ner miljoner på att nå slutsatsen att tre fjärdedelar av småföretagarna i Sverige vill växa sig större.

Men det låter ju så lätt att jag förmodligen har helt fel.

DNDN, DN, DN, DN, SvD, Expr., AB,

måndag 30 juli 2012

Hybris är ..


.. överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen.

Har vi hört det förut? En myndighet eller en kommun eller en enskild höjdare i offentlighetens tjänst tappar kontakten med verkligheten och beviljar sig själv förmåner på ett sätt som .. även om det inte är direkt olagligt .. är omoraliskt, orimligt eller osmakligt.

Igen och igen och igen händer det.

Och alltid är det samma visa. Det är REGERINGENS FEL!! Har vi en socialdemokratisk majoritet i regeringen så är sossarna feta svin och har vi en moderat majoritet så är det "rika och välbeställda som krattar manegen för sina ätteläggar".

Lösningen är alltså alltid att byta regering?

En del ser lite längre och tycker att det är dags att se över vårt politiska system, andra förvånar sig över hur skattemedel okontrollerat kan användas hur som helst utan att några kontrollsystem slår larm och ytterligare andra anser att det är symptom på att en osund kultur vuxit fram inom våra myndigheter.

Eller så är det bara vanlig hybris .. som bottnar i att såååå betydelsefulla människor som hanterar sååå viktiga frågor och offrar sååå mycket av sitt privatliv/sin tid/sitt överlägsna intellekt alternativt ställer upp/finns till hands/engagerar sig, naturligtvis är värda lite extra ... lite oftare än den vanliga människan som de företräder.

Någon påstår att myndigheterna och politikerna är offer för "kulturell smitta" från näringslivet. Men det kan väl lika gärna vara tvärtom?


För det som är mest förödande med det här beteendet och de här återkommande rapporterna om myndigheter, offentligt anställda tjänstemän, politiska ungdomsförbund eller förtroendevalda som blir påkomna med båda händerna i syltburken är inte bara det som rapporteras i media.

Det är effekten det får på skattebetalarna .. dig och mig!

Varför ska inte vi glida lite på sanningen, varför ska vi vara absolut sanningsenliga om det finns en möjlighet att få något eller slippa betala något.

Varför ska vi avstå från att skaffa oss lite ledighet eller guldkant på tillvaron ... på skattebetalarnas bekostnad, där det går utan att vi direkt bryter mot lagen?

Det är ju ändå vi som ÄR skattebetalarna .. tillsammans med privatföretagen och småföretagarna här i landet som förmodligen inte heller tycker sig behöva visa prov på högre moral än de offentliga makthavarna.

Och så får vi ett samhälle där respekten för offentliga medel urholkas så till den milda grad att våra folkvalda måste vidta åtstramande åtgärder som i första hand drabbar dem som inte haft några möjligheter alls att förse sig med minsta lilla guldkant eller förmån.

Som 1600-talsmannen Jean-Batiste Colbert sa på sin tid ..

.. Beskattningens konst är att plocka gåsen på så sätt att man får flesta möjliga fjädrar med minsta möjliga kacklande.

DN, DN, DN, SvD, Expr., AB, AB

lördag 28 juli 2012

Det sägs att ..

.. 32% av svenskarna känner förtroende för Socialdemokraternas jobbpolitik och förmåga att hantera jobben och arbetslösheten?

Har jag missat något?

Har Stefan Löfven äntligen brutit tystnaden och kommit med en färdriktning, komplett med målsättning och finansiering??

Har den brinnande ekonomiska krisen i världen fått en lösning som gör att det verkligen finns möjligheter att göra en långsiktig planering.

Herrejisses .. här kan jag inte slappna av ett ögonblick utan att hela min världsbild förändras!

Men när jag läser lite noggrannare så ser jag att det handlar om 320 personer av 1000 tillfrågade och eftersom antalet röstberättigade senaste valet var 7.033 019 så har vi egentligen ingen aning om vad de övriga 7.032 019 tycker.

De kanske, i likhet med mig, inte har en aning om hur sossarnas jobbpolitik ser ut och kanske tror att det behövs liiiite mer än tysta leken för att styra upp arbetslösheten när världsekonomin vacklar.

Men det stör mig att 320 personer tydligen har fått någon form av information som resten av svenska folket saknar?

fredag 27 juli 2012

Man ska inte sparka på den som ligger, ..




.. och inte stjäla från fattiga och hjälplösa, det var en oskriven regel på den gamla goda tiden när fångarna på Långholmen kunde skriva "fribrev" .. (som faktiskt respekterades!?) ..  till särskilt populära vakter som därmed var fredade från inbrott eller annan brottslig verksamhet.

Nu för tiden är det ingen som höjer ett ögonbryn när någon stjäl från äldre och handikappade och inom politiken är det väl snarare en regel än ett undantag att det ska sparkas hej vilt både uppåt och nedåt och med förkärlek på dem som inte kan försvara sig eller är underlägsna på något annat sätt.

Men efter att ha läst nyheten om miljonfusket inom SSU i Norrbotten så bestämmer jag mig för att själva skammen och nesan över att vara upptäckt med handen i syltburken ytterligare en gång är illa nog. Men om man förr kunde dem som roffade åt sig inom finanssektorn för finansvalpar så ligger det väl nära till hands att se de röda, fräsande källingarna i norr som politikerkissar som ännu inte blivit rumsrena och lärt sig dölja de giriga klorna bakom ett polerat yttre.

Värst är det väl ändå för Partiet! Det ser ju inte bra ut när ett parti som högljudd skriker att skattemedel ska användas till det de är avsedda för eller att privata aktörer inom välfärden är rövare och banditer .. visar sig fostra sina egna yngel till något som till förväxling liknar det de vill utplåna från samhällets yta.

I Norrbotten skulle några miljoner kanske räckt till den ambulans som betyder skillnaden mellan liv och död i glesbygden? Eller till något annat som varit mer solidariskt än att göda småttingarna i ett parti som står på en grund som påstås vara solidarisk, jämlik och demokratisk.

Men tänk om vi kunde få bort allt annat mygel och fusk som urholkar våra skattemedel? Jag undrar hur mycket som skulle frigöras då och kunna komma de verkligt behövande till det?

Om de avgående politikerna själva föregick med gott exempel, sökte och tog de arbeten som finns i stället för att snylta på skattebetalarna och om de politiska partierna kontrollerade att de medlemmar de anger att de har faktiskt finns och inte har seglat vidare till ett annat parti eller den stora evigheten?

Om de oseriösa och/eller kriminella aktörerna på välfärdsmarknaden stoppades av effektiva lagar och regelverk och om inte våra kommuner var så hysteriskt angelägna att bli av med vårduppdraget och ansvaret för våra äldre på ett sätt som lämnar lite pengar kvar till den övriga kommunala verksamheten .. att de helt bortser från kvaliteten och ansvaret. Och tänk om alla som faktiskt unnar sig lite extra på falska uppgifter inser att varje krona de orättfärdigt roffar åt sig tas från någon som behöver dem så oändligt mycket mer.

Då kanske den fuskandes egen mormor hade kunnat få gå utomhus åtminstone en gång i månaden eller farfar och hans hemtjänsthjälp hade fått tid att fika och samtala om livet som det är eller har varit?

Och kanske kunde livet ha sett annorlunda ut för den här familjen, om välfärdens resurser användes lite bättre;

ANHÖRIG .. är en sådan blogg som ingen upptäcker annat än av en tillfällighet. Jag hittade den i går och har läst den i sin helhet.

Texten rak, ärlig och naken och bloggaren söker ingen offerroll .. men den berörde mig djupare än många andra bloggar som försöker skildra samma verklighet.  

Jag vet inte hur andra reagerar, men för mig känns avslöjandet om miljonfusket i Norrbotten som ett dubbelt svek och en dubbel skam .. därför att det har utförts av människor som avlönar sig själva för att kunna föra ut budskapet att de är extra väl skickade att fördelade skattemedel och se till den lilla människans behov. 


onsdag 25 juli 2012

Att bli läst ..


... och få kontakt med likasinnade är förmodligen den starkaste drivfjädern hos de flesta som bloggar. Twingly som övertagit Bloggportalen har insett detta och har tydligen gjort ett avtal med Bokus .. som också har ett visst intresse av att människor läser .. där de erbjuder extra exponering av din blogg om du länkar till och kommenterar valfri bok ur Bokus utbud.

Eftersom jag är lite av en deckarfreak så tänker jag ta tillfället i akt och utnyttja den chansen för att rekommendera en deckare .. Vargudden .. som jag inte tror finns på Bokus lista. Den är skriven av Peter Strobl och finns alldeles gratis och lättillgänglig på hans blogg.

Jag måste erkänna att jag är lite tveksam när det gäller litterära ambitioner i bloggform och jag väntade in de fyra första avsnitten för att få en helhet innan jag började läsa .. och fann till min glädje att jag såg fram emot de kommande avsnitten.

Men det är ju sorgligt om ingen vet att den finns, tycker jag och uppmanar alltså alla andra att också läsa den .. och lämna en kommentar .. för bekräftelse är rena raketbränslet för kreativa människor och det vore ju för bedrövligt om han skulle ledsna på hela projektet innan upplösningen.

Men för att inte bli anklagad för att utnyttja systemet utan att ge något tillbaka så kan jag också skriva några ord om Mons Kallentoft som kommer ut med en ny bok .. Vattenänglar .. i dagarna. Den går som följetong i SvD som jag i och för sig får varje dag, men jag satsar på att köpa och äga boken .. för det finns inte mycket som går upp mot en egen stunds avkoppling med en god bok av en författare som jag tycker mycket om.

Si så där .. nu har jag gjort reklam, utnyttjat både Bokus och Bloggportalen i hopp om att sprida lite ljus över en bloggdeckare som bör läsas.

Det är ingen dålig början på en solig dag!

tisdag 24 juli 2012

Jag brinner och vänstern släcker ..


..  elden eller kväver den, beroende på hur man ser det.

Jag är en människa som är rätt gränslös när jag engagerar mig i något, ska jag ha en åsikt så ska den antingen vara målinriktat sökande eller helhjärtad.

Feminism? Det var något som jag verkligen, verkligen brann för. Människor i stället för kön, lön efter kompetens och samhällsnytta i stället för ryggdunkande broderskap och status .. det borde ju passa som handsken i ett vänsterperspektiv?

Så när F! bildades hann trycksvärtan inte torka på tidningssidorna förrän jag skickade ett mail och skrev .. jag vill vara med!! Och jag for iväg på mitt första, och enda, årsmöte som politiskt engagerad och brann för kvinnorna i vården, tjejerna i skolan, invandrarkvinnornas utanförskap och de funktionshindrade kvinnornas utsatthet i ett samhälle som nästan agerar som hallick när de överger dem i oövervakade lägenheter utan en chans att freda sig när den som ringer på inte är den förväntade hemtjänsten.

Och vad fick jag?

Hela ansvaret för HBT-frågan .. som då inte fått något Q påhängt än, en enorm massa genussvammel som inte hade det minsta med ovanstående att göra och en rejäl dos vänsterpolitik som handlade om allt annat än det jag brann för.

Jag förväntades vända mig MOT en massa saker .. men erbjöds ingenting som förde något eller någon framåt .. mer än för dem som siktade på en välavlönad riksdagspost, förstås.

Eftersom jag har svårt att förstå varför just kvinnorna .. som redan har huvudansvaret för familjen, barnen, skolan, omsorgen och vården .. också ska prioritera och bära huvudansvaret för HBT-frågorna så var jag fruktansvärt besviken när jag åkte hem.

Så besviken faktiskt att jag åkte åt totalt fel håll och fick ringa hem för att få en färdriktning när jag upptäckte att jag var totalt vilse i tillvaron.

Jag gick ur F! lika snabbt som jag gick med och jag är nog den enda som har skriftligt på att jag inte längre är medlem. Det var inte lätt att klämma fram det .. men i det läget skämdes jag så över min naivitet att jag behövde ett bevis på att jag återfått mitt fulla förstånd.

Så man kan nog lugnt säga att mitt feministiska engagemang släcktes av en vänsterdusch. Nu ser jag mig som en kvinna bland andra kvinnor som är öppna och solidariska utan vänsterstaket och genuspekpinnar.

Kultur? För mig är det gemenskap, kreativitet, skapande, glädje, färg, form, musik, litteratur och en källa till utveckling och förändring .. men när jag försiktigt närmade mig kulturen och alla dess olika föreningar och grupper, fann jag bara provokation, en längtan efter offentligt erkännande och stabila inkomster i en självbeundrande liten självutnämnd elit. Den tillåtande och samlande glädjen i den skapande kreativiteten lyste med sin frånvaro i lika stor utsträckning som den vänsterpolitiska inriktningen lika tydligt visade sin närvaro.

Nu är jag kreativ tillsammans med andra som inte heller ryms under rubriken kultur .. i mitt fall kan jag ärligt säga att alla tankar på att vara delaktig i något större kvävdes under en vänsterfilt.

Samhällsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Jag brinner för dem som inte själva kan göra sig hörda .. funktionshindrade, äldre, psykiskt sjuka och de som saknar rätt ord för att bli tagna på allvar. Jag mår fysiskt illa av människor som säger att de delar mitt engagemang men villigt byter ut sin övertygelse mot makt och karriärfördelar eller journalister som skriver välfärdspornografi och handlar med nödlidande människor som de sedan kasserar utan att ägna dem en tanke när sista lösnumret är sålt.

Förr köpte vi båda kvällstidningarna .. i dag köper vi ingen. För de som skriver har, liksom de politiska hangaroundsen .. en egen agenda som ska resultera i egna fördelar.

Ingen bryr sig egentligen om de som kostar och inte bidrar, ingen ser dem som likvärdiga individer  som representerar ett liv som lika gärna kunde ha varit vårt eget .. eller kan bli om oturen är framme.

Politiskt är jag sökande och på nätet trodde jag att det fanns ett intresse för sådana som mig. Men på vänstersidan är ingen välkommen som inte redan är troende och bekännande, vilket gör att alla kommentarsvar från "motståndarsidan" framstår som höjden av gästfrihet. För mig har vänstersidan av svensk politik påtagliga likheter med korgen på Ica där det ligger varor med "kort datum".

Nu för tiden ägnar jag mig åt mitt eget tyckande, mina egna funderingar och tankar när det gäller samhällsfrågor och känner tacksamhet för att det uppenbarligen finns fler än jag som kraschat mot vänstersidans betongvägg.

Öppenhet och tolerans .. det är ord som både HBT-rörelsen och vänstern strösslar med i tal och debattartiklar. För att inte tala om orden jämlikhet och jämställdhet!

Ord som sällan omsätts i handling där man i stället hatar, utesluter, hånar och faktiskt krossar de som är olik- eller feltänkande. Så då är det väl inte så märkligt att det uppstår konflikter och uteslutande i ett sammanhang där vänstersidan anser sig ha tolkningsföreträde och vetorätt i kraft av att de "äger" kulturen, hbtq-frågorna, feminismen, media och de "rätta" visionerna .. inklusive formerna för öppenhet och tolerans.

Ekonomi är viktigt för mig. Plus och minus måste gå ihop, för stora skulder och för små inkomster leder aldrig framåt utan bara nedåt .. både för en liten plånbok och för en stor statskassa och därför har jag svårt att köpa vänsterns lockrop .. "ALLT åt ALLA" .. som varken innehåller trovärdig prislapp eller varudeklaration.

Jag förstår mig inte på vänsterbudskapet? Det enda jag uppfattar är att de vill ta ifrån mig mina egna drömmar, mål, åsikter och ersätta dem med något som jag upplever som gammalt, förgånget och föråldrat.

Alla ska leva goda liv .. det är en lovvärd inställning. Men goda liven som målas upp har en förvirrande likhet med vanliga medelklassliv som är mycket föraktade i samma kretsar som vill föra hela befolkningen dit? Vart ska klassresan gå om medelklassen är fienden?

Kultur ska vara för alla .. och något annat val borde det inte finnas.

Men vad som är kultur ska bestämmas, styras och godkännas av särskilda kulturpersonligheter som antingen får stipendier trots att de försörjer sig själva rätt bra eller särskilda kulturbidrag som särskilt kulturella personer förtjänar för sin upplysande gärning bland de obildade?

Vad vill de egentligen alla aggressiva, hånfulla och elitistiska vänstermänniskorna som till och med rangordnar varandra efter åsiktsförtjänst?

Vad har de för mål mer än makt?

Vad brinner de för ... eller brinner de inte alls eftersom de är så fastlåsta i tidigare generationers ideologiska drömmar att de nöjer sig med att släcka alla nya eldar som brinner bland andra?

SvDSvD, SvDDN, Expr.,
Klokt, positivt och negativt tänkt .. (i valfri ordning) .. från; Thomas Böhlmark, Peter Högberg, Mattias Lundbäck

måndag 23 juli 2012

När det ofattbara blir begripligt ..


När de första rapporterna om bombattentatet i Oslo och massakern på Utöja började droppa in blev jag lika chockad och iskall i hjärtat som alla andra. Det jag hörde och såg genom medias rapportering var skrämmande, otäckt .. och ofattbart.

Det är helt omöjligt att förstå en sådan händelse .. det finns ingenting i mitt liv att relatera till, ingenting som är ens i närheten, så det jag läser, ser och hör blir som en förfärlig, skrämmande film .. helt overkligt.

Samma sak är det med det som händer i Syrien, det som hände befolkningen i Gaza för flera år sedan, Estonias förlisning .. en chockartat känsla, en obehaglig kramp i magtrakten och en medvetenhet om att människor varit .. eller är .. utsatta för något fullständigt ofattbart.

Nu har det gått ett år sedan skotten föll på Utöja och jag tror inte det finns någonting som media inte har skrivit om .. men det ligger fortfarande som ett filter mellan mig och verkligheten. Jag läser offrens skildringar och förstår vad som hände .. men jag kan ändå inte förstå, inte känna mer än jag gör vid en vanlig nyhetsrapportering eller en verklighetstrogen film, det är ofattbart och overkligt. Det handlar om någonting som inte kan, eller får, hända .. men som ändå hänt.

Verkligheten blir overklig och ofattbar?

I går läste jag fasansfulla skildringar i en extrabilaga om Utöja. Unga människor som försökte förmedla skräcken och fasan, föräldrar och människor i hjälparbetet som beskrev sin hjälplöshet och uppgivenhet .. men det som grep mig mest var berättelsen om hur en av familjerna som förlorade en dotter firade den första julen utan henne.

Hennes plats vid bordet var tom. Hennes frånvaro var hjärtslitande påtaglig .. och eftersom de ville vara nära henne och inte ville att hon skulle vara ensam i mörkret på julaftonen, så beger de sig till graven för att vara henne nära och tända ett ljus.

Men hon var inte ensam.

När de kom fram "möter de ett hav av ljus. 70 stycken, som brinner runt hennes grav." Ljus som tänts av grannar, vänner och främlingar som mitt i sitt eget firande inte ville att en ung flicka som fallit offer för ofattbart våld skulle vara ensam på julaftonen.

Då kunde jag förstå rakt in i hjärtat, då kramade en hand om strupen och tårarna kom .. för då hittade jag något i min egen erfarenhetsbank och min egen verklighet att relatera till.

Det har skrivits så mycket vackert, insiktsfullt och välformulerat om Utöja det senaste året .. men inte förrän då blev det ofattbara begripligt .. och först då kände jag den verkliga smärtan, förlusten och sorgen.

DN, DN, SvD, SvD,

fredag 20 juli 2012

Rötmånad på ledarsidan?


Egentligen borde jag inte läsa morgontidningarna just nu eftersom jag är retroaktivt sjuk och försöker leva lite lättsamt den här veckan. För när jag golvades av samma influensaliknande förkylning(?) som många med mig gått omkring med hade jag inga som helst möjligheter att vara sjuk och så trött som jag är nu har jag nog aldrig tidigare varit i mitt liv.

Men när jag läser Hanne Kjöllers ledare i DN i dag så undrar jag om jag inte fått ett återfall med feber och allt. Jag läser den om och om igen .. för Hanne Kjöller är normalt sett en av de journalister som jag har mest respekt för. Om man nu kan använda det ordet i det sammanhanget?

Hanne Kjöller skriver att hon blivit kontaktad av tre läkare från psykiatrin som berättar om att de tvingas "fiffla, tricksa och se mellan fingrarna" för att se till att patienten är på gott humör så att h*n inte går någon annanstans.

Vart? .. är min första tanke.

Att få inträdesbiljett till öppenvårdspsykiatrin är inte det lättaste och vart går man i stället? Var finns den "andra intygsbutiken" som Hanne Kjöller skriver om?

Ärligt och uppriktigt .. det skulle jag gärna vilja veta för att kunna vidarebefordra den kunskapen till verkligt behövande människor som köar i månader för att få träffa en psykolog eller psykiatriker.

"Målet för cheferna vid psykmottagningarna är att öka omsättningen, det vill säga att ragga patienter" .. säger Hanne Kjöllers uppgiftslämnare? Varför är det då så många som skickas ut från psykiatrin och så många som inte kommer in?

Jag måste ha bränt upp ett antal hjärnceller i den feber som jag haft de senaste veckorna, för jag förstår det inte?

En psykiatriker berättar ett skräckexempel. "En svårt handikappad, rullstolsburen och dessutom deprimerad man vill ha ett intyg om att han behöver få personlig assistans 24 timmar om dygnet mot dagens 12. Han vägrar att låta sig undersökas. Mot sin egen övertygelse skriver läkaren ut intyget utan undersökning. Försäkringskassan godkänner det ändå och mannen beviljas hjälp 24 timmar om dygnet.

En tid senare är läkaren på stan. Då ser hon den handikappade mannen gå ledigt utan hjälpmedel, talandes i telefon. Läkaren vänder sig till sin chef, säger att nu måste vi göra en ny bedömning. Inte alls .. svarar chefen, det angår oss inte längre."

Visst låter det förfärligt!

Men .. är det sant?

Mannen som det berättas om söker en psykiatriker för sin depression, för det fysiska handikappet bör vara utrett på en annan avdelning, med röntgen, adl-utredning och allt som Försäkringskassan kräver. Allt annat vore helt obegripligt.

Det intyg som en psykiatriker kan utfärda i det här fallet gäller enbart den psykiska hälsan och om mannen så hade haft tre ben och två huvuden så är det bara hur detta fenomen påverkar psyket som läkaren kan intyga. Resten hamnar inom en annan läkares ansvarsområde.

"Försäkringskassan godkänner läkarens intyg utan att han har undersökts"? Hanne Kjöller har ingen aning om vad Försäkringskassan kräver för att godkänna rätten till personlig assistans, förstår jag. Det räcker inte med ett intyg om depression från en psykiatriker för att hamna där .. det krävs ADL-utredningar och läkarintyg och uttalanden och fullgod dokumentation från sjukdoms/skade/olyckstillfället om vederbörande har ett fysiskt handikapp.

De enda tillfällen när detta inte kan ske är när funktionshindret uppstått i ett annat land och intygas av läkare som det inte går att få kontakt med .. och då kommer vi till den "handikappade mannen som går ledigt utan hjälpmedel."

Antingen är han en oerhört skicklig bedragare som har duperat inte bara samtliga läkare i ärendet utan också Försäkringskassans utredare och/eller saknar helt svensk sjukdomshistorik men har gott om okontrollerbara intyg eller så är detta ytterligare en variant på det jag själv läst i en journalkopia från Försäkringskassan.

Här handlar det om en man som har granatsplitter i ryggraden och i halsen. Dessa är dokumenterade på svenskt sjukhus, väl synliga på röntgen och går inte att operera bort eftersom mannen då riskerar att bli totalförlamad. Hans smärtor är obeskrivliga, han är rullstolsburen trots att han har viss rörlighet i hela kroppen och han inte leva ett fullgott liv utan hjälp och stöd.

I hans journal står att kommunordförandens hustru anmält till Försäkringskassan att hon "tyckt sig se mannen röra sig ledigt utan hjälpmedel i samhället". Detta har sedan blivit en sanning och mannen krävs på läkarintyg och utredningar in absurdum och nekas trots det sin hjälp. Vid överklagande i Förvaltningsrätten så tas rörligheten upp och tjänstemannen får svara för journalanteckningen .. kunde det ha varit någon annan?

"Det verkade troligt eftersom det inte finns fler boende av den nationaliteten i kommunen" ...!!!

Men så hörde h*n själv hur dumt det lät och tillade .. ".. och så har ju familjen fått barn så han kan ju utan tvivel genomföra ett samlag" .. !!!

Så, hur är det Hanne Kjöller .. såg din vän verkligen sin patient eller bara någon som liknade denne eller någon som kom från samma land?

Jag rekommenderar alla att läsa Hanne Kjöllers ledarkrönika i dag och ta ställning till om den "verklighet" som hon beskriver stämmer in på den vi andra upplever som patienter eller anhöriga till patienter.

En patientstyrd vård?

Primärvårdens mottagningar har blivit serviceinrättningar där man gör det kunden ber om - oavsett om det är rätt eller inte?

En vård som delar ut läkarintyg i parti och minut så att den som inte vill arbeta kan se till att slippa?

Att det är möjligt att sluta jobba vid 50 om man bara har ett läkarintyg från psykiatrin?

Att beslut på Försäkringskassan tas utan att den sökande genomgår en läkarundersökning eller att Försäkringskassan godtar ett intyg från en psykiatriker för att fastslå ett fysiskt handikapp eller en fysisk sjukdom??

Känner ni igen er?

Är det här en rötmånadshistoria? Ett slag i luften på grund av nyhetstorka? Eller en feg berättelse som inte törs ta steget fullt ut men som innehåller ett illa dolt påstående att det finns ett betydande problem med invandrares krav på läkarintyg inom psykiatrin?

Eller är det ytterligare en "råttan i pizzan"-historia som framställer hjälpbehövande funktionshindrade som kriminella lycksökare och bedragare?

Jag vet inte om Hanne Kjöller är oförlåtligt okritisk, okunnig och naiv i det här fallet eller vad hon  försöker säga .. men jag tycker inte att hon säger det särskilt trovärdigt.


( .. och min egen influensaliknade historia har jag klarat av utan sjukskrivning eller intyg från psykiatrin eller primärvården, om någon undrar?)


Tillägg 13:21 .. Något som jag också undrar över är hur Hanne Kjöllers psykiatriker fick veta att den "gående mannen" fick sin assistans beviljad? Det är inte något som Försäkringskassan brukar informera läkare eller andra inblandade om, förmodligen på grund av den sekretess som finns runt sådana upplysningar.

onsdag 18 juli 2012

Jag vet inte ..


.. hur många blogginlägg jag tänkt skriva medan jag sysslat med annat de sista dagarna. Men när det äntligen blir utrymme för en stund framför datorn är huvudet tomt och orden borta.

Men det jag mest tänkt på är vad fantastiskt det skulle vara om politiker och media lade ner samma energi på att syna kvaliteten inom vård, skola och omsorg och de vårdbehövandes behov och situation, som de gör när det gäller pengarna som är avsatta för det ändamålet.

Bra resultat och hög kvalitet behöver inte betyda högre kostnader och dåliga resultat och låg kvalitet kan vara fruktansvärt dyrt .. det har till exempel många äldre som bytt ut den kommunala hemtjänsten mot rut-hjälp upptäckt.

Det finns vård, omsorg och undervisning som är engagerad, ärlig och fantastisk både inom kommunala och privata verksamheter .. men det är ingen som är särskilt intresserad av att ta reda på vad det kostar och vad som gör just dessa undantag så bra?

Och handen på hjärtat .. hur många av oss skulle tacka nej till en skattereduktion, som är helt laglig, om vi utnyttjar en lucka i lagen?

Hur många av oss skulle tacka nej till en större förmögenhet som erbjuds för att vi ska genomföra ett uppdrag utan kontroll eller särskilt betungande regelverk?  Och hur många skulle slita mer än nödvändigt om pengarna okontrollerat flöt in oavsett om uppgiften utfördes väl och engagerat eller snabbt och slarvigt?

Media och politiker använder begreppet "riskkapitalister" väldigt slarvigt .. precis som om det är synonymt med ondska. Men hur många av oss skulle satsa våra pengar i något som inte gav vinst i stället för att satsa dem på något vinstgivande?

Hur många kommuner satsar pengar avsedda för välfärd på något helt annat?

Hela den här snedvridna debatten om vinster i vården hade aldrig uppstått om lagstiftarna hade skött sitt uppdrag, haft kontakt med verkligheten och tagit sitt ansvar. Luckorna i lagen är inte skapade av några dolska privata aktörer på den ekonomiska marknaden .. utan av teoretiska, naiva och oansvariga politiker som inte satt sig in i hur deras pappersprodukter fungerar i den verklighet och bland de människor som de kommer längre och längre från ju längre de nöter sina stolar i riksdagshuset.

Kvaliteten inom den vård som kommunerna lägger ut till de privata aktörerna ska kontrolleras av kommunerna som fortfarande bär ansvaret för att resultatet blir fullgott. Avtalen som skrivs är så torftiga och ofullständiga att ett fisknät skulle upplevas som värmande av de människor som det berör. Det är självklart att det är lockbete för människor som ser pengar som viktigare än människor.

Många kommuner dukar upp ett helt smörgåsbord till dem som vill ta över "jobbiga uppdrag" inom välfärden .. men ger ingenting gratis till kommuninvånarna?

Vem/vilka bär ansvaret?

Regeringen .. skriker oppositionen och glömmer att de också satt och regerade under större delen av den tid då till exempel Carema skapade större delen av de vinster som lämnade landet och att de allt som oftast varit med och godkänt lagförslag som sedan blivit bete bland dem som vill tjäna en slant på skattemedel ... och då menar jag inte bara privata aktörer utan även politikerna själva inom både stat och kommun.

Men trots att vi alla vet att vården, omsorgen och skolan inte är bättre i kommunal regi .. ibland till och med sämre .. så vill oppositionen att kommunerna ska vara ansvarig för tillståndsgivningen till privata verksamheter?

Men jag undrar .. vem ska kontrollera kommunerna? Varför ska just kommunerna som visat upp precis samma provkarta på urusla äldreboende vara undantagna från kontroll av kvalitet och kompetens?

Fast det är lika oviktigt som verkligheten inom välfärden. Alla spaltkilometer som skrivs om "vinster i välfärden" handlar egentligen inte alls om välfärden utan om det som är riktigt, riktigt viktigt .. de politiska poäng som går att hämta hem genom att beskylla andra för att inte ta det ansvar man själv inte tog när man hade möjligheten.

Vad som händer med de skattepengar som faktiskt går till välfärden är inte lika intressant?


SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,

söndag 15 juli 2012

Sommar, sommar och sol och ..


.. regnet det bara öser ner och det grönskar och gror.

Jag är väl inte ensam om att börja med vår- och sommardrömmar redan i mars/april och när maj inte börjar med gröna ängar och strålande sol så deppar jag fullständigt ihop. Jag längtar och längtar så at det gör nästan ont efter den första tussilagon och den första kaffestunden mot solvarm husvägg.

Och så kommer tussilagon, och vitsipporna .. tätt följda av gullvivor, syrener och liljekonvaljer och björken står i ett grönt dis som plötsligt blir skir grönska och det växer så det nästan hörs överallt och fåglarna får ungar som växer så det knakar och föräldrarna flaxar omkring och kvittrar om sommarkvällarna.

Det går som ett huj .. och det slutar aldrig växa. Gräsmattan blir mer och mer lik en sommaräng och måste klippas, grusgångarna täcks av ett nät av ogräs som jag inte ens vet namnet på och medan jag rensar bort det intar kirskålet .. eller kersen, som en del säger här ..  trädgårdens enda rabatt och när jag hastar dit så växer gräsmattan till oanade höjder .. medan disken samlas i travar på diskbänken, tvätten ska bäras ut och in och kylskåpet blir mer och mer urätet eftersom ingen hinner handla.

Så ska man passa på och uppleva och se saker och hälsa på och bjuda igen och umgås och bada om solen skiner i när man är i närheten av vatten .. och det ska fikas eller ätas ute och då dyker alla glömda fiender upp .. bromsar, blinningar, getingar, mygg och andra flygande irritationsmoment som har en förkärlek för att fastna i smöret eller drunkna i kaffet.

Och solen skiner som mest när det är som jobbigast och blir det en ledig stund tillsammans med vänner så öppnas himlens portar och regnet forsar ner. Medan det pågår sitter skatorna på rad på tvärslån under uteplatsens tak och jag ska bespara er skildringar vad de gör med dynorna på soffan som befinner sig mitt under.

Men kantarellerna växer i takt med gräsmattan, Rackarkotten har upptäckt smultronen i vägkanten och djurlivet upphör aldrig att förvåna. En fjolårsälg har bosatt sig på gärdet bredvid vårt staket och skrämmer slag på mig när jag går ut på verandan och upptäcker hans storhet så nära, en ny grodsort har dykt upp från ingenstans och det vimlar av borttappade barn som fåglarna försöker få upp i luften fast de inte kan.

Ett getingbo kan förvandlas från en pingpongbolls storlek till en basketboll på bara ett par dygn .. och det är så där lagom kul när det befinner sig över gräsklipparen i sitt förråd. Bina surrar i husväggen, nykläckta(?) fjärilar ligger på tork i massor på ett nedfallet träd bredvid tvättställningen när jag helt oväntat kommer och stör. Stora svarta med vita kanter .. vad kan det vara? Men oavsett vad de heter så var de vackra, många och fladdrande.

Det grönskar minst sagt! Någon sa en gång att det inte kändes fruktbart att tala med mig, när vi var kraftigt oense. Vad det handlade om har jag glömt och möjligen hade hon rätt, sett ur sin synvinkel .. men ordet fruktbart stannade i minnet.

Det är i sanning en fruktbar årstid vi lever i just nu och allt det här regnandet gör det inte mindre fruktbart.

Vi har en fruktbar gräsmatta, fruktbara trädgårdsgångar och en fruktbar rabatt och nu börjar hallonbuskarna och vinbärsbuskarna se oerhört fruktbara ut också .. och då får jag genast dåligt samvete för att jag inte längre behöver massor av saft och sylt och infrusna bär.

Fruktbart .. visst är det ett bra sommarord?

För mitt i allt  regnade och stressande, med alldeles för höga ambitionsnivåer och förväntningar, så är det så förbaskat härligt och underbart att det är sommar i alla fall. Det som faller från himlen är inte kallt, inte snö, torkar när solen tittar fram, behöver inte skottas och efteråt kan man .. om man har tur .. se en fantastisk regnbåge över himlen.

En bekant hade i sin tur besök av en bekant från Israel, och som brukligt handlade samtalet om vädret, insekterna och gräs/ogräs.

Jag är imponerad av att alla svenskar tycks veta vad alla växter och djur HETER? .. sa mannen från Israel. Hemma säger vi för det mesta bara insekter, blommor och ogräs. Här är  skalbaggar egna individer med egna artnamn.

Om han hade rätt så tror jag att det beror på att vi återupptäcker allting i naturen som om det var för första gången varje år .. år efter år efter år efter år.

Första tussilagon .. det är ändå den första tussilagon någonsin, varje år. Den första fjärilen kommer alltid som ett förebud om rena paradiset.

Mygg .. finns nästan aldrig med i planeringen .. ständigt samma överraskning.

Men TID .. det inbillar vi oss att det finns i oändliga mängder under semesterveckorna, när vi längtar halvt ihjäl oss efter sommarens fröjder fram i mars/april ungefär.

Om det är ett speciellt särdrag för Sverige och svenskarna, tycker jag att vi ska vara stolta över det. Ett folk som är ständigt positivt tänkande, ständigt längtande, alltid överraskade när det förväntade inträffar .. det är något lite rart och gulligt över det, eller hur?

DN, DN, SvD, SvD, Expr., AB,

lördag 14 juli 2012

Don´t worry bee happy ..


Naturen invaderar storstaden .. eller så är det vi på landsbygden som blir mer och mer storstadslika??

Just nu svärmar det bin på Götgatan vilket förorsakar en viss panik. Det är andra gången stockholmarna kommer i närkontakt med svärmande bin på bara två dagar och media hoppas säkert på att det inte är den sista. Nu i sommartider råder en viss nyhetstorka och gamla nyheter blir nya nyheter och nya nyheter mjölkas ur till sista kommatecken.

Ett par svärmningar till kan kanske göra jobbet roligare?

BIATTACKER I INNERSTADEN!!  ... eller .. BICHOCK, människor flyr i panik (fast jag undrar om inte det redan är taget?) .. Här tar ATTACKBINA över - se vilka bigator som är bisäkra!! .. BIINVASION hotar innerstadens säkerhet!!

Men jag ska inte försöka göra mig rolig över dem som inte törs gå ut bland svärmande bin. En gång när jag hängde tvätt mellan äppelträden kom det en svärm hem till oss också. Det var imponerande, som ett stort moln av bara bin. Massor av bin precis överallt i en aldrig sinande ström och jag ropade på Maken och så stod vi där och betraktade den växande bihögen i ett av träden.

Det tog liksom aldrig slut och efter ett tag kändes det inte sååå bekvämt. Vad skulle hända sedan? Tänkte de stanna där?

Alltid??

Vi ringde en biodlare som sa .. vänta tills de lugnat ner sig så kommer jag och skrapar ner dem i en låda .. och det kändes ju betryggande. Fast det var bara det att rätt som det var blev det oroligt i bihögen och en grupp gav sig iväg in under våra takpannor?

Och som ett enda bi följde de andra efter!!

Då var vår biexpert inte lika lugn längre. Det vete sjutton hur vi gör nu, sa han. Men vi vill inte ha dem under taket, sa vi. Det är ju flera hundra bin! Flera tusen, kanske .. eller miljoner, om man tänker efter.

Och han försökte med rök och besvärjelser .. men bina trivdes bra där de var, och biodlaren åkte hem. Vi fick tips från andra och försökte med risk för livet, kändes det som .. men bina skulle ingenstans.

Till slut var det någon som sa att de hatade bittermandel och vi tömde affärerna i närområdet på bittermandelolja som vi dränkte in tygbitar i som vi tryckte in under takpannorna ... men jag tror inte att det hjälpte nämnvärt ..

.. och så glömde vi till slut bort alltihop.

Nu har vi bin precis vid ytterdörren i en springa i väggen. Det rinner till och med ut honung mellan brädorna och Rackarkotten har gett sig fasen på att fånga ett in- eller utflygande bi innan sommaren är över. Jag för min del har gett mig fasen på att hon INTE ska göra det .. så vi får se hur det slutar.

Men det är inte bara huvudstaden som utsetts för prövningar från Moder Natur. I Jönköping dristade sig en snok in i själva innerstaden och försökte bosätta sig vid en blomsterurna utanför ett köpcenter.

Polisen ryckte ut och avlägsnade fridstöraren.

Jag undrar jag hur vår egen polis skulle bete sig om jag ringde och bad dem avlägsna den stora snok som bor under vår uteplats?

Hur många tror att det skulle bli full utryckning med leverans av hjälpsamma män i uniform hem till oss och hur många tror att jag skulle bli utskrattad om jag ringde??

In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry, be happy...... 

Expr., Expr., AB, DN, SvD, SvD,