Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

fredag 31 augusti 2012

Ångest ..


.. och vanmakt är vad människor känner när förutsättningarna för deras liv plötsligt ändras och de står hjälplösa inför en situation de varken har förutsättningar eller kunnande för att klara av. När det de fått löfte om, och som varit förutsättningen för hela livet, oväntat tas ifrån dem utan en begriplig förklaring?

Utmattning, tomhet och framför allt otrygghet är belöningen när de efter flera års kamp återvinner sin rätt till sin egen vardag. För var det första avgrundshålet i vardagen helt oväntat .. och dessutom falskt och felaktigt .. så ligger oron kvar för att det ska uppenbara sig igen kvar .. och otrygghet föder mer ångest.

Ett dåligt .. men begripligt .. besked är lättare att hantera än en lögn som är helt obegriplig. Men en lögn är ett bättre politiskt redskap än sanningen .. hur obegriplig den än är.

Så är det. Det är i alla fall min övertygelse att den lögnen är lätt att skriva om till sanning om belöningen är makt.

Det finns inget parti, ingen politiker och ingen opinionsbildare som går ut och berättar en obekväm sanning som ingen vill höra, om den inte skadar den som man vill överta makten från. Lögnen behöver inte vara uttalad, ibland räcker det med att alla förtiger den sanning som skulle göra livet betydligt lätthanterligare för de människor man påstår sig vilja ta ansvaret för.

Det finns tre grupper i samhället vi känner mindre förtroende för än andra. Politiker, journalister och myndighetsutövare. Det är de tre grupperna som lovar oss mest, sviker oss oftast och som vi är totalt utlämnade inför och beroende av.

Det är de tre grupperna som vi borde känna mest förtroende för.

Av de sistnämnda har gör nu Göran Lambertz sitt bästa för att påtala rättssystemets brister och föra fram åklagare, advokater och domstolar till de åklagades bänk.

Kanske gör han oss en tjänst med det? Kanske borde vi vara lite mindre tillitsfulla och respektfyllda inför lagens utövare? Är allt vi får veta sanningen eller förtigs det som skulle få sanningen att framstå som en lögn? Finns det i så fall en vinst i det .. för vem .. varför .. och kan vi alla bli försumbara "bönder" på juridikens schackbräde?

Jag ser hur den lilla människan strider förgäves för att få behålla de överlevnadsförutsättningar som samhället en dag lovade att hon hade rätt till, och nu ifrågasätter, och jag ser hur de som sitter vid makten tar sig en rätt som vi inte trodde att de hade rätt till .. eller inte ens trodde att de skulle komma på tanken att begära.

Jag har svårt att beskriva hur desillusionerad jag känner mig .. och varför .. men det finns inte heller någon anledning. Det finns de som redan gjort det på en mycket bättre sätt. Johan Westerholm skriver om "Packet på Explorers Club" och Erik Laakso om "Politikens yrkessjukdomar" och båda klargör så tydligt orsaken till människors känsla av vanmakt, ångest, tomhet och otrygghet.

Vem kan man lita på när inte ens de som påstår sig skickade att avgöra vad som är rätt och fel litar på varandra, människorna de företräder eller de sanningar de hävdar vara de enda riktiga?

När jag började blogga 2008 var det för att få en lucka i tillvaron för lite trams och roligheter. Ett andningshål i tillvaron där verkligheten fick stå tillbaka för något mer lustfyllt och oseriöst.

Men steg för steg har verkligheten och min vardag tagit över även det här utrymmet och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ha det till. Att skriva här om det som verkligen berör mig, om de människor jag möter som far illa och som försöker försvara sig mot en rättvisa som inte riktigt känns rättvis .. är som att ropa i öknen, och ungefär lika meningslöst.

Att försöka gå tillbaka till utgångsläget känns lika omöjligt, även om jag önskar att det var möjligt.

På något sätt verkar jag ha tappat bort den biten av mig själv under de här åren?

tisdag 28 augusti 2012

En tjänsteman = Legaliserad medlöpare ..


.. så tolkas ordet tjänsteman på Livet.se, och om jag sedan går vidare till Wikipedia så hittar jag att .."en medlöpare är en nedsättande benämning för en person som (i skiftande grad) sympatiserar med en viss typ av rörelse eller organisation utan att själv vara en del av denna, alternativt en som aningslöst låter sig utnyttjas av någon rörelse - vanligen menar man då att individen borde veta bättre."

Att jag sitter och googlar på tjänsteman och tjänstemannaansvar beror på att jag var lite nyfiken på när det sistnämnda upphörde .. och varför?

Själv är jag tvungen att ta ansvar för mina handlingar i livets alla skeden. Inte minst i kontakten med våra myndigheter. Varje ord jag säger och varje skrivet ord jag lämnar ifrån mig skärskådas, tolkas och vägs mot lagen, regelverket och domar som fattats i helt andra sammanhang och gällande helt andra individer med helt andra problem.

Använder jag fel ord eller utrycker mig tolkningsbart så kan det stå mig dyrt.

När det gäller tillstånd och förseelser så är det lika svårt. Det är ointressant att husen på granntomterna, som byggdes långt före det jag vill bygga, bryter mot dagens miljöföreskrifter .. jag måste anpassa mig och ta ansvar för det jag gör i dag. Det spelar ingen roll hur jag bedyrar att alla andra i trafiksituationen körde i samma hastighet som jag så att jag inte insåg att det var "uppenbart" att jag bröt mot lagen eller att varenda kotte lät bli att stanna vid stopskylten så att jag inte förstod att det var "uppenbart" att jag ensam borde ha gjort det i lagens namn .. jag får böta lik förbannat. Det är ju en självklarhet.

Lagen och regelverket gäller lika för alla svenska medborgare .. utom för dem som stiftar lagarna, regelverken och dem som är satta till att kontrollera dem .. tjänstemännen.

"För när vår grundlag gjordes om år 1974, såg socialdemokratin till att göra den meningslös. Viktigast var att införa det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär att domstolar kan ogiltigförklara lagar och förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart.

Man inser lätt att något som hundratals riksdagsledamöter och ett dussin ministrar ansett riktigt, inte kan vara uppenbart fel. Det har givit regeringarna fritt fram att bryta mot grundlagen, vilket de också gjort, oberoende av färg.

Näst viktigast var att tjänstemannaansvaret togs bort. Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden."/ bloggen Medborgarrätt 2008

Så summan av kardemumman är att om bara tillräckligt många gör samma fel .. till exempel festar överdådigt på skattebetalarnas bekostnad .. så är det inte "uppenbart" att de gör fel och de är därmed inte ansvariga för sina handlingar?

Detta började efter 1974 .. så det är nog rätt meningslöst att sätta en blockpolitikstämpel på den spenderarkultur som startade när tjänstemannaansvaret försvann.

Efter 1974 finns det inte längre något tjänstemannaansvar när det gäller nycklar som kommuntjänstemän tar hand om för att utföra hemtjänst hos försvarslösa äldre, inget ansvar för statliga och kommunala tjänstemän när det gäller inkompetent hantering av välfärdsfrågor i största allmänhet och äldrevården i synnerhet och absolut inget ansvar för bristande kontroll av taxibolag som upphandlas för att köra de mest försvarslösa i samhället till sina skolor eller dagcenter osv osv.

Bristerna är så uppenbart vanligt förekommande att ingen behöver ta ansvar för dem?

Och på samma sätt värderar våra skatteavlönade makthavare sig lika högt som näringslivets pampar och menar att det som är vanligt förekommande bland näringslivets toppar givetvis och uppenbart borde vara tillämpligt på dem själva!

Att fakturan hamnar hos svenska folket i ena fallet och hos beställaren i det andra fallet är uppenbarligen inte lika uppenbart.

"Regeringen har släppt sina myndigheter vind för våg" .. säger sossen Morgan Johansson uppbragt och vill tillsätta en granskning .. men vilka var det nu igen som såg till att denna ansvarslöshet blev möjlig med hjälp av en liten fiffig ändring i grundlagen ..?

Jag hoppas att återinförandet av tjänstemannaansvaret blir en het valfråga .. men inser att den, i likhet med riksdagspensionerna, kommer att sopas under mattan och glömmas bort så fort som media tappar intresset.

Bristerna är ju så vanligt förekommande att ingen kan anse att det är uppenbart fel att våra politiker och myndighetsutövare bryter mot lagen då och då.

"Alla andra" gör ju det .. då kan det väl ändå inte vara ett enskilt ansvar? 

AB, AB, AB, AB, Expr., DN, DN, DN, DN

måndag 27 augusti 2012

Det finns minst 50 olika sätt ..


.. att plocka ut vinster ur välfärden, sa Stefan Löfven i Agenda i går när han pressades om just vinster i välfärden.

Så drog han några exempel .. för höga hyror och för många och för högt avlönade människor i ledningen .. vilket gjorde att åtminstone jag förstod att Stefan Löfven också inser att det inte bara är i de privata verksamheterna som det finns människor som skor sig på det som borde hamna i välfärden.

Jag har skrivit det förut .. så många gånger att det nästan blir långtråkigt .. men det går inte att diskutera vinster i välfärden om vi inte också talar om förlusterna i kommunerna.

Men det kommer aldrig en socialdemokratisk ledare att kunna göra, hur gärna han än vill. För det socialistiska budskapet är och förblir att allt som drivs i offentlig regi är bättre, mer solidariskt och framför allt rättvist.

Om den inställningen inte hade haft så sorgligt resultat så hade den nästan varit skrattretande. Särskilt roande är det att höra kraven på att kommunerna ska ha tillsynsansvaret för kvaliteten i välfärden och på så sätt blir tillsynsmyndighet för sig själva.

SÅ solidariskt, jämlikt och rättvist kan det bara vara i Sverige.

Men vad händer om det går att åstadkomma ett totalförbud mot vinster i välfärden som de kräver inne på s-bloggar?

Ja, förmodligen utnyttjar företagarna något av de sätt som Stefan Löfven talade om. De kan starta ytterligare ett bolag .. ett konsultbolag med högavlönade direktörer som säljer sina tjänster till ungefär samma kostnad som den tidigare vinsten.

De kan köpa fastigheter som de sedan säljer billigt till ett annat nystartat bolag som sedan säljer dem dyrt eller hyr ut dem till ockerhyror .. och plockar ur vinsten. Det finns hur många bra och lönande sätt som helst.

Eller så kan de låna ut pengar till sig själva och göra underverk med hjälp av ränteavdrag och skatterabatter.

Privata aktörer är inte dummare än de som sitter i ledningen för landets kommuner, eller hur?

Men om vi nu förbjuder privata initiativ helt och hållet så kan vi vara helt säkra på att de privata företagen inte tänker skänka bort sina företag, fastigheter och all utrustning som de investerat sina egna miljoner i. Och om vi bara ska ha offentliga välfärd .. vad händer med alla i privata skolor, äldreboenden, gruppbostäder, sjukhus och alla andra vårdbehövande som får det de behöver från den privata välfärden?

Vart tar de vägen?

Har kommunerna råd att köpa/bygga, utrusta och anställa personal till nya verksamheter för alla dessa människor .. utan att sänka kvaliteten eller höja skatterna? Kommer det då att skapas fler kommunala bolag med fler  högavlönade tjänstemän för att hålla reda på räntesnurror, upphandlingar och hyreshöjningar?

Och hur blir det då med kvaliteten och insynen?

Jag tycker om att Stefan Löfven vill tala om kvaliteten i välfärden före eventuella vinster .. men vad säger resten av partiet? Det jag läser tyder på att han talar för döva öron.

Jag är också djupt imponerad av att Stefan Löfven inte tar den vanliga vägen för att lösa arbetslösheten och föreslår fler jobb i offentlig sektor, utan förstår att det måste in skattemedel från det privata näringslivet.

Det tillhör inte vanligheten, minsann.

Jag är överraskad över att Stefan Löfven .. i likhet med den regering vi har .. inser att sjuktalen måste hållas nere och att företagen måste få regel- och skattelättnader .. som vår nuvarande regering redan arbetar med .. men vad tycker partiet?

Och vad ska de vara emot och hata i valrörelsen?

De RIKA var ju fienden förra gången. Näringslivet, det var det fula ordet! Den här gången är de förutsättningen och då går det ju knappast att hata och kräva.

Kan de vara emot den politik som förs nu .. om deras egen ledare erbjuder en liknande variant?

Jag blir rörd av Stefan Löfvens praktiska, lågmälda och verklighetsnära syn på politiken, men jag tror inte för ett ögonblick på hans partis möjligheter att ta den till sig .. eftersom den faktiskt inte bygger på millimeterrättvisa utan på tron att det ska löna sig att arbeta, investera, starta företag och expandera.

Vilket hittills har varit väldigt orättvist.

Tänka sig .. en sosseledare som tycker det är lovvärt att människor vill tjäna pengar på egen företagsamhet, utan att nämna orden höjd skatt!!

Jag tror banne mig att han inte heller lovade några nya eller högre bidrag utan någon form av motprestation?

AB, AB, AB, Expr., DN, DN, DN, SvD,

söndag 26 augusti 2012

Socialde(m)okraterna?


Stefan Löfven har talat. Han började sitt tal med att kommentera kriget i Syrien och kräva ett stopp på det besinningslösa våldet och det mänskliga lidandet. Han framhöll vikten av internationell solidaritet och hur mycket jag än skriver under på vad han säger och hur fel tillfälle det än är .. så kunde jag inte låta bli att le lite roat när han poängterade:

"En röst är alltid bättre än tystnad".

Så sant.

För övrigt så kände jag igen mycket från valkampanjen 2006 och 2010 .. när Fredrik Reinfeldt talade om satsningar på svensk export och svenskt näringsliv. Jag kände också igen tongångarna som handlade om rehabilitering och åtgärder för att underlätta för sjukskrivna att komma tillbaka på arbetsmarknaden.

 Bekvämare och bättre transporter till jobbet för stockholmarna och inte ett ord om dem som tar sig till jobbet i ur och skur på illa underhållna vägar i glesbygd och landsort och FULL sysselsättning och arbetslinjen.

Sänkt bolagsskatt och befrielse från ansvar för den anställdes andra sjuklönevecka är ju ett steg i den riktningen och det tycker jag är bra .. men så röstade jag också på Alliansen de sista två valen, så jag undrar hur sossarnas kärnväljare ställer sig till att de efterlängtade "återställarna" i sjukförsäkringen lyser med sin frånvaro?

Det kommer att bli svårt för sossemedlemmarna att håna "de rika" i den kommande valrörelsen om näringslivet och småföretagarna ska kammas medhårs.

När det gäller den "skyhöga" ungdomsarbetslösheten väljer Stefan Löfven "en annan väg"(?) som bygger på en "benhård tro" på ungdomarna i stället för skattelättnader för arbetsgivarna. Möjligen är det samhällskontrakten med försörjningslöfte, om den som saknar studieintresse går tillbaka till skolan och studerar lite till, som ska lösa betongklumpen med ungdomar som inte arbetar?

Om sossarna traskar vidare i den här riktningen så kommer det att bli förvirrande i valrörelsen 2014.

För om Alliansen och Socialdemokraterna har samma budskap till skillnad från Vänsterpartiet som går i totalt motsatt riktning och Miljöpartiet som vill forma hela Sverige till ett enda stort Stockholm med god trafikmiljö ..

.. så blir det svårt att se blockpolitiken med ett rödgrönt alternativ i opinionssiffrorna.

Men inget är säkert i politiken och de socialdemokraternas ledare är ju ofta lika svårtolkade som sköldpaddan. De rör sig, men det är svårt att veta om de går framåt eller bakåt?

AB, AB, ABExpr., Expr., Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN,

Du ska inte spotta i motvind ..


.. eller kissa i samma riktning, om du är man, det är nog bland det första du får lära dig när du ger dig ut på sjön. Om du inte förstår det själv och ingen vänlig själ berättar, det så kommer den upptäckten av sig själv så småningom.

Att ge sig ut bland twitter, bloggar och chattar är som en seglats med många grynnor och ett minst sagt omväxlande väder. Ibland är det fullständig stiltje och ibland blåser det full storm och hur du undviker de bästa blåsvädren beror på hur gott omdöme du har eller vad du lär dig när du tagit dig igenom en twitter- eller bloggtzunami.

Förhoppningsvis har Thomas Böhlmark lärt sig att en twitterkonversation inte är ett privat samtal och att en politisk wannabe måste tänka efter före .. oavsett vad som känns som en ironisk snilleblixt rent reflexmässigt.

Det är så onödigt, så dumt och så ogenomtänkt att skriva något som är, eller kan uppfattas som kränkande .. även om det var tänkt som en liten privat lustifikation eller syftade på något helt annat. 

Jag har en yttepytte liten blogg, läst av ett fåtal jämfört med Thomas Böhlmark, inget twitter alls och jag skärskådar varje ord som jag skriver. Thomas Böhlmark representerar inte bara sig själv utan också sitt parti och släpper i väg vad som helst?

Hur tänker han?

Det är fullständigt obegripligt .. och effekten för Thomas Böhlmark blir nästan densamma som om han spottat i motvind. 

DN, SvD, SvD, SvD, AB, Expr.,

lördag 25 augusti 2012

Spänningen är olidlig och förväntningarna skyhöga.


I morgon ska Stefan Löfven hålla sitt första sommartal som Socialdemokraternas partiledare och att säga att förväntningarna är höga inne hos sossebloggarna är en underdrift.

Jag tycker synd om Stefan Löfven .. han tänkte nog aldrig på att ett drygt halvårs tystnad skapar höga förväntningar och en benhård tro på att det finns lika lång tids arbete med sakpolitiken och verkligt skarpa förslag med full ekonomisk täckning

Något som jag tror vi får vänta på i ännu ett år innan vi ser skymten av en antydan.

När Magdalena Andersson publicerade sitt debattinlägg i DN i förrgår läste jag allt som s-bloggarna tolkade in i det rätt luddiga budskapet, så jag förstår att törsten efter raka besked är lika stor hos dem som hos den som vandrat i öknen i en 5-6 år ungefär.

Arma krakar. Hoppas de får något att glädjas över och suga på i morgon. Om det så bara är en enda tydligt uttalad idé.

Men gissningsvis kommer det att handla om jobben som ska skapas genom bidrag till forskningen som efter 10-15 år ger resultat i idéer som sedan kan genomföras med hjälp av bidrag eller ränte/skattelättnader till näringslivet som Stefan Löfven vill ha ett nära samarbete med.

Och så kommer han att tala om vikten av utbildning och om hur viktigt det är med att tillgodogöra sig den och om att våra ungdomar som inte gör det bör göra om tills det som var fel blir rätt .. eller något liknande.

Vinsterna i välfärden och förlusterna i kommunerna kommer han inte att orda såååå mycket om. Kanske lite tolkningsbart mummel, möjligtvis. Jag tror att Ylva Johansson kräver det och att Stefan Löfven är övertygad om att både hon och Ibrahim Baylan(?) fortfarande är sossarnas stora röstmagneter.

För inom socialdemokratin finns det inga bästföredatum att ta hänsyn till och väljarna anses traditionellt befinna sig på samma nivå som då de gick ut i arbetslivet efter sju års folkskola.

Han kommer definitivt inte att lova några återställare i sjukförsäkringen, någon kritik mot indragningarna i systemet med personlig assistans, ge några löften om högre kvalitet i äldrevården eller psykvården eller göra några utfästelser när det handlar om sänkt skatt på pensionerna. Möjligen så ger han sina medlemmar ytterligare lite tolkningsbart mummel att bygga en egen verklighet på.

Aldrig i livet kommer han att tala om hur Socialdemokraterna fick hybris och till slut regerade sig fram till en stat med skyhögt skattetryck och höga, generösa bidragsnivåer som gjorde att människorna i landet .. som trodde att de var trygga och omhändertagna från vaggan till graven .. förlorade motivationen till att ta eget ansvar för sin egen försörjning om lönen inte var generös och arbetet inspirerande. Guld och gröna skogar .. i stället för en verklighet som sedan kom som en fullständig överraskning.

Han kommer inte att säga att .. det var då vi gick vilse, det var då vår politik visade sig vara ohållbar, vilket skapade ekonomiska och svåra följder när förhållandena förändrades. Det är därför vi står där vi står i dag .. vi gjorde fel, hade för dålig framförhållning och lovade mer än vi kunde hålla. Men vi tar ansvar för det andra gjorde före oss, har tagit lärdom av deras misstag och nu vill vi bygga folkhemmet efter samma ideologi men på en stabilare grund. Börja om från början utan att försöka köpa och binda väljaren med passiviserande löften, eftersom ingen kan lova evig lycka och välstånd.

Eller vad var det Magdalena Andersson önskade/lovade verka för i förrgår? "Full sysselsättning och välstånd åt alla"?

Tänk om han sa det, Stefan Löfven? Ingen kan lova full sysselsättning och välstånd åt alla .. det är en omöjlighet.

DÅ skulle jag lyssna med uppriktigt intresse.

Nu ska jag bara lyssna för att höra om mina förväntningar slår in eller inte och det ska bli oliiiidligt spännande!!

torsdag 23 augusti 2012

Full sysselsättning och välstånd till alla!!



Jag läste det igen .. och igen .. och hittade absolut ingen röd tråd som sa något om hur Socialdemokraterna tänkt sig hantera rikets finanser om de återerövrar regeringsmakten?

För även om full sysselsättning och välstånd åt alla är den ultimata framtidsbilden, så är sossarna inte direkt ensamma om den önskedrömmen. Särskilt inte just nu när till och med Magdalena Andersson måste erkänna att det finns en risk "för en kraftigt fördjupad kris i Europa" och "en oordnad upplösning av euron".

Jojomensan .. det tror jag inte undgått någon.

"Då krävs särskilda (?) insatser för att stimulera efterfrågan och att undvika uppsägningar i skola, vård och omsorg." .. är slutsatsen hon drar.

Kan man tänka sig .. det är precis samma slutsatser som jag själv har kommit fram till!

Men vilka särskilda insatser? Med vilka pengar? Inom vilka områden? Och vad ska vi stimulera efterfrågan på? Vilken efterfrågan av vad? Hur? Till vem/vilka riktar vi stimulansen?

Jag läser ytterligare en gång och grips av förfäran.

I går lyckades jag göra ett obegripligt fel när jag löste ett Sudoku, vilket jag inte upptäckte förrän jag nästan var i mål och insåg att någonstans under resans gång hade jag lyckats peta in en extra tvåa i en ruta som redan hade en?

Nu läser jag en lååång debattartikel som bara ser ut som en massa ord som jag inte får ut någonting begripligt av? Till och med den lilla kortfattade sammanfattningen i vänstra hörnet kändes mindre givande än innehållsförteckningen på den majonäsburk som jag försöker gömma i kylskåpet för resten av familjen?

Har jag börjat bli dement!!!!

I korthet handlar alltså debattartikeln om hållbara finanser enligt följande:

1. Målet för Socialdemokraternas finanspolitik är full sysselsättning och ett välstånd som kommer alla till del. Förhoppningsvis är det målet för ALLA politiska partier och en förhoppning hos ALLA människor, och det tror jag(?) att till och med sossarna inser.

2. Långsiktiga hållbara finanser är viktigt. Halleluja! Sossarna har skådat ljuset! Samma ljus som förmodligen ALLA tycker ska lysa över vår finanspolitik.
Därför ska det offentliga sparandet variera med konjunkturen. Det betyder mer sparande i goda tider, mindre i dåliga. Ja, vad säger man? 

3. Eurons framtid är oviss. Ekonomiska kriser ska mötas med aktiv finanspolitik och det innebär att vi måste ha en hög beredskap inför ett möjligt eurohaveri. En självklarhet som precis vem som helst som vi möter på gatan redan har kommit fram till, eller hur? Men det är ju alltid kul att läsa att det finns fler som insett det som majoriteten redan vet. Särskilt om vederbörande gör anspråk på att kunna hantera hela biddevitten när raset väl är ett faktum.

Någonstans i ordmassorna som sammanfattas så bör här finnas lösningar och kraftfulla förslag föreställer jag mig och läser igen .. men hittar ingenting och grips av lätt panik.

Då smyger jag in till min räddare i nöden när det gäller komplicerade ekonomiska frågor .. Mattias Lundbäck, Den hälsosamme ekonomisten och pustar lättat ut när jag läser hans hyllning till tomrummet.

Förbjud ..


.. vinster i välfärden! .. säger Ylva Johansson och jag önskar att hon också tillagt, förbjud förluster i kommunerna.

För om vi till exempel tittar på skolan så är det exakt samma skolpeng som följer varje elev som genererar vinst i de privata skolorna och förlust i de kommunala.

Det beror på att vi får behålla de svåraste och mest kostnadskrävande eleverna .. kontrar kommunerna utan att specificera vad de erbjuder och kostar på "de svåraste och mest kostnadskrävande eleverna". Men det är inte hela sanningen.

Kommunerna arbetar i många stycken efter samma system som riskkapitalisterna. De skapar egna bolag .. till exempel fastighetsbolag som köper kommunernas fastigheter billigt och sedan tar ut en ofta anmärkningsvärt hög hyra ur den skolpeng som följer eleven. Fördelen är då att bolaget inte omfattas av offentlighetsprincipen och att det som rinner in kan rinna ut i form av höga löner, förmåner och lån till andra kommunala bolag så att det är möjligt att använda ränteavdragen för att slippa betala skatt. På så sätt  suger kommunerna ut den mesta möjliga ur det som ska gå till välfärd .. precis som de privata bolagen anklagas för att göra.

Samma sak gäller i äldrevården, gruppboenden, dagverksamheter, psykvården osv osv som bedrivs i fastigheter som ägs av kommunala bolag som inte har det minsta lilla problem med att åderlåta verksamheten genom att höja hyrorna.

Jag tror jag vågar påstå att de privata alternativen har betydligt lägre hyreskostnader än de kommunala som ändå betalar hyra "till sig själva".

Sedan kan vi ju diskutera begreppet vinst. Mycket av det som media piskar upp stämningen med är pengar som redan nu återinvesteras i sina verksamheter och ingenting redovisas av vad som faktiskt når fram till "brukarna" i kommunerna?

Så om nu Ylva Johansson på fullt allvar vill att pengarna som är avsedda för välfärd ska stanna i välfärden så bör hon nog samtidigt kasta ett öga på vad kollegorna i Sveriges kommuner har för sig med samma pengar. Att försöka täppa till flödet av skattemedel i ena änden och låta det rinna fritt i den andra känns lika meningsfullt som att strida för begränsningar i politikernas pensionsförmåner .. mycket väsen och lite ull.

Att diskutera vinster i välfärden är helt meningslöst om vi inte samtidigt tar upp frågan om förluster i kommunerna, tycker jag. Samma granskning, kontroll, regler och kvalitetssäkring bör gälla för ALLA aktörer inom välfärdssektorn.

Expr., SvD,

onsdag 22 augusti 2012

"När du blir tillrättavisad för ett fel ..


.. så mumla då tillräckligt högt för att du ska höras tydligt medan du går ut ur rummet och nedför trappan. Då tror den som har kritiserat dig att du är oskyldig." .. sa Jonathan Swift (1667-1745) och det är väl den tekniken som Göran Lambertz praktiserar just när han mumlar om sin kvalitetssäkring av minst 17 punkter som "bevisar" att alla domar mot Thomas Quick var byggda på stabil grund?

Ja inte vet jag hur han tänker och inte vet jag varför han tycker att det är ett bra drag att gå ut och dra uppmärksamheten till sin egen granskning av samtliga domar och inte vet jag varför han ensam anser sig ha rätt att avfärda alla dem som anser sig se en annan sanning än han själv .. men en sak vet jag och det är tillförlitligheten när det gäller vägbommar.

Där jag bor finns det gott om sådana på vägar som ser ut att leda rakt ut i skogen .. och för det mesta också gör de också det. Man skulle kunna tro att ingen någonsin rör sig där eftersom vägen mer eller mindre flyter ihop med den omgivande naturen, men ibland kör det in en eller flera bilar med glada herrar med vapen i händerna, ibland kör det in en traktor, något  skogsavverkningsfordon eller någon som ska kolla diverse kvarvarande ledningar och ibland är bommen öppen av okänd anledning.

Ett av de "bevis" som Göran Lambertz åberopar är en vägbom som alltid är stängd men som förmodligen var öppen vid en förmodad tidpunkt som Thomas Quick trodde sig minnas. Själva platsen ger ingen vägledning eftersom den tydligen inte hade någon beröringspunkt med varken det förmodade offret eller den förmodade gärningsmannen. Det är bara en vägbom bland många andra .. men just den vägbom som framträdde i ett förträngt minne hos en psykiskt sjuk man fullpumpad med "lugnande" medel när han åkte förbi och pressades om .. var, var, VAR .. gömde du det offer som vi inte hittat och därmed inte vet om h*n är död eller inte?

Markägaren säger att det är mer än möjligt att bommen kanske var öppen vid den tidpunkt som Quick sa att han gömde ett offer där. Men det fanns ju inget offer?

Men att vägbommen kanske var öppen är då ett bevis på att det borde ha funnits det?

Och när de inte hittade något mer än en bit av ett sågblad som då var från den såg som den självutnämnde gärningsmannen påstod att han styckat det påstådda offret med, men som inte passade in på sågmärkena på den "benbit" som sedan visade sig vara en träbit .. så var det i alla fall rätt vägbom som "bevisade" att här hade en styckning av ett förmodat mordoffer ägt rum?

Det beviset är alltså ett av de dryga sjutton som Göran Lambertz anser vara kvalitetssäkrat?

Nu ska man ju inte tro på allt som skrivs .. men om detta är vad den fd Justitiekanslern sjäv anför som bevis för att inget rättsövergrepp har skett, så borde man kunna tro på dt, eller hur?

Men om jag påstår att jag begravde min försvunna fiende på en av dessa skogsvägar som har vägbom under en ungefärlig tid så är oddsen rätt bra för att någon av dessa bommar varit olåsta åtminstone någon gång och att markägaren inte minns riktigt när. Säger markägaren vid den ena att den var låst är det bara att ändra berättelsen några 100-tals meter till nästa vägbom och hoppas på bättre tur och sämre minne.

Om jag nu av någon okänd anledning vill fälla mig själv för ett mord som jag begått .. eller inte begått?

Det finns ett större antal vägbommar på en sträcka på mindre än en mil sett från mitt vardagsrumsfönster, vägarna de spärrar av ser nästan identiskt likadana ut och har precis lika lite bevisad anknytning till ett förmodat mordoffer eller Thomas Quick som Göran Lambertz´ bevisade bevis. Beviset för att det beviset har med en mordutredning att göra verkar vara att den utpekade seriemördaren påstår att han minns att han varit där och att en markägare minns att vägbommen förmodligen var öppen?

Vilken tur att han inte mindes att han varit här!

I går tänkte jag mycket på den här cirkusen medan jag klippte gräsmattan och försökte spara
livet på ett myller av små, små grodor som hoppade för livet framför och runt gräsklipparen.

Särskilt mycket funderade jag över det yttrande som åklagaren som lade ner åtalet gällande Johan Asplund skrev och på Johans mamma som trots upprepade böner aldrig fick träffa den man som förde hennes sons talan .. Christer van der Kvast. Det måste ha känts oerhört kränkande och förminskande när den som var tillsatt för att skapa klarhet och rättvisa inte ens ville träffa offrets närmaste anhöriga och höra vad de hade att säga.

Tänk om det är vanligt förekommande med den här typen av utredningar där förundersökningen anpassas till en förutbestämd mall som mer är anpassad efter karriärdrömmarna hos dem som utför dem än för att garantera rättssäkerheter hos landets medborgare?

Bara misstanken gör att jag inte vill ha en politisk utredning. Jag litar precis lika lite på våra politiker som på gänget runt Sture Bergwall/Thomas Quick. Politiker anpassar alltid sanningen efter sina egna syften och här handlar det om att förhindra att rättsväsendet smittas av det förhållningssättet.

Ska det utredas så ska det ske fristående från politiken och inom ramarna för de rättsstatliga principerna annars är det lika meningslöst som alla de små grodornas hoppande i vår gräsmatta när jag kommer ångande med gräsklipparen.

Jag stannar och tar mig tid att rädda dem en och en trots att det tar dubbelt så lång tid att klippa gräsmattan, men hade jag tillsatt en politisk utredning så hade de varit överkörda och döda allihop och resultatet hade därmed varit ointressant.

Politiker utreder för utredandes skull, för att bevisa sin egen förträfflighet och för att skapa en illusion av att ha gjort något ungefär enligt samma system som i Livet.se anges vara ett projekts alla faser:

1. Entusiasm
2. Besvikelse
3. Panik
4. Efterforskning av de skyldiga
5. Bestraffning av de oskyldiga
6. Belöningar och hedersbetygelser till de helt ovidkommande.

Rättvisan förväntas däremot ha som mål att skydda och värna dem som hotas eller drabbas av någon form av lagbrott.

Det borde vara skillnad.

Det måste vara skillnad!

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvDExpr., AB, AB, AB, AB, AB,

tisdag 21 augusti 2012

Tillbakablick = Röv-vy??


Jag kanske har fel rubrik i dag, men när jag satt och sökte på orden "nostalgi" och "tillbakablickande" på Livet.se .. som är min favoritkälla när jag söker rubrik och lider av akut hjärnsläpp .. så hittade jag ovanstående definition på tillbakablick och kunde bara inte motstå den. Ett litet samband har den dock med det som jag går och funderar på i dag .. hur blev det som var så sensationellt i går, så vanligt och nästan tråkigt som det är i dag?

(Det är tur att jag inte hade för avsikt att skriva något om narkotikahandeln, för då hade jag absolut varit tvungen att använda rubriken "Haschle" .. som är definitionen på narkotikahåla.)

I går såg jag på nypremiären på Dallas och jag tillhör dem som såg programmet när det sändes för första gången också. Då var det en berättelse om girighet, maktlystnad, falskhet, grymhet, utnyttjande och lögner och karaktärerna var så hårddragna att de i det närmaste var helt osannolika och parodier på sig själva. Jag uppskattade verkligen det sistnämnda, för då var det fullkomligt möjligt att göra sig rolig över lite trista typer genom att jämföra dem med Dallas-karaktärerna. Men nu upptäcker jag att det inte längre fungerar, verkligheten har hunnit ifatt och överträffar dikten.

Tiden har gått ifrån Dallas .. precis på samma sätt som för Socialdemokraterna. Den tid som de försöker skildra och locka med, finns inte längre.

I dag har vi vårt eget Dallas med FR och Steffe i huvudrollerna .. karaktärsegenskaper och förtroende kan ni fördela själva .. och de maktspelande, stridande juniorerna Göran, Jonas, Jan och Gustav .. samt den rödhåriga, smarta kvinnan Annie som lockar hem valda samarbetspartners till sin egen gård och den bångstyrige Jimmie som utmanar hela gänget utan att ha riktigt full täckning för sina utfästelser .. vår egen Cliff Barnes som vinner och förlorar beroende på hur det gynnar det verkligt stora och betydelsefulla spelet.

Det jag såg i går var inte i närheten av verklighetens dramatik, falskhet, strategier och maktlystnad.

Och vår egen sideshow går inte av för hackor den heller. Vi har lysande karaktärer som manusförfattarna till Dallas måste avundas oss. Christer van der Kvast, Seppo Penttinen, Birgitta Ståhle, Claes Borgström, Sven-Åke Christianson .. en fullständigt komplett rollista med både sheriff, hjärnskrynklare, minnesexpert och lagens företrädare enligt gammalt känt Dallas-recept. Mord, förträngda minnen, kannibalism, droger och hjärntvätt, lögner, ofunna mordoffer, levande mordoffer, fällande och frikännande domar och ännu mer lögner, tillrättalagda berättelser, manipulationer med bevis .. vad har väl Dallas att komma med när det gäller det?

Till och med åklagarens yttrande och beslut vid ett av frikännandena är mer spännande än vilken kriminalsåpa som helst!

Och i utkanten av järngänget sprattlar möjliggörarna .. journalister, experter, debattörer och en fd justitiekansler .. ängsligt i det nät de vävt åt sig själva och försöker dölja tidigare vänskapsförbindelser, förhastade beslut och karriärdrag. Vilket retar upp lagens riddare i form av ännu en professor som i sin tur säger upp nuvarande vänskapsband.

Och dold bakom sina nya uppdrag har vi också försvarsadvokaten som fann det behagligare att umgås med åklagarsidans bröder än att tillvarata en neddrogad mentalpatients rättigheter. Att sitta på Säter och samtala med en oberäknelig, drogpåverkad person som man bestämt sig för är en seriemördare, kan knappast jämföras med en liten whiskeypinne i trivsam miljö tillsammans med jämlikar!

Den missförstådde försvarsadvokaten drar ett streck över tillbakablickandet och går vidare i livet, lägger sig i startgroparna för att bli justitieminister för det parti som väljarna klokt nog inte vill ha .. puh där var det nära, eller hur? .. och möter Marianne Ny, en åklagare som också är som skräddarsydd för Dallas, och lägger vi sedan till en kändis, ett uppmärksammat nätverk, statshemligheter, kvinnor, sex, trasiga kondomer med användarens fingeravtryck, mansgriseri och feminism och kryddar med lite politiska åsikter .. så vips .. så har vi internationella förvecklingar och ambassader, diplomater och poliser i kravallutrustning, misstankar om tortyr, utvisning och dödsstraff .. och advokater, journalister, debattörer och experter vilket bäddar för en intressant fortsättning.

Den som inte är så intresserad av maktspel utan söker sig till Dallas för att frossa i rikedom behöver inte heller sätta på tv:n för att hitta miljoner eller miljarder. Det är bara att engagera sig aldrig så lite i det fantastiska kaos som EU lyckades åstadkomma bara genom att besluta sig för att lägga alla ägg i en korg .. oavsett bästföredatum.

Spänningen är oliiidlig. Vem bryr sig då om ifall det finns olja på Southfork eller inte? Eller vem som gifter sig med vem .. och varför?

Känns livet lite trist och händelselöst mellan utspelen i verkligheten så är det bara att gå in på en av våra kvällstidningars hemsida där det sällan saknas nyheter som .. "Mördarens shoppingtur i det fria" - 3:e gången efter 12 år (han klippte sig och tittade på skor!),

 "Så var våra engångsligg - läsarna berättar",

"Är min man gay" - läsarna frågar,

"Stjärnan vägrar äta efter otrohetsskandalen!" .. toppat med det generösa erbjudandet ..

"KÖP vår smarta bullereliminerande hörlurar för endast 599 kronor!!" -  dvs, gör en insats för att rädda oss från tidningsdöden.

Jag såg ett avsnitt av Dallas i går .. det räcker, även om JR står för löftet om en nakenscen. Jag tror jag begränsar mig till verklighetens såpaföreställning som pågår hela dygnet, är mer spännande och oförutsägbar, men tyvärr inte går att stänga av eller välja bort.

SvD, SvD, SvDDN, DN, DN, DN, DNAB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, Expr,.Expr., Expr., Expr.,

måndag 20 augusti 2012

För eller emot? Sant eller falskt? För vems skull ...?


Det finns aktionsgrupper, protestgrupper, demonstrationsgrupper och grupper som döljer sin identitet under stickade huvor med hål i. Alla brinner de för att vara mot något som de anser vara fel eller orättvist i samhället och märkligt nog skyller de alltid på att "de andra" bär skulden till att det hela måste ske på ett brutalt, anonymt och våldsamt sätt?

Alldeles särskilt upprörs de över att det finns andra grupper som gör skillnad på människor, människors utseende, ursprung och åsikter. Upprördheten är för det mesta så stark att de måste få utlopp för sin frustration genom att kasta sten och vråla okvädningsord .. helst gatsten om den finns någon att bryta upp ur gatan de står på .. på dem som gör skillnad och uttrycker fel åsikt .. bara för att markera att de anser att de själva minsann inte gör skillnad på folk och folk och åsikt och åsikt?

Det finns också ett antal politiska partier som gör anspråk på att veta bäst hur vi andra ska leva våra liv. Den största tiden ägnar de åt att vara mot det som de andra är för och skulle det mot all förmodan vara samma sak de är för, så är den andra gruppens "för" fel och ska misstänkliggöras på ett anklagande sätt medan det egna "för" är det enda saliggörande? Fungerar inte det får man ändra sig och vara mot det man tidigare var för .. för annars är man ju för fel idé .. även om den var bra då .. innan man blev  emot?

Den tid de sedan får över verkar de ägna åt att studera opinionssiffror som media presenterar som en sanning som visar vilka idéer som fallit i god jord hos medborgarna och vilka som inte gjort det. För säkerhets skull presenterar tidningarna också sina egna tillrättalagda varianter på önskad sanning i god tid före den beställda opinionsmätningen?

Och så presenteras 0,3% förändring som .. "SKRÄCKSIFFROR"?

Jag förstår inte riktigt systemet och jag vill för död och pina inte vara med i något politiskt parti. Mest beroende på att jag har väldigt svårt att gå emot mina egna principer, sälja ut mig för fördelar, vika ner mig för någon som jag tycker verkar fullständigt korkad för att klättra i karriärent, intrigera och motarbeta och för att jag har väldigt svårt att hata andra som tar sig friheten att tycka något som de i och för sig har rätt att tycka men som inte är det samma som jag tycker.

Jag vill inte hata någon. Varken med eller utan osynlighetshuva och särskilt inte för att de är olika mig själv. Tycka illa om, kan jag göra då och då .. kanske till och med känna lite förakt i mina värsta stunder .. men för det mesta går det att förstå varför människor tycker "fel" i förhållande till det "rätt" som jag själv anser mig ha.

 Men jag vill förfärligt gärna vara med i en aktiv och brinnande aktionsgrupp.

En annan sorts proteströrelse om det går .. för  jag vill helst att gatstenarna ska ligga kvar där någon hårt arbetande medmänniska placerat dem för att gå på och så är jag inte så värst bra på att vråla otrevligheter åt andra människor.

Jag vill vara med i en grupp som brinner för någonting. En grupp som bombarderar makthavarna med idéer, förslag, lösningar och fakta baserade på de konsekvenser deras egna idéer och förslag resulterat i.

En ettrig envis grupp som är för förbättringar och förändringar och helt politiskt obunden. Ett gäng positivt inriktade medborgare .. kalla det gärna en referensgrupp för politiker .. som blir som ett envist kliande myggbett, skoskav eller en ovanligt ihärdig förkylning som enbart kan botas genom att ta ett steg till .. framåt .. i en mer verklighetsbaserad riktning.

Jag letar efter något .. någon .. några .. som vill något som förenar människor och som kan formulera ett gemensamt mål. Något vi vill och förstår, något som de flesta av oss tycker är rimligt och meningsfyllt. Något som inte för med sig attacker från grupper som har stickade huvor med hål i som skriker anklagelser och kastar sten på oss.

Finns det?

DN, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB,

fredag 17 augusti 2012

Upprörande! Så här kan vi INTE ha det, eller hur?


Giljotinen är gillrad, media sitter på första bänk och filar på blodtörstiga rubriker och oppositionen har drabbats av lyckoinkontinens medan de dansar runt schavotten och pekar finger.

I dag är det Annie Lööf som ska avrättas för representation som till större delen någon annan gjort innan hon ens var tilltänkt som minister, i går var det Håkan Juholt och hans hyreskontrakt och före dem Mona Sahlin och hennes trassliga affärer,  Jan O Karlsson och hans kräftskiva, Mats Hult och hans spritnotor, Bosse Ringholms flygresa med regeringsplanet, Laila Freivalds bostadsaffärer, Sölve Conradsson och hans kumpaner som smorde kråset på Statshotellet i Motala och reste utomlands på sponsrade semestrar och en hel hög tilltänkta borgerliga ministrar som inte betalat sin tv-licens eller haft svart städhjälp/barnflicka .. och alla dem som jag upprörts över men nu glömt bort.

För att inte tala om de oskyldiga SSU:arna i landets norra delar som inte har vetat vaddevadeskullegöra och gjorde det ändå.

UPPRÖRANDE!! .. säger vän av ordning. Så här kan vi INTE ha det .. och så är drevet i full gång och målet är att .. vad då?? Avsätta någon? Få en förändring?

Hela den stora vinsten med att koncentrera kritiken på en enskild person är; för tidningarna, att sälja lösnummer och behaga sina uppdragsgivare, för oppositionen, att spy galla över motståndaren och skaffa sig en hjältegloria och dessutom ett sätt att mörka att det inte kommer att ske den minsta lilla förändring när dammet väl har lagt sig och blodtörsten stillats.

Så nästa år kommer nästa avslöjande om ovarsam hantering av skattemedel lika säkert som att den kom förra året när riksdagsledamöternas generösa boendekostnader och pensionsförmåner valsade runt på löpsedlarna och Håkan Juholt var ansvarig för hela röran.

Har det skett någon förändring där? Knappast.

Kommer det att ske någon förändring nu? Skulle inte tro det.

Kan vi komma överens om att vi förs bakom ljuset i en ovärdig kampanj som bara syftar till att locka lösnummerköpare, förminska den politiska motståndaren och dölja att ingen .. absolut ingen .. tänker ändra på någonting?

Hade syftet varit ett annat så hade regelverket redan sett annorlunda ut, hålen i systemet hade varit igenfyllda och respekten för våra skattemedel hade varit högre.

Upprördheten är alltid lika flammande och blodtörstig vid varje tillfälle när en myndighetsrepresentant representerat lite för mycket och lite för ofta eller när en kommun satsar pengar avsedda för välfärden på kreativa projekt som ska "sätta kommunen på kartan" eller skickar iväg folk till Cannes på personalresor för att stärka sammanhållningen. Upprördheten är precis lika stor och moralens väktare lika högljudda oavsett vilken färg slöseriet har och resultatet är alltid detsamma .. det händer ingenting.

Staten är inget företag, var det någon som skrev. Det är sant .. men ändå har man näringslivets regler och vanor som riktmärken när det gäller löner och representation.

Syftet med de här dreven och den här typen av undersökande journalistik resulterar tyvärr aldrig i någon förändring .. mycket på grund av att det aldrig är någon som orkar eller vill följa upp det hela när läsarna har tröttnat och gått vidare till nästa sensationella nyhet.

Det är som ett självspelande piano .. och eftersom jag inte känner något behov av att försvara eller anklaga Annie Lööf eller någon annan enskild politiker för rena systemfel .. så är jag innerligt trött på att höra samma melodi spelas om och om igen.

DN, DNSvD, SvD, SvD, AB, AB, AB,

torsdag 16 augusti 2012

Allting är Annie Lööfs fel!!


Tänk vad allt är lätt när man är politiker eller journalist?

När gamla människor far illa på äldreboenden där de förvaras utan möjlighet till aktiviteter, stimulans eller utomhusvistelse så är det antingen de privata aktörernas fel eftersom de gör vinst på välfärden eller beroende på kommunernas förluster inom samma sektor eftersom de får för lite pengar till välfärden.

Så är det klart och så kan de äldre fortsätta sina liv, den korta tid de har kvar, i samma kvalitetsfattiga vård  .. och vi andra kan gå vidare och uppröras över någonting annat, för systemet är det inget fel på.

När det uppdagas att människor med kriminell läggning fått upp ögonen för bristerna i systemet med personlig assistans så är det naturligtvis de handikappades fel. Stäng alla dörrar och kasta ut så många som möjligt så blir det hela överskådligt och fusket kommer naturligtvis att försvinna.

Så lätt .. det är alltid någon annans fel. De gamla får skylla sig själva om de blir för gamla och de handikappade får sina rättigheter indragna för att ohederliga människor missbrukar dem .. för systemet är det inget fel på.

Tänk om vi kunde tillämpa samma system på skattefusk. Ta bort skatten eller höj den kraftigt, så blir det färre som skattefuskar, typ! 

När byråkratin sväller, administrationen kostar ofantliga summor, pengar pytsas ut till de mest fantastiska projekt och myndigheternas representationskonton antar bibliska proportioner .. då är allting Annie Lööfs fel.

Eller Fredrik Reinfeldts .. eller åtminstone Alliansens.

Glömd är Bosse Ringholm och hans fotbollsresa med regeringsplanet, Mona Sahlin, Håkan Juholt, Mats Hult och Jan O Karlsson, glömd är också Sölve Conradsson i Motala och glömda är alla kreativa SSU:are och alla de andra som gett Socialdemokraterna svart bälte i samma gren.

ALLT slöseri med skattemedel börjar .. och slutar? .. med Annie Lööf som tillträdde som näringslivsminister för mindre än ett år sedan.

Kan vi bli av med Annie Lööf så kommer allt detta slöseri att upphöra i samma ögonblick .. och vi andra kan gå vidare och uppröras över någonting annat, för systemet är det inget fel på.

Stefan Löfven har börjat tala så smått och av det han säger så kan vi nu dra slutsatsen att han i framtiden kommer att vara väldigt TYDLIG. Vad han ska vara tydlig med får vi nog veta i valrörelsen 2014 men jag kan nog gissa att han kommer att vara väldigt tydlig med att ..

.. allting är Annie Lööfs fel! Eller Fredrik Reinfeldts! Eller Alliansens!!!

För under Socialdemokraternas regeringstid var systemet slimmat och alla myndigheter och myndighetsutövare handskades respektfullt och varsamt med skattemedlen, eller hur?

Och så fortsätter allting som vanligt och vi vanliga dödliga får väl nöja oss med att vi åtminstone kan ringa och påverka vilket bidrag vi ska visa upp vid Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö nästa år.

(För den som har lite tid att avvara, eller gör som jag .. avstår från tid jag egentligen inte har .. så rekommenderar jag ett litet guldkorn på nästan 1 timme som jag hittade HÄR. En liten film som heter "1200 miljarder".)


DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, AB,