Att marschera i takt.

Jag inser att jag på något sätt och någonstans kommit i otakt med den tid jag lever i och jag vet inte riktigt när det skedde?

Men innan det skedde, så trodde jag att Kulturen, med alla sina olika yttringar, stod för något levande, ifrågasättande, förnyande, kreativt och framåtblickande?

Att media i alla dess olika former hade till uppgift att ifrågasätta, granska och söka fakta, informera och stå för öppenhet, objektivitet och vidvinkelseende?

Att en regering hade som första uppdrag att styra, hålla ordning på landets finanser och tillgodose medborgarnas behov så långt det var möjligt samt formulera en realistisk framtidsvision samtidigt som oppositionspartiernas roll var att ifrågasätta, granska och presentera godtagbara, realistiska alternativ till det de ifrågasatte eller protesterade mot?

Någonstans, någon gång förändrades allt detta?

Nu verkar Kulturen, Media och Oppositionen marschera i takt .. och det skrämmer mig.

Vem granskar nu? Vilka står för vidvinkelseendet, öppenheten, ifrågasättandet, de realistiska alternativen och förnyelsen .. nu när alla enögt marscherar i takt, mot samma mål.

Kultur, Media, Opposition .. de är viktiga i en demokrati, för utan deras olika ifrågasättanden hamnar vi på en plats där vi inte vill vara? Men om Kultur, Media och Opposition gemensamt står för en och samma åsikt och aktivt motarbetar/nedvärderar alla som har en annan vision .. vad kallas det då?

Jag läser BorzooTavakolis brev till Kent Ekeroth, där han jämför sig själv och sina framgångar med Kent Ekeroths tillkortakommanden och jag förstår inte riktigt varför ett personligt brev mellan två människor som aldrig mötts ska publiceras i landets största morgontidning?

Det är nog sant att många svenskar inte lyckats lika bra som Borzoo Tavakolis, det är kanske sant att han är en bättre och mer målinriktad människa på många plan än de flesta av oss som fötts här och eftersom han tjänar mer och därmed kan konsumera mer så betalar han förmodligen mer skatt än till exempel mig som varken har akademisk examen, hög ställning eller hög konsumtionskraft.

Men om det ska vara ett argument mot ett politiskt parti som Sverigedemokraterna så känns det fel att det sker på personnivå. Jag vet inte hur Kent Ekeroths uppväxt och bakgrund ser ut eller under vilka förhållanden han har vuxit upp .. men jag vet att det är ytterst få svenskar som med löneskatt kan betala sina egna samhällskostnader från vaggan till graven. Många, många har fått mer i bidrag från samhället än Borzoo Tavakolis .. men vi kan väl inte skriva brev till dem alla .. även om de är medlemmar i eller röstar på "fel" parti?

Det går att tolka Borzoo Tavakolis brev som ett obehagligt uttryck av förakt för en människa som han anser vara mindre värd, och det känns väldigt skevt, eftersom jag tror att han i stället vill visa på allas lika värde?

Men jag har inga som helst åsikter om Borzoo Tavakolis och Kent Ekeroth som privatpersoner och vill helst inte ta del av deras privatkorrespondens i morgontidningen heller .. så jag hoppas den förstnämnde accepterar den sistnämndes lunchinvitation så att vi slipper en fortsättning.

Men jag måste erkänna att jag skräms mindre av Sverigedemokraternas oordnade, spretiga parti än av att Kulturen, Media och Oppositionen har börjat marschera i takt till samma entoniga taktslag.

Det tycker jag är riktigt obehagligt.

Den Hälsosamme Ekonomisten