.. om
du inte bekänner dig till Gud .. sa en bekant bekymrat till mig en gång för länge
sedan.
.. men jag tror ju inte ens på Gud? Kan jag
inte vara en bra människa trots det? .. undrade jag som inte direkt lockades av
tanken på skärselden.
Jag är ju faktiskt en ganska snäll
person som försöker göra rätt för mig och försöker förstå dem som beter sig på
ett sätt jag inte förstår. Jag tänker på miljön, är snäll och omvårdande, tar hänsyn till djur .. nästan intill dumhet .. älskar naturen och öppnar gärna både famnen och hemmet för den som
behöver ett tillfälligt hem eller en kram att vila i. Jag delar gärna med mig
.. om jag har något att dela och jag behöver inte ha betalt för att ställa upp
för ett behjärtansvärt ändamål.
Och om jag lovar något .. så gör jag
mitt absolut yttersta för att hålla det också. Räcker inte det för Gud?
.. den
som inte bekänner Gud hamnar i Helvetet. Du måste jobba med troendet medan du
bekänner. Läs Bibeln och kom till insikt .. så kommer alla beslut att fattas åt
dig.
.. men är inte det fusk? Att bekänna mig
till en tro som jag inte har, bara för att få lite förmåner och en tvivelaktig
gemenskap med människor som värderar det jag säger mer än det jag faktiskt gör?
Kan inte Gud se bakom bekännandet och erkänna att jag lever som en hyfsat bra
människa ändå?
Nej
.. inte utan bekännandet. Det Goda måste ske i Guds namn, annars är det utan
värde.
Men om jag knäfaller och bekänner, så
kan jag efter det bete mig som vilken skitstövel som helst? Misshandla dem som
säger emot, vara självgod och roffa åt mig?
Absolut
.. om du sedan kommer till insikt om att dina handlingar är mot Guds bud och bekänner,
ångrar dig och ber om ledning.
Hur många gånger som helst?
Gud
förlåter alltid den som bekänner och ber om den.
Och bekännandet måste ske i en särskild
lokal inför särskilt utvalda??
Japp!
Annars vet ju ingen att du är utvald.
Gud, kanske? .. försökte jag då. Men
det var ju dömt på förhand. Särskilt med tanke på att min bekant själv kunde
berätta om en period av tvivel då h*n fått ett tecken som bevisade Guds
existens.
Vid det tillfället hade h*n färdats i
en fullsatt buss och bett .. Gud, ge mig ett tecken .. och plötsligt hade en
liten nyckelpiga kommit flygande. Gud, rädda den lilla nyckelpigans liv .. hade
h*n då fortsatt med och ... vid nästa hållplats så flög den lilla pigan ut
genom dörrarna.
Och om det inte var bevis nog .. så
hittade h*n en tjuga när h*n klev av vid sin egen hållplats!!
Jag vet inte om den här personen var
särskilt representativ för andra troende och jag ber på förhand om ursäkt till
alla andra troende som eventuellt läser det här .. det är inte min mening att
ifrågasätta någons övertygelse och jag förstår att det känns som jag trampar på
det finaste ni har. Men .. jag kom bara
att tänka på det här ordbytet när jag läste citaten från intervjun med Lena Endre på bloggen HäxanMexan.
Och jag har absolut ingen aning om
varför hjärnan gjorde den kopplingen????
Det här låter också väldigt bekant, undrar vad jag känner igen det ifrån...?
SvaraRadera"Att bekänna mig till en tro som jag inte har, bara för att få lite förmåner och en tvivelaktig gemenskap med människor som värderar det jag säger mer än det jag faktiskt gör?"
Fnord .. eller hur? ;-D
SvaraRaderaVisst är det märkligt att alla goda gärningar som görs i tysthet inte ska räknas!!Och Lena Endre som är vänster och därmed en god människa delade så vitt jag förstod madrasser och sitt bröd med dom som var utan i sin ungdom. Det ni har väl ni aldrig gjort.Men vad vet man ,hon kanske gör som Emil i Lönneberga och bjuder hem alla fattiga på kalas i sitt enkla hem.
SvaraRaderaOm det nu hade varit så enkelt att det berodde på vår snällhet, att bara dom som var snälla hade fått komma in i himlen, då hade Jesus inte behövt komma till den här världen, och än mindre behövt ta vårt straff på sig och dö för våra synder. Där har du hela kärnan i det kristna budskapet.
SvaraRaderaSå antingen är det kristna budskapet sant, eller så är det inte det, finns inget där i mellan.
Det kanske skulle vara enklare att förhålla sig till den kristna tron (och andra religioner också) om vi bara kunde nöja oss med budskapet som återfinns i så gott som alla världens religioner ”behandla alla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad”?
SvaraRaderaOch istället för att slåss om hur varje enskilt ord så här långt efteråt ska tolkas och värderas, se på det som årtusendenas samlade erfarenhet av hur vi får det bäst tillsammans? Ofta illustrerade genom små berättelser som passade för den tidens verklighet och liv. Gott så.
Nej, jag tror inte att någon sitter och väljer ut vem som får vara med eller inte – det vore väl rena motsatsen till tro som säger att kärleken omfattar alla människor. Men om det vore så – tror jag inte att godhet/snällhet skulle definieras av att man breder ut sig om sina välgärningar bland vänner eller i media. Det borde handla om det som sker i mitt liv varje dag även om ingen som inte själv är inblandad någonsin får reda på det… Oj, så många härligt oväntade möten det skulle kunna bli däruppe efteråt!
//Gunnie