I går såg jag ut som Björn Ulveus ...

.. eller en mycket mätt och nöjd liten hamster och i dag liknar jag mest något ondskefullt ur en Stephen King roman.

Eller "en halv, lite grotesk, Björn Ulveus" .. som Maken säger för att trösta.

Redan för många, många år sedan varnade min tandläkare mig för rökningens följder. "Du kommer att få stora problem om du inte slutar" .. sa han. "Det kommer att bli jättedyrt för dig om du vill rädda det som räddas kan framöver. Om det ens går."

"Framöver" .. var ordet som gjorde att jag kunde förtränga att jag borde vidta åtgärder NU och "jättedyrt" löste jag genom att öppna ett konto där jag plikttroget satte in pengar varje månad .. vilket jag har stor glädje av i dag.

Så var det bekymret ur världen!

Eller ?

Så till slut, visade röntgen på bakteriehärdar vid rotspetsarna på flera tänder .. läget blev lätt akut, trots att jag absolut inte kände något av det eller hade några direkta besvär.

Efter mycket om och men och väldig många obehagliga sanningar, så fattade jag ju själv att nu var det mitt eget val hur jag ville att framtiden skulle se ut. Framtiden var på sätt och vis redan här .. NU!

Så jag slutade röka.

Hej och hå .. det är och har inte varit lätt.

Som "belöning" har jag nu sex tider hos en tandspecialist som arbetar med endodonti, rotbehandling, och den första tiden var väl inte den värsta. Några rotfyllda tänder rotfylldes om utan större besvär.

Men i måndags! Hade jag anat .. förstått .. haft lite vett i huvudet .. så hade jag sluppit ligga i två timmar medan tandköttet skars upp på flera ställen i överkäken och fyra tänder fick rotspetsarna rensade och avklippta ... underifrån!!

Det var inte det mest njutbara jag varit med om och NU har jag verkligen både ont och besvär.

Svullnaden som kom efter är inte heller till min fördel .. även om överläppen i och för sig hade varit rätt läcker om den begränsat sig till bara det området.

Maken säger att jag borde ha begärt ett intyg som vi kan visa upp så att han inte blir misstänkt för hustrumisshandel, eftersom jag till och med börjar få ett lätt blåmärke under vänster öga.

På måndag ska jag skära upp underkäken .. men gäller det förhoppningsvis bara en tand med många krångliga rötter.

Så roligare än så här har jag haft det.

Men jag kan inte låta bli att fundera över hur alla skulle ha reagerat om jag varit minister?

Naturligtvis hade jag tvingats ställa in alla planerade möten eftersom jag med mitt nuvarande utseende skulle skämma ut landet och skrämma vettet ur övriga mötesdeltagare. För att inte tala om hur jag låter .. och den lätta virrigheten/vingligheten som kommer sig av storkonsumtion av Ipren? 

Men om jag twittrat om det .. eller fått det här inlägget läst av en grävande journalist!! .. och sedan i lugn och ro fortsatt med de arbetsuppgifter som jag trots allt klarar av ... så kanske jag hade hamnat på DN:s förstasida som någon som fuskat med karensen.

Fast om jag försökt bli sjukskriven så hade nog inte Försäkringskassan godkänt min begäran eftersom jag har ett arbete där arbetsförmågan fortfarande finns .. fast innanför stängda dörrar!

Vem ska egentligen avgöra arbetsförmågan när du känner dig så äcklig, ful, skrämmande eller socialt omöjlig efter sjukdom och/eller enklare tandläkar/läkar-behandlingar att du inte vill/kan träffa andra människor?

Du själv?

Försäkringskassan?

Läkaren/tandläkaren?

Eller Dagens Nyheter?

Eller är det min plikt att gå ut i offentligheten och visa upp ett ansikte som liknar den Ondskefulla, halvsidesförlamade Hamstern från Helvetet??

DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr.,