Vi som är "dom" ..

 I dagens Expressen försöker Marcus Birro .. som är en av mina favoriter .. förstå vilka det är som röstar på Sverigedemokraterna, och varför, och kommer fram till samma slutsats som diverse statsvetare och annat löst folk gjorde på seminarierna i Almedalen förra året.

Det är outbildade, arbetslösa unga män på landsbygden som känner igen sig i Sverigedemokraternas torftiga språk!!

Det är förmodligen en förklaring som ligger nära till hands för Marcus Birro som beskriver sin verklighet på Södermalm som .. "vi lever i skyddade enklaver och kan därför solidarisera oss med människor, stadsdelar, kvarter och rörelser som vi aldrig på allvar behöver bli en del av. Vi definierar oss själva efter hur progressiva vi är och gör alla som tycker olika till fiender. Vi kokar ner människovärdet till en fråga om politisk hemvist. Om du tycker fel i politiska frågor är du min fiende. Alla dina tusen förtjänster betyder ingenting om du envisas med att rösta på fel parti".

När de goda solidariska människorna på Södermalm påstås solidarisera sig med människor, stadsdelar, kvarter och rörelser som de aldrig på allvar behöver bli en del av, säger uttrycket .. "stadsdelar, kvarter" .. en hel del om begränsningarna i innerstadselitens verklighetsbild.

Marcus Birro försöker förstå men mäktar inte se längre än till innerstadens tullar och ett obestämt "landsbygden" där en underklass bestående av särskilt obegåvade, testosteronstinna, unga män lallar omkring.

Markus Birro ser diket .. men inte vilka som är på andra sidan.

Där finns till exempel Trollan som beskriver det så här .. 

"När man pratar om SD så klagar man mycket på att man delar upp människor i ”vi” och ”dom” och att det är något fel, (SD då alltid varande ”dom” till skillnad från ”vi” som inte gör detta då…). Själv har jag mer och mer insett att jag hör till ”dom”.

- ”Dom” som inte bor i Stockholms områden, utan har sitt liv utanför tullarna.

- ”Dom” som inte köper den världsbild som presenteras av media och politiker.

- ”Dom” som föredrar media utan det filter som svensk media känner sig tvingad att lägga på för att folk inte ska bli rasister.

- ”Dom” som anser vad som sägs är viktigare än vem som säger det.

- ”Dom” som tycker att alla människor har rätt att få tycka till – även saker som inte är genomtänkta eller faktiskt otrevligt. Nyckeln är att kunna bemöta det som sägs, inte bemöta personen som person.

- ”Dom” som inte anser att våld är accepterad väg för att få igenom sin åsikt.

Det märkliga är att ”vi” i detta läge anser sig vara de Goda. De fostrande, de som vet sina medborgares bästa. Och jag känner mig mer och mer distanserad från dessa människor".

... och efter att ha läst det så inser jag att jag också tillhör dem som de som är "vi" kallar för "dom"?

Jag ingår inte längre i begreppet "vi" .. utan har hamnat på dikets andra sida i ett kollektivt "dom" som ska bildas, fostras och föras in på rätta vägar av ett "vi" som frossar i "solidarisk omtanke", "värnar lite extra om" och "applåderar sig själva som den nya goda kraften i svensk politik".

Jag är landsbygdens medelklass. Kanske inte den skarpaste kniven i lådan, men inte heller en lallande hillbilly som behöver stöd från rödvinspimplande idealister från Södermalm. Jag tillhör den enorma gruppen väljare som föddes på 40/50-talet .. de som har Villa, Volvo och Vovve, räkningarna betalda, goda pensionsvillkor och ofta egna små företag eller anställningar med god lön. Vi som kallas "dom" har också full koll på de ekonomiska konsekvenserna av de Godas visioner, till skillnad från dem som kallar sig "vi".

Vi, som kallas "dom", är föräldrar eller mor/far-föräldrar till de arbetslösa unga, barnen som far illa i skolan och barn till dem som behöver den äldreomsorg som inte finns. Vi är de som drog vinstlotten som unga och som nu ser hur de stora elefanterna dansar en dödsdans runt sin egen axel och trampar ner de värden som vi trodde på då.

Vi som kallas "dom" ser svaga ledare som inte står upp för varken medborgarna eller för rätten att framföra en åsikt.

Vi som kallas "dom" är en stor grupp som slött valde Miljöpartiet utan att ta reda på vad det innebar eller stödröstade på Centern och Kd i EU-valet eftersom vi .. som varande "dom" .. aldrig i livet skulle rösta på Vänstern. Men bakom stängda dörrar talar vi om att det inte längre finns något politiskt alternativ värt namnet.

Vi som är "dom" är tillräckligt många för att göra en enorm skillnad för vi är ...

.. svenskar med invandrarbakgrund som inte vill bli särbehandlade som särskilt hjälplösa, behövande stackare,

.. pensionärer som anser att en röst är värd mer än 50 kr i månaden,

.. småföretagare med en, eller ingen anställd, som säger .. får vi en röd regering så är det bara att lägga ner.

.. landsbygdens folk som inser att ett Miljöparti med makt kommer att lägga en död hand över jordbruket och samhällsservicen utanför storstäderna.

.. den äldre medelklassen som ser skillnaden mellan nu och då och har ledsnat på att hänvisas till som en grupp som ska fostras, föraktas och kallas för -ister eller -fober så fort någon uttalar en fullt berättigad fråga om framtiden.

De som Marcus Birro och hans grannar kallar "marginaliserad underklass", har gett upp sossarna, hoppas på vänsterpolitiken .. och lockas av "revolutionsarméerna" Afa och RF, som legitimeras av både media och oppositionen.

Det är en farlig lek de Goda som kallar sig "vi" leker. Bara i min bekantskapskrets blir det fler och fler som öppet lämnar Sossar och Moderater till förmån för Sverigedemokraterna.

"Det kan i alla fall inte bli sämre än Miljöpartiet, Vänstern eller F!".

En enda avslöjad lögn, en enda brutal våldshandling, ett enda snedvridet journalistiskt övertramp eller ytterligare ett enda steg till vänster i SVT kan rita om den politiska kartan över en natt.

Så ser Sverige ut sett från min synvinkel och jag inser att Marcus Birro har rätt. Det är ett allt djupare och brantare dike mellan oss som är "dom" och dem som kallar sig "vi"!

DN, DN, DN, Expr., SvD, SvD,

Joakim Lamotte, Jesper Ahlin, Dick Erixon, Ann Helena Rudberg,