tisdag 12 augusti 2014

Att låta sig väljas på en lögn?


 Årets valrörelse är den öppet lögnaktigaste jag någonsin upplevt. Det förvånar mig, jag trodde inte att så många av våra journalister och politiker hade så lite självrespekt .. så dum och naiv är jag.

Men .. om majoriteten av svenska folket faktiskt tror på lögnerna så är jag ju inte ensam i min dumhet och naivitet .. fast kanske på ett annat sätt .. om vi ser det från ett annat håll? Typ?

Finns det verkligen någon som tror att regeringen tänker fortsätta med skattesänkningarna för att skada välfärden?? .. av ren ondska?? .. trots att de lämnat tydliga besked om att det lär dröja några år och trots att "skadorna" mer är att se som de skyldigheter som följer med samhällets rättigheter?

Är det rimligt att anklaga regeringen för allt som skett pga snörika vintrar, brinnande skogar och dåligt väder på semestern i fjol? Är det är möjligt att fatta majoritetsbeslut i en minoritetsregering?

Finns det fortfarande de som tror på tidningarnas råttan-i-pizzan-nyheter om vägda blöjor, att alla privata vårdalternativ bedriver avsiktlig vanvård för att tjäna pengar och att det går att göra enorma välfärdsvinster på en kraftig, arbetslös befolkningsökning, oavsett om det är i Sandviken eller i andra kommuner?

Det berättas historier om svenskarnas fördomsfullhet .. brandmän i synnerhet, de som bor i Boden påstås vara särskilt rasistiska?? .. och när de granskas så är det produkter av samma fantasi som andra på fullt allvar anser måste "värderingsutvärderas" så att den inte brukas på fel sätt?

Vilket gör att jag funderar över om sexuellt färgade fantasier rörande en faktisk, nu levande, person kan lagföras som sexuella övergrepp eller våldtäkt?? Bör det kanske till och med införas någon sorts fantasifilter, eller räcker det med 1800-talets regel .. "händerna på täcket" och tänk på något annat?

Och all tillrättalagd statistik som egentligen bekräftar det motsatta mot vad den påstås visa .. hur många är övertygade om att den är sann?

Hur många är det som lyfter blicken och tittar utanför landets gränser och inser att den svenska välfärden inte alls ligger i ruiner, att det råder en allmän aktning för hur Sverige har klarat den ekonomiska kris som andra klarat sämre, men att välfärden inte längre kan vara samma försörjningskälla för den som känner sig "lite trött och sliten" .. dagen efter kvällen före .. som den var förr när politikerna köpte röster med bidrag i stället för att ljuga sig till dem?

På den sista punkten kanske vi till och med kan påstå att "någonting har gått sönder i Sverige" .. eller?

Alla vackra ord om att göra insatser för varandra .. solidariskt och tillsammans .. som sedan följs av tvångsåtgärder, mer statlig styrning, mer administration och höjda skatter som ingen egentligen vet vad de nyttar till .. eftersom ingenting ska ske frivilligt och på eget initiativ.

Arbetslöshet som ska sopas under mattan genom att de arbetslösa unga tvingas in i hemmen hos försvarslösa äldre och funktionshindrade ..  där de plötsligt och oförklarligt ska förvandlas till kompetent vårdpersonal som glatt trallande förstärker landets sjukvård?

Det framställs som en win-win situation .. men vem frågar de gamla och de funktionshindrade om vad de tycker och vad det kommer att kosta dem?

Hur känns det för dem som slösar bort tiden på ett vårdprogram under flera år .. utan lön .. för att få samma status?

Det lovas hit och dit, men hur och med vem vet vi egentligen bara i det alternativ vi redan har. Det andra alternativet blir förmodligen en dyrare lightversion .. kombinerad med en svindyr miljöanpassad ekonomisk kris för alla som belånat sig utan en tanke på morgondagen .. och/eller med fyra år utan valfrihet, där de som driver privata alternativ till hemtjänsten, som tillhandahåller hjälp som gör att äldre slipper tvångsarbetstränarna, "föraktfullt kallas för tjänstefolk för överklassen".

Vad vi faktiskt VET är att vi kommer att få ytterligare en mandatperiod med en handlingsförlamad minoritetsregering, en opposition som kommer att blockera allt som går att blockera och ett vågmästarparti som avgör vilka frågor som bör lyftas eller läggas åt sidan.

Precis som det vi har nu ..

Det ljugs och det hyschas och hånas och pekas finger i ren desperation .. men hur mycket är makten värd om den bara kan vinnas med rena lögner?

Men lönen och förmånerna är kanske så pass bra att det är värt det? Eller så saknar de sökande formell kompetens för få samma villkor någon annanstans??

När människor ställer frågor om mottagandet av människor från andra länder och ifrågasätter årslånga beslutsprocesser, hopplösheten hos dem som klumpas ihop under begreppet "invandrare" i särskilt oattraktiva bostadsområden eller trånga asyl-boenden under ovärdiga förhållanden .. tystas de genom att ordet rasist körs ner i halsen på dem .. vilket bara bevisar att våra makthavare inte kan skilja på sak och person.

Men det är inte invandraren/människan/individen som är ansvarig för invandringspolitiken .. det är politikerna, vilket borde resultera i ett visst intresse för frågan?

Tycker man? Men det får vi nog tycka förgäves, verkar det som?

Allt som känns obekvämt ska i stället lösas genom att det får en ny beteckning som inte får ifrågasättas .. hen, rasifierad, cis-person, nysvensk, tjocklajva, fetshamea, vithetsnorm, inovationskatapult, etniska principer, det goda våldet, responshot/hat, ideologiska riktningsgivare, åsiktskorridoren, värderingsutvärdera osv, osv .. vilket är det nya sättet att sopa gamla problem under mattan för att slippa ta ansvar eller ställning.

Det fordras mer mod att säga en obehaglig sanning än att ljuga fram en behaglig dröm .. och jag tänker rösta på det parti som kommer närmast det modet .. om det nu finns något sådant.

Men det är fyra veckor kvar till valet och det finns inget äkta engagemang, inga frågor som tänder väljarnas intresse, ingen glöd vid borden på fikarasten, ingen känsla av delaktighet .. bara ett evigt gnällande och ett ängsligt smygande med åsikter som kanske är "förbjudna".

Vad har hänt med det svenska folket som ansåg sig vara bäst i världen? Landet där alla stod lika raka i ryggen, där alla var lika mycket värda, hade samma rätt till respekt och kunde stå för en åsikt och bemöta en annan?

Och vad har hänt med våra makthavare .. inom politiken, media och det övriga etablissemanget .. hur står de ut med sig själva, sina tomma budskap, falska innehållslösa twitterkampanjer, lögner och tillrättalagda sanningar?


6 kommentarer:

  1. Det är lönen och förmånerna som styr för alla är lika skuldsatta upp över öronen.

    Att de sedan får statens hjälp att betala stora delar av sina räntekostnader hindrar dem inte.

    Det är ju någonannanismen som är rådande.

    Tycker det är sjukt att ränteavdragen inte kommer bli en sakfråga i valet.

    /Henrico

    SvaraRadera
  2. Peter Nicklasson12/8/14 18:51

    Det är fram för allt journalisternas fel. De är ju kommunikationsbärare mellan politiker och allmänhet. Det har med tiden (de senaste 3-4 decennierna), i takt med journalisternas minskade respekt (rädsla) för politiker och ökade framgångar för drevjournalistiken mot de politiker dessa inte gillar, spårat ur. Förr såg sig journalisterna som satta av medborgarna att granska makten. Men, idag sitter de snarare och granskar (vissa) medborgare åt makten. Många journalister har en osunt kompisrelation till våra politiker. De går på varandras fester, osv. Det skapar beroendeförhållande och färgar av sig på maktförhållandet. Idag skulle jag vilja påstå att politikerna dessutom är mer och mer beroende av journalisternas godkännande - därför anpassas många beslut, utspel osv efter möjligheten att nå ut med budskapet. Och där sitter ju journalisterna - oftast med egna agendor, oftast med vänsterorienterade politiska åsikter - och kan filtrera vad som kan tonas ned respektive blåsas upp.
    Ett litet exempel från igår: Björklund sa att FP ville införa ordningsbetyg i skolan igen - det uppmärksammades stort. Samtidigt redogjorde Anders Borg för sista prognosen av Sveriges ekonomi innan valet (med vikande tillväxt, tilltagande oro för världsekonomin, starkt skenade kostnader för invandringen, inget utrymme för reformer finns på kartan, osv) - detta gavs nästan inget utrymme alls.
    Man kan ju fråga sig vad som är viktigaste informationen, eller hur?

    Journalisterna är idag så starka att de kan påverka valet. T ex fick ju F! inför EU-valet otroligt mycket uppmärksamhet. Som på en given signal började journalisterna skriva upp F! redan i februari och sedan accelererade det fick genomslag i någon opinionsundersökning lite senare. Ja, enbart positiv sådan förstås - och i total avsaknad av analys av vad F! partiprogram innehöll och vad konsekvenserna av F! politik skulle bli om den genomfördes. Och resultatet? F! kom in i EU-parlamentet i valet i maj 2014. Fortfarande skrivs (nästan) inget nyanserat av detta (vänster)extrema parti och chansen är därför fortfarande stor att F! når Riksdagen i valet om några veckor. De övriga politikerna lägger sig platt för F!:s variant av feminismen därför att de vågar inget annat. De vet att journalisterna skulle "straffa ut" dem i så fall i andra sammanhang.
    Ett annat exempel var senaste valdebatten om jobben (sändes i SVT i söndags). De båda programledarna gjorde stort nummer av att svensk arbetsmarknad av idag är rasistisk. SD-hataren Leo Razzak visade ett inslag om "den KTH utbildade nigerianske ingenjören Erebe" som jobbade på McDonalds istället för att få ett ingenjörsjobb. Men det visade sig vara en stor bluff... Granskning Sverige har grävt fram sanningen, går att lyssna på här: http://www.youtube.com/watch?v=f75sahxEZhE

    Alla dessa "Jag mötte Hibo"-historier är ofta(st) starkt vinklade, döljer halva sanningen och berättar halva sanningen. Om de inte är helt och hållet fejkade förstås.
    Avslöjas de rätta förhållandena kommer sällan någon rättelse, och vad spelar det för roll även om? Historien har ju redan inpräntats i folks medvetanden via de stora rubrikerna, och snart kommer nästa Hibo, nästa Sandviken-rapport, nästa snyfthistoria med stora svarta rubriker. Tro mig: sådan propaganda fungerar tyvärr!

    Politik är ett smutsigt hantverk, och svenska journalister har blivit demokratins dödgrävare.

    SvaraRadera
  3. Ja, media i stort, gör definitivt inte sitt jobb - det är vi eniga om.

    Men apropå lögner, utelämnade av fakta och förvanskningar av desamma – är det inte märkligare att de som skulle kunna tala om hur det ligger till så oerhört sällan tar tillfället i akt och gör det?

    Eller åtminstone reagerar på alla felaktiga mantran som ältas om och om igen.
    Väljarna i stort är dåligt insatta i sakfrågorna. Det är dessvärre den sorgliga sanningen. En minoritet av alla som röstar skulle kunna känna igen och namnge våra nuvarande politiker om de fick bilder upplagda framför sig och de som har läst några partiprogram är ännu färre. ”Fakta” får man vanligtvis från den närmaste omgivningen, vid fikabordet på jobbet, på nätet och (färre och färre) från tryckta media.

    Så varför svarar politiker nästan aldrig på det som sägs där och då under debatterna? Varför är de flesta så upptagna med att dra samma litanior som vi redan hört hundra gånger?
    Jag begriper det då inte. Och alla dessa siffror och summor som kastas runt bordet tillför absolut ingenting – betydelsen av miljarder och miljoner blir till slut lika enkla att ta till sig som frågan om var universum börjar och slutar.

    Jag längtar efter den politiker som slutar med klyschorna och anstränger sig för att ge väljarna en verklig möjlighet att förstå hur man resonerar, vad man vill uppnå, hur man prioriterar och varför man tror att det är rätt väg – i stället för att låtsaskommunicera med meningsmotståndarna som ju ändå aldrig lyssnar, utan redan laddar för nästa attack vare sig det hör till ämnet eller inte.

    Naivt på många sätt, jo, jag vet.
    Gunnie

    SvaraRadera
  4. Peter Nicklasson12/8/14 21:43

    Just nu på SVT Aktuellt:
    Dagens viktigaste nyhet, som även var dagens viktigaste nyhet igår i Aktuellt, är den upprörande nyheten att andelen kvinnor i kommunstyrelserna bara är 40%.
    Programledaren Nike Nylander ryter till och är mycket arg på de deltagande politikerna i studion. Like läxar upp dem i feminism, och KD är (nej, vänta nu SD är det ju) det värsta partiet.
    Ja, också var det lite på ISIS massutrotning av de som inte konverterar till Islam fort nog. Fast i Aktuellt:s värld omskrivs massmorden till den mer humana beskrivningen flyktingvågen i Irak. Terroristerna i ISIS får ibland prefixet "extremistiska" ISIS men aldrig "islamistiska" ISIS.
    Så, där var Aktuellt slut för idag...

    I en annan del av världen visar Zlatan hur sann humanism istället kan beskrivas: Zlatan hörde att Sveriges fotbollslandslag för utvecklingsstörda riskerade att missa sin VM-turnering eftersom de saknade 350.000 kr till resan. Zlatan frågade då efter deras kontonummer och satte i hela beloppet...
    Okej, det är kanske kaffepengar för honom, men det förtar inte gesten.
    Zlatan är stor som humanist också.

    Sensmoral: Sådana som SVT Aktuellts Nike har en del att lära om prioriteringar av Zlatan.

    SvaraRadera
  5. http://www.ystadsallehanda.se/opinion/huvudledare/article2215407/Svarta-logner-smutsar-ner-valrorelsen.html

    SvaraRadera
  6. Det blir nog en röst på Direktdemokraterna.

    SvaraRadera