Hopp .. eller gilla läget?

Det har skrivits och skrivs hur mycket som helst om hur handlingsförlamat och planlöst vår regering agerar i en tid när det är viktigare än någonsin med ansvarstagande och ledarskap. Det har påpekats ett oräkneligt antal gånger att våra politiker verkar vara mer angelägna om att fördela skuld på andra partier än av att verkligen försöka lösa de mest angelägna .. och synliga .. problemen.

Det finns hur många som helst som skriver och häpnar över hur okunniga och verklighetsfrämmande våra makthavare verkar vara och det finns väl inte många som har kvar sitt gamla förtroende för nyhetsjournalistiken i största allmänhet och SVT i synnerhet?

Men det som jag tycker är mest anmärkningsvärt är bristen på hopp och förväntan, avsaknaden av förtroende och tillförsikt och den totala bristen på ljusglimtar som kan stimulera till engagemang och företagsamhet.

Det borde vara politikens största uppgift .. att få samhällsmedborgarna att känna att det är meningsfullt att ha förhoppningar, försöka, utvecklas och satsa på det de är bra på.

För alla är bra på något, det är min fasta övertygelse.

Jag är en kreativ människa som inte kan leva utan att ha ett, eller helst flera, projekt på gång samtidigt. En del blir bra, andra undrar jag varför jag överhuvudtaget började arbeta med?

Men så länge det finns färg, verktyg, grejor, odefinierbara material, saker och möjlighet att göra något av det så växer mitt förråd av Fantastiska Grejer som bara finns i ett enda exemplar.

Eftersom kreativa människor har en osviklig förmåga att hitta varandra även på de mest udda arenor, så känner jag massor av unika människor som tillverkar unika saker och Fantastiska Grejer som bara finns i ett enda exemplar.

Alla har vi en önskan att lätta på bördan för att få plats med alla nya FG som trängs som idéer, men inte får plats i bostaden eller förråden. Min stora dröm är att hitta en lokal där vi gemensamt kunde sälja allt detta unika samtidigt som vi kunde umgås och suga upp nya kreativa människor som också kunde lämna in överblivna FG till glädje för en förhoppningsvis överlycklig allmänhet.

Och så börjar man leka med tanken. Plocka in fakta i drömmarna. Räkna på en budget. Kolla upp regelverket.

Och så stupar det hela på kringkostnaderna, reglerna, redovisningstvånget, momsuträkningar, kostnader för kassaapparat, handikappanpassning och frågan om det är möjligt att bjuda på kaffe och hembakat utan tillstånd från Livsmedelsverket.

När en kreativ, entusiastisk grupp kommer så långt blir det lätt en lite ansträngd stämning. Vem vill avsätta dyrbar tid, som kan användas till skapandet av FG, för att sitta med en hopplös bokföring eller momsredovisning? Vem orkar ringa runt till alla inblandade myndigheter för att få hjälp att ta sig igenom ett snårigt regelverk och hur mycket skulle det egentligen bli kvar när skatten är betald?

Särskilt när det gäller en verksamhet när den största kostnaden ät TID som inte är avdragsgill.

Så vi gör som alla andra .. säljer lite si så där till dem som vet att vi finns eller som råkar passera.

Jag VET att jag säljer bra .. under förutsättning att staten inte är inblandad. De få gånger jag övertalats att delta på marknader eller vid andra tillfällen har jag sålt allt och haft med mig beställningar hem. Men eftersom jag har min huvudsakliga försörjning på ett annat och betydligt lättare sätt så behöver jag inte ens försöka försörja mig på det som jag helst skulle vilja försöka försörja mig på .. åtminstone till hälften.

Alla människor är bra på något. Även de som väntar i passivitet på asylboenden, sitter hemma fastlåsta i långtidssjukskrivning, utbrändhet eller arbetslöshet.

Sveriges hela system bygger på att ingen ska kunna orka försöka utan att riskera att förlora allt .. om det inte handlar om stooora företag med  ett 20-tal anställda. Vilket kallas för småföretag när politikerna talar om det.

De ofrivilligt passiva människorna som görs beroende av välfärdsstöden i form av bidrag förbjuds indirekt att ens försöka hitta en utväg ur sin hopplösa situation.

För säljer du så mycket som ett antal  vantar eller några hemsnickrad pallar, utan att redovisa .. så ryker bidraget all världens väg samtidigt som skatten höjs, om du blir påkommen.

Säljer du på Blocket, Tradera eller på din egen hemsida så riskerar du samma sak om någon nitisk utredare hittar dig och har du inga bidrag men säljer för att få den guldkant på tillvaron som en låg lön förhindrar .. så riskerar du att få skattemyndigheternas ovälkomna uppmärksamhet.

Den som vill ... bara försöka liite .. för att se om det går, finns anledning att satsa eller bara för att få innehåll i ett ensamt eller innehållslöst liv ska akta sig för att försöka .. det är budskapet uppifrån.

Var sak på sin plats och ordning i lådan. Arbetslösa ska vara arbetslösa, utbrända fortsatt utbrända, flyktingar instuvade på asylboenden och ensamma hjälpbehövande fortsatt ensamma och hjälpbehövande. Egna initiativ uppskattas INTE men beskattas däremot gärna.

Trainee-jobb och traineeplatser i all ära .. men vad är det för fel på att låta människor få försöka själva? Utan bidrag från skattebetalarna .. men utan att bidra till statskassan?

Vad gör det om någon med sjukpenning höjer sin självkänsla genom att tjäna någon eller några 100-lappar netto i månaden? Om en arbetslös kan hålla sig sysselsatt med något meningsfullt och på så sätt höja sitt bidrag till familjeinkomsterna med 500-1000 kronor någon enstaka gång?

Gör det verkligen så ont att inte få detta bekräftat statistiskt att denna lilla obetydliga möjlighet ska förvägras dem?

Men då kommer ju alla att FUSKA med skatten .. säger då vän av ordning upprört!! Det blir ORÄTTVIST .. skriker någon annan.

Och?

De som vill fuska gör det ju ändå och det fusk som verkligen svider i statskassan handlar inte om några stickade vantar eller en hemslöjdad pall .. det är jag övertygad om. Och förresten så får staten sitt i alla fall .. när den smygsäljande pensionären bidrar till systemet genom att omsätta sin 100-lapp i konsumtion.

Att göra något är bättre än att göra inget, eller? Men det kanske är ett rent kriminellt sätt att se på saken?

Det stora problemet med dem som fått förtroendet att leda landet är att de bara sprider hopplöshet, meningslöshet och omöjlighet omkring sig och inte bidrar med ens en gnutta hopp eller framtidstro. 

Samhällskontraktet är uppsagt men premien måste ändå betalas in till sista kronan. Vi gör som vi vill .. medan ni gör som vi vill, är det så de ser på det hela?

Bekräftelse är människans drivmedel ... och i Sverige upplever åtminstone jag att vi lider av svår bränslebrist när det gäller företagande, kreativitet och skaparkraft.

6mannen, Fnordspotting, Ledarsidorna,

Expr., Expr., SvD,