Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 28 januari 2017

Det finns annat än politik och elände i livet ..


.. och nu när det finns en gnutta hopp om att det kommer att finnas TVÅ oppositionspartier att välja mellan år 2018, så kan jag i lugn och ro ägna mig åt lite kapitalism, lyx och miljöförstöring.

Gissa var jag hittade allt detta på ett och samma ställe?





Glitter, krom, färg, drömmar och motormuskler .. till otroliga priser. Var hittar man det om inte på MC-mässan? 

Jag skulle inte drömma om att ge mig ut på vägarna med motorcykel i dag .. men OM jag någon gång får ett större slott med en enorm entréhall  .. ja, då skulle jag kunna tänka mig att ha något i den här stilen mellan de svängda trapporna upp till andra våningens galleri.






Fast med tanke på hur livet ser ut i dag så kan jag nöja mig med den här när jag hämtar posten vid stora vägen .. 

torsdag 26 januari 2017

Vad är det som är så svårt att förstå?


"Inte ens moderaternas Allianskollegor vet ju vad som menas" .. sa Stefan Löfven i Agenda igår,  när han talade om Anna Kinberg-Batras uttalande om att moderaterna tänkte tala med Sverigedemokraterna i frågor som båda partierna hade gemensamma åsikter om.

Jag vet inte vad som är så svårt att begripa?

Anna af Sillén, som är moderat oppositionsråd i Nyköping, skriver i Dagens Samhälle ..  den kritikstorm som mött förslaget säger en del om läget i samhällsdebatten. Hur blev det standard i Sverige att inte prata med varandra? .. och  .. Att moderaterna aktivt kommer söka stöd för sin politik innebär en återgång till ett parlamentariskt förhållningssätt som tidigare varit praxis.

Så är det .. ETT parti av åtta har plötsligt kommit till insikt om att det är väljarna som valt vilka partier som ska representera dem i Sveriges Riksdag. Det är också väljarna som väljer hur stort inflytande de vill att respektive partier ska ha i samma riksdag.

Det är vad de folkvalda har att förhålla sig till. Samtliga riksdagsledamöter och regeringen är demokratiskt valda och avlönade av folket för att för att styra landet.

Valresultatet är det som lägger ribban för hur folket vill att det ska se ut. Trodde jag i alla fall?

Så har det fungerat fram till valet 2010.

Det som nu kallas för kris, obegripligt, kaos, kontroversiellt och splittrande är väl det som hänt under de senaste dryga sex åren när 13 % av valresultatet mer eller mindre har ogiltigförklarats? Och hur det ska hanteras efter nästa val när effekten av utfrysningen förmodligen kommer att göra att de "ogiltiga rösterna" ger SD runt 20% är för mig en fullständig gåta.

Är det något som vi väljare borde kräva ett svar på så är det väl det?

Att samtala är inte detsamma som att samarbeta, att erkänna att ett parti finns är inte detsamma som att se det som ett samarbetsparti i alla frågor .. eller ens någon. Det betyder inte heller att någon är villig att köpa eller sälja tjänster eller att den ena samtalspartnern godkänner den andres hela politiska budskap.

På en vanlig arbetsplats anses det vara fullt normalt att alla anställda samtalar med varandra och riksdagens sätt att arbeta skulle vara fullständigt oacceptabelt. Med riksdagens logik skulle det företaget år 2018 riskera att var femte anställd inte fick kommunicera med någon av sina arbetskamrater?

Låter det effektivt och lönsamt?

Och om Sverigedemokraterna tror att de kan kräva betalning för att Moderaterna är villiga att bryta deras isolering för att föra samtal med dem .. i frågor som båda partierna anser gynnar medborgarna och som de gärna vill ha hjälp med att få genomförda .. ja, då är det banne mig deras eget problem.   

Men all den stund som Vänsterpartiet, med sitt kommunistiska arv och sin våldsförhärligande svans, och Miljöpartiet, med sin kärlek till kvinnofientliga extremislamister, får delta i utformandet av regeringens budgetarbete och ses som fullvärdiga riksdagspartier så har i alla fall inte jag några problem med att SD erkänns som demokratiskt valda på samma sätt som alla andra partier.

Dessutom så har jag all förståelse för att Moderaterna, i egenskap av Alliansens största parti, har ledsnat på att bära ansvaret för de övriga allianspartiernas passivitet, ovilja att ta eget ansvar och beröringsskräck med SD och deras väljargrupp.

Men jag är väldigt förvånad över Kristdemokraternas ställningstagande? När de sänkte decemberöverenskommelsen ville Ebba Bush-Thor genast ha en gemensam alliansbudget för att kunna fälla regeringen.

Med stöd av Sverigedemokraterna, kan man anta?

I dag kan hon inte tänka sig att samtala med någon av partiets företrädare ens för att få igenom frågor som samtliga allianspartier är överens om är viktiga för landet och medborgarna?


tisdag 24 januari 2017

Obegripligt, förvirrande eller normalt demokratiskt käbbel?


Det är svårt för en vanlig väljare att begripa sig på svensk inrikespolitik just nu.

Vi har en regering som inte vill se eller erkänna de samhällsproblem som främst drabbar deras egna väljargrupper, ett regeringsalternativ som är i passiv opposition mot regeringen, en del av regeringsalternativet som är i opposition mot regeringsalternativet och ett icke-regeringsalternativ som är utfryst från allt samarbete i riksdagen av både regeringen och regeringsalternativets oppositionsalternativ medan ledaren för regeringsalternativet överväger att erkänna att icke-regeringsalternativet har rätt att existera .. under förutsättning att det ger stöd till regeringsalternativets åsikter.

Ett samarbete som de ledande regeringspartierna redan utnyttjat för att bryta sönder regeringsalternativets budget när regeringsalternativet var regering utan att vara i opposition mot sig själva.

Har jag fattat det hela rätt nu?

Vi har demokratiska val. Hittills har jag tagit för givet att det betyder att alla partier som uppnår ett väljarstöd på minst 4% har rätt att representera sina väljare i riksdagen och samma rätt att försöka få stöd för sin politik i riksdagens arbete.

Med det systemet skulle vi kunna ha 25 olika partier i en och samma riksdag vilket skulle ställa enorma krav på samarbete och kompromissvilja.

Nu har vi åtta och det verkar vara mer än vad våra politiker klarar av.

Vi kan tycka vad vi vill om vilket parti vi vill. En del tycker att Vänsterpartiet står för den politik som bringar välfärd och ordning till landet, andra är lika fullt övertygade om att Miljöpartiet har ett tydligt innehåll, obegripligt många tycker att Socialdemokraternas regeringsinnehav har varit så fantastiskt imponerande att de vill ha mer av dagens politik även efter 2018 och en rätt betydande del av väljarkåren vill ha en förändring i form av "regeringsalternativet" eller "regeringsalternativets opposition" i samarbete med "regeringspartiernas största parti" .. men utan de minsta.

Och nästan en femtedel av väljarna vill att "icke-regeringsalternativet" åtminstone ska få tillåtelse att arbeta på lika villkor som de övriga partierna i Sveriges Riksdag.

Eftersom ett parti nu anser att det är rimligt att försöka regera landet utan att ignorera den del av väljarkåren som "röstar fel", så har svensk inrikespolitik fullständigt havererat i avståndstagande och själförhärligande medan småfrågor som vad som är bäst för landet och medborgarna får komma i andra hand.

Ett sätt att komma till rätta med den här "utmaningen" är att våra politiker slutar att låtsas att de tror på demokrati, samarbete och kompromissvilja och ärligt uttalar att de inte tänker godkänna de röster som kommer att läggas på Sverigedemokraterna valet 2018.

Varför inte låta SD:s röstsedlar tryckas på ett brunt papper .. det är ju en populär färg i sammanhanget .. och på så sätt få ett register på vilka som "röstar fel", som därmed kan uteslutas från rätten att delta i demokratiska val i framtiden?

Det är ju i alla fall hederligare än att lura människor att tro att varje röst i ett demokratiskt riksdagsval har samma värde.

För är det något som regeringspartierna och regeringsalternativets oppositionspartierna är eniga om så är det .. att det har de inte.


söndag 22 januari 2017

Flyktingsimulator - en lysande affärsidé?


En elit av 3000 mångmiljardärer, stats- och regeringschefer samt ett antal Hollywoodstjärnor deltog i världens mest prestigefyllda konferens. Ett årsmöte arrangerat av World Economic Forum, där medlemskapet kostar i runda slängar 50 000 dollar, motsvarande 450 000 kronor.

Temat varr globalisering, klyftor och ojämlikhet men väntas till stor del präglas av diskussioner om politik och populism, i spåren av brexit-omröstningen och valet av Donald Trump i USA.

Eftersom detta möte vände sig till den grupp människor som lever i en overklighetsbubbla där obegränsad tillgång till champagne från champagnehuset Laurent-Perrier, pool, bubbelbad, massage, gym, bastu, ångbad, lyxrestaurang med 6-rättersmiddagar och loungebar för champangeförtäringen, tillhör vardagen, så behövs det ju också något som anknyter till den verklighet som ska diskuteras.

Något som skingrar champagnedimmorna och sätter fart på förbränningen av den 6-rätters middagen. Därför har deltagarna sedan flera år tillbaka fått möjlighet att "prova på flyktinglivet" på ett sätt som gör att de slipper direktkontakt med själva flyktingarna.

En Flykting-simulator är en möjlighet för deltagarna att dela en flyktings upplevelser i en datorsimulator där deltagarna bland annat får krypa på händer och knän och låtsas fly från framryckande arméer.

Ett motbjudande skådespel, hävdade den kände trendanalytikern och författaren Gerald Celente, efter att New York Times berättat om evenemanget .. och jag måste erkänna att det var exakt så jag själv reagerade.

Men vid närmare eftertanke så måste jag erkänna att det kanske inte är en sån dum idé i alla fall.

Tänk om företaget som ligger bakom Flykting-simulatorn kunde skapa en Container-simulator till vår regering så att de kunde tillbringa ett dygn i en containerbostad på 12 kvadratmeter utan att behöva ha direktkontakt med den stackars pensionär som tvingas bo där i ca 10 månader.

Kanske en Akutmottagnings-simulator där våra ministrar kunde ta del av den vardag som många tvingas uppleva på landets akutmottagningar. Underlaget till simulatorn finns ju redan på bloggen I Otakt, så halva jobbet är ju redan gjort.

Dessutom så skulle denna Akutmottagnings-simulator kunna ha två användningsområden till samma pris som ett. Ett val mellan att delta som personal eller vårdsökande .. eller för den som törs, båda. Under ett normalt arbetspass, till exempel.

En Skol-simulator som skildrar vardagen för elever eller lärare i någon av landets mest problemfyllda skolor kanske skulle vara en upplevelse för den som tror att inget är svårare än att det går att lösa med ytterligare en utredning och en Polis-simulator kanske är precis det som Dan Eliasson och Anders Ygeman behöver under en vecka för att förstå att det behövs mer än verbala "krafttag" för att lösa polisens "utmaningar"?

Användningsmöjligheterna med en trygg datorsimulator är ju oändliga och ger verklighetsfrämmande makthavare möjlighet att uppleva klyftor, ojämlikhet och andra "utmaningar", utan att ens behöva vara i närheten av det obegripliga och obehagliga "folket" ..  helt utan risk att behöva ställas till ansvar eller bli utsatt för svårbesvarade frågor.

Det är ju en lysande affärsidé som kanske kan sponsras av svenska Mediebolag, samhällsengagerade Stjärnor, kärleksfulla demonstranter och kanske till och med champagnehuset Laurent-Perrier som står för bedövningsmedlen på World Economic Forum när 3000 deltagare diskuterar vilken gemensam linje de ska ha när de talar på kommande valrörelser eller välgörenhetsgalor för de fattiga och behövande.


torsdag 19 januari 2017

Blir Annie Lööf mediernas nya Fridolin?


När sossarna hade tömt Miljöpartiet på all trovärdighet och allt innehåll började Annie Lööf segla upp som mediernas och kulturelitens nya älskling. Det har varit svårt att undvika att se det.

Centern har tacksamt tagit emot Miljöpartiets ledartröja när det gäller det officiellt godkända förhållningssättet när det gäller invandring, miljö och energifrågor .. samtidigt som de talat om värdet av ett allianssamarbete och borgerliga värderingar. Ett samarbete där Moderaterna självklart ska stå för de obehagliga och svåra besluten där Centern klädsamt motvilligt får ge sig, om de i gengäld får igenom de moraliskt högtstående besluten som får ledarsidorna att explodera av beundran över Annie Lööfs storhet som partiledare.

För den som följt svensk inrikespolitik sedan valet har det sedan länge stått klart att Alliansen i sin ursprungliga form, dog på valnatten 2014 och att Centerpartiet har stått för allt som omöjliggjort en återuppbyggnad.

Nu går Anna Kinberg-Batra ut och säger att Moderaterna har fått nog av att släpa på Centern och Folkpartiet(Liberalerna) som politiskt förlamande drivankare.

Hon säger också att hon accepterar och fortsatt kommer att acceptera stöd från alla partier som är demokratiskt valda, INTE kommer att bilda regering med aktivt stöd från Sverigedemokraterna, men att hon anser att den moderata politiken är av så stor vikt för landet att hon inte tänker anpassa den efter vem som vill rösta igenom den eller inte.

Det tycker jag är klokt. Efter nästa val kommer förmodligen Sverigedemokraterna att representera en femtedel .. eller en fjärdedel .. av väljarna. Att låtsas som om de inte finns är om något att slänga ut Sverige i en politisk cirkus.

Att som hittills kasta sverigedemokraterna som någon slags förbannelse över dem som har en avvikande uppfattning är ju faktiskt också som att leva i ett land som befinner sig i en politisk cirkus, så skillnaden är ju försumbar.

Det är inte heller ansvarsfullt att fortsätta att låta regeringen baka in beslut .. som ytterligare förvärrar dagens situation för de svagaste i samhället .. i en budget som passivt godkänns i sin helhet av partier som har en helt avvikande åsikt.

Jan Björklund .. eller Birgitta Ohlsson? .. varnar för nyvalskaos och vägrar att släppa taget om Stefan Löfven trots inställningen att hans politik försvagar landet? Men så här i elfte timmen kan det inte bli något nyval så det är en svag ursäkt.

Om de borgerliga partierna fäller regeringens budget i höst finns det inte en chans att det hinns med både ett nyval och ett val inom ett år. Det värsta som kan hända är det som hände 2014 .. Stefan Löfven blir ARG, hotar och varnar och får sedan finna sig i att regera efter den vinnande budgeten fram till valdagen 2018.

Sverige får en paus från den socialistiska reformivern, där Stefan Löfven alldeles nyss påstod sig för att stå för stabilitet, ansvar, tydlighet(!) och långsiktighet. Han påstod också att Anna Kinberg-Batra stod för ett moderat ledarskap som totalt tappat sin kompass. En kompass som vi vanliga dödliga ansett att Stefan Löfven inte ens varit i närheten av under sin tid som statsminister med aktivt stöd från Vänsterpartiet.

Ingen dör av att någon får stöd av Sverigedemokraterna .. eller Vänstern .. när det gäller frågor som gäller HELA befolkningen.

Det KAN ju faktiskt också vara så att de som kommit mest i kläm i det rödgröna regerandet ..  offentliganställda och äldre, funktionshindrade, hemlösa, psykiskt sjuka .. har något att vinna på att deras situation äntligen kan få debatteras öppet .. utan rasistnazistfascist-anklagelser .. i stället för att få förutsättningarna för sin tillvaro krossade, dolda i en ljusskygg rödgrön budget som godkänts, utan ifrågasättande, av partier som hellre ser människor dö i förtid än att anklagas för samarbete med Sverigedemokraterna.


Nästa val har de som allmänt kallas för Eliten, två val .. älsklingen Fridolin eller älsklingen Lööf. Det ska bli underhållande att följa vem som vinner den tävlingen och hur det kommer att påverka partierna opinionsmässigt.



onsdag 18 januari 2017

Alexandra Pascalidou och Gud.


Alexandra Pascalidou, som tillhör den grekisk-ortodoxa kyrkan, beundrar Svenska kyrkans arbete som hon verkar tycka ha ett mer progressivt arbete, i takt med tiden än den kyrka som hon fötts in i.

Hon känner att hon nästan snyltar på Svenska kyrkans aktiviteter när hon deltar i julmässor, körsång, pratat med präster, barnverksamhet och annat och skickar därför ut en förfrågan på twitter (?) om hur hon ska göra för att bli medlem och ändå behålla sitt tidigare kyrkliga engagemang.


Svenska kyrkan har ju ett så öppet sinne och ett solidariskt förhållningssätt i en väldigt turbulent tid .. säger hon till tidningen Dagen, som säger sig vara en politiskt oberoende dagstidning på kristen grund.

Vilket förmodligen säger en hel del om hur hon upplever den grekisk-ortodoxa kyrkan?

Eller så ser hon det som en helgardering .. en slags privat gudsförsäkring? Ju fler trosbekännelser man betalar avgift till desto större chanser att hamna på rätt sida i livet efter detta?

Jag har .. i likhet med Ann Heberlein, fast tidigare .. lämnat Svenska kyrkan. För min del berodde det på att det öppna sinnet och det solidariska förhållningssättet begränsade sig till dem som bekände sig till den rätta politiska partifärgen.

Men var och en har rätt till sin åsikt och Alexandra Pascalidou är väl bara att gratulera eftersom hon offentligt hälsats välkommen in i värmen av bland andra Ärkebiskop Antje Jackelen .. 

.. Mattias Irving på Dagens Seglora och teologie doktor Anna Karin Hammar, syster till den tidigare ärkebiskopen KG Hammar.


När vi anmälde vårt utträde ur Svenska kyrkan fanns det varken utrymme eller intresse för en förklaring om varför vi gjorde vårt val. Så öppet är Svenska kyrkans sinne och intresse för de ca 80 000 som gjorde samma val som oss under förra året. Men när en känd person vill in .. då vet välkomnandet inga gränser?

Det öppna sinnet och det solidariska förhållningssättet gör i sanning skillnad på FOLK och folk.

Och om jag någon gång tvivlat på att Svenska kyrkan är politiskt bundet till Socialdemokraterna så skingrades det tvivlet när Socialminister Annika Strandhäll anslöt sig till välkomstkommittén med orden .. trevligt! Välkommen till MIN kyrka.



tisdag 17 januari 2017

Vad är det för fel på "Folket"?


I går var det stor Idrottsgala och landet bästa idrottare skulle belönas för sina prestationer. Jag är måttligt idrottsintresserad, det måste erkännas, men när det gäller stora evenemang händer det att jag grips av tävlingsvansinne framför tv:n och upptäcker att jag jublar över personer och prestationer som jag någon timme tidigare inte hade en aning om att de ens fanns.

Bortsedd från ishockey, förstås. Där kan jag engagera mig så till den milda grad att jag plötsligt befinner mig på ryggstödet av soffan, vrålande okvädningsord riktade mot motståndarlaget och domaren.

Jag har aldrig förstått varför egentligen? Fotboll, som också är en lagsport, lämnar mig fullständigt kall och ointresserad? För att inte tala om golf! För mig är det svårt att fatta att det finns publik till direktsändning av golf? Vad gör alla som tittar medan de tittar på rörliga bilder av oändliga vandringar över nyklippt gräs som resulterar i att en liiiiiten boll försvinner utom synhåll?

I vilket fall som helst, Idrottsgalans höjdpunkt verkar vara Folkets Pris .. Jerringpriset! Det är det svårt att missa. I år har jag upplevt uppmaningarna om att Folket måste rösta som fler än vanligt. Ända in i det sista uppmanades vi att rösta på vem som skulle få den Stora Utmärkelsen.

Och ändå så röstade Folket fel och röstade på en representant för ridsporten!!!

En idrottsprislig skandal! En röstkupp! Mobilisering! En konspiration! Fusk! Skandal! Ett välriktat långfinger! Katastrof!

När jag läser reaktionerna är det inte svårt att inte dra paralleller till riksdagsvalet där 13% av Folket också röstade fel och där förmodligen ännu fler kommer att rösta fel om 600 dagar.

Jerringpriset har varit ett av de allra finaste svenska idrottspriserna .. skriver Anna Friberg i Expressen. Men i går kväll känns det bara som ett dåligt skämt.

Nä, ska det vara så här kan man lika gärna lägga ned Jerringpriset .. fortsätter hon. För om den ska vinna vars sport lyckas göra den största röstmobiliseringen, då kan det lika gärna kvitta. Vilket kan tolkas som att, om den som får flest röster inte är Rätt Person som utövar Rätt Idrottsgren, så ska priset gå till någon annan?

Hästfolket är som en sekt, de bara ringer och ringer. Jag vet inte ens vem den där ryttaren är .. säger en skitförbannad, utvald idrottare som jag inte ens vet vem det är. Hästfolket är som en sekt, de bara ringer och ringer.

Folket får rösta och röstar fel. Är det möjligt?


Och om nu det finns värdigare vinnare .. oavsett om det gäller riksdagsval, "idrottsprisliga" sammanhang eller melodifestivalen .. då kan man ju undra varför det verkar vara så lätt att få "folk" så engagerade att de röstar på FEL alternativ.

Medan det verkar gå väldigt trögt att få den självutnämnda "majoritet(?)" som VET vad som är RÄTT .. att rösta alls?


söndag 15 januari 2017

Det är dags att ge upp, ..


.. dags att inse att det är fullständigt betydelselöst vad vi .. "folket" .. tänker och tycker och hög tid att inse att det här året inte kommer att bjuda på några som helst förändringar av betydelse.

 
Om vi bortser från alla nya löften om nya utredningar och förslag som ska gå i mål efter valet, förstås.

Jag lyssnade på partiledardebatten i onsdags och paniken inför valrörelsen var påtaglig. Våra folkvalda har kommit till insikt om att de inte har någon insikt i vad som tänks och tycks i folkdjupet, vilket gör att det inte längre verkar räcka med föräldrar inom partiet, enögt debatterande och festande i ungdomsförbunden och medieträning för att göra en karriär inom politiken?

"Folket" verkar ställa KRAV på att de folkvalda ska ta ansvar och göra något? Landet hade i sanning ett bättre folk förr och ju förr de kan bli det igen desto bättre.

Stefan Löfven oroar sig över att "folket" känner oro efter förra årets oro. Han oroar sig över att "folket" inte ser att landets ekonomi går som tåget, att arbetslösheten sjunker och att hans och Vänsterns Välfärdsmiljarder inte verkar göra någon större skillnad på gräsrotsnivå och han oroar sig helt uppenbart över att denna .. i hans ögon .. obefogade oro ska påverka valet 2018.

Anna Kinberg-Batra oroar sig över oron som inte skingras trots Moderaternas alla finfina förslag som alla ska infrias när oron väl lagt sig och "folket" kommit till insikt om att det var för deras eget bästa som hon inte hindrade regeringen från att skapa förutsättningen för den upplevda oron.

Annie Lööf är också orolig över oron och hon kanske mest är orolig över att "folket" ska få för sig att hon har planer på att bilda regering med sossarna i stället för med Moderaterna. Vilket förmodligen är en befogad oro, nu när hon valts till mediernas nya älskling i stället för Gustav Fridolin. Vilket kan vara fullständigt livsfarligt om Birgitta Ohlsson seglar in som ersättare för Jan Björklund innan valet. Centern och det forna Folkpartiet tillsammans måste ju vara lockande för sossarna om Miljöpartiet .. förhoppningsvis .. åker ur riksdagen. Men det bestämmer i och för sig Jonas Sjöstedt, om inte Annie Lööf och Centern gör ett kanonresultat som gör att Stefan Löfven kan vinka farväl till vänsterledaren ännu en gång.

Vilket uppenbart oroar Gustav Fridolin som verkar vara villig att offra allt som står i partiets partiprogram .. och lite till .. bara han får vara minister en mandatperiod till. Samtidigt uttrycker han också sin oro över oron och kan till och med tänka sig att gå så långt som att "ta krafttag" mot kriminaliteten med både fotboja och förebyggande samtal.

Jan Björklund oroar sig över att "folket" ska tro att skolans marginella upphämtning  beror på regeringens oförmåga när den i själva verket är en effekt av den politik han förde under alliansregeringen. Och så oror han sig också över oron och över effekterna av regeringens politik, som han och hans allianskamrater inte på något sätt tänker opponera sig mot.

Jonas Sjöstedt är mest oroad över att det fortfarande fanns valfrihet i landet. Hans oro gäller mest dem som inte inser värdet av ett förstatligande av allt .. både företagande och välfärd. Ett Lyckoland där skatteplikten förvandlas till löneförmån .. dvs den del av lönen som staten beslutar att den enskilde medborgaren behöver för att orka arbeta en månad till.

KD .. vars partiledare Ebba Busch Thor tvingas låta någon annan oroa sig i riksdagen .. har ju all anledning att oroa sig. Både över oron bland "folket", oron i partiet och oron över att drabbas av samma öde som Miljöpartiet oroar sig över att drabbas av.

Gemensamt oroade sig samtliga sju partier över "folkets" oförmåga att se den egna storheten och över de väljare som envist vägrar att inordna sig i den korkade, lättpåverkade fårskock som de hittills betraktat dem som.
Och så finns ju Jimmie Åkesson som inte verkar särskilt orolig, eftersom han och hans parti överhuvudtaget inte behöver ta ansvar för något, eftersom de inte får vara med och oroa sig över oron tillsammans med de andra kamraterna i riksdagen. Något som för det trevliga med sig att SD, osedda men oprövade, får står för det enda alternativ som avviker från de övrigas mediekulturanpassade varianter.


Ibland tror jag att Peter Wolodarski,  Aftonbladets Ledarskribenter, Expressens Thomas Mattsson och deras lydigt, högljudda kulturelit försöker TVINGA väljarna att ge Sverigedemokraterna så många röster som möjligt nästa val .. eller så har jag .. i min egenskap av "folk" .. ingen aning om hur taktiksnacket ser ut på så hög nivå?




Annars förstår jag faktiskt inte vad det hela går ut på? Till och med jag har stunder när jag inte ser något annat alternativ.

Men det är möjligt att de sju oroliga partierna så småningom kommer till samma slutsats som vänsterpartiets Martin Andersson i Majorna gjorde i sin motion .. FÖRBJUD SD!



Det går en tydlig skiljelinje mellan politikerna, medierna, den lydiga kultureliten och det som allmänt och slarvigt kallas för "folket". Jag borde egentligen ha insett det redan när jag såg Aftonbladets julhälsning till sina läsare.

Jag vet inte om Aftonbladet avser att ge en bild av tidningens redaktion eller om det illustrerar tidningens uppfattning om läsarna ..
..men den skiljer sig avsevärt från den bild jag har av svenska politiker och medieföretagen.

Det kommer alltså inte att ske mycket i beslutsväg under 2017, det är jag rätt övertygad om. I och för sig kanske rikspolischefen tvingas kasta in handsken, men då kommer han att ersättas av någon annan från samma elitiska grupp som han själv hämtades från och omorganisationen kommer att fortsätta enligt samma icke-fungerande idé..

Rättssystemet kommer fortsatt att bygga på vad medierna/politikerna tror är mest behjärtansvärt/valvinnande och efter vad som är minst farligt för dem som tvingas fatta besluten.

Vården kommer fortsatt att vara ansträngd eftersom obegripligt många verkar bli obegripligt mycket sjuka, vilket skapar ett obegripligt hårt tryck på de vårdanställda som i sin tur drabbas i obegripligt hög grad av utmattningsdepressioner av den grad som inte erkänns som rätt till sjukpenning efter november 2016 .. vilket gör att de i sin tur söker anställningar genom bemanningsföretag som staten vill förbjuda eller inom andra verksamhetsområden.

Och kvinnorna får förmodligen fortsatt acceptera att männen även i fortsättningen kommer att befinna sig på samma neanderthalsnivå som de "alltid befunnit sig på"?

Det mest upphetsande som kommer att diskuteras är väl den händelselösa debatten om "de stängda gränserna" som just nu "bara" låter ca 2 550 asylsökande passera .. varje månad.

Nej, som sagt, det är inte stor idé att fördjupa sig i, eller fundera över, vad som händer. Då kan det hända att bloggen angrips av virus och elände på samma sätt som drabbat Ledarsidorna och I Otakt som tydligen varit onödigt och olämpligt frispråkiga.

Det går ju inte an att oroa "folket" med vad som helst. Då är det sundare och hälsosammare att skriva om Dagens Icke-Nyhet .. Linda Lindorfs Nakenklänning påElle-galan .. eller vad katten haft för sig den sista tiden.






måndag 9 januari 2017

"Det finns många sätt att flå en katt", eller som Stefan Löfven sa ..


 "Vanliga knegare ska inte behöva oroa sig för att vi ska röra de skattesänkningar de fått".. när han lovade att inte ta bort jobbskatteavdragen, som den sittande regeringen infört. I varje fall inte den del som var på samma nivå och aningens över riksdagsledamöternas löner. Den "vanlige knegaren" skulle inte alls behöva frukta några som helst skattehöjningar på sitt idoga slit för landets bästa .. om bara Stefan Löfven fick bli statsminister.

Men "det finns många sätt att flå en katt" .. det är ett gammalt ordspråk som också kan användas på "vanliga knegare".

Ett användbart  citat är också .. "Beskattning är väldigt likt mjölkning. Uppgiften är att utvinna den maximala mängden mjölk till ett minimum av muu. Och jag är rädd att vi dessa dagar bara får muu."

Den lägsta gränsen för  statlig inkomstskatten går vid 35 850 kr/månaden och de "vanliga knegare" som lyckats komma upp i den lönen påförs 20% statlig skatt utöver den kommunala skatten. OM "den vanlige knegaren" lyckas förhandla fram en månadslön på 52 150 kr/mån stiger den statliga skatten till 25%.

Det är alltså ganska riskfritt att lova att inte höja skatten för "den vanlige knegaren".

Den kommunala skatten kan inte regering höja, det är något som respektive kommun bestämmer över.

Men de kan se till att kommunerna tvingas höja den genom att vältra över statens kostnader på kommunerna.

Det är vad som händer just nu .. medan du upprörs över något helt annat.

Genom att tömma asylboendena snabbt som ögat och tvångsplacera alla som fått uppehållstillstånd i kommunerna, befriar sig staten från kostnaden för dagpenning och lämnar över försörjningsstödet att betalas av .. tada!! .. KOMMUNERNA.

Var alla dessa människor ska bo och vilka som ska försörja och ta ansvar för de ensamkommande flyktingbarnen är dessutom inte längre regeringens problem .. det får KOMMUNERNA ta hand om.

Lagen om stöd och service till funktionshindrade är en nagel i ögat på regeringen. Onödiga utgifter som inte lätt kan lagstiftas bort eftersom det är en rättighetslag.

Vad är då smartare än att skapa en berättelse om orättvisa, skenande kostnader, "överutnyttjande" och "fusk" som inte riktigt har stöd i verkligheten men som fungerar som stöd för kravet på att "minska timmarna" som är den funktionshindrades faktiska hjälpbehov.

Genom att pressa ner det grundläggande hjälpbehovet till under 20 timmar i vecka befriar sig staten från kostnaden och assistansersättningens kostnader vältras över på .. gissa vilka? Jo, KOMMUNERNA .. dvs på dig och mig.

Skolornas kostnader och kostnaderna för hemtjänst eller äldreomsorg lyckades redan Göran Persson befria sin budget från i och med att han vältrade över dem på KOMMUNERNA och de ökade kostnaderna som kommer som en logisk följd av kommunens befolkningsökning hamnar naturligtvis på samma ställe.

I dagarna har vi också sett flera förslag som ska skapa ordning och reda i det offentliga sammanhanget. Bibliotek och badhus bör kunna porta de som stör, hotar och förstör, anser en del tänkare som inte tänker så långt att de presenterar en lösning på vilka som ska stå för portandet och att det upprätthålls.

Polisen har annat för sig än att agera dörrvakt på biblioteket, badhuset eller socialkontoret .. om nu det sistnämnda inte totalt har gått under jorden av rädsla för repressalier från dem som vägrar att godkänna fattade beslut.

Det måste alltså anställas vakter från vaktbolag. Och GISSA vilka som får betala?

I valrörelsen 2018 kommer Magdalena Andersson att skryta med att regeringen sänkt statens kostnader med XX miljarder. Stefan Löfven har dessutom hållit sitt löfte och bara höjt "den vanlige knegarens" skatter på allt som kan kallas konsumtion, men inte höjt inkomstskatten för "den vanlige knegaren".


Men om kommunalskatten höjs för att kommunerna ska ha råd att betala det som tidigare var statens kostnader .. ja, då är det faktiskt inte den rödgröna regeringens ansvar eller fel?