Som man frågar får man svar …

Vår nya äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren .. främst känd som bidragsfuskande ssu-are .. börjar sin nya gärning med ett besök på ett äldreboende. ”Välfärdens kärna”, som hon så vackert uttrycker det.

Som sällskap har hon självaste statsministern. Något som de stackars gamlingarna bör vara djupt tacksamma för, verkar hon tycka när hon böjer sig över en äldre kvinna i rullstol och uppfordrande säger .. Vad ska man säga när statsministern är här?

Jag ryser när jag hör det. Tänk om det hade varit jag i en inte alltför avlägsen framtid?

Förmodligen hade jag fått en stroke eller en hjärtattack av att bli tilltalad som ett minderårigt barn som fått en oönskad present.

Men, vad exakt förväntade sig äldreminister Hallengren att den äldre kvinnan skulle svara?

Tack goa statsministern för att han sänker sig till min nivå?

Jag är såååå tacksam att han kommer och tittar på oss?

Åhhh .. är det där statsministern!

Vad är en statsminister?

Statsministern! Det är ju alldeles för mycket, ojedamej så grant och fint?

Hurra hurra hurra hurra???

Svaret som kom var tydligt men garanterat inte förväntat .. De sa åt oss att säga att det var jättebra. Men det kan man inte göra för det är fel här också!

Jag kan inte låta bli att fundera över varför våra, inte alltför pålästa politiker, alltid förutsätter att äldre, hemlösa, funktionshindrade eller sjuka måste tilltalas som barn?

Särskilt förnedrande måste det vara för dem som, trots att kroppen är svag, besitter mer erfarenhet och kunskap än makthavare som inte tycker de är värda mer än ett förvaringsutrymme utan aktiviteter, utevistelser eller annan stimulans.

Men jättebra är det .. det säger de som bestämmer. Så då tror jag att ministrarna var nöjda i alla fall.

Det vet ju ALLA att de som behöver hjälp och stöd ALLTID är förvirrade och lätt dementa, eller hur?