fredag 17 januari 2020

Här står de, …




… en sorglig liten kvartett som vet att de inte har något roligt att förvänta sig de kommande elva månaderna.

Det är samma separationsångest varje år. Jag får så fruktansvärt dåligt samvete när jag kommer till insikt om att julen oåterkalleligt är slut och att de här fyra figurerna kommer att befinna sig i totalt mörker i nästan ett helt år innan vi träffas igen.

Men varför?

Den gamla torra julbocken som funnits i familjen så länge jag kan minnas, symboliserar inte den en tid som inte längre finns? Finns det överhuvudtaget en efterfrågan på julbockar nu för tiden?

Den vindögde Tomten Sven som köptes på rea i en lågprisbutik ser så uppgiven ut. Han verkar vara fullt medveten om att hans tomtesäck är bedrövligt tom, har inget mer att erbjuda än floskler som .. hoho .. eller finns det några snälla barn här .. som han inte ens kan säga själv utan hjälp från någon av oss. Det är inte mycket att komma med verkar han själv tycka nu när han som huvudperson är obetydligt större än julbocken.

Den oproportionerligt store men rödnäste Rudolf ser inte mer begåvad ut, även om man med fog kan påstå att han är en modern företrädare för julen eftersom han lyser upp vägen för tomten med sin klimatsmarta, självlysande fossilfria(?) näsa. Men räcker det när hela han är en produkt av människans slöseri med jordens resurser för att framställa miljöskadliga produkter som inte är mer värda än det onödiga pappret på presentkartongen de levererats i?

Så har vi då Flamingon? Hur i hela fridens namn hamnade den här? Hade någon sagt att jag skulle ha en tomteflamingo bredvid granen hade jag skrattat ut den personen. Men nu har jag en i alla fall, vilket får mig att fundera över vad det är med mig, som får en person som känner mig väl att välja en sådan julklapp?

Se till att få upp det där gänget på vinden – säger Maken. Det ser inte klokt ut när de står där.

Men, det är ju SYND OM dem – försöker jag. En enda liten vecka till?

SER du verkligen inte vad det är som står där – säger Maken irriterat. Det är ju en hel J***A regering som står där! Se till att bli av med dem!!

Och då ser jag det han ser!

Han har rätt! Det ÄR faktiskt en hel regering som står där. Var och en i den sorgliga kvartetten representerar varsin JÖK-spelare, det är inte något som helst tvivel om saken.

Eller hur?


11 kommentarer:

  1. Ja! Flera gånger ja! Städa bort de nu så snabbt det går och nästa år ställer du de långt från varandra.
    Om alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa år funderar jag på om jag inte skulle ställa en blå tomte-elefant i mitten?

      Radera
    2. Och den gula kossan, ska den fortsätta stå på trappan och frysa?

      Radera
    3. Ja, du har ju hela nu mera det röda gänget och tänker fylla på med blå så det måste finnas en gul - företrädesvis svensk ko - som bli utestängt.
      Eller - vad gömmer du för figurer i garderoben?

      Radera
    4. Vi tänker lika, men olika. ;-) Min idé var att placera den blå elefanten mitt i rummet så att resten av gänget tvingades ignorera den och låtsas att den inte fanns.

      Men tomteluvan måste kanske vara gul för att uppnå full effekt? Jag måste nog fundera vidare eftersom det hela inte får bli så övertydligt att Peter Wolodarsky får sin nattsömn förstörd.

      Radera
  2. Jul..?
    Är det inte överspelat nu när vi skriver 18 januari?
    Välkommen tillbaka i december. //tompas11

    SvaraRadera
  3. Ja tänk om det var lika lätt att städa undan regeringen. Bara flytta upp dom på vinden.
    Haha

    SvaraRadera
  4. I en saga hade man slutat med regeringar, parlamentet hade tagit över den uppgiften. "-Vad ska man då med regering till, varför ska dyra statsrådslöner utbetalas?" undrade en myrslok. Ett orakel tillfrågades, man frågade sfinxen & kloka gummor men ingen visste..

    SvaraRadera
  5. I en fabel mullrade & dundrade det i lill-grodans land. Det var nog åska. Själv verkade han iallafall inte bekymrad eller brydd..

    SvaraRadera
  6. Hahaha lysande!

    SvaraRadera