2015 var året då jag blev en Sämre Människa och riktade en nyårshälsning till – ”alla
goda människor som försökt att forma min tankevärld så att jag ska se världen
med era ögon - ni har misslyckats”.
Nu har
drygt 4 år passerat och jag måste erkänna att jag, trots att jag fortfarande
inte lever upp till bilden av den ”Goda Människan” som ser ”flyktingströmmarna
som en stor enhetlig grupp hjälplösa handlingsförlamade, ömtåliga offer som är
för traumatiserade för att uppfylla några som helst krav”, också verkar ha
förlorat den rätta Värdegrunden?
Det är
med en rysning jag ser fram emot de kommande åren. Kommer det ens att vara
tillåtet att ha en åsikt som inte är värdegrundscertifierad och godkänd på twitter
av Annika Strandhäll?
Att
lägga ut ett foto från min egen vardagsmiljö kan jag ju glömma, inser jag när
jag ser bilden på Ulf Kristersson där han poserar i nästan exakt likadana
kläder, fast i betydligt bättre skick, som Maken och jag bär när vi går ut i skogen med
hunden.
Bara den
outfiten räcker tydligen för att vi ska kvala in som rasist/nazist/fascister
tillhörande ett ”blåbrunt block”?
Är det
tillåtet att känna sig kränkt och på förhand dömd utifrån klädsel?
Finns
det en särskild klädkod för oss utanför tullarna som gärna vill klä oss både
bekvämt och praktiskt när vi tillbringar tid i den okända vildmark som våra
politiker inte gärna vill förhålla sig till? I så fall har jag missat den
totalt.
Gröna,
fodrade gummistövlar från Tretorn – får man ha det, utan att tillhöra ett ”blåbrunt
block”? Eller måste jag trippa omkring i lika exklusiva och dyra kreationer
som Annika Strandhäll för att hamna på rätt sida enligt den Rätta Värdegrunden?
Men
det saknar väl betydelse när Värdegrunden ändå är förlorad så till den milda
grad att jag inte ser de tiotusentals vrålande och stenkastande männen vid
Greklands gränser som en vänligt sinnad och välutbildad arbetskraftstillgång
utan som en våldsfanatisk terroristarmé som okontrollerat tänker sprida sig
över Europa mitt under brinnande corona-pandemi.
Jag
blir faktiskt förvånad själv över hur jag reagerar? Och ännu mer förvånad blir
jag när jag hör en röst direkt från reptilhjärnan som uppmanar till handlingar
som jag aldrig, aldrig någonsin föreställt mig att jag skulle höra från mig
själv.
Men
det är klart, blir det skarpt läge kanske det är bra att ha en egen reptil-överbefälhavare
som kan ge rätt order vid rätt tillfälle?
Eller
vad säger Annika Strandhälls egna överordnade om/när de vid något sällsynt
tillfälle hittar ett säkert rum som de kan vara raka och ärliga i?
Eller
står de bara och panikskriker innan de samlar sig till presskonferens där de
kan meddela att läget är FULLSTÄNDIGT UNDER KONTROLL?
ÖB?
SvaraRaderaHan måste ha träningsvärk i armarna så som han viftar med ROGGBIV flaggan...
Arma sverige.
Hej Any
SvaraRaderaHos dig samarbetar hjärnan och hjärtan.
Tack för ännu en fin och eftertänkansvärt krönika.
I en fabel läste ett nyvaket groddjur innantill ur ett papper: "...med liberala krafttag så kommer det tryckas nya informationsblad, läs gärna dessa så förstår du att saker nog blir som de blir, varken mer eller mindre..."
SvaraRaderaHär skjuts det på öppen gata mitt på dan så jag har absolut inte rätt värdegrund utan vill bara ropa: ut med packet dumpa dem i Sibirien eller någon kall håla hundra mil från civilisationen oavsett vilka ömtåliga varelser de är.
SvaraRadera