tisdag 3 mars 2020

2020 - året då jag förlorade den rätta Värdegrunden.


2015  var året då jag blev en Sämre Människa och riktade en nyårshälsning till – ”alla goda människor som försökt att forma min tankevärld så att jag ska se världen med era ögon - ni har misslyckats”.

Nu har drygt 4 år passerat och jag måste erkänna att jag, trots att jag fortfarande inte lever upp till bilden av den ”Goda Människan” som ser ”flyktingströmmarna som en stor enhetlig grupp hjälplösa handlingsförlamade, ömtåliga offer som är för traumatiserade för att uppfylla några som helst krav”, också verkar ha förlorat den rätta Värdegrunden?

Det är med en rysning jag ser fram emot de kommande åren. Kommer det ens att vara tillåtet att ha en åsikt som inte är värdegrundscertifierad och godkänd på twitter av Annika Strandhäll?

Att lägga ut ett foto från min egen vardagsmiljö kan jag ju glömma, inser jag när jag ser bilden på Ulf Kristersson där han poserar i nästan exakt likadana kläder, fast i betydligt bättre skick, som Maken och jag bär när vi går ut i skogen med hunden.

Bara den outfiten räcker tydligen för att vi ska kvala in som rasist/nazist/fascister tillhörande ett ”blåbrunt block”?

Är det tillåtet att känna sig kränkt och på förhand dömd utifrån klädsel?

Finns det en särskild klädkod för oss utanför tullarna som gärna vill klä oss både bekvämt och praktiskt när vi tillbringar tid i den okända vildmark som våra politiker inte gärna vill förhålla sig till? I så fall har jag missat den totalt.

Gröna, fodrade gummistövlar från Tretorn – får man ha det, utan att tillhöra ett ”blåbrunt block”? Eller måste jag trippa omkring i lika exklusiva och dyra kreationer som Annika Strandhäll för att hamna på rätt sida enligt den Rätta Värdegrunden?

Men det saknar väl betydelse när Värdegrunden ändå är förlorad så till den milda grad att jag inte ser de tiotusentals vrålande och stenkastande männen vid Greklands gränser som en vänligt sinnad och välutbildad arbetskraftstillgång utan som en våldsfanatisk terroristarmé som okontrollerat tänker sprida sig över Europa mitt under brinnande corona-pandemi.

Jag blir faktiskt förvånad själv över hur jag reagerar? Och ännu mer förvånad blir jag när jag hör en röst direkt från reptilhjärnan som uppmanar till handlingar som jag aldrig, aldrig någonsin föreställt mig att jag skulle höra från mig själv.

Men det är klart, blir det skarpt läge kanske det är bra att ha en egen reptil-överbefälhavare som kan ge rätt order vid rätt tillfälle?

Eller vad säger Annika Strandhälls egna överordnade om/när de vid något sällsynt tillfälle hittar ett säkert rum som de kan vara raka och ärliga i?

Eller står de bara och panikskriker innan de samlar sig till presskonferens där de kan meddela att läget är FULLSTÄNDIGT UNDER KONTROLL? 




4 kommentarer:

  1. ÖB?
    Han måste ha träningsvärk i armarna så som han viftar med ROGGBIV flaggan...
    Arma sverige.

    SvaraRadera
  2. Hej Any

    Hos dig samarbetar hjärnan och hjärtan.

    Tack för ännu en fin och eftertänkansvärt krönika.

    SvaraRadera
  3. I en fabel läste ett nyvaket groddjur innantill ur ett papper: "...med liberala krafttag så kommer det tryckas nya informationsblad, läs gärna dessa så förstår du att saker nog blir som de blir, varken mer eller mindre..."

    SvaraRadera
  4. Här skjuts det på öppen gata mitt på dan så jag har absolut inte rätt värdegrund utan vill bara ropa: ut med packet dumpa dem i Sibirien eller någon kall håla hundra mil från civilisationen oavsett vilka ömtåliga varelser de är.

    SvaraRadera