Normalt sett, och som jag
alltid har uppfattat mig själv, är jag som en hamster i ett hamsterhjul. Alltid
uppslukad av diverse projekt, åtaganden och framtidsplaner.
Jag har svart bälte i att oroa
mig, i shopping, i att påbörja saker som aldrig avslutas och i att ge
ogenomtänkta löften som jag alltid tvingar mig själv, om än motvilligt, att
leva upp till.
”Jag vet ingen som tar ut
så många sorger och så mycket elände i förskott” .. säger Maken varje gång
jag går i full beredskap inför katastrofer som hittills aldrig hänt och jag har
allt sedan jag för första gången läste Tove Janssons berättelser om Mumindalen
varit fullt medveten om att det bor en jobbig och orolig Filifjonka inom mig.
Jag är släktkär som
Filifjonkan och förvaltar arvegods intill minsta vykort, klädesplagg eller
porslinselefant till kommande generationer. Jag fejar och putsar fläckvis utan
någon som helst strategi eller godtagbart resultat och oroar och förbereder mig
ständigt för den Katastrof som när som helst kan komma.
Innan Anders Tegnell ens hade
en misstanke om att coronaviruset skulle våga sig in i Sverige hade jag bunkrat
upp med tvättsprit, handskar, munskydd, värktabletter, näringslösning,
pulsoximeter, mjöl (jag missade torrjästen, attans också!),
mjöl, socker och andra torrvaror och fyllt frysen med kött.
Maken klassade mig som helt
galen.
Nu är katastrofen här och i
likhet med sagans Filifjonka känner jag mig helt lugn.
Faktiskt så lugn att jag för
första gången i mitt vuxna liv somnar helt av mig själv som ett litet barn när jag
lägger huvudet på kudden? Det känns nästan magiskt efter ett helt liv av
sömnsvårigheter och med en burk sömnbefrämjande tabletter bredvid sängen.
I 10-15 års tid har jag oroat
mig och skrivit om vad våra folkvalda gör mot de svagaste och sköraste i
samhället.
Äldreomsorgen, som handlat mindre och mindre om omsorg och mer och
mer om motvillig förvaring.
Försämringen av Försäkringskassan, där svårt sjuka
har fått ersättningen indragen, människor hänvisats till påhittade jobb eller
helt nekats ersättning på märkliga och orealistiska grunder för att sedan
ställas helt på bar backe.
Avslagen och de påhittade nya tolkningar inom
Assistansersättningen som lämnar hjälpbehövande funktionshindrade utsatta och
hjälplösa.
Psykvårdens oförmåga att hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva.
Socialtjänstens ovilja att se problemen med missbruk och hemlöshet.
Statens
övervältring av välfärdens alla kostnader på kommuner som dessutom får betala
notan för ogenomtänkt migration, integration och ökat våld och kriminalitet.
Katastrofen är redan här och
jag behöver inte längre oroa mig. Det är liksom för sent med allt det där. De
som överlever klarar sig, många andra går under oavsett vad jag tycker, tänker
eller gör.
Jag kan ta ett steg åt sidan
och förundra mig över att det ses som en katastrof när en enskild man, bland
väldigt många, ertappas med att köpa sex, medan det mer eller mindre verkar vara fullt normalt att det under de senaste åren har skett flera överfalls- eller
gruppvåldtäkter varje vecka eller att en ung man mördas av en gärningsman som i
samma sammanhang utfört en (eller två?) våldtäkter?
Vad spelar det för roll, det
finns ju ingen som är intresserad av andras liv i alla fall. Om det inte
handlar om någon som tillhör en ”särskilt utsatt och ömkansvärd grupp” eller en
sk ”kändis”.
”Särskilt ömkansvärda grupper”
fyller ju tydligen ett behov hos dem som inte orkar se hur de verkligt stora
problemen tornar upp sig bland andra ”tärande” vanliga och trista hjälpbehövande
grupper i samhället?
Sverige har de högsta
dödstalen per capita i Europa, men som Stefan Löfven uttryckte det inför
världens samlade journalistkår .. "Dödsfallen i Sverige har främst
skett på äldreboenden och bland äldre. Det har inget att göra med människorna
ute på gatorna" – och det var ju skönt att höra eftersom jag levde i
vanföreställningen att det var den vanliga ”människan på gatan” som också tog
med sig smittan in på äldreboenden och i hemtjänsten?
Förresten så säger Anders
Tegrell att han kan se en försiktigt positiv trend och en sakta nedgång när det
gäller dödstalen bland de äldre. Och eftersom det förmodligen innebär att de
äldreäldre och äldreäldreäldre börjar ta slut så överväger han att lätta på
skyddsreglerna för de hittills överlevande äldre så att det besvärande
”köttberget” av 40-talister också kan komma ner på rimliga nivåer så att
kostnaderna för äldrevården inte blir så besvärande höga i framtiden.
Alldeles nyss hörde jag också fd
statsepidemiologen Giesecke förklara att äldre INTE kommer att prioriteras om ett
eventuellt vaccin dyker upp? Den gruppen skulle kanske inte klara av att bli
vaccinerad? Eller hinna bli färdigvaccinerade?
Framtiden ser verkligen inte
ljus ut för dem som har större delen av den bakom sig!
Men vem bryr sig, nu är ju
redan Katastrofen här så det gäller att gilla läget så länge som det finns ett
läge att gilla, eller hur?
I normala fall skulle jag må
rätt dåligt över hur vi som land hanterar våra ”äldreäldre”, unga kvinnors
utsatthet, de allt vanligare ungdomsrånen, det ökande våldet och den växande klyftan
mellan oss som drabbas av allt detta och dem som fortfarande låtsas som om att
det är helt naturligt och alltid har funnits i den här omfattningen, men jag
tror att jag spar den oron till ett annat tillfälle, om det nu infinner sig ett
sådan tillfälle för min riskgrupp.
Vid nästa val till exempel? Om
jag får lov att leva så länge?
Det ser inte bra ut i Sverige.
Katastrofen är här och fler väntar runt hörnet och jag har aldrig någonsin känt
mig så lugn. Det är en märklig känsla?
Jag går här mitt i våren,
känner ett inre lugn, mår alldeles utmärkt bra och är rätt tillfreds med
tillvaron.
Roar mig själv med att göra
ovana saker, vilket är roligare än det låter. Bland annat så övar jag mig i att
använda läppstift, eftersom jag alltid känt mig så dum när jag har försökt. Nu
är det ingen som ser, mer än grannarna som också ägnar sig åt rätt oväntade
sysselsättningar. En målar t.ex småsten med nagellack för att pigga upp
både trädgården och sig själv.
Jag sysslar med mitt, gör
färdigt sådant som väntat i åratal, umgås med vänner och grannar utomhus,
kastar det jag inte längre behöver, roar mig med små saker och har uppnått
oanade färdigheter när det gäller att lösa Sudoku.
Det lilla begränsade livet har
visat sig ha sina fördelar och min egen inre Filifjonka känner sig så sedd och bekräftad
att hon har tagit semester på obestämd tid.
Låter bra? Skönt att höra.
SvaraRaderaEller - det är aldrig så illa att det inte kan bli värre.
Sussa inte totalt i din bubbla.
Var uttalade sig Giesecke, att äldre INTE kommer att prioriteras om ett eventuellt vaccin dyker upp?
SvaraRaderaJohan
Ungefär en kvart/tio minuter under försnacket innan den dagliga presskonferensen i TV2 kl 14.00.
RaderaHmm.. jag hittar inte mycket till försnack, när jag tittar på SVTplay från idag. Tror du, att det kan vara bortredigerat?
SvaraRaderaEn presskonferens med statsministern, socialministern och FHM:s generaldirektör Johan Carlson föregår den sedvanliga presskonferensen. Det är inte Johan Carlson, som du syftar på?
(Har fått intrycket att medias intresse att lyfta fram Giesecke kanske har svalnat lite.)
Johan
Jag har hittat det - 18.36 in i programmet - och inser att jag kanske överreagerade något, vilket är helt rimligt med tanke på hanteringen hittills.
Raderahttps://www.svtplay.se/video/26865437/nyheter-direkt/statsministern-och-folkhalsomyndigheten-haller-presskonferen?start=auto
Önskar att jag vore som Fillifjonkan men jag blir inte ett dugg lugn av att veta att jag troligen skulle få morfin och inte syrgas om jag hade andnöd. Vore jag det minsta religiös skulle jag tacka himlen för att jag inte är i klorna på hemtjänsten. Vet inte vem jag ska tacka nu men tacksam är jag här i sociala distansering.
SvaraRaderaVar lugn!
SvaraRaderaDu presterar.
Inlägg kommer regelbundet på bloggen.
Vi följer dig ( åtminstone på bloggen...)
Det våras
Snart är det algblomning. ( f-n!!!)
Var glad
Hälsa make och djuren.
Varför klaga ? C19 hjälper till att lösa ett av Sveriges problem, dvs fattigpensionärerna. Enligt EUs statistik är pensionärerna i Sverige fattigast i Norden och drygt 300k av dessa svenskar lever på eller under EUs gräns för fattigdom.
SvaraRaderaI en sagovärld fanns en android. Androiden hade svar på allt. Fel hade den aldrig, eftersom den i det förflutna alltid haft rätt. När den någon gång ifrågasattes så svarade den bara att olika resultat nog inte var kompatibla för utvärdering. Det var en intressant android. Många hoppades på androidförbud eller någon form av robotlag som förbjöd intellektuellt hala & ohederliga maskiner.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaI klass som Kristina Lugn. Spitze
SvaraRaderaI sagans värld var androiden i farten igen. Med stel nuna ojade han sig över det han ställt till med genom att få det att framstå som om det var en vårflod bortom hans kontroll. "-Ojoj.." kved han livlöst som en sociopatisk & politiserad automat (som börjat ana slutet på karriären, därför ojades det, det var enda anledningen). Han var klyftig nog att förstå vem som skulle få rollen som "fall guy".
SvaraRadera