På begäran: Den argsinte Tuppen Bill!

I minst 10 års tid har jag haft ett urklipp där Johan Hakelius berättar om sin heteronormativa hund, på kylskåpsdörren. Det är gammalt, gulnat och nött vid det här laget, men ständigt lika roande och uppiggande.

Jag vet alltså vad ett minne av något läsvärt betyder och blir därför oerhört smickrad när jag får veta att något har haft en kopia av en av mina blogposter på sin anslagstavla nästan lika länge. Skillnaden är bara att mitt urklipp sitter där det sitter, medan hennes helt obegripligt har försvunnit.

Så kan vi naturligtvis INTE ha det! Så bara för dig Agneta, här kommer berättelsen om den argsinte Tuppen Bill igen ..

I en fågelpark i engelska Devon, finns den trumpna tranan Ringo som går till attack mot allt och alla. Han är frustrerad för att han saknar en partner säger personalen, men jag undrar det jag??

En tid i livet hade vi ett antal höns och två tuppar, Bill och Bull. Det var inte såå lyckat, den milde och timide Bull kunde inte mäta sig med den storslagne, machotuppen Bill och vi fick till slut omplacera honom på en närbelägen ridskola. Ett val vi fick all anledning att ångra.

Bill hade ingen brist på fruntimmer och var alltid först ut ur hönshuset på morgonen för att kunna ställa sig i älskarposition vid öppningen och stå till tjänst allt eftersom hönorna kom ut. Han borde ha varit en lycklig och TACKSAM tupp, kan man tycka!

Men så fort som vi öppnade grinden till hönsgården hade vi Bills sylvassa klor inkörda i ena benet medan han hackade på oss allt vad tygen höll!! Att ha honom och hönsen lösa på tomten var totalt uteslutet och till slut blev det ett så stort problem att vi med varm hand skänkte honom till en bonde som var intresserad av lite nytt blod bland sina höns.

"Hur får jag tag i honom??", undrade han när han såg hur stor inhägnad vi hade.

"Det är bara att ta bort honom från benet", sa vi och han trodde vi skämtade. En väldigt kort stund trodde han det, för sedan tog han bort tuppen från benet och stoppade honom i en medhavd säck.

Det gick inte bra. Hos bonden fick Bill full frihet och tillgång till hela gården, men trots det envisades han med att haka fast sig i bondens ben så fort han såg honom. Bonden ledsnade till slut och dängde stridstuppen i huvudet med en skyffel så att han dog och slängde honom sedan på gödselstacken.

Men fram på kvällskvisten när det var färdigmjölkat kom Bill vinglande från gödselstacken och samlade ihop sina höns och från den dagen var han from som ett lamm.

"Jag tror nästan att han blev lite religiös", sa bonden förvånat.