Jag har semester,

.. lever slowlife och mår oförskämt bra. Nyligen utmanade vi oss i grenen tålamod, acceptans och saktfärdighet genom att ge oss ut på en alpacka-vandring i den svenska sommaren.

En intressant upplevelse. En sträcka som jag normalt avverkar på ca 20 minuter tog drygt en och en halv timme och det var inte långtråkigt en enda sekund. 

För vad kan vara mer utmanande än att stå och hjälplöst betrakta en liggande alpacka som avspänt mumsar vitklöver medan resten av sällskapet får ägna sig åt individuell meditation eller att försöka kommunicera med sorgsen alpacka-tonåring som börjat fundera över målet och meningen med livet?

Känslan var påtagligt lik den jag har när jag betraktar vår regerings och våra myndigheters agerande under den pågående pandemin, det var bara att vänta, vara förberedd på det värsta och hoppas på en förändring till det bättre.

Så småningom, förhoppningsvis.