tag:blogger.com,1999:blog-1811198253210695934.post6007421243606735691..comments2024-03-17T16:36:05.190+01:00Comments on anybody´s place: Om Stefan Löfven inte var statsminister ..anybodyhttp://www.blogger.com/profile/00250239371048501441noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-1811198253210695934.post-12019631234626653582015-05-31T11:23:38.305+02:002015-05-31T11:23:38.305+02:00Håller förstås med dig igen! :) //GunnieHåller förstås med dig igen! :) //GunnieAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1811198253210695934.post-66018452516377917932015-05-31T04:52:13.261+02:002015-05-31T04:52:13.261+02:00Skolan började slira på kunskapsfokus redan i börj...Skolan började slira på kunskapsfokus redan i början på 60-talet. Därefter har det fortsatt. Effekterna tar alltid en god tid på sig att slå igenom. Den goda ordningen håller i sig trots nya tokdirektiv och vansinnesexperiment. Flera år i alla fall. Men till slut så tonar alltmer av nymodigheterna fram.<br /><br />När sedan lärare som själv är produkter av den nya moderna pedagogiken börjar arbeta så blir tappet allt tydligare. Och så har det hållit på. Det är 40-50 års stolligheter som nu börjar synas på allvar.<br /><br />Samtidigt är det ju allt svårare för omgivningar att relatera till detta. Eftersom man själv inte var med på den gamla tiden. Och så fortsätter det. Gamla trotjänare, adjunkter, rektorer och speciallärare försvinner och ersätts av nya socialpedagoger osv. Ibland fungerar även det ganska bra trots allt. Vissa skolor och vissa elever är helt enkelt lättarbetade och lättmotiverade. Det blir nästan svårt att förstöra den typen av klasser. Samtidigt som många har betydligt kärvare. Och dessa blir dessutom offer för allehanda samhällsexperiment. Kanske klarar de sig bra trots detta. Men det känns ansvarslöst att utbildningsväsendet blir så urholkat och ojämlikt trots att politikerna oftast påstår precis tvärtom.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1811198253210695934.post-37059762872968090022015-05-30T17:50:43.700+02:002015-05-30T17:50:43.700+02:00I all hast: briljant!I all hast: briljant!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1811198253210695934.post-78811714549888786402015-05-30T17:50:06.344+02:002015-05-30T17:50:06.344+02:00Jag tror absolut att du och jag skulle kunna ha et...Jag tror absolut att du och jag skulle kunna ha ett givande samtal över ett staket. Särskilt när det gäller samhällets och arbetsgivarnas ansvar för att alla ska må bra i alla lägen. ;-)<br /><br />Dessutom så är jag övertygad om att det skulle avslutas med en kopp kaffe antingen hemma hos dig eller mig .. :-)anybodyhttps://www.blogger.com/profile/00250239371048501441noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1811198253210695934.post-82724203658823642252015-05-30T17:36:54.190+02:002015-05-30T17:36:54.190+02:00Man ska inte underskatta över-staketet-diskussione...Man ska inte underskatta över-staketet-diskussionerna. Särskilt när man har grannar som tycker lite annorlunda. Om jag diskuterade med dig blev det kanske mer av ”Ja, det tycker jag också”, men det är ju så skönt at få gnälla av sig lite ibland. Och samtidigt fundera ganska allvarligt på lösningar som skulle kunna tänkas fungera.<br /><br />Skolan, t ex, den har inte försämrats och blivit slapp under de senaste åren som man vill göra gällande idag. Den var på god väg redan för 25 år sen, då min son gick i sjätte klass.<br />Under ett föräldramöte fick jag en ordentlig åthutning av läraren som klagade över att hon inte hann med kursplanen för att disciplinen att komma i tid var så usel hos en del elever. Jag föreslog att man skulle låsa dörren till klassrumet då lektionen startade. Jag tyckte då - och tycker fortfarande - att det är respektlöst mot majoriteten av alla elever som måste finna sig i att lektionen ska avbrytas och ska starta om gång på gång under de första 10-15 minuterna av 45. Men, hon förklarade att det skulle vara fullständigt hjärtlöst och verkligen inte lösa några problem. Frågan är vem av oss som var hjärtlös i längden. Kravlöshet är inte kärlek.<br /><br />Och du tar upp nåt som jag undrat över i decennier. Hur kan det komma sig att man i alla lägen bestämt sig för att mäniskor blir sjuka av just sitt arbete och sin arbetsplats? Och att det därför är så självklart att arbetsgivaren ska ansvara för sjuklön och rehabilitering. Hur i hela friden ska just arbetsgivaren kunna reda ut och rätta till orsakerna i alla lägen?<br />Det handlar ju ofta om det personliga livet - trauman som orsakats av livskriser, älskade människor som dör, problem i äktenskapet, barn som hamnat i dåligt sällskap och allting annat som de flesta av oss drabbas av på olika sätt och som inte har den minsta lilla anknytning till jobbet. Lösningen vore kanske i en del fall just att gå till jobbet och träffa vanliga, vänliga människor som kan få en känna någon slags positiv gemenskap. Lite individanpassning - innan man kastar problemet på arbetsgivaren - kanske inte skulle skada?<br /><br />Tycker Gunnie<br />Anonymousnoreply@blogger.com