måndag 28 februari 2011

Jag och alla mina kläder.

Det pågår en debatt om kvinnor, mode och jämställdhet på AB.

Jag känner inte igen mig i den, jag kan överhuvudtaget inte alls relatera till den och känner egentligen inget större behov av att delta i den heller.

Jag älskar kläder, skor, härliga material, flärd och onödigheter. Det är roligt med färg och form, även när det gäller kläder, det är ett uttryck för personlighet, kreativitet och livslust, enligt min uppfattning. I en för övrigt lite grå och trist vardag kan något så obetydligt som en färggrann halsduk bli ett statement och en anledning till gott humör och välbefinnande .. fortfarande sett ur min egen alldeles privata synvinkel.

Men hur jag klär mig har inte det minsta med att göra hur jag känner mig som människa .. möjligtvis visar det hur jag mår.

Jag känner mig som KVINNA oavsett om jag stövlar fram i kylan iförd gamla stövlar från Tretorn, skoteroverall från 70-talet, helt osminkad och med bara nästippen synlig ovanför halsduken eller trippar fram i high-heels från Scorett, thights, ett rasslande armband och en lyckotunika fyndad på Camden Market i London under en efterlängtad trench.

Innehållet är så att säga det samma, oavsett förpackning.

Allt tjafs om kläder och utseende påverkar människor med svag jagkänsla .. ja, kanske till och med formar svag jagkänsla hos människor som plötslig känner att de måste ge signaler genom sin klädsel som visar NÅGON ANNAN än den de EGENTLIGEN är??

Om jag tycker om mig själv .. så´n som jag nu är, accepterar mig själv med alla fel och brister och gläds åt det som jag vet att jag är bra på .. då spelar det ingen roll om jag går klädd i säck och aska eller märkeskläder från Fina Gatan .. det märks ändå, det är jag helt övertygad om.

Gå in i ett rum som är fullt med människor. Till att börja med ser du det vackra, självsäkra folket och de grå som nästan inte finns .. men efter ett tag byter de skepnad. Den du först såg förbi blir den du minns och vill möta igen och den du kände dig liten inför krymper kanske till hanterlig storlek, vem vet?

Det från INSIDAN det kommer signaler om du känner dig som "ett kuttersmycke" eller en jämlike ..

.. inte från prylar som du kan köpa för pengar och hänga på dig. Ingen blir mer eller mindre kvinna beroende på kläder, mode, flärd och lite lättsinne i utseendet .. det är inte där det sitter.

Behöver du avstå från allt detta eller klä dig speciellt anpassat för att framstå som kompetent och jämställd har du helt andra problem ..

.. det är i alla fall MIN fasta övertygelse!

AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD

4 kommentarer:

  1. Kusinen från landet28/2/11 15:13

    Och den övertygelsen låter sund och bra, tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Jag var på en mycket fiiin tillställning och blev så glad att se en gammal vännina i en urtjusig sari. Vi pratade länge innan jag upptäckte att hon hade tappat allt hår (strålbehandling)men det var inte viktigt - hon var där.Jag tror förövrigt att de som får ont av andras klädsel är andefattiga människor som inte förstår att någon klär sig på sitt eget sätt och efter tycke och smak. Jag använder med förkärlek chockrosa fuskpäls för att hotta till tråkiga kläder.

    SvaraRadera
  3. Håller med till 100 %. Jag SER inte ens vad folk har på sig om det inte är väldigt uppseendeväckande. Det intresserar mig faktiskt inte så mycket. Var på tjejmiddag i lördags. Jag kan inte säga vad någon av de sju tjejerna hade på sig. Men jag kommer ihåg vad de sa!!!

    SvaraRadera
  4. Instämmer till fullo!

    SvaraRadera