Media och en handfull sk kulturpersonligheter som tjänar pengar på att författa skandalböcker om kungen, anklagar kungen för samröre med "den kriminelle, gangstern" och porrklubbsägaren Mille Markovich.
Det främsta beviset för att så är fallet är "gangsterns" egna ord och påstådda upplevelser .. som då är mer värda än kungens??
Det finns bilder .. säger den kriminelle porrklubbsägaren och visar upp dem för TV4, men vägrar lämna dem ifrån sig för att fastställa äktheten. Kungen säger att det inte stämmer.
Porrklubbsägaren anses vara mer trovärdig?? Han ska publicera sina bilder i en egen bok där det blir betydligt svårare att granska dem .. och tjäna en hacka på sina berättelser om kungen som han då kan verifiera själv med stöd av media och "kulturpersonligheterna"??
Media och skandalboksförfattarna springer ärenden åt vad de själva kallar en kriminell person, skapar förutsättningar för en utpressningssituation som en tjänstvillig vän till kungen låter sig luras av.
Alltså är KUNGEN skyldig!!
Som maktfaktor kan jag inte låta bli att tycka att media är av större tyngd än kungahuset, men trots det är det ingen som reagerar över medias nära samröre med den sk "undre världen".
Kungen ska förklara sig, socialdemokraterna vill granska kungen .. men hur är det med media och den författande svansen, vem granskar dem?
Betalar tidningarna för de uppgifter som Mille Markovich så behändigt trollar fram ur hatten?? Springer media hans ärenden och krattar manegen för hans nyblivna kändisskap och maktposition bland likasinnade?
Vilka är egentligen lurade? Vilka är lögnarna och bedragarna i den här upp och nervända världen??
AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,
tisdag 31 maj 2011
Jag gör en nostalgiresa just nu.
Jag går igenom två och ETT halvt års Blogginlägg och eftersom jag i starten tidvis skrev 3-6 inlägg om dagen så är det en hel del läsning. En del är av noll och inget värde och K
kommer inte att sparas, annat väcker minnen till liv som dagboksanteckningar ungefär och en ytterst liten del är jag faktiskt riktigt stolt över.
Men det gör nästan ont att läsa det jag skrev den sista tiden när skrivglädjen försvann och vantrivseln tog vid ...
.. "Det ar med stor saknad jag börjar bygga upp en ny bloggtillvaro långt från den lilla och välkända blogg-gemenskap som Aftonbladets bloggcommunity ändå varit.
I det lilla slutna bloggsamhället har jag mött så många fantastiska människor, skrattat och upprörts, väntat på bloggbabysar och sörjt med dem som förlorat älskade vänner eller anhöriga.
Det har varit drygt 2 år av tillhörighet och gemenskap och jag har älskat varje sekund.
Men det slutna formatets alla fördelar blir också dess nackdel. När människor kliver över de outtalade gränser vi har i verkliga Livet och inte längre visar respekt och tolerans för andras åsikter .. då blir det trångt, obehagligt och svårt att värja SIG.
Så jag packar ner mina idéer, tankar och funderingar och försöker hitta redskapen för att bygga mig en ny plattform att stå på. "
Den markerade delen av min egen gamla bloggtext är förunderligt aktuell även i dag? Det är precis så jag fortfarande känner inför för de drev, påståenden och angrepp som kvällspressen brinner så helhjärtat för .. nu senast när det gäller kungahuset i allmänhet och Kungen i synnerhet. Det blir trångt, obehagligt och svårt att värja sig ...
Det är också från den här tiden som jag kan plocka bort veckors meningslösa inlägg om i princip ingenting. Men så hajar jag till mitt i meningslösheten och läser ..
"Det är härligt att börja dagen med ett skratt även om det är på någon annans bekostnad.
Men jag kan lätt sätta mig in i situationen eftersom jag hr ett omvittnat dåligt lokalsinne och ofta hamnar in en helt annan plats än den jag tänkt mig från början. En 70-årig kvinna som besökte Gävle sjukhus gjorde just det.
Efter att ha virrat sig in i operationsavdelningens väntrum lyckades hon också med konststycket att uppfatta fel namn som sitt eget och blev därför, av misstag, opererad förför något som hon inte tänkt sig?
Kvinnan uppges vara nöjd med ingreppet."
Det här måste bara vara tillåtet att skratta åt, eller hur?
Och jag tycker fortfarande att det hela är omåttligt roligt! Fast egentligen borde jag väl inte erkänna det så här offentligt?
Något annat som också känns i hjärteroten är allt jag skrivit om de hundar och katter som inte längre är i livet. Olidliga Siamesens bravader, Obalanserade Kattens otaliga missar, Rutiga Kattens upphöjdhet och Vita Vimsigas vimsande, Halva Border Colliens och Schäferns alla Strapatser och gräl .. allt måste jag bara spara för att inte glömma bor.
Så förbered er in katt och hundinvasion på den här bloggen framöver.
SvD , Expr .,
kommer inte att sparas, annat väcker minnen till liv som dagboksanteckningar ungefär och en ytterst liten del är jag faktiskt riktigt stolt över.
Men det gör nästan ont att läsa det jag skrev den sista tiden när skrivglädjen försvann och vantrivseln tog vid ...
.. "Det ar med stor saknad jag börjar bygga upp en ny bloggtillvaro långt från den lilla och välkända blogg-gemenskap som Aftonbladets bloggcommunity ändå varit.
I det lilla slutna bloggsamhället har jag mött så många fantastiska människor, skrattat och upprörts, väntat på bloggbabysar och sörjt med dem som förlorat älskade vänner eller anhöriga.
Det har varit drygt 2 år av tillhörighet och gemenskap och jag har älskat varje sekund.
Men det slutna formatets alla fördelar blir också dess nackdel. När människor kliver över de outtalade gränser vi har i verkliga Livet och inte längre visar respekt och tolerans för andras åsikter .. då blir det trångt, obehagligt och svårt att värja SIG.
Så jag packar ner mina idéer, tankar och funderingar och försöker hitta redskapen för att bygga mig en ny plattform att stå på. "
Den markerade delen av min egen gamla bloggtext är förunderligt aktuell även i dag? Det är precis så jag fortfarande känner inför för de drev, påståenden och angrepp som kvällspressen brinner så helhjärtat för .. nu senast när det gäller kungahuset i allmänhet och Kungen i synnerhet. Det blir trångt, obehagligt och svårt att värja sig ...
Det är också från den här tiden som jag kan plocka bort veckors meningslösa inlägg om i princip ingenting. Men så hajar jag till mitt i meningslösheten och läser ..
"Det är härligt att börja dagen med ett skratt även om det är på någon annans bekostnad.
Men jag kan lätt sätta mig in i situationen eftersom jag hr ett omvittnat dåligt lokalsinne och ofta hamnar in en helt annan plats än den jag tänkt mig från början. En 70-årig kvinna som besökte Gävle sjukhus gjorde just det.
Efter att ha virrat sig in i operationsavdelningens väntrum lyckades hon också med konststycket att uppfatta fel namn som sitt eget och blev därför, av misstag, opererad förför något som hon inte tänkt sig?
Kvinnan uppges vara nöjd med ingreppet."
Det här måste bara vara tillåtet att skratta åt, eller hur?
Och jag tycker fortfarande att det hela är omåttligt roligt! Fast egentligen borde jag väl inte erkänna det så här offentligt?
Något annat som också känns i hjärteroten är allt jag skrivit om de hundar och katter som inte längre är i livet. Olidliga Siamesens bravader, Obalanserade Kattens otaliga missar, Rutiga Kattens upphöjdhet och Vita Vimsigas vimsande, Halva Border Colliens och Schäferns alla Strapatser och gräl .. allt måste jag bara spara för att inte glömma bor.
Så förbered er in katt och hundinvasion på den här bloggen framöver.
SvD , Expr .,
måndag 30 maj 2011
Mer sprit?
Jag ser att Big Brother fortfarande pågår.
Det enda Big Brother jag har sett var det allra första och något av Paradise Hotel eller någon ungkarls/kvinns-såpa har jag inte heller följt, men jag har förstått att alkohol är en viktig beståndsdel i skapandet av en framgångsrik såpaserie.
Men varför begränsa sig till deltagarna?? För att få med min målgrupp skulle jag nog rekommendera en viss ranson till tittarna också ... vilket ger ett välkommet bidrag till stadskassan som bieffekt?
Då kanske det till och med skulle kännas meningsfullt med en utröstad deltagare i en påse??
AB, AB
Det enda Big Brother jag har sett var det allra första och något av Paradise Hotel eller någon ungkarls/kvinns-såpa har jag inte heller följt, men jag har förstått att alkohol är en viktig beståndsdel i skapandet av en framgångsrik såpaserie.
Men varför begränsa sig till deltagarna?? För att få med min målgrupp skulle jag nog rekommendera en viss ranson till tittarna också ... vilket ger ett välkommet bidrag till stadskassan som bieffekt?
Då kanske det till och med skulle kännas meningsfullt med en utröstad deltagare i en påse??
AB, AB
Laget före jaget??
Jag lyssnade på Mona Sahlin när hon höll sitt sista stora tal som partiledare i december i fjol, och tänkte .. att om hon talat så till mig som väljare under valrörelsen så hade mitt förtroende varit mycket högre.
Jag vred mig av obehag när hon tvingades ta med Vänsterpartiet i ett samarbete som hon så uppenbart inte ville ha, och tänkte .. varför sätter hon inte ner foten och säger ifrån? Jag upplevde henne som svag och en dålig ledare.
Jag har läst Thomas Bodströms bok och tycker inte att den innehåller någonting som förvånar. Vad som är mest förvånande är väl reaktionerna inom partiet och uttalandena från Håkan Juholt? Boken i sig tycker jag skulle vara perfekt som diskussionsunderlag i partiet .. kanske skulle det underlätta för dem som vill öppna dörrar som varit stängda i decennier?
Jag följde den förnedrande processen som ledde till Mona Sahlins avgång och tänkte .. det var inte helt oväntat.
Jag häpnade, skrattade, lät mig underhållas och rös av obehag under processen med utropandet av en ny partiledare och tänkte .. varför ifrågasätter ingen?? Varför säger ingen ifrån?
För "Laget före jaget" är en vacker tanke. Men finns det ingen lagkänsla då måste man först ta befälet och samla ihop laget, innan man ger sig ut på plan och delar på ledarskapet. Mona Sahlins generösa ledarskap gav precis det utrymme till intriger och spel under täcket som förde fram Håkan Juholt till det ledarskap han så hett eftertraktade, men som åtminstone jag tvivlar på att han har förutsättningar för.
"Laget före jaget" var en naiv tanke i ett parti som har en orealistisk självbild och många maktfullkomliga bakåtsträvare, men "Jaget före laget" misstänker jag kommer att vara helt förödande i det långa loppet.
Även om det till en början kan ge en glädjande effekt på statistiken .. innan någon som helst färdriktning har pekats ut.
DN, DN, DN, Expr., AB, SvD
Bloggar: Högbergs tankar, Tokmoderaten,
Jag vred mig av obehag när hon tvingades ta med Vänsterpartiet i ett samarbete som hon så uppenbart inte ville ha, och tänkte .. varför sätter hon inte ner foten och säger ifrån? Jag upplevde henne som svag och en dålig ledare.
Jag har läst Thomas Bodströms bok och tycker inte att den innehåller någonting som förvånar. Vad som är mest förvånande är väl reaktionerna inom partiet och uttalandena från Håkan Juholt? Boken i sig tycker jag skulle vara perfekt som diskussionsunderlag i partiet .. kanske skulle det underlätta för dem som vill öppna dörrar som varit stängda i decennier?
Jag följde den förnedrande processen som ledde till Mona Sahlins avgång och tänkte .. det var inte helt oväntat.
Jag häpnade, skrattade, lät mig underhållas och rös av obehag under processen med utropandet av en ny partiledare och tänkte .. varför ifrågasätter ingen?? Varför säger ingen ifrån?
För "Laget före jaget" är en vacker tanke. Men finns det ingen lagkänsla då måste man först ta befälet och samla ihop laget, innan man ger sig ut på plan och delar på ledarskapet. Mona Sahlins generösa ledarskap gav precis det utrymme till intriger och spel under täcket som förde fram Håkan Juholt till det ledarskap han så hett eftertraktade, men som åtminstone jag tvivlar på att han har förutsättningar för.
"Laget före jaget" var en naiv tanke i ett parti som har en orealistisk självbild och många maktfullkomliga bakåtsträvare, men "Jaget före laget" misstänker jag kommer att vara helt förödande i det långa loppet.
Även om det till en början kan ge en glädjande effekt på statistiken .. innan någon som helst färdriktning har pekats ut.
DN, DN, DN, Expr., AB, SvD
Bloggar: Högbergs tankar, Tokmoderaten,
söndag 29 maj 2011
Solsken .. då kommer blottarna!!
Så var rubriken i Aftonbladet för nästan exakt 3 år sedan när värmen hade kommit till landet.
Det bästa med långvarig värme är att fästingarna drar sig tillbaka till mörka, fuktiga ställen för att syssla med sig själva i väntan på bättre tider, men det sämsta är då enligt AB att blottarsäsongen tar vid.
Jag förstår mig inte riktigt på det där med blotteriet? I hela mitt liv har jag bara stött på två stycken blottare, och i båda fallen har jag undrat ...
VAD FÖRVÄNTAR DE SIG?????
Min första blottare mötte jag i yngre tonåren när jag och en väninna blev stoppad av en bilist som behövde hjälp att hitta rätt adress. När vi, hjälpsamt, böjde oss över kartan i hans knä ... drog han undan den och visade upp sig i all sin ynkedom!!
Ja, vad gör man??? Hur undviker man att såra någon som är så stolt över så lite???
Nästa blottare mötte jag, ensam, en sen kväll i Slussens T-bana. Det var en klockren KLASSISK blottning ...... en man i trenchcoat som står och väntar på en oförberedd kvinna en mörk, sen kväll!!!
Nu blev det nästan HEMSKT, va???
Bara några meter innan jag passerade honom, klev han ut framför mig, fläkte upp rocken, släppte taget i byxorna och ......... jag vände på direkten och gick åt andra hållet!!
Om det fanns något att se, så missade jag det totalt!!
Blottning är en, för mig, helt obegriplig sysselsättning!! Tydligen för alla andra kvinnor också - för JAG har i alla fall aldrig hör talas om en kvinnlig blottare???
Men det kanske finns?? Det kanske är en fråga som en man kan svara på bättre än jag?
Fästingar finns i alla fall och så länge som de befinner sig på de mörka platser som blottarna tydligen kommer från så tror jag nästan att jag kan bjuda på lite överraskat flämtande hellre än att ställa upp som blodgivare till en fästing.
AB
(tidigare i min AB-blogg juni 2008)
Det bästa med långvarig värme är att fästingarna drar sig tillbaka till mörka, fuktiga ställen för att syssla med sig själva i väntan på bättre tider, men det sämsta är då enligt AB att blottarsäsongen tar vid.
Jag förstår mig inte riktigt på det där med blotteriet? I hela mitt liv har jag bara stött på två stycken blottare, och i båda fallen har jag undrat ...
VAD FÖRVÄNTAR DE SIG?????
Min första blottare mötte jag i yngre tonåren när jag och en väninna blev stoppad av en bilist som behövde hjälp att hitta rätt adress. När vi, hjälpsamt, böjde oss över kartan i hans knä ... drog han undan den och visade upp sig i all sin ynkedom!!
Ja, vad gör man??? Hur undviker man att såra någon som är så stolt över så lite???
Nästa blottare mötte jag, ensam, en sen kväll i Slussens T-bana. Det var en klockren KLASSISK blottning ...... en man i trenchcoat som står och väntar på en oförberedd kvinna en mörk, sen kväll!!!
Nu blev det nästan HEMSKT, va???
Bara några meter innan jag passerade honom, klev han ut framför mig, fläkte upp rocken, släppte taget i byxorna och ......... jag vände på direkten och gick åt andra hållet!!
Om det fanns något att se, så missade jag det totalt!!
Blottning är en, för mig, helt obegriplig sysselsättning!! Tydligen för alla andra kvinnor också - för JAG har i alla fall aldrig hör talas om en kvinnlig blottare???
Men det kanske finns?? Det kanske är en fråga som en man kan svara på bättre än jag?
Fästingar finns i alla fall och så länge som de befinner sig på de mörka platser som blottarna tydligen kommer från så tror jag nästan att jag kan bjuda på lite överraskat flämtande hellre än att ställa upp som blodgivare till en fästing.
AB
(tidigare i min AB-blogg juni 2008)
Att angripa ämbetsdugligheten men inte människan ..
... det är svårt.
Nu när drevet går mot kungen läser jag alldeles för många kränkande tillmälen mot kungen som människa och alldeles för få sakliga ifrågasättanden om monarkin som företeelse.
För det är väl det det hela handlar om? Inte en människas fel, brister och tillkortakommanden som till stor del liknar våra egna?
Lika svårt är det att skriva om Håkan Juholt, sossarnas nye partiledare, utan att trampa på människan bakom de märkliga krumbukterna, uttalandena och framträdandena.
I dag läser jag Tokmoderatens inlägg och hittar Per T Ohlsson på Sydsvenskan, en helt okänd förmåga för mig. Han har lyckats med det jag så gärna själv skulle ha velat skriva, en fullständigt lysande beskrivning av hur jag, och många andra, upplevt Håkan Juholts första tid.
Jag gör som Tokmoderaten, ställer mig upp och applåderar Per T Ohlsson och kopierar hans krönika i sin helhet, hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag gjorde:
"Håkan Juholt har inlett starkt som ny socialdemokratisk partiledare. I varje fall anser han det själv. Dessutom är Juholt "överraskad över att jag var så väl förberedd på allt". Det säger han i en stor intervju med Expressens Cecilia Hagen, publicerad förra söndagen.
Kanske tänker Juholt på sitt linjetal vid partikongressen den 26 mars, levererat med patos och mottaget med stormande bifall. Möjligen tänkte han också på omvalet i Västra Götaland den 15 maj. Att Socialdemokraterna undvek ännu ett nederlag är en fjäder i hatten för Juholt, som kampanjade med gott humör.
Men det är en sak att hålla brandtal inför politiska trosfränder, en annan att locka nya väljare, och det är tveksamt om man kan dra nationella slutsatser av ett regionalt omval med 43 procents valdeltagande.
I själva verket har Håkan Juholt haft en skakig start. Hugskotten, reträtterna och pinsamheterna har avlöst varandra. Och under tiden har jag gång på gång gripits av deja vu:
Jag har sett honom förut, fast i en annan skepnad. Var? I TV, så mycket står klart, men i vilket sammanhang? Kan det vara en av Juholts företrädare? Som ny partiordförande – och därtill regeringschef – uppvisade Göran Persson snarlika drag. Men det gick snabbt över och han blev statsman. Det här är värre, mycket värre.
Det blev fel redan i kongresstalet. Juholt förklarade att Socialdemokraterna skulle utvärdera pensionssystemet tillsammans med LO, Saco och TCO och lät förstå att pensionerna blir en stridsfråga i valet 2014. Saco och TCO, måna om sitt oberoende, sköt naturligtvis idén i sank.
Därefter var det fastighetsskatten, denna politiska plåga för Socialdemokraterna. Juholt öppnade för en ny "modell" för fastighetsbeskattning, men fick mothugg från verkställande utskottet.
Fast mest besvärande, inte minst för ett parti som alltid slutit upp bakom FN-tanken, är Libyen.
Med bisarra argument om "drogade barnsoldater" tvingade Juholt fram att de Gripenplan som används i den FN-sanktionerade operationen för att skydda Libyens civila bara får genomföra spaningsuppdrag. Sedan, på första maj, sade han att de svenska planen skall dras tillbaka när riksdagsmandatet löper ut i sommar, även om Sverige skall ta sin "del av kakan", ett häpnadsväckande språkbruk i en fråga som gäller liv och död för tusentals människor.
Efter kritik från andra socialdemokrater, bland dem förre utrikesministern Jan Eliasson, retirerade Juholt till en ny position: Sverige kan medverka med marina stridskrafter. Men sådana efterfrågas inte av Nato, som leder operationerna. Istället har Nato stort behov av just den spaningskapacitet som Sverige bidrar med.
Eftersom insatsen mot den mordiska Kaddafiregimen i Tripoli baseras på ett beslut i FN:s säkerhetsråd, resolution 1973, innebär Juholts linje, om det nu är en linje, att Socialdemokraterna i praktiken överprövar FN; han anser sig uppenbarligen vara bättre informerad om behoven i Libyen än någon annan.
Bakgrunden till det bedrövliga skådespelet är, enligt Fokus, att försvarsutskottets nye ordförande Peter Hultqvist motsätter sig Libyeninsatsen. Och han har en skuld att kassera in: Hultqvist, ordförande för Dalarnas S-distrikt, var involverad i de intriger som ledde till Juholts upphöjelse.
Följaktligen har Håkan Juholt, av partiinterna skäl, underminerat den tradition av bred enighet i utrikes- och säkerhetsfrågor som tjänat landet väl. Också annat förstärker intrycket av att S-ledaren har dåligt omdöme.
I påskas satt en semestrande Juholt och skroderade i en bar i Istanbul, där svenska turister hörde vad han sade. Juholt klagade på sin Martini, hånade statsminister Fredrik Reinfeldt (M), berömde sig själv och idiotförklarade en partikamrat, låt vara att han efteråt förnekade det sistnämnda. Och häromdagen dömde han ut den förre justitieministern Thomas Bodström, aktuell med boken Inifrån, som "medioker deckarförfattare".
Juholt verkar inte ha förstått att en politiker som gör anspråk på statsministerposten bör uppträda med ett visst minimum av stil och värdighet.
De utnämningar som följde på Juholts tillträde omges av frågetecken. Kunniga och erfarna politiker som Thomas Östros och Sven-Erik Österberg har fösts åt sidan – i Östros fall under förödmjukande former – medan de nya namnen hämtas från partiets tredjesortering. Juholt må bullra tomt om kulturens betydelse, men med honom skingras socialdemokratins stolta bildnings- och kunskapsarv för vindarna.
Den nye ekonomisk-politiske talesmannen Tommy Waidelich kan ungefär lika mycket om ekonomi som Peter Hultqvist kan om försvar och säkerhet. Juholt hade rimligen ett finger med i spelet när Karin Wanngård presenterades som oppositionsledare i Stockholms stadshus. Hon började med att förolämpa en hel yrkeskår, försäljarna, och fick genast be om ursäkt. Den nya gruppledaren i riksdagen, Carina Moberg, har inte gjort några djupare parlamentariska avtryck.
Själv kom Håkan Juholt från ingenstans till partiledarposten. Trots många år i riksdagen – han valdes in 1994 – utsågs han aldrig till minister och har i stort sett bara sysslat med försvarspolitik, vilket gör hans turer i Libyenfrågan ännu märkligare.
Juholt fanns inte med på listan när den initierade Christer Isaksson radade upp sannolika statsråd i en rödgrön regering efter valet 2010 i boken Den nya vän(S)tern. Och i Erik Fichtelius intervjusvit med Göran Persson, Aldrig ensam alltid ensam, nämns han en gång på drygt 600 sidor.
Håkan Juholts enda merit tycks ha varit att han ogillade Mona Sahlin sedan han snuvats på posten som partisekreterare. Därför var han en lämplig person att lyfta fram för de traditionalister som tog makten i partiet efter det svidande valnederlaget 2010, trots att de själva hade orsakat katastrofen genom att tvinga Sahlin att inkludera Vänsterpartiet i koalitionsplanerna. Om man skall kalla det en kupp eller inte kan diskuteras, men på det hela taget hamnar nog Thomas Bodström nära sanningen när han beskriver processen i sin öppenhjärtiga bok.
Inget av detta påverkar dock Håkan Juholt. I Expressen lägger han ut texten i enlighet med Shakespeares berömda iakttagelse:
Upp flyga orden, tanken stilla står. Han beskriver sig själv som "vansinnigt beslutsför" och har, enligt egen utsago, "en förmåga att ta in allt" på samma gång:
"Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret."
Där andra ledande politiker upprätthåller en privat sfär dundrar Juholt på om hur han fick 800 svar på sin kontaktannons på nätet och om hur den nuvarande särbon sedan "gick till kvartsfinal, semifinal, final och vann", varpå det bar iväg på parets första semester. Till Vitryssland.
Om Juholt inte blir statsminister tar han det inte personligt, säger han, "för då är det en mycket större förlust, en förlust för landet".
Cecilia Hagen, veteran i intervjubranschen, noterar att Juholts pressekreterare "ser oavbrutet nervös ut". Man förstår varför.
Vem är nu detta? Var och när har jag sett honom i TV?
Svenska Dagbladet jämförde nyligen Juholts Libyenkrumbukter med kultserien Pang i bygget. Visst påminner det lite om när den uppskruvade Basil Fawlty snubblar omkring i hotellreceptionen. Men det stämmer ändå inte. Där Basil Fawlty är omväxlande kolerisk och inställsam är Håkan Juholt jovialisk och jordnära. Och Basil är egen företagare.
Ett tag funderade jag på George Costanza, en av Jerry Seinfelds vänner i komediserien Seinfeld. George har, liksom Juholt, en uppfattning om sig själv som inte står i paritet med verkligheten. Det mesta George företar sig går snett och ofta lyckas även han framkalla så kallad sekundärskam. Ändå passar han inte riktigt in på Juholt. Costanza är bittert förgrämd; Juholt är en glad lax.
Men så, under läsningen av Expressenintervjun, dyker han upp, huvudpersonen i en TV-serie som var populär på 1970- och 1980-talen:
Ständigt pladdrande rakt ut i luften. Ständiga teorier om hur allt egentligen hänger ihop och fungerar. Ständiga klavertramp. Det bredbenta, tanklösa skrävlandet som ofelbart slår tillbaka. Särskilt ett avsnitt tränger sig på.
Över en tallrik cornflakes säger han till sin mor – de bor ihop – att om bara Leonid Brezjnev kommer in genom dörren så ordnar sig allt:
"Det hade tagit mig fem minuter att lösa den här världsgrejen."
När modern tvivlar grips han av eftertanke: "Tio minuter då."
Om några år kan han vara svensk statsminister:
Marve Fleksnes."
Bättre kan inte ett ifrågasättande om en persons lämplighet för sitt ämbete göras, utan att för ett ögonblick kränka den personliga integriteten, tycker jag!
Sedan är det väl också lite tänkvärt att OM vi röstar bort monarkin och en glad, kung, som utbildats för jobbet hela livet, från tronen .. så kanske han ersätts av en minst lika glad lax i form av en Marve Fleksnes-kopia .. lika smidig och stilfull som en pingvin i umgänget med övriga statsöverhuvuden?
SvD, DN, DN, Expr., Expr., AB,
Nu när drevet går mot kungen läser jag alldeles för många kränkande tillmälen mot kungen som människa och alldeles för få sakliga ifrågasättanden om monarkin som företeelse.
För det är väl det det hela handlar om? Inte en människas fel, brister och tillkortakommanden som till stor del liknar våra egna?
Lika svårt är det att skriva om Håkan Juholt, sossarnas nye partiledare, utan att trampa på människan bakom de märkliga krumbukterna, uttalandena och framträdandena.
I dag läser jag Tokmoderatens inlägg och hittar Per T Ohlsson på Sydsvenskan, en helt okänd förmåga för mig. Han har lyckats med det jag så gärna själv skulle ha velat skriva, en fullständigt lysande beskrivning av hur jag, och många andra, upplevt Håkan Juholts första tid.
Jag gör som Tokmoderaten, ställer mig upp och applåderar Per T Ohlsson och kopierar hans krönika i sin helhet, hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag gjorde:
"Håkan Juholt har inlett starkt som ny socialdemokratisk partiledare. I varje fall anser han det själv. Dessutom är Juholt "överraskad över att jag var så väl förberedd på allt". Det säger han i en stor intervju med Expressens Cecilia Hagen, publicerad förra söndagen.
Kanske tänker Juholt på sitt linjetal vid partikongressen den 26 mars, levererat med patos och mottaget med stormande bifall. Möjligen tänkte han också på omvalet i Västra Götaland den 15 maj. Att Socialdemokraterna undvek ännu ett nederlag är en fjäder i hatten för Juholt, som kampanjade med gott humör.
Men det är en sak att hålla brandtal inför politiska trosfränder, en annan att locka nya väljare, och det är tveksamt om man kan dra nationella slutsatser av ett regionalt omval med 43 procents valdeltagande.
I själva verket har Håkan Juholt haft en skakig start. Hugskotten, reträtterna och pinsamheterna har avlöst varandra. Och under tiden har jag gång på gång gripits av deja vu:
Jag har sett honom förut, fast i en annan skepnad. Var? I TV, så mycket står klart, men i vilket sammanhang? Kan det vara en av Juholts företrädare? Som ny partiordförande – och därtill regeringschef – uppvisade Göran Persson snarlika drag. Men det gick snabbt över och han blev statsman. Det här är värre, mycket värre.
Det blev fel redan i kongresstalet. Juholt förklarade att Socialdemokraterna skulle utvärdera pensionssystemet tillsammans med LO, Saco och TCO och lät förstå att pensionerna blir en stridsfråga i valet 2014. Saco och TCO, måna om sitt oberoende, sköt naturligtvis idén i sank.
Därefter var det fastighetsskatten, denna politiska plåga för Socialdemokraterna. Juholt öppnade för en ny "modell" för fastighetsbeskattning, men fick mothugg från verkställande utskottet.
Fast mest besvärande, inte minst för ett parti som alltid slutit upp bakom FN-tanken, är Libyen.
Med bisarra argument om "drogade barnsoldater" tvingade Juholt fram att de Gripenplan som används i den FN-sanktionerade operationen för att skydda Libyens civila bara får genomföra spaningsuppdrag. Sedan, på första maj, sade han att de svenska planen skall dras tillbaka när riksdagsmandatet löper ut i sommar, även om Sverige skall ta sin "del av kakan", ett häpnadsväckande språkbruk i en fråga som gäller liv och död för tusentals människor.
Efter kritik från andra socialdemokrater, bland dem förre utrikesministern Jan Eliasson, retirerade Juholt till en ny position: Sverige kan medverka med marina stridskrafter. Men sådana efterfrågas inte av Nato, som leder operationerna. Istället har Nato stort behov av just den spaningskapacitet som Sverige bidrar med.
Eftersom insatsen mot den mordiska Kaddafiregimen i Tripoli baseras på ett beslut i FN:s säkerhetsråd, resolution 1973, innebär Juholts linje, om det nu är en linje, att Socialdemokraterna i praktiken överprövar FN; han anser sig uppenbarligen vara bättre informerad om behoven i Libyen än någon annan.
Bakgrunden till det bedrövliga skådespelet är, enligt Fokus, att försvarsutskottets nye ordförande Peter Hultqvist motsätter sig Libyeninsatsen. Och han har en skuld att kassera in: Hultqvist, ordförande för Dalarnas S-distrikt, var involverad i de intriger som ledde till Juholts upphöjelse.
Följaktligen har Håkan Juholt, av partiinterna skäl, underminerat den tradition av bred enighet i utrikes- och säkerhetsfrågor som tjänat landet väl. Också annat förstärker intrycket av att S-ledaren har dåligt omdöme.
I påskas satt en semestrande Juholt och skroderade i en bar i Istanbul, där svenska turister hörde vad han sade. Juholt klagade på sin Martini, hånade statsminister Fredrik Reinfeldt (M), berömde sig själv och idiotförklarade en partikamrat, låt vara att han efteråt förnekade det sistnämnda. Och häromdagen dömde han ut den förre justitieministern Thomas Bodström, aktuell med boken Inifrån, som "medioker deckarförfattare".
Juholt verkar inte ha förstått att en politiker som gör anspråk på statsministerposten bör uppträda med ett visst minimum av stil och värdighet.
De utnämningar som följde på Juholts tillträde omges av frågetecken. Kunniga och erfarna politiker som Thomas Östros och Sven-Erik Österberg har fösts åt sidan – i Östros fall under förödmjukande former – medan de nya namnen hämtas från partiets tredjesortering. Juholt må bullra tomt om kulturens betydelse, men med honom skingras socialdemokratins stolta bildnings- och kunskapsarv för vindarna.
Den nye ekonomisk-politiske talesmannen Tommy Waidelich kan ungefär lika mycket om ekonomi som Peter Hultqvist kan om försvar och säkerhet. Juholt hade rimligen ett finger med i spelet när Karin Wanngård presenterades som oppositionsledare i Stockholms stadshus. Hon började med att förolämpa en hel yrkeskår, försäljarna, och fick genast be om ursäkt. Den nya gruppledaren i riksdagen, Carina Moberg, har inte gjort några djupare parlamentariska avtryck.
Själv kom Håkan Juholt från ingenstans till partiledarposten. Trots många år i riksdagen – han valdes in 1994 – utsågs han aldrig till minister och har i stort sett bara sysslat med försvarspolitik, vilket gör hans turer i Libyenfrågan ännu märkligare.
Juholt fanns inte med på listan när den initierade Christer Isaksson radade upp sannolika statsråd i en rödgrön regering efter valet 2010 i boken Den nya vän(S)tern. Och i Erik Fichtelius intervjusvit med Göran Persson, Aldrig ensam alltid ensam, nämns han en gång på drygt 600 sidor.
Håkan Juholts enda merit tycks ha varit att han ogillade Mona Sahlin sedan han snuvats på posten som partisekreterare. Därför var han en lämplig person att lyfta fram för de traditionalister som tog makten i partiet efter det svidande valnederlaget 2010, trots att de själva hade orsakat katastrofen genom att tvinga Sahlin att inkludera Vänsterpartiet i koalitionsplanerna. Om man skall kalla det en kupp eller inte kan diskuteras, men på det hela taget hamnar nog Thomas Bodström nära sanningen när han beskriver processen i sin öppenhjärtiga bok.
Inget av detta påverkar dock Håkan Juholt. I Expressen lägger han ut texten i enlighet med Shakespeares berömda iakttagelse:
Upp flyga orden, tanken stilla står. Han beskriver sig själv som "vansinnigt beslutsför" och har, enligt egen utsago, "en förmåga att ta in allt" på samma gång:
"Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret."
Där andra ledande politiker upprätthåller en privat sfär dundrar Juholt på om hur han fick 800 svar på sin kontaktannons på nätet och om hur den nuvarande särbon sedan "gick till kvartsfinal, semifinal, final och vann", varpå det bar iväg på parets första semester. Till Vitryssland.
Om Juholt inte blir statsminister tar han det inte personligt, säger han, "för då är det en mycket större förlust, en förlust för landet".
Cecilia Hagen, veteran i intervjubranschen, noterar att Juholts pressekreterare "ser oavbrutet nervös ut". Man förstår varför.
Vem är nu detta? Var och när har jag sett honom i TV?
Svenska Dagbladet jämförde nyligen Juholts Libyenkrumbukter med kultserien Pang i bygget. Visst påminner det lite om när den uppskruvade Basil Fawlty snubblar omkring i hotellreceptionen. Men det stämmer ändå inte. Där Basil Fawlty är omväxlande kolerisk och inställsam är Håkan Juholt jovialisk och jordnära. Och Basil är egen företagare.
Ett tag funderade jag på George Costanza, en av Jerry Seinfelds vänner i komediserien Seinfeld. George har, liksom Juholt, en uppfattning om sig själv som inte står i paritet med verkligheten. Det mesta George företar sig går snett och ofta lyckas även han framkalla så kallad sekundärskam. Ändå passar han inte riktigt in på Juholt. Costanza är bittert förgrämd; Juholt är en glad lax.
Men så, under läsningen av Expressenintervjun, dyker han upp, huvudpersonen i en TV-serie som var populär på 1970- och 1980-talen:
Ständigt pladdrande rakt ut i luften. Ständiga teorier om hur allt egentligen hänger ihop och fungerar. Ständiga klavertramp. Det bredbenta, tanklösa skrävlandet som ofelbart slår tillbaka. Särskilt ett avsnitt tränger sig på.
Över en tallrik cornflakes säger han till sin mor – de bor ihop – att om bara Leonid Brezjnev kommer in genom dörren så ordnar sig allt:
"Det hade tagit mig fem minuter att lösa den här världsgrejen."
När modern tvivlar grips han av eftertanke: "Tio minuter då."
Om några år kan han vara svensk statsminister:
Marve Fleksnes."
Bättre kan inte ett ifrågasättande om en persons lämplighet för sitt ämbete göras, utan att för ett ögonblick kränka den personliga integriteten, tycker jag!
Sedan är det väl också lite tänkvärt att OM vi röstar bort monarkin och en glad, kung, som utbildats för jobbet hela livet, från tronen .. så kanske han ersätts av en minst lika glad lax i form av en Marve Fleksnes-kopia .. lika smidig och stilfull som en pingvin i umgänget med övriga statsöverhuvuden?
SvD, DN, DN, Expr., Expr., AB,
lördag 28 maj 2011
Säg som det är ..
.. MEDIA vill att svenska folket ska kräva att kungen kliver åt sidan till förmån för Victoria!!
Märkligt nog så verkar inte svenska folket vara speciellt intresserade av att ställa upp på det, trots att statistiken pekar på att så är fallet. Jag har verkligen frågat varenda människa jag stött på och det vanligaste svaret har varit .. "usch, jag tycker de där skriverierna är så osmakliga. Jag läser det inte ens."
Kungen MÅSTE uttala sig .. hojtar alla tyckare i frågan. "Kungens tystnad gör att skandalen aldrig dör" .. upprör sig Aftonbladet som själva gör sitt bästa för att hålla liv i "skandalen" och fortsätter motsägelsefullt "Även om kungen är oskyldig blir ingen dementi trovärdig längre."
???????????????
Om ingen dementi kan bli trovärdig, men han måste uttala sig i alla fall, så tolkar jag det som att media inte längre har något att skriva om och vill att kungen själv ska hjälpa till med att gräva den grop man vill sänka honom i.
För vad kan han säga? Oavsett vad han säger så kommer det att stötas och blötas och tolkas tills det passar in i den förutbestämda rubriken. Se bara på Sven-Otto Littorin och hur hans överraskade reaktion inför Aftonbladets anklagelse misstolkades och fördes upp på förstasidorna.
Den här typen av drev, journalistik, hyenabeteende, lösnummerraggande eller kalla det för vad ni vill är fullständigt motbjudande och ovärdigt, tycker jag.
Däremot så kan jag hålla med Peter Högberg på Högbergs Tankar om att det vore mer meningsfullt att "ta en saklig diskussion omkring själva fenomenet med ett kungahus i 2000-talet där det blåa blodets tro fortfarande existerar" och också granska de alternativ ett eventuellt avskaffande av monarkin skulle medföra.
Inte för att jag är helt säker på att Peter Högberg och jag skulle komma till samma slutsats, men för att det är ett värdigt och demokratiskt sätt att närma sig frågor som är allmängiltiga och aktuella.
Men då talar jag om något helt annat än vad som händer på tidningarnas förstasidor just nu.
AB, AB, AB, Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN
Märkligt nog så verkar inte svenska folket vara speciellt intresserade av att ställa upp på det, trots att statistiken pekar på att så är fallet. Jag har verkligen frågat varenda människa jag stött på och det vanligaste svaret har varit .. "usch, jag tycker de där skriverierna är så osmakliga. Jag läser det inte ens."
Kungen MÅSTE uttala sig .. hojtar alla tyckare i frågan. "Kungens tystnad gör att skandalen aldrig dör" .. upprör sig Aftonbladet som själva gör sitt bästa för att hålla liv i "skandalen" och fortsätter motsägelsefullt "Även om kungen är oskyldig blir ingen dementi trovärdig längre."
???????????????
Om ingen dementi kan bli trovärdig, men han måste uttala sig i alla fall, så tolkar jag det som att media inte längre har något att skriva om och vill att kungen själv ska hjälpa till med att gräva den grop man vill sänka honom i.
För vad kan han säga? Oavsett vad han säger så kommer det att stötas och blötas och tolkas tills det passar in i den förutbestämda rubriken. Se bara på Sven-Otto Littorin och hur hans överraskade reaktion inför Aftonbladets anklagelse misstolkades och fördes upp på förstasidorna.
Den här typen av drev, journalistik, hyenabeteende, lösnummerraggande eller kalla det för vad ni vill är fullständigt motbjudande och ovärdigt, tycker jag.
Däremot så kan jag hålla med Peter Högberg på Högbergs Tankar om att det vore mer meningsfullt att "ta en saklig diskussion omkring själva fenomenet med ett kungahus i 2000-talet där det blåa blodets tro fortfarande existerar" och också granska de alternativ ett eventuellt avskaffande av monarkin skulle medföra.
Inte för att jag är helt säker på att Peter Högberg och jag skulle komma till samma slutsats, men för att det är ett värdigt och demokratiskt sätt att närma sig frågor som är allmängiltiga och aktuella.
Men då talar jag om något helt annat än vad som händer på tidningarnas förstasidor just nu.
AB, AB, AB, Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN
Behöver inte logga in, kan inte logga ut och ..
.. det är ibland helt omöjligt att både svara på och lämna kommentarer. Så har det varit på min blogg en längre tid, och som vanligt när något inte fungerar så misstänkte jag att jag fibblat på något som jag inte borde ha varit i närheten av och gjort "en förbjuden åtgärd".
Nu ser jag att jag inte är ensam, men vad hjälper det när det inte går att få kontakt med någon?
Till slut hittade jag ett meddelande, daterat den 24 maj, från http://knownissues.blogspot.com som säger ..
We´re investigating an issue which is preventing login and commentposting for some users, and hope to have av fix released shortly.
Thanks for your patience in the meantime.
Patience??
Vad har jag för val?
Men det kanske finns någon ute i oändligheten som blir glad över att felet är uppmärksammat och att det finns en lösning i sikte?
Nu ser jag att jag inte är ensam, men vad hjälper det när det inte går att få kontakt med någon?
Till slut hittade jag ett meddelande, daterat den 24 maj, från http://knownissues.blogspot.com som säger ..
We´re investigating an issue which is preventing login and commentposting for some users, and hope to have av fix released shortly.
Thanks for your patience in the meantime.
Patience??
Vad har jag för val?
Men det kanske finns någon ute i oändligheten som blir glad över att felet är uppmärksammat och att det finns en lösning i sikte?
fredag 27 maj 2011
Förhoppningar, drömmar och löften ..
.. det var vad det rödgröna alternativet försökte sälja till väljarna inför valet 2010.
Fram till våren 2010 gick det också bra. Statistiken pekade rakt uppåt och alla "vetare" av alla slag hummade om ett försprång som var omöjligt att hämta igen för Alliansen .. och så släpptes innehållsförteckningen och alla förstod vad de förväntades köpa.
Det finns ett bra citat på det .. "Överdrivna förhoppningar ger den största besvikelsen."
Nu har rödgröneriet splittrats och Håkans Juholts gäng övertagit varulagret och lagt till lite pingviner, paraplyer och ett helt nytt varumärke .. Social Demokrati. Och precis som med Mona Sahlins egna produkt .. Laget före Jaget .. så stiger förväntningarna.
Det är nya och okända ansikten men samma slutna socialdemokratiska ledning vi ser. Samma gamla utredningar, kommissioner och samma löftesfabrik där människors förhoppningar är råvaran. Och samma tro på gamla storsäljare från den tiden när affärerna gick bra.
Men man kan komma långt i statistiken med utlovade framtida leveranser, många längtar och hoppas så desperat att de är villiga att köpa vad som helst, trots att de borde veta bättre. Se bara på skönhets- och bantningsindustrin som har ungefär samma upplägg som politiken.
Och där finns också ett bra citat .. "Statistik: ett system för att framställa dina förhoppningar i övertygande vetenskaplig förklädnad."
Jag unnar av hjärtat alla äkta och övertygade socialdemokratiska medlemmar det hopp som dagens rapporterade procentuppgång på 4 procent skänker, det gör jag. För ibland skär det i hjärtat att läsa vissa bloggar som mot sin inre övertygelse försöker övertyga både sig själv och andra att .. NU .. äntligen, är vi på gång! På rätt väg! Har rätt ledare!!
Men .. "Att lova är att pantsätta framtiden", det är ett citat som innebär att det som lovas nu förväntas kunna uppfyllas inför valet 2014.
"Din framtid och dina förhoppningar har inget gemensamt" .. är ett annat citat som Håkan Juholt också borde ta till sig innan han läser upp sina egenhändigt författade löftesrika tal som för mig bara påminner om ytterligare ett citat ..
.. "Stora ord följs sällan av goda gärningar".
DN, Expr., Expr., AB, AB, AB
Fram till våren 2010 gick det också bra. Statistiken pekade rakt uppåt och alla "vetare" av alla slag hummade om ett försprång som var omöjligt att hämta igen för Alliansen .. och så släpptes innehållsförteckningen och alla förstod vad de förväntades köpa.
Det finns ett bra citat på det .. "Överdrivna förhoppningar ger den största besvikelsen."
Nu har rödgröneriet splittrats och Håkans Juholts gäng övertagit varulagret och lagt till lite pingviner, paraplyer och ett helt nytt varumärke .. Social Demokrati. Och precis som med Mona Sahlins egna produkt .. Laget före Jaget .. så stiger förväntningarna.
Det är nya och okända ansikten men samma slutna socialdemokratiska ledning vi ser. Samma gamla utredningar, kommissioner och samma löftesfabrik där människors förhoppningar är råvaran. Och samma tro på gamla storsäljare från den tiden när affärerna gick bra.
Men man kan komma långt i statistiken med utlovade framtida leveranser, många längtar och hoppas så desperat att de är villiga att köpa vad som helst, trots att de borde veta bättre. Se bara på skönhets- och bantningsindustrin som har ungefär samma upplägg som politiken.
Och där finns också ett bra citat .. "Statistik: ett system för att framställa dina förhoppningar i övertygande vetenskaplig förklädnad."
Jag unnar av hjärtat alla äkta och övertygade socialdemokratiska medlemmar det hopp som dagens rapporterade procentuppgång på 4 procent skänker, det gör jag. För ibland skär det i hjärtat att läsa vissa bloggar som mot sin inre övertygelse försöker övertyga både sig själv och andra att .. NU .. äntligen, är vi på gång! På rätt väg! Har rätt ledare!!
Men .. "Att lova är att pantsätta framtiden", det är ett citat som innebär att det som lovas nu förväntas kunna uppfyllas inför valet 2014.
"Din framtid och dina förhoppningar har inget gemensamt" .. är ett annat citat som Håkan Juholt också borde ta till sig innan han läser upp sina egenhändigt författade löftesrika tal som för mig bara påminner om ytterligare ett citat ..
.. "Stora ord följs sällan av goda gärningar".
DN, Expr., Expr., AB, AB, AB
torsdag 26 maj 2011
Borttappat, återfunnet och älskat.
Jag är en samlare och har en olycklig förmåga att förmänskliga saker och ting .. och då pratar jag INTE om katter och hundar, utan om helt vardagliga prylar.I mina fönster står en pelargon som livräddats från kyrkans komposthög, tillsammans med min Ärvda Hibuskus, 2 ENORMA, ratade växter som jag fick med mig hem efter ett restaurangbesök, den Eländiga blomman som pappa tyckte luktade gott och mängder av fådda, knyckta eller räddade blomster av alla slag.
När Dottern var liten berättade vi historier och gav liv åt allt som fanns tillgängligt, vilket har resulterat i att HON också släpar med sig ett helt lass av barndomsvänner .. nötta, oformliga och helt meningslösa för en oförstående betraktare.
Bland dem finns en strumpa som förlorade sin partner i tvättmaskinens Svarta Hål.
Efter ett halvårs sorgsen väntan på en partner, blev det en rolig Hand-strumpa på sängkanten, en Tröst-strumpa som OCKSÅ var ledsen ibland och .. en verklig VÄN.
Jisses, vad vi letade efter den strumpan!! En riktig Rym-strumpa var det .. och så blev den en Göm-strumpa också .. när den inte var helt borta på riktigt och blev en bortrövad, kidnappad strumpa i nöd. Lyckligtvis blev den alltid återfunnen, räddad med en hårresande historia att berätta.
Slutligen förvandlades den till en Häst-strumpa, en Cirkushäst som har haft många lysande föreställningar innan den pensionerades i ett hörn i Dotterns rum.
Inget kan slängas .. lyckostenar, förtrollade glasbitar, den guldfärgade lilla Husmusen som räddades från Loppis, mjukisdjur med personlighet och en egen historia att berätta och den blå, blommiga "LÄSKIGA KAKBURKEN" som vi lade äckliga grejor i och skrämde upp oss själva så pass att vi inte tordes öppna den ... bara skaka på den .. urrrk & ryyyyyys .. sedan åkte den tillbaka in under hyllan i garderoben, där den forfarande står och är JÄTTELÄSKIG!!
Vi har givit en själ till alldeles för mycket prylar som vi känner livslångt ansvar för och nu känns det som om dom börjar ta över, jag drunknar och skulle helst vilja stoppa dom i LÄSKIGA KAKBURKEN allihop!!!
(sparat från min AB-blogg januari 2009)
Stackars människa!!
För det är han väl ändå, kungen??
En vanlig dödlig med ett ovanligt odödligt jobb??
Fast det verkar inte så nu när media drar igång ett av sina vanliga, blodtörstiga drev. Jag vet inte vad det är för fel med dagens nyhetsjournalistik, men det känns alltid lika osmakligt när det är dags att slita någon stackars sate i småbitar och kasta till gamarna .. dvs oss.
Sven-Otto Littorin hade inte en chans. Carola hånades och förnedrades bara för nöjes skull och många, många andra har fått löpa gatlopp på löpsedlarna och alltid är det samma sak .. de ska uttala sig!! Och när de väl gör det så exploderar deras egna uttalanden i ansiktet på dem och föder nya okontrollerbara påståenden och nya löpsedlar.
Stackars människor! De har inte en chans .. vad de än gör kommer det att hållas mot dem för att passa in i den rubriksättning som redan är satt.
Och nu är det dags att peta ner kungen från tronen? Republikanska föreningen vädrar morgonluft, media studerar varje minspel .. varför målar han en ledsen kung? Varje "tecken" på påfrestningar i det kungliga privatlivet skärskådas .. hade eller hade inte drottningen ring på rätt finger??
Påfrestningar, ja .. det är vad media åstadkommer och sedan frossar de i följderna och jag mår illa.
Kungen måste uttala sig .. kräver media, för annars har de inget att skriva om. Och uttalar sig den arme kungen så kommer varje ord att misstolkas och slängas tillbaka mitt i ansiktet på honom.
Han kan inte sköta sitt jobb eftersom det vid varje möjligt tillfälle står en dräglande journalist och väntar på att få ställa SIN rubriksättande fråga .. helt ointresserad av svaret eller personen det gäller.
Kungen framstår som skyldig, läser jag. Ja, tacka fan för det, när den som sätter rubriken är samma som står för framställningen. Vad ska vi egentligen med vårt kostsamma rättsväsende till när det ändå är media som anser sig ha rätten att agera åklagare, domare och bödel??
Jag är helt ointresserad av kungahuset, men aldrig att jag kommer att rösta för att avskaffa monarkin hur mycket media än försöker piska upp antiroyalistiska protester.
För så länge det finns den minsta, mikroskopiska risk att vi skulle kunna få en folkvald president som ens är hälften av vad socialdemokraterna fick som partiledare så är jag på kungens sida.
Efter drygt tre månader är Håkan Juholt det absolut starkaste argumentet för en bevarad monarki.
Länge leve konungen och fäderneslandet .. eller vad det nu heter??
AB, AB, AB, Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN
En vanlig dödlig med ett ovanligt odödligt jobb??
Fast det verkar inte så nu när media drar igång ett av sina vanliga, blodtörstiga drev. Jag vet inte vad det är för fel med dagens nyhetsjournalistik, men det känns alltid lika osmakligt när det är dags att slita någon stackars sate i småbitar och kasta till gamarna .. dvs oss.
Sven-Otto Littorin hade inte en chans. Carola hånades och förnedrades bara för nöjes skull och många, många andra har fått löpa gatlopp på löpsedlarna och alltid är det samma sak .. de ska uttala sig!! Och när de väl gör det så exploderar deras egna uttalanden i ansiktet på dem och föder nya okontrollerbara påståenden och nya löpsedlar.
Stackars människor! De har inte en chans .. vad de än gör kommer det att hållas mot dem för att passa in i den rubriksättning som redan är satt.
Och nu är det dags att peta ner kungen från tronen? Republikanska föreningen vädrar morgonluft, media studerar varje minspel .. varför målar han en ledsen kung? Varje "tecken" på påfrestningar i det kungliga privatlivet skärskådas .. hade eller hade inte drottningen ring på rätt finger??
Påfrestningar, ja .. det är vad media åstadkommer och sedan frossar de i följderna och jag mår illa.
Kungen måste uttala sig .. kräver media, för annars har de inget att skriva om. Och uttalar sig den arme kungen så kommer varje ord att misstolkas och slängas tillbaka mitt i ansiktet på honom.
Han kan inte sköta sitt jobb eftersom det vid varje möjligt tillfälle står en dräglande journalist och väntar på att få ställa SIN rubriksättande fråga .. helt ointresserad av svaret eller personen det gäller.
Kungen framstår som skyldig, läser jag. Ja, tacka fan för det, när den som sätter rubriken är samma som står för framställningen. Vad ska vi egentligen med vårt kostsamma rättsväsende till när det ändå är media som anser sig ha rätten att agera åklagare, domare och bödel??
Jag är helt ointresserad av kungahuset, men aldrig att jag kommer att rösta för att avskaffa monarkin hur mycket media än försöker piska upp antiroyalistiska protester.
För så länge det finns den minsta, mikroskopiska risk att vi skulle kunna få en folkvald president som ens är hälften av vad socialdemokraterna fick som partiledare så är jag på kungens sida.
Efter drygt tre månader är Håkan Juholt det absolut starkaste argumentet för en bevarad monarki.
Länge leve konungen och fäderneslandet .. eller vad det nu heter??
AB, AB, AB, Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN
Till minnet av ett stim ..
Alla som skriver dagbok eller bloggar borde tvingas till att sätta sig ner och läsa igenom allt de har skrivit, som jag nu måste göra med min gamla AB-blogg. Det ger minst sagt en utökad självinsikt.
Det är med skammens rodnad på kinderna jag rensar bort högvis med meningslösa inlägg som handlar om diverse tv-såpor utan innehåll, som jag av någon outgrundlig anledning ansåg mig tvungen att kommentera och engagera mig i?
Dessutom skrev jag uppenbarligen om ALLT den första tiden? Gynekologbesök, tandläkarbesök, trängsel i kassakön eller bara hur svårt det var att hitta något att skriva om. Bloggstatistiken var också ett kärt ämne .. jag förstod den inte alls!
Och alla hundar och katter.. vänner, som inte längre finns .. oj, så mycket jag skrivit om dem. Nu är de flesta borta och det svider i hjärtat när jag läser vad jag skrev medan de fortfarande var en viktig del av min vardag.
Men så kommer jag till den roligaste tiden i mitt bloggliv .. och den ligger nog högt på listan när det gäller livet i övrigt också. Det började så beskedligt med att Libra drömde en natt .. och urartade till rena vansinnet.
Jag har tagit mig friheten att kopiera ner hela inlägget med kommentarer tillsammans med det jag sparar av min egen blogg. Tyvärr kan jag inte kopiera in det hela här, eftersom det inte är min egen text men länken till inlägget lär ju fungera fram till 30:e juni då AB lägger ner sin bloggportal.
Rubriken är TRÖTTER .. och förmodligen kommer den som klickar på den inte att fatta det minsta lilla .. men vi som var inblandade skrattade så vi grät. Jag vaknade till och med på natten av att jag låg och fnittrade i sömnen!
Det är otroligt välgörande för själen att få leka och vara lite okontrollerad någon gång och skratt .. ja, det finns nog ingenting nyttigare än att få ha roligt tillsammans med likasinnade.
För mig är det här inlägget och allt det förde med sig det som är meningen med att ha en blogg. Kontakten med andra, likasinnade eller helt olika människor som gör att jag mår bra, lär mig saker, växer och får tänka till .. eller skratta.
Det är med skammens rodnad på kinderna jag rensar bort högvis med meningslösa inlägg som handlar om diverse tv-såpor utan innehåll, som jag av någon outgrundlig anledning ansåg mig tvungen att kommentera och engagera mig i?
Dessutom skrev jag uppenbarligen om ALLT den första tiden? Gynekologbesök, tandläkarbesök, trängsel i kassakön eller bara hur svårt det var att hitta något att skriva om. Bloggstatistiken var också ett kärt ämne .. jag förstod den inte alls!
Och alla hundar och katter.. vänner, som inte längre finns .. oj, så mycket jag skrivit om dem. Nu är de flesta borta och det svider i hjärtat när jag läser vad jag skrev medan de fortfarande var en viktig del av min vardag.
Men så kommer jag till den roligaste tiden i mitt bloggliv .. och den ligger nog högt på listan när det gäller livet i övrigt också. Det började så beskedligt med att Libra drömde en natt .. och urartade till rena vansinnet.
Jag har tagit mig friheten att kopiera ner hela inlägget med kommentarer tillsammans med det jag sparar av min egen blogg. Tyvärr kan jag inte kopiera in det hela här, eftersom det inte är min egen text men länken till inlägget lär ju fungera fram till 30:e juni då AB lägger ner sin bloggportal.
Rubriken är TRÖTTER .. och förmodligen kommer den som klickar på den inte att fatta det minsta lilla .. men vi som var inblandade skrattade så vi grät. Jag vaknade till och med på natten av att jag låg och fnittrade i sömnen!
Det är otroligt välgörande för själen att få leka och vara lite okontrollerad någon gång och skratt .. ja, det finns nog ingenting nyttigare än att få ha roligt tillsammans med likasinnade.
För mig är det här inlägget och allt det förde med sig det som är meningen med att ha en blogg. Kontakten med andra, likasinnade eller helt olika människor som gör att jag mår bra, lär mig saker, växer och får tänka till .. eller skratta.
onsdag 25 maj 2011
Juholt behöver fortfarande LO, men ..
.. behöver medlemmarna LO, undrar jag när jag läser AB i dag?
LO tappar medlemmar och som inte det var nog så är det så krånglig att byta fackförbund inom LO att av 33.000 som försökte, var det 12.000 som gav upp och helt enkelt fortsatte utan medlemskap alls.
LO lade ner 9 miljoner kronor av medlemmarnas pengar på en fruktansvärt pinsam affischkampanj för ett år sedan, kommer ni ihåg det? Vem vill vara delaktig i något sådant och dessutom betala för det?
Något som förmodligen de flesta har glömt är LO:s grannkampanj för 3 år sedan, då man letade reda på grannarna till 42 borgerliga riksdagsledamöter och skickade ett brev till hela postnummerområdet med texten .. "Din granne XXX tänker försämra din sjukförsäkring".
På Politikerbloggen intervjuvades LO-samordnaren Marja Koivisto och får bland annat frågan ...
Vad förväntar du dig att grannarna ska göra? -Vi har gjort en Novus-undersökning. Fyra av tio svenskar känner inte till att det här ska göras.
Men vad förväntar du dig att grannarna ska göra? -Vi vill att man ska tänka till. Tycker man att det är ett dåligt förslag så bör man rimligen ringa, mejla eller ta kontakt och föra fram sin röst.
Jag tycker fortfarande inte att du svarat på frågan om vad du förväntar dig att grannarna ska göra? - Jag vill att de ska tänka till och bli informerade. Det är mitt enda uppsåt.
Det är just riksdagsledamöternas grannar som behöver tänka till? - Helst hela befolkningen, men man måste ju börja någonstans.
Och när det hela skedde tänkte åtminstone jag till och undrade var gränsen gick .. skulle arbetskamraterna och grannarna få brev om jag gick med i "fel" politiskt parti? Bara för att man måste börja någonstans ..?
Och vad förväntade man sig egentligen för reaktion på grannbreven? Var det meningen att grannarna skulle gå man ur huse för att slå ledamoten på käften?? Eller skulle de inte längre få vara med i granngemenskapen tillsammans med sina äkta hälfter och barn??
Wanja Lundby Wedins tillbakalutade inställning till sina styrelseuppdrag är ytterligare ett skäl för mig att känna ett avståndstagande till LO och hanterandet av medlemmarnas pengar ett annat.
Dessutom så har jag alltför många gånger stött på LO-medlemmar som satt sin tillit till sitt fackförbund, bara för att upptäcka att deras representant tyckt det varit intressantare att hålla sig väl med arbetsgivaren.
"Arbetskamraternas förtroende erbjuder en annan väg än elitskolor eller pärmbärande in i politiken, för personer men också för idéer" .. skriver AB:s ledarskribent och jag undrar om han menar att facken behövs för att fler ska kunna göra en politisk karriär. För att skapa fler medlemmar i SAP??
Varför ska de som har avvikande politisk hemhörighet betala för det och är det bara fackliga representanter med fötterna i partiet som erbjuds den andra vägen in i politiken genom facket??
Är det att värna om medlemmarnas/löntagarnas intressen, som Wanja Lundby Wedin och Håkan Juholt så vackert uttrycker sig??
Det må vara hänt att Håkan Juholt behöver LO-medlemmarnas pengar i valkampanjen 2014, men känner vi ett behov av att bli medlemmar i LO för att delta i den, det är frågan??
AB, SvD, DN, DN
LO tappar medlemmar och som inte det var nog så är det så krånglig att byta fackförbund inom LO att av 33.000 som försökte, var det 12.000 som gav upp och helt enkelt fortsatte utan medlemskap alls.
LO lade ner 9 miljoner kronor av medlemmarnas pengar på en fruktansvärt pinsam affischkampanj för ett år sedan, kommer ni ihåg det? Vem vill vara delaktig i något sådant och dessutom betala för det?
Något som förmodligen de flesta har glömt är LO:s grannkampanj för 3 år sedan, då man letade reda på grannarna till 42 borgerliga riksdagsledamöter och skickade ett brev till hela postnummerområdet med texten .. "Din granne XXX tänker försämra din sjukförsäkring".
På Politikerbloggen intervjuvades LO-samordnaren Marja Koivisto och får bland annat frågan ...
Vad förväntar du dig att grannarna ska göra? -Vi har gjort en Novus-undersökning. Fyra av tio svenskar känner inte till att det här ska göras.
Men vad förväntar du dig att grannarna ska göra? -Vi vill att man ska tänka till. Tycker man att det är ett dåligt förslag så bör man rimligen ringa, mejla eller ta kontakt och föra fram sin röst.
Jag tycker fortfarande inte att du svarat på frågan om vad du förväntar dig att grannarna ska göra? - Jag vill att de ska tänka till och bli informerade. Det är mitt enda uppsåt.
Det är just riksdagsledamöternas grannar som behöver tänka till? - Helst hela befolkningen, men man måste ju börja någonstans.
Och när det hela skedde tänkte åtminstone jag till och undrade var gränsen gick .. skulle arbetskamraterna och grannarna få brev om jag gick med i "fel" politiskt parti? Bara för att man måste börja någonstans ..?
Och vad förväntade man sig egentligen för reaktion på grannbreven? Var det meningen att grannarna skulle gå man ur huse för att slå ledamoten på käften?? Eller skulle de inte längre få vara med i granngemenskapen tillsammans med sina äkta hälfter och barn??
Wanja Lundby Wedins tillbakalutade inställning till sina styrelseuppdrag är ytterligare ett skäl för mig att känna ett avståndstagande till LO och hanterandet av medlemmarnas pengar ett annat.
Dessutom så har jag alltför många gånger stött på LO-medlemmar som satt sin tillit till sitt fackförbund, bara för att upptäcka att deras representant tyckt det varit intressantare att hålla sig väl med arbetsgivaren.
"Arbetskamraternas förtroende erbjuder en annan väg än elitskolor eller pärmbärande in i politiken, för personer men också för idéer" .. skriver AB:s ledarskribent och jag undrar om han menar att facken behövs för att fler ska kunna göra en politisk karriär. För att skapa fler medlemmar i SAP??
Varför ska de som har avvikande politisk hemhörighet betala för det och är det bara fackliga representanter med fötterna i partiet som erbjuds den andra vägen in i politiken genom facket??
Är det att värna om medlemmarnas/löntagarnas intressen, som Wanja Lundby Wedin och Håkan Juholt så vackert uttrycker sig??
Det må vara hänt att Håkan Juholt behöver LO-medlemmarnas pengar i valkampanjen 2014, men känner vi ett behov av att bli medlemmar i LO för att delta i den, det är frågan??
AB, SvD, DN, DN
Huliganskatt .. kan det vara nå´t?
Det verkar inte vara särskilt kul att vara fotbollsintresserad nu för tiden. Själv har jag faktiskt aldrig varit det, men förut fanns det ju i alla fall en möjlighet att följa med någon intresserad på en match .. i dag skulle jag aldrig våga.
Nu är det tydligen fullständigt livsfarligt. Om man inte blir ihjälslagen eller allvarligt skadad, så kan man i stället få en fyrverkeripjäs i skallen eller bli offer för någon som är så direktstyrd att han till och med ger sig på målvakten under pågående match.
Egentligen borde man ha Huligan-turneringar i stället, och släppa in alla som mest är intresserade av att få utlopp för sina agressioner på plan, i en modernare form av gladiatorspel.
Den som överlever vinner.
Men det är lite för grymt tycker jag och lanserar återigen det förslag på Huligan-Skatt som jag skrev om i mars 2008.
"En gång i tiden hade vi hundskatt. Vi har aldrig riktigt kompenserat oss för det inkomstbortfallet och nu har jag plötsligt insett var det finns en möjlighet att göra det.
Fotbolls- och andra Huliganer och deras verksamhet kostar ju en hel del, mer än vad våra fyrfota vänner egentligen. Det borde de ju kunna betala för själva på ett eller annat sätt, tycker man? Det gör ju alla vi andra som har mer stillsamma fritidsintressen.
En Huligan-Skatt skulle sitta fint. Då kan man ha samma system som man hade med hundskatten, ett huliganskattemärke runt halsen .. (eller en väl synlig tatuering?) .. som berättigar till rabatterat inträde till den inhägnade Huliganavdelningen på landets idrottsarenor. Särskilda Huliganrastplatser som skulle kunna iordningställas i alla större städer som har det här problemet.
Då behöver Huliganerna inte ha problem med att hitta varandra utan kan, smidigt och lätt, hitta en annan Huligan att slå sönder och samman när andan faller på. Farligheter som vapen eller andra verktyg får man givetvis lämna utanför rastplatsen.
Huligan-Skatten skulle finansiera Huliganpoliserna så att den vanliga ordningsmakten fick tid med vardagsbrottsligheten och allmänheten.
Huliganrastplatserna förhindrar också att vanligt folk med ett idrottsintresse kommer till skada och underlättar för sjukvården eftersom man kan ha en liten mottagning i direkt anslutning till rastplatsens utgång, där man kan sy ihop mindre blessyrer, dela ut plåster och gipsa avslagna kroppsdelar. En bra idé är att inte öppna rastplatsen för utsläpp förrän arenan i övrigt är tom så att Huliganerna får gott om plats när de ska ta sig till sina respektive hem.
Rastplatsen kan också ge allmänheten lite underhållning när de intar sin förtäring i pauser, före eller efter matchen och vill det sig väl kan arrangörerna göra sig en extra hacka genom att sälja särskilda platser för den som är mer intresserad av att se huliganer än själva matchen.
På det här fiffiga sättet kommer huliganproblemet att bli självfinansierat och alla blir nöjda och glada!
Eller ...???"
Statsministern ser allvarligt på den senaste händelsen, "Jag är trött på idioter" .. skriver Marcus Birro, "klubbarna behöver hjälp" .. skriver Sportbladets krönikör i AB. Ja, det här är mitt lilla bidrag, försök gärna att komma på något bättre själva?
Expr., Expr., SvD, DN, DN, AB, AB, AB
Nu är det tydligen fullständigt livsfarligt. Om man inte blir ihjälslagen eller allvarligt skadad, så kan man i stället få en fyrverkeripjäs i skallen eller bli offer för någon som är så direktstyrd att han till och med ger sig på målvakten under pågående match.
Egentligen borde man ha Huligan-turneringar i stället, och släppa in alla som mest är intresserade av att få utlopp för sina agressioner på plan, i en modernare form av gladiatorspel.
Den som överlever vinner.
Men det är lite för grymt tycker jag och lanserar återigen det förslag på Huligan-Skatt som jag skrev om i mars 2008.
"En gång i tiden hade vi hundskatt. Vi har aldrig riktigt kompenserat oss för det inkomstbortfallet och nu har jag plötsligt insett var det finns en möjlighet att göra det.
Fotbolls- och andra Huliganer och deras verksamhet kostar ju en hel del, mer än vad våra fyrfota vänner egentligen. Det borde de ju kunna betala för själva på ett eller annat sätt, tycker man? Det gör ju alla vi andra som har mer stillsamma fritidsintressen.
En Huligan-Skatt skulle sitta fint. Då kan man ha samma system som man hade med hundskatten, ett huliganskattemärke runt halsen .. (eller en väl synlig tatuering?) .. som berättigar till rabatterat inträde till den inhägnade Huliganavdelningen på landets idrottsarenor. Särskilda Huliganrastplatser som skulle kunna iordningställas i alla större städer som har det här problemet.
Då behöver Huliganerna inte ha problem med att hitta varandra utan kan, smidigt och lätt, hitta en annan Huligan att slå sönder och samman när andan faller på. Farligheter som vapen eller andra verktyg får man givetvis lämna utanför rastplatsen.
Huligan-Skatten skulle finansiera Huliganpoliserna så att den vanliga ordningsmakten fick tid med vardagsbrottsligheten och allmänheten.
Huliganrastplatserna förhindrar också att vanligt folk med ett idrottsintresse kommer till skada och underlättar för sjukvården eftersom man kan ha en liten mottagning i direkt anslutning till rastplatsens utgång, där man kan sy ihop mindre blessyrer, dela ut plåster och gipsa avslagna kroppsdelar. En bra idé är att inte öppna rastplatsen för utsläpp förrän arenan i övrigt är tom så att Huliganerna får gott om plats när de ska ta sig till sina respektive hem.
Rastplatsen kan också ge allmänheten lite underhållning när de intar sin förtäring i pauser, före eller efter matchen och vill det sig väl kan arrangörerna göra sig en extra hacka genom att sälja särskilda platser för den som är mer intresserad av att se huliganer än själva matchen.
På det här fiffiga sättet kommer huliganproblemet att bli självfinansierat och alla blir nöjda och glada!
Eller ...???"
Statsministern ser allvarligt på den senaste händelsen, "Jag är trött på idioter" .. skriver Marcus Birro, "klubbarna behöver hjälp" .. skriver Sportbladets krönikör i AB. Ja, det här är mitt lilla bidrag, försök gärna att komma på något bättre själva?
Expr., Expr., SvD, DN, DN, AB, AB, AB
tisdag 24 maj 2011
Jag blir så förvånad ..
.. när jag läser reaktionerna på Thomas Bodströms bok??
Morgan Johansson, Heléne Fritzon och Peter Hultqvist utpekas tydligen som dem som tillsammans med Håkan Juholt i första hand låg bakom "kuppandet" som fick Mona Sahlin att kasta in handduken.
Det är något de inte vill stå för. "Han sprider myter och personangrepp i syfte att öka intresset för sin bok. Det är inte omdömesgillt" .. säger de, samtidigt som de menar att det fanns ett brett tryck i partiet på ett nytt ledarskap .. fast inte från dem. Oh, nej då!! Absolut INTE!!
ANDRA ville ha bort Mona Sahlin!
"Han använder ett spektakulärt arbetssätt för att sälja sin produkt" .. säger Peter Hultqvist som nu är ordförande i försvarsutskottet, en post som han förmodligen fått som tack för hjälpen när han i sin tur använde ett spektakulärt .. förhoppningsvis omdömesgillt .. arbetssätt för att sälja produkten Juholt. Fast det är bara något som jag tror.
Ja, det är känsliga de här politikerliven. Vad är det för fel med att säga som det är .. de trodde de kunde göra jobbet bättre och satsade på att ta över.
Så ser det ju ut överallt. Det blir ju bara löjligt om man står och skrapar med foten och generat utbrister .. men inte ska väl JAG?? Jag hade ingen aaaaaning om att det skulle bli så HÄR!!! .. när alla vet vad man haft för åsikt hela tiden.
Och på tal om underliga bortförklaringar så är det här väl ett väl valt tillfälle att flytta över lite klipp som förhoppingsfulla, väldigt oskyldiga, hårt drabbade försäkringstagare skrivit i sina skadeanmälningar i hopp om ersättning för sina skador. Källan är den gamla försäkringsbolagstidningen LIV som jag med stor behållning läste på jobbet en gång i tiden.
När jag skulle köra hem, råkade jag åka in på fel gård och kolliderade med ett träd, som jag inte har på min tomt.
Ett hjul åkte i diket, min fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for över vägen till andra sidan och hamnade mot en trädstam.
Jag trodde rutan var nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den att den var stängd.
Jag tutade, men bilhornet gick inte, för det var stulet.
För att undvika kollision körde jag på den andra bilen.
Jag körde över en karl; han erkände att felet var hans för han hade blivit överkörd förut.
Jag hörde ett tut bakom mig och fick en stöt i ryggen - en dam sökte tydligen köra om mig.
Jag har fler samlade på min gamla blogg, men det är väl inte slut på förnekelserna och skönmålandet av de egna insatserna i samband med det Bodströmska alstret än .. så jag får nog snart användning för dem med.
DN, SvD, Expr., Expr., AB
Morgan Johansson, Heléne Fritzon och Peter Hultqvist utpekas tydligen som dem som tillsammans med Håkan Juholt i första hand låg bakom "kuppandet" som fick Mona Sahlin att kasta in handduken.
Det är något de inte vill stå för. "Han sprider myter och personangrepp i syfte att öka intresset för sin bok. Det är inte omdömesgillt" .. säger de, samtidigt som de menar att det fanns ett brett tryck i partiet på ett nytt ledarskap .. fast inte från dem. Oh, nej då!! Absolut INTE!!
ANDRA ville ha bort Mona Sahlin!
"Han använder ett spektakulärt arbetssätt för att sälja sin produkt" .. säger Peter Hultqvist som nu är ordförande i försvarsutskottet, en post som han förmodligen fått som tack för hjälpen när han i sin tur använde ett spektakulärt .. förhoppningsvis omdömesgillt .. arbetssätt för att sälja produkten Juholt. Fast det är bara något som jag tror.
Ja, det är känsliga de här politikerliven. Vad är det för fel med att säga som det är .. de trodde de kunde göra jobbet bättre och satsade på att ta över.
Så ser det ju ut överallt. Det blir ju bara löjligt om man står och skrapar med foten och generat utbrister .. men inte ska väl JAG?? Jag hade ingen aaaaaning om att det skulle bli så HÄR!!! .. när alla vet vad man haft för åsikt hela tiden.
Och på tal om underliga bortförklaringar så är det här väl ett väl valt tillfälle att flytta över lite klipp som förhoppingsfulla, väldigt oskyldiga, hårt drabbade försäkringstagare skrivit i sina skadeanmälningar i hopp om ersättning för sina skador. Källan är den gamla försäkringsbolagstidningen LIV som jag med stor behållning läste på jobbet en gång i tiden.
När jag skulle köra hem, råkade jag åka in på fel gård och kolliderade med ett träd, som jag inte har på min tomt.
Ett hjul åkte i diket, min fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for över vägen till andra sidan och hamnade mot en trädstam.
Jag trodde rutan var nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den att den var stängd.
Jag tutade, men bilhornet gick inte, för det var stulet.
För att undvika kollision körde jag på den andra bilen.
Jag körde över en karl; han erkände att felet var hans för han hade blivit överkörd förut.
Jag hörde ett tut bakom mig och fick en stöt i ryggen - en dam sökte tydligen köra om mig.
Jag har fler samlade på min gamla blogg, men det är väl inte slut på förnekelserna och skönmålandet av de egna insatserna i samband med det Bodströmska alstret än .. så jag får nog snart användning för dem med.
DN, SvD, Expr., Expr., AB
måndag 23 maj 2011
Kamelmarknad?
Thomas Bodströms bok har kommit ut och sossarna rasar. Ett svek!, Osolidariskt!, Varför ska man kasta skit på andra?, Pengar, pengar, pengar är det enda han tänker på och han bryter mot hederskodexen, är några av de indignerade utrop som publiceras i media.
Jag förstår att de är upprörda, men om de sansar sig och tänker efter så kanske det här är det bästa som kan hända socialdemokratin just nu.
Enligt min uppfattning finns det ingenting som är så skadligt som det som tystas ner, göms undan, tigs om eller bara mumlas om i hymmel och hemlighet. Det som förs fram i ljuset, diskuteras och tas ställning till brukar i regel vara sundare och leda till någon form av lösning.
Nu har de ju chansen, sossarna .. TALA med varandra, fundera lite på vad han skriver den gode Bodström. Han kanske till och med har en poäng med det han påstår.
För jag är inte lika säker på att den här boken bara handlar om pengar. Jag tror att han var så frustrerad, besviken och så helt fokuserad på vad som hände de sista åren att han bara var tvungen att få det ur sig .. och jag tror definitivt inte att han är särskilt intresserad av att ge sig in i sörjan igen.
Något som däremot är skadligt för sossarna är Partiordförande Juholts beskrivning av hur han valde ut och testade sin kulbo bland 800 andra kulbo-exemplar .. så att hon skulle passa honom som ett par ingådda tofflor.
Det har berört mig så illa varje gång han talat om det, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför förrän jag talade med Granntanten tidigare i dag. "Det påminner om en kamelmarknad" .. sa hon, och det i sin tur förde tankarna till två dikter av Marie-Louise Ramnefalk som jag raskt hämtar hem från min gamla blogg.
"Han säger
den stora kärleken
och menar
den riktigt bekväma kärleken
som man inte behöver vårda sig om, anstränga sig för
och låta sig förvandlas av.
Han ser den som ett par tofflor
nerkippade efter just hans otvättade fötter .."
Visst är den fullständigt perfekt i det här sammanhanget? Men den här är inte helt fel den heller ..
"Prinsen kom, han pressade sig mot henne
han hade oklanderliga pressveck
hans armar omslöt henne
han var huvudet högre och beskuggade henne
han tryckte hennes händer
han tryckte henne till sig
han tryckte sina läppar mot hennes hals
han tryckte ner henne i madrassen
han tryckte ner henne i skorna
han tryckte sin bild på henne
han pressade fram hennes knappt hörbara ja
och stämplade sitt namn på henne
han tryckte gasen i botten och körde iväg med henne."
Nu är tydligen inte herr Juholt så över sig intresserad av att stämpla sitt namn på någon fru Juholt, så helt rättvisande är väl inte den här dikten. Men vad jag vill säga är att jag tror att socialdemokraterna har betydligt större och mer näraliggande problem än Thomas Bodströms bok som handlar om det som redan har varit.
Det är nog smartare att koncentrera sig på vad som händer just nu, inbillar jag mig?
Expr., Expr., SvD, DN, AB
Jag förstår att de är upprörda, men om de sansar sig och tänker efter så kanske det här är det bästa som kan hända socialdemokratin just nu.
Enligt min uppfattning finns det ingenting som är så skadligt som det som tystas ner, göms undan, tigs om eller bara mumlas om i hymmel och hemlighet. Det som förs fram i ljuset, diskuteras och tas ställning till brukar i regel vara sundare och leda till någon form av lösning.
Nu har de ju chansen, sossarna .. TALA med varandra, fundera lite på vad han skriver den gode Bodström. Han kanske till och med har en poäng med det han påstår.
För jag är inte lika säker på att den här boken bara handlar om pengar. Jag tror att han var så frustrerad, besviken och så helt fokuserad på vad som hände de sista åren att han bara var tvungen att få det ur sig .. och jag tror definitivt inte att han är särskilt intresserad av att ge sig in i sörjan igen.
Något som däremot är skadligt för sossarna är Partiordförande Juholts beskrivning av hur han valde ut och testade sin kulbo bland 800 andra kulbo-exemplar .. så att hon skulle passa honom som ett par ingådda tofflor.
Det har berört mig så illa varje gång han talat om det, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför förrän jag talade med Granntanten tidigare i dag. "Det påminner om en kamelmarknad" .. sa hon, och det i sin tur förde tankarna till två dikter av Marie-Louise Ramnefalk som jag raskt hämtar hem från min gamla blogg.
"Han säger
den stora kärleken
och menar
den riktigt bekväma kärleken
som man inte behöver vårda sig om, anstränga sig för
och låta sig förvandlas av.
Han ser den som ett par tofflor
nerkippade efter just hans otvättade fötter .."
Visst är den fullständigt perfekt i det här sammanhanget? Men den här är inte helt fel den heller ..
"Prinsen kom, han pressade sig mot henne
han hade oklanderliga pressveck
hans armar omslöt henne
han var huvudet högre och beskuggade henne
han tryckte hennes händer
han tryckte henne till sig
han tryckte sina läppar mot hennes hals
han tryckte ner henne i madrassen
han tryckte ner henne i skorna
han tryckte sin bild på henne
han pressade fram hennes knappt hörbara ja
och stämplade sitt namn på henne
han tryckte gasen i botten och körde iväg med henne."
Nu är tydligen inte herr Juholt så över sig intresserad av att stämpla sitt namn på någon fru Juholt, så helt rättvisande är väl inte den här dikten. Men vad jag vill säga är att jag tror att socialdemokraterna har betydligt större och mer näraliggande problem än Thomas Bodströms bok som handlar om det som redan har varit.
Det är nog smartare att koncentrera sig på vad som händer just nu, inbillar jag mig?
Expr., Expr., SvD, DN, AB
Hur många kvinnor som helst!!
Jag är en samlare. Är det något du saknar, kan du förmodligen hitta det hemma hos mig. I mina gömmor finns nästan allt och särskilt förtjust är jag i urklipp, kopior och lösa lappar med visdomsord, roligheter och obegripligheter, som jag sparar lite varstans i lådor, högar och kartonger.
När jag fick min första blogg såg jag ett gyllene tillfälle att samordna det hela och började lägga in diverse "roligheter" .. och nu ska den bloggen läggas ner av AB och vad gör jag då?
Jo, jag plockar in det här, naturligtvis!! Och vilket tillfälle är lämpligare än nu, när jag bara sitter här och väntar på att de ska ringa från bokhandeln och säga att mitt ex av Bodströms nya bok har kommit?
I en kista på vinden har jag alla papper efter min mamma och pappa. Papper som jag skulle ha gått igenom för länge sedan men som bara blivit liggande. Vid en första rensning 2008 hittade jag ett nött och lite trasigt "Kedjebrev" mellan några fakturor. Jag är rätt övertygad om att det var min pappa som tyckt det var roligt och sparat det.
I går när jag läste om Håkan Juholts syn på hur man väljer ut en lämplig kvinna bland 800 sökande, så gick mina tankar direkt till pappas gamla brev som lyder så här ..
Ärade medbroder!
Detta kedjebrev startades av en man liknande Er själv i förhoppning att det skall bringa lättnad och lycka åt trötta affärsmän. I motsats till de flesta kedjebrev kostar detta inga pengar. Sänd helt enkelt en kopia av detta brev till fem av Era affärsvänner, som är lika trötta som Ni, gör så ett paket av Er fru och skicka henne till den man som står överst på listan samt sätt Ert namn underst.
När Ert namn når toppen på listan kommer Ni att få mottaga 16.487 kvinnor - en del av dem riktiga godingar.
Var förtröstansfull - bryt icke kedjan. En man som bröt kedjan fick sin gamla fru tillbaka.
Er förbundne
XXXX
PS. En av mina vänner mottog häromdagen 83 kvinnor. Han begravdes igår och alla säger att han hade ett leende på läpparna för första gången på många år. DS
.. och visst är det här är resterna av en gammal, unken kvinnosyn. Ungefär i klass med statsministerkandidatens redogörelse för hur han valde ut en lämplig kvinna genom att skaffa sig ett urval på 800 kulbo-aspiranter.
Men ta det för vad det är .. humor från en annan tid. Det gjorde Maken och skrattade gott vid tanken på alla dessa hustrur som skulle förpackas och levereras .. och jag är helt övertygad om att min mamma aldrig såg detta förhoppningsfulla, manliga upprop.
Nu letar jag bara efter en bra anledning att plocka in alla mina andra gamla klipp och visdomsord ..
Expr., Expr., AB, SvD, SvD
När jag fick min första blogg såg jag ett gyllene tillfälle att samordna det hela och började lägga in diverse "roligheter" .. och nu ska den bloggen läggas ner av AB och vad gör jag då?
Jo, jag plockar in det här, naturligtvis!! Och vilket tillfälle är lämpligare än nu, när jag bara sitter här och väntar på att de ska ringa från bokhandeln och säga att mitt ex av Bodströms nya bok har kommit?
I en kista på vinden har jag alla papper efter min mamma och pappa. Papper som jag skulle ha gått igenom för länge sedan men som bara blivit liggande. Vid en första rensning 2008 hittade jag ett nött och lite trasigt "Kedjebrev" mellan några fakturor. Jag är rätt övertygad om att det var min pappa som tyckt det var roligt och sparat det.
I går när jag läste om Håkan Juholts syn på hur man väljer ut en lämplig kvinna bland 800 sökande, så gick mina tankar direkt till pappas gamla brev som lyder så här ..
Ärade medbroder!
Detta kedjebrev startades av en man liknande Er själv i förhoppning att det skall bringa lättnad och lycka åt trötta affärsmän. I motsats till de flesta kedjebrev kostar detta inga pengar. Sänd helt enkelt en kopia av detta brev till fem av Era affärsvänner, som är lika trötta som Ni, gör så ett paket av Er fru och skicka henne till den man som står överst på listan samt sätt Ert namn underst.
När Ert namn når toppen på listan kommer Ni att få mottaga 16.487 kvinnor - en del av dem riktiga godingar.
Var förtröstansfull - bryt icke kedjan. En man som bröt kedjan fick sin gamla fru tillbaka.
Er förbundne
XXXX
PS. En av mina vänner mottog häromdagen 83 kvinnor. Han begravdes igår och alla säger att han hade ett leende på läpparna för första gången på många år. DS
.. och visst är det här är resterna av en gammal, unken kvinnosyn. Ungefär i klass med statsministerkandidatens redogörelse för hur han valde ut en lämplig kvinna genom att skaffa sig ett urval på 800 kulbo-aspiranter.
Men ta det för vad det är .. humor från en annan tid. Det gjorde Maken och skrattade gott vid tanken på alla dessa hustrur som skulle förpackas och levereras .. och jag är helt övertygad om att min mamma aldrig såg detta förhoppningsfulla, manliga upprop.
Nu letar jag bara efter en bra anledning att plocka in alla mina andra gamla klipp och visdomsord ..
Expr., Expr., AB, SvD, SvD
söndag 22 maj 2011
Ruggig läsning!
I dagens Expressen läser jag Cecilia Hagens intervjuv med Håkan Juholt .. det var en ruggig upplevelse.
Redan vid första frågan som handlade om hur han själv tycker att det har gått de första två månaderna som partiledare, svarar Håkan Juholt .. "Möjligen är jag överraskad över att jag var så väl förberedd på allt."
Så väl förberedd??
På allt??
Jag vill inte påstå att det är den bilden jag som väljare har fått och av vad som följer kan jag konstatera att jag också i övrigt har en helt avvikande bild av Håkan Juholt jämfört med hur han ser på sig själv.
Förmodligen beror det på min bristande insyn i det politiska systemet.
På frågan om han är en förvirrad person, svarar Håkan Juholt .. "Nej, jag är väldigt fokuserad, men kan verka ickefokuserad eftersom jag har en förmåga att ta in allt omkring mig samtidigt. Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret."
Jisses!!
Han kan både se och tala .. samtidigt!!!
Skulle min man slå sig för bröstet och kläcka ur sig något så urbota korkat så skulle jag allvarligt oroa mig för hans mentala hälsa.
Och så går det på .. vi får veta att kulbon var med i ett race om Juholts gunst och klarade av både kvartsfinal, semifinal, final och kammade hem "högsta vinsten" .. i konkurrens med 800 intresserade kulbos! Vilket innebar ytterligare "prov" i form av provlyssning av Juholts musik och som ressällskap till Vitryssland .. sedan var hon hemma och i mål!!
Som sagt .. det var ruggig läsning, med tanke på att detta handlar om mannen som på fullt allvar vill bli landets nästa statsminister och detta med stöd av en hel hög människor som tycker det skulle vara landets bästa alternativ??
Jag önskar att jag tyckt att det var roligt men det kändes faktiskt mest hemskt! Lite overkligt nästan.
Fram till nu hade jag kunnat tänka att det kanske var fel på mig .. att jag inte riktigt förstår Håkan Juholts storhet på grund av min egen litenhet och obetydlighet. Men när jag läser Cecilia Hagens avslutande PS .. (tillägg 30/5 .. finns tyvärr endast i pappersupplagan!)
"Han är impulsiv, på gränsen till manisk. Hans svada är imponerande. Den fråga torde icke finnas som han inte skulle kunna ägna minst fem fullmatade minuter åt att försöka besvara. Hans pressekreterare Ann Wolgers ser oavbrutet nervös ut."
... då förstår jag att jag inte är ensam om att få en rysning efter ryggraden.
Men de nya miljöpartistiska språkrören har all anledning att känna sig hoppfulla .. det står helt klart varifrån de nya väljarna som ska föra partiet till högre höjder ska komma ifrån.
SvD, SvD, Expr., AB, DN
Redan vid första frågan som handlade om hur han själv tycker att det har gått de första två månaderna som partiledare, svarar Håkan Juholt .. "Möjligen är jag överraskad över att jag var så väl förberedd på allt."
Så väl förberedd??
På allt??
Jag vill inte påstå att det är den bilden jag som väljare har fått och av vad som följer kan jag konstatera att jag också i övrigt har en helt avvikande bild av Håkan Juholt jämfört med hur han ser på sig själv.
Förmodligen beror det på min bristande insyn i det politiska systemet.
På frågan om han är en förvirrad person, svarar Håkan Juholt .. "Nej, jag är väldigt fokuserad, men kan verka ickefokuserad eftersom jag har en förmåga att ta in allt omkring mig samtidigt. Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret."
Jisses!!
Han kan både se och tala .. samtidigt!!!
Skulle min man slå sig för bröstet och kläcka ur sig något så urbota korkat så skulle jag allvarligt oroa mig för hans mentala hälsa.
Och så går det på .. vi får veta att kulbon var med i ett race om Juholts gunst och klarade av både kvartsfinal, semifinal, final och kammade hem "högsta vinsten" .. i konkurrens med 800 intresserade kulbos! Vilket innebar ytterligare "prov" i form av provlyssning av Juholts musik och som ressällskap till Vitryssland .. sedan var hon hemma och i mål!!
Som sagt .. det var ruggig läsning, med tanke på att detta handlar om mannen som på fullt allvar vill bli landets nästa statsminister och detta med stöd av en hel hög människor som tycker det skulle vara landets bästa alternativ??
Jag önskar att jag tyckt att det var roligt men det kändes faktiskt mest hemskt! Lite overkligt nästan.
Fram till nu hade jag kunnat tänka att det kanske var fel på mig .. att jag inte riktigt förstår Håkan Juholts storhet på grund av min egen litenhet och obetydlighet. Men när jag läser Cecilia Hagens avslutande PS .. (tillägg 30/5 .. finns tyvärr endast i pappersupplagan!)
"Han är impulsiv, på gränsen till manisk. Hans svada är imponerande. Den fråga torde icke finnas som han inte skulle kunna ägna minst fem fullmatade minuter åt att försöka besvara. Hans pressekreterare Ann Wolgers ser oavbrutet nervös ut."
... då förstår jag att jag inte är ensam om att få en rysning efter ryggraden.
Men de nya miljöpartistiska språkrören har all anledning att känna sig hoppfulla .. det står helt klart varifrån de nya väljarna som ska föra partiet till högre höjder ska komma ifrån.
SvD, SvD, Expr., AB, DN
Ett lönande kungahus??
Nu när kvällspressen sakta backar tillbaka från det påbörjade drevet mot kungahuset och mer börjar fokusera på Maktens Män i största allmänhet och deras syn på kvinnor och sex i synnerhet, så upptäcker jag att här har jag ett gyllene tillfälle att återanvända ett gammalt blogginlägg från AB blogg från mars 2008.
Då handlade det om utförsäljningen av statliga verk och en insändare ansåg att även Kungahuset borde ut på öppna marknaden. Det tyckte och tycker jag är slöseri med ett fungerande Kungahus.
Varför inte öppna ett Bernadotte-Land i stället, dit vi kan vallfärda och verkligen komma nära den Kungliga Familjen? För att inte tala om hur lönsamt det skulle bli!!
Jag tänker mig följande upplägg ..
En liten bank vid entrén där du kan teckna förmånliga lån, så att du kan tillgodogöra dig det Kungliga Utbudet i butiker och attraktioner.
Kungen själv klipper, mot en mindre avgift, band och håller tal som du själv skrivit. Du kan också, helt avgiftsfritt, få se honom susa runt på området i någon av sina exklusiva bilar. Biljetter och program till de Kungliga föreläsningarna om miljö, djurliv, klimat och mediahantering kommer att säljas vid entrén.
Drottningen utlyser tävlingar om vem som ska designa Årets Nobelklänning och vinnaren får äta Nobel-middagen vid eget bord i köket. Tid kan bokas på Drottningens egen Skönhetssalong där hårresande priser debiteras för frisyrer du aldrig tidigare drömt om. Hatt kan köpas hos Drottningens Modist om det förmånliga lånet eller privatekonomin tillåter.
Kronprinsessan Victoria hälsar på små barn som för ett hutlöst pris lämnats för hälsning i den Kungliga Barnkammaren. Foto på tilldragelsen ingår i priset!
Kronprinsessan gör också stridövningar i uniform tillsammans med det som återstår av det Svenska Försvaret. Den som vill agera FI kan köpa fruktansvärd dyra säsongskort .. större grupper (t.ex supporterklubbar och liknande) kan erhålla rabatterade priser.
Du ges också möjlighet att få betala dyrt för kunglig träningsvärk genom träna med Kronprinsessan och hennes Make i ett specialbyggt lyxigt MasterGym eller delta i en betydligt billigare handskakningsceremoni.
Prins Carl Philip rastar hundar mellan 10-11 samt 14-5. Kostnaden för detta är hutlös men höjer tveklöst hundens andrahandsvärde!
Du kan också investera i fritt antal tävlingsvarv tillsammans med Prinsen i den specialdesignade gocart-banan som löper genom området .. vid en eventuell vinst får du väja ett signerat foto av dig själv och andrapristagaren! Priset för den förgyllda ramen ingår INTE i vinsten men kan betalas månadsvis till full likvid har erlagts .. med en betydligt högre räntesats än du tänkt dig.
Besök också den Kungliga Fotoutställningen och investera en kunglig summa i ett Kungligt Porträtt av dig själv eller valfri familjemedlem.
Prinsessan Madeleine kan avgiftsfritt betraktas när hon träffar sina vänner i en Stureplansmodell eller joggar i området natursköna joggingspår tillsammans med mannen för dagen. Dessutom kan den välbärgade allmänheten få förmånen att följa Prinsessan när hon shoppar i områdets märkesbutiker. Vid särskilda tillfällen ges också möjligheten att få betala dyrt för att delta och trängas kungligt vid sommar- och vinterrean!
Övriga aktiviteter som rekommenderas är tur i sjuglasvagn, spel på Kunglig golf-, tennis eller krocketbana samt provsmakning av slottsvin. Allt detta till priser du aldrig tidigare drömt om!
Vinkning till folket från balkong eller olika fordon sker flera gånger om dagen och ingår i entréavgiften.
Om man beräknar en 8-timmars arbetsdag per Kunglighet är möjligheterna till olika inkomstbringande arrangemang oändliga ..
På det här smidiga och lönsamma sättet kan vi finansiera det Kungliga Apanaget, Kungliga Bröllop, Dop och Bemärkelsedagar. Gästspel av Kungligheter på landets olika Slott kan ske 1-2 gånger årligen per slott .. och då i Kommunens Regi.
Vi kommer på det här viset att få en fantastisk attraktion för utländska turister! Särskilt från Tyskland och USA.
Efter en tid av utvärdering och finslipning av konceptet kanske vi till och med kan skapa ett Kultur-Land, där landets kulturpersonligheter kan dra in pengar till stadskassan och sin egen försörjning genom att visa upp sina unika personligheter samtidigt som sina kulturella och sociala färdigheter. Möjligheterna är ju oändliga .. och på så sätt sparar vi in på kulturbidrag, stipendier och konstnärslöner.
Fiffigt va?? Och då tänkte jag inte ett ögonblick på förtjänsterna med en Kunglig Nattklubb när jag skrev det hela för drygt 3 år sedan!
Visserligen innebär den här genialiska idén ett kraftigt avbräck för landet skvallerpress .. men det kan man väl snarast se som en positiv sidoeffekt???
AB, AB, Expr., Expr., SvD, SvD,
Då handlade det om utförsäljningen av statliga verk och en insändare ansåg att även Kungahuset borde ut på öppna marknaden. Det tyckte och tycker jag är slöseri med ett fungerande Kungahus.
Varför inte öppna ett Bernadotte-Land i stället, dit vi kan vallfärda och verkligen komma nära den Kungliga Familjen? För att inte tala om hur lönsamt det skulle bli!!
Jag tänker mig följande upplägg ..
En liten bank vid entrén där du kan teckna förmånliga lån, så att du kan tillgodogöra dig det Kungliga Utbudet i butiker och attraktioner.
Kungen själv klipper, mot en mindre avgift, band och håller tal som du själv skrivit. Du kan också, helt avgiftsfritt, få se honom susa runt på området i någon av sina exklusiva bilar. Biljetter och program till de Kungliga föreläsningarna om miljö, djurliv, klimat och mediahantering kommer att säljas vid entrén.
Drottningen utlyser tävlingar om vem som ska designa Årets Nobelklänning och vinnaren får äta Nobel-middagen vid eget bord i köket. Tid kan bokas på Drottningens egen Skönhetssalong där hårresande priser debiteras för frisyrer du aldrig tidigare drömt om. Hatt kan köpas hos Drottningens Modist om det förmånliga lånet eller privatekonomin tillåter.
Kronprinsessan Victoria hälsar på små barn som för ett hutlöst pris lämnats för hälsning i den Kungliga Barnkammaren. Foto på tilldragelsen ingår i priset!
Kronprinsessan gör också stridövningar i uniform tillsammans med det som återstår av det Svenska Försvaret. Den som vill agera FI kan köpa fruktansvärd dyra säsongskort .. större grupper (t.ex supporterklubbar och liknande) kan erhålla rabatterade priser.
Du ges också möjlighet att få betala dyrt för kunglig träningsvärk genom träna med Kronprinsessan och hennes Make i ett specialbyggt lyxigt MasterGym eller delta i en betydligt billigare handskakningsceremoni.
Prins Carl Philip rastar hundar mellan 10-11 samt 14-5. Kostnaden för detta är hutlös men höjer tveklöst hundens andrahandsvärde!
Du kan också investera i fritt antal tävlingsvarv tillsammans med Prinsen i den specialdesignade gocart-banan som löper genom området .. vid en eventuell vinst får du väja ett signerat foto av dig själv och andrapristagaren! Priset för den förgyllda ramen ingår INTE i vinsten men kan betalas månadsvis till full likvid har erlagts .. med en betydligt högre räntesats än du tänkt dig.
Besök också den Kungliga Fotoutställningen och investera en kunglig summa i ett Kungligt Porträtt av dig själv eller valfri familjemedlem.
Prinsessan Madeleine kan avgiftsfritt betraktas när hon träffar sina vänner i en Stureplansmodell eller joggar i området natursköna joggingspår tillsammans med mannen för dagen. Dessutom kan den välbärgade allmänheten få förmånen att följa Prinsessan när hon shoppar i områdets märkesbutiker. Vid särskilda tillfällen ges också möjligheten att få betala dyrt för att delta och trängas kungligt vid sommar- och vinterrean!
Övriga aktiviteter som rekommenderas är tur i sjuglasvagn, spel på Kunglig golf-, tennis eller krocketbana samt provsmakning av slottsvin. Allt detta till priser du aldrig tidigare drömt om!
Vinkning till folket från balkong eller olika fordon sker flera gånger om dagen och ingår i entréavgiften.
Om man beräknar en 8-timmars arbetsdag per Kunglighet är möjligheterna till olika inkomstbringande arrangemang oändliga ..
På det här smidiga och lönsamma sättet kan vi finansiera det Kungliga Apanaget, Kungliga Bröllop, Dop och Bemärkelsedagar. Gästspel av Kungligheter på landets olika Slott kan ske 1-2 gånger årligen per slott .. och då i Kommunens Regi.
Vi kommer på det här viset att få en fantastisk attraktion för utländska turister! Särskilt från Tyskland och USA.
Efter en tid av utvärdering och finslipning av konceptet kanske vi till och med kan skapa ett Kultur-Land, där landets kulturpersonligheter kan dra in pengar till stadskassan och sin egen försörjning genom att visa upp sina unika personligheter samtidigt som sina kulturella och sociala färdigheter. Möjligheterna är ju oändliga .. och på så sätt sparar vi in på kulturbidrag, stipendier och konstnärslöner.
Fiffigt va?? Och då tänkte jag inte ett ögonblick på förtjänsterna med en Kunglig Nattklubb när jag skrev det hela för drygt 3 år sedan!
Visserligen innebär den här genialiska idén ett kraftigt avbräck för landet skvallerpress .. men det kan man väl snarast se som en positiv sidoeffekt???
AB, AB, Expr., Expr., SvD, SvD,
lördag 21 maj 2011
Världen gick inte under .. eller gjorde den det??
Än finns det ingen anledning att känna sig helt säker .. men jag tror nog att jag kan gissa att världen inte går under i dag.
Fast när jag tittar på tidningarnas löpsedlar så kanske den har gjort det .. åtminstone här??
Kungen har varit berusad, hans kompisar påstås förhandla med en känd kriminell om bilder som påstås ha tagits på en fest med tropiskt tema och lättklädda damer och .. oj, sååååå kan vi inte ha det!
Nu ska vi bli upprörda och hojta om att avskaffa kungahuset och dra in apanaget och tillsätt Victoria som regent och utbrista i indignerade insändare om att det minsann är VI som betalar och någon jäkla ordning ska det väl ändå vara.
Jag måste erkänna att jag inte är särskilt intresserad av kungahuset varken på det ena eller andra sättet .. men vill kungen ta sig en bläcka tillsammans med sina vänner på en privat tillställning så tycker jag att det kan han gott få.
Vem har inte varit dyngrak, packad, rejält berusad någon gång i sitt liv?? Vem har inte gjort bort sig och vaknat i fel säng eller med oväntad sängkamrat någon gång?? Sedan är det ju tragiskt om den som gör det är gift och därmed djupt sårar en livspartner .. men det är ingen annans problem, eller är det??
I vårt land finns det tydligen väldigt många renlevnadsmänniskor om man ska döma efter de upprörda rösterna. Otroligt många fler än vad man tror, en vanlig lördagkväll i ett alldeles vanligt litet samhälle?? Framför allt inom media verkar moralen och återhållsamheten stå som högst i kurs .. till min stora förvåning??
Men ... det är ju VI som BETALAR!! .. utbrister vän av ordning som bortser från att kungen har en privat förmögenhet. Och för resten är det OSS han representerar .. fortsätter samma vän av ordning, och då kan jag bara tillägga att det är också vi som betalar för alla riksdagsledamöter, hela regeringen, alla som vi skickar till EU-parlamentet och alla andra statliga och kommunala myndighetspersoner som inte direkt är kända för sin återhållsamhet och sitt goda omdöme.
Kanske det rent av är så att kungen representerar oss bäst som folk genom att ta sig en rackabajsare då och då?
Blir som folk, så att säga??
Nykterhet och avhållsamhet .. är det vad vi får om vi avskaffar kungahuset? Är det någon som tror att det blir bättre om vi får en folkvald president?? Den personen kan ju titta på vad de nästan fick i Frankrike och vilken ledare de har i Italien .. till att börja med.
En knapp i västen för flera år sedan. Ett gäng bortskämda överklassvalpar som uppnått pensionsåldern och är så livrädda för offentliggörande av bilder, som visar det vi andra åtminstone någon gång i livet varit i närheten av, att de sägs förhandla med en utpressare som ingen vet om han talar sanning eller inte.
Det är klart att det inte är bra med den här typen av "avslöjanden" och att det ingår i kungajobbet att hålla sig ifrån alla frestelser som frestar vanligt folk .. men är det verkligen värt ansträngningen att uppröra sig över att det inte fungerar alla gånger?
Han är ju i alla fall både nykter och påklädd på jobbet, räcker inte det??
Expr., Expr., Expr., Expr. AB, AB, AB, SvD,
Fast när jag tittar på tidningarnas löpsedlar så kanske den har gjort det .. åtminstone här??
Kungen har varit berusad, hans kompisar påstås förhandla med en känd kriminell om bilder som påstås ha tagits på en fest med tropiskt tema och lättklädda damer och .. oj, sååååå kan vi inte ha det!
Nu ska vi bli upprörda och hojta om att avskaffa kungahuset och dra in apanaget och tillsätt Victoria som regent och utbrista i indignerade insändare om att det minsann är VI som betalar och någon jäkla ordning ska det väl ändå vara.
Jag måste erkänna att jag inte är särskilt intresserad av kungahuset varken på det ena eller andra sättet .. men vill kungen ta sig en bläcka tillsammans med sina vänner på en privat tillställning så tycker jag att det kan han gott få.
Vem har inte varit dyngrak, packad, rejält berusad någon gång i sitt liv?? Vem har inte gjort bort sig och vaknat i fel säng eller med oväntad sängkamrat någon gång?? Sedan är det ju tragiskt om den som gör det är gift och därmed djupt sårar en livspartner .. men det är ingen annans problem, eller är det??
I vårt land finns det tydligen väldigt många renlevnadsmänniskor om man ska döma efter de upprörda rösterna. Otroligt många fler än vad man tror, en vanlig lördagkväll i ett alldeles vanligt litet samhälle?? Framför allt inom media verkar moralen och återhållsamheten stå som högst i kurs .. till min stora förvåning??
Men ... det är ju VI som BETALAR!! .. utbrister vän av ordning som bortser från att kungen har en privat förmögenhet. Och för resten är det OSS han representerar .. fortsätter samma vän av ordning, och då kan jag bara tillägga att det är också vi som betalar för alla riksdagsledamöter, hela regeringen, alla som vi skickar till EU-parlamentet och alla andra statliga och kommunala myndighetspersoner som inte direkt är kända för sin återhållsamhet och sitt goda omdöme.
Kanske det rent av är så att kungen representerar oss bäst som folk genom att ta sig en rackabajsare då och då?
Blir som folk, så att säga??
Nykterhet och avhållsamhet .. är det vad vi får om vi avskaffar kungahuset? Är det någon som tror att det blir bättre om vi får en folkvald president?? Den personen kan ju titta på vad de nästan fick i Frankrike och vilken ledare de har i Italien .. till att börja med.
En knapp i västen för flera år sedan. Ett gäng bortskämda överklassvalpar som uppnått pensionsåldern och är så livrädda för offentliggörande av bilder, som visar det vi andra åtminstone någon gång i livet varit i närheten av, att de sägs förhandla med en utpressare som ingen vet om han talar sanning eller inte.
Det är klart att det inte är bra med den här typen av "avslöjanden" och att det ingår i kungajobbet att hålla sig ifrån alla frestelser som frestar vanligt folk .. men är det verkligen värt ansträngningen att uppröra sig över att det inte fungerar alla gånger?
Han är ju i alla fall både nykter och påklädd på jobbet, räcker inte det??
Expr., Expr., Expr., Expr. AB, AB, AB, SvD,
fredag 20 maj 2011
Nej nu räcker det!
Expressen försöker piska upp en upprördhet över Thomas Bodströms eventuella aktie-klipp i Friskolekoncernen Pysslingen, där han är styrelseledamot.
Men .. nej!! .. jag vägrar att låta mig uppröras! Hade det varit så att den gode Bodström fortsatt med politiken så hade jag hängt på. DÅ hade det varit av allmänintresse och anmärkningsvärt .. men NU är han en helt vanlig privatperson som får leva sitt liv som han vill.
Visst .. han har krävt förbud mot vinstutdelning i friskolor, han var politiskt engagerad när han köpte aktierna, men då är då och nu är nu. Vi kan nagelfara och kritisera våra politiker hur mycket som helst, men när de återgår till privatlivet så upphör våra rättigheter och deras skyldigheter .. i alla fall enligt min uppfattning.
Både han och Mona Sahlin har tagit skit så det räcker under de senaste åren .. det ingick i jobbet .. men jag kan nog tycka att det får vara slut med det nu.
Och alldeles särskilt motbjudande känns det hela med tanke på att Thomas Bodströms omtalade bok kommer ut på måndag .... KAN det möjligen ha ett samband??
Och om det planeras någon form av kampanj för att ta fokus från de eventuella avslöjanden som kommer på måndag så tänker inte jag vara med. Jag kommer att vara fullt upptagen med att läsa boken jag beställt för avhämtning på måndag morgon.
Expr.
Men .. nej!! .. jag vägrar att låta mig uppröras! Hade det varit så att den gode Bodström fortsatt med politiken så hade jag hängt på. DÅ hade det varit av allmänintresse och anmärkningsvärt .. men NU är han en helt vanlig privatperson som får leva sitt liv som han vill.
Visst .. han har krävt förbud mot vinstutdelning i friskolor, han var politiskt engagerad när han köpte aktierna, men då är då och nu är nu. Vi kan nagelfara och kritisera våra politiker hur mycket som helst, men när de återgår till privatlivet så upphör våra rättigheter och deras skyldigheter .. i alla fall enligt min uppfattning.
Både han och Mona Sahlin har tagit skit så det räcker under de senaste åren .. det ingick i jobbet .. men jag kan nog tycka att det får vara slut med det nu.
Och alldeles särskilt motbjudande känns det hela med tanke på att Thomas Bodströms omtalade bok kommer ut på måndag .... KAN det möjligen ha ett samband??
Och om det planeras någon form av kampanj för att ta fokus från de eventuella avslöjanden som kommer på måndag så tänker inte jag vara med. Jag kommer att vara fullt upptagen med att läsa boken jag beställt för avhämtning på måndag morgon.
Expr.