Det är en sak jag har
svårt att förstå när det gäller det socialdemokratiska sönderfallet?
Alla talar om falanger. Stridigheter, vänster och högersidor, falska och äkta sossar .. och jag kan
själv se att det är sant, genom att följa inläggen på s-bloggar (mest ÄKTA vänstersossar) och andra
sossebloggar som bloggar var och en för sig (mest
FALSKA högersossar). Den senaste varianten kan också vara LIBERALA sossar (ett tredje alternativ) lika omstridda
och ifrågasatta, fast med en fot i varje läger? Dessutom så är de inte riktigt
riktiga, eftersom de sällan har varit med i SSU!
Om jag nu har tolkat det
hela rätt?
Påhoppen är grova och
hatiska ibland och oerhört underhållande när den ledande okvädningsmannen
uppmanar alla som förstör genom att "tycka fel" och söndra, att sluta
upp i enighet bakom partiet .. dvs tillsammans med den "rätta sidan"?
Det finns HEMLIGHETER,
det smygs bakom ryggen och baktalas och ingen verkar våga stå öppet för sin åsikt eller
makthunger .. så ska något fram i ljuset så används media som megafon.
Går det sedan inte som
förväntat så kan man alltid skylla på ett illasinnat mediadrev .. byggt på
upplysningar från missnöjda medlemmar. ANDRA medlemmar .. från FEL falang, märk
väl! Går inte det, så drar man fram trumfkortet .. en borgerlig konspiration!!
Då blir jag nästan
mörkrädd när jag tänker på att detta är människor som på fullt allvar ser sig
skickade att bestämma hur VÅR vardag ska se ut!
Men, falanger .. åsikter
som i grunden är helt oförenliga?
I samma parti?
Varför är det ingen som
undrar varför partiet är så splittrat? Varför är det ingen som ägnar en tanke
åt att någonting måste vara in i helsike fel när ett och samma budskap kan
tolkas så olika, att det uppstår fullt krig?
För det är väl samma
ideologi, visioner och samma politiska mål som driver Socialdemokraterna?
Eller finns det inget
budskap, ingen tydlig ideologi eller politisk inriktning? Är det där problemet ligger?
Är det alldeles tomt
innanför murarna? Har den ideologiska källan sinat? Har demokratin tagit slut?
Återstår det bara luddig
retorik som ska tillfredställa de krävande falangerna .. något som är till
intet förpliktigande, så att inte vänster- eller högersidan exploderar i nya
inbördeskrig? Klyschor och floskler .. löften som bara kan uppfyllas under en
högkonjunktur och då med egen majoritet. Något som aldrig mer kommer att hända.
Jag protesterar - alltså finns jag!!/ Albert Camus
Alla arbetar idogt inom
partiet .. för partiet och mot varandra .. och väljarna är en grå anonym massa
utanför partiet, som inte begriper någonting eller vet sitt eget bästa .. är
det så de ser på tillvaron?
Väljarna och deras behov ligger långt ner på dagordningen .. om det nu finns någon sådan .. det är inte svårt att se nu när allt sker inför öppen ridå.
Falanger .. sådant
uppstår bara om ledningen är svag och handlingsförlamad och målet/ideologin/politiken
är vag och otydligt formulerad .. eller helt saknas. Annars finns det inte
utrymme för småpåvar som nöjer sig med att söndra när de inte får chansen att
härska.
Så ser jag det i alla fall .. är budskapet och dess innehåll klart och tydligt beskrivet, så finns det inte så stort utrymme för diverse tolkningar och interna stridigheter. I alla fall inte i min verklighet:
Ledaren utses, i hemlighet, av en handfull människor i ett
stängt rum utan insyn, och vad h*n vill eller har för politiska mål eller visioner får ingen veta förrän EFTER h*n valts under nästan sektliknande hallelujarop?
Från min lilla
utkikspost som väljare längst ner i gräsmattan och om jag ska jämföra det hela
med en resa .. så ser det ut som att det är passagerarna som kör tåget och
föraren bara sitter där och följer de färdriktningsförslag som han får för
stunden.
Än slinker han till
vänster och än slinker han till höger och
oupphörligen hamnar han i diket. Passagerarna är alltid desamma, alltid
lika missnöjda och oense om målet med resan .. oavsett om de får en ny förare
vid varje hållplats!
"Om du inte vet
vart du är på väg. Hur kan du förvänta dig komma dit?"
/Basil S Walsh
Det tycker jag är en bra fråga i sammanhanget ...
Påminner lite om historien om tågresenärerna som klev på någonstans längs stambanan. De satt och pratade en lång stund innan den ene frågade den andre: Vart skall du?
SvaraRaderaLund blev svaret.
Då sa den som ställt frågan: Tänk vad tekniken går framåt. Jag skall till Norrland och vi sitter på samma tåg. :-)
bra skrivet som vanligt Any! Kanske det är själva resan som är målet?
SvaraRaderaatt de som sägs på vus möten är hemligt i 50 år enl stadgarna blir i sammanhanget jättekul!
Jag menar- hur ska då fotfolket kunna agera?
Verkar vara en helt korrekt bedömning av läget. Kan knytas med att S inte har något samhällsprojekt som alla kan enas kring. Det sista var väl Göran Perssons "det gröna folkhemmet" om ens det. Annars kan man hävda att sedan Palme tog över fanns det inga gemensamma projekt längre, varje gång S hade en fråga som delade partiet blev det folkomröstning (kärnkraft, EU och EMU och intressant nog är det frågor som fortfarande delar partiet).
SvaraRaderaProblemet är kanske inte vem som skall bli ledare för partiet. Problemet är vilken falang som skall säkra sina positioner så att de inte blir av med alla sina förmåner efter nästa val. Alla realistiska iakttagare ser ju att (s) gått från ~40% av rösterna till ~25% av rösterna sedan Göran lagt av. Detta innebär att mer än en tredjedel av de poster som (s) besätter kommer att besättas av representanter från andra partier. Det är inte längre möjligt att låta trotjänare gå i offentlig pension och på så sätt rädda alla som mister sin post, därför kommer många (s)-märkta tjänstemän att få se sig om efter andra jobb. Detta är vad (s)-striden egentligen gäller och bråket kring partiledaren kommer att intensifieras från de delar av landet där många lycksökare ser sina jobb vara på väg att gå till förtroendevalda från andra partier. Därför kommer troligen nästa partiledare att få liknande problem, men det är kanske andra grupper som står för kritiken. Det går ju att hitta fel på alla människor, bara man kan argumentera tydligt, märka ord, byta kontext och omtolka, så kan den mest duglige bli oskadliggjord. Det enda receptet på att få slut på ledarstriderna är att lokala politiker börjar ägna sig åt politik och på detta sätt vinner väljarnas förtroende. Om de fortsätter att kritisera sin partiledare kommer de att förlora ännu flera röster.
SvaraRaderaNär det gäller vem som skall bli partiledare hoppas jag på Ibrahim Baylan. Han är en trovärdig representant för de svenska politikerna och skulle säkerligen mötas av mycket respekt som partiledare. Tyvärr vågar ingen föra fram hans namn eftersom namnet är osvenskt, men detta skall väl inte få vara ett hinder inom (s).
AVGÅ ALLA!!
SvaraRaderaUtom den "anonyma falangen". De verkar vara bäst, tror jag. :-)
/Henrico