Jag tänker alldeles fel ..

.. när det gäller allt det där som sorterar under begreppet kultur, har jag märkt. Litteratur, kulturartiklar författade av kulturpersonligheter, Konst och konstnärliga verksamheter .. det verkar som om jag tappat bort mig helt inom det området?

Musik däremot känner jag inte så inför .. men det beror förmodligen på att jag är totalt omusikalisk?

Jag inser att jag har alldeles fel när jag går omkring och tycker att konst borde vara inspirerande, skapa lust, kreativitet och vara någon form av tillgång och njutning i vardagen.

I stället verkar det som konst ska vara en övertydlig .. eller svårtolkad .. markering av konstnärens ställningstagande i diverse frågor, ett uttryck för konstnärens olyckliga förhållande till något eller konstnärens tolkning av andra människors elände, sorg, utsatthet eller sexuella inställning/utnyttjande/utsatthet/drömmar eller konstnärens syn på samhällets syn på människor, människors sexualitet, position eller ställningstagande.

För det mesta är det hela skildrat så övertydligt att det helt enkelt måste få en helsida i media, debatteras i TV och skapa twitterstormar,bloggbävningar och ge konstären en enorm publicitet .. medan jag och de som tänker som jag, (om det nu finns några fler?), greppar efter närmaste kudde och skäms.

Så när jag ser Elisabeth Ohlson Wallins "satiriska" fotomontage så skäms jag inte å kungahusets vägnar .. jag blir mest illa berörd för egen räkning eftersom jag känner mig kränkt som betraktare över att det är så överdrivet grovt och .. ja, vad använder jag för ord här?? Okulturellt? Billigt? Pinsamt?

Häckla gärna vem som helst .. men gör det med lite stil. Förutsätt inte att alla utanför den "kulturella bubblan" är fullständiga idioter .. så att det är bäst att fläska på lite extra så vi ska fatta poängen.

Fast stil? Finns det ordet nu för tiden?

Jag läste en krönika av Alex Schulman där han skrev nedsättande om "afterworkarna, så vidriga och förtjänta av att hatas", .. äckliga människor som förstörde hans och Amandas måltid när de ville njuta av varandra, .. och jag antar att det också var "satir" och han inte alls ger uttryck för det klassförakt som han verkar ge uttryck för?

Jag tänker alltså alldeles fel när min första tanke går till den enmans-show .. "Älska mig - en föreställning om självbekräftelsens baksida" .. som Alex Schulman hoppas att alla "afterworkare" ska köpa biljetter till nästa år .. eller helst i år, som julklapp. För om man lägger en spottloska mitt i ansiktet på publiken innan föreställningen så är det kanske inte säkert att de köper en biljett.

Åh vad jag saknar Tage Danielsson i det här sammanhanget. Han visste vad ordet satir innebar .. och som han kunde hantera orden han använde.

Men, det kanske är dags för mig att inse att jag förmodligen har någon form av kulturell funktionsnedsättning eller kulturell dyslexi. Ett handikapp som gör att jag inte kan ta till mig  hur mycket övertydig klasskamps- eller kvinnosaks/genus-litteratur som helst och att jag i många fall känner mig helt oberörd  av sk kulturpersonligheter eller deras barns tolkningar/upplevelser/skildringar av sina välbärgade barndomshelveten.

Kanske är mitt handikapp av så allvarlig natur att jag till och med kan få en personlig assistent från kulturkretsarna på Södermalm som kan guida och leda mig rätt i den otrevliga djungel som jag just nu är helt vilse i??

AB, AB, SvD,