Rapport från min verklighet ..

... på min lilla plats på jorden.

Jag är den sortens människa som pratar mycket och ofta. För mycket och för ofta, tycker min familj ibland. Gärna med helt okända i kassaköer, bakom kassadisken eller i diverse väntrum och jag har märkt att det för det mesta mottas på ett positivt sätt.

De flesta människor vill ha kontakt, har jag märkt .. om det bara är någon annan som säger det första ordet.

I min lilla stad i Mellansverige är dessutom tempot något lägre än i en storstad och befolkningsmängden så pass liten att det snart känns som om personalen på Coop eller andra affärer är gamla bekanta när vi möts på stan rent "civilt". Jag vet inte vem jag hälsar på, men jag vet att det är någon jag känner.

Just nu finns det tydligen ingenting annat att skriva om än Sverigedemokraterna. Sida upp och sida ner fyller "tyckarna" sidorna med analyser och förutsägelser. En del är helt övertygade om att en stor del av Sverige är befolkat av obildade, okunniga, skräckslagna människor som röstar på Sd därför att de då tror att de skulle få allt det de anser sig ha blivit berövade, andra är lika övertygade om att det är bristen på övertygande opposition som ligger bakom Sd:s opinionssiffror och en del är lika fast övertygade om att alla problem med varsel, arbetslöshet och försämrad välfärd beror på jobbskatteavdraget som därmed fungerar som bränsle för ett missnöjesparti.

Så det kanske kommer som en överraskning om jag skriver att, i min lilla verklighet verkar ingen bry sig så värst mycket om vad som skrivs i tidningarna eller på bloggar och twitter?

Sverigedemokraterna ligger liksom inte på rubrikplats i "vanliga människors" vardagstankar.

Bland de människor som jag träffar rent tillfälligt, på arbetsplatser eller verksamheter som jag besöker eller rent privat är nästan alla rörande eniga om ..

.. att vi inte ska ha riksdagspolitiker som super och inte kan uppföra sig som folk. Oavsett parti. Ingen har glömt Anna Sjödin, den s-politiker som efter en julfest stod med byxorna ner och ropade på sex utanför en skräckslagen kollegas dörr och den m-märkte pappan som vinglade omkring med en barnvagn.

.. att många efterlyser någon slags minimikrav och rena papper från belastningsregistret för dem som ska hamna på valbar plats på valsedlarna.

.. att ingen sympatiserar med Sd. MEN att många uttrycker respekt för att Jimmie Åkesson verkar stark, stryktålig och ofattbart samlad mitt i det blåsväder han befinner sig i.

.. att så gott som alla anser att vi har ett problem med invandrarpolitiken som de etablerade partierna blundar för .. eller struntar i .. och som medborgarna får lösa bäst de kan samtidigt som det verkar förbjudet att tala om det.

.. att det finns ett samband mellan kriminalitet och politikernas ointresse i den här frågan.

.. att den upplevelse som den rullstolsburne Sd-politikern berättade var helt rimlig, ingen tror att det var en medveten lögn. Vem som helst som rullat hem på fyllan, ramlat ur rullstolen, blivit upplyft av två främlingar och något senare upptäckt att väskan saknades, skulle ha dragit samma slutsats .. jag har blivit rånad! Däremot så var hans följande beteende helt oacceptabelt för en riksdagspolitiker, så det var rätt att han fick avgå ..men,

att .. bilden av mannen i rullstolen som från en minut till en annan kastas ut i ensamhet och arbetslöshet berör många. Vi är ett medlidsamt folk och har lätt att tycka synd om den som hamnar i kylan .. särskilt om det är någon som hade det svårt innan.

För övrig så vill människor helst prata om andra saker om det ska ha politiska förtecken .. ungdomsarbetslösheten, attityder i samhället, försäkringskassans tolkningsföreträde före behandlande läkare, äldrevården, bristen på vårdplatser/gruppboenden och svårigheten att få kontakt med sjukvården.

Kommunernas sätt att styra kommunen .. och småföretagande, oj, vilket intresse det finns där? Något lägre på listan kommer löner för offentliganställda, kvällstidningarnas kvalitetsras .. och vädret.

Sverigedemokraternas problem ligger rätt långt ner på intresselistan i min lilla verklighet, på min lilla plats på jorden, men i topp hos dem som graderar värdet på nyhetsrapporteringen?

Det kanske bara är i den begränsade värld jag rör mig i som det haltar så betänkligt .. men medge att det vore intressant om någon ägnade lite intresse åt mer näraliggande frågor än just Sverigedemokraternas fylleslag?

För vad är resultatet hittills? En handikappad man i rullstol som rullar in i arbetslöshet följd av en känsla av obehag och ett motvilligt medlidande?

Om det hade varit val i dag hade den bilden varit vad väljarna haft på näthinnan när de valde bland röstsedlarna.

Expr., Expr., Expr, Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, AB, SVT

Alla människor har ett värde ..

.. även den som värderar sig själv högre än andra. Vi kan värdera varandras åsikter, handlande och ord .. men börjar vi värdera varandras människovärde, så får vi ett samhälle som inte håller samman.

Om inte ordet var så missbrukat så skulle jag kunna skriva att vi borde bemöta varandra på ett respektfullt sätt, men den gamla betydelsen är tyvärr inte längre användbar.

Vi har alla egna upplevelser i bagaget, egna livserfarenheter, egna värderingar/tolkningar av ord och egna sanningar. Om 10 människor från olika verkligheter är i samma rum och upplever samma händelse, så skulle de förmodligen ha 10 olika tolkningar och 10 olika sanningar att berätta efteråt.

Om de då redogjorde för dem inför varandra så kanske 9 av 10 tyckte att de andra hade fel. Kanske skulle det uppstå våldsamma diskussioner som urartar till smutskastning och ställningstaganden där de som stod närmast varandra i upplevelsen av samma sanning angrep de andra genom att kalla dem för olika skällsord och nedvärdera dem som människor.

Det är inte precis så man för samtalet framåt.

Det finns en handfull människor som passerat mitt liv som jag tycker så intensivt illa om att det gör ont när jag tänker på dem. Men det är också det värsta jag tänker uttala mig om dem som personer. Kanske har jag lämnat några efter mig i livet som känner det samma när de tänker tillbaka på mig?

Jag sympatiserar inte med Sverigedemokraternas budskap .. även om jag kan förstå de bakomliggande orsakerna .. jag känner mig beklämd när jag ser Kent Ekeroth och Erik Almqvist på Expressens film och jag suckar uppgivet när jag läser om Lars Isovaara .. även om jag tror att han på fullt allvar upplevde sig som rånad i sin berusning, det var hans sanning just då, även om det senare visade sig vara helt fel.

Det de säger och gör är fullständig oacceptabelt och värt att kritisera, men vi måste lära oss att skilja på sak och person.

Det jag ser är människor som hamnat på fel plats i livet. Påklädda en för stor kostym och helt utan nödvändig formell eller social kompetens, har de fått ett uppdrag som de inte är mogna för och ett ansvar de inte kan hantera. Människor som inte lämnat tonårstidens drängfyllor bakom sig och som aldrig borde ha blivit tillfrågade om att ta det uppdrag de erbjöds.

Men vem tackar nej till pengar?

Särskilt om man inga har från början?

Tyvärr så finns det ju inte heller några krav på kompetens av något slag när det gäller dem som ska fatta beslut om medborgarnas liv och samhällets lagar?

Men hur illa jag än tycker om några, eller någon som person så skulle jag aldrig .. inte ens hemma .. spy ur mig ord som bastard, svin, avskum eller pack och se dem som något värdelöst som har mindre värde än mig själv.

Det slår tillbaka .. det förminskar den som gör det.

Människor kan också förändras. Själv har jag ingen som helst likhet med den jag var i 20-årsåldern. Förmodligen skulle jag inte ens tycka om mig själv om vi möttes i dag .. mitt 20-årsjag och mitt nutidsjag.

Det samtal som förs just nu skrämmer mig nästan mer än Sd:s budskap. Det tilltal, till eller om, andra människor som används skapar lika stora klyftor i samhället som rasim och ekonomiska avstånd oavsett vem som använder sig av det .. journalister, politiker eller sk vanligt folk.

Vi har all rätt att värdera och ifrågasätta varandras åsikter, handlande och ord, men när vi börjar värdera och uttrycka oss nedsättande om andras människovärde då är vi inte bättre än dem vi angriper och då river vi snarare sönder än bygger upp.

Men det är min åsikt och mitt livsmotto som jag försöker leva efter .. möjligen ser majoriteten det på ett helt annat sätt? 

AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr.,

Aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång?

Det regnar och regnar och regnar och allt förvandlas till lera och små oupptäckta sjöar som plötsligt uppenbarar sig precis där vi brukar gå med våra hundar.

Och inte blir det lättare när ett följe hjortar dyker upp ca 20 meter framför oss och får mig att förstå hur en vattenskidåkare känner sig när det bär iväg. Fast i lera då, förstås .. och med en Rackarkott i andra änden av linan.

Och snart ska det bli snö och is ovanpå allt det här .. det ska bli spännande!

Lika lerigt och moddigt känns det på nyhetsfronten. Jag läser att det ska röstas i EU gällande arbetsrätten och blir lite förvånad över att ingen har skrivit något om det? Arbetsrätt, fackliga regler och sånt .. det brukar ju engagera. I alla fall LO och sossarna brukar ju gå igång när sådant är på tapeten?

Förklaringen är kanske att oppositionen som tillsammans röstar i dag, i det här fallet verkar vara de fyra partier som de faktiskt är, om man accepterar det valresultat som vi fick 2010.

Men ... aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång, ska vi medverka till att Sverigedemokraterna får inflytande över svensk politik. Aldrig!”, sa Mona Sahlin då och hyllades av hela sitt parti. De senaste veckorna har det varit på tapeten igen .. aldrig någonsin, någonstans, någon gång ska Sverigedemokraterna få makt över någon fråga i riksdagen.

Har Mona Sahlins aldrig-uttalande fått tillägget .. "utom bara ibland"?

Jag har ingen aning om vad det är de röstar om i EU i dag, mer än att det är en av LO:s hjärtefrågor .. men om "aldrig någonsin" får tillägget "utom när det gäller VÅR viktiga fråga" så känner jag att jag inte riktigt får en hållbar varudeklaration när det gäller oppositionens förhållande till Sverigedemokraterna.

Fördömer de Sd, ser ner på deras väljare, kräver att vi andra väljare ska känna oss ansvariga för att de överhuvudtaget finns .. och vänder kappan efter vinden när det passar deras egna syften?

Kan det verkligen vara så?

Frågan om Socialt protokoll gällande arbetsrätten kanske är ett bra förslag, kanske har det allvarliga konsekvenser som förespråkarna i vanlig ordning bortsett från .. eller inte ens fattat, vad vet jag? Men en sak vet jag .. att i min värld så står jag inte ena minuten och tvättar mina händer i ren beröringsskräck, bara för att sekunden efteråt skaka samma hand som jag nyss tvättade mig ren från.

Men jag kan ha fattat fel .. i så fall, upplys mig gärna. Debattartikeln i SvD är skriven av allianspolitiker som är precis lika intresserade av Sd som oppositionen .. dvs bara när det gäller en VÄLDIGT VIKTIG fråga?

Då helgar förmodligen ändamålet medlen, precis som det alltid har gjort i alla tider.

Dagens citat .. Den moderna mänskligheten har en dubbelmoral, en som vi predikar men inte tillämpar och en som vi tillämpar men inte predikar.

AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD

Peter Högberg,

På tal om papperstidningar .. (REKLAM!!)

Efter att ha läst Karin Petterssons larmkrönika om den annalkande tidningsdöden, som kommer att förinta demokratin om inte de handlingsförlamade politikerna får tummen ur och hostar upp lite mer presstöd, så känner jag mig nästan tvungen att slå ett slag för den enda tidningen i landet som verkligen förtjänar både uppmärksamhet och utökat presstöd.

Om den nu ens har något?

Men det kanske alla tidningar har?

Har de det??

Se och Hör och Svensk Damtidning kanske går runt på presstöd från skattebetalarna bara för att vi inte ska sitta sysslolösa och oupplysta på landets vårdcentraler och tandläkarmottagningar?

Det har jag faktiskt aldrig tänkt på tidigare?

Men .. den tidning jag syftar på är naturligtvis Grönköpings Veckoblad, (op.lib.)=opartiskt liberal, som, namnet till trots, utkommer en gång i månaden. Det kan kännas lite sparsamt för en nyhetstidning, men här finns allt vi behöver veta i koncentrat och tydligt formulerat.

UTAN reklam!

Novemberbladet innehåller till och med de klassiska "5 frågorna", som avskalat och fint ställs till en person i stället som i AB:s fall till 5 olika personer. Månadens frågesvarare är hr sparbanksdirektören J Vedbom som på frågan, "Har bankerna vållat den ekonomiska krisen?" .. svarar, "Absolut inte! Vi är helt ansvarslösa."

En klar och tydlig fråga med ett klart och tydligt svar, eller hur? Vad mer kan en läsare begära.

En av de följande fyra frågorna behandlar frågan om för generös utlåning som hr bankdirektören reder ut genom att förklara att det inte alls handlar om lån .. utan om uthyrning av pengar och att det som allmänheten felaktigt kallar ränta därmed är att betrakta som lånehyra!

En verklig aha!-upplevelse som öppnade mina ögon!

Det finns också en artikel om "EG-medlemskap med förnuft" där "hr stadsrådet Joel Eriksson (s), presenterar den s-märkta drajven om EG (den europeiska gemenheten)" .. som avslutas med att ett svenskt utträde kan tänkas aktualiseras "när man väl har facit i hand. Huvudsaken är att ett klart ställningstagande om själva inriktningen görs, och att ett sådant ställningstagande snarare präglas av förnuft än av motsatsen".

Genialiskt!

Tidningen innehåller en läsvärd ledare som alla andra tidningar med självrespekt, en debattartikel om kulturens kostnader och vinster, kultursidan innehåller också en Pizza-protest där en pizzabagare protesterar mot att "pizzans användningsområde har utökats till något som inte är naturligt för en vanlig pizza" .. vilket är rykande aktuellt.

Kroppsfixeringen och kvinnokampen få också sitt lystmäte och material till upprörda debattartiklar genom att Grönköpings Dagblad genom idogt grävande journalistik avslöjar att "den i staden med omnejd välkända jättedamen Lola Gustavsson" trollats bort från ett fotografi i Karl A. Berglunds livsmedel & Speceriaffärs senast genomförda marknadsföringsdrajv och ersatts av ett berg av chipspåsar.

Ett klart fall av diskriminering.

Fläsk som visar sig vara nöt, upprörande vanvård i Djuriska parken som, bland annat, hade en hund begraven och sex laxar i en laxask, lokala förslag och nyheter, och Telegröns agerande i en präktig mutskandal där t.om Skatteverket är inblandad är några av de nyheter jag får ta del av denna månad.

Och .. naturligtvis .. har GRÖFO (Grönköpings opinionsinstitur) en rykande färsk opinionsundersökning, som visar att "väljarna anser att Socialdemokraternas och Moderaternas politik i flertalet frågor är till förväxling lika", vilket har väckt bestörtning i partiledningarna.

Stadsrådet Joel Eriksson (s) säger upprört, .. "Det är ju inte rimligt, att det är väljarna som skola avgöra vad som är likartat, och vad som skiljer i partiprogrammen. Det är en bedömning som man inte utan vidare kan  överlämna till lekmän."

"Hr godsägare Justus Bylén (m) går till häftig motattack i skarpa ordalag och säger, ... Äsch! Man gör ju så gott man kan!"

Förslag om lottning om vem som ska få behålla ställningstagandena föreslås.

Ovanstående är bara ett blygsamt axplock av tidningens innehåll.

Om vi räknar med ett lösnummerpris på AB som är 13 kr så kostar den tidningen 390 kr under november månad. Jämför detta med Grönköpings Veckoblad .. helt utan reklam!! .. som är ett koncentrat av läsvärda nyheter, av högsta journalistiska kvalitet, för blygsamma 59 kr per månad .. så borde inte valet vara alltför svårt.

Unna dig själv kvalitet i nyhetsrapporteringen och prenumerera på Grönköpings Veckoblad (op.lib) = opartiskt liberal!!

Läs mer .. vakna!, engagera dig! få fart på hjärncellerna! .. genom att gå in på www.gronkoping.nu

"Det finns ingenting som är så irriterande ..

.. som två människor som talar, när du försöker avbryta", sa Mark Twain en gång.

Jag tänker på det när jag läser Karin Petterssons ledare om tidningsdöden. För det är väl det som det handlar om, att nutidens flödande kommunikation på nätet inte låter sig avbrytas av tidningarnas tillrättalagda nyhetsrapportering och inte längre överträffas av "klickmonster" och andra säljande rubriker utan egentligt innehåll.

Jag tänker också på det när jag såg Socialdemokraternas förslag på partislogan ..

Jobbpartiet

Utvecklingspartiet

Reformpartiet

Framgångspartiet

Frihetspartiet

och slutligen det som blev taget .. Framtidspartiet.

Där sitter grädden på s-moset och slår sina huvuden samman för att bestämma en partislogan. Helt omedvetna om att det finns en verklighet utanför det egna rummet på Sveavägen 68. Utan en tanke på att andra människor också har befunnit sig i samma situation och helt utan förmåga att inse att det finns en möjlighet att de också tänkt samma tankar. Det är nästan så att det förvånar mig att inte Folkpartiet finns med bland förslagen.

ALLA dessa förslag finns att hitta på nätet på mindre än 5 minuter. ALLA har på ett eller annat sätt anknytning till en helt annan politik. Det illustrerar på något sätt hur inkrökt och instängd politiken har blivit i dag. Intresset för den verklighet och de regler, som vi andra förväntas leva efter, upphör på något märkligt sätt när lönen kommer från skattefinansierade politikeruppdrag och avser rätten att fatta beslut som gäller andra?

Det handlar mer om vad som händer internt inom de olika partierna .. sossarna för fram nyheten att var fjärde kandidat på vallistorna ska vara under 35 år och moderaterna ska också föryngra och dessutom öppna för fler med utländsk bakgrund. Ärligt talat så tycker inte jag att det är en politisk bomb som berör mig som väljare .. jag röstar inte för att lösa interna problem inom något parti, utan för att få kompetenta människor som fattar genomtänkta beslut i frågor som påverkar mitt liv .. oavsett vilken ålder, ursprung eller kön de har.

Jag läser Peter Högberg och Johan Westerholm som kommunicerar privat och därefter bloggar om den entusiasm och de tankar som samtalen föder .. och tycker att det är friskt och sunt och mycket, mycket sorgligt.

Två partianslutna kommunalpolitiker som tillsammans har ett levande samtal som tänder en gnista, i stället för att brinna tillsammans med partiet i en engagerande flamma, visst är det lite tragiskt?

Så är det nog över hela linjen är jag rädd. De enda som brinner är väl Sd och V som brinner så okontrollerat att om de fick makten, skulle de föröda hela landet. Övriga partier är väl mer som kall aska över de interna grubblerierna.

Men vad de har gemensamt med Karin Pettersson är oförmågan att förstå att de väljare/läsare de vill nå, inte längre tror på eller känner förtroende för det de läser eller hör.

Det förtroendet har förflyttats till den enskilda rapporteringen på nätet .. bloggar, twitter, chattar och forum .. där de olika reaktionerna på politikernas och medias vinklade påståenden ofta bildar en helt annan helhet och reaktion än den önskade.

Alla "smarta" tal, utspel, ledare, debattartiklar och nyheter, som skrivs av högavlönade människor som lever i isolerad storstadselitism, som syftar till att påverka den enfaldige medborgaren i "rätt" riktning .. plockas lätt ner i sina beståndsdelar av den mer verklighetsanpassade debatten på nätet och föder bara ökat förakt.

Det finns där .. alla fakta, all statistik och avvägda, väl genomtänkta analyser från människor som lever i den verklighet som mediafolk och politiker allt mer avskärmar sig från. Jag personligen får ut mer av det samtalet än någon hopsnickrad debattartikel som har för avsikt att göra mig upprörd och fatta beslut som någon annan tänkt ut åt mig.

På så sätt blir jag kanske mer upplyst av bloggar som engagerar sig i politiken än av politiker som skriver debattartiklar eller presenterar ideologiska riktningsgivare .. även om det inte alltid är på avsett sätt. En vända in på s-bloggar botar till exempel varje tanke på att försöka närma sig socialdemokratin.

Jag längtar efter politiker som brinner för sin politik eller åtminstone EN fråga, människor som har ett budskap som de själva tror på och journalister som skriver från hjärtat utan beräkning eller partiuppdrag och med åtminstone en fot i verkligheten. Jag önskar att det fanns ett enda litet positivt, engagerat anslag någonstans som kunde tända den gnista som Peter Högberg och Johan Westerholm kämpar med att hålla brinnande tillsammans.

Tillsammans .. är ett bra ord!

Finns det verkligen ingen som kan se medborgarna som en resurs, samarbetspartners och röster som är värda att lyssna på? I dag går det åt alldeles för mycket negativ energi för att göda våra sämsta sidor, skapa oenighet, hat, upprördhet, mobbar, hånskratt, dålig "satir" och falsk indignation .. som fungerar som en förtärande eld på all kommunikation och allt nytänkande. 

Det är gott om pekande fingrar .. men inget av dem pekar framåt?

Det är ett energislöseri som rätt lätt skulle kunna vändas till positiv energiförsörjning för engagemang, inspiration och kreativitet .. en tillgång som skulle kunna förändra hela landet till det bättre om vi använde den tillsammans.

Kalla det gärna en demokratisk energikris.

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson efterlyser en annan kulturminister och en regering som ser värdet med starka nyhetsredaktioner för att behålla en stark demokrati .. dvs ösa in mer statliga medel i den tidning hon har sin försörjning från. Jag orkar inte leta efter Karin Petterssons lön, men Lena Mellin tjänade under 2010 1.092 000 kr = 91.000/mån och chefredaktören Jan Helin hade en årsinkomst på 3.360.900 kr samma år vilket blir 280.075 kr/mån, vilket gör att jag förutsätter att han har haft biinkomster av något slag?

Eller inte?? Det kanske går att tjäna en dryg kvarts miljon i månaden på att sätta ihop en daglig kulturupplevelse som Aftonbladet?

Vill vi skjuta till mer av skattemedel för att behålla Aftonbladets idé om demokratibefrämjande verksamhet? Vill vi verkligen betala mer skatt för att få fler Klickmonster, Chock-rubriker, små pyssliga eller hånfulla tv-shower och vinklade politiska ledare som ska leda oss åt önskat "demokratiskt" håll?

Dagens citat .. "Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden". /Winston Churchill

DN, DN, SvD, SvD, Expr.,

Johan Westerholm, Mina moderata karameller, Den sjätte mannen

Egentligen är det ju rätt tragiskt ..

.. för man kan ju inte direkt påstå att de har flyt med sina slogans, sossarna.

När Mona Sahlin ville bli Sveriges Barack Obama och höjde rösten och utropade .. "S - we can! .. så var hon inte medveten om att föreningen Swecan var namnet på en organisation för dem som var intresserade av cannabis och när nu Stefan Löfven höjer rösten och utropar att sossarna är det nya Framtidspartiet så har han ingen aning om att det ursprungliga Framtidspartiet är en variant på Sd som verkar för begränsad invandring.

Finns det verkligen ingen som kontrollerar sådant på Sveavägen 68? Själv googlar jag friskt innan jag publicerar sådant som jag vill vara bergsäker på INNAN jag skriver eller säger det. Nu väntar jag med spänning på nästa försök .. ska det ändå bli Baylans favorit .. Frihetspartiet , som han uppenbarligen inte heller kollat upp .. eller Jobbpartiet.

Spänningen är oliiidlig.

Vårt nya Framtid(s)parti verkar inte riktigt leva i samma framtid som vi andra?

DN, SvD, AB, AB, GP, Skånskan, HD, DO,

Kommunikation och inspiration.

Under många år bodde en väninna till mig hemma hos oss flera veckor varje sommar medan hon sommarjobbade på orten.

Vi var fruktansvärt olika. Hon ägnade så gott som all sin tid åt studier som gav akademiska poäng/meriter och kultur, medan jag slarvade omkring i livet och sög åt mig allt, helt förutsättningslöst. 

Hon lyssnade helst på klassisk musik och hon älskade opera, medan jag helst lyssnar på musikfria kanaler på radion och som mest fungerar som medlyssnare till vad som helst. Hon var mycket allvarsam och korrekt och där jag såg humor i livet .. såg hon ingenting alls, förrän jag förklarat det för henne. 

Jag skrattade mycket åt hennes avsaknad av humor och hon skrattade mycket åt hur barnsligt lättroad jag var.

Hon ansåg att människan förfinas, blir godare, generösare och mer kultiverad generation efter generation .. jag kunde inte se annat än att det som hon kallade förfining och kultur bara fungerar som en slags fernissa på den gamla hederliga grottmänniskan som garanterat kommer att dyka upp om någon drar ur kontakten till energiförsörjningen.

Men ändå så hade vi så roligt de här somrarna?

Det som gjorde att vi stod ut med varandra var att vi var lika kreativa och inte kunde leva utan att teckna, måla och skapa av det som för tillfället fanns till hands

.

Hon målade och tecknade sammanhållet, koncentrerat och med små, små detaljer och jag tycker om stooora saker, mycket färg och enkla linjer eller penseldrag. Vi satt ofta i soffan tillsammans med våra ritblock och när det var dags för henne att åka hem till studierna efter ca 9 veckor brukade vi jämföra vad vi åstadkommit under tiden.

Det var lite märkligt, hennes bilder var mer svepande, hade en annan färgskala och motiven hade blivit större och mindre detaljerade .. medan mina alster tonats ner, fått mer detaljer och blivit mer genomarbetade.

Mycket av det bästa jag gjort hade varit ogjort om jag inte hade fått den inspiration jag fick av henne. Jag önskar att vi kunde ha fortsatt med våra somrar, men tyvärr så ledde hennes studier henne inte längre än till enorma studieskulder och ett lågavlönat arbete i vården, så nu hinner hon knappt vara ledig alls.

Men jag lärde mig att även en ordlös kommunikation mellan oliktänkande människor kan ge kreativ inspiration.

En annan väninna, som jag träffar regelbundet är väldigt lik mig själv. Vi kan mötas i affären och fastna i beskrivningar av vad vi för tillfället håller på med och bli gränslöst inspirerade båda två. Om jag trampar fast i trötthet och håglöshet så räcker det med att tala med henne i 10 minuter för att jag sedan ska rusa in i mitt arbetsrum lyckligt, inspirerad upp över öronen.

Kommunikation med andra är nästan förutsättningen för inspiration och kreativitet, eller vad tror ni?

Aldrig tidigare har väl människor haft så lätt att kommunicera med varandra som nu .. med mobiltelefoner, sms, mail, twitter och allt vad där finns av chattar, forum och bloggar. Men har det gett något utslag i ökad kreativitet?

Jag tror inte det .. och undrar varför?

Stefan Löfven kom med ett budskap i går. Där fanns ord som Framtidspartiet, regionala inkubatorer, nyföretagargaranti, innovationsråd,  konfliktområde, förnyelsearbete, föryngring i partiet med 25% under 35 år på vallistorna, modernisering av rekryteringsprocesserna, ny strategi för samarbete med näringsliv, akademi och engagerade aktörer i det civila samhället, nationellt forskningsinstitut för lärande och klimatinnovationer.

Han kommunicerade med .. ja, frågan är väl med vilka?

Förmodligen med sitt eget parti och media.

För handen på hjärtat .. som vanlig väljare så är det här inte en kommunikation som vänder sig till mig eller bjuder på en känsla av delaktighet eller någon form av inspiration till ökad kreativitet eller engagemang.

Men som lugnande budskap till ett oenigt parti kanske det fungerar och framtidsperspektivet verkar vara väl tilltaget.

Det är väl det som ligger till grund för det nya namnet .. "Framtidspartiet Socialdemokraterna"? Ett pålitligt parti för kommande generationer?

Alla dessa ord visar att Stefan Löfven inte satsar på en quickfix utan långsiktigt söker framtida lösningar som ska forskas eller diskuteras fram av särskilt utvalda, mycket kunniga människor. Sedan ska resultaten utvärderas, passa in i budgetarbetet, stötas och blötas i riksdagen, lagstadgas och omsättas i praktiken och förhoppningsvis lösa dagens problem .. någon gång i framtiden.

Möjligen kan det bli ett problem att dagens problem inte längre är morgondagens problem när lösningen på dagens problem ska föras in i morgondagens politiska lösningar?

Men förmodligen är det så långt dit att det inte kommer att vara ett problem vare sig för Stefan Löfven eller för mig ... och det är väl kanske tanken bakom det nya "Framtidspartiet".

En timme senare ...  liiite inspirerad blev jag nog i alla fall av Löfvens budskap, för nu kom jag på den perfekta texten till hans plakat den 1:a maj nästa år:

FRAMTIDSPARTIET!!

En ny framtid för dig som kan vänta.

 DN, DN, SvD, AB, AB, Expr.,

Jag kan också bli förbannad och spy ur mig min ..

.. frustration ibland. Då skriver jag av mig, läser igenom och stryker det som jag inte själv skulle vilja läsa om jag befann mig på mottagarsidan. Ibland blir det ett inlägg .. för det mesta raderar jag alltihop, det känns skönt att formulera det i ord i alla fall.

Så idag blev det inget skrivet .. mer än det här:

Dumma, obildade och okunniga ..

.. är det så de ser på oss, de som vill ha vårt förtroende nästa val?

En skock veliga fårskallar som bör omhändertas av den intelligenselit som representeras av xxxxxxxxxxxx xxx xx xxxxxxxxx xxxxxx xx xxxxxxxxx?

Ibland känns det nästan som om väljarföraktet uppifrån överstiger politikerföraktet nerifrån och för första gången i mitt liv så funderar jag på om inte det bästa alternativet är att ge blanka fanken i att rösta i nästan val.

Men det är knappt 2 år kvar till dess så jag kanske ändrar mig?

Men det nuvarande förhållningssättet till väljarna är inte kul att höra och läsa. Dumma spån som röstar xx xxxxxxxxxxxxxxxx, fullständiga idioter som xxxxxx xxxxxxxxxx och en stor del som anser att xx xxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxx bör xxxxx xxxxxx så fort som möjligt.

Att försöka föra ett samtal över den gränsen är lika meningslöst som att medla mellan Hamas och Israel .. det enda som händer är en kniv i ryggen när det känns som att förståelsen är nära.

De värsta övertrampen står xxxxx xxx, xxxx xxxxxx xx xxxxxxxx xxx xxxxxxxx, xxxx xxxxxxxxx xxxx x xxxxxxxxx xxx direkt riktar sig mot de svekfulla, dumma väljarna som inte xxxrxxxx xxxx xxxx xxxxx.

Jag vet inte hur många gånger jag försökt få någon form av samtal med xx xxxxxxxxxxxxxx xxxx att lyckas mer än i ett par fall .. och då visar det sig att vederbörande lxxxxxx xxxxxxx kort därefter.

Ingen är intresserad av att värva en väljare ... annat än i för ändamålet specialtillverkade valstugor.

Men varje påhopp, varje hånfullt elitistisk kommentar eller blogginlägg och varje överlägset debattinlägg som är avsett att kränka dem som xxxxxxxxxxxx xxxxxxxx xx xxxx xxxxxxxxx xxxxxx .. kränker och slår mot de väljare som xxxxxx xxxxx xx xxxxxxxx xxx xxxxxxxxxx.

Det är möjligt att jag upplevs som en korkad, obildad och ointelligent människa .. men jag lär inte bli särskilt benägen att lägga mitt förtroende i händerna på dem som inte kan dölja att de ser mig på det viset. Även om jag röstar xxx, xxxx xxx xxxx xxxxxxxx .. så är det min demokratiska rättighet. 

Ärligt och uppriktig .. de värsta påhoppen mot väljarna kommer stadigt xxxx xxxxxx och de värsta påhoppen mot människor som xxxx xx xxxxx xxx xxxxxx xxxx xx. Skillnaden är väl att de hatiska blogginläggen är samlade under xxx xxxx xxxxx, de ironiska xxxxxxxx/krönikorna är gjorda av etablerade kulturpersonligheter och de värsta debattinläggen författade av yrkestyckare som rör sig i samma kretsar medan xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxx xx flashbacks gödselstack eller bland människor som xxxxx xxx xx xxxxxx, xxxxxx xxxxx xx xxxxxx xxx xxxxxx xx xxxxxxxxxxx.

I jämförelse är tystnaden från xxxxx öronbedövande.

Även om jag inte hade xxxxxx xxxxxxxxxx så hade jag uppmärksammat att tonläget är ett helt annat xxxxx xxxxxxxxx xxx xxxxxxxxxxxx .. där kan man åtminstone ana en gnutta respekt för väljaren i tilltalet, om än inte i xxxxxxxxx. Eller så bryr man sig inte alls .. vilket ändå är bättre än att bli öppet nedvärderad.

Men jag undrar .. hur länge ska de tro att de kommer att vinna väljarnas förtroende genom att ihärdigt idiotförklara dem som inte valde rätt xxx xxxx förra valet?

Och hur många kommer att tycka att det känns meningsfullt att traska iväg till vallokalerna 2014 .. mer än xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxx?

Det är inte direkt högt i tak i det politiska samtalet och det kanske är så här de flesta känner sig när de undviker att diskutera sitt politiska ställningstagande?

Det mest läsvärda och det vettigaste som ..

.. skrivits i den senaste tidens debatt runt Sverigedemokraterna läser jag i Aftonbladet, av alla tidningar? Undrens tid är tydligen inte förbi.

Läs själva Rebecca Weidmo Uvells krönika och strunta gärna i att läsa resten av det här inlägget. Hennes ord skulle lika gärna kunnat vara mina egna.

För jag måste erkänna att jag har blivit både mörkrädd och uppgiven av att läsa hur många som anser att Sd ska särbehandlas, blockeras och dömas "till en permanent ökenvandring" i det riksdagsarbete som 360 000 väljare har valt dem till att utföra.

Det finns människor som tycker att vi ska begära av våra folkvalda att de anpassar sitt riksdagsarbete till Sd genom att "kräva av dem att aldrig medverka till en omröstning i riksdagen där Sverigedemokraterna tillåts vara vågmästare". Hur går det ihop sig med demokrati och demokratiska val?

Vad händer om en för mig livsviktig fråga förs av ett eller fler partier som aldrig någonsin kan få en majoritet av rösterna utan hjälp från Sd om de har samma inställning i till exempel frågan om sjuk- och assistansersättningen?

Ska vi lägga ner hela frågan då och ge fanken i alla som far illa just nu, hellre än att samarbeta?

Skjuter de inte budbäraren då och ger de inte det parti, som de säger sig förakta, onödigt mycket inflytande i det politiska arbetet?

Hur går det ihop sig med demokrati och demokratiska val, där varje medborgare i landet har rätt att rösta på det parti som de anser bäst företräder deras intressen?

Finns det felaktiga alternativ att välja på?  Och i så fall, ska då det felaktiga partiet särbehandlas i riksdagen .. och vem/vilka bestämmer vilket parti som är fel?

Blir inte resultatet då att 360 000 svenskar utestängs från rätten till ett demokratiskt val?

I och för sig anser väl jag också att det inte var så bra att Sd fick så mycket marknadsföring i media att de kom in i riksdagen och i och för sig så anser jag att det finns ytterligare ett parti som inte heller har där att göra .. men till skillnad från alldeles för många, så respekterar jag människors fria rätt att rösta i ett demokratiskt val

.

Har jag fel?

Det är det jag sitter och tänker, när jag läser vad förståsigpåarna tycker i kommentarsfälten till andra förståsigpåare som har svar på allt utom mina frågor.

Men .. om det ska vara så .. då skulle jag vilja kräva att Vänsterpartiet blockerades på motsvarande sätt och dömdes till samma ökenvandring. I mina ögon är deras politik precis lika farlig för landet som Sd:s .. fast på ett annat sätt, och några av deras företrädare, till exempel Simon Fors, tycker jag är känns lika hotfulla och skrämmande som Kent Ekeroth och Erik Almqvist.

Men jag har aldrig hört någon partiledare uttrycka någon åsikt om Simon Fors och hans kamrater. Har till exempel Stefan Löfven någon åsikt alls om Simon Fors, nu när han upprörs över Sd:s representanter? 

Eller köper han hela paketet .. inklusive mordhot mot en SvD-skribent .. bara för att få det stöd som kan föra honom till makten och härligheten?

AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, SvD, SvD,

Tyst! .. våra folkvalda tänker.

Det är inte direkt så att jag utropar tjolahopp och tjofadderittan, när jag läser tidningsrubrikerna i dag.

Det är jordens undergång och global uppvärmning för hela slanten och jag ryser av fasa när jag läser att jordens temperatur kommer att öka med 4 grader under de kommande 50 åren så att stora delar av vår jord blir obeboelig .. tills jag inser att jag förmodligen är död innan dess.

Och det blev jag ju inte mycket gladare av.

Dessutom så får jag på samma sida veta att .. Chris Brown fläskar på utan feeling, en man blev slagen i huvudet på Östermalm (med ett metallföremål!), En annan man hotade kronofogden med yxa, det är gifter i 2 av 3 klädesplagg i affärerna, en kvinna gömde hundratals skelettdelar i "lönnfack"? i sin bostad och en fotbollsstjärna beställde mord på en porraktris och fick sedan sin hund matad med den styckade kroppen av förövaren.

Tillsammans med rapporteringen från krig och allt annat elände, framstår inte människans undergång som någon större katastrof, precis.

Men vi kan rädda världen, säger experterna ... och precis just då får jag en kommentar och en länk från "Trollan" som ger en förklaring till varför det nog inte är så troligt.

Länken går till en ledare i Uppsala Nya Tidning. Där läser jag bland annat om hur viktigt det är att politikerna har egna åsikter och inte låter sig styras av den folkliga opinionen. "Partiernas roll är att övertyga väljarna om att just deras åsikter är de rätta, att det är deras förslag som kan lösa de utmaningar som samhället ställs för".

Alltså, lyssna gärna på väljarna och använd det i det idémässiga arbetet men .. "vilket syfte fyller partierna om de bara finns där för att kanalisera medborgarnas åsikter som de ser ut i detta nu?"

Ja, det kan man ju fråga sig? Vilket syfte fyller partierna om de sätter igång och löser väljarnas aktuella problem när de i stället kan lägga tid och energi på att formulera ett 50-sidigt framtidsprogram som "vill låta demokratins ideal prägla hela samhället och människors

inbördes förhållande. Alla människor ska som medborgare och individer kunna påverka både utvecklingen i stort och samhällsarbetet i vardagen."

Nackdelen med den meningen i ett partiprogram är då kanske att väljarna i kraft av medborgare och individer verkligen tror att de ska få möjlighet att påverka sin egen vardag genom att bilda en folklig opinion.

Nej, "hur ska samhället förändras och utvecklas om ingen vill driva frågor som åtminstone till en början saknar stöd, innan ett parti vänt folkopinionen"?

Ja, HUR skulle det se ut?

Ungefär som när Sverigedemokraterna ville driva frågor som till en början saknade stöd tills de vände folkopinionen?

Är det vad ledarskribenten syftar på när han avslutar med .. "Lyssna på väljarna, men glöm inte bort att det är idéerna som skänker ett parti dess existensberättigande".

Det kan kanske vara en idé att driva frågor som redan har stöd i folkopinionen också .. vilket vi ser följderna av i Expressens korståg mot dem som gjorde just det .. men då måste man förstås ta ställning till grunden till de aktuella problem i stället för framtida utmaningar, vilket möjligtvis kan kännas lite jobbigt?

Den roligaste meningen i hela ledaren är ändå meningen .. "Vilket parti tror inte på väljaren?"

I min värld så är vi .. väljarna .. omvänt datummärkta. Väljarnas konsumtionsdatum visar sig, i likhet med skottdagen, endast vart fjärde år och ignoreras under mellantiden medan politikerna vilar upp sig efter valrörelsen, håller sig i form med internt käbbel och filar på de framtidsvisioner som gäller samhällets framtida utmaningar .. som förmodligen är en följd av den politik de utövar just då?

Vilket parti tror på väljaren?

Och dagens kuggfråga .. är den framtida miljökatastrofen som beror på hur vi lever "i detta nu", en framtida utmaning eller ett aktuellt problem???

SvD, SvD, AB, AB, AB, Expr., DN,

Sverigedemokraterna .. och min vänstra fot.

Alla förhåller sig till Sverigedemokraterna på något sätt just nu. Visserligen på ett negativt sätt, men förhåller sig det gör de .. alla som begriper hur det ligger till, är och bör vara.

  

Johan Westerholm har skrivit en otroligt läsvärd serie inlägg, kommentatorerna kommer med olika förslag på olika förhållningssätt, samhällsvetare analyserar partiet in i minsta detalj, media klär av partimedlemmarna in på bara kroppen, krönikörerna skriver spaltmeter, politikerna anpassar arbetet så att Sd inte får något inflytande och till och med nyhetsflödet redigeras så att inga störande uppgifter når partiets sympatisörer.

Det hela påminner om ett gäng specialistläkare som allvarsamt konfererar medan de går ronden och talar över huvudet på patienterna.

Rätt eller fel? Ja, vad vet jag .. jag har inga akademiska poäng i stadsvetenskap, förstår inte ens alla ord i de analyser som når mig, har ingen erfarenhet av politiskt arbete .. kort sagt, jag är en fullständigt vanlig människa.

Men något känns inte bra i allt det här?

Om våra folkvalda politiker måste anpassa sitt arbete och sina förslag så att Sd inte får en vågmästarroll i beslutsfattandet .. är det då inte risk för att det förlamar det arbete som väljarna förutsätter att deras politiker ska utföra?

Behöver vi blockpolitiken alls då? Om allas framtidsarbete begränsas av samma mål .. lägga förslag som alla kan godta utan hjälp från Sverigedemokraterna?

Vart tar demokratin vägen i allt detta? Ska människor se lösningar, på för dem livsavgörande frågor, urvattnas till meningslöshet bara för att Sd inte ska kunna utnyttja sin vågmästarroll som de fått i ett demokratiskt val?

Vad händer om Sd växer sig så stora att det nästan inte går att fatta några nya beslut utan deras inblandning? Ska de övriga partierna lägga ner jobbet för att undvika samarbete?

Vad händer då med oss?

Och när tidningarna får en nyhet där en gammal dam säger .. "det var 5 män, en talade danska och de andra ett språk jag inte förstod" .. och behåller dansken och plockar bort resten .. är det riktigt rättvist mot vårt grannland Danmark? Eller rättssäkert, för här ger man intrycket att EN talade danska .. och resten svenska, och vad har polisen för hjälp av det när de ber allmänheten om hjälp? Av reaktionerna att döma så gjorde den redigeringen dessutom mer skada än nytta.

Som sagt .. allt som har skrivits och allt som har sagts, på ett insiktsfullt och kunnigt sätt i det här sammanhanget, är säkert väldigt intelligent, analyserat ur ett historiskt/socialt/politiskt perspektiv och det jag skriver om grundar sig enbart på hur jag läser och upplever min närmiljö, människorna som jag möter i den och hur det ser ut i de relationer jag har med omvärlden.

Och det är ju inte mycket att komma med.

Men jag kan inte låta bli att jämföra det hela med vad som hände när jag uppsökte svensk sjukvård med min vänstra fot.

Direkt blev jag erbjuden stödbandage, inflammationshämmande läkemedel, kortisonsprutor, inlägg i skorna, sjukgymnastik, massage(?), nästan allt jag ville ha .. utom den röntgen som skulle ha talat om att jag hade en fraktur.

Eftersom ingen tyckte att det fanns ett behov fick jag verkligen slåss för rätten till denna röntgen, och eftersom det tog alldeles för lång tid så inser jag att jag kommer att få dras med en fot som aldrig riktigt blir som den var tidigare. Fördelen är dock att jag tvingas förnya mitt skoförråd .. vilket inte är en helt oangenäm sysselsättning.

Vad har nu min vänstra fot med Sverigedemokraterna att göra, undrar någon säkert?

Jo, i mina ögon borde det inte finnas något behov av ett parti som Sd. Lika lite som jag behövde kortisonsprutor, massage eller sjukgymnastik till min fraktur.

Som jag ser det är Sverigedemokraterna  bara ett symptom.

Ett symptom på att något är fel i samhället .. inte ett parti som kan leda ett land. Men genom att politiker och media erkände symptomet som själva sjukdomen så fick partiet möjlighet att nå den makt det nu har.

Det som framförs som främlingsfientlighet kan lika gärna vara symptom på att människor anser sig berövade någonting, känner utanförskap och letar efter en "syndabock" att rikta sin frustration mot.

Många människor känner vanmakt och hjälplöshet och Sd är deras symptom, inte ett politiskt redskap eller mål. De regler som gäller för ett framtidsinriktat politiskt arbete och de krav som ställs på andra politiker gäller inte inom Sd .. ingen begär det heller .. eftersom de enbart existerar som symptom på något som våra folkvalda väljer att inte se.

Den vrede som deras sympatisörer/partimedlemmar ger uttryck för, både med eller utan sprit och järnrör, är förmodligen ett sätt att uttrycka känslor som de har svårt att handskas med .. oförrätt, bitterhet, sorg och mest av allt, rädsla.

Vi kan inte läka den samhällsfrakturen med ett stödbandage av olika typer av anpassning och förhållningssätt till symptomet, lika lite som min vänstra fot kunde återta sin forna skepnad med hjälp av skoinlägg eller inflammationshämmande läkemedel.

Så jag står lite undrande inför rekommendationerna att anpassa hela det politiska arbetet och nyhetsrapporteringen till symptomet på en allvarlig fraktur i samhället, i stället för att "röntga"/diagnostisera skadan och sätta in åtgärder som läker den?

För .. i likhet med min vänstra fot .. så är risken stor att ett symptom utvecklas till en kronisk skada om den verkliga skadan inte behandlas i tid.

AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., DN,