Första gången ..

.. som jag verkligen förstod begreppet "nytt år" var jag inte särskilt gammal, antar jag. Men jag minns att den tidning som vi hade hemma .. förmodligen Expressen .. hade en tecknad bild på en mycket gammal, böjd man som överlämnade en lykta med ett brinnande ljus till ett litet piggt blöjbarn.

Det är det gamla året som lämnar över till det nya året .. sa min mamma när jag undrade.

??

Det gamla året tar slut nu, förstår du .. och klockan 12 i natt börjar det nya.

Men vart tar det gamla året vägen?

Det är ju slut och finns inte mer.

Och jag blev otröstlig och grät över det stackars gamla året som måste dö för att den där odrägliga ungen skulle få larva iväg med ljuset in i det nya. Varför måste en dö för att någon annan ska få leva?

Varför fick han inte följa meeed? .. och hjälpa tiiiill!!

Min mamma ångrade sig bittert och förklarade att det bara var en symbolisk bild och att det inte fanns någon gammal man eller någon liten baby och ingen lykta heller.

Men det stod ju i tidningen! (Och där kan jag inse att jag mötte min första kvällstidningslögn .. men det förstod jag ju inte då.)

Från den dagen upplever jag nyårsaftonen som ett lite tragiskt slut på någons ansträngningar och början på någon annans förhoppningar. Kanske mina egna?

Naturligtvis har jag firat uppsluppna och bortglömda nyårsaftnar som så gott som aldrig levt upp till förväntningarna .. tror jag? En del minns jag knappt, så det är möjligt att de var exakt så roliga som jag förväntade mig.

Nu är det dags igen. Nu ska den gamle mannen dö och det lilla barnet forma det nya året .. och med tanke på hur det senaste året har varit, så kommer jag inte att fälla några tårar över den förstnämndes frånfälle. Det har funnits stunder under 2012 när jag egenhändigt skulle ha avslutat hans gärning i förtid.

Så klockan 24 kommer jag stå i fönstret, vänta på att fyrverkerierna ska sluta så vi kan stänga av cd:n, radion och tv:n, som står på för fullt ös för att hundarna inte ska bli så rädda, och vi andra kan gå och lägga oss och i morgon kommer jag att komma ihåg exakt allt som hände i dag.

Man lär sig med åren. eller hur?

Och så hoppas jag, hoppas, hoppas, hoppas jag, att den nye lyktbäraren gör sitt jobb på ett bättre sätt än den förre och fixar ett ...

VERKLIGT GOTT NYTT ÅR

.. till oss allihop!

Det var bättre förr??

Det var länge sedan jag var så här utsövd, utvilad, avstressad och förnöjd som jag känner mig nu, men jag kanske måste skriva någonting, innan jag helt glömmer bort att jag har det här utrymmet att dra mig tillbaka till när jag känner mig inspirerad.

Men inspirerad är väl det minsta jag är just nu. Mätt, försedd med bra böcker, rikligt med choklad och avslappnad till den milda grad att jag nätt och jämt orkar släpa mig in i mitt eget rum för att roa mig själv .. så orkar jag inte tänka den minsta lilla tanke som någon kan ha något som helst utbyte av.

Annat var det förr .. när vi hade ett betydligt större menageri än vad vi har nu. Att rasta två hundar och mata två tjocka, mer eller mindre medvetslösa katter är inte vad jag kallar betungande jämfört med det.

På den tiden, när Maken och jag föll ihop i var sin liten hög framför TV:n och stängde av all hjärnverksamhet så fungerade det inte lika bra som det gör i dag när vi båda brukar somna inom 5 röda vissa kvällar.

Hundarna tyckte det var dagens tristaste stund. Border Collien .. som nu är 13 år .. hade då inte förlorat hoppet om oss utan försökte locka med dragkamp, bollen eller andra roligheter innan hon gav upp och insåg att vi inte längre var kontaktbara.

Katterna däremot, tyckte att vi äntligen insett vad livet egentligen gick ut på.

Vila och avkoppling!

Nästan alla katterna samlades därför hos mig i soffan och rangordningen var strikt. Rutiga Katten satt på vänstra armstödet, Vita Vimsiga låg på ryggstödet bakom mitt huvud, Siamesen hade chefspositionen i mitt knä medan Hittekatten .. som fortfarande anser att hon spelar i en annan liga än vanliga katter .. gick upp och boade ner sig i min säng på övervåningen. Den Obalanserade Katten försökte ligga i Makens knä.

Ett par år innan den Obalanserade Katten lämnade jordelivet ledsnade hon på Maken. Han somnade så lätt, vilket medförde att han tappade taget om henne så hon gled ner på golvet via hans hala jeansben.

Det fanns ju en ledig plats bredvid mig som borde ha varit självskriven, men .. ack nej .. hon försökte utmana Siamesen om ledarplatsen.

Det morrades, frästes och utdelades rallarsvingar under min kaffekopp! Det var fullt krig så fort jag placerade mig i soffan. När alla direktattacker misslyckats vidtog "listiga" utträngningsförsök och slutligen så satte/lade sig utmanaren helt sonika ovanpå den katt som redan låg på den eftertraktade platsen.

Den understa katten blev då äktsvenskt KRÄNKT och så började alltihop om från början med morranden och rallarsvingar.

Till slut kapitulerade den Obalanserade Katten och valde soffans högra armstöd. En plats som var mycket olämplig för en katt med så dåligt balanssinne. För det mesta ramlade hon ner mot mig när hon somnat in .. men ibland ramlade hon ner på golvet.

En kväll låg Makens Schäfer där och sov i lugn och ro. Hon blev brutalt väckt av den fallande katten och reste sig förvirrat upp i all sin storhet och ..

.. skrämde slag på Siamesen som i full panik sprang över mig och hela soffan och över Rutiga Katten som låg och surade på andra armstödet och ..

.. blev skitförbannad och hängde på Siamesen för att ge honom en rejäl omgång och ..

.. skrämde Border Collien som låg i hallen och sprang in i vardagsrummet för att se vad som stod på och ..

.. väckte gamla, halvdöva Halva Border Collien som sovit djupt under soffbordet under hela kalabaliken, och nu trodde att det kom någon, reste sig så kaffekopparna skvimpade över och började skälla, vilket fick till följd att ..

.. Maken blev vansinnig och utbrast; .. DET HÄR ÄR ETT F*******T DÅRHUS, TA MIG F*N!!!

När jag tänker tillbaka på det känns det lite fattigt när jag sitter med Rutiga Katten bredvid mig, gamla halvdöva Border Collien djup sovande i sin korg i hallen och Rackarkotten på vakt vid balkongdörren, i sovrummet en trappa upp.

Lite tomt och händelselöst på något sätt??

Eller skönt och normalt! .. tycker Maken.

Talar man om en synål ..

.. så är det alltid någon enögd jäkel som tar illa upp, var det någon som sa. Och så är det kanske?

När jag växte upp var det gott om kusiner när släkten träffades. Vi bodde inte alla på samma ort men det var alltid lika roligt när hela högen av ungar träffades och fick friheten att leka och utforska omgivningarna, medan de vuxna fyllde i vad som hänt sedan de sågs senast, eller skvallrade om dem som inte var närvarande.

I tonåren skingrades hela kusinskaran. Vi växte upp till olika individer och olika liv och var inte längre lika intresserade av släktträffar.

För några år sedan var den en företagsam kusin som sammanförde oss alla och vi fann att en del av oss kände samma samhörighet som förr, en del var fullständiga främlingar, några var oväntat spännande och att alla medförde partners som vi aldrig någonsin sett förut.

Och alla var vi oss fullständigt olika och oväntat gamla?

Efter den dagen skapades en ny tradition av en annan företagsam kusin som skickade ett julbrev som gruppmail varje jul .. vilket var både välkommet och värmande.

Det senaste året har för mitt vidkommande varit ett av de värsta i hela mitt liv. Det finns liksom inte så mycket som jag vill återuppleva genom att berätta om det en gång till, även om det uppfyllt varje sekund, varje timme och varje dag under året. Så jag skrev, bland annat, i mitt bidrag till den kollektiva julhälsningen ..

Det händer liksom inte så mycket storslaget .. samtidigt som dagarna flyger iväg fyllda av innehåll?? Men det känns inte särskilt angeläget att återuppleva alltihop en gång till i någon slags årsberättelse.

10 dagar senare hade den fetmarkerade meningen fått fäste hos en av mottagarna som därmed kände sig kränkt och skickade tillbaka den tillsammans med ett meddelande om att h*n minsann aldrig mer tänkte besvära med någon form av "Årsberättelse".

Suck!!

Hur många av de övriga kände likadant, undrade jag då? Satt det högar av kränkta kusiner i stugorna och kände att jag dissat deras berättelser om hur det senaste året varit, med resor, barnbarn och andra roliga händelser?

Nu verkar inte så vara fallet, men det blev en tagg av obehag som sitter kvar och gör att framtida grupphälsningar inte känns särskilt angelägna. Så går jag tillbaka till den kränkte kusinens eget julbrev och läser den muntra slutklämmen en gång till ..

Vi vet inte när kistlocket faller ner. Hoppas det dröjer.
I alla fall önskar vi er alla en God Jul och Gott Slut.

????

Hmmm ... ska jag ta det som att h*n önskar livet ur mig? Ska jag eventuellt satsa på att känna mig lite lagom och klädsamt kränkt?

För mest kränkt vinner, är det inte så?

Men är det något som jag verkligen önskar inför det nya året, så är det att den allmänna lättkränktheten och sökanden efter nya orsaker till kränkning ska upphöra.

Jag ska önska det på nyårsafton när klockan slår tolv .. 

Kapitalet segrade över medmänskligheten ..

.. och jag är krossad, förödmjukad, ruinerad och utnyttjad som slav.

Jag ska ALDRIG mer spela Monopol!!

Maken förstår inte min inställning .. någon MÅSTE förlora och någon MÅSTE vinna annars blir vi ju sittande här fram till nästa jul, säger han, när jag försöker med nya, och mer medmänskliga regler.

Och så får jag uppdraget som pluppförflyttare när avståndet blev för obekvämt för de två återstående spelarna.

Se dig själv som en utarmad slav som vi åtminstone accepterar vid vårt bord .. säger Dottern generöst och beordrar fram chokladasken för att fylla på reserverna medan hon och Maken slåss om resterna av min förödmjukande konkurs.

Det är ju bara ett spel, en lek och en stunds tidsfördriv, eller hur? Men VARFÖR är det ALLTID jag som sitter med tomma händer halvvägs in i spelet?

På tal om tomma händer, så har det kommit ännu en opinionsmätning som talar om för oss att avståndet mellan Sveriges två största .. och till förväxling lika .. partier endast är 2,4%.

Det är ju en försumbar skillnad.

Nästan exakt lika stor som den som är mellan de två följande partierna, Mp och Sd, som skiljer sig åt med 2,5%.

Om det här är en trend som håller i sig så kommer inte valresultatet att vara det viktigaste i valet 2014, utan planerna för regeringsbildandet som kommer att vara det allt överskuggande .. åtminstone för mig!

För bevare mig för en regering som är bakbunden av löften till Mp, V eller Sd. De är de partier som jag först av alla rensar bort när jag funderar över min insats för landets framtid. Jag upplever dem mer som intresseföreningar än partier ... och totalt regeringsodugliga.

Tänk er bara hur landet skulle se ut om vi fick en majoritetsregering bestående av ett av de här tre partierna?

Förresten .. varför är det ingen som konstruerat ett politiskt spel i stil med Monopol! Det måste ju vara en storsäljare om det görs rätt .. med en fastställd ideologi att hålla sig till spelet igenom .. medan spelarna förflyttar sig genom falskspel, klyschor, floskler och kort med förmåner eller avslöjanden i pressen som dyker upp när man minst anar?

Och så lite överraskande opinionsmätningar som ger eller tar procentuella andelar av det parti man spelar med?

Om jag inte var så mätt så skulle jag ansöka om patent på det genast!

Det måste finnas massor av bra namn till ett sådant spel? Varför inte .. Riskdagsspelet eller Valssamarbetet?

Eller är det någon som har något bättre förslag?

SvD, Expr.,

Har ni tänkt på ..

.. vilken total tomhet som infinner sig när julmaten är äten, Kalle Anka är färdigtittad och julklapparna är uppackade?

I och för sig kanske det är annorlunda om man druckit sprit jämt fördelat över dagen .. men i mitt fall betvivlar jag att jag ens nått fram till Kalle Anka om jag försökt mig på det. Men med rätt promillehalt så kanske det går att hohohoa sig lyckligt fram till det ögonblick då medvetslösheten slår till .. lite senare?

Men hemma hos oss är vi tre personer som firar jul. Så har det alltid varit eftersom vi ser julafton som en ledighetspresent .. en dag när vi slipper göra något alls av värde eller plikt. Den övriga familjen har fått juldagen och annandagen att dela på tidigare, men nu för tiden avgör trafikväglaget om någon av oss känner längtan efter julsamvaro.

Vi går ut hårt genom att sova så länge som möjligt .. det vill säga, Dottern och jag gör det. Maken studsar upp vid sextiden som vanligt och blir lika överraskad varje år av att jag lagt fram en bunt intressanta tidningar på matbordet kvällen innan. Vi andra hasar oss upp till frukosten som var och en skapar efter egna önskemål genom att botanisera i det proppfulla kylskåpet.

Så är det dags för första långa hundpromenaden i snö och blask. Dottern knorrar och vill boa upp sig i soffan framför TV:n, men släpas motvilligt med. I år såg vi en örn och så mötte vi grannen som provade sin snöskoter på bondens mark eftersom han räknade med att snön skulle dölja alla spår. Det måste vara ett helsike att ha en snöskoter när det i princip är förbjudet att köra den någonstans?

Det var jakt dan före dan före dopparedan och hjortflocken som skingrades brutalt hade börjat hitta varandra igen, även om det var oroligt i gruppen. Den här gången blev det rätt dramatiskt eftersom det djur som blev skjutet tog sig alldeles för långt innan det slutligen dog. Det värsta var väl inte att se det fly för livet med blodet pulserande ur kroppen, utan upptäckten att det var någons mamma eller barn som slutligen gav upp andan i diket utanför vårt hus.

I över ett dygn kunde vi höra ropen från den som blev kvar. Klagande, sorgsna rop på någon som aldrig mer skulle komma tillbaka. Men i djurvärlden är döden ständigt närvarande och överlevnadsinstinkten stark .. så i går var det lugnt och gruppen tog hand om varandra.

Vi som inte är lika starka tog oss in igen och spelade en omgång Kalle Anka Yatzy .. en familjefavorit och jultradition och .. jisses, vad tiden går!! .. så var det dags att börja förbereda jullunchen och allt plock runt den. Av någon outgrundlig anledning så har tzatziki i olika former blivit något av en favorit på julbordet? Vanlig tzatziki, rödbetstzatziki och morotstzatziki blandas med klassiker som kronhjortsköttbullar och älgprinskorv samt en traditionell julskinka från gården med ekologiskt uppfödda utegrisar. Sill, lax och ägghalvor med räkor och vildsvinsrevbenspjäll sköljer vi också ner med julmusten som är ett absolut måste den här dagen.

Och så är klockan plötsligt närmare två och när diskmaskinen är laddad så är det dags att gå ut och pulsa i snön igen. Håhåjaja .. att ha hundar är mer eller mindre inspirerande. Särskilt motigt är det när man är så mätt att det nästan känns omöjligt att få på sig stövlarna.

Så blir det kaffe och julens efterrätter. Dottern kan inte leva utan chokladkladdkaka med grädde och jag tycker inte att det blir någon jul alls om jag inte får min årliga sockerchock i form av "den glömda kakan" med jordgubbar, grädde och glass .. och Maken får vara tacksam för det han får.

(.. en sockerbomb gjord av 5 äggvitor som vispas till hårt skum i ugnseldfast skål, innan jag tillsätter en blandning av 3,5 dl socker, 1/4 krm salt och 1/2 krm bakpulver. Det hela ställs in i 250 grader och efter några minuter stänger jag av ugnen och "glömmer" kakan till nästa dag. På morgonen häller jag i ett paket djupfrysta jordgubbar som tjänstvilligt tinar upp alldeles själva - klart!)

När inslaget om Askungen börjar sluts sakta Makens ögonlock och när Piff och Puff härjar som värst måste jag stå och titta för att inte göra honom sällskap.

ÄNTLIGEN så tar det slut och ur oväntade gömställen kommer det fram paket och sedan går Maken och Dottern traditionsenligt upp på övervåningen och hämtar Säcken.

Och så öppnar vi paket och den som ser på hoppas att valet varit rätt.

Jag fick .. hurra, hurra!! .. ett par sprillans nya fodrade Tretornstövlar som jag längtat ihjäl mig efter. De gamla var så trasiga att jag börjat laga dem med silvertape för att hålla mig torr om fötterna. Och så fick jag BÖCKER .. en alltid lika efterlängtad och uppskattad julklapp, samt en etsad glasvas att montera i min alldeles egen veteranbil.

Så kommer det ögonblick när man liksom inte vet vad man ska göra .. mer än att äta lite till?

Luften går ur alla .. det är klart, vi är mätta, trötta, nöjda och halvsovande.

På något sätt tycker jag att det är den allra bästa biten på hela julaftonen. En dyrbar stund när vi gör absolut ingenting, utan bara ÄR .. och är det i gemensam förnöjsamhet!

Men det sista vi gör är att släpa oss ut i vintermörkret och den totala tystnaden på landet för att låta hundarna läsa av de senaste meddelandet från traktens alla andra hundar. Men det känns rätt mysigt det med .. när vi väl kommer in igen.

SvD,

God Jul!!

GOD JUL

till alla som tittar in.

(Julen är helt obegriplig. Jag vet fortfarande inte om den firas för att högtidlighålla Jultomtens eller Kalle Ankas födelsedag?/ Christiaan Vos)

Stackars Stefan Löfven!

Nu när de flesta mentalt sparkat av sig skorna och förbereder sig för några dagars lugn och familjeliv så verkar Stefan Löfven ha fått order om att profilera sig och visa att han lever innan han får julledigt.

Och det är klart att det måste svida att opinionssiffrorna för S sjunker i nästan samma takt som de ökar för SD.

Men det är regeringens fel enligt Stefan Löfven. Det är de som skapat klyftorna i samhället som gör att människor blir oroliga och söker sig till andra partier?

Inte för ett ögonblick funderar han över varför S inte är "det andra partiet" som väljarna söker sig till

.

Stefan Löfven tror inte att svenskarna är "främlingsfientliga i grunden, men många av dem är rädda och oroliga när det gäller jobben" och då undviker han lika elegant som vanligt, frågan om sjukförsäkring, förtidspension, de funktionshindrades situation, äldrevård och försörjningsstöd. Frågor som människor dagligen upprörs och oroar sig över.

Försäkringar och bidrag som Socialdemokraterna fram till nu stått som garant för, i väljarnas ögon.

Nej, orsaken till att regeringen bär ansvaret för SD:s framgångar är "att Miljöpartiet bidragit till situationen genom att skapa en migrationspolitisk uppgörelse med regeringen som ökat arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU med cirka 10.000 personer per år"?

" Det underlättar inte problemet."

Situationen?? 

Problemet? 

Jag måste ha missförstått det jag läser .. för inte kan han väl mena att orsaken till SD:s framgångar är att regeringen godkänt för hög invandring och att S i sin tur vill införa begränsningar på dessa "10 000 personer från länder utanför EU"?

Är det här en öppning mot SD om ett samarbete om en stramare integrationspolitik? Vill S gå till val med krav om minskad eller begränsad invandring??

Det här är ju omöjligt! Jag som skriver en pytteliten blogg blir kallad sverigedemokratuppviglare om jag antyder att sverigedemokrater har samma människovärde som alla andra .. och så kommer Stefan Löfven och säger att "problemet" med SD är att Miljöpartiet och regeringen har ökat arbetskraftsinvandringen? Med den logik som möter mig på nätet så är väl Stefan Löfven minst sagt smyg-sverigedemokrat.

Men Stefan Löfven vill inte tala om integrationspolitik alls .. därför att "integrationspolitik inte är ett politiskt område på sidan om, det har med tillgången på bostäder och arbete att göra".

Det har han i och för sig rätt i. Hade vi arbete och bostäder till alla så skulle vi leva i den bästa av världar. Men nu har vi inte det .. och det finns ingen politiker i världen som kan skapa bostäder och arbeten utan att använda allmänna medel på ett sätt som kräver kraftigt höjda skatter.

Det är inte möjligt att hålla alla sysselsatta och med bostäder genom att höja skatterna betydligt för de företag som redan nu skär ner på personal och brottas med vikande orderingång på grund av den ekonomiska kris som drabbar alla länder eller på transporter och konsumtion som drabbar en överbelånad befolkning. 

Men det är inte heller möjligt att utbilda alla arbetslösa och lågutbildade och samtidigt höja pensionerna för det största antalet pensionärer som landet någonsin haft, utan att göra just det?

Det är inget lätt jobb han har, Stefan Löfven. Han står inför exakt samma problem som den regering som han skyller sitt eget partis situation på.

Inför nästa år önskar jag att alla partier ägnar sig åt sin egen ideologi och sin egen målsättning i stället för att ägna all sin tid åt att svartmåla varandra, och att de helst också presenterar någon form av trovärdiga förslag till lösningar på de frågor som väljarna helst av allt vill ha svar på.

Det vill säga .. hur har ni tänkt att det ska bli med äldrevården, sjukförsäkringen, de arbetslösas, funktionshindrades och förtidspensionärernas framtidsförutsättningar?

Det är de frågorna som alla partier försöker undvika, men som ligger bakom missnöjesväljarnas val, tror jag? Och svaret från Sd är att .. det sociala skyddsnätet räcker inte till för alla om befolkningstalet ökar i den utsträckning det gör nu.

För övrigt är det tyst.

Kan någon bevisa att de har fel på ett trovärdigt sätt .. så åker förmodligen SD ut ur riksdagen nästa val.

DN, DN, AB, Expr., Expr., SvD, SvD,

Jens tyckerier,

Jular jag minns .. del 3.

Som barn hade jag en alltid lika ouppfylld längtan inför varje julafton .. en alldeles egen kattunge eller hundvalp!

I och för sig så hade jag blivit lika lycklig över en undulat, sköldpadda eller ett marsvin också .. det var mest själva idén om att någon tyckte så mycket om mig att h*n såg hur innerligt jag önskade mig detta.

Som alla andra barn med samma önskan, ägnade jag inte en tanke åt katten/hundens behov eller vad ett husdjur skulle innebära i form av skötsel och passning .. det skulle bara vara MITT och älska bara MIG!

Så småningom blev jag vuxen och fyllde huset med husdjur alldeles själv, men barndomens drömmar och besvikelser har en förmåga att dröja sig kvar, eller hur?

Så blev det jul .. för inte alltför länge sedan.

Maken stack i väg på julaftonens förmiddag för att köpa något som saknades och en tidning, vilket var planerat, men han dröjde väldigt länge med att komma tillbaka? Jag blev irriterad .. det var ju ändå JULAFTON!! .. och så såg jag för mitt inre öga hur han träffat någon annan bilentusiast och stod och jämförde fälgar eller lack, medan jag väntade.

Så kom han tillbaka. Försvann in i ett rum vi sällan använder. Ett förskräckligt oväsen utbröt .. någon grät högljutt .. och Maken kom ilande med panik i blicken.

Kom fort .. och så rev han ut mig från köket där jag var sysselsatt med julmaten och släpade mig omilt in i rummet som han tidigare försvunnit in i.

Där var min julklapp!

En fullständigt otröstlig liten siames i en kattransport!

Och jag blev 8-9 år igen och grät av lycka medan jag befriade den lilla katten ur hans fängelse. Han var bara ett liten ynklig knippe lååånga ben med en silkesmjuk päls och imponerande röstresurser.

Och han var bara MIN!

Det blev en minnesvärd jul. För visst hade vi katter innan och hade haft många katter tidigare, men ingen hade varit siames .. vilket visade sig vara något helt annat.

Han nådde långt, kunde klättra högt, komma in i extremt smala passager och åt allt som gick att svälja.

När han sov gjorde han det på någons axel, hopkurad mot pulsslagen i halsen eller under min tröja som ett litet kängurubarn. Det visade sig senare vara förenat med livsfara, för varje gång hundarna skällde på något utanför fick han panik och gjorde en rivstart för att kunna uppsöka närmaste gömställe. Min mage var så småningom ärrad med ett rutnät av rivstarter, som än i dag är synliga som tunna vita streck om jag händelsevis blir solbränd.

Kulmen på siamesjulen kom när det var dags att knyta ihop tomtesäcken för kvällen. Siamesen skulle infångas och sova med de andra katterna, utom räckhåll för hundarna, men när han retfullt försvann in under granen såg vi något glittra där det sällan glittrar alls?

I granen hade vi lååååånga guldfolieband, eller vad man ska kalla det, 2-3 mm breda och minst 3 meter långa. Massor av dem hängde dubbelvikta från toppen av granen .. och ett okänt antal befann nu sig inuti själva siamesen!!

Fullständigt livsfarligt! Det som glittrade till var det som passerat från munnen till utgången så att säga. Men tordes vi dra?

Tänk om glitterbanden satt fast i tarmarna och vi skadade honom för livet? Måste vi åka till veterinären mitt på julaftonsnatten?

Men, försiktigt, försiktigt lyckades vi befria honom från det han stoppat i sig i ungefär samma takt som det blev synligt .. samtidigt som vi matade honom med fiberrik och fet mat för att underlätta passagen.

Granen strippades på allt livsfarligt .. vilket visade sig vara det mesta och siamesen överlevde.

Men aldrig har jag blivit så överraskad och glad någon julafton som denna. Någon tyckte verkligen om mig så mycket och såg min innerliga barnalängtan .. i alla fall just då.

Senare blev det gott om tillfällen när Maken klandrade sig själv för sin ofattbara dumhet. Men det är en helt annan historia.

Järnröret från Pajala .. Simon Fors!

Det verkar som om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har samma problem när det gäller rekryteringen? För varför klamrar sig Vänsterpartiet annars fast vid Simon Fors, V-ledamot i kommunfullmäktige i Pajala och Norrbottens läns landstingsfullmäktige, trots att han under de senaste åren använt sitt twitterkonto som ett sverigedemokratiskt järnrör?

Tidigare har vi fått veta att borgare är svin och bör brinna i helvetet tillsammans med makthavare, Svenska Dagbladets ledarskribent bör avrättas, moderater förtjänar bly, ingen kärlek eller vänskap bör existera mellan människor i de politiska blocken och .. nu senast ..  att regeringen är "människofientliga svin" som han vill se "drabbas av sjukdomar och lidande".

När jag försöker följa Simon Fors twitterflöde börjar jag undra vad han egentligen uträttar som ledamot i kommunfullmäktige? Hinner han med någonting annat alls mellan tweeten eller är det detta som han ser som sin viktigaste uppgift i "det slaveri" som han upplever som sin verklighet?

Simon Fors ‏@simonfors Utopiska drömmar är en sak. Men nu sova för att orka med verklighetens slaveri. Och förstås den ständigt pågående kampen att krossa det.

Simon Fors ‏@simonfors I en rimlig värld skulle vi ha minst 20 veckor semester per år. Och max 4 timmars arbetsdag.

Simon Fors ‏@simonfors Borgarsvin, jag hatar er. Er människosyn är exakt som 1800-talets slavägares. Slavarna/arbetarna är lata och måste piskas.

Simon Fors är inte bara en revolutionär vänsterpartist som ständigt uppmanar till kamp och vrede ..

Simon Fors ‏@simonfors Folk är ofta förbannade på giriga direktörer, högavlönade politiker och allehanda utsugare. Elda på den ilskan för fan!

dec 14 Simon Fors ‏@simonfors Varför är Vänsterpartiet så jävla sämst på populism? Herregud, klasshatet finns ju här. Bara att elda på, uppvigla, agitera.

dec 14 Simon Fors ‏@simonfors "Jag tror att man inte ska vara rädd för att vara vänsterpopulistisk. Nästan på nivån 'feed the poor, eat the rich'" http://www.flamman.se/vaga-vara-socialister …

.. han är också en flammande feminist, om föremålen är värdiga och inser när de ska avstå från att ha avvikande åsikter i tidningar eller debattprogram ..

Simon Fors ‏@simonfors Satans jävla kukhelvetes fittiga jävla debattsamhälle! Tar inga redaktioner nåt ansvar längre? Perkele!

Simon Fors ‏@simonfors Ok, XXX är förståndshandikappad. Det är ju inget att göra åt. Men varför i helvete tar Studio etts redaktion in henne?

Simon Fors ‏@simonfors XXX är så jävla bränd i huvudet. (Hon pratar på P1 nu. Men lyssna inte, det är bara deprimerande.)

Simon Fors ‏@simonfors Lena Mellin har alltid varit ett hatobjekt för politiskt tänkande  människor. Men nu har hennes vidrighet passerat alla gränser.

Dessutom så tar Simon Fors striden mot den rådande utseendefixeringen genom att uttrycka sig klart och tydligt, förmodligen på uppdrag av Vänsterpartiet och Pajala Kommun, och med en sverigedemokratisk twist om bevarandet av våra ursvenska traditioner?

‏@simonfors Får inte fitta vara hårig? Nej nu jävlar har PK-eliten gått för långt!!! HÅRIGA FITTOR ÄR URGAMMAL SVENSK TRADITION!!!!!!!

Att det rödgröna samarbetet inte är dött framgår av månadens twitterkonversation med sossarnas framtidslöfte Veronica Palm, som Simon Fors inbjuder till Pajala för att hon ska få ta del av partiets framgångsrika strategi i området. För enligt Simon Fors så vore sossarna noll och inget om inte Vänsterpartiet tog på sig ansvaret för att formulera den politik som sossarna själva är för fega att torgföra.

Simon Fors ‏@simonfors @veronicapalm Så är det överallt. Nästan varje progressiv reform har först föreslagits av SKP/VPK/V. Sen har S genomfört några år senare.

dec 17 Simon Fors ‏@simonfors Nåja, framtiden kommer ge oss rätt. Vi går före och sossarna kommer följa efter så småningom. Tror jag. #PajalaKF

Och eftersom varken partiet eller partiledaren tycks reagera över Simon Fors twittrande så tar jag som väljare för givet att detta är den politik och de uttryckssätt som är accepterade inom vänsterblocket?

Det är svårt att se skillnaden mellan de drängfulla sverigedemokraternas sätt att kalla en kvinna för "hora" och Simon Fors helnyktra(?) påstående att en kvinnlig journalist är "helbränd i huvudet" och "förståndshandikappad"?

Det är svårt att se skillnaden mellan att fibbla runt med ett järnrör och att önska att människor ska drabbas av sjukdomar och lidande, förtjänar bly, bör avrättas eller att en hel samhällsgrupp bör brinna i helvetet?

I mina ögon visar Simon Fors upp Vänsterpartiet som något som är lika farligt för landet som Sverigedemokraterna.

Expr.,

Den sjätte mannen

Jular jag minns .. del 2.

När vi började vår krokiga väg framåt i livet, Maken och jag, så hade jag familjens hund med i bagaget. En gammal Border Colliekorsning, en mogen herre som var nöjd med rätt lite i livet .. och det var nog tur, eftersom Maken var hundräddare än vad han ville erkänna. Varje gång vi mötte någon med hund så bytte han sida med mig om han riskerade att komma för nära.

Men direkt RÄDD var han självklart inte!

Så småningom ville han ha en egen hund. En svart schäfer som skulle försvara honom mot alla andra livsfarliga hundar. Men vi var fullständigt barskrapade och hade inte råd med en lyxig rashund, så vi svarade på en annons om blandrasvalpar i stället.

Och kan man tänka sig .. vilken TUR!! .. just precis den kullen var nästan helt ren schäfer och alla var svarta!

I dag hade jag direkt sett att det inte funnits något schäferliknande i närheten under flera generationer så fort jag såg valpen, men då förtrollades vi givetvis av en rund, glad tik som bara ÄLSKADE oss.

Så värst stor blev hon inte och inte särskilt schäferliknande heller, men hon var den klokaste hund vi någonsin haft.

Gammelhunden tog det hela med ro och eftersom han var på väg mot sitt 13:e år så skrattade vi bara när omgivningen frågade om vi inte trodde det skulle bli problem när ungtjejen löpte .. vilket hon gjorde lagom till julafton.

Då blev det krut i den gamla hanhunden! Han föryngrades 10 år under loppet av några timmar och uppvaktade föremålet för sin heta låga så intensivt att bord och stolar rök åt alla håll i lägenheten.

Hon var däremot inte lika road .. och begrep inte ett smack av vad han var ute efter. När hon blivit jagad runt lägenheten i några timmar av en flåsande idiot så tog hon sin tillflykt till vår säng dit den passionerade förföraren kravlade sig upp och kissade ner hela sängen i ren upphetsning över att vara så nära målet för sin heta längtan. Eller kanske på grund av någon form av hopblandning av känslolivet.

Ut med rubbet på balkongen illa snabbt för att rädda madrassen!

Medan det pågick välte det eldiga paret köksbordet med adventsstaken som började brinna. Med ett snabbt och rådigt handgrepp fångade Maken den och vidarebefordrade eldsvådan till diskhon där jag .. korkat nog .. spolade vatten över den, vilket gjorde att stearinen på något sätt EXPLODERADE över diskbänk, skåp och golv .. vilket tog månader innan vi hittat alla små stearinfläckar.

Vi åkte ut i skogen för att trötta ut paret.

Efter flera timmar verkade hanhunden totalt utmattad och vi åkte hem. Snabbt åt vi vår julmat framför tv:n och började med julklappsöppnandet .. då vilan abrupt tog slut och dansen runt i lägenheten vidtog under upphetsat ylande.

När granen slutligen ramlade omkull och merparten av julkulorna förvandlades till mosaik i mattan .. så återvände vi till skogen.

Det är väldigt stämningsfullt i en skog på julaftonskvällen. ALLA andra är hemma i sina mysiga juldekorerade hem och tystnaden är total. Bortsett från det astmatiska flämtandet från den äldre hundherre som kämpar genom snön för att nå fram till sin själs älskade .. som aldrig haft så roligt tidigare.

Att han inte dog den julen var ett herrans under. Ett sådant under som bara sker på julafton, eller hur?

Hur vi överlevde resten av julhelgen kommer jag inte ihåg, inte heller minns jag var, när eller hur vi sov .. men nästa gång hon löpte bodde herr Hund hemma hos min bror vill jag minnas?

Mansfientlighet?

Maken prenumererar på en del motortidningar som jag för det mesta städar undan och bara undantagsvis bläddrar i. Men i dag orkade jag bara inte med nyhetsrapporteringen i dagstidningarna så jag lade beslag på den av hans tidningar som verkade innehålla mest text.

Döm om min förvåning när en halv sida helt och hållet ägnade sig åt mansförnedrande påståenden??

Det är ju lite känsligt att döma människor efter kön, men det som redan är tryckt och utgivet om män i en tidning som .. till största delen .. vänder sig till män(?), det borde väl gå att citera?

Jag känner mig liiiite nervös, men provar med fyra påståenden av totalt tjugotre och hukar mig inför reaktionerna. Det går ju alltid att radera om det blir en "twitterstorm".

Så håll i hatten .. här blir det könsdiskriminering;

1. Mannen kan liknas vid en snöstorm! 
    Du vet inte när den kommer, hur många centimeter du får och hur länge den stannar.

2. Varför jagar män kvinnor som de inte har för avsikt att gifta sig med? -
    Av samma skäl som en hund jagar bilar som han inte har för avsikt att köra!

3. En mans liv kan delas in i tre stadier. - 
    Han tror på tomten. Han tror inte på tomten. Han är tomten.

4. Hur vet man att en man ljuger? -
    Hans läppar rör sig!

Det här är de mest rumsrena exemplen och jag skulle aldrig drömma om att vara så fördomsfull att jag återberättade det väldigt mansfientliga exemplet  .. "Hur man väljer ut de tre dummaste av 100 män?" Där svaret blev .. "På måfå!"

Tänk så folk ÄR .. och i en papperstidning till på köpet!!

Jular jag minns .. del 1.

På något sätt så känns det som jag har ledsnat lite grand på det här med julstök och julpyntande. 

Visst .. det blir vackert och stämningsfullt när det är färdigt, men till vilket pris!

Här sitter jag alltså och har ont precis överallt och undrar vem i helsike det var som kom på idén att det ska julstädas inför varje jul? Det vore ju bättre att ta städningen EFTER avklarat julfirande, tycker jag .. just nu.

Men för att slippa ifrån att städa badrummet så slår jag mig ner här och tänker tillbaka på jular jag minns av en eller annan anledning.

Den första julen som Maken och jag firade tillsammans firade vi i vår allra första lilla, lilla lägenhet i ett alldeles nybyggt hus där inte alla hade flyttat in än. Dessutom så fanns denna lilla lägenhet i en stad där vi inte kände en enda kotte och som låg alldeles för långt borta för att vi ens skulle kunna tänka på att resa hem till något föräldrapar .. ens om vi hade haft den önskan.

Det hade vi inte. Vi var alldeles utmattade av flyttning och diverse andra problem och det enda vi ville var att sova, äta gott och dega framför tv:n.

Eftersom jag är som jag är så var jag djupt engagerad i julpyntandet, stämningshöjandet och mångfalden av maträtter redan då. Men sovrummet var exakt lika brett som vår dubbelsäng så där fanns det inte mycket att göra och köket var så litet att den nästan inte kunde kallas kök och bara rymde en person i taget, om vi rörde på oss, så där rymdes inget julpynt alls.

Återstod då bara vardagsrummet som pyntades till oigenkännlighet. Massor av ljus med mossa, silkespapper, svampar och stjärnor, glitter i girlanger i fönstret och elljusstake plus adventsstjärna .. samt juldukar, julservetter och diverse skålar med julgodis.

Plus en väldigt, yvig och välklädd gran!

Efter avnjuten julmåltid så var det dags att rasta hunden. Vi traskade ut i vinternatten och försökte orientera oss bäst vi kunde eftersom det ännu inte installerats någon gatbelysning i området som fortfarande var en livsfarlig byggarbetsplats mitt i mörkret. Det hördes glada ljud och det var så vackert i alla fönster där det bodde någon .. och i vårt eget fönster kunde vi se att vi glömt att släcka adventsljusen som fladdrade vackert i draget från fönstret som stod på glänt.

Men det var inte det enda vi hade glömt!

Väl framme vid ytterdörren tittade dumt på varandra och insåg att vi båda tagit för givet att den andra hade haft en nyckel med sig ut.

Vad gör man?

Genom brevlådan kunde vi se att ljus nummer ett var betänkligt nära mossan och silkespappret och att både gardinen och granen var oroväckande nära hela mysbygget.

På den tiden fanns det inga mobiltelefoner. Vi var tvungna att ringa på hos någon okänd mitt under julfirandet .. och det kändes inte bra. Vi smög omkring och lyssnade utanför dörrarna och ringde på där det lät som minst julaktigt .. vilket visade sig vara helt fel. Men vi fick låna telefonen och ringde till brandkåren, vilket kändes logiskt just då.

De bad oss återkomma när det hade börjat brinna?

Så ringde vi nummerupplysningen för att få nummer till en låssmed och vid tredje försöket började stämningen bli mindre bra i lägenheten vi var i, så det var tur att en våldsamt trevlig man svarade.

Jajamensan, det här det tar jag hand om! .. sa han och lät som Dynamit-Harry skulle låta flera år senare.

Hade vi sett Jönssonligan då, hade vi förmodligen varit mer förberedda på vad som komma skulle. Men det var vi alltså inte.

Efter att ha tackat och ursäktat oss och, till allas lättnad, avlägsnat oss ut i trappuppgången så slog vi oss till ro på golvet utanför dörren och turades om att titta i brevlådan på hur ljuset fladdrade allt närmre och närmre den torra mossan.

Då kom han, Dynamit-Harrys föregångare! Präktigt rund under fötterna och glad i hågen demolerade han vår spritt nya ytterdörr på ett sätt som kunde gjorts varsammare.

Så var det klart och vi var några hundralappar fattigare!

DEN julen minns jag väldigt väl .. för de pengarna hade vi verkligen behövt till något annat just då och räkningen som kom när ytterdörren återställts till sitt ursprungliga utseende var inte direkt välkommen den heller.

Har inte tidningarna något ansvar alls?

Jag hade egentligen tänkt skriva något om jular jag minns av en eller annan anledning, men så läser jag en krönika av Ronnie Sandahl där han våndas över "byfåneriet" som sprider sig över landet.

Han upprörs över att det kommit otrevliga reaktioner från "vanliga hyggliga människor" på hans egen Facebookfeed. Människor som ylar om att julen och gamla svenska traditioner är hotade.

Som exempel drar han upp 10-åringen som inte fick vara pepparkaksgubbe .. vilket visade sig vara ett missförstånd.

Vilka var det som inte kollade upp den saken INNAN den blev en huvudnyhet i kvällspressen??

Så fortsätter han med att ondgöra sig över att Disneys klippning i heliga Kalle Anka upprörde "byfånarna" .. och då undrar jag, vilka var det som gjorde den lilla händelsen till en stor nyhet??

Ingen hade ens märkt det om inte media stått till tjänst och piskat upp känslorna. För den delen kan man ju undra om inte Disney har gjort något julaktigt tecknat sedan 50/60-talet som hade kunde ha ersatt den gamla åldersstigna tomteverkstaden helt och hållet??

Så var det nationalsången på skolavslutningarna .. som vi aldrig brukar sjunga på skolavslutningar och så hoppade han över julfirande och skolavslutning i kyrkan av någon anledning, men allt det där brukar media ha stora rubriker om när det är dags .. annars hör jag inte en kotte nämna något om det?

Ronnie Sandahl ser det som att svensken i största allmänhet och byfånarna i synnerhet tror på en konspirationsteori som går ut på att svenska traditioner är utsatta för attacker från människor som är födda utanför Sveriges gränser.

Alltså .. jag tror ärligt talat att de som kommer hit för att leva och bo har andra problem att brottas med än våra jultraditioner.

Men om det är så illa att människor tror det .. vilka är det som oupphörligen för fram "nyheter" och illa underbyggda påståenden för att skapa en illusion av det "hotet.

Har media .. och särskilt kvällspressen .. inget ansvar alls för de stämningar de fullt avsiktligt piskar upp i sin rubriksättning och sina hårt vinklade reportage??

En stor nyhet i alla dagens tidningar är att Stefan Lundkvist, förbundssekreterare i SDU, hoppar av Sverigedemokraterna därför att .. "Det råder en skriande inkompetens och nepotism .. Man ger dem .. [vänner och bekanta] .. uppdrag, löner och förmåner utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten. Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om makten."

"Jag vill emellertid inte skada partiet utan är bara kritisk mot nepotismen, maktfullkomligheten och amatörmässigheten i ledningen."

Jisses vilken "nyhet"! Den här nyheten hade lika gärna kunnat handla om sossarna och SSU eller vilket annat parti som helst. Men när S- och M-politiker på ungdomsförbundsnivå hoppar av på grund av att karriärvägarna är blockerade av dem som fötts in i partiet, så blir det på sin höjd en liten notis.

Det råder inte bättre villkor hos de andra partierna. .. det vet vi som ska välja bland dem och det vet den som skrev artikeln också.

Finns det verkligen ingen som tänker längre än till dagens lösnummerförsäljning på landets nyhetsredaktioner. Finns det INGEN som hajar till och undrar .. kanske vi ska ta och tänka till lite innan vi skriver?

Kanske se det hela från ett annat perspektiv? Till exempel .. vad kan den här rubriken få för konsekvenser?

Men de underförstådda anklagelserna på ledar- och förstasidor säljer och ger i sin tur näring till missförstånd, hat och aggressionshandlingar som i sin tur föder nya braskande rubriker som i sin tur blir som ett självspelande piano som spelar samma melodi i evigheters evighet.

Så om Ronnie Sandahls arbetsgivare skriver att en 10-åring inte får vara pepparkaksgubbe för att inte kränka andra barn, så är det inte läsarens fel om h*n tror att journalisten kollat upp källan och förvissat sig om att nyheten är sann. Om samma tidning gör en stor nyhet av ett bagatellartat klipp i en gammal tecknad Disneyfilm, så räknar de förmodligen med precis de reaktioner som krönikören sedan kan skriva en föraktfull krönika om.

Vi borde kunna anta att tidningarna tar ansvar för vad de publicerar som sanning .. och hur de presenterar det som händelsevis är sant.

SvD, DN, AB, AB, Expr., Expr.,