torsdag 17 januari 2013

Jag tycker att det var oväntat ..


.. modigt av Janne Josefsson att granska siffrorna bakom hjälporganisationernas uppgifter om "barnfattigdomen".

Han måste ha förstått att det skulle utmynna i en kritikerstorm .. inte mot de friserade siffrorna .. utan mot honom själv. För i en fråga som varit så omhuldad och så populär bland de etablerade "tyckarna" i samhället, som det skrivits så många hjärteknipande debattartiklar om och som används så flitigt som ett slagträ mot regeringen .. så skjuter man hellre budbäraren än medger att underlaget var fel.

Hur som helst .. för många barn far illa. Deras föräldrar mår inte heller bra.

Hushållen är ofta överbelånade och den lön som kommer i slutet i månaden är många gånger inte pengar att leva på, utan förutsättningen för att kunna betala förra månadens konsumtion. Många hushåll lever på randen till en ekonomisk katastrof .. vilket naturligtvis skapar otrygghet och en känsla av vanmakt.

Vi lever i ett stressat samhälle där många söker omedelbar behovstillfredsställelse eller bekräftelse i konsumtion, missbruk eller partnerbyte med vidhängande "babylycka". Men det finns liksom inte mycket plats för barn när ekorrhjulet snurrar som snabbast .. och så mår alla inblandade allt sämre av dåligt samvete över brist på tid till kärlek och närhet.

Många barn sitter i kläm på grund av vuxna människors bristande förmåga att lösa sina konflikter. Det finns barn som inte törs berätta vad de gjort eller om de har haft roligt hos den ena föräldern av oro för att den andra föräldern ska använda uppgifterna i det ständigt pågående vårdnadskriget. Det finns barn som används för att skada en förälder som den andra föräldern känner ett så glödgande hat mot att h*n bortser från barnens rätt att älska och känna trygghet hos båda sina föräldrar.

Det finns barn som glöms bort när de tysta sitter uppkopplade med någonting som inte stör de gräl eller samtal som de borde ha besparats. Det finns barn som känner sig osynliga och mest i vägen .. betydelselösa, även fast de kompenseras med kapitalvaror och semesterresor där de kan få se hur vuxna fungerar när spriten är billig.

Det finns barn som är rädda för att pappa ska slå ihjäl mamma.

Och det finns barn som döljer att mamma äter tabletter, blir konstig och inte kliver upp ur sängen på hela dagarna.

Det finns barn som är rädda när de är hemma.

Barn får ofta betala ett högt pris för de vuxnas konflikter, missbruk och oförmåga att hantera vuxenlivet och sin ekonomi.

Många barn mår dåligt! Men de som skadar dem mest är oftast de som står närmast och inte förmår ge den trygghet som barn borde ha rätt att växa upp med.

Nu går alla, som höjde sina röster i indignation när siffrorna visade att svenska barn svalt och frös, till storms mot den RELATIVA barnfattigdomen i stället, hånar och misstänkliggör Janne Josefsson för att han "står på de rikas sida och sparkar neråt" .. i stället för att fundera över konsekvenserna av det hans program avslöjade i går.

I programmet får vi se hur Socialutskottets riksdagsledamöter enhälligt uttalar sitt förtroende för statistiken från Majblomman, Rädda Barnen och Bris. Samtliga riksdagsledamöter var införstådda med att barn inte kunde äta sig mätta eller klä sig relevant för årstiden och formade sin politik och sina insatser därefter.

Det är precis som det ska vara .. om underlaget för deras beslut varit med sanningen överensstämmande.

Men det var det alltså inte.

Att våra folkvalda lurats att forma sin politik och sina insatser på oriktiga grunder är inget som någon upprörs över, vad jag kan se? Lars Ohly, till exempel, borde veta hur det fungerar .. tycker inte han att det borde ha varit bra om insatserna varit riktade för att lösa hela familjesituationen för de familjer som lever i "relativ fattigdom" i stället för att koncentreras på hungriga och frysande barn?

Det är väl inte Janne Josefsson som springer de rikas ärenden och sparkar neråt?

Snarare är det väl de som så gärna vill framstå som GODA människor, genom att uttala de vackra orden som visar att de FÖRSTÅR de fattiga och obildade .. de RELATIVT rika .. som gör det när de hellre lever i en tillrättalagd verklighet som förhindrar att stödet går dit där det behövs som bäst .. än förhåller sig till den verklighet som barnen som faktiskt far illa, verkligen lever i?

 När Håkan Juholt säger .. Att vara fattig i ett rikt land är något helt annat än att vara fattig i ett fattigt land .. menar han något helt annat än när jag säger detsamma.

26 kommentarer:

  1. Märkte en sak när jag kom hit idag. EFtersom du länkar till Sven Erland i blogglistan så stoppar min Chrome mig från att gå in på din sida och hans sida då den upptäckt "skadlig mjukvara" där. Om du plötsligt får färre läsare idag, ta temporärt bort hans länk.

    Har kontaktat honom via Twitter också för att se vad som har hänt.

    (Hann själv stoppa laddningen av sidan innan länken laddades, därav att jag kan kommentera och läsa)

    SvaraRadera
  2. Ha, ha. Ja dina beskrivningar och vardagsanalyser är definitivt ett friskt vårregn en ljummen försommar morgon. Klart, nytt, omstartande.

    Så är det ju förstås. Det som blir kallat relativ fattigdom kan bli så relativt att det till sist skulle kunna kallas för relativ rikedom istället.

    Man borde kunna tycka att Josefsson gör en insats för de verkligt svaga. De som verkligen behöver hjälp. Genom att genomskåda karriär-godheten. Inte behöver det betyda att man struntar i de människor som verkligen behöver hjälp. Tvärtom. Genom att leta upp dessa, se var behoven verkligen finns, så kan hjälpen också hitta fram.

    Men mycket av den relativa fattigdomen är ju också betingat av rent psykologiska faktorer. Och behovet av att jämföra sig med andra. Är man mer självständig och mindre prylfixerad så upplever man sig säkert mindre "fattig" än om man hela tiden blir stressad av nytt mode, nya märkeskläder osv.

    Det jobbiga med att vara människa, och göra kloka val, göra en del dumma val och ta konsekvenserna av det, skall man nog akta sig för att försöka instituonalisera bort genom administration och käcka slagord.

    Jag kan inte undvika att slås av tanken, "tänk om sveriges radio kunde ha en liknande inställning till människor och deras problem som den Any visar i sin blogg. Uj så mycket intressantare allt skulle bli. Människor är ju rätt intressanta, om de slipper vara schabloner för andras förutfattade meningar hela tiden".

    Kan heller inte undvika tanken på Alakoski, som ju både belönats, omhuldats och lyst som en stjärna i sveriges radio. Nu framstod hon ju i programmet som en närmast svamlande mytoman med noll koll. Kanske var det inte helt rättvist. Utan bara nästan.

    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om att behovet av omedelbar behovstillfredställelse finns hos väldigt många och är en del av problemet. I mina ögon är också den allmänna tendensen till total brist på hänsyn till andra och konsekvenstänkande som gör att det ser ut som det gör idag för många. Om det skiter sig så är det någon annans (mamma/pappa/samhället) problem att lösa. Man tänker inte längre än näsan räcker innan man gör något - inte ens vid så livsförändrande händelser som att få barn.

    SvaraRadera
  4. ModeratMartin .. jag lade märke till det när jag inte kom in på sidan själv på förmiddagen. Men nu får Sven Erland vila sig från min favoritlista ett tag.

    Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren :-) och Anonym 15:57.. visst blir det lite märkligt när de Relativt Rika som klagar över sin egen situation ömkar de Relativt Fattiga som de genom att önska sig mer, förmodligen genom ytterligare stöd från staten, som då förvandlar de Relativt Fattigare till ännu fattigare om man ser det relativt.

    Om däremot alla uppbragta twittare på vänsterkanten avstår från en bråkdel av sina inkomster så blir den relativa fattigdomen lägre och kanske till och med skapar en Relativ Medelklass, vilket förmodligen vore förfärligt skadligt för samhällsdebatten som förs av dem som nu är Relativt Rika och handlar om de Relativt Fattiga?

    Eller hur det nu blir?

    Däremot så vore det ju bra om åtminstone Någon .. och helst inte Någon Annan .. såg de Faktiska Problemen och försökte hitta verktyg för att finna lösningar på dem.

    Men man ska väl inte begära så mycket? Allting är ju som sagt .. relativt?

    SvaraRadera
  5. Peter Nicklasson17/1/13 16:34

    Håller med.

    Sedan kan man ju också undra varför det blev en "kritikerstorm" (enligt kvällspressen) mot Janne Josefssons avslöjanden.

    Läste denna kommentar till det på Flashback, ganska talande:

    " Vänstern vill utrota "barnfattigdomen". Om det nu visar sig att barnfattigdomen redan är utrotad så borde väl vänstern jubla av lycka??

    Nix, därför att det handlar inte om politiska mål utan om verklighetsbeskrivning. Vänstern kan inte acceptera en verklighetsbeskrivning som går stick i stäv med den egna verklighetsuppfattningen.
    Man kan alltså dra slutsatsen att vänstern VILL att det ska existera en barnfattigdom - de kommer aldrig någonsin att acceptera något annat!"

    Vänsterns hela existensberättigande vilar på ett antal orättvisor man sägs bekämpa men som man inte vill bekämpa (eller kan ersätta) eftersom det skulle leda till deras egen nedläggning.

    Det ligger i vänsterrörelsernas eget intresse att bibehålla orättvisorna - så har det alltid varit.
    De som ifrågasätter detta får räkna med känslosamma (aldrig faktabaserade) utfall.
    Som detta t ex. "”Åhå, mamman kan inte vara fattig, för HON RÖKER!! Fuck you, Janne Testosteron Josefsson. FUCK YOU VERY MUCH”, twittrar Ali Esbati.... som är en känd proffstyckare för Vänsterpartiet.
    Som "kritikerstormar" betraktat är det några journalister och vänsteraktivister som twittrar upprört över kritik mot deras kritik. Det är allt.

    SvaraRadera
  6. PN, du har nog en del poäng. Men egentligen så skulle "vänstern" som du säger, lätt kunna omformulera sig och istället se på de verkliga problemen. De finns alltid där någonstans trots allt. Det skulle alltid kunna finnas behov av en engagerad opinion för de svagaste och mest utsatta.

    Problemet är nog mera att debatten har blivit så oerhört förenklad, förgrovad och helt enkelt dum. Ungefär som svenska filmer och tv-serier. Alla tilldelas roller som baseras på deras plats i schablonerna. Den onde, den gode, den fule. Ungefär. Eller i medie debatten, den rike, den onde, den gode, den fattige. Det blir helt enkelt torftigt. Och till sist blir det inte det minsta trovärdigt heller. Utom för de som spelar med i pjäsen.

    Jag håller helt med om den sista meningen i din kommentar. Så är det nog definitivt. Men bara för att dessa karriär-goda människor är falska och bygger sin godhet på felaktiga uppgifter så får man ju inte glömma bort att det verkligenm finns ett hjälpbehov. Och det riskerar att skadas av bluff-godheten. Om Janne J kan hjälpa till att rensa upp i träsket av godhet så kanske verkliga människor vill göra insatser istället för de duktigt avlönade.

    Själv tröttnade jag på Röda Korset då Bengt Westerberg och andra styrelsemedlemmar plundrade kassorna med egna fet-arvoden. Jag var alltid skeptisk mot cancerhjälpen också, men fick en extra knäck då jag såg deras nya lokal, stor som en fotbollsplan i dyraste stureplansläge, mitt i stockholm. För tillfället också folktom i stort sett, men det kan ju varit tillfälligt. Möjligen har de redan bytt lokal igen, det borde de ju hursomhelst. Det finns mycket snusk i godheten, helt klart.

    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  7. Nu skall vi se, om relativ fattigdom beror på att en del får det mer bättre än andra skulle alltså antalet relativt fattigare stiga om man tog ifrån medelklassens sina pengar och delade ut till de relativt fattiga.

    Fler i antal skulle alltså bli relativt fattigare jämfört med de som inte är fattiga. Suck.

    För övigt vill jag passa på att uppmärksamma den existerande kritiken från främst de röda när det kommer till sänkningen av restaurangmomsen. Kritiken går ut på att de nya jobb (oftast för unga)som faktiskt skapat är väldigt dyra.

    Ha ha, dessa stackars politiker har tydligen aldrig ställt sig frågan vad de själva kostar skattebetalarna. :-)

    /Henrico

    SvaraRadera
  8. Ja begreppet "relativ" lämpar sig ju inte alls för hård retorik. Eller extrema konflikt formuleringar. Demonstrationer och barrikadkamp.

    "Relativt mycket jobb. Nu!" "Vi kräver relativt mycket fred omedelbart!"

    Faller ju på sin orimlighet. Märkligt tycker i alla fall jag, att så stora delar av media anammat detta så okritiskt, och att politikerna anpassat sig, så okritiskt. Man borde ju istället för plakat och ursinne beväpna sig med glasögon och anteckningsblock istället. Gå igenom och resonera om var problemen finns mer förutsättningslöst.

    Att de ekonomiska klyftorna ökar kan ju bero på att samhällsekonomin går framåt väldigt snabbt. Och då är det ju tecken på något bra. Samma sak med relativ fattigdom. Att den ökar kan vara tecken på något positivt. Man måste gå under rubriksnivån för att tolka orsakerna och sammanhangen. Annars väljer man ju inte rätt medicin.

    Ett storproblem här tror jag utgörs av moralen. All känslodebatt leds i hög utsträckning av moralargument. Privata vinster i välfärden utgår inte från brukarperspektivet. Utan det moraliska i att alls ta ut vinster. Oavsett kvalitet eller inte. Utsattheten i samhället kan bero på privata problem, bara marginellt orsakade av samhället. Men det blir omoraliskt att diskutera från det perspektivet, så vi låter bli.

    Ända sättet att ändå hjälpa de som verkligen behöver, utan att diskutera detaljproblemen, det blir att ösa enorma pengasäckar över problemområdena, lite generellt. Och hoppas på att åtminstone några slantar hamnar rätt. Då blir det svårt med dåliga tider, när pengarna blir färre. Man måste nu detaljkolla var de hamnar någonstans för att det skall finnas något kvar till de mest behövande. Och det är fruktansvärt obehagligt för så många.


    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  9. Intressant ämne :-)

    /T

    SvaraRadera
  10. PN å "hattaren" nu funderar jag på månggifte.

    SvaraRadera
  11. @ Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    Du skriver: "Privata vinster i välfärden utgår från ... det moraliska i att alls ta ut vinster."

    Nej, då har du missförstått.

    Den som skänker pengar till Röda Korset har (som regel) inte tänkt sig, att Bengt Westerberg och andra styrelsemedlemmar ska gama åt sig av det som inbetalas.

    Den som betalar skatt till vård-skola-omsorg har (som regel) inte tänkt sig, att privata entreprenörer (typ Jan Emanuel Johansson) personligen ska gama åt sig av det som inbetalas.

    SvaraRadera
  12. @ Johan. Det har du nog rätt i.

    Den som betalar skatt tror att det går till "bra saker". Man tror att folkvalda duktiga och engagerade politiker tar hand om pengarna och använder dem till samhällets bästa. När jag inte behöver dem så går de till andra som behöver dem. Jag känner mig nyttig och åtminstone lite solidarisk. När jag behöver dem så får jag sjukvård, omsorg eller pension.

    Och så långt är väl allt bra. Alla ställer upp på det. (Jag har inte mött någon som avviker i alla fall, men man vet ju aldrig.)

    Att engagera sig frivilligt och utan minsta baktanke om egennytta gör väl vissa av oss utan tvekan, när vi tror att pengar och arbete gör stor nytta och hamnar hos dem som verkligen behöver hjälpen.

    Problemen kommer då motstridiga uppgifter dyker upp. Privata organisationer kan plötsligt driva verksamheterna med vinst! Tidigare har de alltid gått med förlust. Vadnu..? Två till synes likvärdiga verksamheter ger totalt olika utfall. Det ena skapar vinst, och en kö av folk som vill jobba där. Det andra har ständig resursbrist, och de anställda mår inte bra.

    Knepigt. Kanske är verkligheten svårare än att den med lätthet kan sorteras in bland mapparna för "bra" eller "dåligt"? Vad skall man då gå efter, vad blir då det viktigaste? Jag väljer nog att svara människan, helt enkelt. Den är viktigast. Vad är bäst för den som behöver samhället. Det bör avgöra vidare åtgärder. Inte moraliska värderingar som utgår från olika ideala förutsättningar.

    Att vädja till människors oro, eller bristande insikt i hur pengarna faktiskt hanteras, och till det goda uppsåt som de flesta tror politikerna har, kanske delvis undanhåller resurser från de viktigaste områdena. Att Jan Emanuel skulle gama åt sig en kvarts miljard, eller vad det nu talas om, det tror jag ingen hade föreställt sig i sin vildaste fantasi. Inte ens han själv.

    De saftiga vinsterna som vi nu har hört en hel del om i den privata vården, den härrör sig nästan enbart från olika försäljningar. Alltså även Jan Emanuels. Likaså serafen i stockholm som har diskuterats mycket. (Där sex läkare, ungefär, köpte verksamheten för 675 000 eller något sådant. Eller tog över skall man kanske hellre säga, för vad köpte de egentligen.)

    Och de här stora vinsterna, som alltså uppkommit vid försäljningar, blev till stor del möjliga för att politikerna inte visste vad de gjorde i stort sett. Men ännu mer därför att kritiken mot försäljningarna var så hård. Innan den kom till stånd. Vilket innebar att övertagandet av privata aktörer från kommun och landsting ansågs som ett högriskprojekt. Risken att hela verksamheten skulle tvångsnedläggas vid ett maktskifte var högst påtagligt. Därav inga jättebolag som jätteinvesterade alldeles omedelbart. Man vågade inte.

    När sedan verksamheten efter några år, trots allt, gick bra. Nöjda kunder, brukare och personal, då blir det en annan femma plötsligt. En bevisat fungerande verksamhet i ett attraktivt samhällsområde med starka framtidsutsikter. (Kravet på omsorg kommer inte minska). Då smäller den sedvanliga marknadsprincipen in. "Ja, det där ser intressant ut, det köper vi". Och därav de feta vinsterna.

    Nu när verksamhetens ägarstruktur har stabiliserats och vinsterna måste genereras av den löpande aktiviteten så är det förmodligen också slut på jättepengarna. Och vinstmöjligheterna ligger i paritet med de kommunala verksamheternas effektivitet. Kan de driva samma verksamhet bättre men billigare, ja då sjunker privatbolagens ekonomi med en slags fördröjd automatik.

    De privata räknar nog emmellertid med att de kommunala fortsätter att kräva mer pengar. Vilket då även gynnar de privata, med samma typ av automatik. Dåligt styre i det statliga/kommunala/landstingsdrivna = större vinster i det privata. Effektivt och skickligt drivna verksamheter i det statliga = mindre eller ingen vinst i det privata. Mitt tips är viss vinst i det privata för lång tid framöver. Men inte Jan-Emanuel stora vinster, inte på långa vägar.


    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  13. Hjälp ,nu snurrar det i huvet av allt relativt hit och dit :Jag vet i alla fall att på 70-talet då sossarna styrde hade ensamma mammor med låg inkomst det mycket svårt att få ekonomin att gå runt,trots att dom inte hade missbruksproblem eller trösthandlade.Konstigt att sossarna inte visste det eftersom Julholt drog upp det så stort som om det var nåt som blivit till under alliansens styre. Sent ska syndarn vakna

    SvaraRadera
  14. Men visst finns det problem. Tro inte annat;)

    Att vinster förs utomlands är förstås dåligt. Men eftersom det både är/var möjligt och lagligt så måste alla göra det. Finns fem aktörer och tre gör detta, men inte två, då är det närmast tjänstefel av dessa två. Som ekonomiskt ansvarig i ett företag måste du överväga alla lagliga alternativ för att förvalta pengarna optimalt. Till skillnad från hur statliga/kommunala tänker. Det har inget med god eller ond att göra. Därför måste man förbjuda dessa rutiner för alla. Så att det inte längre blir ett alternativ för någon.

    Sedan behövs det förmodligen nya aktörer som vågar ge sig in i vård områdena. Helst då också med någon form av hel eller halvt idéell utgångspunkt. Och gärna någon form av kompletterande grundinställning. Pedagogi, empatisk värdering eller humanistiska perspektiv tänker jag väl närmast på då. Friska idéer som lättare kan provas i mindre organisationer, och vid framgång kan knyckas av de andra kanske.

    Jag tror det fanns en naivitet bland vissa företagare både vad gäller vinstmöjligheter inom vården och apoteken. När nu verkligheten har fått jobba ett tag så minskar nog det glamorösa skimret runt kassaböckerna.

    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  15. Jag tror tveklöst att det finns barn som far illa i Sverige, men tror inte alls att det behöver bero på att det är dåligt med pengar i familjen (känner lite för många ensamma stolta mammor med fina stolta ungar). Risken kan helt klart öka om förälder/föräldrarna inte kan hantera arbetslöshet/dålig ekonomi. Men jag undrar hur samma människor vore som föräldrar om de haft gott om pengar ...

    Det är synd om en del ungar, men då tänker jag på föräldrar och inte pengar.

    /Läsare

    SvaraRadera
  16. @ mona

    Det har alltid funnits utsatta människor. Ensamma människor. Dåliga föräldrar. Välmenande med felgörande föräldrar. Dumma människor. Snälla människor. För snälla människor. Ego-trippade elakingar. Osv. Det är ju inget nytt.

    Vad som möjligen är nytt är då möjligen den forskning som man försöker hänvisa till allt oftare. I alla möjliga sammanhang. Och det gör det hela lite knepigt. För vad vet forskarna? De mäter parametrar ställda under bestämda förutsättningar. Men de förutsättningarna har ju bara lagom lite med verkligheten att göra. Dessutom har de ofta en uppdragsgivare. Som vill ha en typ av utfall som känns gynnsamt för dem själva.

    Vad som nu känns riskabelt är att många debattörer hugger på orent bete. Man missar de verkliga problemen eftersom man vill försvara den massmediala bilden. Den sociala bilden. "Vi som tillsammans har tyckt såhär". Och det är riskabelt. Men jag tror att de flesta kommer att besinna sig. Man förstår nog så småningom, vad det är som Janne Josefsson anmärker på.


    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  17. @Johan,

    Om jag betalar låt oss säga 100 i skatt för en viss tjänst och att någon annan (privat utförare) kan utföra samma tjänst med samma kvalitet för 90 och ta 10 i vinst ser inte jag det som något problem alls.

    Tyvärr litar jag inte på beställarnas kompetens, särskilt inte när samma beställare i efterhand börjar gnälla över de vinster som de nya utövarna gör på den verksamhet som de tidigare ansvariga trolige gjorde förluster på.

    /Henrico

    SvaraRadera
  18. @Henrico

    Väl sagt. Det enda jag ogillar med vinsterna är då de trollas bort i räntesnurror till utlandet. Men det är inte olagligt och kan inte göras olagligt vad jag förstått. Det borde gå att premiera och välja de som INTE kör räntesnurror, sådana företag finns säkert också.

    Sedan väntar jag på att V ska 'upptäcka' vinsterna inom asylindustrin ... den är ju något annorlunda, då inte även inhemska svenskar ingår som 'kunder' (jfr skola, vård etc). Trycket och migrationsverkets desperation är, från vad jag läst, högre än någon kommuns desperation över många gamla vårdtagare. Dessutom har migrationsverket direkt kontakt med statskassan, vilket kommunerna inte har.

    /Läsare

    SvaraRadera
  19. /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren:

    Har det äntligen kommit på tapeten om Cancerfondens lokaler vid Stureplan? Deras och barncancerfondens lokaler, ja det har olika med nära varandra och ungefär lika stora, har jag försökt att få fram i flera år. Innan de har sålt dem och flyttat ut till Solna eller varför inte Gävle, så får de inte en krona av mig. De är inte trovärdiga.

    SvaraRadera
  20. @ Hmm

    Nej det har kanske inte kommit ut. Jag fick syn på det av en slump, då jag hamnade där oförhappandes.

    Men jag har inte läst om det någonstans. Så kanske är det bara du och jag som känner till det? ;)

    Men jag tror det låg en reklambyrå eller advokatbyrå där tidigare, som tyckte lokalen blev för dyr. Ha, ha. Ja, livet är konstigt bitvis.

    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  21. @ Hmm

    Nej det har kanske inte kommit ut. Jag fick syn på det av en slump, då jag hamnade där oförhappandes.

    Men jag har inte läst om det någonstans. Så kanske är det bara du och jag som känner till det? ;)

    Men jag tror det låg en reklambyrå eller advokatbyrå där tidigare, som tyckte lokalen blev för dyr. Ha, ha. Ja, livet är konstigt bitvis.

    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  22. @ Läsare

    En sak som vore extra bra med alla utfall mot Janne J, osakliga och hysteriska bitvis, det vore ju om han ilsknar till och börjar rota bland allt möjligt halvobskyrt skattefinansierat superlönsamt omvårdnads relaterat investerings projektigt av privat natur. Herrgårdsliknande hem för de med problem, finansierade för skattepengar, ägda av privatintressen, befriade från kritik pga sitt goda uppsåt. Genererande stora pengar till de förslagna entreprenörerna. (Bert Karlsson håller väl på med något liknande nu förtiden). Där finns kanske en del som borde ljus-sättas ordentligt.

    När vissa utsatta människor behöver vårdplatser som kostar dubbelt så mycket som hotellrum på Grand Hotel i stockholm så borde ju något egentligen vara fel. I vissa lägen kan det nog faktiskt försvaras. Men oftast är nog orsaken tråkigt nog kompetensrelaterad.

    Annars var det lite skönt att se Debatt på tv, och faktiskt höra åtminstone vissa som efterlyste mer åtgärder mot det som verkligen borde vara problemen. Oftast då inte pengar, utan mer rent sociala företeelser och svårigheter, som är betydligt mindre plakatvänliga, men desto mer reella.

    (Uppdrag Granskning med Janne J går visst i repris nu kl 00,05 i tv1 ifall man missat det.)

    /Den Ödmjuke och Gullige Näthattaren

    SvaraRadera
  23. Peter Nicklasson18/1/13 00:32

    Jag har egentligen sagt vad jag vill ha sagt i gårdagens postning och dagens om det misshandlade begreppet barnfattigdom, men om du liksom jag sett UG igår och Debatt idag, slås du inte av att höger-vänster beskyllningarna helt och hållet överskuggar att det faktiskt finns barn som i tysthet/skamfylldhet far illa?
    Det sitter folk och kastar skit på budbäraren Josefsson, det sitter den professionelle klasshataren Suhonen som aldrig till för något vettig utan bara lyckas förstöra varje tillstymmelse till debatt men sina fantasier. Ska han kallas intellektuell?
    Sedan sitter det två VD:ar från de kritiserade hjälporganisationerna (var och en med 1 miljon i årslön) och försvarar sitt levebröd och organisation - inte deras hjälpbehövande - med aggressivitet och upprepat ljug.
    De sitter där på varsin gren och parasiterar på andras mindre lyckade liv.
    När parallella iofs motsatta mål kan leva i symbios, finner klasshataren och överklasskärringarna varandra... otroligt!
    All heder till Josefsson som vågar bryta en osynliga konsensus som berikar de olika intressena, men som egentligen accepterar orättvisorna (som t ex fattigdom) i samhället. De har alla lämnat sina ideal för längesedan, och lever ett skyddat, isolerat överklassliv med inredning, Amarone-viner och maktnätverksspinnande som främsta personliga intressen.
    Det är bara politik och makt det handlar om. Glöm de utsatta, de är bara en bricka i spelet.

    SvaraRadera
  24. "Det är bara politik och makt det handlar om. Glöm de utsatta, de är bara en bricka i spelet."

    Amen!

    SvaraRadera
  25. All respekt till Janne J .Överklassdamerna malde på som ett mantra,dom ville inte lyssna eller förstå vad han menade.Hemskt att höra på.Och visst finns det fattiga människor i vårt land i många led.Jag vill slå ett slag för frälsningsarmen.Dom gör otroligt mycket bra.Många gånger rent praktiskt som att åka ut med bussar med kaffe och mackor till uteliggare. och aldrig har jag hört att dom skor sig själva till skillnad från vissa andra. Det kommer ofta upp här att ideella och filantropiska krafter,föreningare e.tc ska vara någon slags framtid i vården,det tror jag inte på annat än som att tillföra extraresurser. Det är personalen man måste satsa på.Dom är oftast välutbildade,empatiska,medkännande,har stora inre resurser och dom är där och kommer alltid att vara där. Inget kan någonsin ersätta dom.Vis av erfarenhet från föreningslivet aå är det så att folk kommer och går.Det är vanligtvis en kärna som gör allt och resten sitter på möten och talar om hur man skulle gjort.En del engagerar sig väldigt en tid sen kanske man tröttnar eller livet tar andra vändningar och Hela vårdapparaten är en jättekoloss som inte går att ersätta med ideella krafter. punkter här och där möjligen.

    SvaraRadera
  26. Angående månggifte i gårdagens debatt. Centertjejen kontra den muslimska kvinnan.Den unga tjejen pladdrde på med sin världfrånvarande svada och lyssnade dåligt på dom kloka inlägg den muslimska kvinnan kom med,hon hade väl endå sett mer av konskvenserna av månggifte kan man tro. När ska dom här unga politikerna lära sig att lyssna?

    SvaraRadera