Så dumt??

"Brant fall för väljarnas tilltro till regeringen" .. skriver DN i stora rubriker i dag. En beställd opinionsmätning från Ipsos visar att "Väljarnas förtroende för regeringen faller" och att det rödgröna blocket "leder" med 51,7% av väljarsympatierna. Aftonbladet hänger på med .. "Förtroendet för regeringen rasar" och det jublas i oppositionsleden.

En analys fastslår att .. "Mätningen är en rejäl kalldusch för alliansen".

Men eftersom jag lärt mig av tidigare opinionsmätningar så klickar jag in på Sifos väljarbarometer som jag har lite större tilltro till eftersom de har ett större underlag av intervjuer och också redovisar hur stor felmarginalen är vid eventuella förändringar och därmed hur stora förändringarna måste vara för att det ska gå att dra några bestämda slutsatser.

Och då kan man ju faktisk utläsa att det egentligen inte har hänt någonting alls? Varken kalldusch eller temperaturhöjare?

Varken enligt den ena eller den andra mätningen.

SIFO: En förändring i förhållande till föregående mätning skall, för att vara utanför den statistiska felmarginalen, vid ett urval om 1924 intervjuer vara större än:

±3,0 procentenheter för s      ±2,7 procentenheter för m ±2,1

±1,9 procentenheter för mp   ±1,5 procentenheter för fp ±1,3

±1,5 procentenheter för v      ±1,2 procentenheter för c ±1, ±

1,8 procentenheter för sd      ±1,2 procentenheter för kd

"Mycket väsen för ingenting, sa kärringen som klippte grisen!"

SVT,

Mördande enögdhet plus en levande landsbygd är en ..

... kombination som lätt skulle kunna ruinera mig.

Med tanke på det enögda och hårt vinklade debattklimatet som verkar ha kommit för att stanna så är det nästan som att jag har blivit berövad något som jag alltid tagit för givet. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det .. frihet? delaktighet? respekt? .. men jag varken vill läsa eller tror på det som jag tidigare var så villig att ta del av.

När jag läser Peter Wolodarskis ledarkrönika och Peter Forsmans bloggpost på Internet Sweden samt en del av reaktionerna, så känner jag bara en enorm trötthet och en lika stor tacksamhet över att jag valde att inte publicera min egen bloggpost i ämnet.

Men i likhet med många andra så skapar min känsla av att ha förlorat något, ett behov av att kompensera mig med något annat. Det spelar ingen roll med vad .. huvudsaken är att jag får något som kan tjäna som belöning och bekräftelse av mitt eget värde.

Då är det rent av katastrofalt att den känslan infinner sig en dag då de kreativa människorna i min lilla verklighet drar igång en "gemensam runda" av något slag. Ibland är det "Kulturrundan" eller "Konstrundan" eller "Ortens julrunda" eller så är det som i dag .. "Ortsrundan - en kul tur i bygden".

I verkligheten är det en tur mellan skolor, församlingshus, hembygdsgårdar, gårdsbutiker, folkets hus och små butiker i hemmiljö. Lite av varje alltså .. och vid första stoppet klarade vi oss helskinnade utan att köpa något alls .. vilket är en prestation när det gäller mig som nästan tycker det känns oartigt att gå ut ur lokalen tomhänt.

Men vid nästa stopp så möttes vi av en fiolspelande geting som var drygt en meter hög och då blev jag så lycklig att jag helt tappade kontrollen. Denna underbara smidesskulptur var dessutom till salu .. men tyvärr så saknade jag de hundratusen som den skulle ha kostat mig.

Men nu sitter jag här och känner mig bekräftad, sedd och belönad i alla fall.

Och lätt stressad!!

För ett av inköpen var inte direkt genomtänkt även om det var absolut nödvändigt eftersom jag inte kunde tänka mig att låta någon annan få möjlighet att köpa denna dyrgrip.

En röd plyschsoffa från den tid då de verkligen visste hur glamour såg ut! Nu har jag en vecka på mig att åstadkomma ett tillräckligt stort utrymme i det rum som med lite tur ska bli glamourens hemvist i mitt hem. Min egen walk in closet!!

Så blev det också lite kläder från den tiden då socialdemokrater var "riktiga" socialdemokrater och svenska folket inte var kränkt, sjukt, stressat, utbränt eller missnöjt. Och så blev det en liten jacka från Odd Molly som jag glömde fotografera men som jag kanske kan lägga in i morgon?

Från den gamla goda tiden alltså .. när det som publicerades i tidningen aldrig ifrågasattes och politikerna sågs som kompetenta och kunniga. Inte som nu när väljarna ska köpas med hjälp av svartmålning av motståndarna utförd av utvalda journalister och orealistiska och otidsenliga löften som färre elever i klassrum som inte finns, undervisade av lärare som inte heller finns och högre pensioner till pensionärer som kan rösta NU på bekostnad av pensionerna till de yngre som ändå inte bryr sig .. förrän det är för sent?

Samt högre sjukpenning i stället för mer individuellt anpassade bedömningsgrunder än den kollektivt fastställda fysiska arbetsförmågan.

Den här blå urnan/vasen har jag ingen aning om varför jag köpte?? Men kanske symboliserar färgen hopp eller längtan??

Om nu någon tar sig för pannan och undrar om jag inte har den minsta lilla ordning på ekonomi så kan jag berätta att hela kalaset landade ordentligt under 2000 kr. Vilket i och för sig var rätt oplanerat!

AB, Expr., Expr., SVT, SVT, SVT,
Johan Westerholm

Meningslösa "åtgärder".

Från och med den 1:a oktober måste arbetssökande med a-kassa lämna in rapporter varje månad, om vilka jobb de har sökt.

Det är kanske bra tänkt av någon som aldrig varit arbetslös, arbetat utanför myndigheternas Sverige och aldrig någonsin försökt att anställa någon genom Arbetsförmedlingen.

På vår ort finns det en liten företagare. En verkligt pytteliten företagare som själv är den ende anställde i företaget. Men mycket arbete har han, det är en populär och efterlängtad person och när dygnets timmar inte längre räckte till för arbete, administration och familjen så bestämde han sig för att anställa en kontorist på halvtid. För mer administrativa sysslor fanns det inte och han ansåg att även om kostnaden var hög så var vinsten i familjelivet väl värd sitt pris.

Han vände sig till Arbetsförmedlingen .. för så gjorde man sist han själv sökte jobb.

Det DRÖSADE in brev med ansökningar. Han fick hundratals! I alla åldrar och med de mest varierande utbildningar. Människor som bodde så långt från vår ort som det bara är möjligt, hade examina som han inte ens kunde stava till och som dessutom tyckte att det var viktigt att framhålla att de dessutom hade en karriär som musiker, travtränare, körsångare eller hunduppfödare på hemorten?

Men en dam i hans egen ålder verkade som himlasänd. Hon var också hunduppfödare, bodde bara en dryg halvmil från den tilltänkta arbetsplatsen och hade ett CV som visade att hon hade mångårig erfarenhet av bokföring, fakturering och allmänna kontorsgöromål. Dessutom var hon tillgänglig omedelbart eftersom hon hade varit sjukskriven/haft sjukersättning för utbrändhet under många år.

Nu var hon i alla fall frisk och ville gärna arbeta deltid .. till att börja med.

Vår företagare blev lyrisk och sökte den arbetssökande damen under en hel vecka innan han fick tag i henne.

Jodå, hon var intresserad och förhörde sig om lönen, arbetsuppgifterna och arbetstiderna. Det sista fick hon välja själv så att hennes kennelarbete inte skulle bli lidande. Hon var trevlig och han kände sig lättad och glad.

Allt var klappat och klart .. men då var det bara en sak till hon måste berätta.

På grund av utbrändheten hade hon fått motsvarigheten till dyslexi när det gällde siffror .. det finns ett namn för det, men jag orkar inte ta reda på det .. och samtidigt med det så hade alla tidigare kunskaper i bokföring och övriga administrativa göromål helt försvunnit!!

Så det kan bli? Ingen hade kunnat förklara hur det kunde bli så??

Men om hon bara fick en handledare under det första halvåret så var hon övertygad om att problemen skulle lösa sig.

Jag är ganska övertygad om att hon var väl medveten om att en enmansföretagare inte anställer en handledare till någon som söker ett arbete som den sökande "glömt bort" hur man utför.

Men nu hade hon i alla fall sökt arbetet .. men fick det "tyvärr" inte.

Av alla hundratals ansökningar som regnade över vår häpne företagare fanns det inte en enda som på fullt allvar räknade med att få jobbet??

Men de hade sökt det .. och kunde bevisa det!

Låter det underligt så lovar jag på heder och samvete att det här är fullständigt sant. Vår företagare fick till slut hjälp av en granne som kände en pensionerad kontorist som gärna ville tjäna lite extra.

Det är inte bara den här mannen som fått den här erfarenheten .. jag har hört många, många fler berätta liknande historier, och jag betvivlar att månatliga rapporter om sökta arbeten är en särskilt meningsfull åtgärd.

De enda som får jobb av den är de som måste administrera eländet.

DN,

Det är inte lätt att ta livet av sig ..

.. särskilt inte när du blir gammal och behöver hjälp i hela din livsföring. Det insåg jag när jag besökte min dementa mamma och fann undangömda tabletter överallt bland de få tillhörigheter hon fortfarande kunde behålla i det rum som hon senare skulle dö i.

Men det var många, långa och plågsamma år kvar till den dagen. År som hon uppenbart ville slippa.

Om jag hade kunnat hjälpa henne så hade jag gjort det, men det enda jag kunde göra var att låta tabletterna ligga kvar.

När Makens gamla mormor fyllt 100 år insåg hon att kroppen skulle svika henne innan döden och hon uttalade en bestämd önskan om att få dö hemma. Hon talade också om att ta sitt eget liv hellre än att hamna i den vårdsituation som hon sett många av sina vänner och släktingar tillbringa sina sista år i.

Men hur??

Tabletter är inte så lätt att få tag i .. särskilt inte den sort som medför en snabb och barmhärtig död vid överdosering. Om du inte dör innan hemtjänsten anländer så är ju risken överhängande att du bara påskyndat det omhändertagande du ville slippa. Helst bör du ju också använda fler sorters tabletter som så att säga förhöjer effekten hos varandra .. men med en outhärdlig värk och med en distriktssköterska som nitiskt och sparsamt delar ut dagsransonen, så är det svårt att samla ihop rätt antal utan att det märks.

Att gasa ihjäl sig i bilen är ju uteslutet eftersom de flesta äldre med dödslängtan inte längre har någon bil .. eller ens möjlighet att köra någon till ett undanskymt ställe där det går att dö i fred.

Det kanske vore något för färdtjänsten? .. sa Makens mormor galghumoristiskt. Den sista resan som betalas i förskott och beställs utanför landets gränser? Men det är väl inte säkert att de kommer .. och så får man sitta och vänta helt i onödan, som vanligt! Eller så blir det någon annan stackare som hamnar på fel adress ... 

Att hänga sig stupar på samma orsaker. Ytterst få äldre vårdbehövande klarar av att fästa ett rep på lämplig höjd, än mindre att klättra upp på en pall utan att riskera att ramla, bryta benen och ytterligare förvärra en redan desperat situation och att försöka skära av pulsådern är också vanskligt för den som är både darrhänt och reumatisk.

"Jag får hoppa från balkongen" .. sa Makens mormor, som bodde 6 trappor upp. Men eftersom hon inte var mer än en och halv meter hög, inte kunde ta sig fram utan rollator och balkongräcket en meter högt så insåg hon att det förmodligen inte kunde fungera.

"Jag kan ställa fram en pall" .. sa Maken hjälpsamt och så skrattade vi tillsammans åt det som egentligen inte var så värst roligt.

Och så blev det som hon absolut inte ville. Vi försökte med hemtjänst i alla former och hemsjukvård så långt det gick .. men hon hamnade till slut på en vårdavdelning och i en miljö där hon vantrivdes varje minut, medicinerades så hårt att hennes verklighet blev skev och skrämmande och hon dog rädd, arg, förvirrad och med en känsla av övergivenhet och svek.

Av de här två kvinnorna och många fler som jag mött i samband med besöken hos dem och andra anhöriga .. har jag lärt mig att det gäller att ta beslutet om att avsluta livet INNAN önskemålet uppstår?

Hur lätt är det? När VET man att loppet är kört, tiden är slut och att allt hopp är förgäves .. innan det händer?

Jag tror att den enda orsaken till att det inte blir fler självmord bland äldre, som känner desperation inför den situation de hamnat i, är att de faktiskt inte KAN göra det. Det sitter hundratals ensamma människor isolerade i lägenheter de inte kan ta sig ur, inspärrade i liv de inte vill leva och tvingade till en förnedrande verklighet som de upplever som outhärdlig .. därför att det inte finns något alternativ.

Våra äldreboenden är dessutom inte något som vi själva skulle välja för den egna framtiden. En förvaringsplats där det går att skylla på Någon Annan när insikten om att mamma och pappa far illa blir för svår att förhålla sig till. Ofta är de inte heller bra arbetsplatser för dem som skulle kunna göra dem bättre.

För att inte tala om den åldersdiskriminering som faktiskt existerar när de äldre blir en för påtaglig och jobbig påminnelse om livets ändlighet. Ur syn, ur sinne .. tror jag det finns ett mycket gammalt ordspråk som säger. Det är väl ungefär så som större delen av samhället .. dvs vi .. reagerar?

Vi glömmer att det inom varje människa finns samma behov, samma längtan och samma krav på att bli anständigt bemött som hos oss själva. För även om ytan är skrynklig och kroppen böjd så finns det på insidan någon som levt, lekt, drömt, skrattat, älskat och fortfarande vill leva ett liv med innehåll, som alla andra.

Och jag tror inte att jag har träffat någon äldre som blivit beroende av samhället som inte sagt ... om jag bara kunde få komma UT!! Få se gräs, blommor, skog, höra fåglar kvittra, känna solen, se barn leka och människor leva, klappa en katt eller hund, prata med någon .. och jag ryser av fasa när jag inser att det kanske är just den verkligheten som jag kan förvänta mig.

DET kommer våra politiker inte att vilja tala om under den här valrörelsen!

För då skulle de vara tvungna att tala om den tickande bomb som de åldrande 40-talisterna innebär. Än så länge handlar det om rätt pigga 64-73-åringar .. men det är inte många år kvar förrän merparten kommer att kräva hjälp, stöd, äldreboenden och sjukvård.

Insatser som det redan nu råder brist på. Och vi lever länge nu för tiden, så de som har platser nu kommer att ha kvar dem när de nya behoven uppstår.

Lägg sedan till arbetslösheten, kraven på satsningar på skolan, de ökande sjukskrivningstalen och den ökande bristen på utbildad sjukvårdspersonal så bör var och en inse varför varken Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven kommer att nämna äldrevården annat än i svepande och till intet förpliktigande ordalag under det närmaste året.

För det handlar inte bara om att det  "snålas och sparas"och planeras kortsiktigt, som Monica Gunne skriver i AB .. det handlar om att det faktiskt INTE FINNS pengar till ALLT och att de gamla och handikappade alltid hamnar längst ner på prioriteringslistan. 

Inte ens om Stefan Löfven får makten att höja skatterna bortom alla gränser så räcker det till ALLT ÅT ALLA .. och de "tärande" kommer alltid att hamna bakom dem som anser att de är viktigare och mer lönande och plockar vi för mycket från de stora skattebetalarna så riskerar vi att förlora de skatteintäkter och arbetstillfällen de ger i dag trots en vikande orderingång.

Det är en farlig balansgång våra politiker har framför sig de närmaste åren.

Jag lovar, och skulle till och med kunna satsa pengar på, att det enda som kommer att sägas är att .. det ska satsas, utredas, så att äldrevården blir "bättre".

Bättre än vad? I förhållande till vad? Hur ska det åstadkommas? Satsas på vad då? Hur mycket? Var ska pengarna tas? För det inser väl även våra politiska ledare att det inte räcker med att mumla om personal eller insatser när det inte ens nu finns faktiska bostäder eller utbildad personal till dem som behöver dem i dag och att kommunerna definitivt inte kommer att kunna tillgodose de kommande behoven inom överskådlig tid.

Det kommer att tigas ihjäl, om inte vi och de "objektiva, opolitiskt granskande journalisterna" .. vilka det nu är?? Om det ens finns några?? .. KRÄVER korten på bordet, förstås.

För det är tryggare att veta vad du har att förhålla dig till än att upptäcka att den inte finns någonting alls bakom de goda men tomma orden och löftena. I dag har vi laglig rätt att åldras tillsammans med stöd från samhället .. men det finns inte en enda kommun som kan tillgodose de nuvarande och kommande kraven utan ta medel från andra samhällsgrupper som också lagligt och ovillkorligt behöver dem.

Själv ska jag försöka se till att få en grind på vår egen balkong, köpa och knyta ihop en snara på ett bra rep som kan bromsa fallet, så att mitt liv kan avslutas .. innan samhällets omsorger kväver den sista livsgnistan.

Sedan är det bara att hoppas att jag inte glömmer bort alltihop innan det är försent?

AB, AB, Expr., DN, GP, GP, SVT,

Ord kan ha samma värde ..

... som pengar.

Den som har gott om pengar och/eller ett ordrikt språk har i de flesta sammanhang förtur före den som enbart får nöja sig med livets nödtorft oavsett om det handlar om pengar eller ord.

Ord kan värderas som pengar och brist på ord skapar lika stora klyftor som en dålig ekonomi, även om vi sällan talar om det? Ord kan också ha olika värde beroende på vem du är och var eller hur du har lärt in dem. För den som vuxit upp med hårda, grova ord och ett språk kryddad med kraftuttryck är ett litet, diskret och spontant "fanihelvetsjävlar" helt utan betydelse, medan det kan vara tecken på aggressivitet, underlägsenhet och låg klasstillhörighet för den som vuxit upp i ett akademikerhem.

Ibland värderar vi orden så olika att vi nästan talar olika språk?

Som till exempel ordet "kontext" .. det är nog värt en tusenlapp i motsats till det betydligt enklare ordet "sammanhang" som på sin höjd är värt en tjuga .. om ens det? Ordet "kontraproduktiv" kan nog värderas som en Gucciväska på Stureplan ungefär, till skillnad från "motverkar sitt eget syfte" .. som inte är mer värt än en billig tygkasse från Åhléns.

Den senaste tiden har jag stött på fler och fler samhällsdebattörer som vill rensa sina kommentarsfält från människor som har "fel" språk och använder fel ord. Ord har ju de senaste åren blivit en väldigt känslig sak, även våra dags/kvällstidningar har strypt debattutrymmet för sk "vanligt folk" som använder fel ord och baserar sina åsikter på "fel" erfarenheter.

Vi som inte fick alla ord eller sammanhang från uppväxten har förmodligen det gemensamt att vi inte har någon högre utbildning och har vuxit upp i hem utan samhällsengagemang, där det inte behövdes fler ord än nödvändigt. Det betyder inte att vi är ointelligenta eller dumma. En enkel mening där ett eller annat felaktigt ord sticker ut, kan vara mer genomtänkt och tänkvärd än en hel bloggpost/ledarkrönika som enbart har till syfte att framhäva skribentens förträfflighet.

Men det kräver ju att mottagaren läser helheten utan förutfattade meningar förstås.

Jag har till exempel en bekant som är fullständigt nerlusad med akademiska meriter och kryddar språket med de mest avancerade ord .. även på främmande språk och latin. H*n är mycket kunnig men ser aldrig de fullständiga sammanhangen orden befinner sig i, ser aldrig helheten och funderar aldrig över konsekvensen av de snillrika slutsatserna .. vilket tyvärr också gör att h*n alltid helt missar poängen när det gäller humor och ironi .. men det här är en av de, oavsiktligt, roligaste människorna jag känner!

Man behöver alltså inte vara den skarpaste kniven i lådan för att skaffa sig en imponerande utbildning.

Men har du tillgodogjort dig de rätta orden så kan du lätt skapa den illusionen. Se bara på våra politiker som svänger sig med "kvalitetsord" som .. värdeburen tillväxt, kunskapsbaserad ekonomi, ideologiska riktningsgivare, medborgarvärdet är större än penningvärdet .. vackra ord som inte förpliktigar till någon form av handling.

Det finns ett förakt hos våra samhällsdebattörer som känns extra otrevligt när de å ena sidan skriver solidariskt och hjärtevarmt om människor i utanförskap och/eller från förorternas utsatta miljöer ... samtidigt som de kallsinnigt avvisar samma personer när de lämnar kommentarer i den egna bloggen eller länkar till den egna krönikan.

Det är min blogg och jag bestämmer. Skaffa dig en egen blogg så kan du skriva vad du vill. Om följande ord .... finns i kommentaren kommer den att raderas. Om du inte uttrycker dig på rätt sätt kommer du att bli blockerad här. De här meningarna uppmuntrar inte direkt till kontakt med dem som bloggposten ofta handlar om .. de stackars, stackars obildade människorna som behöver samhällsdebattören för att kunna göra sig hörda.

Att samhällsdebattören själv inte har en susning om vad det innebär att växa upp i en miljö som är fattig på både ord och pengar är ju helt ovidkommande.

När ordet "kulturmarxist" förbjuds av en skribent, besvaras en enkel fråga ... Vad är en kulturmarxist?" .. med total tystnad. Herregud det vet ju ALLA!! Eller ...???

Det är ett fördummande debattklimat just nu när själva orden är viktigare än tanken. Det är också ett uteslutande debattklimat som påstår sig handla om solidaritet och jämlikhet .. men som bara förminskar människor och förstärker utanförskap och samhällsklyftor.

Just nu tycker jag att de goda, bildade orden bara tjänar som glasyr på en tårta av illa dolt förakt och navelskådande självbelåtenhet.

Alla behöver en vän ..

.. och när det stod klart att Glamourduvan Dita hade bosatt sig hos oss för gott, så hoppades jag på att skogsduvorna skulle knyta vänskapsband med nykomlingen.

Men det verkar vara lika svårt för en glamourduva att bli accepterad av skogsduvor som det förmodligen är för någon från Södermalm att smälta in i ett litet sammansvetsat samhälle i Norrland. Alldeles ensam har vår lilla fågel tillbringat sina dagar på vårt tak och eftersom jag är väldigt tacksam för de få verkliga vänner jag har .. och då menar jag VÄNNER .. inte bekanta, så har det känts i hjärtat när jag sett den lilla vita varelsen sitta där och kura ensam och allena. Dag ut och dag in.

Nu har ju vår ensamma pippi åtminstone mig att underhålla sig med, men vi har klara kommunikationsproblem. Visserligen så har hon börjat komma när jag ropar .. men när jag öppnar mitt hjärta och berättar om dagens händelser, hur jag mår för ögonblicket och vad jag har för planer för veckan så verkar hon sorgligt ointresserad.

Lätt förbryllad faktiskt.

Men mitt i sommaren så uppstod ett minst sagt ovanligt vänskapsförhållande. En liten intelligent sparv insåg att det serverades mat till den betydligt större fågeln. En hel del spilldes ut eller ratades och snabbt som ögat såg den unge(?) Gråolle till att förse sig.

Nu sitter han där bredvid duvan på taknocken och trängs vid matskålen om hon släpper fram honom. Är hon på generöst humör kan han till och med sitta på kanten till foderskålen medan hon äter, men om hon tycker han är för påträngande så sitter han på ryggstödet till min stol och strääääcker sig för att eventuell kunna komma åt ett vetekorn. (Ni kan se den blå stolsryggen längst ner till höger och då inser ju vem som helst hur omöjligt det är för en liten sparv att nå upp till matskålen som står framför duvan!)

Ofrivillig ensamhet är inget vidare och jag är så glad över den här omaka vänskapen och jag hoppas den håller i sig. I helgen köpte vi en gammal sockerlåda i trä som vi ska sätta upp i carporten så duvan har ett dragfritt ställe att dra sig tillbaka till om det blir jättekallt och snöstorm.

Tänk om de flyttar ihop där, visst vore det fantastiskt?

Vem släppte ut Anden ur flaskan?

Förra valet valde 339 610 väljare in  Sverigedemokraterna i Sveriges Riksdag för att representera dem fram till år 2014. I dag verkar de vara minst dubbelt så många.

Reaktionen från de etablerade partierna och deras maktfullkomliga svans blev en aldrig tidigare skådad beröringsskräck. Tusentals människor demonstrerade i Stockholm i en demonstration där även den biskop som skulle predika inför riksmötets öppnande 2010 deltog.

Så stängdes ett demokratiskt valt parti in i en flaska som märktes med ordet TABU. Hela svenska folket skambelades om de ens andades om de frågor som kunde kopplas till det förbjudna partiet och hela riksdagsarbetet fokuserades på vilket block som för ögonblicket hanterade den hermetiskt tillslutna flaskan.

De 339 610 väljare som öppet tagit ställning idiotförklarades av samtliga statsvetare, kulturpersonligheter och journalister .. och så haltade alla vidare i en illusion av att Sveriges Riksdag enbart bestod av 7 partier.

Som det alltid gjort .. som det alltid skulle göra. De som till äventyrs lyssnade till rösten från flaskan tystades och hängdes offentligt .. vilket gjorde att folket talade tyst och enskilt med varandra.

Trots det växte partiet?

Men som i sagan så var det till slut någon som inte kunde låta bli att lyssna till löftet .. "Släpp ut mig så ska du få tre önskningar uppfyllda!"

Så gärna ville Stefan Löfven och hans vapendragare ha ett vapen för att kunna visa handlingskraft och mod, att de drog korken ur flaskan och fick en önskning uppfylld .. ett helt normalt samarbete mot regeringen, som resulterade i ett dokument .. dikterat av Anden och undertecknat fyra eniga partier. Men ett parti var fortfarande "onormalt" och inte ens undertecknandet erkändes som en samarbetshandling?

Nej .. skulden för att flaskan var öppen och Anden utsläppt måste helt enkelt vara Någon Annans!

Oklart vems?

Regeringens .. skriar bloggarna på s-bloggar?

Till och med Aladdin hade önskat sig något bättre till priset för en utsläppt ande.

Den lärjunge och talesman som tidigare ihärdigt talade om att .. "

"Sverigedemokraterna bör inte behandlas som andra partier. Att göra det normaliserar och legitimerar de värderingar och den människosyn partiet har. Därför bör de demokratiska partierna dra en tydlig gräns mot alla former av samarbete. De är inte ett rumsrent parti och bör inte behandlas som ett rumsrent parti"

 ... svängde på klacken och skriade ..

 "Moderaterna har ägnat veckan åt att försöka klumpa ihop Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna med varandra. Det är fult och ohederligt".

Så då vet vi det .. att oppositionen inte kunde hålla fingrarna borta från korken i flaskan är Fredrik Reinfeldts fel!!

Men nu är Sverigedemokraternas Ande redan fri .. duger han åt Stefan Löfven så duger han åt svenska folket. För den som öppnade flaskan legitimerade och godkände Anden som det demokratiskt valda alternativ som det egentligen var från början.

Redan i dag så känns luften friare, de förbjudna frågorna mer tillåtna och i luftdraget från den öppnade flaskan så kan de förbjudna orden och de förbjudna tankarna plötsligt uttalas. För kan sossarnas ledare .. så kan vi.

Det blev skillnad, Stefan Löfven. Det brukar det bli när man släpper ut en fången Ande .. och priset är inte alltid det utlovade eller förväntade. Så nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen när det gäller de återstående två önskningarna.

Svenska folket har inte glömt att envar som nämnt det förbjudna namnet, gjort "fel" val, ställt de förbjudna frågorna, ifrågasatt de godkända åsikterna, tänkt de förbjudna tankarna och/eller nämnt eller försvarat det förbjudna partiet har föraktats och kallats för rasister, främlingsfientliga, obildade och mindre värda.

Det som klibbade fast på oss kan vi lika gärna smeta av oss på avsändaren .. nu när korken är ur flaskan.

DN-Peter Wolodarski, DN, Expr-Anna Dahlberg,

Johan Westerholm,

Din mun säger nej, nej, men dina ögon svarar ja ..

Det är sällan det händer att någon är vittne till det magiska ögonblicket när två par ögon möter varandra. När det säger "klick" .. och ljuv musik uppstår. Men som av en händelse så lyckades SVT och Göran Knutsson, fånga gnistan som tändes då Stefan Löfven och Jimmy Åkesson fann varandra.

Och som vanligt förnekar båda parterna fnissigt leende och generat att de någonsin tänkt på varandra "på det viset" .. men bilderna och kroppsspråket talar för sig själva.

Såå gulligt .. om du är ointresserad av förspelet så kan du börja titta 25:50 in i klippet och var beredd, för 26:26 tänds den brinnande lågan.

Titta och njut för något liknande kommer vi nog aldrig mer att få uppleva i direktsändning. Det är så oväntat och unikt att jag fullständigt saknar ord.


DN, SVT,

Aldrig någonsin, någon gång har det varit ..

 .. så uppenbart att landets journalistkår vill ha ett regeringsskifte, som i dag när de gör sitt bästa för att tiga ihjäl att den rödgröna oppositionen har suttit och förhandlat med Sverigedemokraterna bakom fördragna gardiner.

Aftonbladets Anders Lindberg upprörs över den kritik som har uppstått på nätet och hävdar upprört att SD minsann är ett borgerligt parti eftersom de gett sitt stöd till regeringens politik i 50% av alla omröstningar.

Så det så!!

Med den logiken borde vi väl också se Socialdemokraterna som ett borgerligt parti eftersom de gett regeringens politik sitt stöd i 49% alla omröstningar?

Var är problemet? Det är inte fel att riksdagens partier samarbetar, det är väl tvärtemot önskvärt i en fungerande demokrati?

Det som händer nu handlar inte om vem som röstar med vem eller om skatter, brytpunkter eller budgetlagen. Det handlar om moral och trovärdighet .. det som förr kallades heder.

Det finns väl inga som haft sådan beröringsskräck med Sverigedemokraterna som oppositionspartierna. Det finns en lång historia av avståndstagande från riksdagsledamöter som vägrat sitta bredvid en sverigedemokrat, riksdagsledamöter som vägrat använda samma kopieringsmaskin som en sverigedemokrat, partiledare som vägrat delta i partiledardebatten om inte sverigedemokraten isolerades i ett eget hörn, partiledare som inte kunnat sitta i samma sminkrum som en sverigedemokrat ... till tal där det talas om att inte "ta i dem med tång ens en gång", "aldrig någonstans, någon gång, någonsin"  och till och med nu försvarar man sig alltså med att Sverigedemokraterna minsann röstar på vad de vill?

Men inte handlar det väl om att Sd röstar på en fråga som oppositionen lyft? I det här fallet finns det inte ens något att rösta på än och det som man hoppas på att få fram till omröstning är en fråga som GEMENSAMT har ställts av den samlade oppositionen .. alltså INKLUSIVE SVERIGEDEMOKRATERNA.

Oppositionen vill äta kakan och ha den kvar .. för i det här fallet lades mattan ut, dörren öppnades, Sverigedemokraterna välkomnades till det slutna förhandlingsrummet bakom de fördragna gardinerna för att skapa ett förslag som de ännu inte har fått tillfälle till att rösta varken för eller emot.

Det kallas SAMARBETE!

Det är inget fel i det .. om man inte försöker få det till "en ren tillfällighet"??? Eller använda det till att skriva illa underbyggda anklagelser mot dem som reagerar mot falskspelet, hyckleriet och dubbelmoralen.

Anders Lindberg .. som i en tidigare ledarkrönika skrev; "Sverigedemokraterna bör inte­ behandlas som andra partier. Att göra det normaliserar och legitimerar de värderingar och den människosyn partiet har. Därför bör de demokratiska partierna dra en tydlig gräns mot alla former av samarbete. De är inte ett rumsrent parti och bör inte behandlas som ett rumsrent parti" ...avslutar dagens ledarkrönika med; "Moderaterna försöker nu använda Sverigedemokraterna som slagträ vilket bara kommer ge dem ännu mer utrymme. Det är riktigt illa."

???

Är det så svårt, svider det så illa att inse att det i det här fallet handlar om ett rent och öppet politiskt samarbete mellan tre maktlystna partier och ett fjärde som de övriga högljutt förnekar att de ens vill ta i med tång?

Jag skulle kunna skriva samma mening men riktad och ett annat håll och då skulle den faktiskt vara mer sann, eller hur?

Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet använder nu Sverigedemokraterna som politiskt slagträ vilket gör att de godkänner dem som fullgoda samarbetspartners i riksdagsarbetet. Med tanke på det uttalade avståndstagandet innan och förnekelsen som de nu ägnar sig åt efteråt, så är det illa. Riktigt illa.

För är Sverigedemokraterna ett fullgott samarbetsalternativ för de "rödgröna" så ska de i fortsättningen inte se ner på de väljare som gör samma bedömning.

Tillägg 11:48 .. Lena Mellin ger sig också in i försvarsarbetet och påpekar att Alliansen aldrig skulle ha få igenom sin skattesänkning utan hjälp av Sverigedemokraterna. 

Det är sant.

MEN .. Alliansen formade och sjösatte sin budget utan förhandlingar med eller under påverkan av Sverigedemokraterna till skillnad från det samarbete vi nu talar om, när det gäller brytpunkten vid statlig skatt. DET är ett gemensamt ställningstagande som formats och undertecknats i ett samarbete mellan de FYRA oppositionspartierna. 

Jag kan inte se annat än att det är en viss skillnad? 

Expr., Expr., SvD, DN, DN, DN, DN,
Den hälsosamme ekonomisten

Efter allt förakt och alla självförhärligande tal ..

.. så trodde jag väl aldrig att jag skulle få se Stefan Löfven, Jimmy Åkesson, Åsa Romson, (hmm, bad Fridolin om att få slippa??) och Jonas Sjöstedt på samma bildcollage, illustrerande djupt känd enighet och samarbete. Fyra musketörer i en gemensam attack mot regeringens budget som Magdalena Andersson skräddarsytt så den framför allt skulle passa Björn Söders breda axlar? Det ser smått overkligt ut med de båda samarbetspartnerna på var sin sida om Anders Borg i DN:s något annorlunda bildcollage.

Ett ganska meningslöst slag i luften för att markera enighet, muskler och maktanspråk???

Men vad ska vi nu kalla de "rödgröna"??? Rödbrunröda ligger inte direkt bra på tungan. SSdMpV .. känns väldigt ohanterligt .. så vi får väl nöja oss med "oppositionen" i fortsättningen också, även om varudeklarationen förändrats.

För räknar man med Sd så kan vi VERKLIGEN tala om att det går bra för oppositionen! Missnöjet med den nuvarande regeringen är så stort att väljarna till och med är villiga att köpa samma paket med sämre kvalitet för dubbla priset bara för att få en förändring.

Jag kan förstå det, det finns en hel del som jag klandrar den här regeringen för .. men så desperat är jag inte att jag i stället köper grisen i en gammal begagnad säck från tidigt 60-tal.

När valdagen är väldigt nära och OM svenska folket ser ut att tro på "oppositionens?" framtida ekonomiska politik ... ja, då anser jag mig från och med nu ha fått klartecken att använda mitt missnöje till att rösta på Sverigedemokraterna .. om jag sedan använder mig av den rätten får jag ta ställning till då.

Men nu kan ingen kan påstå annat än att Sd har samma rättigheter, representerar väljare med samma värde och förtjänar samma respekt som vilket annat parti som helst?

Efter dagens offentliggjorda samarbete mellan de fyra oppositionspartierna vore allt annat hyckleri och dubbelmoral.

AB, Expr., DN, DN,

Jag äcklas av svensk politik just nu.

Mona Sahlins ofta citerade .. "Vi socialdemokrater kommer aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång att göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!" .. ringer i öronen på mig nu när jag läser att Socialdemokraterna, tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet, faktiskt aktivt kommer att anpassa sin politiska strategi efter Sverigedemokraternas politiska önskemål.

För det är en himmelsvid skillnad mellan att ignorera och förakta ett riksdagsparti som i nuläget representerar ca 10% av väljarna och att ignorera och förakta samma parti SAMTIDIGT som man anpassar de politiska strategierna efter det partiets vägval.

Det är att göra sig "beroende", till stor skillnad mot att "vinna" genom att passivt hoppas på stöd från Sd. Stöd som man påstår att man inte kan förhindra är en helt annan sak än stöd som man aktivt söker och anpassar kraven efter .. det är både "någonsin", "någon gång" och "någonstans" just nu.

Längtan efter Makten och Härligheten får tydligen det GODA partiet Socialdemokraterna, som påstått sig stå så höjt över sverigedemokraternas usla väljare (från glesbygden!), att sänka sig ner i dyn?? Det retar mig att jag inte kan hitta andra ord än hyckleri och väljarförakt.

Men hur blir det sedan i valrörelsen?

Ska Löfven, Fridolin och Sjöstedt fortsätta med salvelsefulla predikning mot det förbjudna fjärde oppositionspartiet? Ska vi kanske få höra orden "aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång" .. en, två, tre gånger till i den kommande valrörelsen?? Kommer Vänsterpartiet framöver att kunna sitta i samma sminkrum som Sverigedemokraterna inför partiledardebatterna och kommer de kanske till och att kunna använda samma kopieringsmaskin som de partimedlemmar som de nu bjuder in med specialsydd inbjudan?

Spänningen är oliiidlig .. i ordets rätta bemärkelse.

Jag äcklas också av att höra Löfven tala om mindre klasser i klassrum som inte finns, undervisade av lärare som inte heller finns och till kostnader som kommunerna inte har råd med utan att ytterligare försämra villkoren inom vård och omsorg.

I det sammanhanget känns det inte heller helt tillförlitligt att höra Magdalena Andersson tala om försämringarna i välfärden som hon anser kommer att ske som en följd av regeringens budget. Var är oppositionens utrymme för förbättringar? Hur ser Magdalena Andersson på det ekonomiska utrymmet för de egna välfärdssatsningarna? 

Och i så fall ..vilka välfärdssatsningar talar vi om??

Jag har inte hört annat än floskler och klyschor inom det området hittills och jag anser ändå att vården och omsorgen, när det gäller de mest sköra och värnlösa i samhället, borde stå högst på dagordningen.

Möjligen kan man ana planer på att hyfsa arbetslöshetssiffrorna genom att förflytta människor från arbetsmarknadsåtgärder till långtidssjukskrivningar .. igen! .. genom att följa Göran Perssons gamla paradrecept.

När jag läser tidningarna, de tv-sända tolkningarna av vad politikerna EGENTLIGEN säger och tycker så önskar jag också att vi kunde lägga hela landet under mediatystnad under hela valrörelsen, så att politikerna får ljuga och stå för sina lögner själva och vi slipper rubriker som döljer en helt annan sanning än den de vill att vi ska tro på.

Det är nästan skamligt att försöka få människor att tro på att det kommer att ske stora orimliga förändringar och lättnader i deras ansträngda ekonomi och livssituation utan att ge den minsta lilla "riktningsvisare" som talar om HUR det ska ske .. och till vilken kostnad.

DN, DN, AB, Expr., Expr.,
Fnordspotting

Köp inte den här boken!

För några veckor sedan spontanköpte jag "Handen - Ett fall för Wallander" när jag egentligen bara skulle handla dagligvaror på Coop.

Jag är ett fan av både Wallander och Henning Mankell men jag tror nog aldrig att jag känt mig så lurad vid ett bokinköp tidigare.

Berättelsen börjar på sidan 9 och slutar med ett efterord på sidan 122 .. alltså, totalt knappt 113 sidor av bokens 302??

Visserligen så finns den en liten cirkel mitt på omslaget som säger .. EXTRA: Wallanders värld .. men aldrig ens i mina vildaste fantasier kunde jag tro att extramaterialet skulle uppta nästan två tredjedelar av hela boken.

Berättelsen i sig är väl läsvärd och håller samma kvalitet som i de övriga Wallanderböckerna .. men ärligt talat; det är inte mycket mer än en novell som läsaren får för samma pengar som för en hel bok?

Snopet var bara förnamnet!

AdLibris, Bokus, cdon, Ginza