Jag äcklas av svensk politik just nu.

Mona Sahlins ofta citerade .. "Vi socialdemokrater kommer aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång att göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!" .. ringer i öronen på mig nu när jag läser att Socialdemokraterna, tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet, faktiskt aktivt kommer att anpassa sin politiska strategi efter Sverigedemokraternas politiska önskemål.

För det är en himmelsvid skillnad mellan att ignorera och förakta ett riksdagsparti som i nuläget representerar ca 10% av väljarna och att ignorera och förakta samma parti SAMTIDIGT som man anpassar de politiska strategierna efter det partiets vägval.

Det är att göra sig "beroende", till stor skillnad mot att "vinna" genom att passivt hoppas på stöd från Sd. Stöd som man påstår att man inte kan förhindra är en helt annan sak än stöd som man aktivt söker och anpassar kraven efter .. det är både "någonsin", "någon gång" och "någonstans" just nu.

Längtan efter Makten och Härligheten får tydligen det GODA partiet Socialdemokraterna, som påstått sig stå så höjt över sverigedemokraternas usla väljare (från glesbygden!), att sänka sig ner i dyn?? Det retar mig att jag inte kan hitta andra ord än hyckleri och väljarförakt.

Men hur blir det sedan i valrörelsen?

Ska Löfven, Fridolin och Sjöstedt fortsätta med salvelsefulla predikning mot det förbjudna fjärde oppositionspartiet? Ska vi kanske få höra orden "aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång" .. en, två, tre gånger till i den kommande valrörelsen?? Kommer Vänsterpartiet framöver att kunna sitta i samma sminkrum som Sverigedemokraterna inför partiledardebatterna och kommer de kanske till och att kunna använda samma kopieringsmaskin som de partimedlemmar som de nu bjuder in med specialsydd inbjudan?

Spänningen är oliiidlig .. i ordets rätta bemärkelse.

Jag äcklas också av att höra Löfven tala om mindre klasser i klassrum som inte finns, undervisade av lärare som inte heller finns och till kostnader som kommunerna inte har råd med utan att ytterligare försämra villkoren inom vård och omsorg.

I det sammanhanget känns det inte heller helt tillförlitligt att höra Magdalena Andersson tala om försämringarna i välfärden som hon anser kommer att ske som en följd av regeringens budget. Var är oppositionens utrymme för förbättringar? Hur ser Magdalena Andersson på det ekonomiska utrymmet för de egna välfärdssatsningarna? 

Och i så fall ..vilka välfärdssatsningar talar vi om??

Jag har inte hört annat än floskler och klyschor inom det området hittills och jag anser ändå att vården och omsorgen, när det gäller de mest sköra och värnlösa i samhället, borde stå högst på dagordningen.

Möjligen kan man ana planer på att hyfsa arbetslöshetssiffrorna genom att förflytta människor från arbetsmarknadsåtgärder till långtidssjukskrivningar .. igen! .. genom att följa Göran Perssons gamla paradrecept.

När jag läser tidningarna, de tv-sända tolkningarna av vad politikerna EGENTLIGEN säger och tycker så önskar jag också att vi kunde lägga hela landet under mediatystnad under hela valrörelsen, så att politikerna får ljuga och stå för sina lögner själva och vi slipper rubriker som döljer en helt annan sanning än den de vill att vi ska tro på.

Det är nästan skamligt att försöka få människor att tro på att det kommer att ske stora orimliga förändringar och lättnader i deras ansträngda ekonomi och livssituation utan att ge den minsta lilla "riktningsvisare" som talar om HUR det ska ske .. och till vilken kostnad.

DN, DN, AB, Expr., Expr.,
Fnordspotting