Stefan Löfven har vikt ner sig för Miljöpartiet ..

 .. det borde han inte ha gjort."Det hade varit bättre att låta Miljöpartiet lämna regeringen än att skapa nytt kaos i den svenska migrationspolitiken".

 Dagens besked borde ge en signal till Socialdemokraternas kärnväljare ..

1.    Tro inte och lita inte på något som regeringen Löfven lovar och säger. Förutsatt att du inte applåderar de enda utfästelser som hittills levererats, de höjda skatterna och de försämrade villkoren för funktionshindrade, för då ska du naturligtvis lägga din röst på S även i fortsättningen. Men lägg först märke till att inte ens de mest rättrogna sossarna tycker längre att det är så värst häftigt att betala skatt.

2.   Socialdemokraterna ser medborgarna enbart som skatteboskap som kan finansiera allt som kan ge dem regeringsmakten. För vad är väl några gamla utslitna hemtjänstslavinnor, sönderstressade offentliganställda och ett stort antal värdelösa funktionshindrade värda i förhållande till köpta röster från en sprillans ny befolkningsgrupp?

Det finns inget löfte, ingen lag, ingen politisk heder och inget sk samhällskontrakt som går före målet att ha en socialdemokratisk statsminister.

Ett annat budskap som dagens beslut ger är att om du inser att de rättigheter du trodde du hade har försvunnit i ett politiskt maktspel bör du ägna våren och sommaren 2018 till att sitta utanför Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68.

Det verkar vara ett effektivt sätt att få miljarderna att flöda och kan få redan fattade beslut att bli ofattbara.

Men främst och först och viktigast av allt är att de protesterande utsatta grupperna får en slagkraftig hashtag som omfamnas av vänsterfalangen i svensk politik. Utan det kommer din röst aldrig att hamna på tidningarnas förstasidor, SVT:s debattprogram eller beröra beslutsfattarna.

Så ett tips till pensionärs- och handikapprörelserna, alla cancerpatienter som riskerar livet i halvårs- eller årslånga köer i den offentliga vården, alla utbrända, stressade offentliganställda, alla andra som står på kö för att offras på maktens altare och alla anhöriga som går under när samhällslöften förvandlats till en bytesvara i politiken .. hota och hata oliktänkande, demonstrera, ljug om det behövs, sittstrejka, skrik, maila, twittra, skapa grupper på facebook, engagera minst 31 kändisar och skaffa en allomfattande god hashtag. Till exempel ..  #fårvifinnas, #värdamer eller #vioffras eller #viorkarintemer eller #visominteräknas. Kräv högljutt och aggressivt er rätt, för ni är fler än dem som i dag lyckades få rätt till det de (och alla deras anhöriga) inte hade enligt lagen.

Bara pensionärerna är över 2 miljoner väljare som lätt kan ge ett oväntat valresultat, tänk på det.

Tillsammans är ni alltså så många att ni kan göra stor skillnad på valdagen och i dag har vi fått bevis på att det lönar sig skrika högt och länge.

Men det är väldigt mycket i sista minuten just nu – ni har inte mycket mer än ett halvår på er att göra er hörda och sedda och skapa en folkstorm.

I Otakt/S is for spineless, Fristad/Whiplash,

Den gemensamma nämnaren i metoo- berättelserna ..

 .. verkar vara att de till största delen kommer från helt eller delvis skattefinansierade och delvis inavlade politiska eller kulturella verksamheter. 

Verksamheter där det verkar vara ont om både utrymme, verklighetsförankring och markkänning. Se bara vad som dolt sig bakom kulisserna på Dramaten, Stadsteatern och Operan, i Fackföreningsrörelsen och Riksdagens mörkaste vrår, bakom dörrarna till Svenska Akademiens hemligaste lokaler, bland juridikens lagböcker och i SVT/SR och Aftonbladets folkfostrande, självbelåtna, skyddade miljöer.

En annan gemensam nämnare är också den politiska hemhörigheten. ALLA dessa verksamheter verkar vara till största delen bekännande vänster .. åtminstone officiellt.

Och ALLA, inklusive de utpekade männen är också bekännande feminister .. i alla sammanhang utom där det verkligen räknas.

Och nu i dessa tider då landets justitieminister totalvägrar statistik över ursprung hos våldtäktsmän, och andra kvinnoföraktande sextrakassörer(!?), med hänvisning till att de alla är MÄN, så kan vi väl alla fall konstatera att det finns all anledning att särskilt varna landets alla unga kvinnor för att vistas i miljöer där de kan riskera att stöta på kulturmän som skådespelare/regissörer/operasångare/tv- eller radiomedarbetare eller journalister. 

Eller manliga advokater, åklagare, domare eller politiskt valda män som riksdagsmän, fackpampar, riksdagsledamöter eller myndighetschefer.

Den statistiken har vi ju fått alldeles gratis från #metoo.

Folkpartiet Liberalerna tänker ..

.. gå till val på att vara MER tydliga med att de är mer emot Sverigedemokraterna än något annat parti.

De kommer att vara så in i baljan tydliga i sin avståndstagande av Sverigedemokraterna att Mona Sahlins kampanj mot Sverigedemokraterna i valrörelsen 2010 jämförelsevis kommer att se ut som ett godkännande.

Och i jämförelse med Liberalernas bestämda avståndstagande kommer Aftonbladets beslut att inte tillåta Sverigedemokraterna att annonsera på sina värdegrundsbaserade tidningssidor att verka som en fis i världsrymden.

Men Liberalernas avsky och jätte, jättetydliga ställningstagande mot Sverigedemokraterna kommer naturligtvis att framföras i avståndstagande ordalag även på Aftonbladets nyhetssidor, i partiledardebatter och i SVT:s övriga debattprogram.

Precis som när Mona Sahlin samarbetade med Aftonbladet för att framställa Sverigedemokraterna i så dålig dager som möjligt eftersom hon räknade med att hennes och Miljöpartiets KRAFTFULLA ställningstagande mot Sverigedemokraterna skulle ge henne statsministerposten som i en liten ask.

Och som tack för detta gav väljarna Sverigedemokraterna 4% och plats i Sveriges Riksdag?

Så det kan bli?

Fredrik Reinfeldt gjorde sitt bästa för att följa Mona Sahlins exempel genom att försöka vara MER MOT Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med den påföljd att väljarna gav Sverigedemokraterna 13% och gjorde dem till Sveriges tredje största parti?

Nu är alltså Jan Björklund på banan och är mycket .. jättemycket .. mer mot Sverigedemokraterna och mycket mer bestämd i sitt avståndstagande av Sverigedemokraterna än något annat parti!! Liberalerna kommer aldrig att ge Sverigedemokraterna inflytande, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.

Hmm .. det där sista låter lite välbekant?

Men bara genom att försöka beskriva Jan Björklunds uttalade vilja att stå så långt från Sverigedemokraterna som det bara är möjligt har jag nämnt partiet vid namn 18 gånger!

Hur många gånger Jan Björklund, Aftonbladet och de övriga partierna kommer att nämna Sverigedemokraterna innan valet är över är omöjligt att säga, men förmodligen kommer detta sammantagna avståndstagande att ge Sverigedemokraterna medieexponering värt miljoner.

Det ska verkligen bli spännande att se hur valresultatet kommer att se ut i september nästa år. Men hur resultatet än blir kommer det förmodligen att bli Sverigedemokraterna som avgör vem som ska bli statsminister.

31 kändisar vädjar för att de ensamkommande vuxna ..

.. som inte har laglig rätt att stanna i Sverige ska få stanna ändå och inte skickas tillbaka till ”den psykiska död” som de påstår väntar i hemlandet.

Hur 31 kändisar ska kunna påverka det som lagen föreskriver begriper inte jag och jag förstår inte heller varför dessa godhjärtade kändisar är som bortblåsta när det gäller andra beslut som river sönder människors liv?

Är det någon som hört eller sett en eller flera kändisar vädja för och fronta de funktionshindrade som av besparingsskäl får offra förutsättningarna till ett eget liv?

Någon?

Finns det en enda kändis som rätat på ryggen och gjort sig till talesperson för fattigpensionärernas rätt till samma subventionerade tand- och sjukvård som de illegala ensamkommande vuxna kan ta del av?

Någon?

Har vi chans att få se ett litet, litet kändisuppror för de äldre som, efter ett helt yrkesverksamt liv, får välja mellan att äta eller bo? Eller för dem som drabbats av demens och lever i ensamhet och ångest inlåsta i sina egna bostäder?

Någon som vill stå upp för polisen? Sjukvårdspersonalen? Lärarna? Socialsekreterarna? Eller för några andra yrkesgrupper som som går in i väggen när de bär den börda som aldrig bärs av den som bär titeln Kändis.

Och om nu Stefan Löfven blir så glad och nöjd efter sin svindyra klassfest för EU-kompisarna att han bestämmer sig för att de 31 kändisarna representerar en folklig majoritet och går dem till mötes, så hoppas jag att han också .. och omedelbart .. rättar till det som ”leder till den psykiska döden” för de andra utsatta grupperna också.

Annars är jag rädd att f*n tar bofinken eller sk*ten träffar fläkten .. om nu statsministern förstår vad jag menar?

Efter vissa påtryckningar som ..

.. åtföljdes av en detaljerad och pedagogiskt utformad instruktion, har jag ägnat större delen av dagen åt att sortera mina etiketter så att det nu är möjligt att hoppa över nutidsgnället och gå direkt på hund-, katt och djurinlägg i en alldeles ny sökruta.

Den som söker på något annat får chansa på att något dyker upp. Åtminstone fram till vårdagarna när jag hoppas att jag fått ordning på resten som är så osorterat att inte ens jag själv hittar vad jag skrivit tidigare.

De olika valrörelserna är i alla fall oordningssamt och till största delen samlade under ”valet 2010”, ”valet 2011” och så vidare. I övrigt råder fullständig kaos.

Spridda vardagshändelser finns tillsammans med de djuriska inslagen under "vardagstankar" .. till största delen i alla fall. Hoppas jag?

Regeringen fryser indragningarna i personlig assistans, ..

.. när det gäller omprövningar av redan beviljade assistanstimmar. Men de familjer som redan har förvandlats till besparingar i regeringens budget får däremot inte mycket glädje av den nyvunna empati som Åsa Regner gav uttryck för i dag.

”Frysningen” beräknas gälla från beslut, någon gång fram på vårkanten enligt Försäkringskassan, fram till i oktober, det vill säga under den hetaste delen av valrörelsen, vilket förmodligen inte är en tillfällighet.

För trots att dagens beslut är både efterlängtat och välkommet, är det nästan så att jag misstänker att det inte fattats så mycket av omsorg om funktionshindrade utan mer av omsorg om Socialdemokraterna, som på detta sätt fryser ner den besvärande frågan om utrensningar bland samhällets svagaste till efter valet.

Vi kan kanske till och med se fram emot en kommande, årslång, nerfrysning av besluten om utvisningar av de ”ensamkommande vuxna” som Miljöpartiet är villiga att utlösa en regeringskris för? En fråga som kan förvandla valrörelsen till en verklig mardröm för Löfven om han inte kan frysa ner den fram till att det presenterats nya typer av åldersbedömningar, som i sin tur kan frysa ner de utvisningshotade vuxna till en mer hanterbar ålder.

En sådan nedfrysning kan med fördel användas i stället för ytterligare ett pinsamt kappvändande som kan landa olyckligt i väljaropinion.

Sedan kan regeringen på samma eleganta sätt frysa ner polisens svårigheter att upprätthålla lag och ordning i någon kylslagen utredning fram till oktober 2018, tillsammans med alla andra frågor som kan vara besvärande för statsministern i valrörelsen.

Till exempel begränsningarna i sjukersättningen som främst drabbar offentliganställd vård- och omsorgspersonal, lärare och socialassistenter som dagligen utsätts för hot, hat och personangrepp?

Och efter valet kan det vara fullt möjligt att det återigen blir fritt fram att göra besparingar på funktionshindrade till förmån för dem som plötsligt kanske förvandlats från ”ensamkommande vuxna” till ensamkommande barn igen.

Så jag skulle inte bli förvånad om det hela slutligen landar i att den ena gruppen, efter en valrörelsepaus, får mindre av det lagen säger att de har rätt till och den andra gruppen får mer än lagen säger att de har rätt till.

Etableringsersättning eller bidragsfusk?

Det fusk som regeringen Löfven anger som orsak till att dra in på assistansersättningen till funktionshindrade fungerar till största delen som den stora assistanshärvan i Södertälje för några år sedan.

En familj med en funktionshindrad eller påstått funktionshindrad anhörig .. eller påstådd anhörig med funktionshinder .. får permanent uppehållstillstånd.

Med hjälp av medförda eller köpta läkarintyg och efter godkännande av Försäkringskassans utredare beviljas den funktionshindrade personlig assistans.

Familjens överhuvud bildar ett eget assistansbolag och som assistenter anställer denne sedan släktingar och vänner .. som antingen redan finns i landet eller beviljas uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Alla tidrapporter fylls i enligt regelverket och Försäkringskassan betalar ut pengarna.

Skatt och sociala avgifter betalas in och den anställde har därmed fullgjort sina plikter mot staten, får rätt till sjukersättning och börjat samla pensionspoäng utan att ha arbetat en enda timme.

Nettolönen betalas ut på pappret men stannar hos arbetsgivaren och den funktionshindrade får ingen assistans.

På pappret finns inget att anmärka på och de som angetts som assistenter kan samtidigt antingen arbeta för någon annan arbetsgivare, försörja sig på svarta inkomster eller på ren kriminalitet.

Det ser lagligt ut, är på alla sätt olagligt och de som bestraffas är de som mister den assistans de behöver för att kunna leva sina liv på samma sätt som vi andra tar för givna. Om sedan straffet kommer från en assistansfuskare eller Åsa Regner spelar väldigt liten roll i sammanhanget.

Nu har fack och arbetsgivare börjat enas om en modell för ”lägre löner”, nämligen så kallade etableringsanställningar.

”Förslaget riktar sig till nyanlända, unga under 25 som varit arbetslösa mer än sex månader samt de över 25 som varit långtidsarbetslösa i över ett år. De ska enligt TT:s uppgifter få en lön motsvarande minimilönen för respektive bransch, i snitt 19 000 kronor. Arbetsgivarna ska betala 8 000 kronor av lönen och staten resten”.

”Ersättningen ska bestå av en lönedel och ett bidrag från staten som betalas direkt till individen. Detaljerna här är inte klara men enligt Ekots uppgifter ska ersättningen totalt motsvara lägstalöner i Sverige som i många branscher ligger mellan 16 000 och 18 000 kronor i månaden. Både arbetsgivaren och den anställde ska vara skattebefriade”.

Detaljerna är i och för sig ointressanta. Vad som är intressant är om detta kommer att fungera enligt Södertäljemodellen?

Dvs .. arbetsgivaren ger arbete och betalar 8000 kr/mån på pappret och staten betalar 11 000 kr/mån till den anställde. Ingen betalar skatt och staten betalar arbetsgivaravgift och sociala avgifter??

Detta kallas för minimilön eller lägstalön?

Om nu arbetsgivaren redovisar arbetade timmar och utbetald lön till staten så har h*n fullgjort sin del av avtalet och den anställde får sina pengar från staten .. så ser det i alla fall ut nu.

Enligt Södertäljemodellen arbetade de påstått anställda inte en enda timme och i det här fallet kan det kanske också fungera så om arbetstagaren har andra lite ljusskygga inkomstkällor. Men arbetsgivaren kan också ge ”riktiga” anställningar till släkt och vänner, plocka ut 8000 kr per månad och anställd skattefritt från sitt företag, medan den anställde får full pensionspoäng och sjukersättning samt en låg lön på 11 000 kr från staten.

Som exempel kan den som har en familjeägd liten restaurang, där den ”arbetslösa” delen av familjen redan arbetar för ”svarta” fickpengar, få ut 8 000 kr skattefritt av vinsten och 11 000 kr i lön till de ”anställda” till ett minimum av ansträngning och risk.

På pappret finns inget att anmärka på. Redovisningarna är helt enligt regelverket, det ser lagligt ut, är på alla sätt olagligt och ger en låg lön till människor som annars inte fått något arbete alls.

Jag kan ha fel, men det känns som om den här idén redan från start bjuder in till bidragsfusk.

Så varför börjar inte arbetet med sådana här ”ersättningsmodeller/lösningar” med att de berörda parterna gemensamt undersöker möjligheterna till fusk INNAN de fattar beslut i stället för att ställas inför fullbordat fiasko flera år senare?

Vad är fake news hos Moderaterna, Ulf Kristersson?

Här där jag bor storsatsar moderaternas fotfolk på att vara tillgängliga utanför köpcenter, varuhus och på stadens torg. Det är engagerade, trevliga och lättpratade människor och jag har faktiskt talat med de flesta av dem. Men samtalen lämnar mig med en känsla av förvirring när jag jämför budskapen med det jag läser i tidningen.

Därför skulle jag gärna vilja fråga Ulf Kristersson ..

.. vet du om att dina medarbetare är rörande eniga om att regeringens utrensning av funktionshindrade från assistansersättning är både föraktlig, förfärlig och orättfärdig?

De är precis lika eniga om att det krävs akuta åtgärder .. dvs ett omedelbart stopp på indragningarna .. under den tid det tar att utreda vad det är som gått fel.

Är det sant?

Eller är det sant det som står i DN .. att moderaterna är det enda borgerliga parti som ställer sig på regeringens sida och vill låta blödande familjer fortsätta att blöda medan politikerna utreder, analyserar och funderar under några år till? Står Moderaterna på Socialdemokraternas sida när det gäller besparingar på de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället .. psykiskt sjuka, utbrända offentliganställda, äldre hjälpbehövande, dementa och funktionshindrade?

Vad är fake news, Ulf Kristersson? Dina medlemmars brinnande övertygelse eller det som journalisterna på DN publicerar?

Men du kanske inte ens vet att dina medlemmar offentligt talar om det Anna Dahlberg skrev i sin krönika i samma ämne .. att en betydande del av det fusk som Åsa Regner vill skylla på de funktionshindrade beror på att .. 

.. ”Assistansen har blivit en väg in i Sverige genom vilken man kan hjälpa landsmän och/eller tjäna stora pengar. Att det handlar om en förtäckt form av asylinvandring”. En bild som ”stöds av en rapport från Nationella underrättelsecentret (NUC) från förra året: "En analys av hur den organiserade brottsligheten använder migranter för att begå brott mot välfärdssystemet. Enligt rapporten förekommer det även att personer hämtas till Sverige för att agera sjuka eller beviljas assistans för verkliga behov. Även hos Försäkringskassan syns en slagsida bland de oseriösa bolagen. Ofta finns en koppling till de ursprungsländer som dominerar inom arbetskraftsinvandringen av assistenter”.

Jag har aldrig hört någon politiker från något parti tala om detta, trots att det har varit känt sedan före 2010? Tänker du äntligen erkänna det, Ulf Kristersson, eller är det bekvämare att bestraffa de funktionshindrade och deras familjer kollektivt?

När det gäller äldrevårdens problem med en hemtjänst som inte håller måttet och lika mycket skrämmer och oroar som hjälper, äldreboenden som inte finns och vård i livets slutskede som för det mesta bara ges till den som har turen att dö när det är lugnt på avdelningen, har dina medlemmar också väldigt tydliga åsikter.

Vilka är dina? Det skulle vara roligt att få veta om de överensstämmer.

Vi talade lite om psykvården också och om lagen från 2013 som ger dem som vistas här illegalt rätt till vård, tandvård och skola och .. kan man tänka sig .. om du var lika tydligt med vad partiet står för så kanske jag redan nu skulle bestämma mig för att rösta på Moderaterna.

Men .. som jag sa avslutningsvis till en av de dina .. om det inte finns en enda politiker som vågar tala i klartext om faktiska lösningar, i stället för att utlova påhittade miljoner/miljarder som enda idé, när det gäller de frågor som ligger mig varmast om hjärtat, så är risken överhängande att jag är så frustrerad, uppgiven, förbannad och hatisk på valdagen att jag tvingar både mig själv och min omgivning att rösta på Sverigedemokraterna som en käftsmäll till dem som försöker bygga en falsk ryggrad av det de kan ta från de svagaste i samhället.

Så vad är sanningen? Det som marknadsförs på gatan eller det som förmedlas av media?

Varje obeskattad timme är en förlust för skattebetalarna?

Nya Wermlands-Tidningen kommenterar Uppdrag gransknings ”avslöjanden” på ledarplats och ställer en fullt berättigad fråga. Om Svenskt näringslivs ordförande Leif Östling ska hängas ut som näst intill kriminell utan att ha gjort något olaglig, hur ska vi då se på dem som väljer att arbeta mindre än alla andra?

Leif Östlings ”brott” sägs vara att han agerat oacceptabelt omoraliskt och oetiskt samt åsamkat skattebetalarna en förlust genom att han fullt lagligt sett till att få behålla så mycket som möjligt av sina egna pengar. Med samma logik så borde vi skattebetalare rasa och tugga fradga över dem som helt lagligt, försörjer sig själva, men tar sig friheten att arbeta så lite som möjligt. Varje oavlönad timme måste väl då i förlängningen ses som en obeskattad timme som försämrar förutsättningarna för välfärden?

Eller de egoister som sparar i stället för att konsumera och tar sig ett sabbatsår. Det måste väl ändå ses som nästan kriminellt omoraliskt eftersom de på så sätt snuvar staten på ett helt års skatteintäkter .. för att inte tala om skatten de inte betalar när de väljer fritid i stället för konsumtion.

Alla ska bidra med sina skattepengar .. säger Stefan Löfven och förutsätter att alla bidragsgivare är moraliskt förpliktigade att arbeta maximalt antal timmar. Om du då väljer att arbeta färre timmar, utan att utnyttja det bidragssystem som dina icke-arbetade skattepengarna är förutsättningen för, smiter du från din skyldighet att bidra med skattepengar till den vård, skola och omsorg som du som boende i Sverige anser dig ha rätt till och begår därmed en icke-olaglig men .. nästan .. kriminellt oacceptabel omoralisk handling.

Eller hur det nu blir om man följer lagen på ett omoraliskt sätt sett från ett  skattemoraliskt perspektiv?

Kanske kan Uppdrag Granskning reda ut begreppen i ett kommande program?

Hashtagen #vadfanfårjag trendar på twitter …

 .. efter Leif Östlings spontana uttalande i Uppdrag Gransknings hypade avslöjande av att han, helt lagligt, placerat sina pengar på ett för honom lönande sätt.

Tidningarnas reaktioner på twittertrendandet är att det handlar om hätska uttalanden om girighet, skamlöshet och dålig skattemoral .. men när jag går in på twitter och läser blir bilden en helt annan. Trots att Magdalena Andersson raskt svarade Leif Östling och pekade ut vård, skola och omsorg som vinsten i det gemensamma skattelotteriet så verkar det vara oväntat många och ett ökande antal som ställer sig samma fråga som Svenskt Näringslivs ordförande.

Vad fan får jag för pengarna?

Förslagen är många .. @svt och @granskning borde avkrävas rättelse! #vadfanfårjag är nu full av vänstermänniskor som tror att Leif Ö gjort något olagligt! Du får 16 våldtäktsanmälningar som läggs ner varje dag! Du får världens högsta skattetryck. Skola i kris. Vård i kris. Gruppvåldtäkter. Eskalerat gängvåld. Större otrygghet. Bostadskris. Skjutningar dagligen. Kvinnohat. Splittring. Samt korkade sossar som ändå är nöjda. Kamelfarmer. Graffittiväggar. En havererad skola. Dan Eliasson.Vårdköer, Barnmorskebrist, Polisbrist, Organiserad brottslighet, Rasifiering, Feministisk snöröjning, Fattigpensionärer. Sänkt pension höjd pensionsålder & årslånga köer till
sjukvård. Jämställdhetsmyndighet. Person som konstverk på livstid. Milslånga köer till sjukvård d folk dör. Flumskola, havererad polis, tiggarplåga, fattigpensionärer o DDR-TV. Dåligt fungerande skola. Sjukvård i fritt fall. Havererade rättssystem. Obefintligt försvar. Värdelös äldrevård. En jäkla massa sossar som tror att alla pengar är statens pengar. Tror S behöver ta #vadfanfårjag på allvar; är fler än direktörer som upplever att världens högsta skatter inte ger världens bästa välfärd. 2015 studerade 1450 till polis. Genusstudier? 2270. Fler kamelcentra, genusdagis o ytterligare en 300-miljarders skattenota för regeringens mångfaldscirkus? Några av Leif Östlings skattemiljoner har nog bidragit till att finansiera den patetiska "uthängningen" i @granskning. Låt Östling bli den som visar vägen. Det är dags för oss alla som betalar att fråga sig #vadfanfårjag?

Uppdrag Gransknings ”Stora Avslöjande” verkar ha tagit en ny och oväntad vändning och kanske är det som PJ Anders Linder skriver på Axess ..

Svenska skattebetalare får inte valuta för pengarna. Om Leif Östlings klumpiga utbrott gör att strålkastarljuset till sist faktiskt fixerar detta faktum och skapar politiskt tryck för att göra något åt saken kommer det att vara hans största och viktigaste insats i rollen som Svenskt Näringslivs ordförande.

Själv kan jag bara konstatera att Magdalena Anderssons höjda skatter hittills inte bidragit till något annat än försämringar inom de områden som hon tycker vi ska vara mest tacksamma för .. vård, skola och omsorg.

I Otakt - Samhällskontraktet
Ledarsidorna - Fake Newes från Uppdrag granskning

Alla Helgons dag, ett år sedan min bror dog ..

.. och jag har ännu inte fattat att det inte går att ringa, sms:a eller skicka ett snabbt mail. Så det är väl bara att konstatera att om det nu finns någon ”ovan där” så har h*n tydligen inte hängt med teknikmässigt.

Något som däremot har blivit fattbart är att det bara är jag kvar av min första familj. Nu finns det ingen kvar som delar alla minnen jag har från barndomen till vuxenvärlden. Det är en större förlust än jag förväntade mig.

Men jag minns plötsligt händelser som jag inte ägnat en tanke sedan de hände. Som till exempel den helg som min bror och jag, i tiden mellan tonår och vuxen, skulle ha ägnat åt att välta sta´n, var och en på sitt håll. Vi satt vid mitt köksbord, omklädda och festfixade, (åtminstone jag) och tog ett glas tillsammans för att komma i feststämning.

Och feststämningen infann sig och vi löste världsproblemen, gick igenom alla oförrätter som drabbat oss, tog heder och ära av alla idioter som vi av någon anledning slösat tid på, och ett glas blev fler och vi var så otroligt kvicktänkta, satt inne med så många sanningar och framför allt så var vi så fantastiskt roliga och hade så mycket att säga, att jag varken förr eller senare skrattat så mycket.

Vi öppnade en flaska till och hämtade en äggklocka för att få jämlik talartid så att vi skulle hinna med lite nöjesliv också efter det att allt hade blivit sagt. Någon stans där blir minnesbilden lite luddig, det enda jag egentligen kommer ihåg är att vi vaknade morgonen efter kvällen före utan att ha satt foten utanför ytterdörren.

Det var nog en av de roligaste utekvällar jag någonsin haft hemma.

Jag minns också när vi skulle fotvandra. Ingen av oss hade gjort det förut men vi var övertygade om att vi skulle älska en vildmarksvecka i skogarna i hjärtat av Sverige.

Sagt och gjort, vi packade varsin ryggsäck till hälften full med hundmat, diverse matvaror av pulvertyp, viktiga och nödvändiga ting, hundmatsskålar, en liten spade, kniv, en liten yxa(?) och en radio(?) och sovsäckar, kuddar(?) och tält. Maken och Dottern skjutsade oss till en igenvuxen skogsväg och vi axlade, för första gången, våra ryggsäckar och vandrande i väg med varsin hund (som också var bror och syster).

Det var TUNGT! Fasansfullt tungt. Och hade vi inte haft åskådare hade vi nog gett upp där och då. Men min bror väste .. om vi svänger in till höger ser de oss inte längre .. så vi vinkade glatt och försökte gå med lätta steg i ca 100 meter.

Sedan vilade vi i en halvtimme innan vi försökte omdisponera tyngden till fickor och bärkassar. Efter en timmes irrande hit och dit åt vi upp ungefär hälften av den ”riktiga” maten och sov middag. Vandrandet blev mer och mer planlöst och mödosamt. Vid flera tillfällen fick vi vända eftersom vi kom farligt nära en motorväg .. men till slut hittade vi en liten sjö som sa oss att vi förmodligen ägnat större delen av dagen åt att komma ca 5 km från startpunkten .. även om de faktiska vägarna vi tagit hade varit betydligt längre.

(Vi hade en kompass men ingen aning om hur vi skulle tolka den. Men det är sådant man MÅSTE ha som fotvandrare, eller?)

Vi slog läger och åt upp resten av den ”riktiga” maten. Njöt av välgjort arbete vid en liten lägereld. Plockade blåbär till kvällsmat och kröp in i tältet, där luften snart tog slut och hundlukten blev som en filt i ansiktet. Vi vaknade löjligt tidigt av att det ösregnade.

Det går nog snart över .. sa vi optimistisk. Men det gjorde det inte. Tältet packades, ryggsäckarna hängdes på och vi vandrade vidare av rent tvång eftersom vattnet tagit slut. Så småningom hittade vi ett ensligt beläget hus där en höggradigt berusad man bad oss dra åt helvete. Vilket vi tjänstvilligt gjorde eftersom han förstärkte sin begäran med någon slags tillhygge.

Efter evigheter i ösregnet hittade vi en sommarstuga med vattenpump. På en klipphäll under en gran öppnade vi och tillagade vi vår första pulversoppa. Den smakade hemskt. Vi plockade blåbär för att få bort smaken och stapplade vidare i skor som vid det här laget innehöll lika mycket vatten som de vattenpölar vi vandrade fram i.

Eländet var totalt och den kvällen blev det inga naturbetraktelser, vi var nöjda med att ha tak över huvudet. Men om någon försökt sova med genomvåta kläder och skor och två dyngsura stora hundar tätt klistrade efter kroppen så vet ni att det inte blir särskilt njutbart. Dessutom så läckte tältet i ena hörnet så att vi fick närhet och gemenskap så det räckte och blev över.

Dagen därpå handlade det om att överleva så pass att vi kunde nå en telefon och begära assistans. (Detta var före mobiltelefoner åt alla) Mitt regnställ som jag köpt för en ringa penning på macken visade sig vara hopklistrat med ett vattenlösligt lim och föll av mig bit för bit, så vi delade systerligt och broderligt på hans hela och mina bitar som gick att återanvända.

Och så plötsligt kom vi till en väg! Och en busshållplats! Och en buss på ingång!!

Vi slängde in packningen under en gran och kastade oss på bussen och åkte till vår lilla stads fantastiska pizzeria och vräkte i oss, sittande på en täckt busshållplats och åkte tillbaka, betydligt piggare.

Regnet upphörde men vattnet i skorna fanns kvar och porlade mellan tårna för varje steg vi tog. Vi hade jättenödvändiga, oanvändbara grejer nedpackade i vattentäta påsar .. men inga extraskor .. men nöden är uppfinningarnas moder, så vi satte på oss alla sockar vi hade, lindade plastpåsarna om fötterna och traskade på mot den bebyggelse vi förväntade oss skulle finnas mycket närmre än den faktiskt fanns.

Nästa sommarstuga med pump tog nästan knäcken på oss. Mitt på en välklippt gräsmatta fanns en rund rabatt runt ett fundament för ett solur. Men i stället för solur låg där två tredjedelar av en prinsesstårta.

Vi dog nästan av sockerbegär. Men med tanke på den gasbildning som pulversopporna gav upphov till var vi inte riktigt beredda att utsätta oss för matförgiftning också. Det var ju bara en natt kvar och sedan skulle vi vara framme vid målet .. även om det var några dygn för tidigt.

Den sista dagen vacklade vi på en lanthandel, lånade telefonen och skickade nödsignal samt handlade, ostar, vispgrädde, maränger, skinka och havreflarn som vi formligen vräkte i oss medan vi väntade på transport tillbaka till civilisationen.

Året därpå gjorde vi om det hela på ett, som vi trodde, mer välplanerat sätt. Vi tog med en cykelkärra, våra två hundar och en liten valp som ville bli buren större delen av vandringen, vilket visade sig vara en rätt dålig idé utan cykel och cykelvägar.

Det har aldrig funnits och kommer aldrig mer att finnas någon som så precis förstår och sympatiserar med hur jag tänker när jag tänker fullständigt fel och ingen annan som jag kan göra så spontana, ogenomtänkta och fullständigt korkade saker tillsammans med som min bror.

Han var sex år yngre än mig och det känns så otroligt onormalt och fel att det är jag som sitter här och saknar honom.

Några behöver vård och omsorg, andra får betala ..

.. så har det väl alltid varit och så kommer det nog att fortsätta, i en eller annan form. Men vilka som behöver vad och vilka som ska betala hur mycket, brukar det råda skilda meningar om.

Nu har vi en socialistisk regering, och de har ju alltid tidigare haft som målsättning att låta de RIKA betala för de SVAGAS rätt att leva som alla andra, så egentligen borde ju allt vara som det alltid varit .. då det enligt Socialdemokraterna själva ”var bättre förr”. Men nu vet jag ärligt talat inte hur de tänker, om de tänker eller om det överhuvudtaget finns några socialdemokrater kvar i Socialdemokraterna?

I Södermanlands Nyheter läser jag om den 19-årige R***n, den 18-årige S****a och deras jämnårige kamrat I***s. Alla är de över 18 år och blir nu utskrivna från det HVB-hem där de trivts och vårdats med största omsorg hittills. Detta sätter dem i en svår situation. De erbjuds nämligen egna lägenheter på platser där de varken har vänner, skola eller träningskompisar och en kontaktperson bara 3 timmar i veckan. De känner det som ett hot när de inte får välja var de ska bo, hur de ska bo eller i vilken skola de fortsättningsvis ska gå i!

Allt var ju så bra innan ”den där skiten med socialtjänsten började”. Nu kan de inte fokusera på studierna eftersom det förväntas att de ska ta sig till skolan själva, städa, tvätta, handla, laga mat och sköta sig själva som fullvuxna trots att de ser sig själva som ”barn”.

Här finns ingen personal. Jag klarar mig inte själv. Det är svårt. Jag behöver hjälp. Jag kan inte sova.

De nödlidande unga männen har vänt sig till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att få den vård och omsorg som de anser sig ha behov av.

Valmöjligheterna som delas ut .. bostäder, bidrag och utbildning .. tas emot med kommentarer som .. när man trivs på sitt HVB-hem varför ska man gå i helvetet som man inte trivs och bli ledsen varje dag. Jag tycker det är skit. Varför ska vi få skit och få det dåligt? Vi är inte djur. De kan inte behandla oss så här. Det finns lagar. Och i andra fall där privatpersoner upplåtit sina hem till vuxna unga män .. Det krävs faktiskt någon som kan ta hand om oss.

De som i dag får betala är de som inte alls kan klara sig själva, behöver hjälp dygnets alla timmar och som får avstå från mycket mer än det dessa hjälplösa gossar redan har och får.

Vår socialistiska regering .. med undantag för Vänsterpartiet som protesterar våldsamt .. har gett Försäkringskassan en direkt order om att ”bryta utvecklingen inom assistansersättningen”, vilket gör att de kan befria sig från ansvaret för LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade .. trots att denna order inte är förenlig med lagstiftningen, som utgår från individens behov.

På detta fiffiga sätt kombinerat med en massiv ”fake news-spridning” av falska siffror om fusk hos de funktionshindrade, har regeringen Löfven lyckats spara 1,6 miljarder bara i år. Försäkringskassan larmar dessutom om att 80 procent av nyansökningarna avslås och vidarebefordras till kommunerna som ofta tvingas säga nej eftersom de också tvingas ansvara för det växande behovet av vård och omsorg om friska vuxna som inte kan klara sig själva av en eller annan orsak.

  

De som får betala för det fullt friska unga män ser som hot, helvetet, skit och dåligt är bland andra Håkan, Kenth, Wendela, Jasmine, Micke, Andreas, Arvid, Felicia och deras anhöriga. De VET, i motsats till R***n, I***s och S****a att det FINNS en lag som har till uppgift att ge dem möjlighet att leva som andra, men att regeringen av besparingsskäl har valt att bortse från den.

Och i de fall då kommunerna inte kan komma ifrån sitt ansvar för hjälpbehövande funktionshindrade så blir det andra som får betala för Åsa Regners besparingsnit.

Till exempel de 253 000 äldre över 65 år med hemtjänst, korttidsboende eller särskilt boende. I genomsnitt är 15,6 procent undernärda eftersom de inte får i sig tillräckligt med näring, vilket motsvarar 39 500 äldre. Ytterligare 117 500 (46,4%) riskerar att bli undernärda. I vissa kommuner är mer än var fjärde äldre undernärd. Lägger vi sedan till den vanvård som uppstår när det saknas utbildad sjukvårds- och hemtjänstpersonal, så finns det väl ingen som kan säga vi har en äldreomsorg att vara stolta över?

Så om de ensamkommande vuxna (?) männens situation ska framställas som helvetet på jorden, kan jag nog påstå att regeringen, för att inte ställa grupp mot grupp, har försökt gömma undan de funktionshindrade och hjälpbehövande äldre på en alldeles särskild plats i skärselden – det verkliga helvetets varmaste plats.

Nu får hela familjer sina liv förstörda/Expr

Carl Schlyter: Visa lite hjärta 

Anders Lindberg: Assistansfrågan är regeringens största socialpolitiska misstag

Lotta Gröning: Regeringen tiger ihjäl problemet

Årets höstförkylning har drabbat vår familj ..

 .. och den här veckan har det varit min tur.

Jag har sovit länge efter nätter som jag svettats, snorat och snarkat mig igenom. Hostande och snörvlande har jag därefter hasat omkring insvept i en stor filt, läst böcker liggande i soffan tills jag somnat och däremellan tyckt väldigt synd om mig själv.

Jag har alltså inte varit till någon större glädje för någon annan än katten som använt mig som värmekälla så fort som han svansat in genom dörren. Som sådan har jag varit så uppskattad att han till och med försökt ligga på mig även när jag händelsevis befunnit mig i upprätt läge.

Nyhetsförmedlingen har fått klara sig utan mig eftersom jag tydligen också lyckades smitta ner datorn, med den påföljd att vi akut fick byta hårddisk och försöka rädda allt osorterat som jag samlat på mig de senaste åren. Nu är allt så uppdaterat och nytt att jag inte känner igen mig någonstans, inte hittar någonting och förstår ännu mindre. Men, förhoppningsvis, kommer hjärnan att bli mer fungerande när febern ger med sig?

Rapporteringen av sexuella trakasserier har därför begränsats till hjortarnas brunstiga brölande utanför fönstret, nyhetsrapporteringen på tv har jag sovit mig igenom, eventuella politiska utspel har jag missat om det händelsevis varit några av värde och den enda underhållning jag orkat ta till mig har varit korta hundpromenader i skogen bakom huset eftersom jag är bergfast övertygad om att det är BRA för mig att vistas ute när jag är sjuk.

Sammanfattningsvis måste jag erkänna att det var länge sedan jag mådde så här bra, vilket förmodligen säger en hel del om samhällssituationen och det offentliga samtalsklimatet just nu.