(C)hilla som Jonas Sjöstedt?

Jeanders Bildblogg

Det är många som förvånas över Annie Lööfs idoga kappvändande den sista tiden. Det verkar som att hon försöker riva ner den allians som hennes företrädare Maud Olofsson var så stolt över?

Men varför?

Jag tror jag hittade svaret i en DN-intervju med Åsa Romson där hon

berättar om förhandlingarna med Socialdemokraterna om migrationspolitiken 2015.

”Migrationsverkets veckovisa rapporter om hur många som hade sökt asyl i Sverige kompletterades med siffror över hur många oregistrerade asylsökande som befann sig i Tyskland. Magdalena Andersson börjar jämföra med hela den kommande mandatperiodens reformutrymme. Då förstår man att det här handlar det om ett vägval: ’Är vi beredda att riskera det reformutrymme som vår regering vill ha?’ För mig som miljöpartist var det främmande att börja diskutera reformutrymmet kontra vårt samhälles möjligheter att hjälpa människor i nöd”.

Jeanders Bildblogg

Om Magdalena Andersson var så djupt oroad över Sveriges ekonomi redan 2015 så kanske det inte känns så lockande för Annie Lööf att kliva in i en regering som kanske står inför utmaningen att ta över efter sossarna?

Jag har en viss förståelse för det. Vi vet ju alla ”vems fel” de kommande årens ekonomiska problem kommer att vara, om sossarna förlorar regeringsmakten.

HÖGERNS!!! Naturligtvis.

För ladorna är alltid tomma när sossarna tar över och alltid fyllda till bristningsgränsen när någon annan rånar dem på makten – oavsett om alla tillgängliga fakta pekar på motsatsen. Om bara AB och Anders Lindberg stämmer in i klagosången så har det ju ”stått i tidningen” och är därmed helt sant.

Men om sossarna kan bilda regering så kanske Annie Lööf kan få chilla som Jonas Sjöstedt under de kommande fyra åren?

Det måste kännas oerhört lockande med tanke på hur bra det har gått för Vänstern. Allt som är bra i den rödgröna budgeten ligger Vänstern bakom och allt som är dåligt beror på att Vänstern har saknat makt eftersom de inte sitter i regeringsställning.

Det perfekta oppositionsläget!

Om Stefan Löfven kan komma överens med Miljöpartiet och Liberalerna – Jan Björklund vill nog gärna avsluta som minister –  om att de ska bilda regering tillsammans, då kan de göra det med passivt stöd från V och C som ”bara” vill ha inflytande över budgeten som belöning.

.. och då kan Annie Lööf luta sig tillbaka och chilla som Jonas Sjöstedt. Centern kan plocka moraliska poäng på att driva sin egen linje i migrationspolitiken, ta åt sig äran över eventuella framgångar och gå i upprörd opposition när ”folket” börjar knorra över ytterligare indragningar i välfärden.

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att jag tänker rätt – Annie Lööf ser de mörka molnen vid horisonten och satsar på att slippa ta ansvar under ytterligare fyra år.

Men förutsättningen är förstås att sossarna verkligen VILL fortsätta att regera och ta ansvar för resultatet av den politik de fört den här mandatperioden.

100 eller 80% demokratiskt valda representanter för folket??

Samtliga politiker i regering och riksdag är valda av folket i ett demokratiskt val, vilket betyder att min – och din - röst är några av dem som gjort att det ser ut som det gör i dag.

Men under alla år som jag traskat iväg till vallokalen har jag aldrig sett eller hört något om att de folkvalda politikerna har befogenhet att sortera bort min – eller din röst - som mindre värd än någon annans?

När gavs de den rätten?

Våra väljare kräver det .. svarar då de som anser sig ha störst rätt till makten. Men jag kan inte påminna mig att någon ställt den frågan till mig i något val och har någon ens rätt att ställa den och ändå hävda att vi har demokratiska val?

Hur gör jag om jag också vill kräva att ”mitt” parti ska utesluta ett parti – som jag anser vara skadligt för landet - från riksdagsarbetet?

Det verkar saknas både bäst-före-datum och innehållsförteckning på demokratin.

Förra året röstade jag på ett alliansparti och upptäckte till min stora förvåning att den rösten skänktes bort till det alternativ som jag minst av allt ville ha i regeringsställning? Så på sätt och vis är jag också delvis ansvarig för att sossarna och Stefan Löfven ostört fått famla och fumla sig fram under den senaste mandatperioden med MITT block som möjliggörare?

Det vet f*n hur det gick till egentligen? Det saknas möjlighet att reklamera icke-levererad vara och ångerrätten kan vi ju bara glömma, även om det vi fick hade mycket lite gemensamt med det som utlovades.

I går gick de forna allianspartierna ut och meddelade att de ansåg att alla röster i det kommande valet skulle vara lika mycket värda. Alla väljare skulle därmed kunna känna sig trygga med att det parti som de lade sin röst på skulle behandlas på ett demokratiskt likvärdigt sätt i riksdagen.

Socialdemokraterna blev JÄTTEARGA och skrek att nu passerade det blå blocket anständighetens gräns!!

Innan väljarna ens hunnit dricka sitt morgonkaffe dagen efter gick både Centern och Liberalerna ut och meddelade att alla frågor rörande jämlikhet och demokrati kräver NATURLIGTVIS Socialdemokraternas godkännande och därför var det ju helt fel att ens andas ett ord om att väljarna riskerar att få sina röster mer eller mindre ogiltigförklarade om de röstar ”fel”.

Så nu pratar vi inte mer om den saken och heder åt Annie Lööf och Jan Björklund som så snabbt insåg vilken sida som var smörsidan på den politiska mackan.

Jämlikhet är nog bra på gräsrotsnivå, men när det handlar om Makten får inte vilka som helst vara jämlika med vilka som helst.

Det måste vi – Folket - väl ändå förstå, även om vi i övrigt anses vara lättlurade, blåsta, korkade, obildade och mindre värda än dem som äger det offentliga ljuset.

Men vi får förstås rösta på vilket parti vi vill – vi har ju ändå demokratiska val - även om 20-25% av väljarnas röster riskerar att hamna i den politiska papperskorgen bland allt annat eldfängt material som sopats ner där under de senaste åren.

Men, om Socialdemokraterna bara skrapar ihop ca 20% eller mindre?

Är det då möjligt för oss – vi 80% som inte röstar på dem – att ”kräva” att de effektivt utesluts från allt som går att stänga dem ute från i riksdagen?

För landets bästa och i demokratins namn då förstås!

Ledarsidorna

Har vi hört det förut?

Årets valrörelse är rätt avslagen så här långt. Det folkliga engagemanget lyser med sin frånvaro och jag har en stark känsla av att de flesta redan har bestämt sig.

Kan det bero på att vi redan har hört allt förut och inte riktigt tror på reprisen?

I juni 2014 skrev DN att .. ”Men efter mer än två år som ledare för Sveriges största parti och med knappt tre månader till riksdagsvalet har oviljan att ge raka besked sedan länge upphört att vara en dygd” och att ”Tisdagens intervju i DN (24/6) var ytterligare en uppvisning i konsten att säga så lite som möjligt. Löfven vill väl. Det råder det inga tvivel om, men även när han pressas levererar han framför allt plattityder och generaliteter. Skarpa förslag lyser med sin frånvaro och när de förs fram står de inte i proportion till problemen de ska lösa”.

Huvudledaren från den 25 juni 2014 kunde lika gärna ha varit en dagsfärsk betraktelse över dagsläget i valrörelsen 2018. Stefan Löfven går vidare på samma spår. Skarpa förslag lyser fortfarande med sin frånvaro och när de förs fram står de inte i proportion till problemen de ska lösa.

I den DN-intervju som det hänvisas till talar den blivande statsministern om ”Framtidsplattformen” där du ”har trygghetssystem som fungerar så att du inte kastas ut ur sjukförsäkringen, det måste finnas en arbetslöshetsförsäkring som gör att du kan behålla standarden på väg till nästa arbete”.

Jag vet inte om vi kommit så mycket längre än det löftet?

I ”Framtidsplattformen” var också äldreomsorgen en av de allra viktigaste frågorna eftersom .. ”Nu har vi en äldreomsorg som inte fungerar. Det innebär att över 100 000 människor minskar sin arbetstid eller slutar att arbeta för att äldreomsorgen inte fungerar. Barnomsorgen fungerar inte heller tillräckligt bra. Vilka är det som blir lidande av det? Jo, kvinnorna. Det är en väldigt tydlig jämställdhetsfråga”.

Ja, vad tycker ni? Eftersom de förhatliga skattesänkningarna angavs som orsak till den icke-fungerande äldreomsorgen och barnomsorgen borde vi ju se märkbara förbättringar nu, efter alla de så hett efterlängtade skattehöjningarna.

Blev det så, eller det rent av sämre när Stefan Löfven placerade sig på styråran?

Vi har alltså hört det förut och plattityder, floskler och klyschor blir inte trovärdigare med åren, snarare tvärtom.

När sosseledaren tog upp frågan om skolan blev journalisten inte imponerad utan kommenterade det så här .. ”Oviljan mot att ge tydliga besked blir ibland närmast farsartad. Löfven betonar till exempel att ”vartenda barn har rätt att gå i en bra skola”. Ungefär som om skiljelinjen i den svenska utbildningsdebatten skulle gå mellan dem som vill ha en bra skola för alla barn och dem som inte vill det. Den går snarare mellan valfrihetens vänner och fiender”.

Efter fyra års handlingsförlamat regeringsinnehav står Socialdemokraterna fortfarande och stampar på samma fläck och velar mellan valfrihetens vara eller icke-vara.

Vi HAR hört det förut och det måste finnas en gräns för hur många som tror på det igen?

Eller?

Mitt eget bidrag vid samma tillfälle år 2014 blev ..

Om Stefan Löfven hade varit försäljare .. eller rättare sagt, försäljare av något annat än ett politiskt budskap .. så hade jag inte haft en susning om vad det var han sålde?

Han lovar hållbarhet, full belåtenhet och bästa kvalitet. Men inte ett ord om vad det egentligen är han kränger, vad det kostar, hur vi ska hantera det, om vi ens behöver det eller hur mycket som kommer att levereras .. eller NÄR?

Budskapet är att vi ska få NÅGOT .. och att det kommer att vara BRA .. och PRISET meddelas vid FÖRSKOTTSBETALNINGEN före LEVERANSEN som sker när tillräckligt många köpt vaddetnuär de köper?!

Plus full garanti att varan fungerar om den fungerar .. fast kanske lite senare?

Dessutom förbinder vi oss att köpa ytterligare okända produkter från andra producenter till ett lika okänt pris under en period av fyra år ..utan närmare angivelse om vilka försäljare vi tvingas handla av, hur ofta, hur mycket, till vilka villkor eller till vilken kostnad?

För annars kan inte Stefan Löfven leverera det som han lovar att leverera .. någon gång .. om det går bra.

Leveranserna av de okända .. men BRA grejorna .. är helt beroende av att de olika leverantörerna kommer överens vid produktionsbandet. Den ena varan är beroende av den andra och kan därför påverka innehållet i den tredje produkten som då inte alls stämmer överens med det du kanske trodde att du köpte?

Men å andra sidan så vet ju ingen säkert vad det är, så det kanske kvittar?

Om vi tvekar så finns det en möjlighet att det ingår en eller annan "populär" artist .. som närmar sig sitt bäst-före-datum-och-behöver-en-stadigvarande-försörjning-i-hög-inkomstklass .. i paketet. En KÄNDIS som kan informera oss om nödvändigheten av dessa okända nödvändigheter utan ångervecka eller returrätt. Naturligtvis utan att beröra den ohyfsade frågan om kostnaden som naturligtvis kommer att uppenbaras på en faktura lite senare .. som en "glad" överraskning?

Allt går tydligen att sälja med "rätt" reklam skapad av "de Allra Bästa i Branschen" som skapar sanningar som du inte visste fanns? För en stor del av svenska folket verkar tycka att det här upplägget känns väldigt tilltalande, tillförlitligt och trovärdigt?

Köp nu .. låt dig överraskas .. betala mer än du tänkt dig! Är det knepet som kommer att skapa en försäljningssuccé i Almedalen den kommande veckan?

Hur det gick i valet 2014 vet vi och nu vet vi också vad som fanns i den ”hemliga lådan” som Socialdemokraterna” sålde till väjarna.

Är det tillräckligt många som är nöjda med innehållet kan vi få ytterligare fyra år till samma pris.

Köp nu .. låt dig skrämmas .. betala samma pris för det som inte levererades för fyra år sedan! .. är det budskapet som ska sälja i Almedalen den kommande veckan?

Den glädjelösa vänstern och samtyckeslagen.

Trots att jag har väldigt lite gemensamt med de mest extrema vänsteråsikterna är jag ändå nyfiken på varför de tycker som de tycker och uttrycker sig som de gör.

Jag läser alltså nästan fler vänsterskribenter än dem som tycker som jag själv. Möjligen kan man kalla det för ett självskadebeteende eftersom det gör mig både uppgiven och deprimerad.

Det är helt omöjligt att ställa frågor till någon som ser livet ur ett vänsterperspektiv. Jag förstår till en viss del hur de tänker sig sin gyllene framtid men eftersom jag är en sådan där trist typ som gärna vill se saker ur ett bredare perspektiv än det rent ideologiska och ställa frågor om ekonomiska konsekvenser så är det väldigt mycket som jag ser som ogenomförbart – hur hjärtinnerligt gott det kan te sig som rubrik på en harang om godhet och ondska.

Ondskan verkar sådana som jag stå för?

Det är väl ungefär så jag kan tolka de enstaka svar jag har fått på mina försiktigt formulerade frågor. Hur resultatet skulle ha blivit om jag skojat till det lite eller varit milt ironisk törs jag inte tänka på .. för är det något som saknas hos vänstern så är det humor.

Förmodligen är det därför hatet rinner så hett och varmt i vänstersystemet när de läser Hanif Bali?

Kanske är det också därför sverigedemokraterna tycker att det är så roligt att kommentera på vänsterns alla allvarsamma, humorlösa debattinlägg? För jag är övertygad om att de, i motsats till mig, inte förväntar sig ett begripligt svar.

Men ibland kan även vänsteraktivister vara ofrivilligt roliga och underhållande .

En ordväxling som startar med vilka som är ”de mörka krafterna” - heilande idioter i innerstaden vs överfallsvåldtäkter - hamnar direkt i uppmaningen ”Var. Bara. Tyst” som i sin tur ger svaret ”Just det. Du har ju inga större problem med att sånt sker. Förlåt att jag störde din världsbild”.

Den ovälkomne uppmanas genast att ”krypa tillbaka under den sten du kom från” och när svaret blir en road blinkning och orden ”pussis” returneras det direkt med .. ”Backa. Du har inte samtycke och just nu kör du sexuellt ofredande. Försvinn bara”.

Som ett brev på posten dyker det naturligtvis upp en annan person som inte kan hålla sig från att lämna ett ”Kramis!” som ett inlägg i debatten.

Om någon med en avvikande åsikt skulle skriva detsamma i mitt kommentarsfält hade jag nog blivit road och sett det som att det gör detsamma på vilken sida vi står, vi kommer alltid att tycka olika. Men i det här fallet blev det alltså ett ofredande?

Jag tyckte det var omåttligt roligt.

Men att min sorts humor är fruktansvärt olämplig och onormal förstod jag när kontoinnehavaren fräste ifrån .. ”Du kör kramis på en vilt främmande kvinna. Det är sexuellt ofredande. Vare sig det är i text eller inte”.

Senare kom ytterligare upplysning om ”att är det fler en förövare så räknas det som grupp. Och ju nu håller ni på inför ögonen på polisen”.

Jaha? Är det så? Fungerar samtyckeslagen så? Jag blir osäker. Visserligen lever vi i en helt galen tid, men fullt så galet kan det väl inte vara?

Men hur lämnar man samtycke till ”pussis” och ”kramis” på nätet? Den antastade vänsterpartisten använder sig ju själv av ”puss och hej” när hon avfärdar en annan oliktänkande i ett annat sammanhang?

Men om det är så, slår inte lagen åt båda hållen? Kan inte kvinnor ofreda män sexuellt, "vare sig det är i text eller inte", om de saknar samtycke?

I så fall bryter kontoinnehavaren också mot samtyckeslagen när h*n – oklart om det är i samma sammanhang eller är handlar om någon annan misshaglig person - uppgivet utbrister .. ”Kan han bara stoppa k*ken i sin mun och kvävas. Trött på idioten”:

Fast det är klart, det nämndes inget om pussis eller kramis och det är kanske där gränsen går?

Den här valrörelsen kommer att slå rekord i tråkighet. Det finns absolut noll utrymme för satir, ironi eller humor. Allt i den vägen slås till marken med anklagelser om rasism, facsism eller nazism samt rapporteras till vederbörandes arbetsgivare i hopp om att h*n ska bli tillräckligt rädd om det egna privatlivet så att konsekvensen blir ett avskedande.

Eller så kan man, som i det här fallet, hänga ut personer som svänger sig ”pussis och kramis” lite hur som helst utan samtycke, samt deras närmaste med namn och adress och hoppas på en gemensam hatstorm från vänster. Det verkar också gå bra, ser jag.

Är det något som vänstern har gemensamt oavsett om de kallar sig vänsterpartister, sossar eller miljöpartister så är det den totala glädjelösheten och de negativa tolkningarna av det som normala människor roar sig med när de både respektlöst och respektfullt försöker krossa varandras motsatta åsikter med ironi, humor eller ett skämtsamt nedvärderande ”pussis” och jag gillar dig i alla fall, när inget annat verkar nå fram.

För jag tror att det som inte tål att skrattas åt, eller med, kan du inte heller ta på fullt allvar.

(S)kolan och folkomröstningen om Välfärden?

Det verkar inte finnas några gränser för vad sossarna kan använda skolan till.

Till att börja med fick Miljöpartiet skolan som inflyttningspresent när de hjälpte Stefan Löfven att bilda regering och Gustav Fridolin blev känd som ministern som lovade att lösa alla skolans problem på 100 dagar genom uppmuntrande youtubefilmer riktade till lärare och elever och löften om att "Alla barn ska få en ärlig chans i skolan. Alla elever ska få den tid och det stöd de behöver av sina lärare. Det kräver att fler får brinna för, och stannar, i läraryrket."

Det blev inte riktigt så.

Sedan kom flyktingströmmen och Migrationsverket fick använda sig av skolan tack vare att ”Alla barn som söker asyl i Sverige har rätt att gå i skolan. Kommunen ansvarar för att ge asylsökande barn som bor inom kommunen möjlighet att gå i skolan på samma villkor som andra barn som bor i Sverige”.. oavsett om de förstår språket eller inte.

Dessutom fick skolan ta ansvaret för alla, med påstådd ålder under 18 år, som beviljats uppehållstillstånd trots att det i många fall var oklart vilka de var, varifrån de kom eller hur gamla de var.

Skolan lyckliggjordes också med ansvaret för kontakterna med barnens familjer och deras krav, utifrån den kultur och religion som de bar med sig hemifrån, och skolan fick på så sätt också bära en stor del av det integrationsarbete som regeringen inte tyckte behövdes när de tillträdde.

Något som skapade en helt ny situation för lärarna som fick helt nya ”utmaningar” med hot om våld, hämnd och en otrygg tillvaro för dem som hittills levt i tron att skolan var en jämlik plats utan religiösa förtecken. Den feministiska regeringen har kanske lyckats få lika många kvinnor som män bakom sina stängda dörrar, men ingen kan påstå att unga kvinnor har fått ett tryggare och mer jämlikt samhälle att navigera i sedan de tillträdde.

Skolan får också hyfsa arbetslöshetssiffrorna genom att alla .. oavsett ålder .. som uppger sig vara under 18 år ska in på gymnasiet oavsett om de har möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen eller inte och skolan får också vara med och lösa den rödgröna regeringens problem med att hålla ihop fram till valdagen genom att ta emot 9000 unga afghaner som fått avslag på sina asylansökningar.

Nu får tydligen skolan också ansvaret för Socialdemokraternas valkampanj och planerade valseger? Partiet har nämligen talat färdig om migrationen och ska nu göra valet till en ”folkomröstning om Välfärden”.

Tänk jag trodde att skolan ingick i begreppet välfärd?

Men å andra sidan, vad har de att välja på?

Äldreomsorgen kan de ju inte tala om utan att förlora sina tappra kvarvarande kärnväljare. Det framgår alltför tydligt att sommarens generösa vallöften inte kommer att kunna infrias innan de flesta av dem som behöver hjälp och stöd nu och inom de närmaste åren är döda och begravda.

Sjukvården kan inte heller duga som ”folkomröstningsfråga”, för tänk om någon börjar fråga om vad som hände med förra valets löften om snabbare och bättre vård? Inte ens den mest hängivne och tungomålstalande sosse kan väl påstå att det löften har infriats?

Situationen för funktionshindrade vill väl ingen belysa så här nära valet och minst av alla Socialdemokraterna som aktiv försämrat villkoren för de assistansberättigade på ett sätt vi aldrig tidigare sett. Dessutom vill väl ingen diskutera skillnaden mellan orden ”besparingar” och ”kostnadstak” som regeringen påstår vara helt avgörande förmånligt för den pågående utredningen?

Samma gäller sjukförsäkringen som nu påstås ska bli generösare och mer tillgänglig – någon gång efter valet, om det finns ekonomiskt utrymme när allt annat plockats in i en budget som redan innan kommer att vara ansträngd till bristningsgränsen.

Polisens och rättssystemets ”utmaningar” fyller bara Morgan Johansson med hjälplös ”ilska och frustration” och dessutom är risken överhängande att någon börjar ställa frågor om de 10 000 nya poliserna som Stefan Löfven ska fylla gatorna med enligt svindyra halvsidesannonser i dagspressen.

Men enligt samma annons blir det skolan som ska lösa även de ”utmaningarna” med .. ”tidiga insatser, vuxna förebilder och en skola som har möjlighet att ta sig tid med skoltrötta elever”.. dvs de kriminella gäng som regeringen inte vet hur de ska hantera.

Och det bästa av allt .. allt som händer och sker i skolan är kommunernas ansvar och därmed deras problem. Eller ”utmaning”, som det heter inom Partiet.

Jag för min del skulle välkomna den ”folkomröstning om Välfärden” som Stefan Löfven talar om. Då skulle vi kanske äntligen få svar hur de olika partier tänker finansiera välfärden, under de förutsättningar som gäller just nu. För jag tror precis som Johan Westerholm, att Socialdemokraterna har allt att förlora på att väljarna börjar ifrågasätta alla deras orealistiska välfärdslöften .. ”Av den enkla anledningen att migrationspolitiken har flyttat in i varje politikområde förutom miljön. Det är fullständigt unikt, har aldrig hänt tidigare att en fråga gjort det”.

Men den stora frågan kanske skulle bli den om vilka som ska/kan/vill lösa skolans problem när sossarna är klar med den?

Vår inre nioåring.

Maken står vid matbordet och häller upp lemonad från en flaska som är ungefär lika stor som glaset.

Han har hunnit halvvägs och är djupt koncentrerad och jag förstår att han har släppt fram sin inre nioåring. Lemonaden SKA ner i glaset, även om det bara kommer att vara ytspänningen som gör att de sista dropparna inte rinner ner på bordet.

Han har ingen aning om att jag tittar på.

Mycket nöjd beskådar han sitt verk, ALLT fick plats och det blev till och med tillräckligt många millimeter kvar, så att han kunde höja glaset i stället för att tvingas förnedra sig till att böja sig ner och sörpla i sig från ytan.

Jag applåderar.

Han tackar och bugar.

Och vi skrattar åt hur ofta vi släpper fram den där nioåringen även långt upp i åren.

Var gång vi skyller på någon annan, trots att vi vet att felet är vårt eget. Var gång vi pillar på något som är trasigt så att det går sönder lite till eller kladdar ner oss med något som vi bara måste få veta om det är torrt eller fortfarande vått. När vi ljuger för att slippa ta ansvar, trots att alla både vet och ser att sanningen är en helt annan, när vi lovar något vi varken kan eller har för avsikt att hålla eller påstår att vi vet något som vi egentligen inte har en susning om vad det handlar om.

Eller när vi höjer någon till skyarna bara för att få vara med och slippa befinna oss längst ner i hackordningen eller tittar åt ett annat håll för att slippa bli inblandad i något som vi inte törs hjälpa någon annan med och när vi förklarar att ”vi ALDRIG skulle göra som de som gör fel” och raskt gör precis just det, när ingen tittar på.

Då blir vi den där osäkra rädda nioåringen som är för stor för att ständigt övervakas av föräldrarna och för liten för att hantera en vuxensituation.

Märker du hur vi låter? .. säger jag plötsligt till Maken. Vi står just nu och beskriver hur våra politiker beter sig under årets valrörelse? Där har vi verkligen ett gäng som har nära kontakt med sin inre nioåring just nu!

Mindre än 40% av LO:s medlemmar röstar på Socialdemokraterna, ..

.. men ändå tycker fackföreningsledarna och sossarna att det är helt i sin ordning att de övriga dryga 60 procenten bidrar till Socialdemokraternas valrörelse, trots att de för död och pina INTE vill ha Socialdemokraterna i regeringsställning?

Därför tänker LO satsa ytterligare medel på UPPLYSNING eftersom de anser att majoriteten av medlemmarna dels inte fattar vad de tänker rösta på, inte förstår varför de tänker rösta på sitt eget val och dels föra dem tillbaka på den rätta s-märkta vägen.

Så löser man ett vänsterproblem. Majoriteten är oupplysta dumskallar som ska föras in i minoritetens fålla som vilsegångna får.

Kommunals ordförande Tobias Baudin, som redan lovat bort 250 000 medlemsröster till S, säger .. ”Den politiska debatten har handlat om invandringsfrågan och integrationsfrågan alltför mycket. Vi menar att om Socialdemokraterna ska göra en bra valrörelse så måste det handla om de frågorna som är viktiga inte minst för LO-medlemmar och där Socialdemokraterna är solklart bäst: välfärden”.

Sossarnas partisekreterare Lena Rådström Baastad anser .. ”att valdebatten hittills har missgynnat hennes parti - Den har väldigt ensidigt handlat om invandring, det är där nerven finns i svensk politik just nu, och det har inte gynnat oss. Men ju närmare valet vi kommer så blir debatten bredare. Väljarna vill veta vad som händer med sjukvården, med skolan och tryggheten på arbetsmarknaden”.

Aha!

Det är inte invandrings- och integrationsfrågorna som är viktigast för LO-medlemmarna, utan VÄLFÄRDEN som sossarna är ”SOLKLART BÄST” på! Väljarna vill veta vad som händer med vården, skolan och .. tryggheten på arbetsmarknaden?

Det är alltså därför som de vänder sig till Sverigedemokraterna?

Eller hur menar Tobias Baudin och Lena Rådström Baastad?

Tror de verkligen att väljarna är så veliga att de rusar till valurnorna med en S-märkt valsedel om de erbjuds trygghet på arbetsmarknaden i stället för det som de så tydligt visar att de vill ha, en migrationspolitik som håller ihop, som följer lagen, begränsar den befolkningsökning som politikerna helt verkar ha tappat kontrollen över och framför allt .. trygghet i vardagslivet.

Vård, skola, omsorg och rättssystemet är inte frågor som kan debatteras utan att nämna invandring och integration. Väljarna vill nog ha lite mer än lockbeten, som mer ditten, fler datten och ännu mer som S ännu inte har hittat på, som alla ändå vet är orealistiska löften i sammanhanget. Problemen, ”utmaningarna”, inom socialtjänsten, vård, skola, omsorg och rättssystemet är resultatet av politikernas oförmåga att i tid inse att vårt välfärdssystem inte hade förmåga att tillgodose behoven hos så många som nu ställer krav på att det ska fungera.

”Vi har gett nödvändiga besked om vår långsiktiga migrationspolitik” .. säger Lena Rådström Baastad.

Så nu pratar vi inte mer om det, utan om TRYGGHET i stället?

Man tar sig för pannan ..

Det här är Gustav 15 år, ..

.. han jagar tjuvar på moped. ”Men Gustav är ingen amatör. Han är utbildad genom föreningen Grannsamverkan, och har etablerat kontakt med poliser och andra han ska ringa till när han ser något misstänkt”.

Det här är Moa, arbogakvinnan på twitter. Hon är enligt egen uppgift ”trendsättare, jantelagsförespråkare, problematic fave” och är förmodligen tillräckligt gammal för att rösta i höstens val.

Hon tycker att Gustav är ”landets töntigaste person”. 

Det här är Alex och hans sprillans nya fat scooter. Han är inte bara 3-barnspappa utan också krönikör på samma tidning som publicerade artikeln om Gustav och han gillar verkligen att Moa utnämner en 15-åring till landets töntigaste person.

Det här är några av de hundratals reaktionerna på det nedsättande tweet som Moa skrev och Alex gillade ..

.. som upphöjer Gustav till hjälte och föredöme och gör att Moa och Alex nu tävlar om vem av dem som vinner titeln ”Landets töntigaste person”.

Det var kanske lite oväntat, eller?

Att välja eller inte välja? Plikt eller rättighet? ..

.. Självändamål eller engagemang? Det är frågor som tas upp i en ledare i DN vars budskap ”de politiska partierna bör begrunda, under Järvaveckan och alla andra veckor”.

”Något påtagligt politikerförakt finns det inte. Engagemanget för politiker är för svagt för att uppbåda något förakt” .. citerar skribenten någon som tidigare har sagt eller skrivit det åt SVT.

”Det talas ibland om de flytande väljarna som oinformerade, hattiga och illojala, förvirrade ”Hallsbergsväljare” som klivit av tåget och inte fattar att de måste hoppa på ett annat. Men de är ingetdera. De har bara svårt att identifiera sig med ett enda parti. Detsamma gäller ickeväljarna” .. konstateras det i DN. För ”om en röst inte motsvaras av ett faktiskt engagemang är den varken mer eller mindre demokratisk än den röst som aldrig gör sig hörd”.

Spelar det verkligen någon roll vad väljarna än gör?

För även om de är aldrig så engagerade, pålästa och måna om det demokratiska systemet så är ju risken överhängande att de vaknar upp efter valdagen och upptäcker att det politiska block som de engagerat kämpat mot under en hel valrörelse ”vinner” regeringsmakten med hjälp av deras egna röster som det egna alternativet skänker bort för att slippa besvär ”nästa mandatperiod”?

Andra engagerade väljare som en hel valrörelse har fått höra hur obildade, korkade och onda de är eftersom de vill ha svar på frågor som alla partier utom ett inte ens vågar ställa förrän fyra år senare, kan också upptäcka att deras röster inte ens är värda pappret de är tryckta på, eftersom deras företrädare ”inte får vara med” i det riksdagsarbete som skattebetalarna betalar dem för?

De ”flytande” väljarna, ”soffliggarna” och de ”som inte fattar”, är det de som är oansvariga och oengagerade?

Eller kan det faktiskt vara så att politiken har blivit ett ”enkelt jobb” för förutseende ungdomsförbundsmedlemmar som aldrig i livet skulle kunna få ett annat arbete med lika höga lön och samma generösa villkor?

Det är inte Sverigedemokraternas ”fel”, inte soffliggarnas ”fel” och inte väljarnas ”fel” att opinionssiffrorna pekar åt ett annat håll än vad journalisterna har bestämt. Varför kräva engagemang av väljarna när politikernas lojalitet verkar ligga någon annanstans än hos dem?

Bristen på ”faktiskt engagemang” kan kanske bero på att den elit som består av media, politiker och kulturarbetare kan liknas vid oinformerade, hattiga och illojala, förvirrade ”Hallsbergsresenärer” som klivit av tåget och inte fattar att de måste hoppa på ett annat som leder i den riktning som väljarna valt åt dem?

”Vad var det jag sa!” …

.. det är en rätt trevlig mening att haspla ur sig när något blivit precis som jag påstått långt innan det verkligen inträffade.

Tyvärr så minns sällan min familj vad jag sagt ens samma dag och inte alltför sällan påstår Maken att det var HAN som kom med den intelligenta förutsägelsen som jag för tillfället gör anspråk på.

Det har till och med gått så långt att vi båda kräver skriftlig bevisning när vi är rejält oense om något. I år har jag dokumenterat att han är bergsäkert övertygad om att sossarna och Moderaterna kommer att bilda en samarbetsregering och att jag för min del mer tror på att Sverigedemokraterna kan välja och vraka vilket av de partierna som de kan samarbeta med på samma villkor som Vänstern nu har med Socialdemokraterna.

Men det var inte det jag tänkte skriva om. I dag släpptes SCB:s stora väljarundersökning och medan Socialdemokraterna står och flämtar efter luft efter chocken, kan jag med rätta sträcka på mig och säga .. vad var det jag sa!!

Så VAD var det egentligen jag sa och när sa jag det? Det är bara att klicka på etiketten ”valet 2014” under det här inlägget och läsa själva, men så här såg jag på sossarnas framtid för fyra år sedan ..

17/6 2014 I årets valrörelse är det nog sista gången vi ser Socialdemokraterna som Sveriges största parti. Hur det än går så förlorar de det här valet och kommer att vara ett parti som alla andra år 2018

.

1/7 2014 Jag skäms faktiskt över svensk media i största allmänhet och SVT i synnerhet. Den här valrörelsen kunde ha varit intressant, rolig, samlande, inkluderande, ett erkännande av människors olika behov och idéer, kunde ha berört och tagit avstånd från allt våld och förminskande, byggt broar, synliggjort även de osynliga, väckt frågor, gett svar .. och så får vi detta dravel och ett förödmjukande kattrakande efter makten??

Så, tänk, innan du gör ditt val och glöm inte bort .. Det är alltid gratis ost i Råttfällan!

4/7 2014 Om de "förlorar" det här valet är de i bästa fall ett helt vanligt 20-30% parti nästa val, och om de "vinner" så kommer de aldrig mer i närheten av regeringsmakten när det står klart att de inte kan leverera ren sossepolitik utan måste tära på tillgångarna genom att mata .. framför allt .. Miljöpartiet, med miljarder. Blir det överhuvudtaget en regering så blir den lika populär som EU.

Då tror jag att sossarna har dansat sin sista dans och att en politisk epok har gått ur tiden. Vilket var Miljöpartiets och Maria Wetterstrands mål, tydligt uttalat i en intervju inför förra valet.

9/7 2014 Det är mycket som verkar som ett skämt i svensk politik just nu och Grouco Marxismen inte bara hör hemma i svensk politik .. den ÄR svensk politik, tänker jag?

16/8 2014 Stefan Löfven blir kanske statsminister .. men sossarna kommer att förlora det här valet rent statistiskt. Min gissning är att de landar på "historiskt" låga siffror under 30 %. Efter denna "valvinst" kommer Socialdemokraterna aldrig mer att uppnå sin forna storhet .. utan blir ett parti bland alla andra. Det finns redan nu generationer som inte minns den tiden, de som gör det kommer att känna sig lurade och de som är rödrosiga ända in i själen kommer att dö ut inom en inte alltför avlägsen framtid.

Det är vad jag tror.

Socialdemokraterna kanske kan jubla på valnatten .. men jag tror att det i så fall är en Pyrrhusseger* .. byggd på floskler, klyschor och retorisk sockervadd .. som kommer att kosta partiet alldeles för mycket.

För att inte tala om vad den kommer att kosta väljarna ..

6/9 2014 Stackars Stefan Löfven .. hur det än går i det här valet så kommer han att gå till historien som en förlorare.

Eller hur? Visst bekräftar väl SBC:s siffror nästan exakt vad jag förutspådde redan innan de ”vann” valet 2014?

”Vad borde Socialdemokraterna göra för att vända opinionen inför valet?” .. är en annan fråga som i dag ställs till sossegurun Göran Persson som tydligen anses vara specialist på valvinnande råd. Hans råd är samma taktik som han själv använde sig av, lova något dyrt som vi egentligen inte har råd med .. ”det kommer kosta pengar, men man borde höja pensionerna och höja avgiftsuttaget till pensionssystemet”.

Många experter verkar tro att S kommer att föreslå välfärdsreformer som gratis förskola eller en tandvårdsreform inför valet. Tror du att sådana förslag lockar tillbaka väljarna?

Det vill Göran Persson inte uttala sig om, men av det han säger kan vi lista ut att han tycker att det kanske skulle vara en god idé.

Så då kan väl jag också sticka ut hakan och påstå att efter alla svek, all passivitet, alla besparingskrav på de svagaste och mest utsatta och alla konstiga eftergifter som gjorts för att hålla sig väl med Vänstern och Miljöpartiet så har Socialdemokraterna inget förtroende kvar.

De kan lova precis vad som helst, ingen kommer i alla fall att tro att de har för avsikt eller ens kommer att få möjlighet att genomföra det.