Medan våra folkvalda ..

.. sitter i värmen och smider planer, smutskastar varandra och lägger ut dimridåer ägnar sig det okända folket utanför storstäderna åt snöskottning.

Det finns inte en enda muskel i min kropp som inte deltagit i denna folkhälsosamma sysselsättning. Inte mindre än TRE gånger i dag har jag skottat något som kan jämföras med ena halvan av en fotbollsplan, och just nu stånkar Maken med den fjärde skottningen.

Men jag är inte bitter. Inte ens avundsjuk.

Däremot blir jag nästan oförskämt uppiggad av Hexanmexans rapport om bidraget till Kulturens senaste bidrag till Kulturupplysningsbidrag bland de allra minsta bland oss .. fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar.

Det är ju rörande – tänk att ingen tidigare har uppmärksammat detta kulturella hålrum hos naturens mindre invånare?

Fyra konstnärer kommer att knytas till projektet och deras uppdrag blir att skapa konst som riktas direkt till naturens minsta livsformer.

Projektets säregna karaktär gör att det konstnärliga resultatet skulle kunna bli av en sort som inte kan uppfattas av en mänsklig publik.

Bidraget från skattebetalarna, som ska möjliggöra denna viktiga kultursatsning, är blygsamma 1 030 000 kronor.

Men? Om nu naturens minsta livsformer – de sk bytesdjuren - stannar upp och funderar över vad konst egentligen är och om den alls existerar – ökar då inte risken för att de i stället för att få ett kulturellt lyft i tillvaron, blir naturens större livsformers middag?

Och om denna kulturella gärning får genomslag hos naturens mest skyddslösa finns det ju också risk för utrotning och i förlängningen också skador i den naturliga mångfald som är så oändligt värdefull för vår miljö?

Utan humlor skulle vi stå oss slätt, skalbaggar och maskar är oerhört viktiga för jorden och om våra bin hellre ägnar sig åt kulturupplevelser och kulturupplysning än pollinering då är kan det här projektet landa i något ännu värre än den uppvärmning av planeten som ”alla” är engagerade i.

Här har vi verkligen ett område där miljöengagerade influensers kan både kan ge en röst åt utsatta grupper, uttala sig om demokratins betydelse bland naturens minsta livsformer OCH rädda miljön.

Samtidigt!

Men svampar?

Jag blir i alla fall liiiite nyfiken. Hur ser planerna på kulturupplysning bland svampar ut?

JÖKboet?

Steget Efter

SVT/SR använder sig av begreppet en blåbrun regering och det blåbruna blocket när de intervjuar Jonas Sjöstedt i Ekots lördagsintervju. Visserligen slänger Monica Saarinen in en brasklapp – det är vänsterledarens ord - de tre gånger hon, med illa dold förtjusning, använder uttrycket, men det är uppenbart att det är så här det ska se ut framöver.

Det är lite märkligt, sett ur ett gräsrotsperspektiv? Jag trodde att själva idén var att blockpolitiken var av ondo och skulle förpassas till historiens skräphög?

Men om det nu ändå måste skapas ETT block, som åtminstone public serviceanställda kan vara emot, så kan väl ingen ha något att invända mot att vi, som gärna hade sett en annan regering, använder oss av något av begreppen JÖKarna eller JÖKboet när vi hänvisar till den vi fick?

Utmärkelsen ”Årets Bild 2019” går till Roger Turesson, ..

.. om jag får någonting att säga till om.

När jag såg den i DN:s papperstidning i går kastade jag mig genast över nättidningen för att kunna länka till den, men förgäves. ”Någon” hade förmodligen insett vilken möjlighet till roliga memes som den kunde ge upphov till bland den oupplysta delen av befolkningen som DN försöker frälsa med sin agendasättande journalistik.

Efter ihärdigt sökande hittade jag till slut en otydlig variant i Johan Ingerös twitterflöde och det är ju bättre än ingenting. För den här bilden säger mer än tusen ord om regeringsbildningens final.

För som Johan Hakelius skriver i Expressen .. Vi är alla offer för den stora blåsningen. 7 495 936 röstberättigade, varav exakt ingen röstade för en vänsterminoritetsregering med högerliberal politik dikterad av ett åttaprocentsparti.

Men så hittar jag Bilden på Roger Turessons instagramkonto, vilken lycka! 

Men jag törs inte kopiera den eftersom jag har lite dålig koll på vad som gäller, men det är ju inget som hindrar att jag lägger in en länk HÄR, eller hur?

Om jag dessutom skulle publicera en interiörbild över det hörn där den Makalöse Maurice har sin privata sandlåda, så är väl inte det heller något brott mot upphovsrätten?

Den Förskräcklige Maurice egen kommentar till det hela är .. Det är skillnad på möss, människor och KATTER. En katt skulle aldrig fräsa eller ryta ifrån och samtidigt acceptera att bli någon annans middag!

Nu är det ju inte riktigt det som det handlar om .. försöker jag.

Det där tror du inte själv på .. hånler Katten.

Min katt, den Makalöse Maurice ..

.

 .. som tillhör kattvänstern (KVPm) och är en sann mjauist – ni vet, av människan efter förmåga till Katten efter behov – har plötsligt fått för sig att Kd står för Kattdemokraterna.

Något som han anser bekräftas av detta meddelande ..

kd.nu/blimedlem

Så roligt och smart att det måste ha tänkts ut av en Katt .. spinner han stridslystet. En riktig Katt lägger aldrig ner vapnen, ser sig aldrig som besegrad och det är inte storleken som betyder något, utan hur fast du är i din övertygelse!

Och din övertygelse är? .. frågar jag.

Om JAG mår bra, så mår du bra! Visa klorna och gör någonting i stället för att sitta här och gnälla.

Jag ska tänka på det till i morgon .. svarar jag som faktiskt piggas upp av löftet om en rabattkod på politiskt medlemskap. 

Vad är det som hindrar mig från att vässa klorna tillräckligt mycket för att bli medlem i KD, nu när hälften av borgerlighet har blivit socialdemokrater?

It´s all about the money.

 

Nu har vi blivit ”räddade” från Sverigedemokraterna två gånger. Först med DÖ och nu med JÖK och jag hoppas innerligt att vi slipper bli räddade med något liknande nästa val – när det nu blir.

Men vad är det då för hemskt och förfärligt som vi blir räddade från?

Ja, inte är det från kriminalitet, sexuella övergrepp, väntetider i vården som i värsta fall leder till döden, hemlöshet, bostadsbrist, ett rättssystem med dubbla måttstockar eller indragna hjälpinsatser för funktionshindrade.

Hur många har hört någon av våra partiledare tala lika varmt och engagerat i dessa frågor som de gör när det gäller att rädda oss från det nationalistiska, populistiska och fullständigt livsfarliga partiet Sverigedemokraterna?

Men är det verkligen själva partiet som de är så rädda för?

Finns det något annat som skakar de ”anständiga” partierna i grunden?

Innan SD klev in i bilden delade de sju ”anständiga” partierna, under mandatperioden 2002 – 2006, på 599 miljoner kronor i statligt partistöd.

(Statligt partistöd utbetalas till partier som är (eller nyligen har varit) representerade i riksdagen, alternativt uppnått en röstandel av 2,5 % i något av de två senaste riksdagsvalen.)

Dessutom var alla 349 riksdagsledamöter som uppbar ersättning i riksdagen också ”anständiga” riksdagsledamöter.

Men nu har Sverigedemokraterna tagit 62 platser i riksdagen. Platser som de sju sett som sina och nu förlorar. Men inte nog med det – de är också med och delar på partistödet/partibidraget!

Partibidragets belopp för stödåret 2016/17 var …

Socialdemokraterna     45 313 650

Moderaterna                37 174 800

Sverigedemokraterna   21 659 100

Miljöpartiet                    14 544 450

Centerpartiet                 13 670 400

Vänsterpartiet               13 312 800

Liberalerna                    12 930 900

Kristdemokraterna        11 858 100

Feministiskt initiativ     1 666 500

Totalt                         172 130 700

En annan form av bidrag ges också av Riksdagen för partigruppernas och riksdagsledamöternas arbete i riksdagen. Det bidraget betalas också till partikanslierna.

Det finns alltså ytterligare en anledning till våra anständiga partiers rädsla för ett nytt, och växande parti.

Men vilka är det de räddar med sina DÖ och JÖK krumbukter?

Oss, eller sig själva?

Om jag var Moderat eller Kristdemokrat ..

.. så skulle jag inse att vad vi än gjorde, vad vi än sa och vilka konstiga avtal vi än skrev inför den kommande valrörelsen .. när den nu blir .. så finns det inget sätt att försvara sig mot fem partiers ihärdiga SD-smutskastande.

Det är dags att avstå från att delta i det SM i kast med liten sverigedemokrat som pågått sedan 2010.

För det första har Sverigedemokraterna blivit betydligt större, för det andra har de blivit betydligt tyngre och för det tredje har styrkeförhållandena i den här tävlingen blivit så ojämlika .. 5 partier mot 2 .. att SM-medaljen i kast med stor Sverigedemokrat redan är vunnen innan tävlingen ens har påbörjats.

Att sitta och vänta på att Centern och Liberalerna ska komma tillbaka är fel väg. De som trodde på Alliansen kommer inte att chansa på att den återuppstår igen så länge som Annie Lööf och Jan Björklund finns kvar i sina partier.

Säg som det är, och gör som du har sagt .. det är kloka ord.

Men om beröringsskräcken med SD ändå fortfarande är så stark att det är totalt uteslutet att ens samtala om frågor där det finns en gemensam samsyn, så är det väl ändå dags att informera väljarna om i vilka frågor M och Kd kan tänka sig att söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Eller inte ta emot stöd från Sverigedemokraterna?

Vården är en sådan fråga. Både sjukvården, äldrevården och psykvården behöver ärliga politiker som inte offrar värdefull tid på att ducka för att inte träffas av skurar av sverigedemokrater, kastade av det andra laget. Våra politikers enögda engagemang i tävlingen om vem som tycker sämst om Sverigedemokraterna har redan tagit så mycket fokus från livsviktiga frågor att det har kostat alldeles för mycket i väntetider och kanske också människoliv.

Kan Centern och Liberalerna bli Socialdemokrater om Socialdemokraternas partiledare imiterar Ulf Kristersson, trots att han fortfarande samarbetar med Vänsterpartiet, så tror jag inte att väljarna tar illa upp om Moderaterna och Kristdemokraterna öppet och ärligt deklarerar att den svenska välfärden är så viktig att de tacksamt tar emot allt stöd som ger ett tryggare och mer välfungerande samhälle med en handlingskraftig polis, en effektivare sjukvård, en mänskligare äldreomsorg och ett mer realistiskt förhållningssätt till den ökande kriminaliteten och de ökande sexualbrotten.

Om det är möjligt skulle jag också vilja se ett öppet samtal som resulterar i en överenskommelse om vilka frågor som det finns samsyn i och vilka frågor som de tre partierna kanske aldrig någonsin kommer diskutera gemensamt.

Helst utan Hemliga Lappar och Hemliga Rum.

Helst med fullt ansvarstagande från alla parter och helst i god tid före valet. När det nu blir?

Men det är väl för mycket begärt?

För det verkar vara mycket lättare att svika alla vallöften till förmån för ett SM i kast med betydligt större Sverigedemokrater under ytterligare en valrörelse och ännu fler oändliga, resultatslösa samtal med en stackars talman.

SVAMp-regeringen?

Jeanders Bildblogg

 Nu när Vänsterpartiet har fått ett Hemligt Papper på att han ingår i regeringsunderlaget och Centerpartiet och Liberalerna verkar vara de enda kvarvarande partierna i den före detta Alliansen är det väl rimligt att kalla en regering som består av Socialdemokraterna + Vänsterpartiet + Allianspartierna + Miljöpartiet för SVAMp-regeringen.

Eller kort och gott för SVAMparna?

Steget Efter

Total för(V)irring??

Jeanders Bildblogg

Stefan Löfven öppnar för att förhandla med Vänsterpartiet – i hopp om att rädda överenskommelsen med C och L .. skriver Expressen och fortsätter .. Men nu stänger Annie Lööf den dörren!

Expressens journalist frågar .. Men om Jonas Sjöstedt till exempel kräver att få tillbaka subventionen på glasögon för barn, och Stefan Löfven går honom till mötes på det, då påverkar han ju budgeten. Betyder det då att överenskommelsen faller?

Svaret blir som vanligt lite svårt att tolka i förhållande till frågan .. Budgetsamarbetet de kommande åren, det kommer ju bygga på de fyra partier som sitter runt förhandlingsbordet. Vad Socialdemokraterna väljer att lägga in för prioriteringar i sina förhandlingar, det får Socialdemokraterna välja .. så den envise journalisten försöker igen .. Så de kan förhandla med Vänsterpartiet på sin sida och ta med deras krav till förhandlingar med er?

Självklart inte! .. svarade Centerledaren kort och här saknar jag verkligen en följdfråga.

Om Stefan Löfven förhandlar med Vänsterpartiet och tar med sig deras krav – ”till exempel kräver att få tillbaka subventionen på glasögon för barn” - och ”prioriterar det i sina förhandlingar” med de övriga tre partierna, trots att alla vet att han gör det för att blidka Jonas Sjöstedt? Går det bra att förhandla vänsterns krav då?

För om Jonas Sjöstedt får grönt ljus för att använda Stefan Löfven som en mänsklig buktalardocka, är det kanske ett förslag som kan göra att Vänsterpartiet släpper fram Stefan Löfven på onsdag och ändå får inflytande över mittenrörans politik?

Vad som helst verkar ju vara möjligt och det verkar vara fler än jag som på fullt allvar börjar undra om inte ”förolämpningen” mot Vänsterpartiet är ytterligare en del av Annie Lööfs Stora Plan för att bli statsminister? För om Löfven faller på fredag är det fritt fram för Annie Lööf att fiska upp sitt gamla förslag ur handväskan .. titta vad jag har!! .. en Annie Lööf-regering med C, Mp, M och Kd!

Bara för att rädda Sverige från Sverigedemokraterna, förstås.

Det kan väl inte Ulf Kristersson säga nej till – för då blir det ju hans fel om vi ”kastas in i” ett extraval?

Vad vill Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet?

Jag har suttit som limmad vid alla olika pressträffar med talmannen och diverse partiledare och har fortfarande inte en aning om vad Jonas Sjöstedt egentligen vill?

Vad Jonas Sjöstedts parti INTE vill är däremot glasklart. De vill INTE bli uteslutna från politiskt inflytande i fyra år och de vill INTE ha en regering med högerpolitik utan möjlighet att vara med och påverka och de vill INTE bli av med ”alla reformer” som de anser sig ha fått igenom under förra mandatperioden.

Men vad vill Jonas Sjöstedt, mer än att få några luddigt formulerade muntliga löften om ”visst” inflytande i de frågor som inte ingår i överenskommelsen med Liberalerna och Centern?

Själva överenskommelsen får tydligen ligga fast, med skrivningen om att Vänsterpartiet ska hållas utanför allt politiskt inflytande?

Göran Eriksson i SvD kallar Jonas Sjöstedts protest för en ”mjukisrevolt” och det var nästan vänligt uttryckt med tanke på vad han egentligen begärde – Stefan Löfvens muntliga löfte att Vänsterpartiet skulle få vara med och leka, ”som en del av regeringsunderlaget”, om de bara väntar tills Stefan Löfven blivit vald och kan göra som han vill.

Jonas Sjöstedt nöjer sig alltså med en ”symbolseger” genom att skramla med vapen han inte tänker använda och uttrycka tomma hotelser, eftersom han redan vet att det enda Stefan Löfven vill ha av C och L är deras röster i statsministeromröstningen.

För menade han allvar med alla hårda ord så borde han kräva att ”den förnedrande” skrivelsen om Vänsterpartiet skulle strykas ur fyrpartiuppgörelsen.

Redan innan Stefan Löfven blir vald, med stöd av Vänsterpartiet, verkar det som att allt Annie Lööf och Jan Björklund får ut av Januariöverenskommelsen är ett stort antal utredningar, några nådegåvor och ett ofrivilligt samarbete med Vänsterpartiet i alla övriga regeringsbeslut som inte kan skjutas upp till efter nästa val eller tydligt och tvingande formuleras i de 73 punkterna i JÖK – eller Januariblåsningen, som den också kallas.

Om de ens får det?

Men vad jag har verkligt svårt att förstå är varför S, Mp, L och C, inte en enda gång under en hel månad, ägnade en tanke åt att Vänsterpartiet var förutsättningen för att hela uppgörelsen skulle gå igenom i riksdagen?

Hur sjutton ska den här regeringen kunna styra ett helt land när de inte ens kan presentera ett regeringsunderlag som håller ihop?

Stackars Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.

Så sent som den 19:e september satt Vänsterledaren hos Expressens ”Bara Politik” och berättade att han var villig att släppa fram en S-ledd regering där Annie Lööf och Jan Björklund ingår – även om det egna partiet stängs ute.

Men i hans värld, just då, var det en förhandlingsfråga, eftersom - Vi stöder aldrig en regering utan att få något i utbyte, att få politiskt inflytande. Det kan vara att vi gör budgeten ihop eller att vi gör andra saker. Vi är alltid beredda att sätta oss ned och förhandla för att få igenom vänsterpolitik – det är mitt besked nu också. Men det är möjligt att det kommer att behövas för att bilda den regeringen.

Mindre än fyra månader senare blir han placerad i samma politiska utanförskap som Jimmie Åkesson, utan förhandlingar och utan att ens ha blivit tillfrågad. Den "nya regeringen" är tydligen redan klar med vårbudgeten utan att Jonas Sjöstedt ens blivit tillfrågad.

Kan man bli mer förminskad?

Inte minst med tanke på att han, i samma intervju, ansåg att han borde bli vice statsminister om partiet fick en plats i den nya regeringen, därför att – Det är helt rimligt om vi är en del av regeringen och vi är näst största parti där, då bör jag vara det.

Det är ett fall från hög höjd och en rätt förnedrande landning vi ser just nu.

Men vågar Jonas Sjöstedt slå tillbaka?

Han har allt att vinna. En väljarström från sossarna, ett nyval där Liberalerna förmodligen åker ur riksdagen och ett Centerparti som förlorat all trovärdighet. Stefan Löfven skulle förmodligen tigga och be Vänsterpartiet komma tillbaka på vilka villkor som helst.

Men tänk om Vänsterpartiet hjälper Sverigedemokraterna att hjälpa Ulf Kristersson till Makten?

Ja, tänk? 

Det är väl ändå inte Vänsterpartiets problem? Den sängen har väl sossarna bäddat tillsammans med centerpartisterna?

Och vad är det som säger att Sverigedemokraterna skulle stödja det sista alternativet före ett extraval. Ett alternativ som innebära en regering som regerar med stöd av Centern?

Hellre äter de väl en burk mask, för Sverigedemokraterna har lika mycket att vinna på ett extraval som Vänsterpartiet.

Att Jonas Sjöstedt kan bli förbannad kunde vi se när Stefan Löfven dissade hans parti inför öppen ridå vid förra regeringsbildningen, men har han tillräckligt med ryggrad för att rösta nej till en regering som är mot allt som Vänsterpartiet står för? Det får vi inte veta förrän i nästa vecka.

Det ska bli oliiiiidligt spännande att följa den här cirkusens finalnummer.

Första, andra, tredje … såld till Stefan Löfven!

Nu vet vi i alla fall hur mycket en statsministerpost kostar och hur högt priset på ett rejält svek är i dagsläget.

En gång var det 30 silverpenningar men nu räcker det tydligen med ett 30-tal utredningar vars resultat ska presenteras 2021 och möjligen resultera i reformer som tidigast kan genomföras efter valet 2022.

Om nu Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna fortfarande har något att säga till om när det valet är avgjort?

Det hela känns lite snopet för oss som hade hoppats att de verkliga problemen som skriker efter en lösning redan nu skulle närma sig en lösning bara valet låg bakom oss.

Men en sak kommer vi i alla fall att få redan i år! Centerns och Miljöpartiets krav på lättnader i frågan om rätten till familjeåterförening kommer redan i år att ge resultat i ytterligare en kraftig befolkningsökning. Låt oss bara hoppas att den inte omedelbart blir i samma storleksordning som 2015.

För var ska alla bo?

Vad ska de arbeta med?

Många är gamla föräldrar som behöver samma vård och omsorg som våra egna gamla föräldrar som redan nu kämpar förgäves för att komma i åtnjutande av det som de betalat för under ett helt arbetsliv? Hur ska vi kunna ta hand om alla?

Väldigt många är barn som måste ha en plats i skolan, även om klasserna redan nu är alldeles för stora. Vilka ska undervisa dem på ett språk som de inte förstår?

Språkundervisningen som så många redan nu avstår från – om den nu ens finns tillgänglig – vilka ska se till att den fungerar för så många fler?

Finns det tandvård till alla?

Hur ska landets alla kommuner orka med?

Hur ska sjukvårdspersonalen klara av ett ökat tryck? Lärarna? Omsorgspersonalen och hemtjänsten? Psykiatrin? Alla landets socialassistenter? Polisen? Alla frivilliga som ger allt och lite till för att få landets hemlösa att överleva ytterligare en vinter?

Vilka ska betala?

Går det överhuvudtaget att göra fler besparingar på de svagaste i samhället än vad regeringen Löfven har gjort hittills?

Många sätter sitt hopp till att Jonas Sjöstedt ska vägra vara dörrmatta åt Annie Lööf, men jag är övertygad om att han och hans parti inte törs mopsa upp sig mot sossarna, även om ett nyval skulle kunna vara väldigt förmånligt för vänstern om Liberalerna åker ut ur riksdagen och Centern förlorar fler mandat än vad SD vinner.

Men Jonas Sjöstedt är ingen stark och modig ledare och dessutom finns det där lilla ”om” som hindrar Vänstern från att visa musklerna. De tar hellre de smulor de får bakom Annies rygg än kämpar för den plats de nu blir utestängda från.

Så är det alltid, en riktig vänsterpartist skriker alltid högst. VILL HA allt åt alla eller åtminstone sig själv. Hävdar sin rätt genom att förstöra allmän egendom eller slänga okvädningsord på twitter. Drar ner mössan och gå loss på oliktänkande i olika demonstrationer eller manifestationer .. men när det verkligen är upp till bevis är det alltid Någon Annan som får ta ansvaret.

Ungefär som min katt – bortsett från twitter och maskering.

Men NÄSTA VAL – den 11 september 2022 - då kommer Annie Lööf kanske att få utdelning på någon av alla de 30 utredningarna hon fick av Stefan Löfven som tack för att hon spelade bort sina väljare i spelet om Makten.

Vem vet? Vi kanske kan få köpa vin i en gårdsbutik lagom till valnatten!

Det är 1338 dagar kvar till dess.


DI - Annie Lööf går rakt i utredningsfällan

Jag lyssnade på Annie Lööfs presskonferens..

.. och allt hon sa verkade så fantastisk bra med tidsgränser och löften budgetperiod efter budgetperiod och jag vet inte vad.

Men .. OM nu det omtalade ”utkastet” godkänns och undertecknas av samtliga berörda, OM Vänsterpartiet nöjer sig med att förhandla med sossarna i garderoben och Stefan Löfven äntligen får lägga rabarber på den hett eftertraktade statsministerposten … vad händer då?

Om vi nu tänker oss att en ”tidsgräns” passeras utan att det som utlovats sker, om regeringen ertappas mitt i ett samarbete med Vänstern eller om ett löfte helt sonika bryts - en rimlig tanke eftersom det handlar om sossar - eller ”glöms bort”, vad gör Centern och Liberalerna då?

Det går ju inte att avsätta Stefan Löfven när han väl sitter där han sitter.

Inte heller är det möjligt att sänka hans budget till förmån för en annan – utan att samarbeta med Sverigedemokraterna?

Jeanders Bildblogg

I samma ögonblick som Annie Lööf och hennes centerpartister sätter fingret på den gula knappen har de fullständigt tappat kontrollen över Stefan Löfven, hans vänsterkompisar och Januariöverenskommelsen.

Vi såg det hända med DÖ, där sossarna töjde på gränserna så till den milda grad att Kristdemokraterna till slut avslutade det gemensamma lidandet.

Varför ska de bete sig annorlunda nu?

För när Socialdemokraterna väl erövrat regeringsmakten finns det tusentals beslut som en regering kan fatta utan att behöva få dem godkända av riksdagen. Särskilt om man som sossarna har mångårig vana vid att använda sig av lite fiffel och båg för att få saker att se ut som något annat än vad de verkligen är.

Jag har inte lika stort förtroende för Stefan Löfven som Annie Lööf verkar ha. Inte heller har jag lika höga tankar om Annie Lööf som hon verkar ha själv.

Men till skillnad från alla inblandade så har jag inget annat val än att vänta ochse vad som händer, för chansen till ett extraval försvinner i samma ögonblick som Stefan Löfven får makten i sina fumliga men maktfullkomliga händer igen.

Kanske händer det osannolika att en socialdemokratisk statsminister står för sitt ord?

Steget Efter

Eller är det nu vi begraver Folkpartiet under den fallossymbol som symboliserar Liberalerna och kanske är dagens överenskommelse det som får Annie Lööf att komma till insikt om att 100 sossar (med 28 vänsterpartister i garderoben) förmodligen är farligare än 62 sverigedemokrater?

Osamarbetsavtal?

Det ryktas om att partiledarna i alliansen håller på att skapa ett ”grundläggande dokument” – som ska säkerställa att Sverigedemokraterna hålls utanför politiskt inflytande om det skulle bli en moderatledd regering.

”Ett grundläggande dokument” – ett osamarbetsavtal mellan fyra riksdagspartier som lovar och svär att inte samarbeta med ett annat riksdagsparti?

Är det överhuvudtaget möjligt? Lagligt?

Samarbetsavtal vet jag vad det är – men ett Osamarbetsavtal? Det har jag aldrig hört talas om. Förmodligen ingen annan heller, eftersom ordet ”osamarbete” inte verkar finnas i SAOL.

Av någon anledning verkar de fyra före detta allianspartierna tro att de kan ”osamarbeta” med SD och ändå få deras röster vid en statsministeromröstning som ger makten till Ulf Kristersson?

Lika obegripligt verkar det vara att Sverigedemokraterna inte kommer att godkänna ett regeringsalternativ som undertecknat ett ”Osamarbetsavtal” som ”aktivt avser förhindra att SD-väljarna får inflytande”.

Om jag förstått det hela rätt måste en statsminister väljas med stöd av minst 175 röster/mandat.

Vänstern har 28, Sossarna 100, Miljöpartiet 16 = 144 mandat

Moderaterna har 70, Kristdemokraterna 22 = 92 mandat

Centern har 31, Liberalerna 20 = 51 mandat

Sverigedemokraterna har 62 mandat.

Om osamarbetspartierna ger sina 143 mandat till Ulf Kristersson, de rödgröna röstar ner Ulf Kristersson och SD lägger ner sina röster blir det väl inget samarbete alls för osamarbetspartierna? 

Om det sedan ska röstas om Stefan Löfven får han sitt gängs 144 mandat och måste få minst 31 mandat från Centern och Liberalerna för att bli statsminister.

Vilket får mig att undra om inte det sk Osamarbetsavtalet bara är ett nytt och genomtänkt sätt för de gamla allianspartierna att slippa regera utan att skriva under ett nytt DÖ-avtal?

Eller är det bara en ny fint från Annie Lööf och Jan Björklund som dels får SD att rösta MOT Ulf Kristersson och dels ”tvingas” rösta FÖR Stefan Löfven för att inte bryta osamarbetsavtalet som hindrar dem från att rösta som SD som då förutsätts rösta FÖR Ulf Kristersson?

Men om 8 Liberaler röstar mot Stefan Löfven och SD lägger ner sina röster – vad händer då?

Eller är ryktet om osamarbetsavtalet bara ett sk ”fulspinn” från Socialdemokraterna? Något som har som mål att reta upp och oroa SD så att de lägger ner sina röster eller ännu hellre – röstar mot Ulf Kristersson?  

Politik verkar vara väldigt krångligt och svårt? Inte undra på att de behöver mycket ledighet och stor ekonomisk trygghet för att orka fundera ut så avancerade planer, avtal och dokument för att ”rädda” Sverige och svenskarna från … från .. ja, vaddå?

Oönskat samarbete i riksdagen? Valresultatet? Sig själva?

(Den här regeringsbildningen är så rörig att jag inte kan hålla reda på någonting. Trots att jag har en fusklapp på bildskärmen med mandatfördelning och allt så blir det fel i alla fall – som Anonym 14.35 och Magnus så riktigt påpekade .. Vi har "negativ parlamentarism" i Sverige: RD kan alltså med noll rösters stöd välja X till statsminister om inte (minst) 175 ledamöter aktivt avvisar (röstar nej till) X.)

Jag får bara ont i huvudet av att försöka räkna ut alla omöjliga alternativ. Det känns lite som att det vore värt pengarna att få ett nyval och helst också lite nya politiker.

Men VARFÖR får vi kryssa in folk i riksdagen, men inte stryka dem som ingen vill ha eller litar på?)