Hvad vilja Socialdemokraterna?

.. är fråga som ställdes, och besvarades, i ett tal av skräddarmästaren August Palm, en grå novemberkväll för nästan precis 138 år sedan på Hotell Stockholm i Malmö.

Till skillnad från dagens socialdemokrater visste alltså August Palm precis vad hans ”Sosialdemokrater” ville. De första 13 sidorna av hans 28 sidor långa tal kan du läsa HÄR. Den som börjar läsa kommer förmodligen att bli lika road som jag över att ”Sosialdemokraterna” på August Palms tid var ett parti som till största delen byggde på folkets missnöje och känsla av att bli nedvärderade av en styrande elit och att partiet då förkortade sitt namn till S.D.

Frågan – Hvad vilja Socialdemokraterna – ställdes också 1904 i den lilla tidskriften Socialdemokratisk agitationsskrift som såldes för blygsamma 5 öre och även då besvarades den mycket långt och utförligt, något du kan ta del av HÄR.

Samma fråga har säkert ställts många gånger under åren fram till i dag, men numera ställs den allt oftare och företrädesvis inom partiet.

2016 var det sociologen Gunnar Gillberg som undrade i GP och 2018 kom frågan i Affärsvärlden från Jan Larsson. Jag hittade inga svar från Socialdemokraterna och förväntade mig inte heller några. Det var länge, länge sedan en socialdemokrat besvarade en så knepig fråga med något annat än en anklagelse och ett pekande finger åt höger.

”Vad vill vi egentligen?” .. har tydligen varit den bärande frågan nu när sossetopparna samlades för att utarbeta en ”mellanvalsstrategi”. Varför flyr väljarna till ett parti som bygger sin politik på folkets missnöje och känsla av att bli nedvärderade av en styrande elit? Ett parti som dessutom förkortar sitt namn till SD?

Men NU har Socialdemokraterna tydligen drabbats av klarsyn och enligt partisekreteraren Lena ”jagtänkersåhär”-Rådström Baastad har de kommit fram till att ”strategin” ska se ut ungefär så här:

1. Socialdemokraterna måste vara TYDLIGARE när det gäller att det som är fel är samarbetspartiernas (Mp+C+L+V) fel och att Socialdemokraterna EGENTLIGEN vill något helt annat. De hade till exempel satsat mer, mycket MER, på kommuner, välfärd och minskad invandring om de bara inte hade TVINGATS av JÖK-överenskommelsen som kom till för att blockera SD som vill satsa mer, mycket MER, på kommuner, välfärd och minskad invandring. Socialdemokraterna bör därför bedriva ett tydligare oppositionsarbete inom regeringssamarbetet och mot den gemensamma budgeten och politiken?

2. Höjda skatter. Mycket MER höjda skatter. För att få råd att satsa mer, mycket MER, på kommuner, välfärd och en HÅLLBAR migrationspolitik.

3. Visa RESULTAT. (se punkt 4)

4. När Socialdemokraterna blir TYDLIGARE med att Socialdemokraterna egentligen INTE vill samarbeta med Mp, C, L och V, kommer väljarna att förstå att sossarna skulle ha levererat ett bättre RESULTAT utan dem.

5. Socialdemokraterna måste frejdigt kunna kliva fram och visa på vad de VILL. Vilket är att återuppbygga och stärka det starka samhället som raserats av alla övriga partier under de senaste åren.

6. PRIORITERA välfärden i kommande budget, i stället för Annie Lööfs eländiga punkter i JÖK:en.

7. Socialdemokraterna bör bli mer SJÄLVKRITISKA och erkänna att Januariavtalet visserligen är bra och rätt (delvis) men inte bra och rätt för Socialdemokraterna som visserligen inte vill ha det men inte heller vill släppa statsministerposten utan gör vad de inte vill för att få det de vill.

8.Vilket tydligen ska kommuniceras med väljarna via ”flygblad”?

Jag KAN ha missuppfattat Lena ”jagtroratt”-Rådström Baastad på någon punkt men sammantaget verkar Socialdemokraterna ha kommit fram till att det vikande intresset beror på samarbetspartierna, som envisas med att föra fram sin egen politik, Sverigedemokraterna som envisas med att föra den politik som Socialdemokraterna helst skulle vilja ha som sin egen och på väljarna som inte ser hur ljus och vacker framtiden skulle vara med en socialdemokratisk majoritetsregering.

Men detta ska ”mellanvalsstrategin” alltså ändra på. Statsminister Stefan Löfven blev så imponerad av resultatet att han lämnade mötet bakvägen för att riktigt kunna koncentrera sig på partiets nya strategi. En strategi som han förmodligen inte såg komma när han gick in.

https://www.expressen.se/nyheter/s-topparnas-ord-om-djupa-krisen-i-partiet/

https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/stefan-lofven-blev-aldrig-nagon-politiker/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/zGwLjK/intern-kritik-mot-lofven-och-s-ledningen-har-tappat-greppet

https://www.gp.se/ledare/vad-blir-sverige-f%C3%B6r-land-utan-socialdemokraterna-1.20584172

”Nu tar fan bofinken” är ..

.. ett bevingat ord från anekdot från 1800-talet. En präst som av någon anledning stoppat en bofink under västen slog sig under sin predikan för bröstet för att konkret belysa hur Bibelns farisé uppträdde. Prästen råkade därvid slå ihjäl fågeln, varvid han lär ha yttrat de bevingade orden.

Jag skulle gissa att en eller annan åldrande sosse använde det uttrycket i går efter att ha sett SVT Agendas direktsända, förinspelade (och förmodligen redigerade?) intervju med vår statsminister. Ett framträdande som var ungefär lika övertygande som ovan nämnda predikan från 1800-talet.

Efter de första 12 timmarnas chockade och totala tystnad på sociala medier börjar det nu höras röster som önskar sig en något alertare statsminister än Stefan Löfven. Cornucopia har en intern undersökning om NÄR Stefan Löfven ersätts av någon annan, men så vitt jag kan se så MÅSTE Stefan Löfven kasta in handduken senast innan riksdagens öppnande 2020 om sossarna ska ha en chans 2022.

Senast hösten 2020 måste en ny sosseledare kicka ut alla misslyckade ministrar och rådgivare och ersätta dem med lite mer trovärdiga medarbetare, om h*n ska ha skuggan av en chans att åstadkomma något som ens kan kallas för förändring under 2021. Ett förändringsbevis som partiet är i akut behov av i valrörelsen 2022.

Du har nog rätt .. säger Maken. Men den stora utmaningen blir …

1.    Att hitta en trovärdig partiledare

2.    Att få denna sällsynta och hittills totalt okända person godkänd som statsminister i riksdagen.

3.    Att hitta trovärdiga medarbetare som Mp, C och V godkänner som ministrar i det gemensamma JÖKeriet.

4.    Att skapa en ny och trovärdig politik.

Så, du menar att vem de än väljer så är h*n chanslös?

Nej då .. säger min optimistiske äkta hälft. Men sossarna måste nog försöka hitta någon UTANFÖR både partiet och samarbetspartierna. En välutbildad, verklighetsförankrad förmåga som ändå sitter i riksdagen. Det blir en nästan kriminellt svår nöt att knäcka, men lyckas sossarna med denna omöjliga uppgift har de valsegern som i en liten ask 2022.

Annars?

Annars begår de förmodligen kollektivt självmord genom att välja en misslyckad minister eller Karl Petter Thorwaldsson.

Så blir det .. säger Maken och återgår till att läsa om Iraks försvarsminister som tydligen är både svensk medborgare och folkbokförd i Sverige. Men det kanske han har glömt eftersom han tidigare varit heltidssjukskriven på grund av bland annat minnesproblem?

Skillnaden mellan en grispitt och en socialdemokrat?

I gårdagens ”Så mycket bättre” fick några av de utvalda kändisarna prova på vanligt arbete i en järnaffär. En kund kommer och vill köpa en ”grispitt” av Carola, något som skapar en viss förvirring men aldrig förklaras.

Eftersom min man är allvetare på området fick jag svaret ändå och när vi tog vårt vanliga söndagsfika i klubblokalen för veteranbilsentusiaster visade det sig att uttrycket var allmänt känt.

Jag inser att det alltid finns något nytt att lära sig.

Till exempel att alla som jag under flera år misstänkt vara  födda och frälsta socialdemokrater inte alls var det? Vilket fick mig att skamset att inse att jag tydligen har fler fördomar än jag trodde.

Så, för den som inte vet, en grispitt är en vänstergängad pryl som man kan använda för att dra ut en skruv som gått av, en socialdemokrat är en spik som saknar huvud och folkpartistisk politik är lika meningsfull som en fis i en korgstol.

Jag sorterar in de nya begreppen/orden under rubriken ”värdelöst vetande” och lägger dessutom till dem till dagens guldkorn.

En energibesparande åtgärd?

Jag har blivit lätt allergisk mot partiledardebatter och försöker undvika dem i möjligaste mån, men i dag lyckades jag i alla fall slå på radion precis när Ebba Bush Thor började tala om ”den Sociala Pelaren”. Ni vet, Stefan Löfvens drömscenario där EU övertar ansvaret för välfärden i alla EU-länder och ger oss ”ett inomeuropeiskt system” med bl.a europeisk a-kassa, europeisk minimilön, europeiska arbetsvillkor och lite annat smått och gott. Förmodligen också europeisk anpassad sjukförsäkring, omsorg och pension. Skolan får vi kanske vansköta själva?

Ett nästan säkert sätt att förvandla välskötta system till vanskötta system, enligt Ebba Bush Thor, (och mig, om nu någon är intresserad av vad jag tycker.)

Nu vill inte Stefan Löfven längre kännas vid att det var han som lanserade det här begreppet under EU:s toppmöte i Göteborg 2017. Tvärtom, han gör nästan allt för att lugna fackföreningsrörelsen och näringslivet med att detta inte alls handlar om SVERIGE, som har det bästa av alla bästa system inom alla välfärdars välfärd.

Ska våra löner och arbetsvillkor beslutas här och av oss eller i Bryssel av 28 länder? … frågade Ebba Bush Thor och Stefan Löfven klev fram och svarade (efter en rätt tidskrävande lyssning är detta så ordagrant jag förmår):

Jag ska ställa ungefär samma fråga till Ebba Bush Thor som jag gjorde till Ulf Kristersson för att ha ett stort intresse i svensk politik nu har vi det högerkonservativa blocket i svensk politik just nu med moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater. Vi vet mycket väl vad Sverigedemokraterna uttalat just vad det gäller Ryssland. Det var en sverigedemokratisk företrädare som ville att Putin skulle komma till Sverige för att avsätta regeringschefen. Lite svårt att hålla intresset isär. Sverigedemokraterna tycker inte att EU ska granska Ungern, Polen nu när fria domstolar hotas, oberoende universitet, oberoende media hotas med lagstiftning så tycker Sverigedemokraterna att det ska inte EU granska. Jag vill veta hur Kristdemokraterna ser på det här samarbetet. Givet det som Sverigedemokraterna faktiskt står för och ger väldigt tydligt uttryck för. I EU-sammanhang, i det samarbete som vi behöver utveckla ser Kristdemokraterna några problem med det samarbetet och vilken linje skulle de här tre partierna hålla i ett EU-samarbete när det gäller EU:s värderingar och intresset gentemot Ryssland?

Ebba Busch Thor svarar tålmodigt att Sveriges Riksdag inte längre består av två block utan av ett block, bestående av 4 partier, 1 stödparti till blocket och 3 oppositionspartier. Något som kan ses som positivt eftersom de som befinner sig utanför Blocket kan koncentrera sig på det sakpolitiska innehållet. (I stället för att koncentrera sig på att göra Annie Lööf glad, läser jag in i den lättnadens suck som Ebba Bush Thor låter undslippa sig. Men det är min högst personliga tolkning.)

Stefan Löfven genmäler: Tack, då är det klargjort att det finns inget regeringsalternativ i Sveriges Riksdag och det var bra det kanske inte vad Kristersson hade väntat sig som svar men då är det fastställt – vi har inget regeringsalternativ. Det finns ett regeringsalternativ i Sveriges Riksdag och det är jag i och för sig glad för. Vi söker ändå samarbete över blo.. hmm .. gränserna vill gärna ha så mycket samarbete som möjligt. Ett sånt är om klimat och energi och jag hoppas att då även där att Kristdemokraterna inte bara fokuserar på kärnkraft när det gäller energin utan att vi kan se till att samarbeta för att få så mycket förnyelsebar energi som det nånsin går inte så att EU ska bara stödja kärnkraftsutveckling utan vi behöver all annan energi så vi får en riktig energidiversifiering.

???????????

Som vanligt besvarades en ställd fråga med en anklagelse, ett påhopp eller en helt annan fråga och jag börjar undra .. är inte våra partiledare medvetna om att det finns levande människor som följer de här sk debatterna? Tror de inte vi är intresserade av att få svar på ställda frågor? Tror de att någon överhuvudtaget är intresserade av detta meningslösa skuldbeläggande, etikettklistrande och mörkläggandet av det egna ställningstagandet i ställda frågor?

Stefan Löfven lade energifrågan som ett täcke över ”den sociala pelaren” .. (hos mig fanns den kvar, osynlig, men obesvarad) .. och det får mig att undra om det inte vore en energibesparande åtgärd att helt lägga ner alla partiledardebatter – både i media och i riksdagen.

Tänk bara vad tid de skulle få över. Tid som kanske skulle kunna användas till något bättre? Det kanske till och med skulle tillföra lite förnyelsebar energi i det politiska arbetet?

När en vanlig människa ägnar sig åt det våra partiledare gör i riksdagen kallas de för energitjuvar eftersom de bara ökar stressnivån hos dem de kommer i kontakt med.

Så gör en verkligt energibesparande insats för folket – sluta låtsas att ni är intresserade av något annat än er egen maktposition och lägg ner partiledardebatterna.

”Min arbetsdag är fullt upptagen ..

.. med att knäcka gängbrottsligheten” .. sa Stefan Löfven som svar på frågan vad han tänker göra åt situationen i Malmö. Han gick inte närmare in på HUR eller VAD han sysslar med på sin kammare, men eftersom hans arbetsdagar fylldes av vaddetnuärhangör så får vi väl tro honom på hans ord?

Men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka uttalandet. Det finns ju faktiskt TVÅ ministrar som har till uppgift att lösa de oacceptabla problem som upptar statsministerns arbetsdagar?

Ska vi tolka det som att det är så illa att även Stefan Löfven hyser ett visst misstroende mot justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Mikael Damberg?

Granskar man sedan de socialdemokratiska ministrarnas övriga aktiviteter så är det inte så svårt att se att statsministern även verkar ha liite tid över för att hitta nya sätt att knäcka andra störande och kostsamma grupper. Arbetet med att knäcka sjuka, gamla och funktionshindrade verkar fortfarande vara en stor del av Lena Hallengrens uppdrag.

Men det ansvaret får socialministern bära ensam. Knäckta skyddslösa människor är inte lika eftertraktade fjädrar i hatten som löften om fler poliser, pengar till fler poliser, fler samtal och fler bidrag till föreningar som bidrar med fler kriminella som Stefan Löfven kan fylla sina arbetsdagar med att knäcka.

Det går inte ..

.. att göra en lagändring så att Sverige kan utvisa radikala islamister som Säpo bedömer som farliga för rikets säkerhet.

Men det går jättebra att anställa militanta islamister som behandlingsassistenter på ett behandlingshem för tvångsomhändertagna pojkar som hamnat i kriminalitet och missbruk?

Det verkar vara helt omöjligt att utvisa tusentals afghanska unga män utan asylskäl eftersom det bedöms för farligt för dem att återvända till ett land där risken för bombattacker i huvudstaden är betydligt mindre än i Malmö? (Bomber i år: Kabul 9, Malmö 27)

Men det går alldeles utmärkt bra att ändra i lagen när det handlar om att spara pengar genom att ”befria” tusentals funktionsnedsatta från sin lagliga rätt till ett liv som alla andra.

Att dra in tillstånden eller förbjuda nyetablering av friskolor med kända kopplingar till våldsbejakande islamistisk extremism är också helt omöjligt eftersom det är omöjligt att ändra sekretessreglerna mellan myndigheterna, något som förenklar bidrags- och identitetsfusk liksom annan kriminalitet.

Men det är den enklaste sak i världen att betala ut miljonbelopp i skattemedel från staten och kommuner till våldsbejakande extrema organisationer som gömmer sig bakom samma sekretess som gör det omöjligt förmyndigheterna att kontrollera vilka de är och vad de tidigare har sysslat med?

Något annat, som verkar vara minst lika omöjligt och betydligt svårare, är att hitta och få statsministern och justitieministern att möta folket och berätta vilka åtgärder de tänker vidta, hur de tänkt stoppa den våldsspiral som drabbat landet och – om de händelsevis har några idéer – NÄR de tänker genomföra dem.

Jag är bara enig med regeringen i en enda sak – det här är ett mycket allvarligt läge, inte acceptabelt, inte alls ok och det går bara inte längre.

För det finns en växande vrede och frustration hos den majoritet av folket som inte följer eller deltar i det politiska samtalet utan lever mitt i en verklighet som inte alls stämmer överens med de budskap som politikerna försöker föra fram. Det skapar vrede, hopplöshet och ett otryggt samhälle, där det bubblar och sjuder och riskerar att bli en giftig cocktail. Särskilt med tanke på de försämringar som väntar i och med kommunernas skattehöjningar och besparingar.

Våra osynliga, handlingsförlamade politiker ses inte längre som företrädare för folket utan bara som maktspelare vars enda intresse är det egna partiets andel av lönsamma uppdrag på skattebetalarnas bekostnad.

Brott och Straff - Halva Priset! Nedsatt med 75%! Köp flera betala för för den dyraste!!

Den snabbt växande kriminaliteten med allt vad den innebär - sprängningar, bränder, inbrott, skjutningar, knivskärningar, rån, narkotikahandel, våldtäkter, misshandel och bedrägerier – är en fråga som ligger högt i opinionsmätningarna och väldigt lågt när det gäller beslutsfattande.

Våra folkvalda sliter sitt hår och navigerar i okända vatten med nya värdegrund på sjökorten. Vad ska de göra? Förhålla sig till högeffektiv kriminalitet med lågaffektivt bemötande? Låta polisen agera som trivselpoliser som leker med barnen, rider på en käpphäst och bjuder på kaffe, bullar och korv?

Hur ska de hantera lagar som inte är anpassade efter dagens lagbrytare. Skriva om dem, fatta nya beslut eller rent av ge ytterligare rabatter till dem som inte förstår vad lagen säger, tillsammans med de rabatter som redan finns* för dem som är så unga att de inte förväntas begripa vad de gör?

Det måste vara oerhört svårt att vara justitieminister och samtidigt en god samarbetspartner i en regering som helst vill att problemen/utmaningarna ska lösas av Någon Annan.

Om jag skulle ge ett råd så skulle det vara – lämna paniken inför opinionssiffrorna och försök tänka som en kriminell.

Det är kanske jättesvårt för människor som inte kan tänka längre än till fifflande med medlemsantal, trixande med jobb och lägenheter till anhöriga och vänner och gratis resor till familjen, men om de verkligen anstränger sig att ta kontakt med verkligheten kanske det kan tändas ett litet ljus.

Om jag var kriminell och, till exempel, handlade med narkotika så skulle jag älska systemet med straffrabatter.

För det krångliga med droger är att de måste förvaras - helst inte i närheten av mig själv, levereras – helst inte av mig själv och så måste betalningen från kunden transporteras tillbaka till mig – men helst inte av mig själv.

Då är det ju väldigt vänligt tänkt att ett barn under 15 år kan göra allt detta nästan helt ostraffat och till en förhållandevis blygsam ersättning medan jag själv sysslar med planläggningen av andra lukrativa brott som ska genomföras av Någon Annan som kanske bara får en femtedel av det straff jag själv skulle ha fått om jag smutsat ner mina egna fingrar.

En win-win situation för både mig och en okunnig minderårig som, tack vare mig, kan köpa det som annars varit helt oåtkomligt samtidigt som det blir pengar över övriga nöjen.

Vi måste hjälpa barn och ungdomar från att halka in på brottets bana! .. ropar en del av våra folkvalda. Det gör vi bäst genom att hålla dem som är under 20 borta från fängelset så länge som möjlig!

Vi måste skydda våra laglydiga medborgare från de kriminella .. svarar de andra. Ta bort ungdoms- och mängdrabatterna i avskräckande syfte!

Det beror väl på hur man ser det, tänker jag.

Den kriminelle 18-åring som får lagens fulla straff för att upprepade gånger ha ertappats med drogförsäljning, misshandel, knivskärning vid rån och också roat sig med några våldtäkter mellan uppdragen kanske inte omvänds på ett fängelse, men förhindras åtminstone från att upprepa sina färdigheter under de år han hålls inlåst.

Eller så får h*n ett halvt straff + mängdrabatt som gör att h*n kommer till insikt om det fördärvliga i sitt beteende och hoppar ut från fängelset som en nyfrälst och bättre människa?

Får vi färre barn- och ungdomsbrottslingar om straffen är lindrigare och polisen trevligare? Kommer de ”räddade” unga frivilligt ta avstånd från inkomsterna från de gängkriminella som därmed tvingas att utföra sina riskabla transporter och leveranser själva av rädsla för att störa den pågående räddningsinsatsen i det område som de ser som sitt?

Nu invänder vän av ordning att detta handlar om Offer! Offer som lever i ”utsatta områden” och därmed ”tvingas” att göra felaktiga val. Människor som måste frälsas med gåvor eftersom de inte kan tänka själva, inte kan språket, inte vet vad de får eller inte får göra och därmed inte kan förväntas veta vad som är tillåtet eller inte.

För när begår vi egentligen ett brott? När vi vet och förstår vad vi gör, eller när någon annan talar om att vi redan har gjort det, och ska vi då straffas för det som vi inte upplystes om förrän efteråt?

Det här handlar om samma låga förväntningarnas rasism som rektor Hamid skriver om i Expressen i dag. En knepig frågeställning som gör våra beslutsfattare totalt handlingsförlamade av skräck för att förknippas med ”mörka krafter”.

Om jag var kriminell skulle jag nog vara rätt nöjd med sakernas tillstånd. Särskilt med Mängdrabatten som på något sätt påminner om reaerbjudanden om köp hur mycket du vill till priset av den dyraste vanan.

*Den som var 20 år får straffet minskat till 3/4 av straffet för den som var 21. (25% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 19 år får straffet minskat till 2/3 av straffet för den som var 21. (11% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 18 år får straffet minskat till 1/2 av straffet för den som var 21. (25% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 17 år får straffet minskat till 1/3 av straffet för den som var 21. (33% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 16 år får straffet minskat till 1/4 av straffet för den som var 21. (25% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 15 år får straffet minskat till 1/5 av straffet för den som var 21. (20% lägre än den som var ett år äldre)

*Mängdrabatt/Asperationsprincipen innebär att när en gärningsman döms för flera brott samtidigt och får ett gemensamt straff, så bedöms det allvarligaste brottet till sitt fulla straffvärde medan straffvärdet för övriga brott reduceras i en fallande skala.