Gott Nytt År önskar jag ..

.. alla som läser och framför allt mig själv, eftersom jag släpat på förkylningen från Helvetet i exakt två veckor i dag.

Så det enda jag önskar mig av det nya året just nu är att få vakna upp som en ny och frisk människa i morgon. Det är väl inte för mycket begärt?

Men för att ingen ska lämna sidan lottlös så bjuder jag på två ”nyord” som i alla fall var nya för mig.

Det första ordet, ”Innanförskapsområde”, definierar ett välbeställt bostadsområde fyllt av privilegierade akademiker som gärna läxar upp människor som bor i glesbygd/förort om att de ska vara glada att de inte har det lika illa som krigsflyktingar från Mellanöstern och Nordafrika.

Ett mycket användbart ord som även går att använda på innanförskapsområdet/statsdelen Södermalm i Stockholm där kultur- och journalisteliten hukar bakom sina twitterkonton.

Det andra ordet nog bara nytt för mig, vilket avslöjar min brist på bildning, men nu när jag lärt mig det förvånar det mig att det inte har använts oftare, särskilt under 2019.

Kakistokrati. Säg att det var nytt för er också. Snälla!

Andra statsskick som till exempel Demokrati, Republik, Monarki har jag koll på. Plutokrati och ordet för skendemokrati – Demokratur - också.

Men Kakistokrati?

Ett ord som passar som handen i handsken när jag ser på dem som ansvarat för Sverige under detta förlorade år, och som, enligt Wikipedia (ja, jag veeet, det ÄR lite skämmigt att behöva googla på det), betyder ..

.. ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de värsta människorna sitter vid makten. Kännetecken för en kakistokrat kan vara dåliga politiska beslut, beslut som försämrar nationalekonomin, försämring av internationella relationer.

En sen, men väldigt välkommen julklapp som gav ett igenkännande skratt i den allmänna hopplösheten. Låt oss hoppas det blir fler av den sorten under 2020.

2010-talet går mot sitt slut, vi närmar oss det nya 20-talet och ..

.. det saknas inte samhällsvetare, krönikörer, journalister och andra skribenter som fyller sida upp och sida ner med analyser om varför 10-talet blev som det blev istället för att bli som det borde ha blivit eftersom alla hade fel när vi klev in i 10-talet som inte alls såg ut som 00-talet vilket medförde att ingen kunde göra som de borde ha gjort eftersom de som var före dem och hade haft möjlighet att uträtta allt det som borde ha gjorts inte redan hade gjort det, vilket hade till följd att de som tog över inte heller kunde göra det som borde göras eftersom det redan inte var gjort?  Eller hur man nu ska se det?

Sammanfattningsvis landar de flesta i slutsatsen .. att det blev som det blev och inte som det borde ha blivit är Sverigedemokraternas fel. För om inte de dykt upp och förändrat hela spelplanen så hade ALLT sett HELT annorlunda ut.

Nu dyker Socialdemokraterna i opinionsmätningarna och full panik råder i partiet. Det är helt begripligt. Socialdemokraterna är ju jättepartiet SOCIALDEMOKRATERNA som ALLTID varit landets största parti? ARBETAR-PARTIET! VÄLFÄRDSPARTIET!

Vad hände? Hur är det möjligt att ett Annat Parti kan ligga på samma eller högre procentandel av väljarsympatierna?

Det ena förslaget på nya budskap och ny taktik avlöser de andra och eftersom allt är kopierat från tiden då sossarna kunde luta sig tillbaka med 40% av rösterna i riksdagsvalet så är förslagen både gamla och otidsenliga, för vem tror fortfarande på att det gamla folkhemmets trygghet ska återuppstå ur dagens ruiner?

Men försöket att tysta oppositionen med att det är odemokratiskt att bilda egna majoriteter var lite otippat och gav reaktioner som det var rätt kul att ta del av och som till och med bildade en tydlig gemensam röst när de klipptes ihop …

Definiera hyckleri: Löfven beklagar sig för att 4 partier utan nåt gemensamt går ihop för att de är emot nåt!

Löfven anser alltså att opposition ska hålla käft annars är det ett problem för demokratin. Jag trodde det var ett problem för demokratin om man inte fick vara i opposition, vad fel jag verkade ha då. Skulle säga att Stefan Löfven fått saker om bakfoten här. Även om det är obekvämt för regeringen, är en av de centrala delarna för en demokrati att det finns en fungerande opposition. Att den kommer från vänster borde dessutom glädja en socialdemokrat.

Viktigare för Löfven att angripa Vänsterpartiet, än högerpolitik och rasism. Säger mycket om samtiden. Löfvens höjda tonläge lär innebära att riksdagens opposition fler gånger behöver tydliggöra att han leder en minoritetsregering. Det tror jag händer under 2020. Löfven undviker sanningen att Vänsterpartiet tryckte gult var något som var villkorat & redan då tydliggjorde V sina röda linjer. I det här läget borde JÖK partierna har lärt sig sin läxa nu: att under den här mandatperioden är det enbart V som har vetorätt över JÖK.

Nu har jag nog försvarat Löfvens dumheter för sista gången. Det här var ta mig tusan det mest korkade jag hört på länge. Kasta sten i glashus är ju ett extremt understatement. Det enda partiet i samma block de kan samarbeta med är ju numera också ett högerparti. Så vad menas? Snacka om att åka slalom mellan det senaste årets skeenden i ett sällsynt enögt försök att skuldbelägga andra partier. Som inte ens är nära samma oväntade samarbeten som Löfven själv förordar så vackert, i demokratins namn. Parodi eller tragik? Hårfin skillnad. Det har väl gått så lång tid sedan socialdemokraterna prioriterade att få igenom sin egen politik att de inte längre förstår att andra partier fortfarande kan vilja det.

Men har Löfven ingen som hjälper honom inför intervjuer. Att påstå, att Vänsterpartiet hotar demokratin med sitt hot om misstroendevotum. Ett extremt okunnigt och pinsamt osakligt påstående.

Jag tror partiet har kastat honom under bussen redan och väntar. När han säger något som är extremt konstigt så blir det anledningen till partiledarbyte.

”Vi kan inte ha ett parlament som stör regeringsminoriteten, vi måste nämligen respektera parlamentarismen.” Förstaåringar på samhällsprogrammet fattar att detta är fel, men inte vår regeringschef sedan drygt fem år. Hur är det ens möjligt?? Det är inte regeringschefens förtroende för riksdagen som är relevant utan precis tvärtom. Parlamentarism handlar om att regeringen är beroende av parlamentets förtroende. Det måste vara jobbigt att inte få vara diktator i en demokrati.

"Sluta vara en opposition så att jag kan regera ifred"? Det finns inga krav på att oppositionen ska ha några gemensamma förslag eller program. Om regeringen försöker driva politik som inte har stöd i riksdagen åker den på pumpen. Det är demokrati och inget som helst problem. Det är inte en oppositions uppgift att curla regeringen.

Hallå där, I Sverige väjer vi statsminister efter värdegrund, inte kompetens. All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Ja tänk hur det är. Ohederliga majoriteter som uppstår för att undergräva demokratin när partier som egentligen inte har någon gemensam idéplattform. Senast detta otyg hände var i januari mellan S-MP-C-L.

Men underhållningsvärdet sjunker vid tanke på att detta faktiskt är en taktisk manöver framtagen av det största regeringspartiets toppstrateger som dessutom ska hjälpa Löfven att navigera Jök-skutan under ytterligare 986 dagar.

Den stora frågan blir då inte om Löfven får sitta kvar eller om Socialdemokraterna överlever utan om hur många som kommer att offras och hur skadat Sverige kommer att bli under deras blinda kamp för att klamra sig fast vid Makten .. eller styråran, som Stefan Löfven uttryckte det när han satte sig på den.

”De har inte brytt sig om några regler hittills” ..

.. suckar en uppgiven polis när han ska kommentera de nya lagarna gällande fyrverkerier som trädde i kraft i somras. Lagar som gör att användandet av raketer på pinne är förbjudet för dem som inte har genomgått en utbildning och fått tillstånd att skjuta upp fyrverkerier, och bestämmelser som säger att i Malmö får man bara använda pyroteknik mellan kl 18 och 02 på nyårsafton.​

Man kan ju alltid hoppas .. säger polisen. Men de som skjutit raketer på Möllevångstorget längs med vägen och torget har inte brytt sig om några regler hittills så det kanske är för mycket att tro att detta ska lösa hela problematiken.

Att de/vi aldrig lär oss.

De lagar som stiftas har sällan, eller aldrig, som avsikt att ändra negativa beteenden. Det är bara praktfulla (S)lag i luften för att markera handlingskraft och alibin när det verkligen händer något allvarligt .. VI HAR FÖRBJUDIT och TAGIT AVSTÅND FRÅN användandet av fyrverkerier och rökning på allmän plats. Skyll inte på lagstiftarna om någon bryter mot lagen!

Efter årsskiftet, den första januari, träder också en ny lagstiftning i kraft, blåljussabotage, som innebär mycket hårda straff för allvarliga attacker riktade mot blåljuspersonal. Faktiskt ända upp till livstids fängelse när det gäller mycket grova fall. Det kommer förmodligen att göra (S)tor (S)killnad för dem som riskerar livet på jobbet?

 ​

Regeringen har också fått igenom en (S)amtyckeslag – ett hårt och rejält slag i luften - som skydd mot våldtäkter. Regeringen har också TAGIT AVSTÅND FRÅN skjutningar och markerar också kraftfullt MOT MORD genom att höja straffet redan nästa år, så skyll inte på regeringen om de inte efterlevs. Och glöm för all del inte vilka det var som fick igenom FÖRBUD(S)LAGARNA som inte borgerligheten ens lade på bordet under 90-talet.

Ett nytt kraftfullt och handlingskraftigt slag i luften kommer också att utdelas av Morgan Johansson under nästa år – rätten att ”porta” butikstjuvar som ”betraktar butiken i området som sitt eget skafferi”.

Något som förmodligen kommer att resultera i en intervju i SVT vid nästa årskifte, där en uppgiven handlare suckar och säger .. De har ju inte brytt sig om några regler hittills, så det kanske var för mycket att tro på att detta skulle lösa problemet.

Men en sak tror jag vi alla kan vara överens om – de jobbiga ”utmaningarna”, den ökande otryggheten och kriminaliteten som den sittande regeringen fördömer, betecknar som oacceptabla och försöker lagstifta mot är inte en följd av något de har gjort .. utan resultatet av allt de INTE har gjort, under den tid som de har haft möjlighet att verkligen göra något.

Typ!

Är det ok att önska God Jul ..

.. eller är det mer acceptabelt att försöka snickra ihop något stämningsfullt om att det är dan före den Stora Vinterfesten?

Det börjar faktiskt att bli lite svårt att förhålla sig till allt nytt i det nya Sverige, där en plastgran på IKEA marknadsförs som en ”Vinterväxt” och en dekorativ t*mt* och diverse j*lpryttlar kallas för ”Vinterprydnader”?

Men det gäller att vara anpassningsbar om du vill överleva de närmaste 993 dagarna. Så jag suger i mig att landsbygdsministerns pressekreterare, och tidigare ”pressis” hos Strandhäll, jämställer det dumma folket med betydelselösa små gnomer och att den fd pressekreteraren på UD, SB och S piggar upp sig med att retweeta skämt om mordet på en helt vanlig man i Gislaved. För vad har en enkel lantis att sätta emot en storhet som beskriver sig själv så här: LO-politruk. Hygglig mot hyggliga, hård mot de som förtjänar det. Svarar jag dig inte? Det beror på att jag ignorerar dig.

Det är så många ord som inte längre betyder det jag lärt mig eller i värsta fall betyder något som jag inte alls förstår? Ta bara ordet demokrati. Jag har alltid trott att demokrati betydde folkstyre eller folkmakt eftersom medborgarna i regelbundna val får välja politiker som ska representera dem och styra landet på ett sätt som är bra för folket. Men dagens folkliga representanter verkar ha en annan tolkning som går ut på att de som har Makten, även i en minoritetsregering som Folket INTE medvetet valt, har "demokratisk" rätt att fatta majoritetsbeslut?

Som sagt .. det är inte lätt att navigera i allt det nya när du passerat ditt bäst-före-datum.

På riksdagens hemsida kan jag i alla fall läsa att .. i en demokrati ska man få tänka och tycka vad man vill och ha möjlighet att uttrycka sina åsikter öppet i tal eller skrift. Jag önskar att jag fortfarande kunde tro på att det var möjligt, men vid det här laget har jag läst alldeles för mycket av det som publicerats på tex DN och AB för att vara riktigt säker.

Men jag kan kanske också ignorera och kalla oliktänkande för gnomer? Ta mig friheten att skriva några rader om något så politiskt inkorrekt som värdet av traditioner? Särskilt JULTRADITIONER!

Det finns en trygghet i det som aldrig förändras, eller hur?

Men ibland förändras det oföränderliga så omärkligt långsamt att det nästan inte märks och utan att du egentligen märker det så är tryggheten byggt på något som inte har den minsta likhet med det du ursprungligen trodde på.

Som vår julkrubba till exempel. Den inköptes i på 70-talet och bestod av Josef, Maria, det lilla Jesus-barnet, tre vise män, en herde, några djur och, av någon okänd orsak, en brunn.

Mycket stämningsfullt.

Det blev som att den alltid funnits där, i alla jular någonsin. En kär familjetradition. Men så kom den första förändringen. Jesusbarnet blev uppätet av en av våra hundar kvällen före julaftonen.

Stor katastrof, men allt går ju att lösa om bara viljan finns, och efter förhandling med Dottern som var väldigt liten, men redan en fruktansvärd förhandlingspartner, fick vi låna dockskåpets lilla baby Werner, som sedan dess agerat Jesusbarn varje jul.

Tyvärr är inte alla avtal bindande hur länge som helst. Plötsligt gick det upp för Dottern att julen var Jesusbarnets födelsedag och därmed också Werners födelsedag. Kravet på en födelsedagstårta i krubban blev därför det som avgjorde om Josef och Maria skulle få behålla sin Werner eller inte.

Så vi fick acceptera att Jesus/Werner serverades en tårta varje jul.

Julen därpå fick Jesus/Werner med sig ett bord till tårtan och numera finns där också en matta och en katt. För det vet ju alla som bor utanför storstäderna att varje ladugård med självaktning skyddas av en katt som håller mössen borta.

I brunnen sitter en liten groda, för vad ska vi annars ha en brunn till?

Och så har det rullat på med i stort sett alla våra jultraditioner. Sakta men säkert har något fallit bort, något annat kommit i stället och det som känns tryggt, gammalt och vant har egentligen blivit något helt annat än vad det var avsett att vara från början.

Det gäller bara att vara anpassningsbar och hålla sig på mils avstånd från maktberusade människor som föraktar, ser ner på, ignorerar eller kallar sådana som oss för små gnomer. För om Werner kan ersätta Jesus så är alla andra också utbytbara, även om det sker sakta och lite i taget.

Rätten att välja och att välja bort är också en gammal tradition som ger åtminstone ett uns av hopp om en bättre framtid. Även om det tar 993 dagar.

En trygg och stressfri God Jul önskar jag er alla. 

”Så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord!” ..

.. domderar Stefan Löfven med hänvisning till Ulf Kristerssons besök hos förintelseöverlevanden Hédi Fried.

Bottenlöst omoraliskt!

Är det någon som ska undvika att tala om bottenlös omoral så är det väl Stefan Löfven.

Jag har för länge sedan tappat räkningen på alla som kämpar med dementa eller sjuka gamla föräldrar som Stefan Löfvens regering helst vill se döda och begravda, sjuka som blivit utförsäkrade och hänvisade till arbeten som inte finns, funktionshindrade som kastats ut från assistansersättningen utan att erbjudas någon form av rimliga alternativ, barn som fått skolskjuts och/eller elevassistent indragna, äldre som är livrädda för en hemtjänstpersonal som de ibland inte ens kan tala med eller få sina behov tillgodosedda av (men pengarna dras från kontot oavsett om uppdraget blir utfört eller inte), pensionärer som lever under ständig ekonomisk press efter att den åldrande partnern dött, sjuka som står i vårdkö flera år efter diagnos eller föräldrar som har barn med psykisk sjukdom som ingen har tid med.

Och det är bara i min bekantskapskrets. Så hur det ser ut i resten av landet kan jag bara föreställa mig.

Ångest är nog det enda som Stefan Löfvens regering har varit riktigt effektiv med att leverera. Att samtidigt tala om satsningar på välfärd och trygghet, är så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord.

Särskilt när det är statsministern för en regering som från dag ett har gjort alla besparingar ”underifrån”, på de svagaste och mest utsatta i samhället.

Stefan Löfven ska akta sig väldigt noga för att tala om moral, känner jag medan blodtrycket stiger till nya höjder.

Att använda en 95-årig kvinna som slagträ i en match som handlar om hur sossarna ska överleva en omorganisation av Arbetsförmedlingen(!) - en del av en 73-punktsöverenskommelse med Annie Lööf - är knappast värdigt och garanterat inte ett tecken på en högt stående moral.

Vill Stefan Löfven diskutera SD med Ulf Kristersson kan han göra det vid något annat tillfälle och i ett annat sammanhang.

Hédi Fried förtjänar mer respekt än att användas som livboj åt Stefan Löfven när han känner att han förlorat kontrollen över ”styråran”.

Den halva Partisympatiundersökningen från SCB.

Ett riksomfattande slumpmässigt urval omfattande 9 149 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns har, under perioden 28 oktober till 26 november, svarat på de frågor som ligger bakom SCB:s partisympatiundersökning som redovisas i media i dag.

Av dem har ..

26,8 procent ej anträffats (inkl. de som har hemligt telefonnummer eller saknar telefon),

3,0 procent har av någon anledning varit förhindrade att medverka

19,5 procent har inte velat delta i intervjun.

Det totala individbortfallet uppgår till 49,2 procent.

Det totala antalet svarande är 4 645, vilket motsvarar 50,8 procent.

Jag läser också att - Det förekommer också att personer inte velat besvara vissa frågor - något som får mig att misstänka att ytterligare någon procent försvinner även här.

Vi har alltså fått en halv partisympatiundersökning?

Dessutom anger SCB också att - Resultaten presenteras i form av punktskattningar ± osäkerhetsmarginaler. Det intervall som bildas av procentskattningen ± osäkerhetsmarginalen blir här ett 95-procentigt osäkerhetsintervall, dvs. ett intervall som med 95 procents sannolikhet innehåller det riktiga populationsvärdet om inga systematiska fel förekommer.

Jag skulle ge bra mycket för att få veta vad den okända halvan av partisympatiundersökningen skulle ha röstat på om det hade varit val i dag.

Tänk om majoriteten består av hemliga kristdemokrater? Eller några andra okända från ett ”Annat Parti”?

Hur många pizzor kostar välfärden och tryggheten?

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men det verkar som att våra politiker och samhällsdebattörer mer och mer går över till att mäta samhällskostnaderna i pizza i stället för i kronor?

Isabella Lövin till exempel, beskriver årets bensinskattehöjning så här .. ”När man pratar om en bensinskattehöjning låter det som att det skulle driva folk från hus och hem, men det är bara några kronor det är frågan om. En kvarts pizza i månaden. Den sänkning av skatten som samtidigt genomfördes på landsbygden viftas bort med att det var ingenting, det var en pizza. Där får man hålla relationerna klara. Om du exempelvis tankar 200 liter bensin i månaden innebär höjningen en ökad bensinkostnad på 30 kronor”.

Om jag utgår från våra egna pizzapriser på den billigaste pizzan hos den lokala pizzerian, långt från huvudstaden, kan det nog stämma till en viss del eftersom den landar nästan exakt på 60 kr.

Då blir det ju också sant att 200 liter bensin kommer att kosta 30 kr mer i månaden under 2020.

Men då blir det liiite konstigt att påstå att höjningen inte kommer att kosta mer än en KVARTS pizza i månaden, när den i själva verket kostar en HALV pizza i månaden?

Det är ju inte heller enbart höjningen som kostar. Bensinen kostade redan innan höjningen mer än 50 pizzor för den som tankar 200 liter/månad.

Sedan bör vi också räkna med prishöjningen på själva pizzorna. Den pizza som kostar 60 kr här där jag bor, kostar faktiskt 85 kr i grannkommunen och redan 2018 varnade SCB för en ”kraftig prisutveckling för pizzor från pizzerior”. Priset för pizzor från pizzerior hade då ökat med hela 73% räknad från 1995.

2015 var det år som Henrik Schyffert lanserade den nya pizzavalutan för första gången, när han slog fast att asylmottagandet, utslaget på alla vuxna invånare i Sverige  ”.. kostar oss alltså två quattro stagionis, en stor Fanta och ett Netflix-abonnemang att rädda livet på 80 000 människor i år. Det är inte dyrt.”

Inte undra på att pizzapriserna rakade i höjden.

Annie Lööf kraftsamlade för att rädda de svenska pizzeriorna och gav de arma människorna i den svenska glesbygden ett pizza-skatteförmån på 137 kronor i månaden, vilket faktiskt bara nästan räcker till 3 fjärdedels familjepizza till den ensamma mamman med 3 barn.

Men nu är det ju så beställt att de som bor i glesbygd inte bor i en stad där det finns en uppsjö av pizzerior att välja mellan. För oss vanliga dödliga är det en självklarhet men den nya pizzavalutan tar ingen hänsyn till var du bor eller om det överhuvudtaget finns tillgång till pizzeria inom en 10 mils radie.

Vilket för oss tillbaka till bensinpriset som i år har höjts med en hel pizza eller mer för dem som helt saknar andra kommunikationsmedel än bilen. Hur många pizzor måste de avstå från för att rädda både klimatet och tusentals människoliv?

De är människor som betalar lika många pizzor i löneskatt som de flesta av oss, lika många pizzor i skatt på mat, kläder och all övrig konsumtion samt på plastpåsarna som de transporterar hem varorna i. Men det ser banne mig ut som om de måste avstå från fler pizzor än oss andra för att samhällsbygget ska kunna hålla ihop.

Men den stora frågan återstår, nu när Socialdemokraterna bestämt sig för att hårdsatsa på Välfärden och Tryggheten.

Hur många pizzor kommer det att kosta de svenska skattebetalarna? 

Hur många pizzerior kommer att överleva den attacken? 

Hur mycket kommer de arbetslösa pizzabagarna att kosta samhället och vad ska vi fortsatt avstå från när den svenska pizzavalutan slutligen kraschlandar?

En socialdemokratisk korv,  kokt med bröd?