”Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien”,

.. är ett citat från Friedrich Hegel som levde mellan 1770-1831, en tid som är synnerligen aktuell i dag.

I England har BBC, den engelska motsvarigheten till SVT, beslutat att varken publiken eller någon annan får sjunga texten till ”Rule Britannia” eller ”Land of Hope and Glory” vid årets ”Last Night of the Proms”.

En nyhet som inte mottagits väl hos den obildade massan som ännu inte insett det rasistiska budskapet.

Jag tillhör själv den gruppen och eftersom det går att skriva på en petition som vädjar till BBC att ompröva sitt beslut så har jag gjort det. Jag ÄLSKAR känslan av stolthet, samhörighet och gemenskap som uppstår när hela publiken gemensamt gör orden till sina. Möjligen gör det mig till rasist?

Men även Boris Johnson tar bladet från munnen och utrycker sin olust inför BBC:s ”wetness for gagging Britannia”. Jag tolkar hans uttalande som att han anser att BBC lägger sig platt för det vi här hemma kallar fördummande PK-ism och dessutom gör det på ett pinsamt sätt.

Jösses, jag skulle ge bra mycket för en statsminister som talar fritt ur hjärtat och faktiskt visar att han har en egen åsikt. Jag begär inte mycket, men ett enda tydligt ställningstagande tycker jag inte är för mycket begärt efter 6 år, eller?

Både British Library och British Museum inventerar nu desperat sina samlingar för att i tid kunna plocka undan det som kan ses som rasistiskt och olämpligt. Till exempel ovärderliga möbler skapade av skickliga hantverkare som använt material som förmodligen härstammar från träd som högst sannolikt har blivit fällda av slavar för mer än 200 år sedan.

Statyer välts, förstörs eller göms i dammiga källare tillsammans med olämpliga böcker och andra konstverk. I USA tvingas matgäster på restauranger i storstäder att höja sina knutna nävar i luften(video) för att visa solidaritet med BLM och för att inte drabbas av aktivisternas högst påtagliga missnöje.

Att ”tvingas” höja armen är inget bra tecken. Men de som inte gör det i dag anses vara lika föraktliga som de som ”tvingades” att göra det för mindre än 100 år sedan.

I Sverige har vi väl redan rensat bort de mest rasistiska föremålen, målningarna och böckerna och än så länge verkar det gå bra att röra sig fritt i samhället utan att varken behöva knäfalla eller höja en knuten näve för att bevisa tillhörighet i rätt Värdegrund.

Än så länge? Eller så är det bara vi här ute i landsbygdsdjungeln som får njuta av den förmånen?

Men jag undrar, medan alla stridbara aktivister strider för att vi ska utplåna århundraden av vår historia, ångra, ödmjukt ursäkta oss, knäfalla, höja våra knutna nävar och kompensera grupper vars förfäder tvingades leva under omänskliga förhållanden – vilka ska då strida för dem som än idag lever och arbetar under slavliknande förhållanden för att tillgodose dagens aktivister med billiga kläder, billig teknik och annat som är förutsättningen för bra bilder på Instagram och YouTube?

Finns det överhuvudtaget några som ägnar en tanke åt de vita som levde under samma bedrövliga villkor som slavarna på 1700-1800-talet? Mellan 1788 och 1868 sände till exempel engelska domstolar mer än 160 000 människor till Australien för att dumpas vid stranden till en orörd djungel där de förväntades bygga upp en ny engelsk koloni. Deras levnadsvillkor var verkligen omänskliga, långt bortom nutidsmänniskans begreppsvärld.

För att inte tala Europas alla gruv- och industriarbetare som från tidig ålder tvingades arbeta under förhållanden och villkor som vi inte kan föreställa oss i dag. Egentligen är vi skyldiga deras ättlingar en ursäkt för att de fick så urusla förutsättningar att skapa goda liv för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Och Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, vem höjer en knuten näve för deras rätt till kompensation och rättvisa? Hur många miljoner har donerats för deras rättigheter från IKEA och HM?

Historien innehåller också barn som firades ner i skorstenar för att rensa sot, bönder, statare och torpare som var så gott som livegna och vuxna som godtyckligt spärrades in på livstid när de inte uppfyllde kraven från sin tids Värdegrund och normer. Men det behöver vi ju naturligtvis inte förhålla oss till i dag när vår tids fattiga lever under förhållanden som var förbehållna dåtidens överklass.

Men medan vi i skam och ånger utplånar vår egen historia lever vi i det som kommer att bli kommande generationers historia. Vad kommer de tänka när de upptäcker vad vi gjort med deras historiska arv? Hur kommer de att tänka när de läser om dagens nutid?

Det kommer vi aldrig att få veta.

Men jag vet hur jag själv har reagerat på judeförföljelserna under Hitler-tiden, McCarthys ihärdiga jakt på alla som på något sätt kunde anses som kommunister och därmed förtjänade fängelsestraff eller åtminstone totalt socialt utanförskap och offren för de nya ”folkliga” regimerna i Ryssland och Kina.

När det gäller religionsförföljelser har det ju varierat vilka som ska följas eller förföljas, men än i dag är den frågan högst aktuell och samlar djupt engagerade aktivister som definitivt inte vänder andra kinden till när de våldsamt försvarar vad det nu är de för ögonblicket försvarar.

Häxbränningarna som pågick under ca 300 år kostade 10 000-tals kvinnor livet. Förmodligen hade de alla anhöriga som fick fortsätta att leva med oläkbara trauman och social brännmärkning? Har vi några ursäkter till över för dem? Ska vi rent av sluta bränna våra valborgsmässobål eller andra bål som tänds världen över, som minne över någon historisk händelse eller handling, av hänsyn till dem som är ättlingar till dem som torterades och avrättades på detta barbariska sätt?

Och medan vi gör vårt allra, allra bästa för att skapa ett samhälle där ingen någonsin ska utsättas för kränkande särbehandling på grund av sitt ursprung eller sin hudfärg så ägnar vi inte en tanke åt vad som händer just nu och hur det kan påverka samhället i morgon.

Nu senast frihetsberövades två minderåriga pojkar som torterades och våldtogs under 10 timmar på en kyrkogård. SVT, vår statsfinansierade motsvarighet till BBC, ägnade knappt 30 sekunder åt denna händelse, men betydligt mer tid åt att redovisa för sockerhalten i läsk, här och i övriga Europa.

Ett val som kanske kan bli grunden till en ny brasa som när som helst kan ta fyr och bli historisk om ca 100 år, eller mindre?

Vi lär oss aldrig, eller hur?   

Den Morganiserade kriminaliteten.

Morgan Johansson är en svensk socialdemokratisk politiker, Sveriges justitieminister sedan 2014 och migrationsminister sedan 2019. Sedan den 10 september 2019 är han också ställföreträdande statsminister.

Morgan Johansson verkar älska sitt jobb, sitt parti och sitt twitterkonto. Han gör, eller avstår från att göra, precis vad som helst för att aldrig, aldrig frivilligt behöva ge upp varken det ena eller andra. När det gäller de uppgifter som han ansvarar för satsar han allt han förmår, det finns det nog ingen som tvivlar på.

Även om det verkar finnas en del som undrar vad det är han förmår egentligen?

År 2002 lovade han till exempel att Sverige skulle vara narkotikafritt inom 10 år, och det kan vi väl enas om att det inte har hänt än.

För tre år sedan förkunnade Morgan Johansson - ”Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.” Det löftet föll lika platt som det narkotikafria Sverige, men vi kan nog enas om att vi i stället fick den oknäckta Morganiserade brottsligheten att förhålla oss till.

År 2014 utsågs Morgan Johansson till Årets Trygghetsambassadör av tidningen SecurityUser.com och tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS), med bl.a motiveringen att hans "pragmatiska och resultatinriktade förhållningssätt när det gäller kriminalpolitiska frågor gör honom till en stark röst för ett tryggare Sverige."

Jag vet inte om jag vill påstå att jag tycker att vi fått ett ”tryggare Sverige”, men kanske är det "pragmatiska och resultatinriktade förhållningssättet” en variant av samma strategi som Anders Tegnells hopp om flockimmunitet, eftersom vi verkar ha fått en märkbar ökning av grov kriminalitet under Morgan Johanssons ”starka röst”. Knivdåd, sprängningar, våldtäkter, äldre- och yngre-rån, bränder och gängmord mm ser tvärtom ut att växa och frodas som ogräs under den morganiserade brottsbekämpningen.

Men det kanske är möjligt att kriminaliteten äter upp sig själv om den sprids tillräckligt fritt och vi håller avstånd, ”stuvar undan de äldsta" och undviker att använda skyddsväst?

Under 12 dagar i juli blev elva personer skjutna i Malmö och i början av augusti blev en 12-årig flicka ”vådaskjuten” till döds, eftersom de kriminella gängen ”inte visar någon empati för att deras skjutningar drabbar andra”.

”Ett avskyvärt illdåd”, sa Morgan Johansson och hoppades på vittnesmål från de inblandade. ”Ingen kan väl vara så rutten att man vill skydda en gärningsman som har dödat en 12-årig flicka?”

Jeanders Bildblogg

Men i ett land där personer utan uppehållstillstånd kan få säkerhetsklassade tjänster inom Kriminalvården och poliserna kräver polisbevakning när de går till och från jobbet finns det nog en och annan som föredrar att bli kallad ”rutten” av justitieministern hellre än att vittna mot kriminella gäng som skjuter urskillningslöst omkring sig.

Morgan är ändå ingen mjukis. När en ung mamma sköts till döds med sin baby i famnen reagerade han, som alla andra, med avsky och visade socialdemokratisk handlingskraft genom att förkunna - ”Nu sätts alla tillgängliga resurser in för att gripa gärningsmännen så att de kan låsas in. De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få gå lösa.”

Eftersom jag inte tillhör den informerade och upplysta eliten så vet jag faktiskt inte var ”Världens ände” är beläget? Men eftersom allt fler blir allt oftare dömda till utvisning utan att behöva lämna landet så tar jag för givet att denna plats finns någonstans inom landets gränser. Min GPS ger ingen vägledning och vad jag förstår finns det personer som dömts till utvisning till denna plats 19 gånger utan att ens ha hittat dit?

Vid närmare eftertanke så kanske ”Världens ände” ligger i Danmark? Det är i alla fall där våra kriminella får de straff som de inte får här. Det skulle i så fall styrka min misstanke att strategin är densamma som för covid-19. Men det kan ju också bero på att de arma gärningspersonerna flytt från samma våld och övergrepp som de dömts för och därför ska skyddas från att drabbas av samma trauma som deras egna offer tvingas leva med?

Men NU ska Sverige samarbeta med Danmark! NU ska kampen mot gängkriminaliteten bli hårdare. NU ska ”straffen höjas brett”(?) och ”det ska vara svårt att vara kriminell i Sverige”. Morgan Johansson och Mikael Damberg ligger i startgroparna – ”Steg för steg levererar vi åtgärder som bekämpar kriminaliteten och vi är inte klara. Den organiserade brottsligheten kan och ska besegras. Med 34-punktsprogrammet presenterade vi det största paketet mot gängkriminaliteten någonsin i Sverige”.

Så om bara Danmark förbarmar sig över Sverige så hoppas Morgan Johansson på att få förnyat förtroende nästa val. För då kan eventuella misslyckanden inte bara skyllas på oppositionen utan också på Danmark!

Vem vet, Danmark kanske också kan övertalas att bistå med en lösning på det låsta läget inom regeringen när det gäller migrationen?

"Propagandan skär som heta knivar genom de godtrognas smöriga hjärnor" ..

.. skrev Lars Lindström i Expressen i går och trots att jag för min egen psykiska hälsas skull normalt undviker den här skribentens alster får jag plötsligt en förhoppning att han har skådat ljuset och skriver om Morgan Johansson.

Hur sjutton jag nu kunde få en en så idiotisk tanke? Den måste bero på värmen och bristen på meningsfull sysselsättning.

Naturligtvis handlade hela krönikan om SVERIGEDEMOKRATERNA.

Lars Lindström bönfaller oss om att inte glömma den FRODIGA, BRUNA MYLLAN på 90-talet ur vilken Sverigedemokraterna växte fram. En hemsk tid som också resulterade i äktenskap mellan ZTV-programledaren Henrik Johnsson, (som Lars Lindström intervjuade 1990), och Alice Bah och senare med Malin Baryard.

????????

Sambandet känns lite märkligt och en aning långsökt, men tydligen ser Lars Lindström en röd tråd mellan dessa viktiga händelser.

Uttrycket den FRODIGA, BRUNA MYLLAN är tydligen väldigt viktigt eftersom krönikören återanvänder det när han avslöjar att Jimmie Åkesson inte längre använder ordet repatriering utan i stället talar om återvandring i samband med människor som saknar asylskäl eller dömts till utvisning.

Så långt inget nytt alltså.

Men så kommer DE HETA KNIVARNA!! Det låter som en Christie-deckare från en annan tid, men handlar om att flera människor, (enligt en polisrapport den 8:e augusti), reagerat på att flera personer hängt upp ett djur i ett träd i ett naturreservat i Järfälla, och börjat skära i det med kniv.

Polispatrullen åkte till platsen och pratade med personerna. Det visade sig röra sig om ett lamm som de förberedde för att helgrilla och patrullen lämnade utan vidare åtgärd.

Lars Lindström läser hur Simon Kristoffersson på nättidningen Samnytt skildrar händelsen - Ett sällskap i Järfälla norr om Stockholm slog sig ned i ett parkområde för picknick där de även hade med sig ett lamm. Djuret hängdes upp i ett träd och styckades på platsen vilket fick andra parkbesökare att reagera och larma polisen”.

Bilden som illustrerar texten är en genrebild av en mörkhårig man som precis slaktat ett lamm utan att ha någon koppling till den aktuella händelsen.

Lars Lindström blir våldsamt upprörd!! För några år sedan blev han själv bjuden på helstekt vildsvin i grannens trädgård och ingen reagerade. Herregud det är väl hur vanligt förekommande som helst att människor tar med sig hela djur ut till allmänna grillplatser för att helsteka dem eller stycka dem i mer hanterliga bitar.

Eller?

ÄR det något som är allmänt förekommande på platser för allmänheten där det finns grillmöjligheter? Jag vet inte, här grillar vi i trädgården om vi grillar alls.

Men hur lätt är det att kila in i en affär i Stockholmsområdet och köpa ett helt lamm eller en hel gris till grillen? Är det en lagervara i storstadsbutikerna?

Jag bor på landet, dvs mitt i spenaten i den skrämmande obygd som Lars Lindström endast sett på bild när han googlar på får, lamm och grisar. Till och med här är det väldigt ovanligt att någon vevar runt lamm eller grisar på grillen om det inte handlar om större evenemang som bröllop, stora fester eller marknader. Och då har jag ändå både jägare och köttbönder i min telefonlista och hur många vildsvin och hjortar som helst utanför ytterdörren.

Däremot så är det inte ovanligt att fårbönder hittar en eller flera större blodansamlingar i stället för lamm när de utfodrar/vattnar djuren på morgonen. Ibland får de också det stora nöjet att ta hand om huvudet, men för det mesta är det bara blodet och en hög stressade får som berättar om vad som hänt och ibland saknas ett större antal får eller lamm helt utan spår.

Om Lars Lindström, mot all förmodan, läser det här, vill jag poängtera att jag inte skyller detta på muslimer varken i allmänhet eller synnerhet, men sanningen är att den olämpliga tanken har slagit mig eftersom jag aldrig hört talas om att någon stulit en gris på samma sätt trots att vi får allt fler grisbönder med lösgående grisar.

Men det finns allvarligare saker och missförhållanden att gå i taket över än misstankar om tjuvslaktade lamm. Men den verkligheten ligger tydligen långt, långt borta från Expressens redaktion.

Lars Lindström avslutar sin upprörda drapa med orden .. ”Så dras den rasistiska slipstenen. Halvsanningar, lögner, falska bilder. Propagandan skär som heta knivar genom de godtrognas smöriga hjärnor. Kent Ekeroth vet vad han gör. Han hjälper Sverigedemokraterna”.

(Men det där med att ”propagandan skär heta knivar genom de godtrognas smöriga hjärnor” är en mening som jag säkert kommer att använda eftersom det så väl beskriver helt andra sammanhang där det förekommer halvsanningar, lögner och falska bilder än det som avses här.)

Är Stefan Löfven en sk ”karaktär”?

I går fick jag lära mig något nytt när jag läste om SR-medarbetaren Nanna Olasdotter Hallbergs ”karaktär”, punami_99, som verkar ha skapats för att uttrycka de ”provokativa” ord och åsikter som skaparen själv absolut inte hade utan tillskrev ”karaktären” som jag tror ska föreställa en obegåvad ung kvinna i övre tonåring.

Lite diskriminerande kan man tycka, och kanske borde jag bli kränkt å alla yngre kvinnors vägnar, men å andra sidan klarar de nog av den saken själva. Att vara kränkt har ju blivit något av en svensk paradgren de senaste åren.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår upplägget, men jag antar att det något som applåderas som en kulturellt och intellektuellt ”verk” långt över min fattningsförmåga.

Något annat som verkar helt obegripligt är varför nästan alla länders statsöverhuvuden nästa dagligen, eller åtminstone varje vecka, informerar medborgarna om sina åsikter, avsikter och sin regerings förträfflighet i media medan vår egen statsminister är så gott som osynlig?

I Sverige får vi nöja oss med valfri och för tillfället villig minister som talar om för oss vems fel det är när det uppstår ett obehagligt läge där de själva inte har en susning om hur de ska agera.

Plötsligt ser jag sammanhanget. Minns ni hur ovillig Stefan Löfven var innan han motvilligt gav efter för påtryckningarna och gick med på att leda Socialdemokraterna som partiledare och statsministerkandidat?

Kan det vara så enkelt att Stefan Löfven bara agerar i en roll som ”karaktär” för sossarna och därmed inte behöver ha några åsikter alls utan får fritt tolka partiets samlade klyschor, floskler och undanflykter när ministrarna hamnar i situationer som de inte ens kan skylla oppositionen för?

Ju mer jag tänker på det, desto rimligare känns den tanken.

Det är en konstig värld vi lever i?

Jag känner mindre och mindre lust att delta i det som händer på nätet, mycket på grund av att jag blivit mer och mer osäker på vad jag egentligen får/kan skriva eller tycka utan att riskera att kränka en lättkränkt grupp som jag inte ens förstått är en okränkbar grupp.

Som i dag till exempel. Helt aningslöst surfar jag runt och letar efter skvaller och meningslösheter som inte höjer blodtrycket eller framkallar hjälplös politisk stress .. och så hittar jag det här på Bloggbevakning:

Vad jag förstår är detta ett ”verk” av Nanna Olasdotter Hallberg, en SR-anställd som jag aldrig hört talats om.

MEN, den som ansvarar för texten är en ”karaktär” skapad av samma person, vilket tydligen gör att det är helt ok att skriva och tycka vad som helst, hur som helst, bara för att provocera, vilket i sin tur gör det hela till en ”kul” grej oavsett om skaparen själv ALDRIG skulle uttrycka sig så plumpt och obildat?

Jag inser att jag passerat mitt bäst-före-datum på sociala medier.

Eller ska jag skapa en egen ”karaktär” som vräker ur sig funkofobiska, rasistiska, homofobiska och kvinnoförnedrande tillmälen riktade mot mig själv för att provocera alla, som med all rätt, upplever det jag skriver som nedsättande och kränkande?

Skulle det vara roligt?

Intressant?

Eller skulle det bli så till den milda grad uppskattat att jag till och med fick ett erbjudande från SVT/SR som en ny och något överårig gränsöverskridande och nyskapande medarbetare?

Man vet ju aldrig, med det samtalsklimat vi har nu verkar allt möjligt.

Men det här med ”karaktärer” som ersätter den verkliga personen som på så sätt befriar sig från ansvar är egentligen inget nytt. Hur många personer har vi inte sett uppfinna en ny identitet eller ålder för att undvika ansvar för betydligt värre ”provokationer”. En del människor verkar till och med ha hur många ”karaktärer” som helst, vilket i en del fall har medfört att de kunnat anställa sig själva i bolag som skattebetalarna hjälpt dem ”bygga upp”.

Ju mer jag tänker på det ju mer genialiskt verkar upplägget vara.

Vi kanske alla borde skapa oss egna ”karaktärer” som vi kan skylla på om vi händelsevis vill lätta på trycket och tala i klartext, samtidigt som vi i ”verkliga livet” framstår som goda och oantastliga människor med hjärtat på rätta stället.

”Platt” journalistik?

Det var länge sedan jag betalade för nyheter från svenska tidningar och jag mår bäst av att undvika att ta del av det som publiceras gratis. Det jag betalar för är alternativa nättidningar, som i och för sig fyller mitt behov av information men som inte tillfredsställer mitt behov av positivt tänkande, underhållning och intelligent trams.

Det är synd och jag håller med en nära vän som beskriver den svenska journalistiken som platt, toppstyrd, likformig och totalt ointressant.

Men det kan ha sina fördelar att tvingas söka nya vägar. Jag har till att börja med förbättrat mitt engelska ordförråd högst betydlig och dessutom fått en bredare, mer humoristisk och friskare syn på min omvärld.

Säga vad man vill om till exempel engelsk press, men den är så härligt otuktad, frispråkig, ironisk, sarkastisk och spretig jämfört med våra statsfinansierade medier, att vår egen slätstrukna och tillrättalagda nyhetsrapportering framstår som en innehållslös vattvälling.

Det händer saker och journalisterna reagerar ”all over the place” och det är så det ska vara. Inte enhetligt, inte med en och samma röst och framför allt inte från och enligt samma ”rekommenderade värdegrund”.

Det är högt och lågt, allvarsamt och förlöjligande, brutalt och varsamt på ett sätt som skulle vara totalt karriärdödande för en svensk journalist och jag häpnar och tänker – att de törs!!

Jag kan bli rörd, road, upprörd, arg, inspirerad och engagerad på en och samma tidnings nyhetssida? Donald Trump är inte enbart djävulen, Joe Biden är inte den enda räddningen för USA, BLM går att kommentera, fundera och ha åsikter om, migrationen kan kallas för ett problem, brottsoffer är verkliga offer, övervakningsbilder/filmer på kriminella publiceras, Zara Larsson är en liten stjärna bland flera andra, ingen vet vem Henrik Schyffert är och den ständigt synlige Boris Johnson älskas, hånas, omfamnas och hatas beroende på dagsformen. Det är oändligt uppfriskande. Som grädde på moset kan jag också få ta del av samma nyhetsflöde ur ett helt annat perspektiv, om jag söker mig till en konkurrerande tidning?

Märkligt, det känns som om jag flyttas tillbaka till en annan tid. En tid när vi också kunde läsa om en verklighet som vi kände igen oss i – oavsett vilken verklighet vi för ögonblicket levde i - i ledarkrönikor utan en gemensam Värdegrund som inte krävde total hängivelse och efterlevnad.

Jag har en väninna i England som säger att jag inte vet vad jag talar om. Hon tycker att engelsk press är sensationslysten, vulgär och vinklad och när jag säger att hon inte har en aning om vad orden ”vinklade nyheter” innebär utan att ha läst AB och DN på svenska, tror hon att jag skämtar.

Men jag skulle gärna byta till mig lite vulgaritet, sensationslystnad, frispråkig ironi och sarkasm mot att slippa vissa enögda, allvarstyngda och självutnämnda värdegrundspoliser som med hjälp av ledarsidor, debattprogram och twitter försöker driva det dumma folket åt Rätt Håll.

Men hur förklarar du begreppet ”den Svenska Värdegrunden” för någon som läser The Sun eller Daily Mail, där de, utan att darra på den feministiska manschetten, publicerar fler ”sexiga” bikinibilder på en dag än vad en svensk influenser gör under en hel veckas sponsrad semesterresa på Instagram?

Nu i Coronakarantänens Tid har jag i stället roat mig med att skriva ett 20-punkters Värdegrunds-Samarbetsavtal tillsammans med Katten.

Ursprungligen var avsikten att avtalet skulle innehålla 73 punkter, eftersom jag tar för givet att det är Normen för ett godtagbart Värdegrundsavtal, men Katten ruttnade och lämnade förhandlingsbordet redan vid 20, så vad gör man?

Tanken var att jag skulle översätta det och skicka det till min kattägande vän, men den Svenska Värdegrunden går inte att översätta på ett begripligt sätt även om man tar hjälp av en Katt. Dessutom så tror jag att jag personligen gör bäst i att inte sprida resultatet längre än till den allra närmaste familjen – eller bara dela det med Katten.

Så i stället för att läsa tidningar, dissekera Värdegrunden eller fundera över vad som hänt med åsikts- och yttrandefriheten, har Katten och jag börjat på ett nytt corona-projekt.

En sprillans ny Skapelseberättelse som bevisar att alla har haft alldeles fel eftersom vi inte förstod att - Först skapade Gud Katten, sedan Kvinnan för att ta hand om katten och sist Mannen för att bygga ett hus, med en fungerande kattlucka!!

Sedan gick det naturligtvis fullständigt åt H*****e med kattluckorna!

Corona-sommar.

Om allting hade varit normalt och som vanligt hade jag redan nu avverkat ett otal bakluckeloppisar, konstrundor och diverse marknader och varit i full färd med att packa och avsluta ett hektiskt hatt-tillverkande inför höstens Vintagemässa i Stallarholmen som går av stapeln en kort tid innan årets stooora händelse ..   Automobilhistoriska klubben och Eskilstuna flygklubbs Veterandag på Ekeby flygfält!

Bilder från en fri och lycklig sommar.

FYND .. som jag stod emot.

FYND!! .. som fick följa med hem.

Där finns också den extremt stora och fantastiskt innehållsrika MARKNADEN där man kan köpa allt från cyklar, mopeder, bildelar, äkta Texas-longhorns, från tjurar med samma namn, att ha i grillen på en amerikanare till ”äkta” nyproducerade 50-talskläder eller nästan vad som helst som är resultatet efter en garage/garderobs eller vindsröjning hemma hos en veteranbilsentusiast!!

Jag är i trans i över fyra timmar eller mer, varje år. Utom i år!

Suck!

Nu får vi nöja oss med picnick-träffar i trädgården utanför den lokala veteranbilsklubbens klubblokal varje lördag.

Det är i och för sig väldigt trevligt det med, om vädret är som det ska. Men det är inte bara bilarna som tillhör veteranerna, medlemmarna själva har ett antal år på nacken och det märks när umgänget sker med 2 meters avstånd.

Kort sagt, de flesta av oss hör inte riktigt lika bra som när vi tog körkort. Varje ny deltagare gör att ringen av picknick-bord blir vidare och vidare och samtalen alltmer absurda. En missuppfattning som i sin tur tolkas och skickas vidare kan resultera i ett svar som med bästa vilja i världen inte kan kopplas samman med original-samtalsämnet.

Det är totalt obegripligt ibland, stundtals fruktansvärt frustrerande och för det mesta våldsamt och hysteriskt roligt.

Det är som jag alltid sagt, det finns för- och nackdelar med allt. Att få en stunds skrattkramp tillsammans med goda vänner är en av de ytterst få fördelarna med Den Stora Strategin under Den Stora Pandemin.

Och så lånar vi ut böcker och ger filmtips till varandra. Jag personligen törstar efter BÖCKER, något att läsa och försvinna in i men nu får jag tillgång till andra människors bok- och filmval och inser att jag nu ser med helt andra ögon på många av mina vänner. Den erfarenheter är också en positiv följd av allt negativt som vi drabbats av pga covid-19 och jök-18.