Äldre är ju så hiskeligt fula, ..

 .. ”det är helt sjukt hur ful man blir”, skriver Jonatan Unge i AB i dag.

Men inte nog med att riktigt gamla människor blir fula, de förvandlas också till skrynkliga och fläckiga monster som inte har den minsta likhet med hur de tidigare såg ut.

Jonatan Unge mår redan illa när har ser i spegeln hur han ser ut i dag, och hur ska han då må i morgon? ”Fast i en gorgons kropp”, konstaterar han bittert. ”komplett oknullbar och trots att jag ler vänligt får jag barn att börja gråta.”

Men för att inte stöta sig med tidningens äldre läsare avslutar han med meningen …”Och till alla fläckiga och rynkiga monster där ute vill jag bara säga att nu när jag ser er så tänker jag inte bara: fy satan! Utan också: där går en som varken har en mamma eller pappa!”

Men faktiskt, Jonatan Unge kommer med svaret på en fråga som ställts om och om igen under corona-pandemin och som just nu sysselsätter granskarna på IVO – VARFÖR DOG SÅ MÅNGA ”FLÄCKIGA OCH RYNKIGA MONSTER” PÅ ÄLDREBOENDEN OCH SÅ MÅNGA ÄLDRE MED HEMTJÄNST!

Svaret är givet - de som fördelade vårdens resurser resonerade precis som Jonatan Unge. Det är äckligt, obehagligt och onödigt att slösa resurser på sjukt fula äldre.

Jonatan Unge är 41 år och känner sig redan gammal, jag är betydligt äldre men har bara en kommentar …

Det är dags att börja tänka på något annat ett tag.

 Seen it, done it, touched it,

dropped it, had it, tried it,

eaten it, loved it, fucked it,

heard it, played it, drunk it,

danced it, bought it, read it,

sampled it, discussed it,

                  worked it, been there …                                          

 … den här uppgivna – eller triumferande? - texten fanns på en t-shirt som Paula Yates bar på en bild i en artikel som jag klippte ut ur en tidning för länge sedan. Jag tror att jag har letat efter den i mer än 10 år och det behövdes en pandemi för att jag skulle få tummen ur och rensa i mina överfulla lådor där den gjort sig osynlig under alla år.

… och det är väl ungefär så här jag känner det just nu. Både osynlig och uppgiven, typ.

Det är liksom ingen idé att öda tid på att förhålla sig till det som händer i landet just nu. Eller i hela västvärlden för den delen. Ingenting kommer förmodligen att förändras om inte ett under sker och vi plötsligt välsignas med det vi trodde vi valde för två år sedan – en handlingskraftig regering. 

Det är alltså två år kvar till Dagen då vi ens får chansen att försöka ändra på det resultatet.

Det är betydligt kortare tid kvar till USA-valet och jag är inte lika övertygad som 100% av mina bekanta att Joe Bidén är landets frälsare. Snarare tvärtom är jag rädd, men det har ingenting med den trötte presidentkandidaten att göra utan mer med dem som jag misstänker står bakom honom.

Det där med demokrati och yttrandefrihet verkar ha förvandlats till någon slags klassmarkör som sorterar människors rätt till sina liv utifrån ett rätt obegripligt sorteringsbegrepp?

Att den som följer politiken och samhällsdebatten känner en viss hopplöshet är väl bara det en sorts friskhetstecken? Varför ens försöka samtala om vad som händer, eller framför allt inte händer, när majoriteten av bekantskapskretsen troskyldigt lallar omkring, lyckligt ovetande eftersom de är mer intresserade av vad kändisar eller influensers skriver på instagram eller facebook?

”Nu har Norge högre dödstal än Sverige”, sa ängeln som masserade min värkande högerarm i dag. ”Det läste jag i tidningen och så stod det att pandemin förmodligen var över i Sverige”.

.. och står det i tidningen så är det väl sant?

Men det är ju inte så. Norge har fler smittade just nu, den här veckan, men sanningen är ju att våra nästan 90 000 smittade totalt, är fler än deras drygt 13 150 och att våra nästan 5900 döda är betydligt fler än Norges ca 267.

Hon blev uppriktigt förvånad? Men det blev i och för sig jag också, men av en helt annan anledning.

Att den hårt ansträngda åklagarmyndigheten gick miste om de 30 miljoner som de önskat för att hålla jämn takt med brottsbekämpningen medan SVT fick 100 miljoner till personskydd för sina utsatta anställda, var också en nyhet som inte direkt landade i medvetandet hos den stora massan.

Som sagt, det är två år kvar till nästa val, och risken att vi blir sittande med ungefär samma typ av handlingsförlamade och rädda makthavare nästa mandatperiod är ju faktiskt överhängande.

Så vad gör man? Fortsätter att grotta ner sig i eländet i ytterligare två år utan hopp om förändring? Blir influenser och gör stora pengar på andras behov av verklighetsflykt? Eller drar ner mössan till axlarna, låtsas att man ingenting hör, ser eller märker, tar en paus från sociala medier eller skriver rapporter från gräsrotslivet - i går såg vi till exempel den längsta och tjockaste kopparorm vi någonsin sett! - och laddar batterierna fram till den dagen valrörelsen drar igång på riktigt?

 

Liberalerna laddar om!

Det har varit uppförsbacke från dag ett med Jöken för Liberalerna. Efter Jan Björklund saknar partiet också en ”egen fråga” att marknadsföra och efter Annie & Jans lilla överenskommelse som landade i 73 punkter i ett samarbetsavtal med Stefan & Isabella är Liberalerna i fritt fall i opinionsundersökningarna.

Det är synd om Nyamko Sabuni som inte bara fick överta Annie Lööf och Stefan Löfven som ”best friends forever” utan också fick ett delat parti på köpet. Ena halvan av partiet kommer aldrig att förlåta henne för att den andra halvan valde henne. Ena halvan kommer aldrig att förlåta Jan Björklund för sveket mot Alliansen och den andra halvan kommer aldrig att förlåta om hon lämnar JÖKen.

Men i går var det dags för riksdagens något mindre högtidliga öppnande, något som fyra riksdagsledamöter från tre av fyra samarbetspartier samt Vänstern utnyttjade till att genomföra en alldeles egen manifestation mot … ??? ... kung Carl-Gustav? … oppositionen? …  statsskicket?? ….. riksdagen i största allmänhet? … väljarna/folket? … ja, det vete sjutton vad syftet var egentligen?

Men Liberalernas Joar Forsell var så belåten med sin insats att han kände sig tvingad att framhäva sig själv både i bild och text på twitter, där han presenterar sig själv med orden: Sänk skatten, krossa patriarkatet och låt folk leva som de vill. Riksdagsledamot, skatte- respektive klimatpolitisk talesperson med huvudfokus styrmedel (L).

Denna tillgång för partiet och representant för Liberalernas väljare valde att visa vad han stod för medan Kungssången traditionellt framfördes i riksdagen inför en stående riksdag.

Han SATT!

Han SJÖNG INTE!

Han meddelade detta i REALTID medan han teg och satt! (.. och så säger de att män inte kan göra två saker samtidigt? Roar Forsell gjorde TRE. Samtidigt. Satt, teg och tweetade med bild och allt!)

När majoriteten av kommentarerna poängterade att han visat brist på respekt och hyfs, blev det övermodiga svaret - Varför ska jag stå upp för Carl. Han står ju inte upp för mig. Alla ska behandlas lika. Med samma respekt. Twitter är ett verktyg i min politiska gärning. Högstadieelever som använder sin mobil som ett verktyg i sitt lärande är väl ändå all fine?

Men nu var det ju faktiskt så att kung Carl Gustaf faktiskt stod upp under Kungssången. Av respekt för riksdagen, regeringen och folket.

Och även för Joar Forsell och hans tre kamrater som väljarna i ett demokratiskt val valt som sina representanter.

Men den av folket avlönade Joar Forsell, han satt, teg och tweetade och han var såååååååååå lycklig!

( .. och här har kanske Liberalerna sin livboj i det stormiga politiska havet. Byt namn till Progressionisterna, gå till storms mot monarkin, regeringsformen, skatter och patriarkatet och ha som huvudfråga att folk ska få leva som de vill! Ett koncept som förmodligen skulle ge fler väljare i dagens förvirrade samhälle.)

En ”sjujäkla” satsning på välfärden ...

.. lovar Stefan Löfven och Annie Lööf vid dagens pressträff. En ”sjujäkla” massa miljoner kommer att regna över landets välfärdssystem och alldeles speciellt gynnande kommer de äldre, som hittills överlevt att bli ”undanstuvade”, att bli. ”Vi ska ha världens bästa äldreomsorg. Den tryggheten förtjänar de äldre som byggt vårt land” – lovar statsministern och det måste ju kännas bra för dem som under de senaste månaderna tagit farväl till sina äldre anhöriga.

Men NU ska allt bli helt fantastiskt bra!

Under pressträffen sa statsminister Stefan Löfven också att han för första gången fick kännedom om de 40 klanfamiljerna som ägnar sig åt grov gängbrottslighet i samband med rikspolis Mats Löfvings medverkan i Ekot:s intervju i lördags, medan Annie Lööf samtidigt förkunnade - Många av de här gängen och deras familjer har funnits i Sverige under decennier. Det är inte de senaste åren som dessa gäng kommit.

De verkar inte direkt ha talat ihop sig, ”samarbetspartierna”?

MEN, ser de verkligen inte verkligheten, nu när de pytsar in en ”sjujäkla” massa pengar i välfärdssystemen?

Jag, som tillhör dem som dagens regering är minst intresserad av annat än på valdagen, vet att det som lockat och berikat kriminella klanfamiljer allra mest är just bedrägerier riktade mot våra öppna och godtrogna välfärdssystem. Det har varit en oerhört lukrativ och inte alls osynlig inkomstkälla ”under decennier”.

Jag vet inte hur mycket som pumpats ut ur assistansersättningen för att sedan hamna hos personer som pengarna inte var avsedda för. Men av någon anledning har de åtstramningar som gjorts enbart drabbat dem som har livsavgörande behov?

Detsamma gäller för sjukersättning till fullt friska, föreningsbidrag till icke-existerande föreningar, generösa bidrag till personer med multipla personligheter, 80% lönebidrag till introduktionsjobb med anställda som bara finns på pappret eller efterlevandestöd till ”barn” med skendöda föräldrar samt en flod av annat organiserat stöd- och bidragsfusk. Till och med regeringsföreträdare i andra länder har drygat ut lönen med svenska bidrag utan att någon rört ett finger för att kontrollera vem eller vilka som ligger bakom läckorna i bidragssystemen.

DET kan man kalla för en ”sjujäkla” satsning på organiserad brottslighet. Eller?

Så hur kommer nu JÖK-regeringen att agera för att dagens ”sjujäkla” satsning stannar kvar i landet och inte hamnar i ytterligare en utredning som arkiveras på ekobrottsmyndigheten?

Är det överhuvudtaget någon som är intresserad?

Statsministern har talat!

Han är upprörd! Allra mest upprörd är han över kritik från Aftonbladet som påstår ”att regeringen inte lyssnar, de verkar snarare sova på sin post. Det här funkar inte längre”.

Helt oväntat får vi nu se en kraftfull reaktion från en våldsamt upprörd Stefan Löfven! Något som väljarna saknat de senaste 6 åren. Till exempel när en mor och son blev mördade för sitt svenska utseende, när en tolv-åring blev skjuten till döds i en gänguppgörelse, när en mamma sköts ihjäl med sin baby i famnen och när två barn kidnappades, torterades en hel natt och hotades med att bli levande begravda osv.

”Det är faktiskt förbannad lögn och dikt”, ryter Stefan Löfven ilsket mot AB:s ledarredaktion. Så nu vet vi att det enda som kan väcka statsministern är en ledare i AB som påstår att han sover.

Att de inte skäms. Är det några som ska hylla regeringens insatser i det ständigt pågående kriget mot de kriminella så är det väl skribenterna på Aftonbladet?

Jag misstänker att det är hög risk att Statsministern beordrar Kulturministern att på skarpen begära att SVT:s VD Hanna Stjärne tar in avfällingarna på AB för omprogrammering.

Men AB:s Anders Lindberg tar utbrottet med ro – ”Jag tror inte opinionsbildare eller ledarsidor är det regeringen ska va arg på. Jag hade gärna sett att den här ilskan riktades mot brottsligheten”, säger han och fortsätter - ”Nej, vi har inte somnat. Däremot vill vi föra ett samtal med regeringen om varför ingenting händer ute i verkligen. Jag tror att vad som händer ute på gator och torg är viktigare än att regeringen lägger fram olika program. Folk vill se en förändrad verklighet”.

Jojo, tiderna förändras, även på Aftonbladet.

Men Stefan Löfvens upprördhet stannar inte vid påhoppen från AB. Nej då, han tycker också att den ökande kriminaliteten är ETT FÖRBANNAT GIFT i samhället.

Han är helt överens med Rikspolischefen när denne beskriver utvecklingen som synnerligen allvarlig -”Det är fullständigt OACCEPTABELT att sådana här smågangstrar och ligor begränsar vanliga människors frihet.”

För säkerhets skull upprepar han, kraftfullt – ”Det är oacceptabelt” – och talar om regeringens ÅTGÄRDER. Två nya polisutbildningar som bara väntar på kvalificerade sökande, fler ekonomiska resurser till lösningar som ännu inte finns, ett antal höjda straff som inte utmäts eftersom gärningspersonerna är för unga, och ”möjlighet” till kameraövervakning och tolkning av krypterad information.

Jojomensan!

Nu skulle väl jag inte kalla dem som spränger, bränner, skjuter, knivskär, rånar, våldtar, terroriserar hela bostadsområden, mördar, misshandlar och förnedrar sina offer för ”smågangstrar”, men statsministern kanske syftar på de 8-14-åringar som rånar sin jämnåriga eller på att vi ska vara tacksamma över att slippa den ännu grövre formen av kriminalitet och den systemhotande maffia-verksamhet som många menar redan existerar?

Men det är inte ”smågangstrar” som gör att statsministern är fullständigt ute och cyklar när han begär att ”vi ska hjälpas åt”, ”hela civilsamhället”, ”hela samhället”, ”skolan”, ”socialtjänsten” och ”att vi också som individer tar vårt ansvar och till exempel vittnar när vi behöver vittna. Att vi bryr oss om varandra”.

”Hela samhället och hela civilsamhället och vi alla” upplever det kanske inte som att vi lever i samma skyddade miljö som statsministern. VI bryr oss faktiskt om varandra. Det är mer än vad man säga om regeringen. Den situation vi är i nu innebär att varje individ har jämt upp med att värna om sin egen och den egna familjens trygghet och säkerhet.

”Hela samhället behöver vara med för att hindra utvecklingen” – förkunnar statsministern, men att skydda medborgarna mot kriminellas våld och övergrepp ÄR faktiskt en av regeringens mest grundläggande uppgifter. Det ansvaret ska han inte försöka lägga över på dem som drabbas av otryggheten och osäkerheten.

I Stefan Löfvens värld handlar den ökande brottsligheten om KLASS och inte alls om något annat. Framför allt finns det inte något som helst samband med den misslyckade integrationen, den fortsatt höga invandringen och brottsligheten. ”Brottslighet är ALDRIG ACCEPTABELT, aldrig någonsin”, och om samhället har blivit delat så beror det på för stora skillnader i villkor. Vilka skillnader, vilka villkor, vilka som drabbas och hur de drabbas, framgår dock inte av statsministerns resonemang.

Och vi får inte glömma att regeringen har hela 34 PUNKTER riktade mot de kriminella gängen. Så det händer en hel del, det är bara gå in och titta på 34-punktsprogrammet!

Jajamensan! TRETTIOFYRA PUNKTER! Så ta det lugnt, det finns ingen som helst anledning till oro!

Vi behöver bara ha tillräckligt med tålamod och lita på regeringen som är av samma världsklass som skolan, vården och domstolarna.

Lita bara på Statsminister Löfven– han har inga bestämda åsikter om nånting, och ogillar ni dem ni tror han har, så har han säkert andra i beredskap.