Katt-karantän.

 Det var väl oundvikligt att det skulle hända förr eller senare och då kan vi kanske vara stolta över att det dröjde hela 6 år innan det verkligen hände?

Redan från start krävde den Förskräcklige Siamesen Maurice att skafferiet och kylskåpet skulle förses med kattlucka, men eftersom vi inte var lika förhandlingsvilliga som Stefan Löfven och han inte lika envis som Annie Lööf har vi hittills kunnat skjuta den frågan framför oss.

När jag ser den här bilden vet jag att den är tagen klockan halv fem på eftermiddagen.

Däremot så har den Makalöse Maurice utvecklat en väl genomtänkt teknik för att, helt osedd, placera sig precis i det läge där vi inte ser honom, för att sedan gliiiida in i skafferiet samtidigt som dörren stängs. Mitt framför nosen på honom har vi trott, ända tills att han högljutt ropar på hjälp för att komma ut.

I går var inget undantag, bortsett från att vi direkt gick upp på övervåningen och kröp till sängs. För första gången på 6 år sov jag helt ensam och ostörd en hel natt!

Det vara lika underbart som makalöst kattlöst.

Den Makalöse Maurice däremot tillbringade natten i ofrivillig karantän, helt utan kuddar, dynor eller täcken.

Han var INTE glad när Maken sent omsider dök upp i skafferidörren. Han hade letat efter nödutgången på ställen där vi aldrig någonsin hade kunnat tro att en katt skulle kunna ta sig fram. Han hade försökt öppna fönstret, rivit ner handdukar och även lyckats pilla ut nyckeln ur medicinskåpet.

Fattar ni NU DÅ att det finns tungt vägande skäl för en katt-lucka i skafferidörren, jamar han upprört när frukosten inte serveras tillräckligt snabbt. Det är ju fullständigt livsfarligt att låsa in en ensam katt på ett så trångt utrymme. Jag kunde ha DÖTT! Svultit ihjäl! Blivit SJUK! Inte ens den förbaskade hunden, som förmodligen sov bättre än någonsin fullt medveten om min nödsituation, brydde sig om mig! Jag har blivit lika illa behandlad och är lika traumatiserade som de där 70-plussarna som nu blivit befriade och får full frihet!

Det är väl ändå en viss skillnad, påpekar jag. Du har varit ofrivilligt isolerad i knappt åtta timmar, medan de, fullt frivilligt, har hållit sig hemma i nästan åtta månader.

Med tanke på min förmodade livslängd i förhållande till deras tycker jag att det är fullt jämförbart, suckar Katten och lägger sig i på elementet för att tina upp från det 18-gradiga helvete han nyss befriats från. Men om deras karantän är frivillig, hur kommer det sig då att de blir så glada när den frivilligheten förvandlas till officiell frihet? Kan man jämföra det med att få en verklig kattlucka där det tidigare bara har funnits en önskan?

Det är så här, säger jag. Vad jag vet är det ingen som bett dig smyga in i skafferiet, men de äldre har REKOMMENDERATS att stanna hemma för att inte bli sjuka och belasta vården som inte har tillräckligt med resurser för att rädda dem som befinner sig i den sk riskgruppen. Det vill säga äldre, kroniskt sjuka eller andra som kanske kräver lite extra av vården. Nu REKOMMENDERAS ingenting längre utan alla får göra som de vill och ta vilka risker de vill.

Trots att de riskerar att bli sjuka och hamna i sist i kön?

Japp! Nu anses 70-plussare kunna avgöra hur de vill ha det alldeles själva.

Men inte förut?

Precis. Nu har de äldre lika mycket ansvar för sin egen situation som alla andra.

Hade de inte det innan?

Jodå, men nu är det ingen som REKOMMENDERAR att de ska vara extra försiktiga trots att de är extra sårbara.

Men vad är skillnaden med att ta bort rekommendationen om det i alla fall var fullt tillåtet att bryta mot den? Varför så mycket ståhej och varför just nu?

Ja du, det vet nog ingen. Men kanske beror det på att smittspridningen ökar samtidigt som 80-plussarna börjar ta slut?

I (S)verige är det skämmigt, och rent av hälsovådligt, med munskydd ..

.. det har vår allvetande statsepidemiolog Anders Tegnell slag fast.

Svenska medborgare KAN INTE, till skillnad från övriga världens befolkning, sköta munskydd på ett säkert sätt. Av någon anledning verkar vi vara mer benägna än andra att pilla på själva munskyddet när det är på, för att sedan fortsätta att pilla i ögon, näsa och mun när det sedan tas av?

Och SÅ kan vi ju inte ha det med tanke på smittspridningen, den dåliga beredskapen med skyddskläder och material och det minskande antalet dygnet-runt-arbetande sjuksköterskor.

Det skulle förmodligen få katastrofala följder om vi alla dessutom skulle bära munskydd, eftersom de bara skyddar de redan smittade från att smitta dem som ännu inte smittats. Eller hur han nu tänker?

Men, jag som inte fattar någonting, kan inte låta bli att undra om de virus som kanske fastnar på munskyddets utsida om jag har otur, inte också fastnar på mina kläder eller – gud förbjude – i mitt hår? Och om jag då drar fingrarna genom håret eller rättar till klädseln och sedan petar mig lite diskret i näsan, är inte de virusarna lika smittsamma som de som hade fastnat på munskyddet om jag hade haft något?

Fast vad spelar det för roll. Nu är det ju så att vi INTE SKA ha munskydd och eftersom det i vårt land är oerhört viktigt att inte avvika från mängden, så har vi – med Anders Tegnells välsignelse - INTE munskydd ens i överfyllda bussar eller tunnelbanevagnar.

Det är tryggt att veta hur det SKA vara och se ut som alla andra, eller hur?

Precis som det är viktigt att hata Donald Trump och önska att Joe Biden vinner valet! Det är nästan viktigare än att ha en handlingskraftig och trovärdig regering här hemma i Sverige.

Men är det verkligen helt OK att ”hålla på” Joe Biden? Han har ju inte alls samma inställning till munskydd som Anders Tegnell? Tvärtom, plötsligt ser jag att han verkar anse att det krävs TVÅ munskydd för att vara på den säkra sidan?

Eller är det så fiffigt tänkt att det yttersta ska skydda bäraren från att pilla på det andra när det tas av så att det andra kan skydda från det ytterstas virusar när det tas av och ökar risken för att bäraren direkt stoppar fingrarna i munnen, näsan eller ögonen.

Jag undrar om Anders Tegnell tagit del av den här genialiska lösningen?

De tomma ordens och den bortkastade tidens ständigt återkommande program.

När jag precis har släckt lampan och lagt huvudet på kudden händer det ibland att jag drabbas av en synnerligen intelligent tanke som jag bara måste minnas nästa dag. Jag skriver ner den och somnar nöjd och när jag vaknar och läser vad jag skrivit fattar jag inte alls vad som var meningen med orden som tydligen var så viktiga kvällen före?

Det är exakt samma känsla som infinner sig efter de senaste årens partiledardebatter. Vad sa de egentligen? Sa de någonting alls?

Jag läser de fullständigt obegripliga stolpar jag krafsat ner under två timmar tillsammans med företrädarna för våra 8 riksdagspartier och inser att jag inte ens kan förstå sammanhanget.

Annie Lööf hånlog mot den övertände Jonas Sjöstedt som besvärades av att Ebba Busch gav honom möjlighet att genomföra det misstroende mot Stefan Löfven som han absolut inte hade för avsikt att genomföra. Samtidigt som Stefan Löfven anklagade Jonas Sjöstedt för att förstöra för löntagarna när han ville skydda gamla löntagare mot att bli utbytta mot nya löntagare eftersom PARTERNA bar ansvaret för Socialdemokraternas uppgörelse med Centern och Liberalerna– där flexibilitet skulle ersätta tryggheten för Leif, 58 år?

Jonas Sjöstedt tyckte att Stefan Löfven var oärlig och extremt otydlig men var villig att vänta några veckor på svaret som han faktiskt redan fått även om det var inlindat i floskler och klyschor bestående av 57 remissinstanser och luddiga ord om utformande av nya förslag som Annie Lööf avfärdade med att överenskommelsen och löftena låg fast. Kanske? Trots att Stefan Löfven mumlade om att utredningen inte var balanserad och att remissinstanserna kunde forma nya förslag om bara Jonas Sjöstedt avvaktade till, helst till efter det att han avgått. Vilket tydligen Jonas Sjöstedt tyckte var en bra idé, vilket lockade fram ett belåtet flin hos Stefan Löfven.

Och ingen tog notis om att Nyamko Sabuni envisades med att överenskommelsen INTE kunde omförhandlas.

Ulf Kristersson konstaterade att Jonas Sjöstedt inte vågade utmana regeringen och Per Bolund var övertygad om att PARTERNA är sååååååååååå nära en överenskommelse att det fanns möjlighet till medling vilket fick Jimmie Åkesson att tala om låga odds eftersom Jonas Sjöstedt blev förd bakom ljuset av att Stefan Löfven ”lurvade till” begreppen och Stefan Löfven kontrade med att PARTERNA visserligen inte kom överens men att dörren inte var stängd och skyllde hela rörigheten på .. Ulf Kristersson?!

Och där hade jag förbrukat en dryg halvtimme av mitt liv alldeles i onödan.

”Debatten” om klimatet blev en orgie i en omsorg om klimatet som ALLA kände men ingen direkt hade någon idé om hur den skulle utformas. Jimmie Åkessons fråga om den globala klimatkrisen kunde lösas nationellt genom att Miljöpartiet fick mer skattemedel, ”lekpengar”, till ineffektiva satsningar på skatt på plastpåsar och elcyklar osv och om klimatet gynnades av att företag med klimatskadlig verksamhet flyttade från Sverige till något annat land – föll platt och ersattes av allmänt svammel om fler anställda i offentlig sektor (?), vem som satt vid ”barnbordet” och vem som inte ens var där och om att vi i Sverige måste lägga om våra matvanor, äta mer närodlat, mindre kött och att ”den globala överklassen” – i synnerhet Carl Bildt? - måste flyga mindre.

Och när det blev lite luddigt om varför människor på landsbygden inte kunde köpa elbilar i miljonklassen eftersom det bara var de redan rika som kunde utnyttja bonusen som skulle göra elbilar tillgängliga för alla som inte hade råd med de höjda bensinpriserna som kan göra det olönsamt och omöjligt att arbeta för den som inte hade råd med elbil men ändå behövde bil för att ta sig till jobbet – då tappade jag fokus och började leta efter något gott och onyttigt att komplettera kaffet med.

Frågan om kriminalitet besvarades med att det var fullt på fängelserna (av någon okänd anledning?). Alla som inte fick plats skulle hamna inom lås och bom! Flera brott var redan straffbara och som vanligt skulle de kriminella knäckas, jagas och dömas ut som oacceptabla och att barn/unga, t.ex 13-årige Hassan, skulle föras in på en annan bana med hjälp av skolan, föräldrar och sociala myndigheter och där tog mina anteckningar slut och jag lutade mig tillbaka och tog del av den förväntade enigheten runt frågan om att de äldre förtjänade mer än de får i dag.

Vilket alla var rörande överens om.

Oklart hur, eftersom det är en kommunal fråga som bara kan lösas om kommunerna har råd, vilket de inte har och inte kommer att få eftersom vi måste bereda plats för hur många fler hjälpbehövande medborgare som helst eftersom våra kommuner måste hjälpa regeringen att nationellt lösa det globala lidandet hos mänskligheten. Vilket gör att äldreomsorgen är det våra stackars kommunpolitiker sist av allt vill tänka på. Särskilt inte nu när ingen vill röra vid tanken på att tre fjärdedelar av alla döda i coronapandemin har var äldre som ”skyddats” av den kommunala ”omsorgen”.

VARFÖR slösar jag, och många med mig, tid på sån´t här? Det skulle vara mer meningsfullt att ha programmet PARTILEDARDEBATTEN efter samma koncept som Idol, Melodifestivalen och liknande, där tittarna kunde rösta ut dem som misslyckas med att uttrycka sig begripligt, en efter en, till det bara återstår en vinnare.

Det skulle förmodligen ställa högre krav på deltagarna samt ge lite mer glöd och innehåll åt programmet.

Busch-fire!!!

Nu straffas Ebba Busch för att hon tog sig friheten att ge Jonas Sjöstedt möjlighet att förverkliga sitt tomma hot om att fälla regeringen.

Attans också!

Om inte Ebba lagt sig i hade Vänsterpartiet med sina 28 ledamöter inte haft tillräckligt med stöd för att förverkliga sitt hot, men med KD:s stöd kan det helt plötsligt bli verkligt! Det var nog inte väntat eller planerat.

Vänsterpartiet står nu med ryggen mot väggen och måste välja mellan att stå för att ”aldrig stödja en regering som försämrar arbetsrätten” eller att göra en förnedrande reträtt.

Dumma Ebba och dumma KD. Det här ska de få f*n för!

Svensk media har aldrig varit mer tydligt vänster. Instagrambilder från låsta konton rotas fram, publiceras och skapas drev omkring. Privata fastighetsaffärer fulvinklas så att det verkar som om KD-ledaren trängt sig in till en halvdement åldring och tilltvingat sig hans hem - där han varken bor eller kan bo - och jag väntar med spänning på vad journalisterna kan hitta i de sopor hon slängt under den senaste veckan.

Jag skäms! Dels för att jag gick på rubrikerna i det senaste snyftdrevet och reagerade precis som det var avsett. Och dels för att svensk politik och mediarapportering nu når de nivåer som man anklagar Donald Trump för.

För handen på hjärtat, hur många följer upp de braskande rubrikerna för att kontrollera att de faktiskt rapporterar om en verklig verklighet.

Nu väntar jag bara på att Jonas Sjöstedt ska rädda ansiktet genom att ”ta avstånd” från Ebba Busch pga av de senaste skriverierna och tyst och stilla lämna den politiska arenan.

För OM inte Ebba lagt sig i och OM han hade haft tillräckligt med muskler hade han ju NATURLIGTVIS gjort ALLT för att avstyra hotet mot de svenska arbetstagarna.

 

”Demokratins princip är det fullständiga och genomförda misstroendet ..

 .. Endast en buse eller en dåre lägger obegränsad makt i en mans hand och säger till honom: Jag litar på att du inte missbrukar den. Den som är det minsta ärlig och klok skulle säga: Naturligtvis missbrukar du den.”/Viggo Hørup, född den 22 maj 1841, död den 15 februari 1902, var en dansk jurist, politiker, redaktör och minister.

Jonas Sjöstedt viftar återigen med den röda fanan och meddelar att han kommer väcka misstroende mot statsministern, om Löfven inte ger ett besked om att stoppa de planerade förändringarna i arbetsrätten.

Stefan Löfven tycker naturligtvis inte att det är en bra idé. Annie Lööf tycker att det är alldeles galet – ett avtal är ett avtal och ett handslag är ett handslag och ett löfte är ett löfte oavsett om det handlar om lagstadgad arbetsrätt eller röda högerskor!

Oppositionen tror att vänsterledarens hot bara är luft, men säger samtidigt att - ”Om Vänsterpartiet på allvar vill avsätta nuvarande regering så finns det majoritet för det varje dag i veckan”.

Liberalerna hukar och hoppas på att äntligen få slippa den trånga tvångströja som de ärvde av Jan Björklund.

Socialdemokraternas gruppledare Annelie Karlsson ryter ifrån – ”Man kan ju fråga sig om det verkligen är rätt läge att mitt under en pandemi kasta ut landet i kaos? Om Sjöstedt väljer att fullfölja detta, kan konsekvensen bli att vi får en högerregering med stöd av Sverigedemokraterna. Och då kan vi vara säkra på att det blir försämringar för landets löntagare”.

Det var ett ofrivilligt roligt uttalande. ”Kasta ut landet i kaos”? - Hur mycket värre kan det bli?

”Då kan vi vara säkra på att det blir försämringar för landets löntagare”? - Vilka förbättringar tycker Annelie Karlsson att sossarna har åstadkommit för landets löntagare sedan maktskiftet 2014?

Jag är övertygad om att sjuk- och omsorgspersonalen har en hel del att säga om sina arbetsvillkor ”mitt under en pandemi”, precis som polisen, socialtjänsten och skolan. Går det att försämra villkoren för de här grupperna och ändå få dem att stanna kvar i sina yrken?

Men vi har hört det förut från Vänsterpartiet. Stora ord och högt tonläge. Lite som när kärringen tänkte klippa grisen – mycket väsen och lite ull. Eller så kan man sucka och använda det gamla citatet – fan tro´t sa Relling.

Jag glömmer aldrig när det förväntansfulla paret, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, passerade journalistuppbådet 2014 på väg in till Stefan Löfven och de förväntade ministerposterna – och hur nära ilske-gråten vänsterledaren var när de bara 10 minuter senare hamnade utanför dörren, förpassade till avbytarbänken.

Min katt, den Förskräcklige Maurice, suckar och säger att Sjösteds uttalande ännu en gång bevisar att vänsterpartiet snott sin politik från det uråldriga KVP(m).

”En taktik som användes redan bland de gamla faraonernas katter – fräs och blås upp dig så tror alla att du är oslagbar. Funkar dåligt för dem som saknar päls, klor och svans!”

Som vanligt har han förmodligen rätt.

Det är ett hål i Sverige.

Jag lyssnade på ”Panelen” i söndagens ”God morgon, världen”. Medverkande var Anders Lindberg, AB, Malin Siwe, Expressen och Andreas Gustavsson från Expo. Samtalet handlade bland annat om dokumentären om Estonias förlisning. Jag har själv sett den och rekommenderar den till alla som jag kommer i kontakt med. 

Se den!

Teamet bakom dokumentären hittade alltså ett hål i skrovet på Estonia. Ett hål som tidigare dolts bakom de ton av grus och sten som, av en händelse, hävdes ner i havet, precis där hålet var, för att ”stabilisera” – vad det nu var som behövde stabiliseras.

De överlevande från katastrofen och de anhöriga till de döda vill nu ha en ny utredning.

Anders Lindberg tyckte det var onödigt. Haverikommissionen har ju redan bevisat att olyckan berodde på att bogvisiret slets loss, det finns därför inga nya bevis och därför har det ju inte hänt något och ingen vinner på att spekulationerna om vad som hände fortsätter.

Malin Siwe ansåg att det inte var någon idé att göra en ny utredning eftersom ingen i alla fall skulle tro på vad den nya utredningen kom fram till. Utom i Estland då, eftersom de tydligen tycker att den här frågan fortfarande är stor och viktig.

Andreas Gustavsson mumlade lite i samma riktning men höll det inte för otroligt att något litet obehagligt parti skull kunna utnyttja Estoniadokumentären politiskt.

Ingen nämnde att det faktisk finns ett stort hål i fartygsskrovet på Estonia. Ett hål som ingen sett, ingen letat efter och som ingen är intresserad av hur det uppkommit?

Men det finns ju där!

Fast det finns det inga bevis för, enligt Anders Lindberg. Eller så menar han att det inte finns några bevis för att det inte har funnits där hela tiden eller uppkommit i samband med filmandet eller av någon annan anledning som absolut inte är rena spekulationer utan bara bevis för att Haverikommissionens slutsats om bogvisiret är riktig.

Eller nå´t?

Oklart vad?

Eftersom hålet inte fanns förut och därmed egentligen inte borde finns nu?

Trots att det helt nyligen upptäcktes att det verkligen fanns?

Det är intressant att lyssna på människor som verkligen kan sitt jobb, som vet vad som är viktigt och vad de talar om samtidigt som de kan informera lyssnare och läsare om vad som är sant och vad som är falskt.

Eller hur?

Jag skulle önska att det här allvetande gänget kunde diskutera och förklara ett annat hål och haveri som jag upptäckt i själva Sverige.

För det finns ett hål där det egentligen skulle ha funnits en regering. Landet lutar betänkligt åt vänster och haveriet verkar oundvikligt eftersom ”bogvisiret” till skeppet Svea tydligt och samtidigt gapar öppet.

Hur ska jag förhålla mig?

Ska jag låtsas att jag inte ser det, fast att det finns där?

Och om ingen skulle tro mig, betyder det att hålet inte finns, trots att en majoritet av medborgarna klar och tydligt kommer ihåg hur det såg ut INNAN det fanns ett hål i stället för en regering?

 

Om Socialdemokraterna hade haft en ryggrad ..

.. hade jag kunnat haft ”Strået som knäckte å(S)nans rygg” som rubrik. Eller kanske hade ”(S)yltryggarna sålde ut landets framtid för att få regera vidare” varit ett bättre val?

För vilka är det som får betala priset för sossarnas kohandel med Miljöpartiet? I första hand skattebetalarna som redan belastats med kostnaden för Preems x antal friår i väntan på att kunna återkomma med sin nedlagda ansökan. Men i förlängningen blir det landets unga som kommer att möta en framtid de knappast drömt om och de äldre som får tidigare kontakt med den palliativa vården än de förväntar sig.

Det vill säga mer av det som redan händer just nu.

Moderaterna talar om sossarnas kollaps, men när vi får facit i handen är risken överhängande att vi kommer att tala om det svenska samhällsbyggets slutliga kollaps.

Jag skäms för vår regering, samtidigt som jag känner mig grundlurad, rökt och förbannad.