Dagboksanteckning från den svenska corona-pandemins ett-årsdag.

Vaknar klockan 02:38 av att katten lägger sig över halsen. Knölar ner honom i en mer sov-vänlig ställning och somnar om. Väcks klockan 06:16 och raglar ner till Maken som, pris ske Gud, redan har kokat kaffe.

Men först måste jag slänga på mig full vintermundering och gå runt huset med hund och katt. Snön är 30 cm djup där det inte är skottat och det är nästan 20 grader kallt.

Vacklar in i värmen och förbannar hela världen.

Åker till livsmedelstemplet som tack och lov ligger nästan öde. Handlar, nästan som i en dimma. Fortsätter till nästa affär som har paketutlämning och hämtar ett paket genom att visa id-kort och paketnummer i fönstret och få leverans i dörren.

Kommer hem och sorterar in veckans inköp. Tankar kaffe och äter andra halvan av morgonens smörgås.

Vacklar upp på övervåningen, klär av mig och somnar om.

Telefonen ringer och det är bara jag, hunden, katten och hästen(?) inne. Jag springer ner och svarar och en sorgsen man börjar berätta en evighetslång historia med ord jag inte kan få ihop och hur jag än försöker kan jag inte avbryta samtalet så till slut drar jag ur jacket, men han mal fortfarande på.

Jag tar mobilen för att ringa Maken men där är det också samma man som mässar och så måste jag släppa ut hästen men då upptäcker jag två män i vita rockar som kommer från köket och då undrar jag om de ska laga min telefon men det ska de inte.

Det är HEMLIGT varför de är hemma hos mig? De kan inte berätta varför eller hur de tagit sig in men jag ska inte oro mig för deras chef är i källaren?

Jag rusar ner i källaren, där står en kvinna, också i vit rock. Hon är till förväxling lik Märta Stenevi och har en hel bunt papper i handen och fotograferar med mobilen. Det är VÅRA gamla fakturor hon bär på och vår värmepanna hon fotograferar?

Vad gör du här? Det är HEMLIGT. Det där är ju fakturan på vår gamla tvättmaskin, vad ska du med den till? Det är sekretess på det. Va f*n ger er rätt att ta er in i vår hem? .. ryter jag som vid det här laget känner en viss panik.

Men det angår inte mig för vi är anmälda för ett brott som det också är sekretess på och anmälaren än hemlig och allt är godkänt men av någon/några som också omfattas av största sekretess och hemlighet.

Men nu har de allt de behöver, hånler kvinnan överlägset och skrämmande belåtet. Och det ser inte bra ut.

Ni måste väl för i h*****e kunna legitimera er, kräver jag och blockerar dörren. Men allt jag får se är en mörk mobil eftersom identiteten på personerna också är hemlig och sekretessbelagd. De två muntra, vitklädda männen släpar bort mig och hela gänget far i väg i en vit skåpbil med fullständigt vita nummerplåtar.

Och då slår det mig att jag inte släppt ut hästen!

Med ett ryck sätter jag mig upp i sängen och inser att jag inte gick ut med hunden innan jag gick och lade mig och jag kastar mig upp och slänger på mig kläderna och stänger garderobsdörren som av någon anledning står öppen och rusar ner för trappan, ryter åt Maken som sitter och läser .. vi måste gå ut med hunden.

Eftersom han är en lugn och sansad man så ifrågasätter inte han det akuta behovet men när jag väl är påklädd slår det mig att katten kanske var i garderoben så då får jag rusa upp för trappan och släppa ut den stackaren och ungefär då börjar dröm och verklighet bli en enda röra.

Jag tror jag har drabbats av corona-utmattning. Det kan inte vara nyttigt att leva så här och framför allt inte i ett samhälle som gör att hemliga och sekretessbelagda intrång i mitt privatliv är något som jag tydligen omedvetet förväntar mig.

Men var hästen kom ifrån har jag ingen aning?

Vi ska alla dö, Jennifer Wegerup ..

 .. frågan är bara när och hur.

”Är det rätt att vaccinera en svårt sjuk 103-åring? Eller är det slöseri? Borde dosen hellre gå till en frisk 71-åring med troligen betydligt fler år kvar att leva? Svåra frågor – men vi måste våga diskutera dem”, skriver Jennifer Wegerup i dagens Expressen.

Och då förtjänar hon väl ett svar antar jag.

Eller en motfråga - var drar vi gränsen? 100 år? 99 år? 90 år?

Makens mormor var synnerligen levande när hon bjöd in till sitt 100-årskalas och dog en naturlig död vid 104. Vi har en man i vår bekantskapskrets som ännu inte uppnått pensionsåldern men som är i både fysiskt och psykiskt betydligt sämre skick. Min egen mamma var svårt dement redan i 70-års åldern och ville bara dö vid sina klara stunder. Många i vårt land är både fysiskt och psykiskt funktionshindrade och klarar inte av att leva utan hjälp, andra lider så svårt av KOL att de ständigt behöver hjälp med andningen. Men de vill och har glädje av att leva ändå.

Vilka behöver vaccin och vilka är så nära döden att de lika gärna kan kvävas till döds i Covid?

Jennifer Wegerup berättar om ”en pigg 69-åring granne som jag möter på gatan, över varsin snöskovel, skräder däremot inte orden; hon är upprörd och många i hennes ålder med henne. De har statistiskt sett många fler år kvar än en 97-åring, de vill leva, resa, vara med barnbarnen. De är rädda att den tid som nu går innan det blir deras tur kommer att skörda många offer i gruppen 60 till 80 år”.

Men den pigga 69-åriga grannen kan falla död ner i en hjärtinfarkt/hjärnblödning i morgon medan 107-åriga Dagny Carlsson fortfarande gjorde utlandsresor, framträdde på scenen när Malmö Stad firade den Internationella dagen för äldre i oktober 2019 och lät sig intervjuas av Expressen i april förra året.

Vem behöver vaccinet bäst? En svår fråga. Men om ”vi måste våga diskutera den” bör vi nog undvika att blanda in statiska sannolikheter, ”enorma samhällskostnader – och dito förtjänster för läkemedelsbolagen”?

För hur högt värderar du ditt eget liv i kronor och ören, sett ur ett samhällsviktigt perspektiv, Jennifer Wegerup?

Eller mitt?

Nyamko Sabuni har inget att förlora.

 Liberalernas partiledare är bara partiledare för ett halvt parti, den andra halvan drömmer fortfarande om drömprinsen som förvandlades till en groda. Eller bara försvann?

Hennes företrädare tyckte att fyra års samvaro i en tvångströja tillsammans med Stefan Löfven, Isabella Lövin och Annie Lööf var en trevlig avskedspresent till sin efterträdare, men jag antar att Nyamko Sabuni är ungefär lika road som jag skulle ha varit i hennes situation.

Jag kan liksom inte tänka mig något värre.

Nu sätter hon ner foten och det gör hon rätt i. Vad har hon att förlora? Ledarskapet över ett döende parti? De bittra s-märkta Ullenhagisterna? Tvånget att vara delaktig i beslut som varken hon eller väljarna tror på?

Det är kanske möjligt att gå ner i politisk spagat om det finns något att vinna, men att befinna sig i denna omöjliga position år ut och år in bara för att Annie Lööf tyckte det var en bra ställning att inta för att stänga ute Jimmie Åkesson från ett umgänge han inte efterfrågat. Särskilt som det ser så löjeväckande ut att andelen möjliga väljare försvinner för varje opinionsmätning.

Jag håller tummarna för att Nyamko Sabuni står på sig och tvingar Löven att backa från sitt desperata försök att linda in afghanamnestin och alla andra utvisningsdömda i en värmande filt av ömmande skäl.

Lyckas hon kanske det återvänder tillräckligt med förlorade väljare för att hålla Liberalerna kvar i riksdagen. Misslyckas hon vinner partiet högsta vinsten i form av kapten Erik Ullenhag, om han fortfarande vill ta befälet över det sjunkande skeppet, där Stefan Löfven sitter stadigt placerad på styråran.

Men Nyamko Sabuni har inget att förlora men mycket att vinna, för VEM mer än Nooshi Dadgostar vill frivilligt bli tystad och osynliggjord i ytterligare drygt 1,5 år medan Stefan, Annie, Per och hans okända par-rör pekar ut färdriktningen?

För vad det kan vara värt .. jag håller verkligen tummarna för att Nyamko Sabuni står fast nu när det blåser upp till storm i partiet.

In Sweden we have a system!

 ”Sverige är ett litet land, här ryms bara en åsikt i taget”. Gunnar Myrdals citat är lika aktuellt som för 80-90 år sedan. Det märktes inte minst i dagens partiledardebatt, som jag använde som ljudkuliss medan jag rensade bort onödigt julpynt som jag borde ha slängt för mer än 20 år sedan.

Den största frågan i Sverige, som befinner sig mitt i en pandemi med 10 000 döda och drygt en halv miljon smittade verkar vara … DONALD TRUMP och det amerikanska presidentvalet.

Statsminister Löfven inledde med att uppmana Sverige och EU att ”dra lärdomar” och varna för ”människor som vill stänga våra öppna samhällen”. Han sa inget om twitter, Instagram, YouTube eller andra sociala medier, men jag misstänker att han inte riktigt än har förstått när, hur eller varför de fungerar, används eller stängs ner?

MEN .. ”det finns krafter som vill undergräva demokratin.” Underförstått - oppositionen kommer att räknas till dessa demokratifientliga ”krafter” om de samarbetar med Sverigedemokraterna. ”Vi (dvs Socialdemokraterna) är inte immuna mot splittring trots stark förankring i demokrati och folkrörelser”.

Det är i sanning hemska tider vi lever i. Nästan lika skrämmande som 1976 när Socialdemokraterna, enligt Marita Ulvskog, utsattes för en ”statskupp” och förlorade makten.

Ulf Kristersson var mer orolig för att det destruktiva samhällsklimatet i USA skulle fäste i Sverige, vilket får mig att undra vilken verklighet han lever i. Det svenska samhällsklimatet är definitivt inte friskt och vänligt sinnat och regeringsföreträdarnas twittrande gör det i sanning inte sundare. Något som kanske ligger till grund för Liberalernas Johan Pehrsons oro för demokratins överlevnad och önskan att Sverige ska dra lärdomar av det som hänt i USA, även om jag hade uppskattat om han varit lite mer tydlig på det området. För det är ju en absolut sanning att utan Liberalerna och Centern hade vi haft en helt annan regering, en äldreomsorgsutredning som förmodligen hade varit till hjälp och stöd för Folkhälsomyndighetens inställning till situationen inom äldreomsorgen och en krisberedskap som vilade direkt under statsministern.

Men man kan ju inte få allt.

Det visste paret Myrdal redan är 1934 när de publicerade klassikern ”Kris i befolkningsfrågan” där de slog fast att ”barnen kunde socialiseras till framtidens produktiva, högkvalitativa människomaterial - om de inte tillhörde det biologiskt-sociala bottenslammet”. Åldringarna, däremot, "äro färdiga" och "enligt naturens ordning skola dö".

Något som kanske kan vara en förklaring till vår nuvarande regerings inställning till de omfattande dödstalen bland äldre och den invandrade befolkningen som enlig paret Myrdal kunde räknas in under beteckningen ”det biologiskt-sociala bottenslammet”.

Men för att ha en chans att vinna valet MÅSTE Stefan Löfven framstå som äldreomsorgens räddare. En riktig mysfarbror som ÄLSKAR de överlevande årsrika medborgarna.

Ett äldreomsorgslyft med vidhängande utredning är på gång och har vi riktig tur så kommer Dan Eliasson att återigen få agera räddande ängel med ansvar för LYFTET av vår äldreomsorg.

För i Sverige har vi ett system som går ut på att ANSVARET ska läggas så långt från MAKTEN som möjligt, och vem är väl mer lämpad för det uppdraget än fd Generaldirektören Eliasson?

För ytterst handlar det ju om vilket land vi vill vara och vilka vi vill ska vägleda oss, och då är det ju förargligt om någon skugga skulle falla över dem som lovat det som NÅGON ANNAN inte förmår, kan eller vill uppfylla.

Det är synd om Dan Eliasson ...

 Äntligen får han bemöta den fullständigt vettlösa kritik som blev följden av hans ”fullständigt nödvändiga” julfirande på Kanarieöarna. Jag kan verkligen känna hans indignation när han säger .. ”Jag har gjort bedömningen att resan är nödvändig. Jag har en dotter som vistas här och som jobbar här. Och jag firade jul med henne och min familj”. Jag har avstått väldigt många resor under den här pandemin, men den här tyckte jag var nödvändig”.

Dessutom så har han ”varit i kontakt med jobbet varje dag under min frånvaro. Och jag har lett möten, både interna och externa härifrån!

Och om andra människor gjort andra val eller avstått från det mesta så kan väl ingen skylla det på HONOM!

Det är uppenbart att Dan Eliasson ser sig som ett offer för ett drev. HAN är i sin fulla rätt att fira jul tillsammans med sin familj var, när och hur han vill. Det angår ingen annan. Han har ju dessutom funnits tillgänglig för MSB på videolänk om det hade funnits något behov av honom. Herregud, vad begär folk!

Ja, vad begär vi egentligen av våra välavlönade makthavare och vad är rimligt att begära?

Henrik Jönsson gör som vanligt en klockren sammanfattning av Myndigheternas Pandemi-hyckleri och den svenska förvaltningens sönderfall. Jag är tacksam för den eftersom den bekräftar allt jag själv funderar över och därmed räddar mig från att tro att jag fullständigt förlorat förståndet.

Det ÄR verkligen så här illa.

Men det är alltid lika synd om Dan Eliasson. Aldrig blir han uppskattad efter förtjänst, oavsett var han placeras. Alltid ifrågasatt och förföljd av negativa, obegåvade och okunniga människor.

Den ständigt missförstådde Dan Eliasson brinner för att det japanska management-konceptet LEAN från bilindustrin, även kallat management by stress, ska tillämpas på offentlig förvaltning. LEAN kallas även för Fiskmåsmanagement - Flyg in, för en massa oväsen, skit ner stället och flyg ut igen - något som Dan Eliasson verkar ha lyckats väl med under sin karriär.

Redan som statssekreterare vid Justitiedepartementet, där han utförde sitt uppdrag på ett minst sagt personligt sätt, kritiserades han, samband med Pirate Bay-målet 2006, för sin korrespondens med de amerikanska filmbolagens intresseorganisation.

Efter regeringsskiftet 2006 tjänstgjorde Eliasson som tillförordnad biträdande chef vid Säkerhetspolisen, där han ansvarade för analys– och underrättelseverksamhet och 2007 slog den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz larm om att Dan Eliasson försökt få honom att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet. Svek och misstroende förföljer den arme Eliasson.

Men den alltid lika populäre Eliasson vandrar vidare i karriären och blir generaldirektör för Migrationsverket. (2007-2011). Vid Migrationsverket fick han goda omdömen från personalen i medarbetarundersökningarna som utfördes, förmodligen på order av generaldirektören själv.

Men det fanns ju anställda som hade en helt annan uppfattning och Ivar Arpi beskrev träffande hur det fungerade på ”Migränverket” under Dan Eliassons tid.

Det finns åtskilligt att säga om Dan Eliassons tid på Migrationsverket, men varför inte nöja sig med att han lyckades imponera så till den milda grad att han år 2011 utnämndes till Generaldirektör till Försäkringskassan, där han inte bara införde effektivitetssystemet LEAN,utan också använde Försäkringskassans officiella twitter till att "kräkas på Jimmy Åkesson" samt lyckades med konststycket att radera miljontals mejl som skickats till och från de 13 000 medarbetarna - vilket innebar att myndighetens internutredare inte längre kunde avslöja brott och missförhållanden med hjälp av myndighetens mejlsystem.

Den orättvisa kritiken som följde fick den ständigt otursförföljde Eliasson att acceptera tjänsten som Rikspolischef, med mandat att skapa den Nya Polismyndigheten i en tid då polisen är viktigare än någonsin. ”Han är en modern ledare med både juridisk erfarenhet och erfarenhet av att leda stora myndigheter”, sa den dåvarande inrikesministern Anders Ygeman, när han skulle förklara varför Eliasson är en bra chef för den nya Polismyndigheten.

Hur det gick kommer väl de flesta av oss ihåg.

Det okunniga folket klagade IGEN! Polisen insåg inte sitt eget bästa! Den stackars missförstådde Eliasson fick åter söka sig nya jaktmarker och hamnade som generaldirektör på MSB och inte heller här får han den bekräftelse och förståelse som han förtjänar.

Inte ens ett privat julfirande och en välförtjänt ledighet från coronapandemins opinionsundersökningar är heligt i drevet som ständigt följer Dan Eliasson. Vid det här laget har han förtjänat ett lugnare och mindre ansvarstagande uppdrag. Vad tror ni, är det kanske Socialdemokraternas nästa statsministerkandidat som laddar upp på Kanarieöarna?

Statsministern publicerar en debattartikel i Aftonbladet?

 En DEBATTARTIKEL?

I Aftonbladet??

Eftersom jag inte gärna läser AB var det ju en ren slump att jag ens fick veta det.

Men vem eller vilka är det han vänder sig till? Aftonbladets prenumeranter?

Och varför en ”debattartikel”? Vem eller vilka debatterar han med? Vilka är det som bara kan nås på Aftonbladets hemsida?

Vi som hellre läser våra nyheter på andra sidor, är vi helt uteslutna från det publika ”samtalet” med statsministern? Räknas inte vi?

Varför kommunicerar statsministern enbart med Aftonbladets Läsare? Kan det vara så illa att ingen annan tidning VILL publicera Stefan Löfvens ”debatt”-inlägg? Eller vill statsministern höja Aftonbladets svikande läsarsiffror?

Jag blir förvirrad. Så många frågor och inga svar.

Hur var då ”Debatt-artikeln”?

Suck - som debattartikel var den inte mycket att hänga i julgranen, och som tal till väljarna innehåller det ungefär samma budskap som Stefan Löfvens talskrivare har skrivit åt honom sedan 2014.

Allt som blivit sämre under hans tid som landsfader är Någon Annans fel och ska nu bli bättre. MYCKET bättre! Kanske bättre än någonsin! Äldre är bra, ju äldre desto bättre och därmed ska mycket göras så mycket bättre och Kriminella är dåliga och ska få det sämre, väldigt mycket sämre – på något oklart sätt och helst utan att blanda ihop begreppen.

Jag antar att det är så det ska vara för att han ska kunna komma ihåg vad han tycker? Träning ger färdighet, sägs det?

Nästa vecka ska riksdagen rösta om en ny pandemilag som ska ge regeringen utökade befogenheter att, utan stöd i riksdagen och ”efter bästa förstånd”, fatta beslut som kan inskränka medborgarnas fri- och rättigheter.

Jag måste erkänna att bara tanken på en sådan maktförskjutning till regeringens fördel ger mig olustrysningar över hela kroppen.