Jag klär av mig naken, ..

.. nästan i alla fall.

För några år sedan blev jag allergisk mot getingbett och upptäckte dessutom att de myggbett jag fick tog den plats som getingbetten tidigare haft?

Nu inser jag att bromsbett har kvalat in på andra plats mellan getingbettens livsfarliga effekter och myggbettens stora ömma svullnader.

Fan också!

Det betyder att jag aldrig mer kan klippa gräsmattan i bikini. I varje fall inte i fullt solsken som jag gjorde i går. Det är inte heller någon bra idé att bada hundarna ute på gräsmattan iförd samma röda bikini .. som jag gjorde i dag.

Jag ser ut som om jag har böldpest allra minst. Det värsta bromsbettet sitter högt upp på höger lår och har till och med fått en blånande ring omkring sig. Sedan är båda benen en provkarta på hur många olika storlekar som det faktiskt finns på bromsar. Från jättesmå till riktiga bestar på flera centimeter.

Visste ni att de faktiskt biter bort ett stycke kött?

Just nu känner jag en oerhörd sympati med grannens tre shetlandsponnies som står och kurar inne i stallet till solen går ner. Själv knallar jag omkring inomhus med så lite kläder på mig som möjligt och funderar på om det inte går att uppdatera krinolinen som klädesplagg?

En modernare variant där midjan flyttats upp till halsen ungefär så att kroppen kan röra sig naken och fri under krinolinställningen så att inget irriterande tyg snuddar vid kliande eller ömma bett? Jag har nämligen några på axlar och rygg också, efter hundtvätten.

Men hundarna blev fina och ungefär dubbelt så breda.

Att klä av sig naken inför andra kan vara både bildlikt och bokstavligt. Eftersom jag klär av mig naken bokstavligt när det gäller insektsbett så kan jag ju också klä av mig bildlikt också nu när det är blogg- och nyhetstorka.

Mitt tidigare inlägg om Anna Wahlströms tiggeri på sin "egen" blogg .. hur man nu kan tro att det går att vara privat i offentligheten på internet? .. tog en lite oväntad vändning och kom i kommentarsfältet att handla om Kultur och kulturarbetarnas villkor i Sverige. Det är något jag ofta tänker på .. fast inte på det sätt som det blev i kommentarsfältet.

När jag tittar på min statistik så förstår jag att jag har ungefär 20-25 fasta läsare .. allt därutöver är läsare som googlar och hamnar hos mig av en slump, de som följer en blogglista hos någon fast läsare eller de som ser inlägget i samband med en tidningsartikel.

Kanske är det någon av er 20-25 som skulle vilja svara på frågan .. vad innebär ordet kultur för dig?

Vad gör du när du ägnar dig åt kultur? Eller hur man nu uttrycker sig? Konsumerar kultur, kanske?

Vad får du ut av kulturutbudet där du bor? Vad ger dig kulturen som du inte kan få någon annanstans?

Jag inser att jag inte ens kan de rätta orden för att ställa frågor om ämnet?

Men försök i alla fall .. så ska jag i min tur försöka klä av mig naken .. bildligt talat .. och skriva om mitt eget "kulturella liv" och mitt förhållande till alla olika kulturyttringar som är så otroligt livsviktiga för att vi ska bli ett lyckligt och framgångsrikt folk .. enligt kulturarbetarna och politikerna?

Gammal och dum??

Aftonbladets Daniel Swedin, 30, skriver i dag om att "Rut hotar den kommunala hemtjänsten". Han menar att det är ett samhällsproblem att allt fler äldre väljer privat hemtjänst för ett lägre avgift och högre medbestämmande än kommunens dyrare och fyrkantigare alternativ?

Jag känner mig lätt förvirrad? Men det beror nog på att jag är för gammal och därmed dum. I morse läste jag ett artikel författad av DN:s journalist Kim Malmgren, 26, som i samförstånd med Amanda Welander, 20, och hennes yngre syster Julia, slog fast att det är bara äldre som blir lurade på internet.

Förmodligen blev jag också lurad när Makens nästan 100-åriga mormor .. som levde på garantipension .. fick en näst intill perfekt hemtjänst för halva priset jämfört med kommunens hemtjänst som inte var värd namnet. Och då ska ingen skugga falla över dem som försökte göra ett gott arbete under fullständigt hopplösa förutsättningar.

Jag är väl också ett offer för min ålder och min dumhet när jag tycker mig se att de som utan att blinka lämnar ut både bankkortsnummer och kod till "vänner" som kontaktar dem på Facebook .. är mer i Amanda Welanders och Kim Malmgrens ålder än min?

Möjligen upplever de båda att Andreas Bergman, 29, som lurades att köpa en telefon som aldrig levererades, är att räkna som gammal? I så fall förstår jag lite bättre.

Men för att återgå till Daniel Swedin, som i sammanhanget också måste anses som gammal, så förstår jag inte vad han menar?

Om fler äldre använder sig av RUT-avdraget och får en hemtjänst som de är mer nöjda med så måste väl i rimlighetens namn kommunerna få mindre utgifter och färre användare som då kan få bättre hemtjänst?

Kommunerna förlorar inte ett öre på att INTE behöva tillhandahålla hemtjänst .. eller har jag missat något?

På vilket sätt blir kommunerna lidande av att de som har ett hjälpbehov tillgodoser det på ett sätt som löser deras problem på ett bra sätt?

Vad skulle kommunerna vinna på att fler ska dela på den kaka som redan är uppäten till tre fjärdedelar innan den ens delas ut?

Finns det ett egenvärde i att gamla människor inte får det de måste betala dyrt för att inte få?

Aftonbladets läsare .. vilka det nu är .. vill gärna tro att det är äldre damer på Östermalm som utnyttjar RUT-avdraget. Jag som VET att så gott som alla här ute i spenaten försöker få "rutorna" i den privata hemtjänsten i stället för den kommunala stressen. "Våra" rutor är tjejer som är egna företagare, som bjuder på fika och samvaro i sitt lilla "företagshus" och som dessutom tycker att det är både roligt och givande att umgås med sina kunder.

Det är inga högavlönade pensionärer som kommer med en bullpåse fram på eftermiddagen för att delta i personalens gemensamma fika .. det är nöjda kunder som får lite extra innehåll i vardagen, alldeles gratis.

Jag tittar också gärna in ibland .. trots att jag inte ens är kund.

Men det är alltså ett HOT mot kommunen?

Han har nog rätt Kim Malmgren, 26 ... vi äldre är verkligen lättlurade. Jag ska tänka på det när det blir dags för att ställa sig i kö för den kommunala hemtjänsten!

DN, DN, 

Den hälsosamme ekonomisten, Ann Helena Rudberg,

Anna Wahlgren hotas av Kronofogden och ..

.. ber sina läsare om bidrag för att kunna försvara sin egendom.

Det är ett helt nytt grepp!

En författare/konstnär/artist skapar något som köps av en relativt stor krets, vilket i sin tur ger möjlighet till föreläsningar och andra framträdanden som också genererar pengar .. som författaren/konstnären/artisten lätt och ledigt spenderar på allt annat än att säkra framtiden. När sedan storhetstiden är över, nya förmågor störtar idolen från tronen .. då är det dags för fanskaran att hosta upp ytterligare medel för att idolen ska slippa omsätta sin fasta egendom i kontanta medel?

Men hur är det med den ensamstående 5-barnsmamman som sliter med ett och ett halvt heltidsjobb för att få det att gå runt när två av barnen inte längre berättigar till någon form av stöd men ändå vägrar att jobba eller flytta hemifrån? Vem betalar den oförutsedda utgiften för reparationen på bilen, som är själva förutsättningen för att allt ska fungera?

Familjen där en heltidsarbetande förälder plötsligt blir långvarigt sjuk och kostnaderna för hemmet nästan knäcker den enda som kan få in en full lön? Vem skjuter till pengar när det visar sig att en saftig restskatt blev följden av att katastrofen gjorde att ingen tänkte på att ändra skattejämkningen?

Kronofogden finns ju lurande där i bakgrunden också?

Måste man ha skrivit en bok, målat ett konstverk eller uppträtt på Allsång på Skansen/Melodifestivalen för att få in några kronor på tiggeri på nätet? Fast "tiggeri" låter ju så illa .. varför inte kalla det för retroaktiva avgifter för att kunden tidigare konsumerat och betalat för något där pengarna inte räcker till nu .. eller hur det blir? Eller motsatsen till REA - HÖJT pris när varan visar sig vara osäljbar?

Det är många som vill betala för att Anna Wahlgren ska slippa sälja sin stora gård i Jämtland .. en plats där hon inte vistas så ofta men som hon har ett behov av att ha kvar ifall att lusten tränger på ... och det är ju väldigt vackert och generöst.

Men jag kan inte låta bli att fundera över vad som händer NÄSTA månad? Och nästa månad? Och nästa? Har givarna nu gett sig in en någon slags försörjningsförpliktelse eller vad händer när NÄSTA räkning närmar sig kronofogden? Har givarna ägnat det en tanke?

För räcker inte pengarna till nu .. vad är det som säger att de räcker till nästa månad?

Det ska bli intressant att se om detta blir en trend där alla som balanserar på en ekonomisk knivsegg lägger ut ett post- eller bankgironummer i anslutning till skildringarna av eländestillvaron?

Själv klarar jag mig rätt hyfsat .. men det finns ju annat än pengar som kan ta slut här i livet. Ork och motivation till exempel.

Så om någon har haft lite onödigt mycket glädje av något som jag har skrivit alldeles gratis under de här senaste 5 åren så tar jag gärna emot den retroaktiva ersättningen i form av städhjälp, trädgårdsarbete eller fönsterputsning. Det går också bra att erbjuda bakverk och färdigrätter lagade på goda råvaror och med hög kvalitet.

Som belöning kan jag tänka mig att skriva TVÅ inlägg om dagen så länge som markservicen fungerar tillfredsställande.

Anna Wahlgrens gästbok
Ann Helena Rudberg
Expressen
Aftonbladet

Uppdaterat 11 juli .. Jag tror aldrig jag sett någon som raderar så brutalt i kommentarsfältet som Anna Wahlgren? Hälften av kommentarerna försvinner inom några timmar, även de som är lugna och sansade. Huvudregeln verkar vara .. Anna Wahlgren har ALLTID rätt, och ifrågasätter någon det eller ställer en fullt berättigad fråga så är h*n i onåd och ute i kylan? Inte ens på S-bloggar har jag sett ett så nitiskt raderande och förnekande??

Hjälplös?

Under taket i vårt hus bor flera familjer, fullständigt hyresfritt.

De flesta är svalor men det finns också sparvar och andra fåglar som jag inte vet namnet på. När jag går in på vinden på våren är det ett evigt tjatter och krafsande när ungarnas föräldrar är på ingång.

Svalor är förskräckligt slarviga föräldrar!

Varje år hittar vi svalungar på de mest oväntade ställen, men oftast brukar de hamna i stuprören.

Om inte vi själva uppmärksammar nödsituationen eller hör deras panikslagna krafsande, brukar katten se till att vi gör det med sitt ihärdiga stirrande så att vi kan starta räddningsaktionerna. Stuprören har nu monterats isär så många gånger att formen börjar se rent konstnärlig ut.

Vi har satt särskilda stuprörsnät i hängrännorna, men det verkar som om dom flyttar på sig med tiden och det är inte helt lätt att kontrollera eftersom vårt hus är väldigt högt.

Det rasslar och krafsar, vi monterar isär och när jag försiktigt för in handen i röret känner jag fjädrar och en darrande kropp. Försiktigt, försiktigt får jag ut svalan, som naturligtvis är helt skräckslagen .. och inte ett dugg tacksam.

Jag har en fasansfull höjdskräck, men en gång när en svalunge lyckats fastna med vingen under takfoten monterade jag ihop de två långa stegarna som behövs och klättrade upp.

Jag var livrädd!!

Så livrädd att när jag äntligen kom upp, vågade jag inte släppa taget i stegen med någon hand. Svalungen skrek och försökte komma loss mitt framför mina ögon men hjärnan ville inte ge den nödvändiga signalen till händerna. Jag fick klättra ner igen och springa och hämta hjälp, det kändes inte så bra.

Tornsvalor är helt hjälplösa på marken.

De kan inte flyga om de inte får kasta sig ut från hög höjd och något av det mest magiska jag vet är att få kasta upp en hjälplös svala i luften och se hur den far iväg i perfekt flykt mot himlen!

En del människor är som svalor. De flyger högt och i perfekt flykt, men om de fälls till marken kan de bli liggande. Fortfarande underbara och perfekta, men fullständigt hjälplösa.

När jag tar en strandsatt svala i mina händer och kastar den mot skyn är det ett magiskt ögonblick för oss båda. Svalan får sitt liv tillbaka och jag får tillfredsställelsen i att veta att utan mig hade det inte fungerat.

Lika lite kan det behövas för att ge en medmänniska flygförmågan tillbaka.

En utsträckt hand som inte släpper taget. Ett vänligt ord, ett leende eller bara känslan av att bli sedd och bekräftad kan vara skillnaden mellan livsvilja och total apati för den som befinner sig i en förtvivlad situation.

Jag kom att tänka på det i dag när vi hittade ytterligare en svala som försökte flaxa sig in i skuggan där den låg helt hjälplös på grusgången utanför garaget. Det behövs inte så många ord om man är lite uppmärksam och verkligen ser .. och hör .. behovet hos den som behöver en hjälpande hand.

AB,

Visioner?

Under drygt en vecka har vi blivit matade med visioner, men vad är egentligen en vision? Vad är den värd?

Gustav Fridolin var väldigt tydlig med att visionen var det viktigaste i det politiska budskapet. Det spelade ingen roll om den var realistisk, realiserbar, faktabaserad eller logisk .. huvudsaken var att det fanns en vision i botten av budskapet.

???

Vad är en vision?

Om jag tittar på synonymer till ordet vision får jag fram .. syn, hallucination, hägring, uppenbarelse, drömsyn; framtidssyn, drömbild, utopi, idealbild.

Är det det jag ska bygga mitt val på nästa år när jag går för att välja vem jag vill ska regera landet de kommande fyra åren? En hallucination? En hägring? En drömbild?

Vi har alla visioner av det liv som vi vill leva. En del av oss har så högt ställda visioner/framtidsdrömmar/hallucinationer att det verkliga livet aldrig når upp till målet och därmed upplevs som ett enda stort misslyckande.

Ibland läser jag bloggar som har ett politiskt syfte och ibland läser jag bloggar som är allt annat än politiska och enbart innehåller en önskan om att bli sedd, bekräftad och helst känd. Oavsett vilket så kan det ofta urskiljas vilken vision om framtiden skribenten har.

Den ene vill ha en politisk karriär som h*n tror blir nåbar genom idogt twittrande, bloggande och debattartikelskrivande .. den andre vill bli en ny Blondinbella eller Kenza och få tillträde till kändisvärlden, gratisproverna och reklamsponsorerna som kan bekosta ett liv i lyx.

De har en Vision!!

Tråkigt nog är det ganska uppenbart att de flesta inte kommer att leva sin vision. De saknar helt förutsättningar, är inte tillräckligt karismatiska och är varken särskilt smidiga eller begåvade med tillräcklig social kompetens för att nå ens halvvägs.

Det är ungefär som om jag plötsligt skulle få för mig att satsa på en karriär som modell.

Förutsättningarna finns helt enkelt inte och om jag envisades så skulle det enda resultatet bli att jag oupphörligen blev besviken och till slut bitter .. vilket skulle vara ett onödigt slöseri med ett bra liv.

Man kan inte bygga på lös grund och inte utan varken medel eller verktyg. Men om du inte står ut med att vara precis den medelmåttiga normalsvensken som du är, så kan du hålla dig sysselsatt livet ut med att räta upp det som rasar, entusiasmera andra för att få hjälp att baxa ett dödfött projekt i hamn och hoppas att det för hundratrettiofjortonde gången ska bli stabilt, framgångsrikt och lönsamt. Det kan vara ett sätt att låtsas att det finns en chans att du är den som är utvald till att representeras i historieböckerna om hundra år?

Men hur kul är är det att upptäcka att man slösat bort ett bra liv på att jaga en hägring, en vision eller en hallucination .. kanske bara några år innan det tar slut?

Jag för min del kommer aldrig att bli känd, berömd eller omtalad varken i dagens mediarapportering eller i framtidens historieböcker .. om ingen slår ihjäl mig på ett så spektakulärt sätt så att det i sig blir historiskt förstås.

Men det lilla livet med de stora känslorna och små, men bekräftande, triumferna passar mig som handen i handsken. Och varje steg som ledde mig framåt har tagits på ett underlag av just det som Gustav Fridolin och hans politiker tycker är så onödigt ... fakta, logik och realism.

(Avdelningen onödig information. Vid genomläsning tycker Maken att jag känns lika smetig i formuleringarna som vilken politiker som helst och jag säger .. Men jag skulle inte vilja byta bort mitt liv för hundramiljoner kronor!!

TVÅHUNDRAMILJONORKRONOR? .. försöker han då.

Nej inte ens för tvåhundramiljoner kronor .. säger jag bestämt.

Men om jag slänger in en biodynamisk hälsocykel? .. frestar han.

Och då tvekar jag faktiskt liiiite. En biodynamisk hälsocykel är ju ändå en biodynamisk hälsocykel, eller hur?

Och det är kanske det vi får om vi röstar på Gustav Fridolin, även om han inte slänger in den förrän i valrörelsens sista skälvande minut??)

DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr., AB,

Johan Hakelius,

Almedalen Light - Äntligen hemma!!

Jag lovar härmed att jag ALDRIG mer ska packa mer kläder än vad jag behöver, ALDRIG mer ska köpa vinterjackor i juli om jag åker hemifrån utan bil och att jag ALDRIG mer ska åka till Almedalen under politikerveckan.

Jag är äntligen hemma och om det är något jag har fått bekräftat under den här veckan är det att jag gränslöst älskar mitt hem, min man, min dotter, mina hundar, mina katter och till och med min upphittade, borttappade duva!!

Trots att jag tröstklappat och tröstluktat på andras hundar på Gotland så är jag som ett plåster på mina egna just nu. Kramar, klappar, smeker, snusar och de upplever det nog som lite överdrivet .. men välkommet, tror jag?

Däremot så varken tröstluktade eller tröstkramade jag på några andra män under den gångna veckan, så när Maken plötsligt stod framför mig på färjeterminalen i Nynäshamn så var det som en magnet som drog både mig och det vansinniga bagaget till honom. Gud vad jag älskar den mannen!!

Nu går jag bara omkring och trivs med ett fånigt leende på läpparna och en förbryllad Rackarkott i hälarna.

Jag har inte sett eller hört Löfvens tal och jag tänker inte förstöra den här kvällen med att göra det heller. Kanske gör jag det i morgon?

Men som en allmän reflektion kan jag säga att jag dragit en del personliga slutsatser om sossarna den här veckan. PERSONLIGA slutsatser alltså .. ingenting som gör anspråk på att vara en sanning!

I vanliga fall möter jag ju inte så många sossar på en gång, men i Almedalen så tror jag att de var fler än de andra partierna? I alla händelser så verkade det så eftersom socialdemokrater verkar ha en stark längtan efter att markera sin partitillhörighet med diverse symboler .. allt från den lilla rosen i kavajslaget till stora väskor med socialdemokrat-text och/eller sosseros.

Men Almedalsveckan är väl av tradition en särskild vecka för Socialdemokraterna, eftersom den kom till på initiativ av Olof Palme, så det är väl inte så konstigt.

Det kommande valårets sossemantran som ska bankas in i huvudet på sveriges befolkning verkar vara att .. Reinfeldt är trött!! .. och att .. Skolan och Jobben kommer att bli fler och bättre från den dag sossarna återfår sitt rättmätiga regeringsinnehav!

Det kanske skulle vara en god idé att koncentrera sig på vad de INTE berättar i stället??

Jag av alla vill inte ägna mig åt åldersdiskriminering. Det är kränkande, särskilt om det riktar sig mot en enskild person .. men om jag skriver att jag upplever Socialdemokraterna som ett gammalt parti, går det för sig? Ett parti som verkar treva efter lösningar, taktik och löften som fungerade förr och som förväntas fungera i dag .. trots att allt annat förändrats totalt?

Kan man skriva att det också känns som ett tråkigt och humorbefriat parti? Som exempel kan jag beätta att jag på båten hem fick lyssna på en MYCKET känd sosse, som tillsammans med andra för mig okända sossar, diskuterade ett utskottsmöte år 1994 fram till det jag somnade och som fortfarande diskuterade samma möte när jag vaknade efter en timme.

Det är ett dåligt exempel, det vet jag. Men det är inte för att illustrera tråkigheten som jag tar med det, utan för att visa på hur det är när de verkar ha som trevligast och roligast.

Kan jag säga att jag tycker verkar vara ett instängt parti som inte har något intresse av att kommunicera med människorna utanför? Mer en livsstil än ett parti?

För om sanningen ska fram så har de otrevligaste, tråkigaste och drygaste människorna som jag mött i Almedalen, utan undantag, varit smyckade med symboler som markerat deras partitillhörighet.

De trevliga och roliga har varit svårare att identifiera om inte Granntanten känt igen dem och berättat vilka de var.

Ett gäng MUF-killar var ett av de roligare mötena .. ett möte med SSU-gänget vill jag helst glömma.

Nu har jag generaliserat grovt och skrivit något som verkar vara ett partiangrepp riktat mot Socialdemokraterna, ser jag. Det blev faktiskt det .. men det beror inte på mig, materialet för det här inlägget fick jag alldeles gratis i Almedalen.

AB, AB, DN, SvD, Expr.,

Almedalen Light – ÄNTLIGEN!!

I morgon åker jag hem och det är utan större saknad om man ser till syftet med resan.

Gotland är helt underbart och människorna som arbetar i hotell & restaurangbranschen, med att köra taxi eller med andra hårt belastade serviceyrken är värda minst en medalj för den vänlighet och det tålamod som vi mött under hela veckan.

Men allt eftersom veckan har framskridit har det stört mig något enormt att merparten av de seminarier och mingel som jag besökt har varit så oprofessionellt arrangerande och så illa modererade. Vid flera tillfällen har paneldiskussionerna tagit en helt annan vändning än vad den ursprungliga inbjudan angav.

Besöket på båten Elida till exempel … där var ämnet ”har religionen någon plats i politiken”, om jag minns formuleringen helt rätt? Men det hela utmynnande i ett upprört vevande om vem som blev mest offer .. den som konverterade från islam till kristendomen eller den som konverterade till islam från kristendomen??

Omar Mustafa fick som vanligt åskådliggöra MUSLIMEN medan de övriga högdjuren tolkade varandras felaktiga åsikter. Det blev en så våldsam diskussion att de inte ens märkte att merparten av åhörarna lämnade båten långt innan den var över.

Men de hade veckans njutbaraste gratisgodis. Chokladpraliner med ljuvlig fyllning!!

Vid ”öppna frågestunder” efter avslutat anförande så har det varit ganska uppenbart att ordet helst lämnades till en person vars åsikt var känd, trots att det satt okända ”felaktiga” människor och bad om uppmärksamhet allt mer ivrigt.

Vid en förtrolig stund vid ett partitält i själva Almedalen inför ett tal stötte jag på en partiarbetare som jag hade gemensamma bekanta med, och det var väl därför som h*n lättade på förlåten och avslöjade att det många gånger handlade om riggade frågor för att slippa stå svarslös i en situation där man borde ha varit mer påläst

.

Jag har lyssnat på alla tal hittills, men kommer alltså att missa sosseledaren. Men en kväll när vi satt på gräsmattan vid scenen och väntade på en partiledare så traskade en känd sosse förbi tillsammans med sina mannar och fällde följande föraktfulla kommentar .. ”detta är verkligen politik för gräsrötter!”

Jag lovar att det inte var något smickrande för gräsrötterna i den meningen! Men det får mig också att misstänka att morgondagens tal inte direkt ses som ett viktigt tal?

I går när vi tog en fika innan hemtraskandet brast det för mig av olika anledningar, jag kände mig förminskad och berövad något som jag faktiskt hade med mig när jag kom .. ett levande engagemang.

”Jag har ALDRIG känt mig så gammal någon gång i mitt liv.” Och eftersom ett gäng flugor förväntansfullt surrade runt mina fötter så misstänkte jag också att de liksom alla andra deltagare bara väntade på att jag skulle falla död ner och befria samhället från min närvaro.

Ni hör hur positivt jag såg på livet, eller hur??

Inte nog med att smöret inte ställdes in i kylskåpet … flugorna väntade bara på att kroppen skulle anta en mer ”mogen” konsistens.

Det var bara JÄTTESYND om mig!!!

Då bjuder en intillsittande kvinna in oss till ett seminarium i dag!

In your dreams baby!! .. tänkte jag medan Granntanten tog emot ytterligare en inbjudan.

Något senare fick jag veta att den kvinnan var Alexandra Charles och inbjudan gällde 1,6 & 2,6 miljonerklubbens paneldiskussioner om könskvotering och synen på äldre.

Jag stretade emot!! 

Jag ville INTE .. men ledd av en ivrig Granntant befann jag mig ändå .. motvilligt .. på den andra halvan av seminariet?

Nu är jag medlem bland miljonerna!

Mellan 11.15 och 12.45 i dag blev jag synlig igen, fick tillbaka mitt engagemang, blev glad och levande och jag tror dessutom att jag befriades från flugorna också!!

Ett så välorganiserat möte, en så perfekt moderator som Alexandra Charles tror jag inte det finns motsvarighet till i hela Almedalen. Som granntantens sa .. ”hon var som en känslig dirigent med en orkester bestående av enbart solister”.

Jag som är ett fan av ordning, struktur och respektfullt bemötande var oerhört imponerad av hur hon arbetade och hade njutit helhjärtat även om jag plötsligt hade blivit döv och missad själva informationen. Men ämnet, ”Vill vi ha äldre i Sverige i dag” .. med information om geriatrikvården och diskussion om hur man ser på äldre och åldrande .. var så berörande och upprörande att jag tänker återkomma till det en dag då jag kan skriva på en dator som inte oupphörligen försöker intressera mig för helt andra sidor än min egen.

Det är inte särskilt kul för mitt nyvunna självförtroende!

Så var det Annie Lööfs dag i dag. På plussidan var det varma, soliga vädret och den mjuka ligg- och sittvänliga gräsmattan och på minussidan var de långa tankepauserna som Annie tog mellan styckena i talet. Plus och minus blev tyvärr nästan lika med insomnande, trots att jag ansträngde mig till det yttersta och tyckte att det mesta var välunderbyggt och välformulerat.

Men en sak är alldeles säker .. åker jag till Gotland igen så kommer det INTE att ske under Almedalsveckan!

DN, DN, SvD, AB, AB,