Oppositionspartierna lovar runt men håller tunt ..

 .. skriver socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin i en debattartikel i Expressen i dag.

För det är ju det han menar trots att rubriken på det hela är ”Sverigedemokraterna vill ge pensionärerna ett riktigt snålt skambud”.

”En risig kompromiss” .. slår han fast. Men då menar han hela den HÖGERKONSERVATIVA - (usch!!) - budgeten som S kan tvingas regera med om inte Annie och Amineh betalar för Magdalenas risiga kompromiss med Nooshi.

Tobias Baudin är kritisk till att M och SD inte förstår de komplexa delarna i pensionssystemet och att pengarna inte kommer omedelbart i samband med att vallokalerna stängs och rösterna är räknade, vilket är fallet med S- och V-uppgörelsen som inte alls förhåller sig till pensionssystemets komplexa delar utan mer är att se som ett bidrag som därför kan upphöra/omförhandlas/ändras vid nästa budgetförhandling.

Men ALLA får MER med vänsterförslaget. Till skillnad från det ”tunna förslaget” som riktar sig till garantipensionärerna som har en riktigt, riktigt usel pension eftersom de arbetat riktigt, riktigt lite eller inte alls. Den gamle fack-pampen är till och med bekymrad över att det inte kommer att komma några pengar alls om löftet om pensionspengar inte skulle hållas.

I Tobias Baudins värld måste man nog räkna med den risken, för om det är några som vet hur ofta löften som har givits under ett valår som har svikits så är det väl Socialdemokraterna.

För hur många pensionärer kommer ihåg Stefan Löfvens löfte innan han förde sossarna till makten 2014? När det handlade om de äldres villkor sa han: det ansvaret är vi redo att ta. Våra äldre ska inte leva sina liv i oro för en bristande omsorg. Ni ska aldrig låsas in i en skrubb, som skedde söder om Stockholm i somras. Ni ska ha rätt till en omsorg som är bemannad, pålitlig och som ni kan styra själva. Oavsett behov, oavsett inkomst. Och ni ska ha rätt att veta vilket apotek som har er medicin, och få den inom 24 timmar. Äldre har hamnat i kläm i systemet. Då är det inte systemet, utan de äldre, som ska försvaras!

Men 6 år senare kom Corona och bevisade att ingenting hänt.

Och Tobias Baudin räknar hit och dit och kommer fram till att det är synd om kvinnor som lever med män som har högre inkomster? Förmodligen räknar han med att männen ska dö först?

Men i så fall gör de det även med hans S-alternativ, eftersom det bara ger några hundralappar mer, inte ingår i pensionssystemet men lätt kan omförhandlas efter en valvinst om bara Tobias parti får EGEN MAJORITET.

En ren sosseregering! Åh, om han bara kunde få det!! Som han längtar efter en regering med bara socialdemokrater som får göra vad och hur som de vill och slipper kohandla med Annie, Nooshi, Per och Märta.

Artikeln avslutas med .. Vi socialdemokrater står upp för Sveriges pensionärer!

Men vad han egentligen vill ha sagt är .. Sveriges pensionärer!! Stå upp för Socialdemokraterna så kommer ni att få leva precis lika bekvämt och bekymmersfritt som ni gjort de senaste 8 åren. Tro på S, vi håller vad vi lovar!

Gör de verkligen det? – frågar den Makalöse vänsteraktivisten, som agiterar för kattbidrag till pensionärer med katt.

Det KAN ha hänt – svarar jag som inte orkar googla på alla bortglömda löften som ligger gömda under lika många bortglömda stenar eller är arkiverade på Socialdemokraternas hemsida.

Men det är viktigt - påstår han. Katter förlänger livet och ger psykiskt välbefinnande.

Är det så? – säger jag. Då kan du nog räkna med ett kattförbud för pensionärer om sossarna vinner valet.

Jag är väldigt, väldigt arg ...

 ... och eftersom de senaste åren har lärt mig att det kan vara fullständigt livsfarligt att släppa ut någon som helst personlig frustration i text, har jag hållit mig så långt borta från sociala medier som möjligt.

Trots det skriver jag ändå, men det som skrivs stannar mellan mig och Katten. Kanske blir det så småningom ett mer tillåtande och självkritiskt samtalsklimat då jag kan få användning av det jag nu arkiverar i en personlig ”dagbok”?

Att det inte längre verkar finnas tillräckligt många som vill bli veterinärer gör mig våldsamt arg och upprörd. Särskilt när ordförande Mjao kommer hem med skador efter ett våldsamt meningsutbyte med en annan katt och inte en enda veterinär är tillgänglig på två dagar. Ännu mer frustrerad och ilsken blir jag när Gnurglan bryter av en klo och vi återigen befinner oss i samma situation och jag blir inte gladare av berättelserna om hur svårt det är för en vanlig människa att få tillgång till vård vid mindre, men akuta, smärtsamma skador eller besvär.

Men å andra sidan finns det inte tillräckligt många som vill bli vårdpersonal, sjuksköterskor, läkare, barnmorskor, hemtjänstpersonal eller poliser heller så det är väl bara att försöka klara sig själv så gott det går i de köer som framför allt äldre och lindrigt skadade/sjuka förhoppningsvis överlever?

Jag blir arg när jag inser att det också är brist på vanliga elektriker, rörmokare eller snickare som kan åtgärda fel i gamla hus, nu när de som vi alltid förlitat oss på går i pension och ingen ung människa längre vill köpa de företag som de försörjt sig sina familjer på i ett helt liv.

Att någon ens skulle överväga att göra karriär som hantverkare verkar vara lika orimligt som att höra en minister tala sanning, nu när det går att försörja sig som influenser, poddare eller youtuber och sälja reklam för varor som ingen egentligen varken behöver eller har nytta av. Utan någon som helst utbildning alls?

Och när jag tänker på det höjs blodtrycket ytterligare eftersom alla dessa marknadsförda produkter tillverkas i fabriker som påverkar klimatet negativt trots att de inte tillför något positivt alls utom för dem som får betalt för att hylla varan i betald reklam.

Har ni förresten tänkt på vad som händer varje kväll år efter år när miljarder storkonsumenter av smink, hud- och hårprodukter ställer sig i duschen? Allt detta kollijox hamnar i avloppen världen över och spolas ut i haven som får mer glow än vad en kändisinfluenser kan drömma om.

Bara tanken på det får mig att tänka sådant som jag absolut inte vill säga offentligt eftersom de som skapar behoven är helt beroende av att deras ”älsklingar” blir beroende av det de marknadsför. Men jag blir arg. Väldigt, väldigt arg.

Men jag är ju själv en inbiten shopaholic, även om jag begränsar mig till remake, redesign och second hand. Så vad är då naturligare än att slå till när den perfekta väskan, som kan ge rätt signaler, dyker upp?

Jag är också fullständigt urless på politiker som vänder på stenar i stället för att se verkligheten, ägnar valrörelsen åt smutskastning i stället för att upplysa om vad de hittar under de vända stenarna och hur, vad och när de tänker åtgärda de fynd de förhoppningsvis gör.

- Vad finns det mer än mask och läskiga kryp under stenarna? – undrar Katten som är den enda levande varelsen som jag kan tala öppet med.

Förmodligen Jimmie Åkesson, - säger jag bittert. Han verkar ligga bakom alla problem som uppstått de senaste åtta åren. Utan Sverigedemokraterna hade vi fortfarande levt i en fullständig Sörgårdsidyll, åtminstone om man får tro på vad som sägs i partiledardebatterna. Tänk dig om ett NATO-land skulle skicka bidrag till Sverigedemokraterna, då skulle Sverige dra tillbaka sin ansökan.

Men nu går det bra? – frågar Katten.

Hmm, det verkar som om VI har skickat bidrag som inte godkänns av ett annat land, så vi får väl se hur det blir?

Men ni fick en kvinnlig statsminister i alla fall – hånler katten som är rätt avig nu för tiden eftersom jag, med våld, behandlar hans självförvållade skador flera gånger om dagen.

Och när det gäller partiledardebatter och valtal och annat trams, så skulle jag bli sååå tacksam om något – en enda – parti kunde begränsa sig till att tala om sin egen politik - hur, vad, när och varför - utan att ägna mer än hälften av sin talartid till att tala om vad som är fel med alla de andras.

Skulle det hända skulle jag förmodligen göra vågen alldeles själv och ila till valbåset och rösta på dem. Oavsett vilket parti.

Bortsett från Miljöpartiet, för de får mig att bli väldigt, väldigt, VÄLDIGT ARG av så många orsaker att jag inte ens orkar tänka på att de finns.

I tysthet och med en enorm självbehärskning stänger jag in min kokande vrede när jag möter människor som lever i total verklighetsförnekelse. De är alldeles för många men i övrigt trevliga och bra personer. Men hur det är möjligt för fullt normala, begåvade personer att på fullt allvar tro på samma svikna löften år efter år efter år efter år är för mig ett fullständigt mysterium.

Så till alla som undrar varför det är tyst på den här sidan är svaret .. jag vet inte längre vad som går att skriva utan att någon blir kränkt, upprörd eller väldigt, väldigt arg.

Putin beskriver hur de ryska soldaterna ..

 .. agerar modigt och heroiskt, samtidigt som han vänder sig direkt till Ukrainas militär och uppmanar den att ”ta makten i sina egna händer”.

Enligt Putin skulle det då bli lättare att komma överens?

Samtidigt som jag läser detta läser jag också i The Sun om hur modigt och heroiskt de ryska soldaterna agerar på sin väg in i Kiev och som det inte räcker med det så kan jag också se det ”modiga och heroiska” agerandet i en filmad händelse.

Den filmen kommer jag att drömma mardrömmar om länge.

THIS is the horrifying moment a rampaging tank totally crushed a car and then reversed over it again in Kyiv.

Nej, jag kan inte välja en enskild partiledare i det kommande valet,

 .. för ingen av dem känns tillräckligt förtroendeingivande. Om nu någon är intresserad?

Jag var dum nog att se utfrågningen av Jimmie Åkesson i SVT:s 30 minuter och fick nästan utslag av den totala dumheten i att kräva svar på vilka personer som ”var bäst” i olika länder med olika statsskick.

Biden eller Putin? Putin eller Biden? Vilken är bäst? Svara?

Och om jag suttit där Jimmie Åkesson satt hade jag varit en av Sveriges mest omdebatterade och ifrågasatta person i dag – så där har jag en väldig fördel i att vara en helt ointressant person.

För vem ÄR bäst? Vem litar DU på? Putin eller Biden?

En maktgalen despot eller en man med tydliga tecken på begynnande demens som båda har möjlighet att starta ett världskrig?

Jag vill inte välja, båda känns som helt oförutsägbara ledare. Men om jag blev tillfrågad om vilket av dessa båda herrars länders statsskick jag var mest positiv till är ju valet ett helt annat. Skillnaden mellan demokrati och diktatur vilar inte på en enskild person, enligt min mening.

”Jag vill inte ha någon av dem”, svarade Jimmie Åkesson samtidigt som han förklarade att han naturligtvis föredrog USA och demokrati före Ryssland och diktatur och då blev jag kanske helt ofrivilligt sverigedemokrat, där och då?

Men naturligtvis har jag fel, det begriper jag när jag läser alla upprörda tweets från dem som vet bäst.

Men trots att jag lever i ett demokratiskt land röstar jag inte på en utvald person när jag går för att lämna min röst. Jag skulle ha svårt att använda mig av min demokratiska rösträtt överhuvudtaget om jag tvingades välja vilken speciell partiledare som är bäst?

För ärlig talat, jag vill egentligen inte ha någon av dem.

Så jag läser på respektive partis hemsidor om vad de vill och inte vill och hoppas att partiet jag väljer inte bara består av en enda person i vars händer landets framtid ska vila.

Sedan kan det ju gå hur som helst. Tänk bara på alla som röstade på Annie Lööf och fick Stefan Löfven i stället? Eller alla som satte sitt hopp till Socialdemokraterna och fick Miljöpartiet?

Fick förresten Stefan Löfven frågan om vem han föredrog av Putin eller Trump i förra valrörelsen? Om det var så, vad svarade han då?

Nu begär Magdalena Andersson att Ulf Kristersson(?) ska förklara hur han förhåller sig till Jimmy Åkessons vägran att göra ett personval över ledarna i Ryssland och USA?

”När det gäller relationen och det svenska förhållningssättet till Kreml brukar Moderaterna vara ett pålitligt parti. Nu är det dags för Ulf Kristersson att tydligt visa att det fortfarande gäller”, säger Andersson.

Har Sverige inte större problem än detta? Kan inte SVT åstadkomma något mer seriöst inför årets riksdagsval?

Är vi väljare verkligen så dumma att sånt här trams går före det som det verkligen handlar om?

Sveriges framtid. 

Tillägg .. Stefan Löfven FICK frågan om Putin eller Trump i SR 2018. Han föredrog en korv med bröd? 

Anders Lindberg, Ebba Busch och .. "Esbjörn".

 I går läste jag en rätt obehaglig ledarkrönika i Aftonbladet.

Anders Lindberg hävdade att den husaffär som Aftonbladet och Expressen har gottat sig i under mer än ett år kommer att ha avgörande betydelse för valutgången i höst!

Han menar att ”Esbjörn-effekten”, dvs ”den gamle mannen som bara vill ha kvar sitt föräldrahem och den mäktiga KD-ledaren som vill ta det från honom var en PR-mässig katastrof från början”.

Tänka sig, jag som trodde att det hela började med att Esbjörn faktiskt ville sälja sin fastighet? Det föräldrahem som han inte längre bodde i? Att hela rörigheten startade med en brorson som plötsligt hävdade sin rätt till samma fastighet, att ”goda vänner” till Esbjörn ”hjälpt” honom att spendera handpenningen, som han inte återbetalade, på advokater vilket gav en mediebelysning som alla inblandade – utom Ebba Busch – kunde sola sig i?

Tänk så fel man kan ha.

Nu menar Anders Lindberg att de äldre väljarna inte kan ”förlåta” Ebba Busch för denna husaffär och att hennes seger över Esbjörn faktiskt kan ha kostat högern regeringsmakten.

Han spelar på alla känslosträngar genom att beskriva hur Esbjörn berättar för Expressen att han håller på att städa sitt gamla hus. Problemet är bara att Expressen berättade att Esbjörn inte alls visste att hovrätten dömt till Ebba Busch favör när han städade "sitt" hus, men det kanske inte alls är lika känslosamt?

Jag måste säga som Baghera i filmen Djungelboken .. så utomordentligt fånigt!

Jag är en av dem som Anders Lindberg tror känner sig kränkt av att en gammal man hamnar i dåligt sällskap och utnyttjas i en rättsprocess som bara gynnar alla som sett det som sin livsuppgift att ”hjälpa” honom att spendera de pengar han kunnat klämma ut ur en köpare utan att leverera det h*n betalat för .. och förmodligen inte pengarna tillbaka heller, eftersom merparten av dem har hamnat i fel fickor?

Rätta mig gärna om jag har fel. För det handlar väl inte bara om äganderätten utom också om de miljoner som Esbjörn inte har vägrat att ta emot?

Men bortsett från det så funderar jag också lite över Anders Lindbergs egen syn på äldre. Genomgående i krönikan kallar han Ebba Busch för både för och efternamn medan Esbjörn får vara Esbjörn, vilken Esbjörn som helst. Viktig bara som slagträ i den jätteviktiga kampen att säkra det socialdemokratiska maktinnehavet.

En bifigur i den stora kampen om Makten i höst. Lite förminskande tycker jag, en av de ”äldre” väljarna, som faktiskt tror att riksdagsvalet i höst handlar om mer än en uppblåst husaffär som aldrig hamnat på förstasidorna om det hade varit jag och Esbjörn som gjort upp den.

(och om någon alls är intresserad så heter Esbjörn Bolin i efternamn.)

Hafsbaserad vindkraft, kärnkraft eller ..

 .. ospecificerade ”robusta energisystem”.

Buden var många när våra folkvalda politiker försökte framstå som trovärdiga och lösningsinriktade – det är för dyrt att vara svensk, det får aldrig mer bli så dyrt som i år, ta bort hindren för kärnkraft, vi har varnat för skenande priser, vill sänka elpriserna, allt går att lösa med hafsbaserad vindkraft och bygg ut den billiga elen så att elpriserna blir låga.

I det sammanhanget var Märta Stenevi ofrivilligt rolig när hon anklagade Ulf Kristersson för att föra sina väljare bakom ljuset!

Men vilken el är så billig och pålitlig att den ger ständigt låga elpriser och varför har vi i så fall inte redan byggt ut den?

Vad innebär ”robusta energisystem” för ett parti som lovar grön kraft?

Vad ska göras annorlunda? Hur? När? Till vilken kostnad?

Och om människans överutnyttjande av jordens resurser har skapat en klimatkris kan vi då lösa den genom ytterligare överutnyttjande av jordens resurser?

Gårdagens partiledardebatt kom i direkt anslutning till TV4:s Farmen och det var nästan svårt att skilja det ena kaoset från det andra. Men det ena programmet skapade fler frågor än svar medan det andra överhuvudtaget inte gav något minnesvärt alls. Men det skulle naturligtvis vändas på stenar i båda programmen.

Som vanligt stod det en elefant mitt i rummet under partiledardebatten. Det börjar nästan bli en svensk tradition i stil med Kalle Ankas jul.

Den stora överraskningen var att det inte var Jimmy Åkesson utan den självständiga, liberala gröna kraften Annie Lööf som alla försökte undvika att förhålla sig till.

Rosa elefanter brukar ju vara klassiska vid överdrivet alkoholintag, men en GRÖN?? Det var ju oväntat och .. intressant?

I övrigt var det mesta som det har varit de senaste dryga åtta åren. Någon Annan kommer att vända på rätt sten och fixa det mesta eller så måste vi byta regering i höst i förhoppning om att Någon vill ta tag i det som känns för obehagligt för dem som vill framstå som generösa, fördomsfria och goda

När frågan om den ökande kriminaliteten, behovet av poliser med mer befogenheter, högre straff och krav på att stockholmarna skulle sluta knarka för allas vårt bästa "debatterades" .. tappade jag tråden fullständigt och började sticka en tröja av restgarner av ren frustration.

Och då ska ni veta att jag inte stickat så mycket som en grytlapp de senaste 10-15 åren.

Den enda partiledaren som jag något så när kan identifiera mig med är Ebba Busch och då bara för att jag blir förbannad på precis samma sätt när jag möter det jag anser vara ren dumhet från personer jag anser borde veta bättre.

För övrigt och för min del nöjer jag mig med att Miljöpartiet får en längre tids närkontakt med verkligheten utanför riksdagen, helst utan någon som helst påverkan på svensk politik överhuvudtaget.

Men efter två års corona-elände ska vi alltså tvingas orka med dessa åtta partiers desperata meningslösheter under ett halvår framöver.

Barn anpassar sig, men inte som Miljöpartiet tänker sig.

 Miljöpartiet i Göteborg vill aktivt (?) ”uppmuntra familjer med svenska som modersmål att placera sina barn i skolor i Göteborgs mer utsatta och segregerade områden” för att bidra till att lösa problemen med segregationen.

Alltså, Miljöpartiet vill aktivt påverka föräldrarna till barn som känner trygghet och har vänskapsrelationer från förskolan/skolan i närområdet, att hjälpa kommunen genom att fördela ut dem till skolor i utsatta och segregerade områden, så att alla skolor i Göteborg ska bestå av barn från olika bakgrunder och kulturer.

– Språket kommer mycket snabbare när man har en blandad sammansättning i skolor. Dels tror vi att det stimulerar språkutvecklingen för de som har svenska som modersmål från början. Vi tror också att det blir en bättre stimulans för de barn som inte har svenska som modersmål. Det skulle gynna alla, säger Karin Pleijel, Mp.

Jag kan direkt säga att det inte är så det fungerar och i det här fallet vet jag faktiskt vad jag talar om. Vilket man med bästa vilja i världen inte kan säga om Miljöpartiets Karin Pleijel.

När jag började skolan i norra Sverige var vi helt nyinflyttade och varken jag eller mina föräldrar hade någonsin tidigare mött föräldrarna eller barnen som jag skulle tillbringa två år tillsammans med. De flesta av dem var vänner sedan tidigare och vana vid att gå ut och in i varandras hem medan jag fick vara glad om jag blev inbjuden och fick vara med överhuvudtaget. Men i den åldern är barn nyfikna och anpassningsbara så det blev bättre och lagom till att vi flyttade var jag lika accepterad som alla andra.

Så flyttade vi till en större stad i en annan del av Sverige och redan där gällde det att vara så anpassningsbar som möjligt för att släppas in i gruppgemenskapen. Efter ett år hade jag en bästa vän, som jag älskade som en syster. Men säg den lycka som är beständig, vi flyttade till ett hus på andra sidan staden och till en ny skola.

Vi bodde där i ytterligare ett år och området kryllade av barn så jag var aldrig ensam, hittade ingen egen vän men fick min första hund.

Femte klass hamnade jag i en skola i en småstad Västmanland och om det var svårt att börja skolan som ny och okänd i tredje och fjärde klass så var det ingenting mot att möta en klass med 12-åringar som kände varandra sedan förskolan.

Men barn anpassar sig och formar sig efter andra barn och jag fick en vän som var barn till en ensamstående mamma som var en skam för sin frireligiösa familj. Solidariskt följde jag med henne till den ungdomsverksamhet som hon hatade och tillsamman gjorde vi vårt bästa för att undvika frikyrkopredikanten som var mer intresserad av våra kroppar än våra själar. Som straff spolade vi gemensamt ner hennes frälsningsarmé-mössa på toaletten, vilket gav henne utegångsförbud i flera veckor. Bortsedd från skoltiden då vi fortfarande kunde klaga gemensamt över vårt utanförskap.

Men så flyttade vi igen. Inte allt för långt från huvudstaden och till vad jag upplevde som en enorm skola. Där gällde det att vara anpassningsbar på en nivå som stod högt över vad jag tidigare upplevt. I en sådan situation är ett barn tvunget att välja, att vara med eller att stå utanför. När dina föräldrar inte känner någon av dina vänners föräldrar och du inte passar in någonstans anpassar du dig inte till dem som presterar bäst på lektionerna utan till dem som ger dig den högsta sociala statusen i gruppen.

Du är stark och säker på ytan, skrattar mycket, ger dig aldrig och gråter bara när ingen ser och jag stimulerades inte positivt av någon och ingen blev förmodligen positivt stimulerad av mig.

Bortsett från en blyg kille som jag nätt och jämt kom ihåg på en klass-återträff. Han var uppenbart imponerad av att jag ”aldrig var rädd”?

Herregud, jag var livrädd hela tiden. Men lyckades tydligen dölja det bra i alla fall.

När jag gick ur nian var jag en fullständig kameleont som lätt smälte in i alla sammanhang utom bland dem som mina föräldrar hade önskat att jag haft som förebilder och vänner.

Så om Miljöpartiet plockar ut barn från sammanhang där de känner sig trygga och hemma och placerar dem bland andra barn i en miljö som är helt främmande på alla vis, så är det inte de nya barnen som kommer att förändra barnen som redan finns där, oavsett vilka bakgrunder och kulturer de kommer från, utan precis tvärtom.

Det är inte enstaka svensktalande barn, som ingen känner, som kommer att ge de andra barnen, som alla känner varandra och varandras familjer, en bättre språkutveckling.

Förmodligen blir det tvärtom eller en annan och oönskad språk- och kulturutveckling.

Inte ens en vuxen skulle klara av att användas som integrationsresurs genom att ensam flyttas från ett fungerande sammanhang till en plats där h*n blir uttittad, värderad och tvingas förändra och anpassa sig på ett sätt som kan få negativa konsekvenser för resten av livet.

Barn ska aldrig behöva utnyttjas eller betala priset för vuxna människors behov av karriärbefrämjande lösningar på egenskapade problem.