Fyra år med den Makalöse Maurice .. och Stefan Löfven.

Ungefär samtidigt som Stefan Löfven började titulera sig Statsminister hittade jag en liten, överbliven siames på Blocket som – i likhet med Stefan Löfven – inte tillräckligt många verkade vara intresserade av.

Nu har vi levt i drygt fyra år med båda två och jag måste erkänna att en av dem har utvecklats, imponerat och åstadkommit mer än den andre.

Jag talar förstås om den Makalöse Maurice och inte om den numera Maktlöse Makthavaren.

Redan från första mötet med vår irländska Rackarkott förstod vi att vi berikats med en alldeles unik katt .. en liten katt på 4 månader som aldrig sett en hund kan reagera på två sätt, antingen med skräck och fasa, eller genom att "försöka slå ihjäl" den. Sätta den på plats! Visa vem som bestämmer eller, om möjligt, få ut den ur huset.

Sagt och gjort, en rask höger-vänster på nosen med mörka siamestassar gav inga andra reaktioner än förvåning, så vad är väl naturligare än att inta en klassisk boxarposition på andra sidan och salta på med en mördande slagserie?

Vi skrattade så vi grät vid anblicken av vår förvånade Rackarkott som blev fullständigt paralyserad av att få en ettrig liten anfallare intrasslad i svansregionerna. En målmedveten krigare på ungefär 40 cm stående på bakbenen och utsträckt i sin fulla längd.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det hela avslutades med att Rackarkotten adopterade den Makalöse och uppgraderade honom till Valp!

Det mesta som den Makalöse har lärt sig under de här fyra åren har han lärt sig av sin Hund. Att bilar är farliga lärde hon honom genom att skälla och varna så fort han var i närheten av grinden när det kom en bil och nu för tiden springer han lydigt i säkerhet så fort som hon ger varningsskall.

Efter ett halvår insåg jag att han lärt sig sitta på kommando genom att härma Rackarkotten när hon fick kommandot ”SITT”.

Efter ett år kunde jag kommendera ”STANNA INNE” när jag öppnade dörren och han inte fick följa med.

”UT!!” (från skafferiet, garderoben, kylskåpet eller vinden) fungerar också klockrent, precis som kommandot ”NER!!” (från borden, bänkarna och andra ytor som bör vara kattfria – omedelbart!). Men det förutsätter naturligtvis att jag ser det när det händer.

”NEJ!”, fungerar till det mesta, men tyvärr inte till att få honom att skona en infångad mus som han bestämt sig för att leka livet ur på gräsmattan mitt framför ögonen på mig.

Är han ute ropar jag hans namn och ”HIT” och då kommer han för det mesta rusande, till min oerhörda förvåning?

Han förstår ”STANNA DÄR” (när jag går in och hämtar något i skafferiet) och när jag kommer hem med bilen och han möter vid grinden, behöver jag bara lägga handen på grindstolpen så hoppar han upp och sitter där tills jag kört in, parkerat och stängt grinden. Sedan hoppar han ner för att hälsa.

Aldrig tidigare har vi valt ett så passande namn till någon som när vi valde namn till den Makalöse Maurice. Han är verkligen en makalös katt som aldrig upphör att förvåna oss med sin förmåga att iaktta, minnas och koppla ihop händelser till begripliga sammanhang.

Han är nästan som en hund? .. sa en bekant, och vi försökte få till ett roligt namn på en sådan korsning men kom bara fram till ”kund, kand, hutt eller hatt”, något som ingen, ens med den bästa vilja i världen,  tycker är roligt, fyndigt eller träffande.

Däremot kan jag, utan att dra några paralleller med regeringen, påstå att vår Makalöse Maurice har använt sina fyra år väl. Det är ingenting jag kan berömma mig själv för, allt han lärt sig har han lärt sig av vår Rackarkott.

Tyvärr så finns det också några saker som han inte borde ha lärt sig.

Rackarkotten är skotträdd. Något som smittat av sig på den Makalöse så till den milda grad att vi numera är ägare till något så sällsynt som en skotträdd katt.

Så när grannen startar jakten på hjort i skogarna runt vårt hus är det inte bara Rackarkotten som klämmer in sig under datorbordet bland sladdar och kopplingsdosor, utan också en liten trygghetstörstande siames.