För länge sedan läste jag Doreen
Toveys bok "Katt i huset"
och drabbades av en allt överskuggande längtan efter en siames. Tyvärr så lät
jag Maken ta del av skildringen av en siamesägares vardag vilket gjorde att han
absolut INTE tänkte låta mig få min önskan uppfylld.
ALDRIG!!
Det blev många andra katter .. men
ingen siames.
Jag längtade i minst 15 år .. och så
en minnesvärd julafton så fick jag äntligen Siamesen!!
Nu, när vi bestämt oss för att inte ha
fler husdjur än Rackarkotten och Hittekatten, är det med både glädje och saknad
jag kommer ihåg alla kaosåren med Siamesen. Men .. visst .. allt har sin tid,
eller hur?
Suck!
Livet blir ju liiite mer rofyllt när
garderoben inte omorganiseras så fort någon glömmer att stänga dörren,
byrålådorna bara innehåller kläder som inte försvinner som ormar bakom ryggen
och återfinns som genomtuggad gröt i närmaste vattenskål och saker som
definitivt inte är ätbara återfinns, i något förändrad form, i kattlådan efter
livsfarlig förtäring. Krukväxterna blir genast mindre spännande när de ständigt
står på samma plats och livet mer stillastående när det inte avbryts av
kraftiga vrål från en Siames i yttersta nöd .. antingen på gardinstången,
fastklamrad i bokhyllan eller instängd i kastrullskåpet.
Så, plötsligt .. så finns där en liten
överbliven Siames som ingen verkar vara särskilt intresserad av?
Nu är det så att vi verkar ha
specialiserat oss på särskilt exklusiva katter .. sådana som det inte finns så
många av. Eller som Hittekatten brukar säga .. hos oss bor inga missbildade katter med lååååånga svansar.
Med undantag för Rutiga Katten, som
hade en Extremt Lång Svans! Men så var hon också extremt Rutig och lika extremt
Extrem!
Den osäljbara siamesen hade en extremt
kort svans! Med en extrem siamesknick .. som enligt sägnen är avsett för
gudinnor att hänga ringar på när de badar i undergörande, väldoftande bad.
En fullständigt UNIK Siames!
En Makalös Katt!
Men .. i alla fall .. vi är ju
förnuftiga människor. Vi har haft vår andel av kaos, katter och hundar. Någon
Annan får ta sitt ansvar .. och som Maken sa, hade det varit något annat än en siames, så kanske??
Ni fattar hur det slutade, eller hur?
Grattis till den nya siamesen!
SvaraRaderaTack .. jag har en känsla av att det här platsar under rubriken "ogenomtänkta beslut"? ;-)
SvaraRaderaVarför känner jag mig inte så särdeles förvånad? :-)
SvaraRaderaJättefin,det är bra med lite liv i huset.
SvaraRaderaGrattis! Själv kollar jag bara efter ev. övergivna Gunvaldor - om jag bara får mannen i mitt tillräckligt medgörlig till att fylla vårt liv med någon liten sköldis.
SvaraRadera... och han har fått ett Pratchettnamn ser jag också. Fint. :)
SvaraRaderaÅh äntligen!! Så roligt, och vilken fantastiskt fin och vacker katt. Nu ser jag fram emot många glada berättelser om pojkparvelns öden och äventyr.
SvaraRaderaGrattis. Är själv lite kattnödig just nu men vet inte hur Elvis skulle reagera. Han är ju van att regera...:-)
SvaraRaderaSnälla använd HTML 5.
SvaraRaderaFlash är onda och inget som man ska ha på sin maskin. Det gå inte ens att ha det på en iPhone eller iPad.
*vill också kunna se dina filmer*
Hmm .. du ska veta att det är ett Herrans under att jag överhuvudtaget får in några bilder eller filmer på den här bloggen, eftersom jag knappt vet vad jag gör själv.
SvaraRaderaEgentligen så är det ett rent underverk att jag fått den att fungera så här många år utan att krascha den genom någon oövertänkt åtgärd. Något som för det mesta händer i ett tidigt skede när det gäller tekniska prylar av betydligt mindre komplicerad natur.
Elvispar till exempel. Jag lyckades vispa in en sked i en nästan ny elvisp vilket satte så outplånliga spår att den blev helt obrukbar.
Kort sagt, alltså .. jag vet inte hur man gör utan chansar och hoppas nervöst på det bästa.