.. eller regeringens .. eller så finns
det ingen ungdomsgård eller annan sysselsättning .. eller så är det bara så
tråååkigt .. eller så är det "de
andra" som började .. eller så är man kränkt i största allmänhet.
Så har det tydligen alltid varit och
så kommer det nog att fortsätta i evigheters evighet, amen.
1951 uppstod kravaller i
Berzeliiparken i Stockholm. På den tiden fanns inte internet eller
mobiltelefoner så det tog några dagar innan tidningarna lyckats informera
tillräckligt många om var de skulle samlas, men när det väl var gjort så möttes
3000 upprörda ungdomar och polis från 5 städer och dessutom militärpolis.
Samma sak gällde de sk raggarbråken
och modskravallerna på 60/70-talet. När väl rubrikerna var satta så visste alla
var de skulle samlas .. på Hötorget t.ex ..
och det blev riktig fart på oroligheterna och rubrikerna.
På 80-talet brände det till i
Kungsträdgården och 2001 var det EU-toppmöte i Göteborg där 2500 poliser grep
530 personer, 53 poliser och 90 demonstranter skadades och affärsidkare och
privatpersoner fick omfattande materiella skador på sin egendom. En person blev
dessutom skjuten medan han fredligt demonstrerade genom att kasta gatstenar mot
anstiftarna, polisen.
Vi har haft "Krossa Rasim"-kravaller när 400 rättrogna anföll ett 40-tal
våldsamma skinnskallar (1997), "gatufester" mot kommersialism eller
trafik (Reclaim the Street),
husockupationer, demonstrationer och stenkastning för att markera avsky mot
USA:s krigsinsatser både här och där och 1997 stormade 200 ungdomar
kommunkontoret i Vindeln i protest mot ett indraget mellanmål(?).
Googlar jag på kravaller eller
ungdomskravaller så finns det nästan hur mycket som helst, så det som händer i
Husby är inte direkt något nytt.
Men en sak har de gemensamt alla dessa
grupper som vilar på dagarna och verkar när skymningen faller.
De älskar att läsa om sig själva.
Nu när de inblandade själva kan fotografera eller filma
sina insatser, sälja till media eller publicera dem på youtube, medan tidningarna tillhandahåller både
kamera och tv-sändningar ..blir bekräftelseorgasmen enorm.
När jag en gång i världen arbetade på
ett av våra största fängelser och senare inom ungdomsvården så var det väldigt
statushöjande att ha tidningsurklipp på väggen som skildrade gärningen som var
orsaken till straffet .. ju fler sidor och dagar desto högre status. I dag kan
de som pyser ur sig sin frustration i våldshandlingar, tillbringa hela dagarna
framför dataskärmen och beundra sina egna insatser.
Så om det är något som jag skulle
vilja be om när det gäller "upploppen" i Husby så är det inte
besinning .. för det är ju meningslöst när alla inblandade löper amok i en
nästan religiös masspsykos där alla skyller på alla.
Men om redaktionerna på landets
tidningar kunde lägga ner filmandet och publicerandet av filmer på nätet så
kanske de övertända och speedade ungarna kunde få sova lite i stället för att
sitta och beundra varandra när sex stycken sparkar på en ensam polis eller när
de bränner ner sitt eget närområde och grannarnas bilar.
Någon kanske till och med skulle vakna
utsövd och fråga sig vad h*n egentligen sysslar med?
Rubrikerna om att det är polisens fel
.. eller samhällets .. eller kapitalets .. eller regeringens .. eller
avsaknaden av ungdomsgård/sysselsättning .. eller den olidliga
långtråååååkigheten .. eller den allmänna känslan av att vara kränkt .. dem kan
vi nog aldrig göra något åt är jag rädd.
Det kommer alltid att finnas människor
som känner sig utanför, kränkta eller missförstådda och blir de tillräckligt
många så förlorar gruppen ofta både vett och sans medan de ägnar sig åt
inbördes självbekräftelse.
Själv skulle jag kunna tänka mig att
löpa amok om jag bara fick kontakt med tillräckligt många osynliga, övermogna
kvinnor som alla räknar med men ingen ser, hör eller är intresserad av. Finns
det någon grupp i samhället som har anledning att känna sig kränkta så är det
väl ändå VI!!
Men av ren självbevarelsedrift så
behärskar jag mig och låter bli att elda upp grannens bil. Dessutom så
betvivlar jag att hans fru skulle ställa upp eller applådera av ren
solidaritet, trots hon delar min frustration.
Vi skulle nog inte ens få våra 5 minuter i
Aftonbladets TV-sändning ..... så osynliga och ointressanta är vi.
