tisdag 1 december 2020

Vi ska ju alla dö ..



.. antingen förr eller senare, och eftersom det oftare sker förr för dem som är äldre så gör det inte så mycket om det sker lite förr än senare, eller hur de styrande nu tänker? Huvudsaken verkar vara att de som ännu inte uppnått pensionsåldern ska uppskatta FHM:s idoga ansträngningar att få medborgarna att tänka på döden 24 timmar per dygn. 

GLÖM INTE ATT DU ÄR DÖDLIG - är budskapet! Särskilt dödlig i Sverige och särskilt dödlig om du om befinner dig närmre en annan människa eller mink än 1,5 – 2 meter utan att ha tvättat händerna och med ett onödigt munskydd. Skratta inte, skämta inte, var inte glad och bjud inte på någon form av förtäring eller samvaro som kan ta fokus från ditt idoga handtvättande och distanstagande så blir du en passande pusselbit i FHM:s coronapussel.

Tänk ständigt på Anders Tegnell för att uppnå rätt domedagskänsla. Det vill säga, var alltid tacksam för Sveriges unika corona-strategi och inse att det är FOLKET som driver upp smittotal och dödsiffror genom sitt lössläppta och ansvarslösa förhållningssätt.

Livet är ett helvete hur man än ser det, verkar vara det nya politiskt korrekta budskap som våra makthavare vill förmedla.

Tro för all del inte på budskapet om att ett vaccin ska lösa någonting. Ingen vet hur det fungerar, om det fungerar, hur länge det fungerar eller om det ens fungerar, om den vaccinerade fortsatt kan smitta andra eller om det i allra värsta fall gör livet antingen värre eller kortare?

Om det överhuvudtaget kommer att distribueras till befolkningen?

Vår Socialminister Lena Hallengren har i och för sig en PLAN som verkar vara lika idiotsäker som Sickans lysande och geniala planer i Jönssonligan – REGIONERNA kommer att fixa det hela! Så visst förstår jag att hon tvekade när hon blev tillfrågad om hon själv tänkte ta vaccinet – för risken att hon skulle få chansen kanske framstod som nästintill obefintlig?

Regionerna, som kanske är liite oförberedda, verkar lätt förvånade över socialministerns budskap som går ut på att Sverige ligger bra till i planeringen jämfört med andra länder eftersom ”vi är vana vid att vaccinera”.

FHM:s generaldirektör passar också på att påminna om att vi faktiskt inte har något vaccin än och även om vi får det så är det bara en liiten del av lösningen som inte ersätter andra åtgärder under överskådlig tid.

Och hör sen!

Jamendåså, då behöver vi inte hoppas på för mycket utan kan harva vidare i total hopplöshet tillsammans med dem som fått överta det ansvar som de trodde vilade på regeringen och socialministern.

Det vackra ljuset i tunneln som andra länders ledare talar om när vaccinet kommer på tal lyser verkligen med sin frånvaro i Sverige. Här är det dystra budskapet att hela nästa år kommer att vara ungefär som det som vi längtar efter att det ska ta slut.

Tro absolut INTE att någonting kommer att bli som det var innan pandemin! Inbilla dig inte att någonting kommer att bli bättre, roligare, lättare eller hoppfullare – och göm inte att alltihop är vårt EGET FEL eftersom vi inte håller distans, lättsinnigt rör oss utanför hemmet utan trängande behov, firar jul och andra onödigheter och smyg-använder onödiga munskydd.

Och om nu någon fortfarande känner ett olämpligt hopp inför det nya året – tänk då på att det är tur att du inte föddes i Norge som ännu inte lyckats smitta ner fler än 26150 personer och där bara 334 fått sätta livet till.

För i Sverige är vi alltid störst och bäst med hela 260758 smittade och 6798 döda.

Men en sak kan jag ge regeringen och de vidhängande myndigheterna – de har inte på någon punkt varken överraskat eller agerat på något oväntat sätt under hela förra året. Alla mina lågt ställda ”förväntningar” har infriats. Det är banne mig inte ofta det händer.

 


onsdag 25 november 2020

Aktiv dödshjälp eller ”palliativ vård”?

 


Jag har alltid levt tillsammans med en eller flera hundar och katter. Alla har varit älskade vänner och familjemedlemmar, men tyvärr så har hundar och katter kortare livslängd än oss människor.

Jag vill inte minnas hur många gånger jag har suttit med en älskad fyrfota vän i knät och lyssnat på de sista andetagen. Varje gång känns det som om hjärtat brister och luften tar slut och när jag inte längre måste vara tryggheten för den som slutat leva, är saknaden så stor att gråten nästan kväver mig. Men det som har varit värst är att det är jag som, i alla fall utom ett, har tvingats ta beslutet att det liv som nu ändats inte har varit värt att leva.

Det är inte ett beslut som har varit lätt att fatta och det har aldrig, aldrig berott på ålder utan enbart på av veterinär konstaterad obotlig sjukdom och lidande som inte gått att lindra. Men jag tror inte att jag någon gång har mäktat med att själv ringa telefonsamtalet till veterinären och verkligen, med mina egna ord, säga att jag vill ha hjälp med att avsluta ett liv.

Det är ett nästan förkrossande ansvar som följer med makten att kunna välja mellan liv och död, så någon annan har fått hjälpa mig, inte med beslutet men med orden, för så svårt är det att fatta beslut som innebär döden för någon man älskar.

90 procent av dem som avlidit av eller med covid-19 i Sverige har varit äldre än 70 år. Individer med en lång livshistoria, någons livspartner, vän, mamma eller pappa, mor- eller farförälder.

Nu har IVO granskat äldreboendenas hantering av covid-19 pandemin och funnit att alldeles för många inte fick en individuell läkarbedömning eller ens testades för viruset. I stället har det gjorts ”kollektiva bedömningar” som i alldeles för många fall, och utan att informera den äldre själv eller anhöriga, resulterade i palliativ vård och slutlig död.

Det handlar om tusentals personer?

Det gör ont när jag tänker på dem som insjuknat och kämpat med varje andetag för att överleva, samtidigt som de förnekats mat, mediciner, syrgas och sjukhusvård som hade kunnat underlätta och kanske till och med hade hjälpt dem orka igenom sjukdomen. Den ”lindrande” morfinspruta som erbjudits en ovetande sjuk har tvärtom medfört ytterligare svårigheter att andas för någon som redan satsade allt på att göra just detta. Och det värsta är att många inte ens hade smittan utan ”bara symptom”.

I region Sörmland konstaterade IVO att det under en period sattes in vård i livets slutskede, palliativ vård, för samtliga äldre som uppvisade corona-symtom.

Ivo:s journalgranskning visar att en femtedel av patienterna i granskningen inte har fått den individuella läkarbedömning de har rätt till. Av den femtedelen har ungefär 40 procent inte heller fått en individuell bedömning av en sjuksköterska.

Jag kan inte förstå det. För mig har det alltid varit obegripligt att människor kan avliva sina husdjur enbart av bekvämlighetsskäl. En fd nära vän avlivade hellre sin ”besvärliga” friska unga hund än lät mig få försöka omplacera den eller ta den själv, med motiveringen att den skulle bli så olycklig utan henne. Sedan hade hon det dåliga omdömet att ringa och gråta medan hon berättade hur svårt det hade varit att ta livet av honom. Vi har aldrig talats vid sedan dess.

Men människor som lagt sina liv i våra händer när de inte längre klarar sig själva? Medmänniskor som tillitsfullt sökt och betalat för vård och omsorg under sina sista år, är de inte värda mer än så?

Vad har vi blivit för slags land och hur ser vi egentligen på varandra? Har vi förvandlats till ett land som satsar mest på den grupp som ger flest politiska poäng? Eller har medmänsklighet och empati förminskats till tomma ord som kan ge click och likes på instagram eller facebook?

Det talas så mycket och vackert om värdegrund, solidaritet, jämlikhet och allas lika värde, men det här synsättet på äldre kom inte med covid-19. Under lång tid har det sparats in på äldreomsorgen och äldrevården som till och med har använts som lämplig sysselsättning för människor som annars inte är anställningsbara. Hjälpbehövande äldre har avhumaniserats, förminskas och räknats bort från gemenskapen redan innan den ”kollektiva” palliativa vården infördes,

Vid mina fötter ligger min ständiga skugga, den irländska rackarkotten Milly. Hon har hunnit bli ca 12 år och nu börjar hon känna av sina år även om hon fortfarande bjuder upp till lek och orkar gå rejält långa promenader.

Vi är viktiga för varandra, hon och jag. Jag har fått arbeta hårt för att förtjäna hennes tillit och fått mycket mer tillbaka än vad jag någonsin förväntade mig.  Jag kommer aldrig, aldrig att lämna henne ensam inför döden eller låta henne behandlas på samma ovärdiga sätt som vi har behandlat landets hjälpbehövande äldre.


https://www.expressen.se/nyheter/qs/varfor-dog-sa-manga-pa-berga/

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/R95wga/coronasjuka-aldre-ska-ocksa-fa-leva

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qmg0eR/ivo-vard-i-livets-slutskede-till-alla-med-coronasymtom

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/VqgMW6/en-42-arig-man-hade-inte-behandlats-sa-har

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/05/felaktig-organisation-grund-till-tragedin-inom-aldrevarden/

https://www.expressen.se/ledare/hur-manga-dog-i-onodan-pa-landets-aldreboenden/?referrer=rotator-item-2



måndag 23 november 2020

Det vi gör fel nu får vi lida för senare och det vi gjorde rätt förut får vi glädje av nu?

Eller vad det nu var statsministern ville poängtera i sitt tal till nationen?


JEANDER

Det saknades både ödmjukhet och självrannsakan i statsministerns tal. I och för sig hade jag inte förväntat mig det heller. Men NÅGOT bevis på insikt och ansvarstagande hade jag hoppats på.

Han talar om vad ”VI” har gjort?

Det vill säga ”tagit ansvar för Sverige. Skyddat oss själva, våra närmaste och människor vi inte ens vet vilka de är”. ”VI” gav också ”personalen i sjukvården och omsorgen en chans att klara den akuta krisen”. ”VI” gjorde också stora uppoffringar, avstod från mycket och ”plattade till smittspridningskurvan”.

Hurra för OSS?

Eller för Norge? För när statsministern ber oss att ”komma ihåg att över 6 000 människor i Sverige redan har dött med covid-19” så kommer jag ihåg att det i Norge bara har dött 306 personer, i Danmark 781 och i Finland 375. Något som inte direkt gör mig förhoppningsfull när han talar om att ”det vi gör rätt nu får vi glädje av senare.” Enligt de berömmande inledande meningarna gjorde ”VI” ju rätt under våren?

Men vilka ”VI” är det statsministern talar om när han berättar om hur framgångsrikt vi bekämpade viruset i våras? Vad har regeringen och statsministern gjort, förutom att delegera ut hela ansvaret för den jobbiga pandemin till FHM och ytterst till en enda person – Anders Tegnell? Eller menar han OSS som fått gissa oss fram mellan rekommendationerna?



För när vi närmar oss realtid byter statsministern tilltal. Nu är det DU som ska göra uppoffringar. Det är DU som ska skärpa till dig, hålla dig uppdaterad om vilka råd och rekommendationer som gäller där DU befinner dig och det är DU som bara ska träffa människor som DU bor med och om DU bor ensam, välj en eller högst två vänner att umgås med. Men fortsätt hålla avstånd och stanna hemma vid minsta symtom och glöm för all del inte att tvätta händerna ofta och noggrant.

DU ska ställa in, boka av, skjut upp alla saker som DU skulle vilja göra, men inte är nödvändiga och DU som är arbetsgivare ska, om det går, möjliggör för DINA anställda att jobba hemifrån.

Jag har Stefan Löfvens tal utskrivet framför mig på borden och letar förgäves efter åtminstone ett litet tecken på ödmjukhet eller självrannsakan. ”Det vi som land gör fel nu för vi lida för senare”, känns ju mer som ett hot än ett erkännande av alla fel som faktiskt redan har gjorts och som vi får lida för just nu. (Följ gärna Anders Tegnells samlade citat om corona-strategin under våren på bifogade länk).

Alla sossefloskler som avslutar talet får mig att må illa - När vi är igenom den här krisen ska alla kunna minnas hur vi hjälpte varandra. Minnas solidariteten. Minnas känslan av gemenskap och känslan av att göra rätt. Minnas hur ”vi pressade ner smittspridningen och lyfte vårt land”. Men då måste vi här och nu visa vår sammanhållning och vårt ansvarstagande. Och att det är starkare än det virus vi ska besegra. Nu gör vi det här. Tillsammans. För Sverige.

Var detta ALLT statsministern hade att säga till medborgarna?

Stefan Löfven är i stort behov av en ny talskrivare! STORT behov, om någon frågar mig.  

Journalisten och tidigare ledarskribenten Mats Skogkär har skrivit ett alternativt tal på twitter som förmodligen hade landat bättre än det som statsministern tog sig tid att vidarebefordra till befolkningen. Men jag misstänker att Stefan Löfven inte är villig att gå fullt så långt.

söndag 22 november 2020

Domens Dag!

Jag vill påminna eventuella besökare om att det är Domsöndagen i dag. Det berättade en läsare vänligt i en kommentar i går, annars hade jag inte haft en aning om symboliken i att statsministern valt just denna dag till att tala till nationen.

Talet ska hållas klockan 19.01 och kommer att sändas på regeringens hemsida och på regeringens Youtube-kanal.

Vad jag förstår handlar domsöndagen om att det är den gudomliga nåden som frälser oss när vi trampar i klaveret 364 dagar om året, men denna enda dag får vi alla stå till svars för våra gärningar. Enligt vad jag kan se brukar dagens evangelietext för det mesta handla om hur Jesus skiljer de lydiga fåren från de mer ohanterliga getterna! Vilket då förmodligen har till resultat att fåren hamnar i kön till himmelriket och getterna någon helt annanstans.

Ett så otroligt passande val av dag! Nu blev till och med jag intresserad, trots att jag kan ana vilken grupp jag själv riskerar att klumpas ihop med.

Men är det möjligt att statsministern denna ödesmättade dag ödmjukt kommer att medge fel och brister i corona-strategin? Be lite grand om ursäkt för att det blev för mycket som blev för lite och för sent? Berätta att det inte bara är folket som gör och har gjort fel utan att också regeringen har sina brister och dåliga dagar? Utan att skylla på andra politiska partier eller myndigheter?

Är det ens möjligt!

Eller kommer det som vanligt vara folket som ska utpekas som de förtappade getter och regeringen och Folkhälsomyndigheten som ska hyllas som dagens fromma lamm?

Jag tror inte jag har tid att följa talet i realtid, men som vanligt är det ju effektivare att läsa statsministerns tal när de kommer upp på Socialdemokraternas hemsida än att höra dem direkt.

Det känns ju liite spännande med tanke på vilken dag det är?

Är du riktigt säker på att du har rätt nu? – undrar Maken uttråkat och ointresserat. Det finns ju så många dagar, kanelbullens, småkakornas, stumpornas och jag vet inte vad. Kolla för Guds skull upp att du inte läst fel och att det är Dumsöndagen i dag?

lördag 21 november 2020

I morgon, söndag, håller statsminister Stefan Löfven tal till nationen med anledning av pandemin.

 Det kunde jag läsa i Expressen när jag vid 9-tiden befriade mig från den värmesökande Maurice och släpade mig upp ur sängvärmen.

Sverige är under hård prövning och det kommer bli värre. Jag vill uppmana svenska folket att göra sin plikt för att minska smittspridningen. Tillsammans kan vi vända utvecklingen”, är statsministerns budskap i ett pressmeddelande till landets samlade journalistkår.

Talet ska hållas klockan 19.01.

Det kommer att sändas på regeringens hemsida och på regeringens Youtube-kanal.

Jag fick ett hysteriskt skrattanfall.

Nu när skrattorgien är över känner jag mig på något sätt ”renad”? Jag tror inte att jag har skrattat så spontant och hämningslöst sedan i mars!

Tack, Stefan Löfven, det här kommer väl till pass under de kommande mörka månaderna.

Men nu ser jag fram emot att media, eller regeringen, publicerar tittar- eller lyssnarsiffrorna från regeringens hemsida/Youtube-kanal. Redovisningen av antalet tillitsfulla medborgare som andäktigt lyssnat, sittande vid ledarens fötter, kan kanske få mig att orka ända till april?

fredag 20 november 2020

En jämlik corona(S)trategi ..

 .. verkar vara lösningen och målet nu när dödstalen ökar i landet.

Något som är ojämlikare än något annat verkar vara något så oförargligt som munskydd som vi, enligt Karin Tegmark Wisell, (och Anders Tegnell) inte bör använda av jämlikhetsskäl?

Ojämlikheten kommer sig av att ett munskydd är så förskräckligt dyrt eftersom det bör kasseras så fort bäraren befriar sig från det och därför innebär en kostnad som inte ALLA kan betala? Jag vet absolut hur förskräckligt det är, eftersom jag själv köpte ett CE-märkt hundrapack för 249 kr plus frakt bara för några dagar sedan.

Men handsprit verkar däremot vara mer jämlikt? Kanske för att det är så billigt? En flaska på 500 ml kostar ju bara 59 kr och det finns ju ingen hejd på hur ofta vi uppmanas att unna oss den lyxen.

Redan här känner jag mig liiiite förvirrad. De stackars medellösa stackarna som inte har råd med munskydd, vem ska betala deras handsprit?

Eller bör vi i jämlikhetens namn sluta sprita händerna om det inte är Någon Annan som bjuder på den?

Men hur ska vi tänka när det gäller tvål? Tvål kan vara ojämlikt dyrt för de corona-långtidssjuka som blir utförsäkrade utan att få den ersättning som de trodde skulle vara självklar, särskilt om de dragit på sig smittan under livräddande insatser under pandemin.

Frågetecknen hopar sig i samma takt som de nya rekommendationerna och åtgärderna tillkännages. 8, 20, 30, 50, 100 eller 300 personer får samlas, förhoppningsvis under jämlika former, lite oklart var då och när då och under vilka förutsättningar på uppmaning av vilka då??

Förvirringen tilltar och jag väljer att inte samla mig alls, någonstans, vid något tillfälle eller på uppmaning av någon.

Enligt Anders Tegnell är hemarbete också höjden av ojämlikhet. Hur kan företag låta sina anställda jobba smittofritt hemifrån när det är så många som inte kan komma i åtnjutande av denna förmån. Det är ju så ojämlikt att det nästan är odemokratiskt!

Men om ingen arbetade hemma och alla solidariskt utsätter sig för samma smittorisk – drabbar det då inte sjukvården på ett brutalt osolidariskt och kanske också ojämlikt sätt?

Förvirringen tilltar och jag blir så fruktansvärt trött.

Lena Hallengrens hjärta brinner också för jämlikheten, så klart. Särskilt ont gjorde det i det Hallengrenska hjärtat under semesterveckorna när det talades om att stadsbor med tillgång till fritidshus eller annat lantligt boende borde fira semestern där i stället för att resa runt i landet och sprida smitta.

ALLA hade ju INTE möjlighet att fly undan, en del TVINGADES tillbringa sina dagar på uteserveringar, köpcenter eller med nästintill kroppsnära kontakt på närmaste badplats.

Det är sådant som skapar klyftor i samhället, tycker socialministern.

Men när det rapporteras att större delen av de över 6000 covid-döda är äldre och att män i större grad än kvinnor riskerar att dö av covid-19, då är det ingen som talar om jämlikhet eller klyftor i samhället? Eller ättestupor, för den delen.

fredag 13 november 2020

Att vaccineras eller inte vaccineras, det är frågan ..

 .. som jag brottas med just nu och det kan ju låta lite märkligt nu när vi alla verkligen längtar efter ett vaccin som gör att den här fruktansvärda pandemin får ett slut.

Men det finns så många frågor som jag önskar att jag kunde få svar på.

Det finns så många olika vaccin. Sverige ska tydligen få minst tre, eller fyra? Ett av dem tillverkas av samma läkemedelsföretag som Pandemrix som var det vaccin som användes i svininfluensaepidemin och som dessutom bygger på samma ingrediens som Pandemrix.

Eftersom det var det vaccinet som gav narkolepsi som biverkning undrar jag om jag kan få möjlighet att välja bort det?

Pfizers vaccin är 90 procent effektivt efter två vaccinationstillfällen med 3 veckors mellanrum, men hur länge ger det ett effektivt skydd? Den som har haft Covid anses ha antikroppar i minst 3 månader. Många beskriver vaccinets direkta effektivitet men ingen berättar hur många månader jag förväntas få behålla de antikroppar som vaccinet ger?

Är det ens möjligt att framställa ett vaccin som skyddar lika länge som ett ”vanligt” influensavaccin?

Är det någon som egentligen vet det?

En del vaccin har bara 60 procent effektivitet, andra mer eller mindre. Kommer vi att informeras om vilka som är vilka? Att få välja? Köpa själva, om det är en kostnadsfråga?

Jag inser att jag kommer att må dåligt några dagar efter vaccinationen. Det är väl oundvikligt, särskilt för mig som däckade totalt i flera dagar efter en ”vanlig” influensavaccination.

Men med tanke på att testpersonerna som läkemedelsbolagen använt sig av har varit unga friska personer som beskriver de direkta biverkningarna som ”baksmällan från helvetet” så undrar jag vad som händer med dem som befinner sig i de sk riskgrupperna?. 

Finns det någon annan biverkning än ”baksmällan från helvetet” som så att säga är skräddarsydd för äldre och andra mindre motståndskraftiga individer?

Är det värt risken om effekten av vaccinet kan vara lika påfrestande för kroppen som sjukdomen i lindrig form, men skyddet inte räcker längre än några månader och kan vara lika dödligt?

Måste vi vaccineras och bli totalt utslagna två gånger var 3-6 månad för att vara på den säkra sidan? Även om vi bortser från de enorma kostnaderna undrar jag om hela landets befolkning skulle vara motiverade att gå igenom hela proceduren (2 injektioner under en månad) igen och igen (med 3-6 månaders mellanrum) under ett, två eller flera år?

Förmodligen skulle den yngre delen av befolkning glatt låta sig vaccineras EN gång och sedan gå vidare med sina liv. Oavsett om det bara skyddar några månader eller inte.

Men då blir det ju precis som nu? Vi andra måste isolera oss, akta oss och planera varje steg för att undvika den smitta de så generöst sprider omkring sig.

Jag vill verkligen ha ett effektivt vaccin och få tillbaka min fulla frihet, men jag hoppas innerligt att vi får lite mer information innan vi förväntas ta två injektioner med okända biverkningar och okänd effektivitet under okänd tid.