Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 7 december 2016

Det tänds inga adventsljus i den s-märkta fattigstugan, ..


.. för hemtjänstens och hemsjukvårdens jagade personal varken hinner eller får(!) plocka fram julljusstakar eller julpynta när de besöker de mest hjälpbehövande.

I det socialistiska svenska "folkhemmet" finns ingen Emil som bjuder in fattigstugans folk på Tabberas. De julbord som Staten låter medborgarna bjuda på, erbjuds i stället välnärda myndighetspersoner som utan att darra på manschetten låter skattebetalarna ge över tusen kronor, eller mer, i dricks till den som sätter snapsen på bordet.

Sängbundna eller rörelsehindrade äldre som saknar anhöriga får i bästa fall en grånande skinkbit, några köttbullar och .. i bästa fall .. en klick stuvad grönkål tillsammans med den obligatoriska sega potatisen i den kalla matlådan.

I övrigt råder tystnad, mörker och ensamhet i de hem där julens kärleksbudskap, ljus och gemenskap hade behövts som bäst.

Detta är den Svenska Modellen, enligt Stefan Löfven och hans rödgröna vapendragare .. det kostnadseffektiva åldrandet. Ett präktigt morfinplåster på ryggen så du förlorar verklighetsuppfattningen och livsviljan och dör tidigare, i stället för värme, gemenskap och solidaritet som ökar livsglädjen och håller  livslågan brinnande alldeles för länge .. till en alldeles för hög kostnad.

Sverige håller på att gå sönder, hotade vår statsminister i valrörelsen och alla som kom ihåg hur barn och äldre auktionerades ut till lägstbjudande, berättelserna om fattigstugor, sinnessjukhus, institutioner där psykiskt sjuka eller funktionshindrade utnyttjades, "botades" med kalla bad, lobotomi eller ett hederligt kok stryk innan de tillhandahölls som gratis arbetskraft för den som krävde lägst ersättning för mat och logi .. ilade till valurnorna och röstade för ett Sverige och ett Socialdemokratiskt parti som inte funnits på årtionden.

Att Sverige skulle gå sönder var inte ett hot, som de trygghetssökande, och ironiskt nog äldre, väljarna trodde .. utan ett löfte. Det ser vi nu om vi höjer blicken till de fönster som saknar julbelysning.

Det finns färre och färre äldreboenden, ålderdomshemmen är ett minne blott och det som kallas  äldreomsorg är snart inte värt namnet. Och om regeringen får som den vill så kommer det inte heller att få finnas några privata alternativ för den som eventuellt kan sälja sina ägodelar och satsa på några års värdigt, anständigt liv före döden.

Delad vanvård är den nya jämlikheten, om du inte klarar dig själv fram till den dag då döden kommer som en befriare.

Det arbetas också hårt på att dra in kostnaderna för sjuka och funktionshindrade som ska "hjälpas" till lägsta möjliga ersättning .. något som kanske ses som ett miljövänligt initiativ om julljusen släcks för allt större grupper de kommande åren.

Den Svenska Modellens Fattigstuga är inte längre en fysisk plats. I bästa fall är den ditt hem .. i sämsta fall samma osynlighet bland alla andra hemlösa på gatan.

Enligt statistiken vill en majoritet av svenska folket ha det så? Jag har oerhört svårt att förstå varför ...


måndag 5 december 2016

DN tar strid för rätten att ladda ner bilder från ..


.. icke-publika fotoalbum på privata facebooksidor och bekräftar därmed att jag fattat rätt beslut när jag avstod från Facebook. För vem vet .. någon dag kommer jag kanske att bli vän med en offentlig person, någon i min närhet kanske blir känd eller så kan det bli så illa att jag blir misshandlad eller mördad på ett sätt som har ett så stort publicistiskt värde att det kräver full insyn i det som jag avsett vara privat?

Men DN .. under ledning av Peter Wolodarski och hans "agendasättande journalistik" .. nöjer sig inte bara med den striden utan försöker också ta heder och ära av Sara Skyttedal genom att utmåla hennes advokat som SD-medarbetare .. eftersom han företrätt Kent Ekeroth i samband med "järnrörsbilderna".

Det är inte bara lågt utan väcker också frågan .. ska inte alla människor ha rätt till juridisk hjälp utan att den som ger den till "fel" person riskerar att förses med livslång nazistfascistrasistultranationalist-stämpel? Hur rimmar det med "lika inför lagen"?

Och hur ser DN egentligen på åsikts- och yttrandefriheten? I går kunde vi läsa Mattias Hagbergs syn på Alice Teodorescu på tidningens Kultursidor. Att DN och GP inte har samma syn på "Folket" .. eller som Annie Lööf så käck uttrycker det, "människorna på globaliseringens bakgård" ..  har väl inte undgått någon, men det borde ju snarare vara en sporre än ett hinder för en journalist värd namnet, kan man tycka?

Men i DN:s förträffliga värld finns bara plats för EN åsikt och EN form av yttrandefrihet, vilket applåderas av Stefan Löfvens rådgivare, Henrik Arnstad, som hyllar Mattias Hagbergs sågning av Alice Teodorescu med orden .. Mycket välskriven text, om hur fd liberala ledarsidor går över till ultranationalismen.

Så nu vet vi det .. läser du GP och uppskattar Alice Teodorescu som ledarskribent .. då är du att betrakta som ULTRANATIONALIST!!

Skäms!

Någon som också borde skämmas är Sten Heckscher som föreslår att ministrar ska kunna kvittera ut 117 000 kronor i månaden i föräldrapenning med en motivering som verkar gå ut på att reglerna redan är så förmånliga för statliga tjänstemän och då är det orättvist om inte även ministrar får en föräldrapenning som överstiger Försäkringskassans maximala nivå med 300 procent .. allt enligt den Hälsosamme Ekonomisten som brukar ha koll på läget.

Expressens stora nyhet handlar om Stefan Löfven som klippt .. bild-dissat .. bort prins Daniel från en bild på sitt Instagramkonto medan kungahuset behöll Stefan Löfven på sitt Instagramkonto.

Det är i sanning skillnad på vanliga och folkvalda kungligheter.

Och  Aftonbladet publicerar Mikael Wiehes hyllningsdikt till Fidel Castro samtidigt som Ingvar Persson vänder sig till Gabriel Wikström med uppmaningen .. vårdköerna måste bort.

Hur detta under ska ske går han inte närmare in på, men för mig är det i alla fall en intressant fråga eftersom jag tror att regeringen avser att göra den omöjlig att lösa enligt Försäkringskassans nya direktiv.

För i en tid när många offentliganställda .. poliser, sjukvårdspersonal, hemtjänstpersonal,  socialassistenter, utredare på migrationsverket, lärare och alla andra .. får arbeta sig rakt in i väggen för att klara av de senaste årens befolkningsökning, då ser regeringen till att möjligheten till återhämtning stängs. Av besparingsskäl, eftersom sjukskrivningar med stressrelaterade diagnoser ökar!

Det verkar inte som om någon frågat sig varför? Eller vilka som är mest drabbade?

Utmattningsdepression, utbrändhet, psykisk utmattning, kronisk trötthet, överansträngning eller andra diagnoser inom samma område har numera delats upp i tre kategorier .. lätt, medelsvår och svår. Det gör att den som inte klarar av pressen och kraven lätt kan nekas sjukpenning i de första stadierna, eftersom det anses vara bättre att arbeta sig frisk än att försöka ladda batterierna genom sjukskrivning.

Så om nu våra offentliganställda hjältar går rakt in i kaklet i sin kamp mot det omöjliga .. så bör de hellre söka andra arbeten än att ägna sig åt återhämtning eller egenvård i hemmet.

Vilket förmodligen inte kommer att resultera i kortare köer varken i vården, hos polisen eller migrationsverket. Så särskilt många fler lärare, poliser och socialsekreterare lär det väl inte heller bli?

Men vilken journalist är intresserad av så tråkiga nyheter när det är så mycket mer givande att ställa orimliga krav utan förslag till lösningar, ladda ner privata bilder från facebook, jämföra statsministerns och kungahusets Instagramkonton eller utropa meningsmotståndare till ultranationalister och populister?


söndag 4 december 2016

Döden kom och gick, ..


.. tog min bror med sig och lämnade kvar en stor, ensam och förvirrad hund.

Läkaren som ringde och gav dödsbudet upplevde nog mig som en känslokall person när jag i stället för att fråga .. hur, när och var .. spontant utbrast .. det finns i en hund i hans lägenhet. Men den hade polisen tagit hand om, sa han.

Eftersom det handlade om en ouppfostrad, väldigt stor hund som gärna åt katter till frukost, lunch och middag, så var det en lättnad att inte behöva åka i flera timmar för att ta hem en hund som vi saknade alla möjligheter att ta hand om. Men eftersom jag visste att en granne lovat att adoptera hunden om och utifall att det skulle uppstå behov vid sjukdom .. eller om det värsta av allt skulle inträffa .. så ringde jag polisen för säkerhets skull.

De hade ingen aning. En granne hade tagit hand om hunden .. trodde de. Men vem det var eller vad denna person hette .. det visste ingen.

Inte vi heller. Men efter otaliga telefonsamtal med gamla ex och gamla vänner fick vi ett telefonnummer till en person i Örebro som "kanske" visste och vi ringde upp och fick telefonnummer till ett antal grannar. Till slut fann vi också rätt granne, men där fanns ingen hund eftersom det fanns en katt som ville bo kvar, och hunden var på hundhem för omplacering .. oklart var eller hur den hamnat där.

Vi ringde polisen igen .. och fick samma svar som tidigare. Ingen visste någonting om vart hunden tagit vägen.

Min brors hund var hans familj och högt älskad. Hans stora mål var att överleva den och när det nu inte gick, så var det min skyldighet, och det sista och enda jag kunde göra för honom, att se till att den åtminstone fick ett bra liv. Men hur hittar man en hund som ingen vet var den är?

Du kan INTE ta hem den .. sa Maken. Ni har inga band, känner inte varandra och det går INTE! INGEN kommer att må bra och du klarar INTE av att gå ut med två så pass stora hundar ensam. För att inte tala om att du gör livet till ett helvete för både oss, hundarna och våra katter.

Jag tror jag gråtit mer över min otillräcklighet när det gällde hunden än över att min bror var borta. Eller så var det kanske bara ett sätt att fokusera på något som kunde förändras i stället för på det som för evigt var förbi?

Dagarna gick .. och så ringde polisen? De undrade hur jag förhöll mig till hunden som de hade tagit hand om?

Tagit hand om? När jag ringde så hade ingen tagit hand om någon hund utan lämnat den hos en granne?

Men så var inte fallet. Den ena handen visste inte vad den andra hade gjort och hunden var omhändertagen och skulle omplaceras om inte vi förbarmade oss över den.

Men det kunde vi ju inte.

Ja, då hade den några veckor på sig och sedan skulle den avlivas!

DÅ bröt jag ihop.

Nu hade vi .. och framför allt hunden .. sådan tur att det fanns ett bra hem och bra människor som verkligen ville ha en väldigt stor, ensam och olycklig hund. Vilket har gett anledning till tårar av lättnad och tacksamhet också.

Men det visste jag inte då och inte de gångna veckorna, så i dag finns det nog inga som jag är så tacksam mot som frivilligarbetarna på Hundar utan Hem som lyssnade på mig medan jag grät så jag knappt kunde tala, lovade att kontakta polisen och berätta att de kunde ta hand om den ensamma hunden om han blev akut avlivningshotad.

De har varit min livlina och mitt enda hopp de här förfärliga veckorna av ovisshet.

Min tacksamhet är obeskrivlig.


måndag 28 november 2016

"Folk" ...?


Plötsligt inser jag att jag har blivit "folk"?

"Folk" .. ytterligare ett ord som missbrukats och tappat värde som så många andra under de senaste åren.

"Folk" .. en del av en obestämbar, grå massa som ska formas och fostras till att leva efter en påbjuden gemensam "värdegrund" och följa förutbestämda "ideologiska riktningsgivare"  i något som kallas "den Svenska Modellen".

Ett begrepp som skapats i samarbete med diverse" normkritiska", "idéburna organisationer" som dessutom hjälper till med att registrera och "hitta folk" .. rätt sorts "folk" .. i ett samarbete med "över 100 000 rättviseförmedlare i sociala medier för att konstruktivt korrigera skevheter i samhället".  Med hjälp av bl.a Rättviseförmedlingen kan alla .. som inte är "folk" .. skräddarsy arbets- eller samtalsgrupper med rätt könsfördelning och rätt "bakgrund" .. och förmodligen rätt åsikt .. där de intresserade kan välja mellan nordisk, utomnordisk eller okänd? Jag antar att det finns ett för mig okänt antal könstillhörigheter att välja mellan också, för att det hela ska blir fullständigt rättvist och oskevt?

Dessa viktiga insatser imponerade så till den milda grad på vår statsminister att han egenhändigt författade en hyllningsdikt på Rättviseförmedlingens femårsdag.


Så långt jag kan minnas har jag .. i politiska sammanhang .. varit "Väljaren". Inte "väljarna", utan "Väljaren" .. en viktig person, en individ som politikerna vänt sig till med sina lockande budskap. Ibland kallades jag också för "medborgare/medborgaren", vilket också signalerade en viss respekt och tillhörighet.

Men nu är jag "folk"?

Eller folk och folk? Det tror jag bedöms efter en förutfattad "norm" som en särskilt utvald "normkritisk" normkritiker kan kritisera om jag inte följer normen för hur jag ska vara som "folk"? Eller nå´t?

Men varför klaga? Jag är ju i alla fall kvinna, om än med fel "bakgrund", vilket ger en liten fördel i sammanhanget. Det är betydligt värre för min man eftersom han är man med nordisk "bakgrund" , tillhörande fel "norm" .. och därmed extra mycket "folk" enligt den gällande normen.

När hände det här? Hur började det? När förvandlades jag från Väljare/Medborgare till "folk"?

Om jag tänker efter så tror jag att det hela är Sverigedemokraternas fel.

I valrörelsen användes ordet "folk".. lite föraktfullt .. om SD:s väljare som till största delen ansågs vara lågbegåvade, hatiska män som drev omkring .. arbetslösa och bittra .. i landets nordligaste delar. Vi andra .. vi var fortfarande Väljare eller Medborgare, åtminstone vad jag minns.

Så småningom .. när SD kom in i riksdagen .. hittades det "folk" lite här och där i landet och när sedan flyktingströmmarna började öka så blev begreppet "folk" plötsligt synonymt med främlingsfientlighet, högerextremister, rasister, fascister och nazister.

Trots det ökade Sverigedemokraterna i valet 2014 och "folk" blev också samlingsordet för alla med kritiska röster som uttryckte tvivel på de ekonomiska förutsättningarna för att klara av kostnaderna för de "öppna hjärtan" som "folk" förutsattes bidra med.

"Folk" är obildade. "Folk" är rädda, oroliga och fördomsfulla. "Folk" behöver ledas, läras och skyddas från information om händelser eller obehagliga fakta som kan skapa mer rädsla, mer oro och fler fördomar. Något som verkligen skapar mer rädsla, oro, fördomar mot journalister och politiker .. och ökad försiktighet i umgänget med okända.

"Folk" behöver mer kultur, leverad från särskilt utvalda .. som då inte är "folk" utan "kulturarbetare" . "Folk" behöver skräddarsydd information från särskilt utvalda människor som kan leda dem genom nyhetsflödet.  "Folk" förstår inte sitt eget bästa och "folk" ser och tolkar sin verklighet på ett sätt som inte riktigt stämmer överens med vare sig "den Svenska Modellen" eller den godkända "Värdegrunden".

"Folk" är ett nödvändigt ont.

Något som den styrande klassen helst skulle vilja klara sig utan?

Tänk hur mycket lättare allt vore utan "folk" som envisas med att se sig själva som individer .. personligheter .. som vill tänka, välja och tala fritt, leva sina liv i frihet, lite hur som helst tillsammans med vem som helst ... när som helst .. var som helst .. där det fungerar som bäst!

Helt utan kontroll och styrning i form av värdegrunder och rättviseregistrering!!

Om mindre än två år är det val. Från och med nu kommer alla medel att användas för att vinna våra röster och det spelar ingen roll vad vi gör eller säger .. det kommer att ljugas, anklagas, skuldbeläggas, mörkas, fifflas och produceras statistik och utredningar som anpassats och beställts efter ett på förhand beställt svar.


Så det enda jag begär är .. visa lite respekt och kalla mig inte för FOLK när ni försöker föra mig bakom ljuset!



söndag 27 november 2016

Identitetsempati?


 Expressen startar en kampanj för att med hjälp av sina vassaste medarbetare kunna ge 1691 flyktingar en röst.

En medarbetare som seglat upp som politisk sakkunnig på området är Alex Schulman .. förmodligen för att kunna konkurrera med AB som låter storheter som Henrik Schyffert, Anders Lindström och Fredrik Virtanen dela på den identitetsempatiska tronen.

Men ingen kan vrida på den empatiskt tårflödesframkallande kranen som Alex Schulman. Jag minns ett klipp där han nätt och jämt kunde genomföra en intervju om hur det var att skriva om sin avlidne far. Till och med jag fick en igenkännande klump i halsen när han stapplande sökte de rätta orden .. ända fram till det ögonblick han trodde att direktsändningen bröts .. och jag fick den välregisserade medkänslan nerkörd i halsen.

Det påstås att det hela var en sketch. En liten rolighet där krönikören och kändisen driver med sin egen skildring av sorgen efter sin far. I så fall var det mycket skickligt gjort .. men oavsett vilket gav det en mycket trovärdig bild av hur lätt det är att fullt medvetet visa betald empati.

Men det är värdefullt med äkta empatiska människor. De behövs. Särskilt de som inte bara säger de rätta orden utan också utför de rätta handlingarna .. helt utan ekonomisk vinning.

Det är också välkommet och behjärtansvärt när media värnar om och ger utsatta människor en möjlighet att bli sedda.

Men när kommer kampanjen som ger 1691 isolerade, hjälplösa och halvsvältande "fattigpensionärer" en röst?

De köande livshotade sjuka? De brottsutsatta barnen? De utbrända, utmattningsdeprimerade och ovärderliga anställda i offentlig sektor, som av besparingsskäl inte beviljas sjukpenning? När får vi höra 1691 röster berätta?

Får vi någonsin höra 1691 ungdomar berätta om rädslan och utsattheten de upplever varje dag de går till en skola där det ofta handlar mer om att överleva i nuet än att lära för livet?

Var är reportagen som skildrar lidandet och vardagen för 1691 psykiskt sjuka och deras anhöriga?

De funktionshindrades utsatta situation, nu när finansministern drar in på det enda som kan ge dem delaktighet i samhället. Vilka vassa pennor ska skriva om åldrande föräldrar eller syskon som plötsligt får allt ansvar för en familjemedlem som behöver stöd och hjälp dygnet runt .. samtidigt som de måste arbeta fulltid för sin egen försörjning? Här finns också 1691 ohörda röster som väntar på att bli hörda.

Bakom siffrorna finns människor. Bakom siffrorna döljer sig alla som inte vet något om hur allt ska bli. Det är så ledsamt allting .. skriver Alex Schulman.

Så sant. Men var är Alex Schulmans egna hjärteknipande krönikor om andra utsatta grupper? Eller om 1691 helt okända, ensamstående äldre som inte har samma ekonomiska och sociala förutsättningar som hans egna föräldrar?

Glöm mig eller Skynda att älska?


fredag 25 november 2016

Om någon undrar ..


.. vad jag håller på med så kan jag berätta att Rackarkotten, oförklarligt och plötsligt, blev blockhalt på vänster framben och att Hittekatten samtidigt blev akut sjuk. Jag har alltså tillbringat större delen av min tid hos veterinären eller som tjänstgörande sjuksköterska för de drabbade .. samtidigt som jag tampats med Skattemyndigheten för att få rättvisande papper för att kunna stoppa autogiron på min brors bankkonto.

Svenska myndigheter är i sanning stora och trögrörliga .. även om den person du slutligen hamnar hos är både trevlig och tjänstvillig. Men regler är regler och uppgifter är uppgifter .. hur fel de än är.

Läget för Hittekatten är så pass allvarligt att vi måste passa på att gräva en liten grav i morgon innan det blir tjäle i marken .. om och utifall att det värsta händer innan det blir vår igen. Tack och lov så märker katten själv inte så mycket av de dåliga nyheterna och jag hoppas, hoppas och gör allt jag kan för att morgondagens grävande ska vara förgäves.

November 2016 kommer alltså inte att gå till historien som en av mina bästa månader i livet, för att uttrycka det milt.

Men OM allt varit som vanligt hade jag gärna skrivit om frågorna som aldrig ställs och svaren som därför aldrig kommer när det gäller opinionsmätningarna angående "Vinster i välfärden".

Dessutom vill jag gärna skriva om Miljöpartiet. Varför vill så pass många rösta på ett parti som strängt taget fungerar som ett maskformigt bihang till Socialdemokraterna?

Eller är det så att det är sossarna som röstar på Miljöpartiet för att åtminstone ha parti att visa sin makt över och ta ut sin frustration på, nu när de hittills misslyckats med att mobba bort Sverigedemokraterna?




söndag 20 november 2016

Till Stefan Löfven ..


Hej.

Ursäkta att jag skriver och stör, men jag läste att du ville tala "från" folk, så som folk uppfattar det" trots att du tydligen inte "vågat" möta oss vanliga människor tillräckligt ofta.

Jag är inte riktigt säker på vad du menade med det, trots att jag är en av dem du vill tala "från". En av alla dem som du så svepande kallar för "folket".

Om det är så att det är mig du vill tala "från" så måste jag också erkänna att det inte gått så bra hittills. Om sanningen ska fram så har jag inte begripit mycket av det du sagt mellan flosklerna, klyschorna och anklagelserna mot andra partier och partiledare?

Så mitt tips är att du fokuserar på EN fråga och försöker förstå vad den handlar om, vilka konsekvenser det för med sig när den inte fungerar och klart och tydligt redogör för vad du tänker göra åt den.

EN enda fråga. Det är väl inte för mycket begärt?

Jag tänker inte vara så grym och hänsynslös att jag begär att du ska kommentera migrationsfrågorna. Inte heller begär jag några svar på välfärdsproblemen eller skolans fria fall.

När det gäller välfärdsfrågorna kan jag till och med se din vinst i välfärden, när du kapar kostnaderna för de tärande i samhället. För vem vill inte ha en budget i balans? Särskilt inte om ett så fint jobb som statsministerposten hänger på det, även om jag förvånas över att det är just Socialdemokraterna som står för uppsägningen av det vi .. folket .. trodde var ett samhällskontrakt.

Men när funktionshindrade dör av att de får "färre timmar" för att kunna leva ett anständigt liv, när hemtjänsten inte förmår leva upp till sitt uppdrag, när vård- och omsorgspersonal som drabbats av utmattningsdepressioner får avslag på läkarens rekommendation om sjukskrivning, när äldre svälter och dör av uttorkning för att äldrevården nedmonterats, när psykiskt sjuka hinner ta livet av sig i kön till vård- och behandling, när 6-åringar far illa på förskolan eller när barn är så rädda i skolmiljön att det inte längre handlar om lärande utan om överlevnad .. då är det mer påtagligt och viktigt för oss .. folket .. än att Magdalena Andersson kan vifta med tillrättalagda siffror som visar en budget i balans.

Så korkade är vi .. trots att de flesta av oss faktiskt kan skilja på debet och kredit. Inkomster och utgifter i det lilla livet är faktiskt lika viktiga för oss  .. kanske viktigare till och med .. är regeringens trixande med statistiken.

För handen på hjärtat, Stefan Löfven, det där med att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet, det är ju bara ett statistiskt mål .. det vet ju både du och jag.

Men bortsett från allt trist och tråkigt som bubblar upp på hatsajter och twitter och förmodligen stör dig alldeles oerhört så borde det vara en lättnad att inte behöva svara på mer än EN enda fråga, eller hur? Även om kravet på tydlighet, insikt och lösning kanske kan trassla till det lite.

Så håll i hatten, för här kommer den ..

Hur ser du på situationen inom Polisen i dag?

Hur kommer det sig att så många polistjänstemän, polischefer och till och med rikspolischefen inte har någon som helst polisiär erfarenhet och hur i helsike kan så många rekryteras politiskt och/eller från elitistiska nätverk som anser att deras främsta uppgift är att kalla oliktänkande för "bruna råttor" eller skriva myndighetstweets om vilka partiledare de vill "kräkas" på?

Eller för att uttrycka det "folkligt" .. de som styr verkar inte veta ett biddevitt om hur de ska sköta sina uppdrag medan de verkliga poliserna driver som roderlösa fartyg i de kriminella farvattnen.

Tänker du överhuvudtaget på det?

Har du någon Plan?

Det känns som om det brådskar, ärligt talat. För det verkar sluta fler poliser än det utbildas och om det ska anställas fler tjänstemän, vänner, managementskonsulter och chefer så måste du nog bygga ett polishus till innan nästa val och med tanke på att varje särskilt utvald tjänsteman kostar som tre poliser på fältet .. minst .. och att varje nybyggnation i Stockholm måste bestå av billiga hyresrätter till nykomna svenskar, så tror jag inte att det är någon bra idé.

Särskilt inte om den ställs mot frågorna som du inte behöver svara på just nu .. men som vi .. folket .. ständigt måste förhålla oss till.

Dessutom så verkar alla kriminella i dag vara under 18 år och släpps därför direkt ut på gatan efter ett hastigt besök på polisstationen, har du tänkt på det?

För inte så länge sedan fanns det fungerande ungdomsfängelser/ungdomsvårdsskolor för tyngre ungdomsbrottslingar, är det något du funderat över? Sett så här från gräsrotsnivå känns det inte som en dum idé.

För om alla kriminella inte riskerar några påtagliga straff så blir det väldigt negativa effekter på rättssamhället i stort, tror jag. För vem vill vittna, döma eller försöka hjälpa någon som när som helst kan stå utanför din dörr och utkräva hämnd eller vedergällning?

Jag förstår att du har fullt upp just nu med att försöka hålla liv i debatten om moderaternas "interna hatkultur" på nätet, men även om poliserna förväntas vara mer hårdhudade, för en betydligt blygsammare lön än ömskinnade politiker med en betydligt mer generös ersättning, så tycker jag att gränsen har passerats med råge när jag läste följande uppmaning från Syndikalistiska Ungdomsförbundet som visserligen inte är SSU men som väl kvalar in under benämningen vänster.


Så här kan vi ju inte ha det.

Eller vad tycker du?

Jag ber om ursäkt för att jag länkar till så många olika artiklar, men läs dem så kanske du ser en annan verklighet än din egen. För jag är uppenbarligen inte ensam om att se dagens situation som ett hot mot säkerheten i samhället. Eller som du själv försökte uttrycka det .. ni verkar att ha misslyckats med att fånga upp människors oro.

Du ville ju erkänna det, men det är faktiskt inte nödvändigt. Bara visa lite intresse och GÖR något åt det så är åtminstone jag nöjd.

Vänligen

Anybody, folk