Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 24 april 2018

Annie Lööf gick nästan ner i spagat ..


.. när hon i en direktsänd presskonferens meddelade att hon ansåg att regeringens förslag att ge ensamkommande afghanska män en specialdesignad gräddfil är ”är ett illa framtaget, riktigt dåligt genomarbetat förslag, som regeringen är ytterst ansvarig för” samt att hon dessutom delade Lagrådets uppfattning att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" ..

.. samtidigt som hon beklagade att det var det enda förslag som kunde ge denna särskilt utvalda grupp den rättsliga särbehandling som gör att tidigare avslag i migrationsdomstolar ska upphävas samtidigt som kraven på att de ska kunna styrka sin identitet - eller åtminstone kunna göra den sannolik - kastas på sophögen?

Allt som allt gjorde detta att Annie Lööf och Centern mer eller mindre ”tvingades” ställa sig bakom detta kostsamma haveri när det gäller svensk lagstiftning?

Jahaja .. å ena sida ska bidragen dras in för dem som inte lär sig svenska, å andra sidan betalar många kommuner ut bidrag till dem som vistas här illegalt och å ena sidan ska de som fått avslag lämna landet medan å andra sidan ska de som väntat länge på sina avslag få stanna? Regeringen har snart svart bälte i löften om hårdare tag mot dem som ska behandlas som undantag om de tillhör en särskild grupp särskilt ömmande fall, vilket verkar vara de flesta .. samtidigt som de går till våldsamma angrepp mot Sverigedemokraterna som i åratal har ställd exakt samma krav?

Det är inte lätt att hänga med i svängarna just nu. Socialdemokraterna gör som Annie Lööf och försöker sitta på minst två stolar samtidigt som de desperat försöker gömma undan partiledaren från personliga framträdanden till dagen efter valet.

I och för sig är det sistnämnda nog en klok tanke .. så få partiledardebatter som möjligt och helst inget framträdande i Almedalen .. men trist för oss som älskar när Stefan Löfven måste tala utan manus skrivet av någon annan.

Alliansen” är död” .. verkar vara den mest förekommande meningen på twitter just nu och det är väl inte så konstigt, för det konstaterade vi gräsrötter redan för mer än två år sedan.


Men det som kommer att kännas märkligt är när Annie Lööf helt skamlöst kommer att hänvisa till ”vi i Alliansen” under valrörelsen.

För det kommer hon att göra. Särskilt efter det att partiet har registrerat väljarbortfallet i väljaropinionen någon gång i skarven mellan maj och juni.

Jag undrar hur Ulf Kristersson kommer att göra? Blir det ”vi i Alliansen” för honom också, eller kommer han fortsättningsvis att hänvisa till ”vi i moderaterna”?




Charaden/Fristad
Kohandel i ny tappning/Aristofanes


(S)veket, svälten och döden.


Socialdemokraternas kärnväljare, de som byggde partiet, röstade på partiet och trodde på löftena, svälter just nu ihjäl på en del av landets överbelastade och underbemannade äldreboenden. Arbetsplatser där deras egna lågavlönade barnbarn arbetar sig sjuka i en arbetsmiljö som förmodligen är sämre än när deras föräldrar utbildade sig till samma yrke.

Ensamma, isolerade i hemmet eller på en underbemannad vårdavdelning, ligger de utslitna kvinnorna som trodde att de var värdefulla och på att de byggde en framtid för sina barn och trygghet för sig själva när de röstade på Arbetarpartiet. Men i stället för en värdig död får de nu livsavslutande morfinsprutor som belöning för sitt lågavlönade slit. Deras viktigaste uppgift är nu att så snabbt som möjligt lämna plats till dem som närmast står på tur.

För i dag verkar en plats på ett kommunalt äldreboende i en fattig kommun vara detsamma som en dödsdom?

De som växte upp och gick ut i arbetslivet på 40/50-talet trodde på löftena från Socialdemokraterna. Världens högsta skatt skulle ge världens bästa vård, skola och omsorg .. OCH en pension som gick att leva på som belöning på ålderns höst.

Alla dessa övertygade sossar har stolt marscherat under röda fanor och Socialdemokraternas budskap om jämlikhet och solidaritet. Hur många gånger har de inte sjungit Internationalen ”som till alla lycka bär” och manat upp till kamp mot kvalen och glädjen över den rättvisa som hägrade när segern var vunnen?

Vad var den solidariteten värd?

Det är kanske tur att äldreomsorgen fortfarande har råd med droger som morfin?

Den där rejäla pensionen som utlovades då räcker liksom inte till i dag när livskamraten har fått sin sista morfinspruta och en gammal, förbrukad ”knegare” hamnar sist bakom dem som partiet anser förtjänar både vård, bostad och försörjning mer än en trotjänare som trodde på valbudskap från 50-talet.

På 70-talet var det Olof Palme som lovade, och som han kunde presentera sina löften! De var en ren fröjd att lyssna på för dem som inte tvivlade på förmågan hos de röda broilerpolitikerna som börja göra sig hörda i det forna Arbetarpartiet.


Men Göran Persson var den som spelade spelet smartast, det erkännandet måste vi ge honom. Belöningen kom också som ett brev på posten, för Göran Persson lyckades förverkliga det liv han drömde om som arbetargrabb med sosseföräldrar. Men de som kunde se att det som var bra för Göran inte såg lika lovande ut för dem, röstade faktiskt bort det Goda Socialdemokratiska alternativet. Två gånger!

En statskupp, enligt somliga.

Det var då sossarna tog slut i partiet, menar andra.

Men skam den som ger sig. Partiet trollade fram en ”riktig knegare” ur LO-hatten. En man av folket, en riktig karl som inte ens fullföljde sin svetsarutbildning innan han hittade sin plats i fackföreningsrörelsen där han lärde sig vilka budskap de ”vanliga knegarna” ville tro på.

Inga höjda skatter för ”vanliga knegare”, inga höjda pensinpriser, bättre villkor i sjukförsäkringen, kortare vårdköer, fler jobb, bättre och tryggare skola och .. framför allt .. dags för omtanke om dem som byggde både landet och partiet.

Vi vet hur det blev. Under den senaste mandatperioden har Stefan Löfvens regering, med millimeterprecision, försämrat villkoren för de svagaste i samhället. Framför allt för dem som trott och röstat på Socialdemokraterna i ett helt liv.

Politik handlar om att vilja”, sa Olof Palme. Men det handlar också om att välja. Framför allt handlar det om hur politikerna väljer att värdera dem som fört dem till den så hett efterlängtade Makten.

Eller ..



Det är arbetarklassens sista- eller nästsistagångsväljare som byggde grunden till Socialdemokraternas maktposition och det är de, deras barn och barnbarn som offras på socialdemokratins altare den här mandatperioden, vilket vi kan se på partiets fallande opinionssiffror.

De som ännu inte blivit föremål för den omtanke som Socialdemokraterna utlovade för fyra år sedan börjar nog ana vad som väntar vid resans slut och är kanske inte längre lika godtrogna som deras föräldrar var, när de tågade under fladdrande röda fanor och sjöng ..

Båd´stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter tycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss .
Nu taga vi vår rätt en dag.

Även om just den här versen kanske känns mer aktuell som protestsång riktad mot Socialdemokraterna i den här valrörelsen.

För den välfärdspolitik som de äldre sossarna trodde att partiet stod som garant för är inte längre tillgänglig för den som inte kan betala när livets klocka är fem i tolv och det är dags att stämpla ut. Helst så fort som möjligt, så det blir mer över till dem som behöver den utlovade omsorgen bättre.

Jag har aldrig röstat på Socialdemokraterna så jag behöver inte känna mig sviken. Men konstigt nog känner jag ändå skam när jag ser hur lite en gammal människa är värd under ett sossestyre.





torsdag 19 april 2018

Räddade Horace Engdahl Akademiens ekonomi under sin tid som ständig sekreterare?


Jag är nästan lika fascinerad av det som läcker ut om Svenska Akademiens ledamöter som jag är av händelserna i Terry Pratchetts fantasyböcker. Jag kan liksom inte låta bli att låta mig roas av det som verkar vara en helt annan värld befolkad med helt andra människor som lever i en helt annan verklighet än den jag själv lever i.

I DN kan jag läsa att Göran Malmqvist, som sedan drygt 30 år har suttit på stol nr 5 i Svenska Akademien, anser att Sara Stridsbergs ”inställning bidrar till att förstärka föreställningen om en inre kris. Det är ingen inre kris”.

Det är alltså INGEN inre kris inom Svenska Akademien!

Han fortsätter .. ”Jag hoppas att hon snabbt når fram till ett beslut, antingen att hon lämnar eller stannar kvar” ... och önskar att de kvarvarande akademiledamöterna ska få en smula lugn och ro så de kan ägna sig åt viktigare saker som priser och belöningar som bara väntar på att delas ut.

Sara Stridsberg ”delar inte Göran Malmqvists analys på en enda punkt” utan anser att ”Akademien befinner sig i sin djupaste kris någonsin, mitt beslut om min framtid i Akademien är givetvis beroende av hur Akademien nu agerar framöver”.

Svenska Akademien befinner sig alltså i sin DJUPASTE kris någonsin!

Det är nästan lika fantasieggande som att läsa om, Ankh-Morporks patricier. En man som förespråkade "En man, en röst", under förutsättning att han var mannen som ägde den rösten.

Patriciern, Havelock Vetinari, trodde inte på onödigt våld men däremot på nödvändigt våld och en gång blev han nästan mördad av ett arsenikförgiftat ljus.

Fullt så illa är det kanske inte i det här sammanhanget, men det förgiftade kulturljus som hotar att förinta Svenska Akademien är Jean Claude Arnault vars nära vänskap med akademiens ledamöter och kladdiga övergrepp riktade mot unga kulturkvinnor avslöjades i uppmärksammat upprop i DN. Han har faktiskt fått medalj av kulturministern för sina insatser i svenskt kulturliv, men hans sidoaktiviteter vill Akademien helst se som lätta pinsamheter. Något som gamla uvar som Göran Malmqvist vill sopa under samma dammiga matta som Sara Stridsberg envisas med att vilja hänga ut på vädring.

Men det mest intressanta i intervjun med Göran Malmqvist är hans svar när han ställs inför uppgiften om att många vill att Horace Engdahl ska lämna sin stol nr 17 ..

Om det är någon ledamot som ska framhållas som utmärkt anpassad för det här jobbet så är det Horace Engdahl. Han räddade Akademiens ekonomi under sin tid som ständig sekreterare.

Räddade Horace Engdahl Svenska Akademiens ekonomi? 

När då?

Svenska Akademien sägs ju vara god för miljarder!

Det verkar också finnas en Räntmästare som ansvarar för juridik, ekonomi- och finansfrågor, varför tvingades Horace Engdahl rycka in när ekonomin befann sig i ett krisläge och behövde ”räddas”?

Vad var det som hände under Engdahls tid som ständig ständig sekreterare .. till skillnad från den nuvarande tillfällige ständige sekreteraren .. som krävde hans räddningsinsatser?

Exakt HUR räddade Horace Svenska Akademiens ekonomi?

VARFÖR behövde den räddas?

Ligger den dramatiska händelsen också under mattan som inte får vädras och finns svaren i den undersökning som de kvarvarande ledamöterna försöker klämma in under samma matta som redan täcker ”Kulturprofilen” och hans ”pinsamheter”?

Är det denna okända ”ekonomiska räddningsbragd” som gör att Horace Engdahl så desperat försökt att få advokatbyråns utredning att osynliggöras på samma sätt som när han försökte osynliggöra den som föreslog den?

Ni måste erkänna att spänningen är oliiidlig?

onsdag 18 april 2018

”Om jag sänker blicken och tar en annan väg så blir det mindre tjafs”.


I vår lilla stad finns det, som i alla andra småstäder nu för tiden, ett utanförskapsområde. En plats där det eldas bilar ibland, där en del boende roar sig med att experimentera med sprängmedel vid köksbordet och där det också förekommer handel med droger och ”lek” med vassa knivar.

Det är konstigt så fort det går att vänja sig och nästan se det som något normalt?

I skolorna har det också skett förändringar som gjort att en högstadieskola har utnämnts till en av Sveriges farligaste skolor.

Det går tydligen att vänja sig vid sån´t också och kanske är det inte ens sant, enligt en av kommunens kommunikatörer.

Det förekommer skadegörelse och eldas på skolan. Men det är ”inte så ofta” och mest i papperskorgarna på toaletten, så det kanske inte är så allvarligt? Antalet anmälda stölder och misshandelsfall har ökat dramatiskt .. men som sagt, man vänjer sig och det finns ju de som har det värre.

Det är hotas, bråkas, slåss och ljudnivån är hög, men det är bara för att ”vi har roligt och att de vuxna inte orkar ha lika kul som vi” .. enligt en tillfrågad elev.

Jobbigast verkar det vara för tjejerna som hängs ut som ”horor”, trakasseras, förföljs och hotas både i skolan och på sociala medier, men det är ju lätt avhjälpt genom att blockera eller stänga ner sina egna konton .. enligt de lärare som rådfrågats.

Men när risken för att bli upptryckt mot en vägg eller inryckt på en toalett är överhängande så finns det tydligen en lösning för den som är rädd för att möta ”vissa elever” i korridorerna.

Jag tar en annan väg eller tittar ner. Jag vill inte möta blicken” .. säger en elev som insett hur viktigt det är att anpassa sig efter samhällets nya regler.

Gå inte utmanande, klä dig täckande, möt inte männens blickar och gå en annan väg .. då blir det ”mindre tjafs”?

Jag är glad att jag inte är ung i dag, även om jag förmodligen också hade vant mig vid att tvingas sänka blicken inför männen i min omgivning.

Men visst är det sorgligt att det verkar vara det enda alternativet?



tisdag 17 april 2018

50 miljoner till Gustav Fridolin?


I vårbudgeten satsar regeringen 50 miljoner kronor för att stimulera läsandet på förskolor. Pengarna ska gå till inköp av litteratur.

Det låter väl bra?

Men hur ser det ut i verkligheten?

Vi har 290 kommuner som tillsammans ansvarar för drygt 7000 förskolor, om jag inte har tolkat Skolverkets statistik för 2016 alldeles fel.

Det måste då betyda att varje kommunal förskola får ca 7000 kr att köpa böcker och bokhyllor för, om inte kommunen hittar något mer akut hål att skyffla ner pengarna i?

Det låter ju fortfarande rätt trevligt och generöst, eller hur? Men behövs det?

Eftersom jag har arbetat på bibliotek och minns förskolornas barngrupper som regelbundet kom och lånade böcker och deltog i sagostunder kan jag inte låta bli att undra varför det alternativet inte längre verkar vara aktuellt?

Alla kommuner har ju bibliotek och till de orter som inte har dem inom gångavstånd kommer det regelbundet bokbussar som kan förse skolor och förskolor med förbeställda böcker.

Utan att det kostar någonting alls.

Det var länge sedan jag engagerade mig i bibliotekens göranden och låtanden så det är fullt möjligt att själva utlåningsverksamheten har upphört till förmån för andra angelägna aktiviteter som gör det olämpligt eller rent av farligt för förskolebarnen att vistas i den miljön? Men det borde ju fortfarande vara fullt möjligt för förskolorna att låna de böcker de vill ha och behöver?

I vilket fall som helst så verkar Fridolins femtio miljoner vara mer ett bidrag till Fridolin och Miljöpartiets valrörelse än till förskolebarnen som redan borde ha full tillgång till alla böcker som finns på landets bibliotek.




Per Gudmudson: Testet som visar vad du får i vårbudgeten

torsdag 12 april 2018

… och så punkterade Svenska Akademien det svenska #metoo-upproret


.. genom att låta en kvinna betala priset för att en man systematiskt har tafsat, sextrakasserat och utnyttjat unga kvinnor i beroendeställning .. under tjugo år!

Jag är chockad, skakad och förbannad.

Vilken nytta har nu vi haft av de tiotusentals vittnesmålen om män som utnyttjat sin ställning till att hota att förstöra karriären för kvinnor om de anmäler sexuella övergrepp, när landets mest aktade kulturinstitution hellre försvarar förövarna och offrar kvinnan?

Inte för att hon begått några fel, utan för att få lugn och ro i arbetet? För att ”rädda” Akademien?

Ytterst handlar det här om att försöka ”rädda” dem som skyddat och möjliggjort Jean Claude Arnaults utnyttjanden av unga kvinnor på sin klubb Forum. Nu vann den, förhoppningsvis, sista Grisen och hans bröder på Sara Danius bekostnad, men till pris av Svenska Akademiens heder.

Jag skäms, och jag saknar tryckbara ord för hur ovärdigt och skamligt jag anser att Svenska Akademien har behandlat Sara Danius och alla de andra kvinnorna, vars vittnesmål också verkat ha saknat värde för kulturmännen och deras jasägande svans. För att inte tala om hur fegt och ynkligt jag tycker det var att låta Katarina Frostenson ställa alternativet .. Sara Danius ut och så tar jag en passande timeout till dess medierna lugnat ner sig 

Budskapet från Svenska Akademien till alla unga kvinnor, med drömmar om en framtid inom det område som akademiledamöterna styr över, är tydligen att de även i fortsättningen ska lära sig tiga och acceptera att karriären kostar lite mer än de var beredda att betala när de skrev de första orden, för första gången satte penseln mot duken eller skapade sin första textilutställning.

 Jag är inte alltid överens Sofia Mirjamsdotter men i det här fallet låter jag henne uttrycka det jag inte kan formulera själv ..

.. Engdahl nämner inte ens orsaken till konflikten. Hans egen vän, kulturprofilen, som anklagats för sexuella trakasserier och övergrepp. Som dessutom anklagats för att ha spridit information om Nobelpristagare i förväg. Och som enligt Engdahl är en riktig gentleman.

Precis som män gjort i alla tider. Blundat för manligt svineri, och sökt upp en kvinna att lägga skulden på.

Min egen reaktion hämtar jag från en deltagare i en annan dokusåpa .. Skämmes, ta mig f*n!!

onsdag 11 april 2018

Sara Danius och Svenska Akademien


När avslöjandet om Jean Claude Arnaults härjningar på Forum briserade i DN riktades strålkastarljuset mot Svenska Akademien som under alla år sponsrat hans verksamhet.

Vi minns väl alla när Sara Danius stod ensam under ett paraply, i hällregnet utanför Akademiens ytterdörr och talade för alla akademiens ledamöter och lovade att granska vad som hänt och ta ansvar för hur det skulle hanteras.

Samtidigt som de övriga smet ut bakvägen, vägrade att uttala sig och hänvisade till tystnadsplikten.

Från det att DN publicerade 18 kvinnors vittnesmål om övergrepp fram till den senaste veckan har Sara Danius fortsatt stått ensam med tysta akademiledamöterna hukande bakom sig. Hon var den enda talespersonen och ingen hade sett något, hört något eller haft den minsta lilla aning om vad som hänt.

Nu kryper de plötsligt fram bakom Sara Danius skyddande rygg, nu är det hon som ska stå till svars?

Nu när det verkar möjligt att bli av med en stark kvinna på sekreterarposten och ersätta henne med en mer likasinnad broder verkar det inte vara så noga med tystnadsplikten?

ALLA visste vad som pågått i åratal, men ”kulturprofilen” var ju ändå en akademibroder, en gentleman, gift med ”Isdrottningen” som var juvelen i Akademiens krona. En oberörbar person och en nära vän till en majoritet av Svenska Akademiens ledamöter?

Det betyder något i det lilla exklusiva sammanhanget. Framför allt betyder det mer än brev från en liten stumpa som tar sig friheten att skriva och påpeka det som alla visste. Liiite ska väl kvinnsen tåla om de vill ta plats i kulturlivet, eller hur? Det var ju ändå inte vem som helst som ägde händerna som kladdade, klämde och trevade.

Eller som Horace Engdahl uttrycker det .. ”I en ung kvinnas sinne finns det ett innersta rum, och detta centrum är tomt, hon är inte ens själv där. Hon sitter utanför och väntar på att någon skall fylla det” .. och då är det väl inte så konstigt att akademiledamoten och hans ”franske” dryckesbroder förväntade sig tacksamhet i stället för metoo-anmälningar.

I ett öppet brev till DN:s Björn Wiman beskriver Michael Hankock mediernas och akademiledamöternas hycklade förvåning över metoo-avslöjandena i DN ..

Klådan var en pajas.
Klådan var en kulturbluff, en tölp och ett skämt.
Klådan var en kutande slemhög som med en skygg nickning bakom uppdragna skuldror hälsade som hastigast på en när han kom in i lokalen innan han som degenererad duvhök slog ner på den yngsta kvinnan i rummet.

För du visste hur Klådan betedde sig, Björn Wiman. Du har alltid vetat det. Du har vetat det så länge du varit i kulturbranschen. Och du är en av de makthavare som hade kunnat ta bladet från munnen för länge sedan, om du velat. Om du vågat.
”Avslöjande”? ”Skandal”?
The lady doth protest too much, methinks.

Men det är historia nu, nu är det värsta över och resten ska vara glömt. Nu vänder vi blad och offrar Sara Danius så att gamla vänskapsförbindelser kan återupptas och allt kan bli som vanligt igen.

Ljuvligt stängt, unket och bekvämt.