Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

torsdag 23 februari 2017

Om du kallar människor för idioter – vad gör det dig till?


Att se sig själv som ett offer är rätt skönt ibland. För om allt som gör ont beror på en olycklig barndom, ett felaktigt val av partner, brist på stöd på jobbet .. då är det ju någon annans fel, samhällets fel eller olyckliga omständigheter bortom din kontroll.

Jag vet det eftersom jag har mina stunder då jag mer än villigt grottar ner mig i självmedlidande och självömkan. Då är det plågsamt skönt att skylla alla misslyckanden och felval på Någon Annan och ha hur många och långa inre samtal som helst med denne Någon Annan . Men om jag klär mitt missnöje i ord och ställer Någon Annan mot väggen så faller allt som oftast alla mina klockrena argument till marken.

Någon Annan ser sällan saken från min sida? Svarar ALDRIG som h*n gjorde när jag tänkte ut anklagelsen? Denne Någon Annan brukar i stället ha en EGEN uppfattning om situationen .. och den är sällan densamma som min?

Men att lida i tysthet är som att ta ett offerbad där all energi går åt till att skapa ursäkter och skuld. Det är varmt, skönt, kladdigt, bekvämt .. och förödande passiviserande.

Om jag googlar på vad som kännetecknar ett offer hittar jag ..

"Så länge du fortsätter att skylla dina misslyckanden och din livssituation på andra människor förblir du oerhört maktlös och lägger dessutom över makten, ansvaret och initiativet i ditt liv på dessa personer som du kanske upplever som elaka och ondskefulla" ... och det är ju sant. Om jag är ett offer så blir jag totalt handlingsförlamad och har inte längre något ansvar för mitt eget liv. Det har jag ju lämnat över till andra.

Men eftersom jag också är något av ett kontrollfreak så brukar jag kravla mig upp ur offerbadet, borsta av mig och återta kontrollen över livet genom att acceptera att jag inte alltid kan ha rätt, att alla mina val hittills har varit mina egna och att jag faktiskt kan bestämma mig för att vara lyckligt och nöjd med det jag har, i stället för att vara olycklig och sörja över det jag aldrig haft eller kommer att få.

Men det brukar ta ett tag.

Jag är inte ensam om att dra på offerkoftan någon gång då och då. Maken har också sina perioder och eftersom vi levt tillsammans rätt länge nu så är det lika tydligt för honom som för mig när det är dags. Tack och lov så har det aldrig inträffat att vi klivit in offerrollens handlingsförlamning samtidigt.

Så medan en av oss sitter tyst och frossar i självmedlidandets inre monolog, så brukar den andre hålla sig undan, till situationen får sådan slagsida att den blir löjlig, rolig och självkritisk.

Jag har också flera vänner som jag har ett gemensamt Träsk tillsammans med. Vi vet hur den andre mår bara genom att fråga:

Läget?

Lera till vristerna!

Så pass. Grattis!

eller ..

Läget?

Jag har bara näsan över ytan.

Ta det bara lugnt, du kommer inte längre ner för du står på mig.

Träsket har blivit en scen där vi kan spela ut offerrollen och bli förstådda utan att behöva gå in på detaljer som handlar om närstående. Det är rätt roligt och uppiggande också, ska jag erkänna. Bättre än terapi eller något annat.

För kännetecknet för ett äkta offer är att h*n inte direkt lockar till skratt.

Men jag känner några som lever hela sina liv med offerkoftan så hårt knäppt i halsen att de knappt kan andas ..

"Ett offer blir offrat och det är maktlöst. Ett offer har inga valmöjligheter. Ett offer är handlingsförlamat. Ett offer skyller allt på andra och annat. Ett offer använder sig flitigt av ursäkter"

De som lever tillsammans med ett kroniskt offer måste ha det för jävligt rent ut sagt. Även om det kanske bara är en hund eller katt som finns i närheten och får bära skulden för att vara hinder för en människas välmående eller hela liv?

I en familj kan alla familjemedlemmar .. utom offret .. känna sig misslyckade och fel, bara för att den som bär offerkoftan är den som lagt rabarber på sanningen, verklighetsbilden och värdegrunden.

Värst måste det väl ändå vara om en hel regering klär sig uniformt i offerkoftor av samma färg och skyller alla "utmaningar" och misslyckanden på allt och alla som inte följer samma sanning, verklighetsbild eller värdegrund.

Vad säger då Google om hur offer ska kunna ta sig ur sitt martyrskap?

Ta ansvar.
Gör något.
Gnäll inte!
Lös det!
Sluta klaga och gnäll och försök förändra situationen.
Lösningsorientering är maktfullt och motsatsen till offerrollen.
Sluta prata illa om andra människor.

Lätt sagt men svårt att göra. Särskilt om det handlar om en hel grupp människor som inte har något annat gemensamt än just produktionen av offerkoftor och gemensamma offerbad.

Men de kan ju alltid börja med att fundera över inläggets första citat och dagens rubrik .. Om du kallar människor för idioter – vad gör det dig till?



Morrhår

tisdag 21 februari 2017

Vem äger varumärket "Sverigebilden"?


Falska nyheter, vinklade nyheter, information/desinformation, den verkliga verkligheten, problem/utmaningar, den sanna sanningen, den påstådda lögnen, propagandan, de äkta känslorna, den höga moralen, de onda, de goda och den heliga värdegrunden .. det är fullt krig om vem som har rätten till varumärket "Sverigebilden".

"Folket" påverkas av falska nyheter och får därmed en falsk Sverigebild, anser de som har en helt annan Sverigebild. Oppositionspartiernas Sverigebilder är falska till skillnad från regeringens Sverigebild som är sann, trots att sossarnas Sverigebild inte har några likheter alls med Vänsterns Sverigebild eller med den Sverigebild som Miljöpartiet offrade på maktens altare.

"UD och ambassaderna arbetar kontinuerligt med att sprida en korrekt och rättvis bild av Sverige. Vi ser tyvärr en generell tendens att förekomsten av felaktiga uppgifter ökar.” .. säger utrikesminister Margot Wallström med anledning av president Trumps påstående att Sveriges generösa invandringspolitik har skapat svårlösta problem.

Problem som blir utmaningar som ska anpassas efter Värdegrunden för att passa in i Sverigebilden och den som inte antar utmaningen utan fortsätter att kalla dem för problem är en del av dem som sprider en falsk Sverigebild som sedan riskerar att spridas på twitter utanför landets gränser?

Vad är sant, vad är falskt och vem är egentligen intresserad av sanningen när den egna positionen och försörjningen står på spel?

"Även här i Sverige är media folkets fiender" .. skriver Karin Pettersson i AB i dag, samtidigt som hon konstaterar att .. "Våra samhällen har inga bra skyddsmekanismer mot propaganda och lögner. Såväl journalistiken som politiker och medborgare har lite till mans levt med föreställningen att vänster och extremhöger är ungefär lika goda kålsupare och att alla nog har lite rätt och lite fel. Det är dags att vakna nu"

Men när Karin Pettersson talar om media så är det inte "traditionella medier" hon talar om utan "ett isolerat och eget universum av lögner och desinformation" bestående av sajter som t.ex Avpixlat och Granskning Sverige. 

"Högerns desinformationskanaler"! 

Det är enbart där som journalisterna skildras som fienden och det är enbart där som Sverigebilden snedvrids och svartmålas och förmedlas till "folket"!

FredrikJohansson skriver i SvD om Sverigebilden och det "sköna tjejgänget i regeringen" som kopplar samman Kanadas statsbesök i Sverige med Sveriges besök i Iran för att kunna ta "kontroversiella inrikespolitiska poänger på ett statsbesök" och utnyttja det till "pajaseri". Han avslutar med .. "USA har en president som twittrar sina uppfattningar om vårt land. I versaler. Då gäller det att agera med en kombination av tydlighet och klokskap. Och inte minst: det gäller att agera vuxet. Så det är hatten av nästa gång en utländsk regering kommer till Stockholm. I en värld där alltför många uppträder som barn, är det ett ansvar att vara vuxen".

Ett bra tips sett ur min verklighet och utifrån min sanning och i förhållande till den Sverigebild som jag förmodligen hjärntvättats till eftersom den haltar betänkligt i förhållande till den Sverigebild som bör förmedlas officiellt.

Naomi Abramowicz verkar inte heller riktigt vara överens med Karin Pettersson när hon hänvisar till "traditionella medier" som "The Telegraph, New York Times och BBC" som har haft rubriker som ”Sverige är det perfekta exemplet på hur man inte ska hantera den stora migrationen” och ”Fattiga EU-migranter testar gränserna för den svenska toleransen” eller ”Hur Sverige började exportera jihad”. I stället för att hänvisa till högerextremism skriver hon .. Vi borde välkomna de perspektiv som utländska nyhetskällor presenterar. De tvingar oss att se oss själva utifrån. Utan deras rapportering finns en överhängande risk att vi blir blasé inför gängskjutningar, bränder på asylboenden och våldsbejakande extremism. Det är tråkigt att Sverigebilden har försämrats, men det finns faktiskt skäl för det.

Så hur är det egentligen med Sverigebilden?

Vem äger den, vem påverkar vem och varför?

Den Sverigebild som jag själv tror på .. har jag skapat den själv, eller har jag påverkats av andra?

Eftersom jag inte läser de sajter som Karin Pettersson hänvisar till utan bara läser "traditionella medier" och följer de bloggar och nyhetssajter som mer eller mindre bekräftar den verklighetsbild jag själv hade från början så finns det ju bara politikerna kvar?

Och vem tror på en ängslig och rubrikrädd politiker i dagsläget?

I går insåg jag att det är fullt möjligt att bli negativt hjärntvättad av dem som försöker få mig att "vakna nu" genom att försöka förmedla en mer positivt sanning än den jag ser i min egen verklighet.

Jag gick in på Expressens hemsida och möttes av ..


 Jag reagerade spontant och direkt på meningen .."de kände sig så trängda att de ansåg det nödvändigt" och tolkade den genast som en rapport om polisbrutalitet kryddad med  medkänsla med de utsatta utanförskapsungdomarna som attackerade poliser, misshandlade en fotograf, brände och förstörde det som gick att bränna och förstöra.

Till min förvåning var det fel? Men de sekunder som det tog att inse det var rejält pulshöjande måste jag erkänna.

Hur kom det sig att jag reagerade så?

Är det möjligt att den goda, empatiska och moraliskt högtstående journalistiken hos de "traditionella medierna" skjuter så högt över målet att den i stället skapar ett så starkt ifrågasättande hos läsarna att de sedan kan pekas ut som offer för "ett isolerat och eget universum av lögner och desinformation" skapat av andra?




måndag 20 februari 2017

Synonymer till futtigt ..


.. obetydligt, futilt, oansenligt, torftigt, fjuttigt, bagatellartad, tomt, värdelöst, innehållslöst, småaktigt, lumpet, ynkligt?

Jag hittar inte rätt ord för hur jag upplever mycket av det jag läser i tidningarna, på twitter eller tar del av i SVT:s nyhetsrapportering eller sk debattprogram. Men jag tänker att om jag väntar tillräckligt länge så måste väl ändå lägstanivån passeras, så att det bara kan gå åt ett håll. Uppåt .. framåt?

Att uppfatta valet av Donald Trump som en personlig förolämpning står väl alla fritt .. men att vägra att sitta bredvid hans 23-åriga dotter på en modevisning som hon .. i likhet med övriga gäster .. blivit inbjuden till av modedesignern själv, är väl ändå ett sorgligt sätt att passera futtighetens och småaktighetens yttersta gräns?

Eller går det att sänka sig till en lägre nivå av protest?

Att recensera, kritisera och förkasta en bok .. utan att ens ha läst den .. är inte det futtigt om något?

Att en känd ledarskribent och professor .. som specialiserat sig på nätmobbing(!?) .. öppnar en facebook-grupp, enbart i syfte att driva med författaren, dyslektiker och människor som inte behärskar språket fullt ut .. det kan väl inte ses som något annat än futtigt? Eller rent av småaktigt, lumpet och ynkligt?


Men vad ska man väl då ta till för ord för att beskriva den bibliotekarie som ville neka låntagarna tillgång till boken med hänvisning till "de mänskliga rättigheterna" och den heliga värdegrunden?



När Henrik Schyffert lägger om sin SD-dödartaktik till att försöka ynka ihjäl partiet i stället för att skrämma bort väljarna.. upplever jag det bara som futtigt och meningslöst.

Han erbjuder föremålen för hans nyskapande medlidande på gratisbiljetter för att få träffa "riktiga sverigedemokrater" och två förbarmar sig och möter den magnifike Schyffert efter föreställningen.

Han blir besviken. Det var ju helt vanliga människor?

När de "vanliga" inte längre är närvarande tröstar han sig med att de förmodligen har "armbindlarna" kvar i handskfacket i bilen och att det nog inte var "så lätt för dem att säga till sin ledning att de ska komma hit", och eftersom "de visste att det skulle få spö" så var det ändå modigt att de kom?

Det hela känns inte bara futtigt utan också tomt, innehållslöst och bagatellartat .. i alla fall när jag ser att det från Schyfferts sida handlar om att han tror sig göra en stor samhällsinsats?

Att ett riksdagspartis ungdomsförbund visar sin avsky för andra riksdagspartiers rätt till yttrandefrihet genom att ta till våld och falska brandlarm för att störa ut ett annat riksdagspartis möte är mer än futtigt. Kanske rent av lågsinnat, lågsint, simpelt, tarvligt, nedrigt, gement, elakt eller hänsynslöst?

Och .. när jag inte tror att det är möjligt att sänka sig lägre .. så kommer den feministiska regeringens inlägg i den sk slöjdebatten ..



.. och eftersom de inte har vett om att göra det själva så får väl jag skämmas lite som svensk och hoppas att inte Donald Trump solkar Sverige-bilden ytterligare, genom att lägga ut deras självbelåtna leenden på twitter.




onsdag 15 februari 2017

Samarbetsregeringen hyllar .. och respekterar .. oppositionen .


I dag har lyssnade jag på Margot Wallström när hon läste upp regeringens utrikesdeklaration och efterföljande riksdagsdebatt.

Håhåjaja .. man har inte roligare än man gör sig, eller hur?

Den enda behållningen var när vår utrikesminister helt otippat hängav sig åt tacksägelser till oppositionen för att verkligen gnugga in budskapet om att hon företräder en SAMARBETSREGERING.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet är villiga att samarbeta med ALLA! Margot Wallström var SÅ tacksam över att ..

Vänsterpartiet "ständigt påminner om den oroande utvecklingen i Turkiet" och att ..

"Att Sverige i sina kontakter med omvärlden ska framhålla de mänskliga rättigheterna är något som Liberalerna aldrig låter oss glömma" och att ..

"I kampen mot vad som kan vara det värsta som mänskligheten har kommit på – kärnvapen – är Centern att lita på" och att ..

"Moderaterna är och har varit en pådrivande kraft när Sverige står upp för frihandel" och att ..

"Det svenska biståndet har under åren haft en pålitlig vän i Kristdemokraterna" och så vände hon sig helt oväntat mot det osynliga partiet och förkunnade ..

"Regeringen delar inte värdegrund eller syn på världen med Sverigedemokraterna och ett samarbete är uteslutet, men vi respekterar er plats i riksdagen."

Bomber och granater .. vilket uppvaknande!!! Efter drygt 6 års total utfrysning erkänner S/Mp-regeringen att de RESPEKTERAR ett folkvalt partis rätt till sin plats i riksdagen!

Jösses .. tänk vad GLAD Jimmie Åkesson måste vara i dag. Först säger moderatledaren att hon kan tänka sig att samtala med SD i de fall de har likartade förslag och så uttalar Margot Wallström sin respekt för partiets existens.

Medan jag långsamt degade ner mig i takt med de meningslösa flosklerna som strömmade ur radion satt Maken och läste i en dagsfärsk motorcykeltidning och längtade efter våren.

Jag blev bara surare och surare medan han brast ut i gapskratt när han läste läsarnas bidrag till sidan med rubriken "Ett gott skratt förlänger livet".

Roa mig! .. sa jag desperat och som av en händelse visade det sig att vi var inne på samma spår både han och jag ...

En bilförare sitter fast i en bilkö i Stockholm, inget rör sig. Plötsligt kommer en man och knackar på rutan och föraren vevar ner:

Vad är det som händer?

Terrorister har ockuperat Riksdagen och de begär en lösen på 100 miljoner för att släppa alla. Annars kommer de att hälla bensin över alltihop och tända på. Vi går runt från bil till bil och gör en insamling nu!

Hur mycket brukar folk ge?

I snitt 5 liter.




Och jag måste erkänna att jag blev betydligt mer uppiggad av den här historien än av Margot Wallströms bevis på samarbetsvilja med oppositionen.

måndag 13 februari 2017

"För det är klart att om du klipper dig för 50 spänn eller åker taxi för 59 spänn ..


.. eller handlar spriten på Närlivs eller drar en lina kokain till fredan eller tvättar bilen för 99 spänn handtvätt hela bilen, då är det svårt att sedan ondgöra sig över den organiserade brottsligheten" .. sa Anders Ygeman när han var i Malmö i dag för att träffa "dels de som är oroliga, dels mina politiska motståndare som vill göra en politisk sak av det hela".

"Det hela" som gör malmöborna "oroliga" och det som sossarnas motståndare "vill göra en politisk sak av", är naturligtvis den ökande kriminaliteten och den regelbundna avskjutningen av stadens invånare.

Han uttrycker sig lite märkligt ibland, Anders Ygeman. Som medborgare kan jag ju tycka att det som händer i Malmö ÄR .. eller borde vara ..en "politisk sak", oavsett vilken partitillhörigheten det handlar om?

Men situationen i Malmö är tydligen ett helvete som invånarna i Malmö skapat själva genom att betala svart för spritköp på Närlivs, hårklippning, taxiresor och biltvätt?

Jag kan inte låta bli att undra över var Anders Ygeman får sina uppgifter från?

En klippning för 50 spänn? Var finns den?

Taxiresor för 59 spänn tror jag hör till ovanligheten? Eller är det möjligt? Hur långt kommer du då?

OM någon slipper undan med 50 kronor för en klippning så gissar jag att det är garantipensionären Ada som blir klippt av garantipensionären Beda .. tidigare hårfrisörska .. så att båda kan hålla ekonomin så pass frisk att de har råd att gå till tandläkaren som debiterar betydligt mer än 50 spänn när det handlar om svenska medborgare.

Bortsett från den betydligt mer lönande narkotikahandeln är alltså svartsprit från Närlivs, att låta någon tvätta bilen för en hundring, taxiresor för samma kostnad som när Beda klipper håret på Ada för 50 kronor .. grogrunden till den organiserade brottsligheten i Malmö?

Men när Anders Ygeman skyller den organiserade brottsligheten på invånarna i Malmö så blir det ju i förlängningen hans eget fel.

För med tanke på att landet nu är uppe i 75% marginalskatt för dem som tjänar mest .. moms och punktskatter, exempelvis bensin- eller energiskatt oräknat .. så är det inte så konstigt att de som tjänar minst försöker få så mycket för pengarna som möjligt.

Så med Anders Ygemans logik är det ju staten som skapar suget efter moroten som finns i "den grova brottslighetens näringskedja"!

"Höga effektiva marginalskatter gör det mindre lönsamt att arbeta vitt, och relativt mer lönsamt att ägna sig åt ledighet, svartjobb och skatteplanering. Höga skatter gör att specialister ägnar mindre tid åt det de är bra på, och mer tid åt att snickra på sommarstugan.

Det som är lönsamt för samhället – att folk arbetar mer – blir plötsligt inte speciellt lönsamt för individen. Och då fungerar samhället sämre .. skriver Per Gudmundson, som av en händelse, i SvD i dag.

Alltså .. med tanke på vad som blir kvar av lönen är Ygeman och hans kompisar också en del i den grova brottslighetens näringskedja som gör att den organiserade brottsligheten kan tvätta bilar för 99 spänn, köra taxi för 59 kronor och klipper pensionärer för 50 kronor samtidigt som dessa lukrativa verksamheter skapar gängkrig där alla skjuter konkurrenterna om de dumpar priserna?

Men NU har inrikesministern sagt sitt och besvarat alla frågor som han tycker är värda att besvara, så nu kan alla känna sig FULLSTÄNDIGT lugna och trygga.


Så då återstår bara en fråga som jag funderat på länge. Alla de där militärtälten som han beställde för att sätta upp i Revinge? Har vi betalat dem? Vad kostade de? Och om de finns .. var finns de nu?


HAX, Motpol, Ledarsidorna (med en lysande lösning på problemet), Cornucopia,

söndag 12 februari 2017

Den feministiske statsministern Stefan Löfven har besök Iran ..


.. för att få fart på den svenska exporten till Iran .. och för att tala om jämlikhet och mänskliga rättigheter (i breda ordalag).

Med sig hade han handelsminister Ann Linde och ett okänt antal andra kvinnor .. förmodligen högre tjänstemän eller representanter för näringslivet?

De bilder som flitigt delas på nätet visar ett gäng kvinnor som ser ut som om de gått bananas på Myrorna inför resan och jag kan inte fatta varför? Enligt modebranschens egen statistik stod exporten av svenskt mode för 207 miljarder 2015?

Att det är lag på att kvinnor i Iran måste täcka sitt hår och att all upphetsande hud bör döljas, det kan väl knappast vår feministiska regering ha varit okunnig om innan avresan?

Men varför anpassade man sig inte, varför drev man inte olydnaden till lagens yttersta gräns? Varför kallades det inte in stylister eller modedesigners som hade kunnat ge både tips och handfasta råd hur man kan klä sig korrekt och ändå moderiktigt vid statsbesök .. i stället för att rota fram heltäckande leftovers från garderobens glömda gömmor?
Hijab Fashion finns ju redan som begrepp. Det kanske till och med finns en marknad för svenska modedesigners som kan hijab-anpassa västerländskt mode så att det tilltalar .. och kanske inspirerar de iranska kvinnorna mer än den svenske statsministerns luddiga fraser om kvinnors rättigheter?

För det finns väl ingen lag som påbjuder att svenska kvinnor på besök i Iran måste gå ner på knä och representera Sverige i samma svart/grå/beige vardagsklädsel som de bär när de storhandlar inför helgen.


lördag 11 februari 2017

Jag ska inte recensera "Massutmaning", ..



.. det finns det andra som gör mycket så bättre. Dessutom så har jag bara läst ungefär en fjärdedel av boken, vilket i och för sig är en fjärdedel mer än vad Camilla Läckberg hade gjort när hon totalsågade innehållet.

(Som parentes funderar jag över hur hon tänkte, när hon tyckte att en googling på Tino Sanandaji gav tillräckligt med information för att recensera en bok hon inte läst? Om jag gjort detsamma med Camilla Läckberg hade jag förmodligen hamnat hos GW Persson som jämförde hennes alster med tidningen Min Ponny eller i diskussionen som följde på avslöjandet att Fredrik Reinfeldt tyckte att hon stod för lättläst solstolsläsning. Hade hon tyckt att det var helt ok om jag dissade hennes författarskap på så lösa grunder?)

Men tillbaka till "Massutmaning".

Jag tillhör dem som helst läser skönlitteratur och har svårt att koncentrera mig på allt för stora mängder fakta. Bara instruktionsböcker till hushållsmaskiner, teoriböcker för körkort, kurslitteratur eller Lär dig Photo Shop eller något liknande är verkliga utmaningar. Jag läser och läser och efter ett tag upptäcker jag att jag samtidigt sitter och tänker på något helt annat och mycket intressantare.

Därför är Tino Sanandajis bok en stor överraskning. Bara SPRÅKET är något att njuta av och rekommendera. Det är pedagogiskt, spännande och intressant,  och jag LÄSER med full koncentration och odelat intresse.

"Massutmaning" är en bra bok, oavsett vad man har för åsikt om invandring. En intressant och tankeväckande bok .. även för den som hellre läser en lättsmält Camilla Läckberg-historia än en statistik-rik, svårsmält faktasamling.


Jag kanske till och med kan läsa den i sängen utan att somna!