söndag 31 januari 2016

Hvad vilja s-väljarna?


De senaste opinionsmätningarna verkar ha orsakat full panik inom det socialdemokratiska partiet. Man ställer sig samma fråga som August Palm gjorde 1881 och .. enligt kommentarerna till media .. kommer fram till följande svar ..

.. det är ganska bråttom att det händer något, något stort. Sverige behöver en tydlig väg framåt. S måste våga prioritera ett antal viktiga politiska sakfrågor och låta annat komma i skymundan, man måste ta tag i ganska basala frågor, en regeringsombildning kan vara en väg att gå, men det är lite farligt att göra snabba kursändringar eller stora saker som ministerbyten. Partiet har inte lyckats presentera och nå ut med sin politik, måste samarbeta över blockgränsen, bryta samarbetet med Vänsterpartiet, måste samarbeta med Moderaterna och inte utgå från att vara motsatsen till SD utan från partiets värderingar.

Partimedlemmarna känner sig skakiga, lite ängsliga och har påverkats av en rörelse som förlorar två val, med partiledare som kommer och går. Det har varit för mycket symbolpolitik från ett parti som inte längre uppträder som ett ansvarsfullt parti. Alla är eniga om att alla, utom partiledningen, är eniga om att det behövs en nystart och en konkret politik.

Om partiet bara lovar nolltaxa för förskolan eller en extra semestervecka .. då kan man bara önska Moderaterna lycka till med att försöka återta makten.

Som gräsrot är det ju omöjligt att göra egna opinionsundersökningar. Jag tror inte att jag talar med så många som över tusen olika personer på ett år. Men jag kan fråga de jag möter .. tandläkaren och tandsköterskan eller tandhygienisten, personalen i de affärer jag handlar, tjejerna på damfriseringen, folk i väntrum, vid kaffebord, i pauser i samband med diverse aktiviteter, hundägare, grannar osv osv.

Frågan jag ställt är .. Oavsett vad du röstade på i valet .. vad förväntar du dig av Socialdemokraterna? Eller .. om förväntningarna är lika med noll .. vad tror du sossarnas väljare förväntar sig?

Resultatet hittills är att så gott som alla är .. kanske inte ordagrant .. rörande eniga om två saker ..

.. att Socialdemokraterna förväntas värna om de svagaste i samhället, men att de nu offrar dem .. framför allt äldre och kvinnor, samt skolan och polisen .. för att uppfylla en intern självbild av ett parti som är en Moralisk Stormakt och ett Globalt Föredöme.

.. att det funnits ett ömsesidigt samhällskontrakt mellan Socialdemokraterna och Folket som sossarna brutit för egen vinnings skull. Trots det förväntar man sig .. i likhet med fackföreningsrörelsen .. att folket ska fortsätta att betala en skyhög avgift för något som upphörde att existera före milleniumskiftet.

Det enda avvikande svar som jag fick var från den som svarade .. Att förvänta sig något från Socialdemokraterna är som att köpa en vanlig skrivmaskin och förvänta sig att den ska vara lika effektiv som en dator.

Min fråga, och svaren på den, är ju egentligen av noll och inget värde för en koloss som Socialdemokraterna, som hellre frågar de redan frälsta än vänder sig till folket.

Men ändå, och av rent intresse .. Oavsett vad du röstade på i valet. Vad förväntar DU dig av Socialdemokraterna? Eller .. om förväntningarna är lika med noll .. vad tror DU sossarnas väljare förväntade sig?


torsdag 28 januari 2016

"Vi har en väldigt klar riktning" ..

.. säger Stefan Löfven när han tillfrågas om hur han ser på SSU-ordföranden Philip Botströms uttalande att det känns som att "regeringen har tappat bort riktningen".

Men jag tänker inte hålla på att ändra kurs för det. Vi har en kurs och den är viktig .. fortsätter statsministern.

Jojo .. det där vet jag allt om. Jag kan nog nästan påstå att jag är specialist på att handskas med någon som bestämt sig för att "vi har en väldigt klar riktning", inte är mottaglig för sakskäl utan vidhåller .. "jag tänker inte hålla på att ändra kurs för det. Vi har en kurs och den är viktig".

Vi upplever samma konflikt varje dag, sju dagar i veckan .. min irländska Rackarkott och jag.

Och precis som Stefan Löfven har hon aldrig fått mig att förstå VILKEN riktning, VARFÖR vi absolut måste ha den riktningen eller VAD som väntar om vi nu .. mot förmodan .. skulle komma fram till något för mig okänt mål?

Men Rackarkotten stretar på utan att lyssna på mina protester. Denna obestämbara riktning, mot ett lika obestämt mål .. som varierar från dag till dag .. är det tydligen oerhört viktigt att hålla fast vid, åtminstone om man är en hittehund från Irland eller en statsminister från Sverige.

Men jag ska inte sitta här och påstå att min älskade irländska ros liknar Stefan Löfven. Det är bara det här med riktningen som de verkar ha gemensamt. I övrigt har hon förvandlats från en osäker och försiktig hund till en trygg familjevovve.

Hon är MIN hund.

Den Makalöse Maurice har av okända orsaker blivit Makens katt, men Milly och jag, vi håller ihop i vått och torrt och i alla möjliga och omöjliga riktningar. Medan Maken är så korkad att han sitter som förlamad i timmar med en katt innanför tröjan bara för att han har upptäckt okända moderskänslor inom sig själv och inte vill väcka "den lille mannen".

Men å andra sidan är jag lika korkad när jag blir löjligt ömsint och vekhjärtad när en stor svartvit Rackarkott visar så stort förtroende att hon somnar på min arm i min säng. Så jag ligger där på en tredjedels madrass med en fjärdedels täcke över halva kroppen och känner mig .. hmm .. tacksam?


För undvikande av missförstånd vill jag redan nu påpeka att det sista stycket inte ska uppfattas som en invit till Stefan Löfven.



onsdag 27 januari 2016

Gode Gud, låt mig inte dö på ett roligt sätt!


En gång för flera år sedan blev jag bjuden på en kväll med landets ståupp-elit. Jag är inte direkt lättskrattad på kommando och kände mig lätt tveksam inför kvällen och till en början besannades alla mina värsta farhågor.

Det ena pinsamma underlivsskämtet efterträdde det andra och många vevade hysteriskt nedåt för att inkassera skratt för egen bekräftelse. Jag kände mig som en glädjedödande katt bland gapskrattande hermeliner och ville bara att det skulle ta slut.

Men så kliver en för mig okänd man in på scenen och börjar tala om döden på ett stillsamt sätt. Han berättade sorgset om mannen som blev ihjälslagen med en djupfryst falukorv som hans frustrerade hustru nyss tagit fram ur frysen .. och sände upp en bön till Herren på sjungande finlandssvenska .... Gode Gud, låt mig inte dö på ett roligt sätt.

Med tanke på hur mycket jag skrattade medan han beskrev alla ovärdiga sätt människor dött på genom tiderna, så var det en bön att ta på fullt allvar.

I måndags knivhöggs en ung 22-årig kvinna till döds på ett hem för ensamkommande flyktingungdomar. Samma dag talade Mölndals stads kommunalråd Marie Östh Karlsson i Mölndals-Posten och sa .. Det är tråkigt och traumatiskt för alla, speciellt för familjen, men också för arbetskamraterna naturligtvis. Sen kan jag inte låta bli att låta tanken gå till mannen som gjort dådet, det är också en människa bakom.

En ung människa mördas när livet som vuxen precis har börjat, och det "är tråkigt och traumatiskt för alla" och så måste vi naturligtvis tänka på "mannen(?)" som av någon orsak tvingades begå detta "tråkiga och traumatiska"?

På tisdagsmorgonen intervjuades Rikspolischef Dan Eliasson i God Morgon Sverige .. "Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig? Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga".

Vår rikspolischef avfärdar offret med att "man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar" och fortsätter med sin upplevda förtvivlan över att "en enskild ung kille(?)" .. förmodligen ..  levt ett så orättvist hårt liv att han hamnat i en situation där han, svårt traumatiserad på grund av okända upplevelser, fanns sig tvingad att "begå en sån här förskräcklig händelse" .. som att sätta kniven i ryggen på en jämnårig kvinna?

Begå en händelse??? Finns det ofta med i polisens brottsbeskrivning?

Så när jag nu vänder mig till Gud i ärenden som rör min död så ber jag inte bara om att få slippa dö en rolig död som hamnar bland Aftonbladets rubriker, utan också om att få slippa bli mördad av någon stackare som Rikspolischef Dan Eliasson och mitt eget kommunalråd tycker synd om.

Värst skulle det naturligtvis vara om jag blev ihjälslagen med en djupfryst falukorv av en asylsökande, rasifierad, kulturpersonlighet med kontakter i regeringen .. typ den "kompis" som statsministern skulle bli kompis med? Förmodligen skulle jag då anklagas för att ha provocerat fram min egen död genom min blotta existens.


Men, på tal om Rikspolischefen .. det verkar som om poliserna flyr från hans nya arbetsplats till hans gamla arbetsplats, för att ersätta de tjänstemän som flydde från den arbetsplatsen under tiden han själv ansvarade för myndigheten .. "en modern ledare med både juridisk erfarenhet och erfarenhet av att leda stora myndigheter" .. som Anders Ygeman stolt presenterade honom vid utnämningen. "Jag har det största förtroendet för honom".


tisdag 26 januari 2016

Jag borde köpa mig en tyrolerhatt ..


Januari och februari är mina värsta månader på hela året. Aldrig tycker jag livet är så meningslöst och hopplöst som nu och helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova bort dem.

Men det alternativet verkar aldrig komma på tal.

Om det uppstår någon form av kris eller motgång under årets två första månader blir jag alltid fullständigt tillintetgjord, djupt deprimerad och misstänker att resten av mitt liv bara kommer att bestå av en oändlig rad av januari- och februaridagar .. något som skulle få vem som helst att investera i ett bra och hållbart rep.

När jag var yngre brukade jag färga håret, i hopp om att bli en ny och gladare person. Så håret har varit blont, fullständigt korpsvart och alla andra nyanser däremellan .. utan att det gjort den allra minsta lilla skillnad. Utom för människorna i min omgivning som blivit oerhört uppiggade på den tiden jag gjorde det själv.

Långt innan någon ens tänkte att det skulle vara möjligt med pastellfärgat hår ståtade jag med en mintgrön kalufs istället för den vitblonda variant som fanns på paketet .. något som i ren desperation förvandlades till en lika misslyckad kraftigt morotsfärgad nyans.

Efter det blev det svart, vilket passade perfekt till humöret.

Nu för tiden är jag klokare och köper en hatt i stället.

Det var januari när det var som värst för Håkan Juholt och mediecirkusen pågick som bäst och det var också då som den röda ridån slutligen slets ner och blottade bristen på solidaritet och sammanhållning inom det "solidariska" socialdemokratiska partiet.

Det var så deprimerande att betrakta maktspelet bakom de fagra orden att jag köpte mig en ljusblå Juholthatt. En blommig 50-talsskapelse som mest liknar en badmössa, säger Maken. Vilket åtminstone piggade upp honom.


Men, herregud, så här med facit i handen var väl Håkan Juholts uppgång och fall mer att se som underhållning jämfört med den Kafkaliknade situation vi befinner oss i nu.

Jag kämpar med humöret. Målar med starka färger, syr konstiga kläder .. och köper mig en Löfvenhatt. Garanterat brittiskt regnsäker och i en modell som för tankarna till tiden mellan första och andra världskriget. Jag känner mig som "ett rejält fruntimmer" när jag drar ner den till ögonbrynen och stretar fram med min irländska Rackarkott på ishala vägar .. med broddarna fast monterade på stövlarna.


Jag vill inte påstå att jag blivit en muntrare person av den här hatten heller och jag har helt tappat motivationen när det gäller den här bloggen.

Det är deprimerande nog att läsa om det som händer och vad tjänar det då till att upprepa samma sak som jag gjort de senaste åren? När det som alla vanliga människor redan vet når upp till maktens medvetande är det oftast för sent.

Egentligen är det Sverigedemokraterna som styrt Sverige under de senaste 6 åren. Både höger- och vänsterpolitikerna har förhållit sig så till den milda grad till SD att de helt glömt bort att de har ett helt land att styra.

Och så .. helt plötsligt .. har alla accepterat SD:s budskap och till och med Aftonbladet svänger på klacken och då är allt frid och fröjd och ingen behöver avstå från varken pizza, netflix eller ett lite dyrare rödvin.

Det finns ju alltid andra händelser att förtiga och hemlighålla .. och andra SD-relaterade rubriker att sätta på löpsedlarna.

Allt för att slippa tala om det som det sedan kommer att vara väldigt viktigt att tala om .. om ca en månad eller så.

Jag tror aldrig jag känt mig så in i helsikes låg någon januarifebruari-period tidigare. Och om det händelsevis blir en ljusglimt så behöver jag bara tänka på rikspolischefen Dan Eliasson för att det ska bli mörkt igen.

Man ska inte anklaga människor för vänskapskorruption .. som kan vara andra saker än en lägenhet .. men hur i helsike har en och samma man lyckats få toppjobb på Migrationsverket, Försäkringskassan och Polisen, utan att ha visat upp några imponerande resultat på något av dem?

Tre av landets viktigaste myndigheter + Dan Eliasson = tre myndigheter i kris .. är lika med en ren tillfällighet?

Och vilket annat toppjobb siktar den populäre Dan Eliasson in sig på när det börjar brännas under fötterna på det nuvarande jobbet?

Partiledare för de Nya Socialdemokraterna?

Jag tror jag behöver en hatt till .. en foliefodrad .. för att rycka upp mig ur 2016 års januari/februari-elände. Åtminstone så pass att jag orkar plocka bort den Makalöse Maurice ur urnan med den stora .. numera platta och döende .. bladrika växten som jag inte vet namnet på.

Den är det närmaste ett uthärdligt uteliv han kan hitta just nu, och det är där han sover bort en stor del av sin tid när det mesta är meningslöst, hopplöst och fullständigt urtråkigt.





söndag 24 januari 2016

O, heliga enfald!


I årets första Sifo-mätning hamnar Socialdemokraterna på rekordlåg nivå. Statsvetare, ledarskribenter och partiarbetare sliter med frågan .. VARFÖR??

Regeringen har ju infört ID-kontroller, vad mer begär det svenska folket?

Lite ärlighet kanske?

Nästan varje dag kan vi läsa om hur unga kvinnor sextrakasseras av grupper av unga män i badhus, gallerior, på gatan, vid nöjesevenemang, på bibliotek .. ja, kort sagt vid alla tillfällen där de rör sig utanför hemmet.

Många är så unga som 12-13 år.

Men gemensamt för dem alla är att de uppger att gärningsmännen "talar ett språk de inte förstår".

Det här fenomenet har funnits länge och har ökat år efter år. Första gången jag hörde talas om det var för 2-3 år sedan när min egen dotter slutade besöka grannkommunens stora äventyrsbad eftersom antalet tafsande män blivit ohanterligt.

Alla dessa kvinnor/flickor har föräldrar, mor- och farföräldrar och andra närstående, och det är kanske inte så konstigt att just detta med sextrakasserier är det största samtalsämnet bland oss vanliga gräsrötter.

Särskilt efter Stefan Löfvens uttalande i Davos nyligen .. “För det första tror jag att det är viktigt att klargöra att sexuella trakasserier inte automatiskt har en koppling till migration och invandring. Vi har haft sexuella trakasserier i Sverige under många, många år, tyvärr. Vad som nu krävs är att vara mycket tydlig att detta inte är lämpligt,  att det absolut är över gränsen – och vi måste ta till mycket tydliga åtgärder för att nu visa att dessa unga flickor och kvinnor att de givetvis har rätt att ta en promenad i en stad , delta i en konsert eller vad som helst utan att råka ut för sexuella trakasserier. Vi bör inte binda det till invandringen…”

Översatt till vanlig svenska säger statsministern att alla dessa flickor, kvinnor och deras anhöriga ljuger när de lämnar signalement på dem som utsatt dem för sexuella övergrepp och påstår att detta är en form av övergrepp de aldrig tidigare mött?

Och inte bara statsministern, utan också feministerna, ledarskribenterna, debattörerna och alla andra som hellre förminskar eller skjuter budbäraren än erkänner att män i Mellanöstern ser på kvinnor på annat sätt än svenska män.

Det finns två sätt att hantera den här typen av händelser .. antingen erkänner man att de existerar och gör något åt det .. eller så förminskar man de unga kvinnorna och klassar det hela som "helt vanliga" händelser som en flicka/kvinna får räkna med om hon är så dum att hon besöker badhus, bibliotek, gallerior, nöjesevenemang eller vistas ensam ute utan man.

Våra politiker verkar också helt omedvetna om vad som händer i de småstäder som får ett .. eller flera .. asylboenden i närområdet. Det enda nöjesliv som erbjuds alla nyanlända män är just badhus, bibliotek och gallerior .. där de hänger i stora kedjerökande grupper som inte har något roligare att syssla med än att kommentera alla kvinnor som går förbi.

Vad jag förstår så kommer det att ta minst ett halvår innan de som inte upplever sig som minderåriga barn får sin asylansökan behandlad och ytterligare flera år innan de kan få någon annan form av boende. De som bestämt sig för att vara barn får ju förmånen att roa sig i skolan fram till den dag då någon .. kanske .. kan skaka fram en bostad och ett jobb.

Den som läser debattartikeln i DN som Stefan Löfven och Åsa Romson undertecknat, inser att de inte har en susning om hur de ska hantera den situation de befinner sig i. Det finns faktiskt gränser för hur många kockar Sverige behöver.

Det KAN vara den insikten som gör att svenska folket inte längre tror att Socialdemokraterna är ett regeringsdugligt parti.

Det märkliga i Sifo:s redovisning är inte sossarnas fall utan att det fortfarande finns så många som tror att Miljöpartiet är ett trovärdigt parti.



Expr.,


fredag 22 januari 2016

Det talas så mycket om ..


.. det polariserade samhället, där alla enögt följer den grupp som företräder den sanning som gruppen anser vara den enda allenarådande SANNINGEN. En sanning som gör DOM ANDRA till en sämre slags människor.

Det är ju ett mänskligt sätt att bete sig, kan man tycka. Men när det SANNINGEN hamnar hos en liten grupp med mycket makt så blir resultatet inte så lyckat.

I det senaste numret av tidskriften Filter finns en artikel av Mattias Göransson, "Lita på oss", som beskriver vad som kan få oss att bete oss som fullständiga idioter när vi låter oss utsättas för grupptryck.

Artikeln finns inte på nätet men rekommenderas varmt och är värd hela priset ..99 kr.

Bland annat finns en liten ruta mitt i texten som radar upp ..

"Riskfaktorer för grupptänkande:

1. Gruppen arbetar avskild från andra grupper.
2. Ledaren är styrande och partisk, vilket leder till att diskussionen inte är öppen.
3. Gruppens arbete är osystematiskt och den beaktar inte olika alternativ.
4. Gruppen har en homogen social och ideologisk sammansättning.
5. Gruppen utsätts för stark yttre stress av något slag.
6. Gruppen har dåligt självförtroende på grund av tidigare misslyckanden.
(Källa: Claes Wallenius, 2014)

Är det någon mer än jag som tycker att detta är en klockren beskrivning av Socialdemokraterna årgång 2014 - ??? Eller fackföreningsrörelsen? Eller polisen under den nya polisledningen? Eller .. varför inte DN och de andra blaskorna?

Grupptryck och gamla förlegade traditioner ligger förmodligen bakom fackföreningsrörelsen oförmåga att se sitt eget missbruk av medlemmarnas förtroende och den osunda kopplingen mellan LO och S som gör att det är svårt för en vanlig dödlig att se var den ena börjar och den andra tar vid .. eller vem som egentligen styr vem?

Grupptryck kan skapa sektliknande grupper som argumenterar utifrån en förutbestämd sanning, som till exempel Quickgänget, som lyckades forma tillrättalagda "bevis" till en kedja som band dem så hårt vid en egenupplevd sanning att de till slut förlorade all verklighetskontakt, även efter det att alla "bevis" motbevisats och/eller underkänts.

Eller försvarsmaktens totala övertygelse om att det finns "bevis" på att ryska u-båtar kryllat omkring i skärgården .. även långt efter det att alla dessa bevis motbevisats och/eller underkänts.

Mänskligt beteende är både underhållande, spännande och förbryllande.

Vi kan jämföra två artiklar som jag läst i dag .. den ena är skriven av en förtvivlad anhörig som skriver om en omänsklig äldrevård/omsorg som inte längre är värd namnet och den andra är författad av Ahmad Al Srahin från Syrien, analytiker och flykting i Sverige sedan juli 2014, som skriver om de outhärdliga förhållanden som asylsökande tvingas i.

Nöd och armod kan upplevas på olika sätt .. och båda skribenterna vädjar till myndigheterna att ta deras nödrop på allvar och åtgärda problemen.

Men det största problemet är att våra myndigheter bara godkänner problem som tillhör den sanning som gruppen gemensamt beslutats sig för att tro på. Så vem kvalar in i denna sanning? Joakim Bergmans mormor eller Ahmad Al Srahin eller ingen av dem?

Ibland kolliderar upplevda eller godkända sanningar på ett närmast bisarrt sätt. Efter sextrakasserierna på nyårsaftonen i Köln diskuterar de tyska myndigheterna öppet problemet med unga män som kommer till Tyskland med en medeltida kvinnosyn i bagaget .. medan Sveriges statsminister står inför EU:s ledare och förklarar ... att sexuella trakasserier inte automatiskt har en koppling till migration och invandring. Vi har haft sexuella trakasserier i Sverige under många, många år, tyvärr.

Och då är det ju inte så konstigt att den rättänkande unga feministen och antirasisten Madelene fick en chock när hon öppnade en skolbok som skildrade verkligheten på samma sätt som de uppfattar den i Tyskland.

Men det skulle vara intressant hur andra länder ser på Sverige och svenska män efter Stefan Löfvens uttalande?


Just nu känns det som om vi befinner oss på en motorväg trafikerad av både blinda eller enögda och mer eller mindre fartgalna åsiktsgrupper som .. i ultrarapid och både från höger och vänster .. kommer att möta befolkningen i en seriekrock av aldrig tidigare skådad slag.


Jag vill inte påstå att jag ser fram emot det kommande året .. eller röjningsarbetet efteråt.


Expr.,  

onsdag 20 januari 2016

Hatten av för Annelie Nordström!


Efter en timmes lång presskonferens, där hon styrde journalisterna med järnhand och inte släppte initiativet för en enda sekund, är min första och spontana reaktion ..

.. om vi nu tvunget måste ha en fd fackordförande till statsminister, varför kan vi då inte ta Annelie Nordström i stället?

Se presskonferensen i sin helhet och tänk er sedan Stefan Löfven i samma roll. Skillnaden är avgrundsdjup.

Raka tydliga svar, inga floskler eller klyschor, inga undanflykter, inget duckande bakom Någon Annan och en .. som jag uppfattade det .. en ärlig och uppriktig önskan att städa upp och lämna över en ny och bättre verksamhet till nästa ordförande. Det är vad jag kallar ledarskap och ansvarstagande i en situation som måste ha varit outhärdligt svår.

En så stor organisation som Kommunal styrs inte av EN person .. men som ordförande bar Annelie Nordström hela ansvaret .. och som hon gjorde det!

Hade Stefan Löfven .. eller Margot Wallström .. varit lika tydlig och kunnat peka med hela handen lika kraftfullt och bestämt som Annelie Nordström hade hans förtroendesiffror pekat i en helt annan riktning.

Jag visste inte vem Annelie Nordström var, jag hade en helt annan och mycket sämre bild av henne som person än vad jag har en timme senare så jag ställer samma frågor som Maria Rydhagen skriver i Expressen ..

Undrar hur hon blev så där stark. Skulle jag också kunna bli det - och i så fall hur? Vad går Kommunalordföranden Annelie Nordström på?

Vad det än är, skulle jag gärna ta lite av det.



DN, Expr., SvD,

Margot Wallström ..en av förra årets främsta globala politiska tänkare,

enligt den amerikanska tidskriften Foreign Policy, blir bara någon månad senare föremål för en granskning om mutbrott?

Vilka stora politiska, globala tankar fick henne att hamna där?

"Om jag hade vetat något om det som kommit fram om Kommunal så hade jag aldrig skaffat ett hyresavtal hos dem" ... säger den stora politiska globala tänkaren bittert i en intervju i DN.

"Hade jag aldrig skaffat ett hyresavtal hos dem"? Fanns det andra som hon kunde ha skaffat hyresavtal hos?

Jag trodde att hon hade "blivit erbjuden" eller "pålurad" ett hyresavtal? Har jag verkligen fattat alla turer rätt?

Redan 1988 hamnade Margot Wallström på löpsedlarna efter att ha skaffat? eller blivit pålurad? en lägenhet i GamlaStan. Den gången var det Byggnadsstyrelsen som stod för erbjudandet och lägenhetskontraktet var även denna gång knutet till hennes roll som minister.

Augusti 2014 .. tjugosex år senare blir hon återigen erbjuden .. pålurad? .. en innerstadslägenhet. Den här gången står Kommunals ordförande Annlie Nordström för erbjudandet, i händelse av en framtida ministerpost i det kommande valet?

Lägenhetskontraktet var knutet till hennes arbete som minister och tillträdesdagen var den 18 april 2015.

Några veckor senare, 8 maj 2015, får lägenhetsförmedlaren Annelie Nordström.. tillsammans med chefsekonomen Klas Eklund ..  i uppdrag av regeringen att leda analysgruppen Arbetet i Framtiden. Ett uppdrag som löper mellan oktober 2015 och mars 2016 och arvoderas med totalt 72 000 kr.

Jag har ingenting att dölja .. säger Margot Wallström som välkomnar förundersökningen. Men hon är arg och besviken på Kommunal som lurat henne att upprepa tidigare misstag och därmed försatt henne i en tråkig situation som hon bara vill få ur världen så att hon kan få fortsätta med sitt arbete i lugn och ro.

Har jag missat eller missförstått något?




SvD, Expr.,

måndag 18 januari 2016

Stackars Margot Wallström ..

.. hon borde ha hållit sig borta från politiken, behållit helgonglorian och nöjt sig med alla miljoner som hon redan kasserat in.

Det som talar mest mot henne i den röra hon själv placerat sig i, är inte att hon tagit emot en lägenhet av Kommunal .. fuskat till sig lägenheter har så väldigt många gjort före henne.

Men att hon går ut och försvarar sig med att hon dessutom blivit LURAD och att skulden för hennes eget misstag beror på att Annelie Nordström LJUGIT för att få henne som hyresgäst .. det är i alla fall mer än vad jag kan tugga i mig utan vidare.

VARFÖR skulle Annelie Nordström vara så angelägen om att hyra ut en lägenhet till Margot Wallström, som vid den tidpunkten .. augusti 2014 .. varken var minister eller satt i en regering?

Jag tror säkert att Margot försäkrade sig om att hon inte klev före någon i någon kö .. dummare är hon nog inte.

Tror jag?

Men att hon tog upp frågan om Kommunal lämnade hälften av sina lägenheter till bostadsförmedlingen tror jag ärligt talat inte på. Varför skulle hon misstro Kommunal när enigheten i den frågan "borde" vara given i kontakten mellan två sossar. Åtminstone enligt partiets politiska ideologi.

Men Margot Wallström säger att just HON gjorde det och att Annelie Nordström LJÖG henne rakt i ansiktet för att .. ?? Ja, VARFÖR ljög hon i så fall?

Jag har vittnen .. säger Margot Wallström. Vittnen som kommer ihåg EXAKT vad som sades vid middagsbordet för ett och ett halvt år sedan.

Det ena vittnet är en partikamrat från Margot Wallströms egen hemstad Karlstad. Karlstadspolitikern Christian Norlin är förmodligen en gammal god vän sedan länge och kan Kommunals ordförande anklagas för lögn så är han väl inte det mest tillförlitliga vittnet att motsäga det. Det andra vittnet är en person som står i beroendeställning till utrikesministern .. Sam Assadi, pressekreterare hos Socialdemokraterna. Jag avundas honom inte hans sits .. "damned if you do and damned if you don't" .. typ.

För min del anser jag att bland det fegaste man kan göra är att skylla på någon annan. Att anklaga någon för att ljuga är något man måste vara väldigt försiktig med eftersom den påstådda lögnen måste vara så uppenbar, att mottagaren av anklagelsen inte kan returnera den och lämna dig själv på den åklagades bänk. Lögner, verkliga eller påstådda, blir nästan alltid ett större problem än sanningen.

Kan jag inte ansvara och stå för mina egna handlingar så bör jag lämna över ansvaret till någon som kan det.

Margot Wallström tänker inte riktigt så .. det är alltid Någon Annans fel. Oavsett om det gäller ett land som Israel eller en person som Annelie Nordström, som lätt kan offras för att rädda utrikesministerns lätt skamfilade anseende.

Tänk vilken skillnad det hade gjort om Margot Wallström sagt att  hon inte hade någon anledning att misstänka att Kommunal inte följde regelverket .. och att det enda som var hennes ansvar var att förvissa sig om att hon inte gått före i den interna kön till "tillfälliga" bostäder.


Expr., SvD, DN,

söndag 17 januari 2016

Man lär så länge man lever.


Under de senaste veckorna har jag fått lära mig att om jag går på krogen och en feministisk vänsterpartist "låter sin hand" greppa om min rumpa, så är det lika traumatiserande som om jag skulle omringas av en grupp män, som inte begriper vad jag säger, men som mot min vilja söker, klämmer och rotar igenom allt som jag till dess trott var både privat och dolt under kläderna.

Det är ingen som helst skillnad mellan dessa händelser, hävdar den greppande handens ägare ..  Måns Vestin, ledamot i Vänsterpartiet Storstockholms antirasistiska utskott .. män är män och trakasserier är trakasserier.

Den som har en annan uppfattning inser inte att sexuella trakasserier är "så införlivat i vår kultur att vi knappt märker det. Vårt eget kvinnoförtryck har blivit till vår vardag".

Vår kultur tillåter alltså sexuella trakasserier utan att vi knappt märker det, vilket innebär att andra länders syn på sexuella trakasserier också måste vara så införlivat i deras kultur att de knappt märker det .. men om någon påpekar att det kan finnas en skillnad mellan vår kultur och andra länders kultur när det gäller kvinnors rätt i samhället så har den personen fel.

Eller så har jag missförstått Måns Vestins självbekännelse?

Sedan måste jag nog erkänna att jag är så förtappad att jag ser en viss skillnad mellan Måns Vestins okontrollerat greppande hand och ett tiotal rotande händer som sliter i mig om jag hamnar dold i en ring bildad av män i en folksamling.

Men det beror förmodligen på att jag varken är vänsterpartist eller feminist och därför får skylla mig själv om jag upplever det ena som mer kränkande än det andra. Som kvinna är jag ju helt utlämnad åt båda kulturerna eftersom minsta gemensamma nämnaren för de övergrepp jag eventuellt utsätts för är MÄN.

Fast i min värld är den minsta gemensamma nämnaren att det handlar om människor? Och människor lever i olika kulturer under olika förutsättningar, om jag inte har fattat det fel?

Om man nu behöver en minsta gemensam nämnare när en kvinna blir sexuellt trakasserad av flera män som döljer sina övergrepp genom att trycka in henne i en ring så hon döljs för omgivningen?

I min vänstersocialistiska ordlista finns begreppen responshot och responshat. Det betyder att den som utsätts för politiskt färgat hat eller hot på nätet eller i verkligheten, har rätt att bemöta det på samma nivå .. eller grövre.

Första gången jag hörde orden var när någon ur våldsvänsterns arme försvarade angreppen mot vanliga barnfamiljers hem. Att få fönster krossade, stenar inkastade i sovrummet mitt i natten, huset nedklottrat och egendom förstörd var bara den logiska responsen på att någon tagit sig friheten att fritt välja parti och bli sverigedemokrat.

Förminskningen av offren för sextrakasserier i Köln, i ett större antal städer i Sverige, i landets badhus .. kan det vara vänsterns responsfeminism mot dem som påstår att de som utsatte dem för sexuella övergrepp agerade efter ett kvinnoförtryck som var så införlivat i deras kultur att de knappt märkte det?

Responsreaktioner från människor som är så förvirrade i sin egen begreppsvärld att de inte kan se utanför landets gränser .. där det faktiskt finns både män och kvinnor som lever i en helt annan verklighet än den Måns Vestin fostrats till lydnad i.

Och då är ju inte steget långt till Kommunal, Annelie Nordström och Margot Wallström. Allt det som tidningarna kallar för skandal kanske bara är fullt naturliga responsbelöningar?

De kanske tänker att .. efter allt som VI gjort och gör för ER är det väl inte mer än rätt att NI gör något för OSS. Det vill säga betalar för den avkoppling och det bekväma liv VI gjort OSS förtjänta av genom att ta ansvar för ERA pengar.

Och då fattar jag plötsligt varför allt är som det är och varför statsministern reagerar med total osynlighet så fort det brinner i knutarna. Vi har en respons-regering som har rätt att bestraffa hela befolkningen för att mer än halva befolkningen inte ville ha den.



SvD, SvD, Expr.,

fredag 15 januari 2016

Hund- eller kattväder?


Jag tänker inte kommentera Margot Wallströms storögda förvåning över att Kommunals ledning "ljög" för henne när de påstod(?) att det inte alls fanns någon kö till den innerstadslägenhet som stod till hennes förfogande. Att en politiker ska se sig som en vanlig människa med markkänning och inblick i verkligheten är inte längre något som jag förväntar mig.

Att Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll behöll den Östermalmslägenhet på 105 kvadrat som hon fått på samma villkor som Margot Wallström .. även efter det att familjen köpt en villa i Värmdö på 115 kvadrat för 5,8 miljoner är inte heller något jag höjer ögonbrynen inför .. alla vet ju redan att lägenheter som fackföreningsrörelsen har kontroll över alltid fördelas inom fackföreningsrörelsen eller partiet.

Och vem vill inte ha en extralägenhet i innerstaden på vinterhalvåret och en villa i skärgården på sommaren?

Det är ju De Andra bostadsbolagen som ska hålla fackets medlemmar med hyresrätter .. helst i förorterna. Vem Som Helst kan ju inte bo i samma bostäder som De Som Bestämmer, som inte bara bestämmer över Vem Som Helst pengar utan också över Vem Som Helst levnadsvillkor .. det skulle ju kunna skapa väldigt konstiga situationer.

Att facket sviker sina medlemmar och festar upp deras pengar är inte heller något nytt. De sviker ju sina egna också .. det lärde jag mig när jag för första gången läste .. och skrev .. om Anna Johansson-Visborgs Stiftelse till förmån för medellösa utslitna arbetarkvinnor.

Nej jag har andra problem än sosse- och fackpampar.

Vädret till exempel.

Det är kallt! Väldigt och alldeles för mycket kallt.

Kyla kan man ju inte kalla för hundväder som tydligen är motsatsen .. ihållande ruskväder med regn och blåst. Varför det kallas just hundväder kan jag inte hitta och när jag söker på kattväder så märker jag att begreppet inte ens existerar?

Ytterligare en av djurvärldens ojämlikheter!

Fast nu är det inte kattväder precis, snarare motsatsen .. ickekattväder.

Den huttrande Siamesen vill UT .. och IN .. i nästan samma andetag och med samma högt uttalade besvikelse.

Efter att ha andats in ett uns av 20 grader kall luft, förvandlas den Makalöse Maurice till en värmesökande missil. Så fort någon sätter sig ner, böjer sig ner eller på något annat sätt förvandlar sig till kattsäng så hänger han sig fast där det passar honom bäst.

Det som passar mig sämst är när han fastnar på ryggen, Särskild den delen av ryggen som jag inte kommer åt. Då måste jag försöka gnugga honom av mig mot väggen eller någon lite mjukare möbel .. vilket inte är det lättaste eftersom han använder sina framtassar som händer som han nästan sytt fast i mina kläder.

Det mest besvärande är när jag .. som nu .. sitter och skriver. Den Makalöse kravlade upp i mitt knä och förvandlade sig till en förtjusande, hjärtekrossande liten kattboll som jag är tvungen att hålla uppe med min vänstra arm.

Sötchock och naaw och lillavännen så värnlös, ensam och söt! .. jag går på det varje gång.

Det gick så där, faktiskt .. både med hållandet och sovandet. Det kravlades och rafsades och innan jag visste ordet av så hade han lyckats ta sig in under min varma tröja och boat in sig i höjd med midjan.

Eftersom det frigjorde min vänsterarm så såg jag det till en början som en fördel, vilket var synnerligen korkat av mig.

Den Makalöse makade sig nämligen uppåt mot värmen mellan högerarmen och kroppen och försvann in i ärmen med frambenen .. och så småningom även med huvudet och "axlarna". Klorna på tassarna på frambenen som är längst in i ärmen har han förankrat sig med  .. och nu verkar han ha gått i vinteride och jag har drygt 4 kilo katt hängande i armhålan.

Den som försökt att bli av med ett sådant problem vet att det är lättare sagt än gjort. Även om jag reser mig så kommer han att hänga kvar och stöder jag inte upp den del som hänger och dinglar i midjehöjd är det hög risk att det slutar med att hela klädesplagget ger upp.

Jag gillar faktiskt den här tröjan som jag ärvt efter min pappa som i sin tur köpte den dyrt från en hantverkare i Värmland. Bra kvalitet är det också .. så än så länge är den hel.

Så här sitter jag med en katt i ärmen som en annan falskspelare och funderar om jag ska virka ut honom med vänsterhanden eller försöka befria mig från både tröja och katt genom att dra den förstnämnda över huvudet?

Eller ska jag sitta kvar och skriva i hopp om att han får så dålig syretillförsel att han förlorar medvetandet och ramlar ur av sig själv?

Fast i värsta fall så hinner Maken komma hem och signalera att .. nu är det mat!! .. och då riskerar jag att bli fullständigt sönderriven om den Makalöse försöker ta snabbspåret genom ärmen till matskålen?

Så ni ser att det finns betydligt angelägnare problem här i världen än fifflande fackpampar och sosseministrar att ta i tu med.

Och rent statistiskt sett så måste det finnas åtminstone en .. eller fler .. personer som just nu befinner sig i samma kniviga sits som jag.