Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 30 april 2018

Plöt(s)ligt ..


.. ska vi glömma allt som hänt under de 3 år och 8 månader som sossarna har försökt regera?


NU ska allt bli ljust och vackert. NU lovas allt åt alla och ett magiskt trollspö ska förvandla allt som blev fel till något helt annat som får kosta i princip vad som helst.




För som av en händelse så sker detta regn av välfärdslöften nästan exakt samtidigt som det inte längre går att lämna några nya förslag till omröstning INNAN valet.

Lika plötsligt får vi veta att DÖ-överenskommelsen fortfarande gäller, fast i en annan form. För om Alliansen inte får regeringsmakten .. och det får de inte .. så kommer Moderaterna lydigt och snällt följa med Centern och Annie Lööf och bli stödpartier till Socialdemokraterna när det gäller integrations- och migrationspolitiken?


Vilken regering vill vi ha om, eller när, det sveper ytterligare en flyktingvåg över Europa? En DÖ-regering som behöver minst ett halvår av förhandlingar innan de ens är i närheten av det beslut som måste fattas genast?


Så vad gör jag som till död och pina inte vill ha Socialdemokraterna i närheten av regeringsmakten i något läge alls?

Röstar på en allians som inte finns? Röstar på Moderaterna som öppet deklarerar att min röst kan hamna hos sossarna om inte Alliansen .. som inte finns .. får bilda regering .. vilket de troligen inte kommer att få?

Steg för steg tvingas de som känner som jag i riktning mot Sverigedemokraterna. Glöm småpartierna som bara blir smågodis för sossarna i det här sammanhanget .. eller möjligtvis får nöja sig med rabatter på skolgårdar eller elcyklar. Det finns inget litet parti som ens kommer i närheten av att kunna påverka de beslut som kommer att behöva fattas under nästa mandatperiod.

Det finns bara två sätt att förvissa sig om att Socialdemokraterna inte får fortsätta lajva regering och det ena är att antingen Moderaterna eller Sverigedemokraterna får så många röster att något av dem blir landets största parti .. eller att Socialdemokraterna förlorar så många väljare att de inte ens blir tillfrågade om de kan bilda regering.

Det kvittar egentligen vilket och även om det kanske är inom möjlighetens gräns så är det knappast troligt.

Men vad gör jag som röstar efter vad våra partier har gjort i stället för efter vad de lovar .. och förmodligen inte kommer att kunna hålla .. samtidigt som jag vill hålla min röst så långt från vänsterns klåfingrighet som möjligt?

MÅSTE jag rösta på Sverigedemokraterna?




lördag 28 april 2018

Den (s)om gräver en grop åt andra.



Redan innan Stefan Löfven krånglat sig fram till det som han kallade en ”handlingskraftig” regering, berättade Magdalena Andersson att ett av hennes främsta mål var att begränsa användandet av Assistansersättningen.

Ta itu med fusket .. tror jag hon kallade det? Men ordern som utgick från Åsa Regner var att Försäkringskassan skulle ”dra ner på timmarna” för dem som trodde de hade rätt till samma liv som alla andra.

Nu låter det väl kanske inte så livsavgörande för den som inte har någon kontakt med funktionshindrade. Några timmar hit eller dit behöver väl inte betyda så mycket, typ?

Men det ”smarta” i upplägget var att tvinga över kostnaderna till kommunerna, som är tvungna att ansvara för alla som bedömts ha under 20 timmar grundläggande behov i veckan, vilket överförde kostnaden direkt på den vanlige skattebetalaren. Dvs på dig och mig.

Socialdemokraterna grävde alltså en grop som de kunde skyffla ner de funktionshindrade i och gav på så sätt statens budget ett lyft.

Eftersom sossar är sossar och aldrig ger sig när de har hittat på ett vinnande koncept fick Annika Strandhäll uppdraget att se till att sjukförsäkringen befriades från bördan av långtidssjukskrivna och den allt mer ansträngda personalen inom vård och omsorg. Nio dagar var uppdraget. Efter det ansågs det vara rena hälsokuren att återvända till arbetet efter att ha gått in i väggen och drabbats av psykisk och fysisk utmattning.

I en del fall har de här besluten kostat liv, vilket kanske inte heller var en ovälkommen besparing? Men eftersom många långtidssjukskrivna varken fick sjukpenning, arbete eller a-kassa, eftersom att de inte kunde arbeta, så blev de i många fall kommunens ansvar och kostnaden hamnade hos skattebetalarna. Dvs hos dig och mig.

Samma grop som slukat de funktionshindrade fick också ta emot de utbrända och långtidssjukskrivna, samtidigt som statens budget befriades från ”onödiga” kostnader.

Nu är det valår. Regeringen vill för död och pina inte ha några rubriker som handlar om konsekvenserna av de beslut de tagit. Ansvaret måste läggas på Någon Annan.

Åsa Regner sparkades uppåt och fick ett toppjobb i FN. Ann-Marie Begler som gjorde som hon hade blivit tillsagd fick sparken och får antagligen rulla tummarna på elefantkyrkogården till dess hennes förordnande har gått ut och därmed anses problemet vara åtgärdat.

Men trots att bödlarna är borta ligger kraven på besparingarna fortfarande kvar, tro inget annat.

Det är inte så att jag är långsint, men jag glömmer aldrig en oförrätt eller ett svek. Jag kan lägga det åt sidan, låtsas som det aldrig hänt och leva som vanligt, men när det ser ut att hända igen kommer den gamla oförrätten eller sveket upp till ytan igen.

Jag vill bara nämna det, nu när Annika Strandhäll går ut och förklarar att ”vårdens problem har inte något att göra med det svenska flyktingmottagandet. Det är det stora antalet äldre som är anledningen till kostnaderna i vården. Vi har en snabbt åldrande befolkning i Sverige. Medellivslängden ökar med 3,5 timme per dygn och vi har ett större antal kroniker med livslånga relationer till sjukvården i dag än för 30 år sedan””.

Att medellivslängden ökar med tre och en halv timme per dygn(!) verkar vara alldeles för dyrt och det är uppenbart vilken grupp som står på tur att skyfflas ner i gropen med ”onödiga och tärande” medborgare och det förvånar mig hur många som passivt står med den s-märkta valsedeln i handen och bara väntar på att bli nerknuffade?

Om jag fick önska en enda önskan inför valet så är det att de ska vakna i tid och ta ett steg åt sidan så att de som grävde själva kan få bekanta sig med den grop de grävt för de svagaste och mest utsatta.

(För den som ger blanka fanken i funktionshindrade, sjuka och äldre kan det kanske vara intressant att veta att kostnaden för vabbandet också ses som belastande för Försäkringskassan. Det kanske finns någon smart lösning på gång på det problemet också?)

torsdag 26 april 2018

Ge mig egen majoritet så ska ni få se på grejer.


.. Då kommer det att hända saker” .. sa Stefan Löfven i en intervju för tidningen Arbetet och för första gånger någonsin så tror jag på det han säger, även om det bara är de två meningarna av en lång intervju.

Vi vet ju redan att vi får ”se på grejer” och att ”det händer saker” när sossarna kommer till makten. Se bara vad som hände när Stefan Löfven tillträdde. När han väl lyckats trilska till sig en DÖ-överenskommelse som i princip gav honom fria händer så överutnyttjade han den så till den milda grad att den inte överlevde mer än knappt ett år.


Det har hänt en hel del grejer under den senaste mandatperioden. En ”grej” var över 150 000 flyktingar som välkomnades med öppna armar trots att ingen hade en aning om vad de skulle göra av dem, ytterligare en ”grej” var rikspolischefen Dan Eliasson som mötte problemen med armband och medömkan när våldtäktsanmälningarna ökade och en kvinna fick sätta livet till på ett boende för ensamkommande vuxna barn och vi fick i sanning se att det ”hände saker” när regeringen helt sonika stiftade egna lagar tillsammans med Centern för att slippa utvisa 9000 särskilt utvalda män utan asylskäl.

En annan ”grej” var hanteringen av säkerhetsklassad information på Transportstyrelsen som inte kunde diskuteras i Löfvens egenhemsnickrade säkerhetsråd eftersom Anders Ygeman inte kunde hitta ett tillräckligt säkert rum för att kunna informera statsministern.

En annan ”grej” var besparingarna på de funktionshindrade som fick se att det ”hände saker” med rätten till personlig assistans.

Vård- och omsorgspersonalen har också märkt av att det hänt "grejer" och upptäckt att det "hänt saker" när de nekas sjukpenning efter det att de arbetat sig sjuka i alltmer ansträngd vård och omsorg.

Om sossarna får egen majoritet kan jag nog garantera att en annan grupp kommer att ”få se på grejer”, det behöver du inte vara något större geni för att förstå om du läser Annika Strandhälls budskap .. ”vårdens problem har inte något att göra med det svenska flyktingmottagandet. Det är det stora antalet äldre som är anledningen till kostnaderna i vården”.

Vi har en snabbt åldrande befolkning i Sverige. Medellivslängden ökar med 3,5 timme per dygn och vi har ett större antal kroniker med livslånga relationer till sjukvården i dag än för 30 år sedan”.

Jojomensan .. ingen behöver sväva i tvivelsmål om vilken grupp som kommer att få erfara att ”det händer saker” om Socialdemokraterna får majoritet i valet.

Någon ny form av beskattning är nog också en ”sak som händer” om Stefan Löfven får som han vill. På något sätt måste ju de senaste årens förpliktelser betalas. En ”grej” kan ju vara en ny form av fastighetsskatt? Eller en Internetskatt för att få tillgång till det fria ordet på sociala medier?

Det är ingen brist på ”grejer” och ”saker” som hänt under den senaste mandatperioden, men om inte en majoritet av väljarna lider av någon form av politiskt självskadebeteende är det väl ingen risk att Socialdemokraterna får egen majoritet i september?

Det säkraste sättet att undvika att ”det händer saker” som gör att vi får ”se på grejer” är att se till att de inte ens får majoritet tillsammans med något av de andra vänsterpartierna – miljöpartiet, vänstern och centern.

Men det ska bli intressant att se hur många som är så nyfikna på Stefan Löfvens ”grejer” att de bara måste se om det ”händer saker” när de får se dem.


onsdag 25 april 2018

Att jag släpper fram det här urusla, illa beredda haveriet till förslag ..


 .. det får Socialdemokraterna och Miljöpartiet ta ansvar för, sa Annie Lööf. På twitter förklarade hon sitt val och förkunnade .. men sedan får det vara slut på alla dessa tillfälliga lagändringar. Efter 2019 krävs en långsiktig, hållbar migrationslagstiftning brett förankrad över blockgränserna”.

Centern har arbetat över blockgränserna tidigare och då var det på gränsen att de åkte ur riksdagen, så Annie Lööf borde inse att Socialdemokraterna inte KAN samarbeta. Med någon. Alls.

Det är bara att fråga Gustav Fridolin, som inte ens hans egna partikamrater vill förknippas med.

För sossarna är som den perfekta damskon .. små utanpå men jättestora inuti.


Något som kanske passar centerledaren nu när hon agerar stödhjul åt Stefan Löfven?

Men hur ska nu Ulf Kristersson och Moderaterna hantera Sverigedemokraterna som presenterar en möjlighet att ta avstånd från Centerns beslut och samtidigt markera mot regeringens vilsna klafsande i lagträsket? Jimmie Åkesson föreslår att de med de kvarvarande allianspartiernas stöd kan begära att regeringens proposition återförvisas så utskottet får en möjlighet att bereda ärendet på nytt.

Ska Ulf Kristersson göra en Annie Lööf och skylla på Socialdemokraterna och Miljöpartiet samtidigt som han avvisar en möjlighet att markera mot ett förslag som han anser vara urusel, illa berett och ett haveri?

Eller törs inte Moderaterna riskera att göra rätt med fel parti?

Ulf Kristersson menar att en majoritet av riksdagen kommer att godkänna förslaget eftersom det krävs 175 ja-röster och S, V, MP och C representerar 181 röster. Men en centerpartist har redan förklarat att h*n inte tänker rösta och då fattas det bara 6 olydiga riksdagsledamöter för att fälla det .. så man vet ju aldrig?

Det här är rätt underhållande och jag för min del skulle ge en hel del för att få se sossarna tvingas dansa runt i den här valsen, som Miljöpartiet bjöd upp till, ett tag till. För ju längre det håller på och ju fler som blir inblandade desto löjligare framstår allt detta tjohej för en fråga som Miljöpartiet tjatade till sig som avskedspresent inför valrörelsen.

Att de aldrig lär sig att sossarna fungerar som en omvänd hartass – evig otur för dem som kommer i närheten.


Rösta INTE på Socialdemokraterna!



Det är många som slösar energi på att fördöma Annie Lööfs beslut att släppa igenom Miljöpartiets ”gymnasielag” för ca 9000 afghanska män som saknar asylskäl, men glöm inte att utan Socialdemokraterna hade den inte ens varit möjlig.

För att bekosta dagens integrations- och migrationshaveri har Socialdemokraterna bland mycket annat aktivt gett order om besparingar i LSS-utredningen och samtidigt ställt krav på begränsningar i sjukersättningen till Försäkringskassan.

Vilket medför att allt ansvar landar på kommunerna som dessutom ska bära ansvaret och kostnaderna för hela floden av asylsökande som Socialdemokraterna stod handlingsförlamade inför 2015.

(Som kuriosa kan nämnas att Miljöpartiet, nu när de fått sin flyktingamnesti till priset av några miljarder, anser att besparingskraven på LSS ska återkallas?)

Men det är Socialdemokraterna som aktivt har valt att spara in på kostnaderna för funktionshindrade och sjuka samtidigt som de inte ens kan bevilja fattigpensionärer och hemlösa samma akuttandvård för 50 kr som tiggare, asylsökande och de som uppehåller sig här illegalt har rätt till. Hemlösa, psykiskt sjuka och missbrukare har i Socialdemokraternas Sverige sämre möjligheter, villkor och rättigheter än de tiggare som Socialdemokraterna inte förrän nu .. i början på valrörelsen .. kan tänka sig att förbjuda.

Det var Socialdemokraterna som misslyckades med att bilda den ”handlingskraftiga regering” som de lovade sina väljare 2014 och som också misslyckades med att vända den nedåtgående trenden inom sjukvården, äldrevården och skolan som de lovade vända uppåt samtidigt som de lovade EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020.

Det är Socialdemokraterna som svikit sina egna åldrande kärnväljare genom att vända bort blicken från kommunernas oförmåga att finansiera skolan, äldrevård/omsorg, sjukvård, gruppboenden, särskolor och hemtjänst SAMTIDIGT som de tvingats bära totalansvaret för alla ”nysvenskar” som Socialdemokraterna inte vågade ta ansvar för när det som mest behövdes en stark regering.

Det är Socialdemokraterna som inte infriat ett enda av de vallöften som de gav förra året men som samtidigt använt pengar som verkligen behövts i välfärden till att hålla Miljöpartiet och Vänstern på gott humör.

Det är Socialdemokraterna som nu i elfte timmen lovar allt det som de borde men inte gjorde under drygt tre och ett halvt år och det är Socialdemokraterna som nu desperat uttalar sig om hårdare tag med ord som är som tagna direkt från Sverigedemokraternas hemsida .. men som ändå anser att Sverigedemokraterna ska hållas utanför den ”demokratiska” beslutsprocessen trots att Sverigedemokraternas politik är mer lik den gamla socialdemokratiska politiken än det Socialdemokraterna själva står för?

Socialdemokraterna har länge abonnerat på platsen som Sveriges största parti, men de som i dag kallar sig för socialdemokrater har varken kompetensen, markkänningen eller livserfarenheten som krävs för en sådan position.

Jag instämmer helhjärtat i det som Fnordspotting skriver .. Om det inte vore för Socialdemokraterna skulle Sverige inte vara ett land av drakoniskt beskattade, osjälvständiga och brutna människor som älskar de bojor de politiker som ständigt pissar dem i ansiktet har slagit dem i. Hade något annat parti dominerat det svenska 1900-talet hade väldigt mycket också varit dåligt idag, men det skulle inte vara så illa som det nu faktiskt är.

Och hans avslutade ord kunde ha varit mina egna .. Socialdemokraterna driver en politik som gynnar socialdemokratiska yrkespolitiker, fackpampar och parasiter, men som missgynnar i stort sett alla andra. Socialdemokraterna måste bort till varje pris. Om inte annat för att utkräva en smula gammal hederlig hämnd.

Om det funnits någon grupp i valrörelsen som enbart arbetade för Rösta INTE på Socialdemokraterna, så hade jag gärna bidragit med både tid och pengar, för min fasta övertygelse är att Socialdemokraterna måste ner på sin högsta inkompetensnivå, som i dagsläget ligger klart under 20%, om vi ens ska ha en chans att vända utvecklingen och få någon form av förbättring.

Gör som väljarna i Västernorrland .. ge inte Socialdemokraterna möjligheten att bilda ytterligare en regering i höst – ge din röst till något annat parti som förtjänar den bättre.



Unga afghaner får avslag, men ..

tisdag 24 april 2018

Annie Lööf gick nästan ner i spagat ..


.. när hon i en direktsänd presskonferens meddelade att hon ansåg att regeringens förslag att ge ensamkommande afghanska män en specialdesignad gräddfil är ”är ett illa framtaget, riktigt dåligt genomarbetat förslag, som regeringen är ytterst ansvarig för” samt att hon dessutom delade Lagrådets uppfattning att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" ..

.. samtidigt som hon beklagade att det var det enda förslag som kunde ge denna särskilt utvalda grupp den rättsliga särbehandling som gör att tidigare avslag i migrationsdomstolar ska upphävas samtidigt som kraven på att de ska kunna styrka sin identitet - eller åtminstone kunna göra den sannolik - kastas på sophögen?

Allt som allt gjorde detta att Annie Lööf och Centern mer eller mindre ”tvingades” ställa sig bakom detta kostsamma haveri när det gäller svensk lagstiftning?

Jahaja .. å ena sida ska bidragen dras in för dem som inte lär sig svenska, å andra sidan betalar många kommuner ut bidrag till dem som vistas här illegalt och å ena sidan ska de som fått avslag lämna landet medan å andra sidan ska de som väntat länge på sina avslag få stanna? Regeringen har snart svart bälte i löften om hårdare tag mot dem som ska behandlas som undantag om de tillhör en särskild grupp särskilt ömmande fall, vilket verkar vara de flesta .. samtidigt som de går till våldsamma angrepp mot Sverigedemokraterna som i åratal har ställd exakt samma krav?

Det är inte lätt att hänga med i svängarna just nu. Socialdemokraterna gör som Annie Lööf och försöker sitta på minst två stolar samtidigt som de desperat försöker gömma undan partiledaren från personliga framträdanden till dagen efter valet.

I och för sig är det sistnämnda nog en klok tanke .. så få partiledardebatter som möjligt och helst inget framträdande i Almedalen .. men trist för oss som älskar när Stefan Löfven måste tala utan manus skrivet av någon annan.

Alliansen” är död” .. verkar vara den mest förekommande meningen på twitter just nu och det är väl inte så konstigt, för det konstaterade vi gräsrötter redan för mer än två år sedan.


Men det som kommer att kännas märkligt är när Annie Lööf helt skamlöst kommer att hänvisa till ”vi i Alliansen” under valrörelsen.

För det kommer hon att göra. Särskilt efter det att partiet har registrerat väljarbortfallet i väljaropinionen någon gång i skarven mellan maj och juni.

Jag undrar hur Ulf Kristersson kommer att göra? Blir det ”vi i Alliansen” för honom också, eller kommer han fortsättningsvis att hänvisa till ”vi i moderaterna”?




Charaden/Fristad
Kohandel i ny tappning/Aristofanes


(S)veket, svälten och döden.


Socialdemokraternas kärnväljare, de som byggde partiet, röstade på partiet och trodde på löftena, svälter just nu ihjäl på en del av landets överbelastade och underbemannade äldreboenden. Arbetsplatser där deras egna lågavlönade barnbarn arbetar sig sjuka i en arbetsmiljö som förmodligen är sämre än när deras föräldrar utbildade sig till samma yrke.

Ensamma, isolerade i hemmet eller på en underbemannad vårdavdelning, ligger de utslitna kvinnorna som trodde att de var värdefulla och på att de byggde en framtid för sina barn och trygghet för sig själva när de röstade på Arbetarpartiet. Men i stället för en värdig död får de nu livsavslutande morfinsprutor som belöning för sitt lågavlönade slit. Deras viktigaste uppgift är nu att så snabbt som möjligt lämna plats till dem som närmast står på tur.

För i dag verkar en plats på ett kommunalt äldreboende i en fattig kommun vara detsamma som en dödsdom?

De som växte upp och gick ut i arbetslivet på 40/50-talet trodde på löftena från Socialdemokraterna. Världens högsta skatt skulle ge världens bästa vård, skola och omsorg .. OCH en pension som gick att leva på som belöning på ålderns höst.

Alla dessa övertygade sossar har stolt marscherat under röda fanor och Socialdemokraternas budskap om jämlikhet och solidaritet. Hur många gånger har de inte sjungit Internationalen ”som till alla lycka bär” och manat upp till kamp mot kvalen och glädjen över den rättvisa som hägrade när segern var vunnen?

Vad var den solidariteten värd?

Det är kanske tur att äldreomsorgen fortfarande har råd med droger som morfin?

Den där rejäla pensionen som utlovades då räcker liksom inte till i dag när livskamraten har fått sin sista morfinspruta och en gammal, förbrukad ”knegare” hamnar sist bakom dem som partiet anser förtjänar både vård, bostad och försörjning mer än en trotjänare som trodde på valbudskap från 50-talet.

På 70-talet var det Olof Palme som lovade, och som han kunde presentera sina löften! De var en ren fröjd att lyssna på för dem som inte tvivlade på förmågan hos de röda broilerpolitikerna som börja göra sig hörda i det forna Arbetarpartiet.


Men Göran Persson var den som spelade spelet smartast, det erkännandet måste vi ge honom. Belöningen kom också som ett brev på posten, för Göran Persson lyckades förverkliga det liv han drömde om som arbetargrabb med sosseföräldrar. Men de som kunde se att det som var bra för Göran inte såg lika lovande ut för dem, röstade faktiskt bort det Goda Socialdemokratiska alternativet. Två gånger!

En statskupp, enligt somliga.

Det var då sossarna tog slut i partiet, menar andra.

Men skam den som ger sig. Partiet trollade fram en ”riktig knegare” ur LO-hatten. En man av folket, en riktig karl som inte ens fullföljde sin svetsarutbildning innan han hittade sin plats i fackföreningsrörelsen där han lärde sig vilka budskap de ”vanliga knegarna” ville tro på.

Inga höjda skatter för ”vanliga knegare”, inga höjda pensinpriser, bättre villkor i sjukförsäkringen, kortare vårdköer, fler jobb, bättre och tryggare skola och .. framför allt .. dags för omtanke om dem som byggde både landet och partiet.

Vi vet hur det blev. Under den senaste mandatperioden har Stefan Löfvens regering, med millimeterprecision, försämrat villkoren för de svagaste i samhället. Framför allt för dem som trott och röstat på Socialdemokraterna i ett helt liv.

Politik handlar om att vilja”, sa Olof Palme. Men det handlar också om att välja. Framför allt handlar det om hur politikerna väljer att värdera dem som fört dem till den så hett efterlängtade Makten.

Eller ..



Det är arbetarklassens sista- eller nästsistagångsväljare som byggde grunden till Socialdemokraternas maktposition och det är de, deras barn och barnbarn som offras på socialdemokratins altare den här mandatperioden, vilket vi kan se på partiets fallande opinionssiffror.

De som ännu inte blivit föremål för den omtanke som Socialdemokraterna utlovade för fyra år sedan börjar nog ana vad som väntar vid resans slut och är kanske inte längre lika godtrogna som deras föräldrar var, när de tågade under fladdrande röda fanor och sjöng ..

Båd´stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter tycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss .
Nu taga vi vår rätt en dag.

Även om just den här versen kanske känns mer aktuell som protestsång riktad mot Socialdemokraterna i den här valrörelsen.

För den välfärdspolitik som de äldre sossarna trodde att partiet stod som garant för är inte längre tillgänglig för den som inte kan betala när livets klocka är fem i tolv och det är dags att stämpla ut. Helst så fort som möjligt, så det blir mer över till dem som behöver den utlovade omsorgen bättre.

Jag har aldrig röstat på Socialdemokraterna så jag behöver inte känna mig sviken. Men konstigt nog känner jag ändå skam när jag ser hur lite en gammal människa är värd under ett sossestyre.





torsdag 19 april 2018

Räddade Horace Engdahl Akademiens ekonomi under sin tid som ständig sekreterare?


Jag är nästan lika fascinerad av det som läcker ut om Svenska Akademiens ledamöter som jag är av händelserna i Terry Pratchetts fantasyböcker. Jag kan liksom inte låta bli att låta mig roas av det som verkar vara en helt annan värld befolkad med helt andra människor som lever i en helt annan verklighet än den jag själv lever i.

I DN kan jag läsa att Göran Malmqvist, som sedan drygt 30 år har suttit på stol nr 5 i Svenska Akademien, anser att Sara Stridsbergs ”inställning bidrar till att förstärka föreställningen om en inre kris. Det är ingen inre kris”.

Det är alltså INGEN inre kris inom Svenska Akademien!

Han fortsätter .. ”Jag hoppas att hon snabbt når fram till ett beslut, antingen att hon lämnar eller stannar kvar” ... och önskar att de kvarvarande akademiledamöterna ska få en smula lugn och ro så de kan ägna sig åt viktigare saker som priser och belöningar som bara väntar på att delas ut.

Sara Stridsberg ”delar inte Göran Malmqvists analys på en enda punkt” utan anser att ”Akademien befinner sig i sin djupaste kris någonsin, mitt beslut om min framtid i Akademien är givetvis beroende av hur Akademien nu agerar framöver”.

Svenska Akademien befinner sig alltså i sin DJUPASTE kris någonsin!

Det är nästan lika fantasieggande som att läsa om, Ankh-Morporks patricier. En man som förespråkade "En man, en röst", under förutsättning att han var mannen som ägde den rösten.

Patriciern, Havelock Vetinari, trodde inte på onödigt våld men däremot på nödvändigt våld och en gång blev han nästan mördad av ett arsenikförgiftat ljus.

Fullt så illa är det kanske inte i det här sammanhanget, men det förgiftade kulturljus som hotar att förinta Svenska Akademien är Jean Claude Arnault vars nära vänskap med akademiens ledamöter och kladdiga övergrepp riktade mot unga kulturkvinnor avslöjades i uppmärksammat upprop i DN. Han har faktiskt fått medalj av kulturministern för sina insatser i svenskt kulturliv, men hans sidoaktiviteter vill Akademien helst se som lätta pinsamheter. Något som gamla uvar som Göran Malmqvist vill sopa under samma dammiga matta som Sara Stridsberg envisas med att vilja hänga ut på vädring.

Men det mest intressanta i intervjun med Göran Malmqvist är hans svar när han ställs inför uppgiften om att många vill att Horace Engdahl ska lämna sin stol nr 17 ..

Om det är någon ledamot som ska framhållas som utmärkt anpassad för det här jobbet så är det Horace Engdahl. Han räddade Akademiens ekonomi under sin tid som ständig sekreterare.

Räddade Horace Engdahl Svenska Akademiens ekonomi? 

När då?

Svenska Akademien sägs ju vara god för miljarder!

Det verkar också finnas en Räntmästare som ansvarar för juridik, ekonomi- och finansfrågor, varför tvingades Horace Engdahl rycka in när ekonomin befann sig i ett krisläge och behövde ”räddas”?

Vad var det som hände under Engdahls tid som ständig ständig sekreterare .. till skillnad från den nuvarande tillfällige ständige sekreteraren .. som krävde hans räddningsinsatser?

Exakt HUR räddade Horace Svenska Akademiens ekonomi?

VARFÖR behövde den räddas?

Ligger den dramatiska händelsen också under mattan som inte får vädras och finns svaren i den undersökning som de kvarvarande ledamöterna försöker klämma in under samma matta som redan täcker ”Kulturprofilen” och hans ”pinsamheter”?

Är det denna okända ”ekonomiska räddningsbragd” som gör att Horace Engdahl så desperat försökt att få advokatbyråns utredning att osynliggöras på samma sätt som när han försökte osynliggöra den som föreslog den?

Ni måste erkänna att spänningen är oliiidlig?

onsdag 18 april 2018

”Om jag sänker blicken och tar en annan väg så blir det mindre tjafs”.


I vår lilla stad finns det, som i alla andra småstäder nu för tiden, ett utanförskapsområde. En plats där det eldas bilar ibland, där en del boende roar sig med att experimentera med sprängmedel vid köksbordet och där det också förekommer handel med droger och ”lek” med vassa knivar.

Det är konstigt så fort det går att vänja sig och nästan se det som något normalt?

I skolorna har det också skett förändringar som gjort att en högstadieskola har utnämnts till en av Sveriges farligaste skolor.

Det går tydligen att vänja sig vid sån´t också och kanske är det inte ens sant, enligt en av kommunens kommunikatörer.

Det förekommer skadegörelse och eldas på skolan. Men det är ”inte så ofta” och mest i papperskorgarna på toaletten, så det kanske inte är så allvarligt? Antalet anmälda stölder och misshandelsfall har ökat dramatiskt .. men som sagt, man vänjer sig och det finns ju de som har det värre.

Det är hotas, bråkas, slåss och ljudnivån är hög, men det är bara för att ”vi har roligt och att de vuxna inte orkar ha lika kul som vi” .. enligt en tillfrågad elev.

Jobbigast verkar det vara för tjejerna som hängs ut som ”horor”, trakasseras, förföljs och hotas både i skolan och på sociala medier, men det är ju lätt avhjälpt genom att blockera eller stänga ner sina egna konton .. enligt de lärare som rådfrågats.

Men när risken för att bli upptryckt mot en vägg eller inryckt på en toalett är överhängande så finns det tydligen en lösning för den som är rädd för att möta ”vissa elever” i korridorerna.

Jag tar en annan väg eller tittar ner. Jag vill inte möta blicken” .. säger en elev som insett hur viktigt det är att anpassa sig efter samhällets nya regler.

Gå inte utmanande, klä dig täckande, möt inte männens blickar och gå en annan väg .. då blir det ”mindre tjafs”?

Jag är glad att jag inte är ung i dag, även om jag förmodligen också hade vant mig vid att tvingas sänka blicken inför männen i min omgivning.

Men visst är det sorgligt att det verkar vara det enda alternativet?



tisdag 17 april 2018

50 miljoner till Gustav Fridolin?


I vårbudgeten satsar regeringen 50 miljoner kronor för att stimulera läsandet på förskolor. Pengarna ska gå till inköp av litteratur.

Det låter väl bra?

Men hur ser det ut i verkligheten?

Vi har 290 kommuner som tillsammans ansvarar för drygt 7000 förskolor, om jag inte har tolkat Skolverkets statistik för 2016 alldeles fel.

Det måste då betyda att varje kommunal förskola får ca 7000 kr att köpa böcker och bokhyllor för, om inte kommunen hittar något mer akut hål att skyffla ner pengarna i?

Det låter ju fortfarande rätt trevligt och generöst, eller hur? Men behövs det?

Eftersom jag har arbetat på bibliotek och minns förskolornas barngrupper som regelbundet kom och lånade böcker och deltog i sagostunder kan jag inte låta bli att undra varför det alternativet inte längre verkar vara aktuellt?

Alla kommuner har ju bibliotek och till de orter som inte har dem inom gångavstånd kommer det regelbundet bokbussar som kan förse skolor och förskolor med förbeställda böcker.

Utan att det kostar någonting alls.

Det var länge sedan jag engagerade mig i bibliotekens göranden och låtanden så det är fullt möjligt att själva utlåningsverksamheten har upphört till förmån för andra angelägna aktiviteter som gör det olämpligt eller rent av farligt för förskolebarnen att vistas i den miljön? Men det borde ju fortfarande vara fullt möjligt för förskolorna att låna de böcker de vill ha och behöver?

I vilket fall som helst så verkar Fridolins femtio miljoner vara mer ett bidrag till Fridolin och Miljöpartiets valrörelse än till förskolebarnen som redan borde ha full tillgång till alla böcker som finns på landets bibliotek.




Per Gudmudson: Testet som visar vad du får i vårbudgeten