Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 24 april 2018

(S)veket, svälten och döden.


Socialdemokraternas kärnväljare, de som byggde partiet, röstade på partiet och trodde på löftena, svälter just nu ihjäl på en del av landets överbelastade och underbemannade äldreboenden. Arbetsplatser där deras egna lågavlönade barnbarn arbetar sig sjuka i en arbetsmiljö som förmodligen är sämre än när deras föräldrar utbildade sig till samma yrke.

Ensamma, isolerade i hemmet eller på en underbemannad vårdavdelning, ligger de utslitna kvinnorna som trodde att de var värdefulla och på att de byggde en framtid för sina barn och trygghet för sig själva när de röstade på Arbetarpartiet. Men i stället för en värdig död får de nu livsavslutande morfinsprutor som belöning för sitt lågavlönade slit. Deras viktigaste uppgift är nu att så snabbt som möjligt lämna plats till dem som närmast står på tur.

För i dag verkar en plats på ett kommunalt äldreboende i en fattig kommun vara detsamma som en dödsdom?

De som växte upp och gick ut i arbetslivet på 40/50-talet trodde på löftena från Socialdemokraterna. Världens högsta skatt skulle ge världens bästa vård, skola och omsorg .. OCH en pension som gick att leva på som belöning på ålderns höst.

Alla dessa övertygade sossar har stolt marscherat under röda fanor och Socialdemokraternas budskap om jämlikhet och solidaritet. Hur många gånger har de inte sjungit Internationalen ”som till alla lycka bär” och manat upp till kamp mot kvalen och glädjen över den rättvisa som hägrade när segern var vunnen?

Vad var den solidariteten värd?

Det är kanske tur att äldreomsorgen fortfarande har råd med droger som morfin?

Den där rejäla pensionen som utlovades då räcker liksom inte till i dag när livskamraten har fått sin sista morfinspruta och en gammal, förbrukad ”knegare” hamnar sist bakom dem som partiet anser förtjänar både vård, bostad och försörjning mer än en trotjänare som trodde på valbudskap från 50-talet.

På 70-talet var det Olof Palme som lovade, och som han kunde presentera sina löften! De var en ren fröjd att lyssna på för dem som inte tvivlade på förmågan hos de röda broilerpolitikerna som börja göra sig hörda i det forna Arbetarpartiet.


Men Göran Persson var den som spelade spelet smartast, det erkännandet måste vi ge honom. Belöningen kom också som ett brev på posten, för Göran Persson lyckades förverkliga det liv han drömde om som arbetargrabb med sosseföräldrar. Men de som kunde se att det som var bra för Göran inte såg lika lovande ut för dem, röstade faktiskt bort det Goda Socialdemokratiska alternativet. Två gånger!

En statskupp, enligt somliga.

Det var då sossarna tog slut i partiet, menar andra.

Men skam den som ger sig. Partiet trollade fram en ”riktig knegare” ur LO-hatten. En man av folket, en riktig karl som inte ens fullföljde sin svetsarutbildning innan han hittade sin plats i fackföreningsrörelsen där han lärde sig vilka budskap de ”vanliga knegarna” ville tro på.

Inga höjda skatter för ”vanliga knegare”, inga höjda pensinpriser, bättre villkor i sjukförsäkringen, kortare vårdköer, fler jobb, bättre och tryggare skola och .. framför allt .. dags för omtanke om dem som byggde både landet och partiet.

Vi vet hur det blev. Under den senaste mandatperioden har Stefan Löfvens regering, med millimeterprecision, försämrat villkoren för de svagaste i samhället. Framför allt för dem som trott och röstat på Socialdemokraterna i ett helt liv.

Politik handlar om att vilja”, sa Olof Palme. Men det handlar också om att välja. Framför allt handlar det om hur politikerna väljer att värdera dem som fört dem till den så hett efterlängtade Makten.

Eller ..



Det är arbetarklassens sista- eller nästsistagångsväljare som byggde grunden till Socialdemokraternas maktposition och det är de, deras barn och barnbarn som offras på socialdemokratins altare den här mandatperioden, vilket vi kan se på partiets fallande opinionssiffror.

De som ännu inte blivit föremål för den omtanke som Socialdemokraterna utlovade för fyra år sedan börjar nog ana vad som väntar vid resans slut och är kanske inte längre lika godtrogna som deras föräldrar var, när de tågade under fladdrande röda fanor och sjöng ..

Båd´stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter tycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss .
Nu taga vi vår rätt en dag.

Även om just den här versen kanske känns mer aktuell som protestsång riktad mot Socialdemokraterna i den här valrörelsen.

För den välfärdspolitik som de äldre sossarna trodde att partiet stod som garant för är inte längre tillgänglig för den som inte kan betala när livets klocka är fem i tolv och det är dags att stämpla ut. Helst så fort som möjligt, så det blir mer över till dem som behöver den utlovade omsorgen bättre.

Jag har aldrig röstat på Socialdemokraterna så jag behöver inte känna mig sviken. Men konstigt nog känner jag ändå skam när jag ser hur lite en gammal människa är värd under ett sossestyre.





4 kommentarer:

  1. Tack för inlägget.
    Kul med affischer du hittat. Belysande.

    SvaraRadera
  2. (s) grundproblem är att man verkar tro att man kan bestämma hur verkligheten ska vara, dvs om man vill att samhället ska vara som år 1952, så tror man att bara man tackar nej till det nya så stannar det gamla kvar & bevaras. (s) verkar bara vilja göra saker som är daterade & inte fungerar? Lite som folk som älskar LP-skivor eller inte använder datorer äldre än 1983.

    SvaraRadera
  3. Hej.

    Zyklon i det nationella socialistiska demokratiska arbetarepartiets Tyskland; morfin och svält i det svenska socialistiska demokratiska arbetarepartiets Sverige.

    Socialism är vad den är, och socialdemokrati är en sammandragning av socialistisk demokrati.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  4. Jag har läst att Sossarna redan på 60-talet visste om att pensionssystemet skulle krascha på 2000-talet. Men hade dom talat om det så hade dom nog inte vunnit några val.

    SvaraRadera